Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg
Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till sätern gick över en bro ovanför en strid fors. Under bron bodde ett otäckt troll med ögon som tallrikar och en näsa lång som ett kvastskaft. Först kom den yngsta bocken Bruse. Tripp, trapp, tripp, trapp, lät det när han gick över bron. Vem är det som trippar på min bro? skrek trollet. Åh, det är minsta bocken Bruse, sa bocken med sin ljusa röst. Jag ska till sätern och äta mig fet. Nu kommer jag och tar dig! sa trollet. Åh nej, ta inte mig. Jag är så liten, så liten! Vänta bara en stund så kommer mellersta bocken Bruse. Han är mycket större. Låt gå för det, sa trollet. Efter en liten stund kom den mellersta bocken Bruse. Tripp, trapp, tripp, trapp, lät det när han gick över bron. Vem är det som trampar på min bro? skrek trollet. Åh, det är bara den mellersta bocken Bruse, som ska till sätern och bli fet, sa bocken. Nu kommer jag och tar dig, skrek trollet. Åh nej, ta inte mig! Vänta, så kommer snart den stora bocken Bruse, han är mycket, mycket större! Låt gå för det då, sa trollet. 8
De tre små grisarna Med bilder av Charlotte Ramel Det var en gång tre små grisar som bodde hos sin mamma. När de var tillräckligt stora gick de ut i världen för att söka sin lycka. Den första lilla grisen mötte en man som kom körande med ett lass halm. Snälla herrn, kan du ge mig lite halm så att jag kan bygga mig ett hus. Det kan du väl få, sa mannen. Och den första lilla grisen byggde ett halmhus. Då kom vargen dit. Han bankade på dörren och ropade: Lilla gris, lilla gris! Låt mig komma in! Nej, o nej! Vid min skära knorr på svansen, nej! svarade grisen. Då ska jag blåsa på ditt hus tills det rasar! sa vargen Pustande och frustande blåste han tills huset rasade. Den lilla grisen sprang därifrån så fort han någonsin kunde för att inte bli uppäten av vargen.
Väggarna var gjorda av bröd, taket av pepparkaka, och fönstren av genom skinligt socker. Hans och Greta kunde inte låta bli att ta sig en bit. Hans bröt en bit pepparkaka av taket, och Greta smakade på fönstret. Då kraxade någon inifrån stugan: Knaperi knaperi knus, vem är det som knaprar på mitt hus? Det är bara vindens sus som viner runt ditt hus, svarade Greta. De fortsatte att äta, men plötsligt öppnades dörren, och en gammal gumma tittade ut. Hans och Greta blev så rädda att de släppte vad de hade i händerna. Den gamla gumman la huvudet på sned. Nej, men se såna rara små barn. Kom in, kom in! ska gödas! När han är tjock äter jag upp honom. Greta började gråta, men hon kunde inget annat göra än lyda den elaka häxan. Hans fick äta den allra godaste mat, men Greta fick ingen ting annat än kräftskal. Häxan såg väldigt dåligt så varje morgon gick hon fram till buren och sa: Räck ut fingret, Hans, så jag får känna om du börjar bli fet! Hans lurade henne och stack ut ett avgnagt ben i stället. Häxan kunde inte förstå varför Hans och Greta följde henne in. De fick mat och dryck och sköna sängar att sova i. Men gumman låtsades bara vara snäll. I själva verket var hon en elak häxa. Pepparkakshuset hade hon byggt för att locka till sig små barn. Tidigt nästa morgon medan barnen ännu sov bar hon iväg Hans till en bur. Sen väckte hon Greta. Stig upp lata flicka, hämta vatten och laga något gott till din bror som sitter i buren och 41
Guldlock och de tre björnarna Med bilder av Anna-Clara Tidholm Det var en gång tre björnar som bodde i ett hus i skogen. Det var stora pappa Björn, mellanstora mamma Björn och Lilla Björn. Varje morgon kokade mamma Björn en stor kastrull med gröt. När den var färdig hällde hon upp den i tre skålar. Sen tog björnarna en promenad medan gröt en svalnade. En dag kom en liten flicka, som hette Guldlock vandrande i skogen. När hon fick se björnarnas hus blev hon nyfiken och kikade in genom fönstret. Men hon såg ingen, för björnarna var ju ute på promenad. Hon knackade på dörren, men det kom förstås ingen och öppnade. Då gick hon in i huset utan lov. I rummet stod tre stolar en stor, en mellanstor och en liten. Guldlock var trött, för hon hade gått så långt. Hon försökte sitta i pappa Björns stora stol men den var alldeles för hög. Då kröp hon upp i mamma Björns mellanstora stol men den var alldeles för mjuk. 54