Barn i Barnahus Sjukvårdssökande före, under och efter barnahusärende Therése Saksø & Lars Almroth Barnläkare, Centralsjukhuset Kristianstad
Barnahus Modell för samarbete mellan åklagare, polis, socialtjänst, barnkliniker och BUP sedan 2005 Barn och ungdomar som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp och/eller andra våldsbrott ska endast behöva åka till en plats En samordnare är stationerad i Barnahuset och övriga professioner kommer vid behov Kristianstad 2009 (5 kommuner i Skåne)
Bakgrund Fyra rum: brottsutredning, skydd, fysisk hälsa, psykisk hälsa Mål: Förbättrat stöd för brottsoffer och förbättrade utredningar Utvärdering av verksamheten nationellt visat att läkarnas deltagande vid samverkan är begränsat och läkarundersökningarna är få Viktig funktion i brottsutredningen
Bakgrund Studier från USA visar att barn under 10 år utsatta för dödsmisshandel i 20 % av fallen haft kontakt med vården en månad innan, 30 % ett år innan 1 Viktiga varningssignaler missas Child death reviews Serious case reviews Få ST-läkare som genomgått formaliserad utbildning (27 %) 2 Få Barnahus-barn läkarundersöks i Sverige (13 %) 3 Nästan inga läkarundersökningar görs på Barnahusen 3 1) W.K. King et al, Child abuse fatalities: are we missing opportunities for intervention? Pediatr Emerg Care, 2006. 2) T. Mårtensson et al, Få blivande barnläkare utbildas om barnmisshandel. Läkartidningen, 2010. 3) Å. Landberg et al, Inuti ett Barnahus en kvalitetsgranskning av 23 svenska verksamheter, Rädda Barnen, Stockholm och Linköpings Universitet, 2013.
Frågeställningar Sökmönster året före, i anslutning till (+/-1 mån), samt under sex månader efter aktuellt barnahusärende (när, var, orsak)? Hos hur stor andel av barnen initierades läkarundersökning i nära anslutning till samråd på Barnahuset (+/-10 dagar)? Påverkar läkares närvaro vid samråd huruvida läkarundersökning sedan sker?
Frågeställningar, forts Initieras läkarkontakt olika ofta av olika kommuner? Hur ser barnklinikens fortsatta kontakter ut med barnet/familjen efter genomförd läkarundersökning? Hur stor andel av barnen hade kontakt med BUP i anslutning till aktuellt barnahusärende (+/-3 mån)?
Material och metod Alla barn aktuella på Barnahuset 2012 (128 inkl) Från Barnahuset: personnummer, ärendetyp, kommun, läkarnärvaro vid samråd, planerad läkarkontakt, datum för samråd Personnummer gjorde det möjligt att få tillgång till journaluppgifter från Kristianstads och Hässleholms sjukhus Primär- och skolhälsovård ej inkluderade Godkänd etikansökan mars 2013
Resultat 61 % pojkar, 39 % flickor Åldersfördelning bland barnen som var aktuella på Barnahuset i Kristianstad 2012.
Fördelning av typ av barnahusärende bland de 128 barnen.
Viktigaste resultat Barnen som varit aktuella på Barnahus tenderade att söka sjukhusvård oftare än normalpopulationen (51 % mot 43 %, p=0,07) De hade signifikant oftare pågående BUP-kontakt (24 % mot 4,3 %, p<0,001) Ytterligare 8 % fick initierat BUP-kontakt efter samråd
Viktigaste resultat, forts I endast 5,5 % av fallen skedde en läkarundersökning i anslutning till barnahusärendet (13 % nationellt) Inga av undersökningarna utfördes på Barnahuset Inget av barnen som läkarundersöktes hade efterföljande uppföljning på barnkliniken Orosanmälan till socialtjänsten gjorts i 8 % av fallen, samtliga från barnkliniken
Översikt över hur barnens vårdkontakter på sjukhus var fördelade över tid, året innan barnahusärende (s.k. samråd) och sex månader efter. Det skedde ingen signifikant minskning i antalet vårdkontakter efter barnahusärendet.
Fördelning av kliniker för samtliga vårdkontakter, året innan och sex månader efter barnahusärende.
De vanligast återkommande specifika diagnoserna hos alla 128 barn, året innan och sex månader efter barnahusärende. * Diagnoser som orsakas av yttre skada. Dessa står för nästan hälften av de vanligast återkommande diagnoserna. # Diagnoser som anses vara vanligt förekommande i gällande åldersgrupp, oavsett om barn farit illa eller ej.
Övriga resultat Läkarnärvaro vid samråd 90 % (74 % nationellt) Ingen signifikant skillnad i antal läkarundersökningar med/utan barnläkare närvarande Ingen signifikant skillnad mellan kommunerna avseende initiativ till läkarkontakt
Konklusion Barn som far illa söker oftare sjukhusvård och har oftare BUP-kontakt än andra barn Väldigt få läkarundersökningar görs som led i brottsutredningen Vi inom vården gör väldigt få orosanmälningar Uppföljningen av utsatta barn är bristfällig
Förändringar efter projektet Läkarmottagning ½ dag i veckan på Barnahus Möjlighet att remittera till t.ex. barnkliniken för uppföljning Information på andra kliniker Hopp om obligatorisk utbildning för alla som jobbar med barn Intro av nya medarbetare, handlingsprogram
Handlingsprogrammet Anmälningsskyldighet? Lämna ut uppgifter till socialtjänsten? Hur gör jag med uppgifter som jag fått reda på? Jag är orolig men känner mig tveksam, var kan jag få råd? Skall föräldrarna informeras om att jag kommer att göra en anmälan om oro för deras barn? Tecken på barnmisshandel Förslag på utredning Se www.skane.se/barnsomfarilla
Handlingsprogrammet 2006 togs det första fram efter ett beslut i Regionfullmäktige Vid varje vårdenhet som möter barn och familjer är verksamhetschef ansvarig för : Att utarbeta verksamhetsanpassade rutiner för hur anställda ska agera och få stöd att uppmärksamma barn som far eller riskerar att fara illa Att upprätta lokala rutiner för samverkan Att utse en namngiven kontaktperson som ska hålla sig informerad inom området och initiera fortbildning inom den egna enheten
Vad kan man göra inom vården? Viktig uppgift att ta ställning till om uppgiven skademekanism kan stämma med verklig skada Gå på magkänsla Kontakta gärna bakjour på barnkliniken för råd Var frikostig med inläggning för observation Skriv/diktera orosanmälan ev direkt i e-journalen Utse en kontaktperson på kliniken!
Varningssignaler för barnmisshandel 1 Att medicinsk hjälp söks sent, även om skadan är allvarlig eller omfattande Att vårdnadshavaren primärt söker för annat än skadan och först mot slutet av konsultationen tar upp allvarlig problematik Skildringen av hur skadan gått till är oklar, detaljer saknas och uppgifterna varierar mellan de hjälpsökande vuxna och barnet kanske ger en tredje och ännu vagare version av vad som hänt Versionerna av hur olycksfallet gått till ändrar sig efterhand Uppgivet trauma stämmer inte överens med hur allvarlig skadan är Avvikande förälder/barn-samspel 1) C. Sundelin, Tecken på barnmisshandel och försummelse En bok till skolsköterskor, BVCpersonal m.fl, Kommittén mot barnmisshandel, Socialdepartementet, 2001.
Barnets perspektiv
Våga se, våga fråga, våga agera! Tack för att ni lyssnade! therese.sakso@skane.se