Utredning på uppdrag av regeringen: kartläggning av Sveriges malmoch mineraltillgångar i syfte att utveckla en kunskapsbas Dnr 0-1329/2008 2008-11-01
innehåll Uppdraget... 5 Bakgrund... 5 Läsanvisning... 5 Gruvor i Sverige... 6 Historisk tillbakablick... 6 Gruvor i drift idag... 7 Geologiska förutsättningar... 7 Mineralsektorn... 8 Mineralsektorns indelning... 8 Förädlingskedjan... 9 Mineralsektorns betydelse för samhället... 10 Efterfrågan och prisutveckling... 12 Mineralråvaruförsörjning inom EU en utmaning... 14 Produktion av malm och mineral... 16 Sverige... 16 Östersjöländerna och Norge... 19 EU-området... 21 Globalt... 23 Tillgångar av malm och mineral... 25 Reserver och tillgångar... 25 Sverige... 25 Östersjöländerna och Norge... 26 EU-området... 27 Globalt... 28 Framtida efterfrågan på mineral och metaller... 30 Faktorer som påverkar användningen av mineral och metaller... 30 Marknadsbedömning... 31 Åtgärder för ökad prospektering och hållbar utvinning... 37 Hållbar utvinning... 37 Prospektering nuläget... 38 Prospekteringen i framtiden... 39 Geologisk information... 40 Forskning och utveckling... 46 Utbildning och kompetens... 50 Infrastruktur... 52 Regelverk... 53 Slutsatser... 55 Ökad satsning på prospektering och hållbar utvinning i Sverige... 55 EU-satsning på prospektering och hållbar utvinning inom den Fennoskandiska skölden... 56 Bilaga 1. Sveriges gruvor och mineraliseringar 2007... 58 Bilaga 2. Undersökningstillstånd (gäller 2008-09-30)... 59 Bilaga 3. Aktuella gruv- och prospekteringsprojekt... 60 3
Uppdraget Sveriges geologiska undersökning (SGU) erhöll den 18 juni 2008 regeringens uppdrag att utifrån befintlig information göra en kartläggning av Sveriges malm- och mineraltillgångar. SGU ska vidare göra en bedömning av motsvarande tillgångar i andra EU-länder, särskilt i Östersjöländerna. I uppdraget ingår vidare att analysera åtgärder för att främja framtida prospektering och hållbar utvinning av de svenska mineralresurserna. I uppdraget ingår även att göra en bedömning av näringslivets framtida efterfrågan av malm och mineral, både ur ett svenskt och ett globalt perspektiv. I detta sammanhang ska SGU även analysera förutsättningarna att utifrån Sveriges politik för global utveckling bidra till en uthållig utveckling inom mineralsektorn i utvecklingsländer genom att nyttja den resursbas när det gäller mineralfrågor och gruvnäring som finns inom svenskt näringsliv, myndigheter och forskningsinstitutioner. SGU ska under uppdragets genomförande beakta den rapport som tagits fram av länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län om naturresurserna i Övre Norrland samt samråda med berörda industriorganisationer och myndigheter. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Närings departementet) senast den 1 november 2008. Bakgrund Bakgrunden till uppdraget är att Sverige har Europas största järnmalmstillgångar och är Europas största leverantör av järnmalm. Sverige är också en av Europas ledande producent länder av guld, koppar, bly, zink och silver. Dessa naturtillgångar utgör inte bara en viktig del i den lokala och regionala ekonomin utan ger också betydelsefulla bidrag till den nationella och globala ekonomin. Som en del i regeringens arbete med en hållbar utvinning och utveckling av landets naturresurser gav regeringen i januari 2008 i uppdrag åt länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län att med fokus på råvarutillgångarna i Övre Norrland belysa råvarornas betydelse för en långsiktigt hållbar industriell utveckling i Sverige och Europa. Uppdraget rapporterades till Näringsdepartementet i maj 2008. Detta nya uppdrag innebär en fortsättning på det arbete som hittills gjorts för att belysa de svenska råvarornas betydelse för en hållbar industriell utveckling. EU har understrukit vikten av att den europeiska råvarubaserade ekonomin utvecklar sin konkurrensförmåga för att säkerställa gemenskapens möjligheter till en stark och hållbar välfärdsutveckling. Tillgången till råvaruleveranser från europeiska källor har inom EU utpekats som en särskild nyckelfaktor. Kommissionen arbetar för närvarande med ett meddelande med förslag till en europeisk strategi för icke-energimineraltillgångar. I förslaget till strategi föreslås bland annat en europeisk kunskapsbas över icke-energimineraltillgångar. Läsanvisning Utredningen koncentrerar sig främst på malmer, eftersom uppdraget emanerar från senare års stigande råvarupriser, Europas importberoende av metaller samt Sveriges betydelse som ett av Europas främsta gruvländer på malmsidan. Industriella mineral och bergarter, bergmaterial, natursten samt energimineral (kol, olja, gas, uran och torv) behandlas i detta sammanhang något mindre detaljerat. Uppdraget att analysera förutsättningarna för att bidra till en uthållig utveckling inom mineralsektorn i utvecklingsländer redovisas separat i rapporten Utvecklingssamarbete inom mineralsektorn. Med EU menas EU27 om inget annat anges. För de bedömningar och prognoser som görs svarar SGU. Dessa bygger på samtal med experter, anteckningar från seminarier, litteraturstudier och egna beräkningar. Parallellt med arbetet med att 5
ta fram prognoserna för marknadsutvecklingen har en global finanskris pågått. De slutliga effekterna av denna har ännu inte kunnat skönjas. I framför allt det korta perspektivet kan därför stora avvikelser uppstå mellan verkligt och prognosticerat utfall. Även i det medellånga perspektivet kan en svagare utveckling än förväntat uppstå. Samråd har skett med berörda industriorganisationer och myndigheter i form av ett öppet diskussionsmöte och en mer formell remisshantering. Synpunkter har inkommit från industrin, myndigheter samt universitet och högskolor. Gruvor i Sverige Historisk tillbakablick Sveriges gruvhistoria går ända tillbaka till början av 1000-talet. Mycket av vårt välstånd bygger på de inkomster och den försörjning som Falu gruva och järnmalmerna i Bergslagen gett sedan medeltiden och malmfälten i Väster- och Norrbotten under de senaste hundra åren. Malmutvinning i Falu gruva startade sannolikt redan före 1000- talet. Efter hand fick den allt större ekonomisk och politisk betydelse. Under en period på 1600-talet, Sveriges stormaktstid, svarade Falu koppargruva för två tredjedelar av världens koppar produktion. Falu gruva lades ner år 1992, efter att ha varit i drift i över tusen år. På 1100-talet påbörjades järnframställning ur järnmalm. I Norberg finns Sveriges äldsta kända gruvor, omnämnda första gången 1303. Europas äldsta kända masugn, Lapphyttan, ligger också i Norberg och den är daterad till mellan 1150 och 1225. Från mitten av 1200-talet till 1800-talet var Sverige under långa perioder en av världens främsta järnproducenter. Omkring 1750 svarade järnet för ca 70 procent av hela vår export. Det handlade om smidbart stångjärn av hög kvalitet. Historien om upptäckten av malmfälten i Norrbotten går tillbaka till 1660-talet. Då togs det första kända malmprovet i Gällivare malmberg. År 1696 nämns malmbergen Luossavaara och Kiiruna vaara för första gången. LKAB bildades 1890. I slutet av år 1924 hittades ett uppseendeväckande malmfynd på Fågelmyren, drygt tre mil nordväst om Skellefteå. Fyndigheten utvecklades till Bolidengruvan. Företaget beslöt att bygga ett eget smältverk för att säkerställa produktionen av guld, silver och koppar. Driften vid smältverket Rönnskär startade i januari 1930 och Boliden AB bildades 1931. Bolidengruvan blev Europas största och rikaste guldgruva. Driften upphörde 1967. Figur 1 visar att det i slutet av 1910-talet fanns nästan 500 gruvor i Sverige som producerade knappt 8 miljoner ton malm. För bara 50 år sedan fanns det omkring 100 gruvor i Sverige som producerade ungefär 20 miljoner ton malm. Idag bryts det i Sverige omkring 50 miljoner ton malm per år. Under 2007 var totalt femton gruvor i drift. Den totala mängd malm som brutits ut i svenska gruvor uppskattas till ca 2 700 miljoner ton. Användandet av natursten går tillbaka till 1000-talet och kristendomens intåg. Kyrkor konstruerades i sten som oftast bröts lokalt eller togs från flyttblock. Kalkstenen på Gotland tycks dock ha haft ett mera spritt användande. I sen medeltid ersattes huggen sten i allt större utsträckning av tegel med undantag för på Gotland. Under slutet av 1500- till mitten av 1800-talen ökade byggandet successivt och kraftigt i Sverige genom den storskaliga utvecklingen av Stockholm och andra städer. Till en början kom bl.a. Mälar-, Roslagsoch Gävlesandsten till användning och senare marmor och granit. Efter den industriella revolutionen kom granit och andra hårda bergarter att användas i högre grad än mjukare och lättvittrade sorter. Stenindustrin i Bohuslän, Skåne, Blekinge och Halland utvecklades. Antal gruvor 600 500 400 300 200 100 0 1900 Antal gruvor 1910 1920 1930 1940 1950 Figur 1. Antalet gruvor och malmproduktion i Sverige 1900 2007. 1960 Malmproduktion 1970 1980 1990 2000 60 50 40 30 20 10 0 Miljoner ton malm 6
Gruvor i drift idag I Sverige fanns vid utgången av 2007 fjorton aktiva malmgruvor (figur 2). I Kiirunavaara och Malmberget bryts järnmalm, medan det i övriga gruvor bryts sulfidmalm och guld. Kirunagruvan är världens största underjordiska järnmalmsgruva. Aitik, belägen två mil öster om Gällivare, är Euro pas största koppargruva och brytningen sker där i dagbrott. År 2010 kommer även legeringsmetallen molybden att utvinnas i Aitik. Även gru- Icke järnmalmsgruvor Järnmalmsgruvor Kristineberg Blaiken Svärtträsk Svartliden Malmberget Maurliden Storliden Kiirunavaara Aitik Björkdal Renström vorna i Maurliden, Svartliden, Björkdal, Blaiken och Svärtträsk är dagbrottsgruvor. Övriga svenska gruvor är underjordsgruvor. Sveriges djupaste gruva är Renström med drift på 1 240 meters nivå. Underjordsproduktionen i Storliden upphörde i juli 2008. Gruvdriften i Blaiken och Svärtträsk är för närvarande vilande. Den nya ägaren Lappland Goldminers planerar att återuppta driften i Ersmarksberget (Blaiken) under senare delen av innevarande år. Geologiska förutsättningar Det är viktigt att förstå Sveriges geologi i relation till det övriga Europa. Den allra största delen av Sverige, förutom fjällkedjan, sydvästra Skåne, Öland och Gotland samt mindre områden i främst Östergötland och Västergötland, tillhör den Fennoskandiska skölden. Till denna hör också Finland och nordvästra delen av Ryssland, inklusive Kolahalvön samt delar av Norge. Den Fenno skandiska skölden består av äldre kristallint urberg, s.k. gnejser och graniter. Det är i denna miljö som våra malmfyndigheter finns. Berggrunden har normalt också en hög kvalitet ur byggnads- och materialsynvinkel. De baltiska länderna, norra Tyskland och Polen och Danmark är uppbyggda av yngre sedimentära bergarter, mestadels kalkstenar, vilka har andra egenskaper än det kristallina berget (figur 3). I dessa sedimentära bergarter finns ställvis malmförekomster, såsom i Polen och på Irland. Yngre kristallint berg finns i Europa och innehåller malm i några länder såsom Spanien och Portugal, men de nordiska länderna och den Fenno skandiska urbergsskölden intar en särställning när det gäller malmpotential. Garpenberg Lovisagruvan Zinkgruvan Figur 2. Gruvor i drift under 2007. 7
Yngre bergskedjebildningar Yngre sedimentära ytbergarter Yngre vulkaniska ytbergarter Urberg och yngre sammanhängande kristallin berggrund Figur 3. Förenklad karta över Europas berggrund. Mineralsektorn Mineralsektorns indelning Mineralsektorn indelas vanligen i fem undergrupper: Malm är en naturlig koncentration av mineral varur metall kan utvinnas med ekonomisk vinning. Malm bryts i en gruva och anrikas vid en gruva eller i ett centralt anrikningsverk i samma område som gruvan. Produkten är slig (kallas även koncentrat). Slig smälts och raffineras till metall (råmetall). Denna bearbetas till plåt, stång, tråd, band etc. som används i elmotorer, bilar, transformatorer, saxar, knivar, etc. Föremålen används under längre eller kortare tid och kommer så småningom att skrotas. Materialet kan då återgå till ett smältverk och ingå i ny metall som i sin tur används för att tillverka olika föremål. Här sker en återanvändning av metallen. I vart och ett av de nämnda stegen kan handel ske inom eller utom landet. Handel med malm är idag väsentligen en global fråga. I den mån fyndigheterna ägs av vertikalt integrerade företag kommer malm att levereras inom det egna företaget så långt det passar. I Sverige är Boliden exempel på ett integrerat gruvföretag medan Lundin Mining och LKAB är exempel på ickeintegrerade gruvföretag. Industriella mineral och bergarter produceras i annat syfte än för sitt metall- eller energiinnehåll. Det viktiga är istället speciella fysikaliska eller kemiska egenskaper som t.ex. färg, form och temperatur tålighet. Industrimineral används som råvara, hjälpmedel eller färdig produkt för många varierande ändamål inom de flesta industrigrenar. I stenindustrin arbetar man med natursten som bryts loss i stora block som sedan bearbetas till 8
Figur 4. Exempel på malmbrytning i dagbrott med anrikning. plattor eller andra lämpliga former. Naturstenen används som gatsten, kantsten, gravsten, fasadbeklädnad, golvbeläggning m.m. Sten som har speciella mönster, färg eller andra unika egenskaper är eftertraktad på exportmarknaden. Bergmaterial utgörs av sand, grus och krossat berg. Det har huvudsakligen en lokal och regional marknad som ballast, men det finns en efterfrågan i norra Europa och de baltiska länderna på hårda bergarter, såsom granit och gnejs. Användningen av bergmaterial är i hög grad relaterad till respektive lands infrastrukturutveckling. Energimineral är sådana mineral som utvinns för att generera energi. De har brutits i liten utsträckning i Sverige. Det rör sig mest om torv. Olja har i liten omfattning tidigare utvunnits på Gotland och ur alunskiffer under andra världskriget vid Kvarntorp i Örebro län. Därutöver har gas utvunnits i liten skala i Östergötland. Kol har periodvis brutits i Skåne, på senare tid sporadiskt i samband med att lera utvunnits. Uran har utvunnits ur alunskiffer i Ranstad vid Billingen. Fossila bränslen svarar för omkring 80 procent av världens energiförsörjning. Olja svarar år 2008 för 34 procent, kol för 26 procent och naturgas för 20 procent av energiförsörjningen. Vissa bergarter eller mineral kan användas i flera undergrupper. Titanmineralet ilmenit kan användas vid tillverkning av titanmetall och räknas då som malm. Det kan också användas för att framställa titandioxid till pigment i färg och räknas då som industrimineral. Ett annat exempel är kalksten, som räknas som industrimineral vid cementframställning, natursten när den används som plattor i stenindustrin och som bergmaterial när den används som vägmaterial. Det är vanligt att man i vissa länder slår ihop natursten och bergmaterial till en grupp kallad konstruktionsmineral. Förädlingskedjan Gruv- och mineralindustrin utgör första delen av en förädlingskedja som har en lång tradition i Sverige. Den sträcker sig från prospektering via malmbrytning, anrikning, smältning, raffinering och bearbetning till halvfabrikat till tillverkning av färdiga produkter (figur 4). Vid mineralanläggningarna ingår också återställning efter avslutad drift i kedjan. Mycket av vårt välstånd har genom tiderna byggts upp kring kunskapen att utnyttja våra mineraltillgångar och framställa produkter som har underlättat för människor att leva och försörja sig. Kring gruvorna har en metallurgisk industri byggts upp, men också en verkstadsindustri. Den senare har dels gjort produkter som behövs bl.a. inom industrin och i hemmen, dels utrustning för gruvindustrin för att underlätta mineralutvin- 9
ningen. Produkterna från malmindustrin förädlas i smältverk och raffinaderier till metall som legeras till lämpliga egenskaper och sedan formas i valsverk och liknande till metallprodukter. Under prospekteringsskedet söker man kunskap om mineraliseringens position, dess form och dess metallinnehåll, vilket ger underlag för lönsamhetsberäkningar och val av brytnings metod. Ligger malmkroppen nära markytan kan man ta upp malmen i dagbrott. Sedan täckande jord- och berglager forslats bort bryts malmen ut i horisontella skivor, s.k. pallar. De olika brytningsmetoderna anpassas till rådande bergförhållanden och brytningen innebär att malmen sprängs loss och sönderdelas för att sedan kunna transporteras upp ur gruvan. Metallinnehållet i malmen är oftast bara några få procent varför malmen transporteras vidare från gruvan till anrikningsverk där en stor del av det ofyndiga berget avskiljs. Vid anrikningen samlas de metallrika värdemineralen i koncentrat, så kallade sliger. Anrikningen utförs med hjälp av en serie enhetsoperationer som krossning, malning, separation och avvattning av sliger. Malmen krossas och mals för att frilägga mineralen, vilket ofta är den mest energikrävande enhetsoperationen. Liknande förädlingskedjor finns inom den övriga mineralsektorn. Kvalificerade filler och pigment används inom pappersindustrin, kalkprodukter används inom stålindustrin och brända kalkprodukter används som bas för andra avancerade produkter. Mineralsektorns betydelse för samhället Mineralsektorn skapar nytta för samhället i första hand genom de produkter som bryts och förädlas och i andra hand genom att skapa sysselsättning. Malmgruvornas slutprodukter är metaller som används vid tillverkning av en stor mängd olika föremål som används varje dag av i stort sett alla människor. Våra hus t.ex. är numera helt beroende av järn och stålprodukter. I stenhus finns armeringsjärn för att hålla samman betongen och i trähus finns spik och skruv för att hålla samman virket. Bilen är ett annat exempel på behovet av metall och några metaller som förekommer i en bil är: järn och legeringsmetaller i stål till ram, kaross m.m., koppar för att leda ström och värme, zink i däck, lacker, färger och rostskydd, platina i katalysatorn, bly i batteriet och i kabelskor, wolfram i lampor, strömbrytare och hårda metallegeringar, t.ex. dubbar i däcken samt krom och nickel som skydd för ståldetaljer. mursand leca spårmakadam asfalt eller betong bärlager förstärkningslager filtersand Figur 5. Olika användningsområden för bergmaterial och industrimineral. Källa: SBMI. 10
Även nya användnings områden för metaller blir efter hand intressanta. Ett exempel är ämnen som niob och tantal vilka används i t.ex. superlegeringar och högkapacitetskondensatorer, vilket idag finns i nära nog alla mobiltelefoner. Ett annat område är de nya framstegen med högeffektiva solceller baserade på tellur, en ovanlig metall som tidigare snarare betraktades som ett processproblem. Industriella mineral och bergarter som t.ex. kalksten (inklusive dolomit och kalkprodukter) utgör en central insatsvara för så gott som alla industrigrenar och samhällets basfunktioner. Kalksten används i mald och fraktionerad form eller vidareförädlad till bränd eller släckt kalk, vilka utgör de huvudsakliga förädlade produkterna levererade från den svenska kalkindustrin. Pappers- och massaindustrin, gruvindustrin och stålindustrin använder kalkprodukter. Ett modernt stålverk behöver 40 50 kg kalkprodukter per producerat ton stål. Det behövs också kalkprodukter för kommunal vattenrening, sjökalkning, i lantbruket samt inom livsmedelssektorn och kemisk teknisk industri. Det finns inga egentliga ersättningsmaterial för kalk i de flesta tillämpningarna. Kalksten har en betydande roll som råvara vid framställning av cement och i nästa led betongprodukter, vilket är grundläggande för hela byggsektorn. En annan viktig industriell bergart är diabas, som används vid framställning av mineralull för isolering. Natursten har använts för byggande sedan urminnes tider. En omfattande förädlings- och bearbet ningsverksamhet sker i landet. För byggoch anläggningsändamål utnyttjas sten i trappor, marksten, kantsten, murar etc. Natursten till gravvårdar och skulpturer är andra produktområden inom branschen. Natursten kan produceras och transporteras för användning över hela världen på grund av det relativt höga priset för eftertraktade stensorter och förhållandevis låga fraktkostnader. Natursten har unika egenskaper med en lång livslängd och minimalt behov av underhåll. Produktionen av natursten har därför också ett miljömässigt mervärde genom sin långa och energisnåla livscykel. Bergmaterialindustrin är nödvändig för vår infrastruktur och våra bostäder. Den levererar material för att bygga vägar, järnvägar samt för att tillverka asfalt och betong (figur 5). Mineralsektorns betydelse för industrin Svenska gruvor är krävande beställare av utrustning, service och tjänster. Sverige har utvecklat en internationell särställning när det gäller leverans av utrustningar, inte minst till underjordsverksamhet. Utveckling av svensk gruvindustri innebär också utveckling av både tung verkstadsindustri och de små och medelstora företag som utvecklar produkter och tjänster nationellt och internationellt. Gruv- och mineralindustrin med dess anknytande näringar är en mycket viktig utvecklingskraft för nationell, regional och lokal ekonomi, för exportinkomster och för regional utveckling (figur 6). Universitet, högskolor och forskningsenheter Utvinningsföretagen och deras underentreprenörer Natursten (skivor, beklädnad, etc.) Bergmaterial (ballast till betong, vägar, järnvägar, etc.) Industrimineral Malm Tjänste- och kunskapsföretag Utrustningstillverkande industri för gruvnäringens olika moment Kemisk industri insatsmedel, sprängämnen Prospektering Borrning Sprängning Krossning Moment Malning Separering Agglomerering Metallurgi Ytterligare förädlingssteg Inom tillverkningsindustrin Figur 6. Mineralutvinning och anknytande näringar. Källa: Georange. 11
Inom industrin och i samarbete med olika forskningsorganisationer finns ett forsknings- och utvecklingsarbete, vilket resulterat i att de på många områden ligger i fronten av utvecklingen. En stor del av tungt bergarbete har exempelvis kunnat automatiseras i LKABs gruvor för att förbättra arbetsmiljön för operatörerna. Mineralsektorns betydelse för sysselsättningen Internationellt sett är gruvbranschen i Sverige liten och även de större svenska gruvföretagen är relativt små. Gruvindustrin sysselsätter direkt omkring 4 000 personer. Därtill ska läggas ett antal personer som är anställda av entreprenörer som arbetar i gruvan, exempelvis med tillredningsarbeten, samt sådana som arbetar med anläggningsarbeten i samband med investeringar i nya anläggningar. Därutöver finns en stor mängd personer anställda inom service av olika slag, såväl i näringslivet som inom övriga samhället. Branschen skapar främst sysselsättning i glesbygd, vilket illu streras i figur 7. Direkt beroende av gruvbranschens produkter är smältverk och liknande anläggningar som utgör nästa steg i förädlingskedjan. Dit hör bl.a. Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Sysselsättningen inom industrimineralbranschen beräknas uppgå till ca 2 000 personer. Flertalet finns i södra delen av landet. Naturstensföretagen sysselsätter ca 1 200 personer i Sverige. De flesta av dessa är direkt verksamma i branschen. Till detta kommer lika många sysselsatta i service- och transportverksamheter direkt beroende av naturstensbranschen. Bergmaterialbranschen sysselsätter ca 3 000 personer i direkt produktion. Om man inkluderar leveransleden till kund krävs arbetsinsatser av ytterligare 6 000 personer. De europeiska mineral- och malmindustrierna, exklusive energi, erbjuder arbeten till 295 000 anställda i 18 300 företag med en omsättning på 45,9 miljarder euro. Efterfrågan och prisutveckling Produktion vid gruvor motsvaras av en efterfrågan som i många fall varierar över tiden. För malmgruvorna är det behovet av metall som är styrande, vilket i sin tur beror på efterfrågan i flera led. Ytterst är det konsumenternas preferenser som styr. Vid ökande efterfrågan stiger priset vilket stimulerar till ökad produktion. Vid större produktion än användning läggs material på lager som fungerar Strömstad 35 (540) Sotenäs 49 (1140) Förvärvsarbetande inom industrin 2006, dagbefolkning Gruv, mineral samt stål- och metallverk Övrig industri Askersund 466 (1017) Malå 24 (415) Sorsele 101 (278) Storuman 61 (318) Lycksele 176 (816) Borlänge 2477 (4978) Osby 100 (1018) Norsjö 60 (571) Hedemora 826 (1698) Oxelösund 2598 (2777) Gotland 620 (2583) Borgholm 63 (349) 250 km Kiruna 1818 (2503) Gällivare 1642 (2382) Luleå 1745 (5362) Skellefteå 1472 (7019) Figur 7. Sysselsättning inom, gruv-, mineral- och stålindustri samt övrig metallurgisk industri i ett urval kommuner i Sverige. Figuren visar andel av total industrisysselsättning i respektive kommun. Storleken på cirklarna är proportionell mot totala antalet industrisysselsatta. Källa: SCB. som dämpare vid svängningar i marknaden. Vid ökad efterfrågan kan lagren således tillföra material utöver det som kommer från gruvorna. Ett antal av de vanligaste sligerna prissätts på basis av metallpriset vid någon börs, t.ex. London Metal Exchange (LME), eller via något annat baspris som publiceras dagligen eller med ett bestämt intervall. Undantag från detta är priset på järnmalmsprodukter som förhandlas årligen mellan gruvföretagen och stålföretagen. Det är oftast det största företaget i respektive kategori som först gör en överenskommelse om priset för det kommande året, varpå övriga aktörer i stora drag följer samma 12
pris med de justeringar som behövs för kvalitet och transportavstånd etc. För industriella mineral och bergarter finns inget fast forum såsom börser där priserna fastläggs officiellt. I stället finns uppgifter i fackpress om vilka priser eller prisintervall som gäller. Dessa priser är resultat av kontakter med producenter, konsumenter och handlare för varje enskild mineral produkt. Eftersom varje aktör på marknaden har sitt eget pris blir ofta prisangivelsen i fackorganen ett prisintervall. Priset då mineral säljs är beroende av vilka renhetskrav som uppfylls, varifrån det kommer, mängden som säljs samt kvaliteten och användningsområdet för mineralet ifråga. Därutöver kan tidsaspekten också spela roll, dvs. när leverans ska ske. De prisintervall som anges representerar inte alltid ytterlighets värdena, utan snarare intervallet där merparten av mängden av ett visst mineral köpts och sålts. För natursten sätts priset enskilt av producenten. Priset sätts utifrån färg, mönster och kvalitet på den produkt som avses. Bergmaterial prissätts också lokalt. Variationerna i pris är relativt små. A USD cent per Fe-enhet B USD per ton 250 200 150 100 50 0 1 600 1 300 1 000 700 400 100 1993 1994 1994 Masugnspellets Europa Masugnspellets Asien 1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Armeringsjärn Grovplåt Kalllvalsat bandstål 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Figur 8. A. Priskurva för järnmalmspellets. Källa: Vale. B. Prisutveckling på stål i form av armeringsjärn, grovplåt och kallvalsat bandstål. Källa: Metal Bulletin. Järnmalm och stål En kraftigt ökande efterfrågan på stål i Kina har lett till ökande produktion av järnmalm under senare år. Under 2007 uppgick produktionen av järnmalm i världen till 1 645 miljoner ton och stålproduktionen till 1 344 miljoner ton. Priset på järnmalmsprodukter (bl.a. pellets) har ökat markant under de senaste åren till följd av den kraftiga ökningen i efterfrågan, vilket framgår av figur 8A. Stålpriserna var relativt konstanta under en längre period fram till 2003. Därefter steg de i takt med den ökande efterfrågan, för att i skenet av den begynnande lågkonjunkturen under oktober åter börja sjunka (figur 8B). Priset på rostfritt stål har också påverkats kraftigt av stigande nickelpriser eftersom nickel är en viktig beståndsdel i de vanligaste rostfria stålen. Basmetaller Priserna på koppar var stabila fram till 2004 då de ökade kraftigt och nådde pristoppar åren 2006, 2007 och 2008 (figur 9). Prisökningen beror främst på ökad efterfrågan från Kina i kombination med spekulation på marknaden. Det framgår ur figur 9 att en kraftig minskning av lagren ägde rum 2003 2004 då prisökningen började. De senaste åren har priset på bly (figur 9) och zink fallit kraftigt medan priset på koppar fluktuerat och först på senare tid börjat falla. Orsaken tros vara fortsatt hög efterfrågan från Kina. Zinkpriset har till skillnad från kopparpriset minskat kraftigt sedan årsskiftet 2006/2007 trots att lagerökningarna varit måttliga i jämförelse med de nivåer som rådde närmast före 2006 ( fi g u r 9). Nickel används främst i olika legeringar och framför allt till att tillverka rostfritt stål. Nickelprisets utveckling är mycket lik blyprisets med en pristopp kring år 2007 och sedan ett kraftigt fall (figur 9). Ett högt pris verkar bromsande på användningen vilket kan illustreras av förhållandena på nickelmarknaden under senare år då priset steg mycket kraftigt (från 14 000 USD per ton 2004 2005 till över 52 000 USD per ton i början på 2007). Detta fick till följd att priset på det rostfria stål som innehåller nickel också steg kraftigt, vilket dels ledde till att efterfrågan minskade på denna produkt och att på många håll tillverkades i högre grad rostfritt stål med andra legeringsmetaller än nickel till en lägre kvalitet. Konsumtionen av nickel minskade därför under 2007 och 2008 i 13
tusen ton 1 000 750 500 250 Koppar Lager Pris 9 000 7 000 5 000 3 000 USD per ton USD per tr oz 1000 900 800 700 600 500 400 Guld 1 tr oz = 31,1 gram USD/tr oz SEK/kg 200 000 182 500 165 000 147 500 130 000 112 500 95 000 SEK per kg 0 800 Zink 600 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 1 000 4 600 3 600 300 200 20 Silver 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 77 500 60 000 4 000 tusen ton 400 200 Lager Pris 2 600 1 600 USD per ton USD per tr oz 16 12 USD/tr oz SEK/kg 3 200 2 400 SEK per kg 0 600 8 1 600 1997 1998 225 Bly 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 4 000 4 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 800 tusen ton 180 135 90 45 0 1997 1998 1999 2000 1 600 Nickel 1 400 2001 Lager 2002 2003 2004 2005 3 200 Pris 2 400 1 600 800 600 2006 2007 2008 56 000 Pris 42 000 USD per ton Figur 10. Prisutvecklingen för guld och silver 1997 2008. efter har priserna sjunkit på båda metallerna men mest på silver där priset är nere på 2006 års nivåer (figur 10). Den kraftiga prisökningen beror på samma faktorer som för basmetallerna. Dessutom har dollarprisets fluktuationer påverkat guldpriset som en värdesäkring gentemot en svagare dollar. tusen ton 1 200 1 000 800 1997 Konsumtion 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 28 000 14 000 Figur 9. Pris- och lagerutvecklingen för koppar, zink och bly samt pris- och konsumtionsutvecklingen för nickel. förhållande till 2006. Den starka prisuppgången på nickel kan inte enbart förklaras med ökad efterfrågan på stål utan det fanns även starka spekulativa inslag på marknaden. Ädelmetaller Prisutvecklingen på guld och silver var relativt stabil fram till 2004 då en uppgång tog fart för att kulminera under första halvåret 2008. Där- 0 USD per ton Mineralråvaruförsörjning inom EU en utmaning Med Lissabonstrategin 2005 framhöll Europeiska kommissionen att tillväxt och sysselsättning skulle stå i fokus. Som ett led i genomförandet antogs ett meddelande om en mer integrerad industripolitik till stöd för EUs tillverkningsindustri som ytterst är beroende av en fungerande råvarutillförsel. I mitten av 2007 presenterades en rapport från Kommissionen om konkurrensförmågan i den europeiska mineralindustrin (inklusive metalliska mineral, industrimineral och bergmaterial, men med undantag för energimineral). Rapporten redo visade ett mycket stort importberoende för EU. Av nettoimporten på 204 miljarder ton svarade metalliska mineral för 90 procent av värdet på 11 miljarder euro. Under 2004 importerades över 232 miljarder ton mineral till EU till ett värde av 23 miljarder euro (tabell 1). Malm stod för 76 procent av tonna- 14
Tabell 1. Handel med mineral till och från EU år 2004. Källa: EU-kommissionen, arbetsdokument SEC (2007) 771. Mineralgrupp Import Miljoner ton Miljarder euro Export Miljoner ton Miljarder euro Nettoimport Miljoner ton Malmmineral 175,3 10,5 7,2 0,5 168,1 10,0 Industrimineral 23,7 1,3 5,0 0,5 18,8 0,8 Konstruktionsmineral 26,3 1,2 14,1 0,7 12,2 0,5 Speciella industrimineral 6,9 10,0 2,5 10,2 4,4 0,2 Summa 232,3 23,0 28,8 11,9 203,5 11,1 Miljarder euro get, men bara 45 procent av värdet. Industrimineral utgjorde 10 procent av mängden och 6 procent av värdet, medan konstruktionsmineral innefattande ballast och natursten utgjorde 11 procent av tonnaget och 5 procent av värdet. Resterande del, 3 procent av vikten och 44 procent av värdet, upptas av speciella industrimineral i form av lättviktiga mineral med ett högt värde. Hit hör främst ädelstenar såsom diamant. Mängden importerat mineral ökade från 1999 till 2004 med 17,5 procent och värdet ökade under samma period med 26 procent, vilket speglar de prisuppgångar som skett under senare delen av perioden. Exporten från EU utgjorde år 2004 nära 29 miljoner ton till ett värde av 12 miljarder euro ( tabell 1). Malm stod för 25 procent av tonnaget och 4 procent av värdet medan industrimineral utgjorde 17 procent av tonnaget och 4 procent av värdet. Konstruktionsmineral stod för 49 procent av exporterad vikt och 6 procent av värdet. De speciella industrimineralen utgjorde viktsmässigt 7 procent och värdemässigt 86 procent. Mängden exporterat mineral ökade från 1999 till 2004 med 17 procent och värdet ökade under samma period med 31 procent, vilket speglar de prisuppgångar som skett under senare delen av perioden. Sammantaget uppvisar EUs handel med mineral ett mycket stort importöverskott, av vilket metalliska mineral svarar för 90 procent. För netto överskottet avseende speciella mineral svarar sannolikt värdeökningen i bearbetning av ädelsten i Europa. Ministerrådet för konkurrens uppdrog till Kommissionen att leverera ett s.k. meddelande om råvaruförsörjningen till EU. Kommissionen har förberett ett förslag till policy som ska presenteras under hösten 2008. Initiativet omfattar fem huvudsakliga insatsområden, nämligen att: öka uthållig försörjning av mineral och malmer från länder inom Europa, uppmuntra öppnare och mer konkurrenskraftiga globala marknader och ta bort handelshinder för råmaterial, säkra öppenhet i hela produktionskedjan för råmaterial och uppmuntra kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer, uppmuntra ökad effektivitet i nyttjandet samt etablera en adekvat kunskapsbas om råmaterial inom EU. Bakgrunden till det kommande meddelandet om en strategi för icke-energimineralråvaror är som framgår ovan det stora beroendet av importerade mineralråvaror inom EU. Den globalt kraftigt ökade efterfrågan på mineralråvaror under senare år, särskilt från tillväxtländer som Kina och Indien, har medfört kraftiga prisökningar på mineralråvarorna som dels inneburit en ökad och i vissa fall snedvriden konkurrens om dessa inom tillverkningsindustrin och dels väckt en oro kring det långsiktiga säkerställandet av tillgången till mineralråvaror inom EU. När det gäller råvaruproduktionen inom EU lyfts vissa frågor kring en mer hållbar tillgång till malm och mineral från europeiska källor fram, särskilt avseende prospektering, tillståndsprocesser, forskning och utveckling, tillgången till kompetens samt arbetsmiljö och säkerhet inom utvinningsindustrin. Andra viktiga frågor som lyfts fram är behovet av effektivare miljöteknik och en effektivare användning av mineralråvarorna. Det finns en stor potential att optimera produktionen inom EU genom t.ex. moderna brytnings- och processtekniker. För att upprätthålla konkurrenskraften inom EU framförs också vikten av en stabil tillförsel av råvaror utan störningar. Utvecklingen i vissa mineralresursrika utvecklingsländer går dock i en riktning mot att minska europeiska företags tillgång till mineralråvarorna till förmån för andra länder (Kina) samt en avsaknad av öppen- 15
het när det gäller produktionen och handeln med mineral råvaror. Brister på detta område, t.ex. avseende miljöhänsyn, respekt för mänskliga rättigheter och korruption, innebär snedvridna konkurrensförutsättningar för de europeiska företagen på den globala marknaden. Detta och den svenska mineral sektorns förutsättningar att bidra till utvecklingssamarbetet i form av kapacitetsuppbyggnad redogörs för i en separat rapport (Utvecklingssam arbete inom mineralsektorn). Framtagandet av kommissionens rapport om konkurrensförmågan i den europeiska mineralindustrin har också visat på ett behov av att utveckla kunskapen kring malm- och mineraltillgångarna inom EU. Källorna till sådan kunskap inom EU har visat sig vara splittrade och ofullständiga vilket innebär att beslutsfattare på olika nivåer saknar adekvat, tillförlitlig och uppdaterad information varför åtgärder behöver vidtas även inom detta område. Bland annat har den Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén, som är ett rådgivande organ, pekat på behovet av: att stärka kunskaperna i fråga om mineral på EU-nivå genom att skapa geologisk kapacitet inom EU och ett europeiskt informationssystem för mineralresurser på grundval av medlemsstaternas geologiska undersökningar. att utveckla en alleuropeisk geologisk databas som bygger på INSPIRE-principen och på utvärdering av potentialen i dolda metalliska och mineraliska fyndigheter i malm- eller mineralrika områden. Produktion av malm och mineral Sverige Malm Den svenska malmproduktionen under åren 1900 2007 framgår av figur 11. Figuren visar mängden råmalm som går till anrikning efter det att gråberg (ofyndigt berg) har avskiljts. Under senare år har denna i Sverige uppgått till i storleksordningen 45 50 miljoner ton per år. År 2007 producerades 50,5 miljoner ton malm vid 14 gruvor i Sverige. I början av 1900-talet producerades ca 3 miljoner ton malm fördelat på omkring 400 gruvor. Av figur 11 framgår också att produktionen av direkt användbar järnmalm, s.k. styckemalm och mull, minskat kraftigt sedan mitten av 80-talet till förmån för en ökad andel anrikad järnmalm. Den miljoner ton 60 50 40 30 20 10 0 1900 Malmproduktion 2007: Ickejärnmalm = 22,6 milj. ton Järnmalm, för anrikning = 25,0 milj. ton Järnnmalm, direkt användbar = 2,9 milj. ton 1910 1920 1930 1940 1950 Järnmalm, direkt användbar 1960 Figur 11. Malmproduktion 1900 2007. 1970 1980 Ickejärnmalm Järnmalm, för anrikning 1990 2000 senare förädlas till betydligt mer efterfrågade, renare och kvalitativt bättre pelletsprodukter. I Sverige utvinns järnmalm i Kiruna och Malmberget samt guld, silver, koppar, zink och bly i övriga gruvor (tabell 2 och bilaga 1). Masugnspellets (järnmalmsprodukt) används i SSABs anläggningar i Luleå och Oxelösund för att framställa stål. Råstålsproduktionen i Luleå och Oxelösund uppgick till ca 3,8 miljoner ton under år 2007. Koppar, bly, guld och silver framställs av Boliden i Rönnskär. Metallproduktionen under 2007 var 250 000 ton koppar, 30 000 ton bly, 12 ton guld samt 347 ton silver. Det finns inga zinksmältverk i Sverige. Zinkklinker, en mellanprodukt, framställs dock i Rönnskär och utgör insatsvara till Bolidens smältverk i Finland och Norge. Sverige har inga gruvor som utvinner råvaran (bauxit) för framställning av aluminium. Däremot framställs aluminiummetall i Sverige hos Kubal i Sundsvall. Råvaran för denna importeras. Produktionen uppgick till drygt 100 000 ton aluminium år 2007. Industriella mineral och bergarter Produktionen av industriella mineral och bergarter i Sverige under 2007 uppgick till drygt 11 miljoner ton (tabell 3). Av tabellen framgår även produktionen under den senaste tioårsperioden. Merparten av brytningen är koncentrerad till mellersta Sverige, Skåne samt Öland och Gotland. Det finns bara två täkter i norra Sverige: Handöl i Åre kommun, 16
Tabell 2. Svenska gruvor i drift under år 2007. Gruva Metall(er) I drift sedan Malmproduktion, miljoner ton per år Ägare Kiruna Järn 1898 15,2 1 LKAB Malmberget Järn 1888 9,5 1 LKAB Aitik Koppar, guld och silver 1968 18,5 Boliden Kristineberg Zink, koppar, bly, guld och silver 1940 0,6 Boliden Maurliden Zink, koppar, bly, guld och silver 2000 0,4 Boliden Renström Zink, koppar, bly, guld och silver 1940 0,3 Boliden Petiknäs 2 Zink, koppar, bly, guld och silver 1992 0,1 Boliden Storliden Zink, koppar 2002 0,3 Lundin Mining Björkdal Guld 1989 0,09 Gold-Ore Resources Svartliden Guld 2005 0,3 Dragon Mining Sweden AB Blaiken Zink, bly och guld 2006 0,3 ScanMining (fr. 2008 Lappland Goldminers) Svärtträsk Zink, bly och guld 2006 0,02 ScanMining (fr. 2008 Lappland Goldminers) Zinkgruvan Zink, bly och silver 1857 0,8 Lundin Mining Garpenberg Zink, bly, koppar, guld och silver ca 1200-talet 1,2 Boliden Lovisagruvan Zink, bly och silver 2004 0,02 Lovisagruvan AB 1. Avser färdiga järnmalmsprodukter. 2. Gruvan lades ner i början av 2007. Tabell 3. Produktion av industriella mineral och bergarter i Sverige. 1999 kton 2000 kton 2001 kton Dolomit 426 488 456 490 469 476 574 517 575 Skiffer (krossad) 14 16 22 27 16 15 16 14 18 Fältspat 34 35 40 37 44 38 30 24 25 Kalksten (krossad) 6 604 8 351 8 658 8 520 8 600 8 590 8 934 9 061 9 231 Kvarts/kvartsit 530 580 371 286 126 221 175 104 144 Kvartssand 518 572 569 564 605 637 691 744 762 Kvartssandsten 38 34 5 - - - - - - Talk/täljsten 19 20 14 20 7 8 7 6 7 Olivin 93 83 - - - - - - - Diabas 173 177 179 188 180 184 159 153 166 Grafit 61 79 12 - - - - - - Lera 208 244 238 267 253 289 155 311 332 Övriga industrimineral 13 13 15 17 18 16 43 6 9 Summa 8 731 10 692 10 578 10 417 10 318 10 475 10 784 10 941 11 269 2002 kton 2003 kton 2004 kton 2005 kton 2006 kton 2007 kton där det bryts talk och täljsten, samt Masugnsbyn i Kiruna kommun, där det bryts dolomit. I övrigt har diabas, lera och framför allt kvartssand och kvarts eller kvartsit störst betydelse. Den viktigaste regionen avseende kalkstensförekomster i Sverige är Gotland, där hela länet består av kalksten men med variation i kvalitet. Mest lämpliga kvaliteter för metallurgi förekommer på Gotland. Behovet av kalksten av relevant kvalitet på Gotland är därför fortsättningsvis stort. Transporter från avlägsna destinationer, exempelvis från södra Europa, måste tillgripas om inte brytning på Gotland kan fortgå vilket skulle leda till ökad miljöbelastning och kostnads ökningar. Idag bryts totalt i storleks- ordningen 6 7 miljoner ton kalksten per år på Gotland, vilket utgör två tredjedelar av det som bryts i hela landet. Natursten Naturstensindustrin i Sverige utvinner ett antal unika stensorter som är internationellt uppskattade, har hög generell kvalitet och ett högt marknadsvärde. Årligen bryts omkring 1 miljon ton natursten, främst i södra och mellersta Sverige samt på Öland och Gotland. Mängden bruten natur sten under den senaste tioårsperioden framgår av tabell 4. Mängden levererad natursten i Sverige ökade från 148 000 ton år 2006 till 161 000 ton år 2007. 17
Tabell 4. Naturstensproduktion i Sverige. 1999 kton 2000 kton 2001 kton Diabas och gabbro 223 208 276 190 250 263 253 259 241 Gnejs 436 321 330 282 295 313 306 212 181 Granit 323 306 413 261 224 279 283 318 369 Marmor 94 94 105 80 95 62 59 64 83 Blocksten övrigt 89 83 94 62 61 64 37 33 36 Summa 1 165 1 011 1 218 875 925 981 938 886 910 2002 kton 2003 kton 2004 kton 2005 kton 2006 kton 2007 kton Saluvärdet för dessa naturstensprodukter är ca 1 miljard kronor, varav 25 procent utgör export. Bergmaterial Den svenska berggrunden med dess stora inslag av kristallint berg som granit och gnejs kan vara mycket lämplig för produktion av slitstarkt bergmaterial. Krossade produkter av dessa material är en bra råvara för anläggning av vägar, järnvägar och flygfält och framställning av betong m.m. Produktion av bergmaterial pågår över hela landet och uppgick år 2006 till 92 miljoner ton (figur 12). Figuren visar också att den del som utgör natur grus minskat med nästan 50 miljoner ton den senaste 20-årsperioden. År 1984 utgjorde natur grus 82 procent av bergmaterialproduktionen medan andelen naturgrus var nere i 22 procent år 2006. De senaste årens snabba uppgång i efterfrågan på bergmaterial har inte ökat naturgrusuttagen. Trots minskningen, framför allt som andel av de totala uttagen, har utvecklingen bedömts gå för långsam för att det miljömål som riksdagen ställt upp för naturgrusanvändningen ska kunna nås. Miljömålet är att år 2010 ska användningen av naturgrus inte överstiga 12 miljoner ton per år. Det producerade bergmaterialet används till övervägande del inom landet. För närvarande miljoner ton 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Figur 12. Leveranser av ballast fördelad på materialslag. 1996 1998 Morän 2000 2002 Krossberg Övrigt Sand och grus 2004 2006 exporteras ca 2,1 miljoner ton per år från Sverige, men potentialen är betydligt större. Efterfrågan finns i andra länder i vårt närområde, i första hand i de baltiska staterna, Polen, Tyskland och Ryssland. Energimineral Mindre kolfyndigheter finns i Skåne. Brytning har skett skala i industriell skala från slutet av 1700-talet till 1990-talet. Totalt har drygt 30 miljoner ton stenkol brutits. Sverige har små förekomster av olja. På Gotland utvanns totalt ca 100 000 kubik meter (1 TWh) eller motsvarande ca 630 000 fat olja mellan 1972 och 1992. Anläggningar för oljeutvinning ur alunskiffer har funnits i Närke (Kvarntorp) och på Kinnekulle (Flottans skifferoljeverk). Bäst förutsättningar för ytterligare fynd av råolja i Sverige anses numera finnas i havet öster och söder om Gotland. OPAB (Oljeprospekterings AB) innehar ett undersökningstillstånd för oljeutvinning till havs på en del av den svenska ekonomiska zonen av kontinentalsockeln. Tethys Oil AB innehar undersökningstillstånd för olja och gasformiga kolväten på en del av Gotland. I Sverige har smärre gasförekomster rapporterats från några platser med sedimentär berggrund. Gasutvinning har skett i mindre skala, t.ex. i Ängel holmsområdet i Skåne samt i Östergötland. Uran förekommer i såväl sedimentära bergarter som i kristallint berg. I sedimentära bergarter är det särskilt alunskiffrar som innehåller uran. Under perioden 1965 1969 utvanns totalt 200 ton uran från alunskiffer i Ranstad vid Billingen. Den huvudsakliga användningen av torvbränsle i Sverige är inom fjärrvärmesektorn, men en betydande del (ca 20 procent) går till elproduktion i kraftvärmeverk. Totalt används årligen ca 3,5 TWh (mindre än 1 procent av den totala energianvändningen). En energimängd på 1 MWh motsvarar ungefär en kubikmeter torvbränsle. 18
År 2006 uppgick den svenska torvproduktionen till ca 3 TWh och 2007 till ca 1,7 TWh. Dessa årliga variationer (som till största delen beror på väderförhållandena) hanteras med lagring över flera produktionssäsonger samt import. Östersjöländerna och Norge Malm Polen, Finland och Norge är tillsammans med Sverige de länder som har malmgruvor ( figur 13). I de övriga länderna, Estland, Lettland, Litauen, Danmark och Tyskland, finns det idag inga gruvor för metallproduktion. Tabell 5 visar aktiva gruvor under 2007 i Östersjöområdet och Norge, med undantag för gruvorna i Sverige vilka redovisats i föregående avsnitt. Finland är en betydande malmproducent i Europa och den största krom- och guldproducenten samt den näst största nickelproducenten inom EU. Den finska gruvhistorien går tillbaka till ungefär 1500-talet. I finska gruvor har det totalt brutits ca 275 miljoner ton malm genom åren. Ungefär 70 metallgruvor har varit i drift i Finland. Idag är åtta gruvor i drift och malmproduktionen vid dessa uppgick till omkring 4 miljoner ton under 2007. Då malmproduktionen i Suurikuusikko (Kittala) når planerad nivå kommer ca 1 miljon ton guldmalm att brytas per år. Under 2008 har även nickel- och zinkgruvan Talvivaara öppnats. Polen tillhör de större gruvländerna i Europa och är den största koppar- och silverproducenten. I Polen finns en lång tradition av gruvverksamhet som går tillbaka ända till första århundradet av vår tideräkning. Kopparfyndigheterna i södra Polen upptäcktes i slutet av 1950-talet, medan bly och silver har utvunnits sedan 1100-talet. Polen är den femte största silverproducenten i världen och beräknas ha världens största malmreserver av silver. Under 2006 bröts det omkring 30 miljoner ton kopparmalm och ungefär 4,5 miljoner ton bly- och zinkmalm i Polen. I Trzebionka planerar man att upphöra med brytningen av bly- och zinkmalm inom den närmaste tiden. I Norge finns idag två gruvor i drift: ilmenitgruvan Tellnes i södra Norge samt järnmalmsgruvan i Ortfjell utanför Mo i Rana. Norge är 35,8 9,1 4,1 50,5 Sverige Polen Norge Finland Figur 13. Malmproduktion i Östersjöländerna och Norge i miljoner ton. Tabell 5. Gruvor i drift i Östersjöområdet (utom Sverige) under år 2007. Källa: SGU, GTK, NGU, KGHM. Gruva Land Metall(er) I drift sedan Malmproduktion Ägare per år (miljoner ton) Lubin Polen Koppar och silver 1960 7,0 KGHM Polkowice- Polen Koppar och silver 1968 11,0 KGHM Sieroszowice 1980 (Sieroszowice) Rudna Polen Koppar och silver 1974 13,0 KGHM Olkusz-Pomorzany Polen Zink och bly fr. 1100-talet 2,5 ZGH Boleslaw SA (100 % polska staten) Trzebionka Polen Zink och bly ca 1300-talet 2,3 ZG Trzebionka SA Kvannevann Norge Järn 1999 1,6 Rana Gruber AS Tellnes Norge (Järn), titan 1960 7,5 Titania AS Kemi Finland Krom 1969 1,2 Outokumpu Oy Pyhäsalmi Finland Koppar, zink, guld och 1962 1,1 Inmet Mining silver Hitura Finland Nickel och koppar 1970 1985, 1988 0,6 Belvedere Resources Särkiniemi Finland Nickel och koppar 2007 0,2 Belvedere Resources Pahtavaara Finland Guld 1996 0,6 ScanMining Oy (fr. 2008 Lappland Goldminers) Suurikuusikko Finland Guld 2007 0,2 Agnico-Eagles Ltd Orivesi Finland Guld 1994 2004, 2006 0,2 Dragon Mining NL Pampalo Finland Guld 1940 0,05 Endomines Oy 19
Europas största producent av ilmenit (järntitanoxid). Den historiska malmproduktionen i Norge uppgår till ca 500 miljoner ton malm och omkring 100 metallgruvor har varit i drift. Industriella mineral och bergarter I Finland bröts år 2007 omkring 16 miljoner ton industriella mineral och bergarter varav apatit stod för 9,8 miljoner ton. Kalksten och dolomit var i övrigt de dominerade materialen. Finland är den största tillverkaren av talk i Europa. I övrigt produceras gips, glimmer, kvarts och fältspat. Finland är världens femte största producent av wollastonit. Industrimineralproduktionen nådde i Norge 12,3 miljoner ton år 2007. Kalcitprodukter dominerar men olivin, nefelinsyenit, kvartsit, talk och dolomit m.m. produceras också (figur 14). I Danmark bryts krita, kalksten, lera och salt. I Mariager på Jylland, som är den enda saltgruvan i Skandinavien, produceras ca 600 000 ton salt per år. Den totala produktionen av industri mineral i Danmark uppgick till ca 3,6 miljoner ton under 2006 varav nästan 80 procent utgjordes av krita och kalksten. I de baltiska länderna är kalksten det enda betydande industrimineralet som bryts. Produktionen i Litauen uppgick till ca 1,3 miljoner ton år 2005, i Estland till 0,4 miljoner ton år 2005 och i Lettland till 0,4 miljoner ton år 2005. I Estland utvinns dessutom lera. Polens produktion av industrimineral nådde knappt 42 miljoner ton under 2006 varav 34 miljoner ton var kalksten. Saltproduktionen uppgick till 4 miljoner ton. Industrimineralproduktionen i Tyskland under 2006 var ca 119 miljoner ton varav hälften utgjordes av dolomit samt kalk- och märgelsten. Tyskland producerade knappt 20 miljoner ton salt år 2006, vilket gör Tyskland till den tredje största saltproducenten i världen. Natursten Finland är en nettoexportör av råmaterial. Årligen bryts ca 900 000 ton natursten i Finland, varav mer än 75 procent utgörs av graniter. Omkring 384 000 ton natursten (värt ca 100 miljoner euro) exporterades från Finland år 2006. I Norge bryts omkring 620 000 ton natursten av vilket 400 000 ton går på export (figur 15). Polen och Tyskland har stor förädlingsindustri och är nettoimportörer. Deras egna tillgångar är dock begränsade och ensidiga. Danmark, Estland, Lettland och Litauen saknar egna tillgångar av betydelse. Bergmaterial De baltiska länderna producerar i storleksordningen 6 12 miljoner ton bergmaterial per år. I takt med att ekonomierna utvecklas starkt i de baltiska länderna ökar byggandet och därmed efterfrågan på byggmaterial, bl.a. bergmaterial (figur 16). Polen har stora tillgångar särskilt i södra delen av landet. I norra Polen finns ett behov även av importerat bergmaterial. Produktionen i Polen under 2006 uppgick till 169 miljoner ton. Finland har liksom Sverige stora tillgångar av bergmaterial. Produktionen uppgick till 100 miljoner ton år 2006, varav andelen krossberg var 46 procent. Finland exporterar bergmaterial till bl.a. Estland och har flera kustnära täkter. Produktionen av bergmaterial i Norge var 66,7 miljoner ton år 2007 av vilka 13,6 miljoner 11,3 Sverige 42 Polen Norge 900 910 Sverige 119 12,3 Finland Baltikum Norge Finland 16 Danmark Tyskland 2,1 3,6 620 Figur 14. Produktion av industriella mineral och bergarter i Östersjöområdet och Norge i miljoner ton. Figur 15. Produktion av natursten i Östersjöområdet och Norge i tusen ton. 20