9
Inledning Den historiska utvecklingen av ett område är viktig för förståelsen av platsens nutida situation och förutsättningar. Beskrivning och analys av infrastruktur, stadsrum och bostadsområden kan vara av värde i en framtidsdiskussion för staden. I detta kapitel sammanfattas Lidingös stadsutvecklingshistoria med tonvikt på bebyggelseutvecklingen under 1900-talet. Sammanfattningen skapas för att belysa det historiska perspektivet inför den förnyelse av området kring Lidingö Centrum och Torsvik som det finns tankar om att kunna genomföra. Epoker ur Lidingös moderna historia som utmärker sig i stadens framväxt, nationalromantiken, modernismen, miljonprogrammet och postmodernismen/nymodernismen beskrivs i text och bilder. I slutet av kapitlet återfinns grafiskt förenklade kartor från sex årtal över Lidingös stadsutveckling, där stråk, platser och bebyggelseområden visas. Kartorna följs av en reflektion över dessa faktorer som har varit, och som i många fall fortfarande är, viktiga för Lidingös stadsbild. Den historiska ön Lidingö Lidingös historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Med inlandsisens tillbakadragning började människan att upptäcka ön och sedan dess har bosättningar uppstått utmed strandkanterna och sedan växt sig in mot mitten av ön. På Lidingö finns flera viktiga kulturminnen från yngre järnålder och vikingatid bevarade. Lidingö har genom alla tider förekommit som bondesamhälle. Namn på Lidingös nutida samhällen härstammar från historiska gårdar och platser på ön bland annat Torsvik, Islinge, Elfvik, Hersby och Kyrkviken. Sedan medeltidens början och flera hundra år framåt har Lidingö befunnit sig under äganderätt av olika godsägare och under en längre tid, mellan år 1400-1700, ägdes ön av Djursholms slott. Först under 1700-talet såldes mark på ön ut till allmänheten, främst till förmögna Stockholmsbor. Lidingö ligger nära Stockholm, men trots det var kommunikationen med fastlandet dålig ända in på 1800-talet och invånarna levde därför länge kvar i bondesamhället. Med industrialismen förändrades detta, modernare arbetstillfällen skapades och prägeln av ett lantbrukssamhälle minskade. Det var i samband med att Lidingös första bro förlades mellan Larsberg och Lidingöbro i början av 1800-talet som fabriksverksamheten på ön började att ta fart. Fabriker som producerade textilier, vaxljus, färgstoft och tegel etablerades. När sedan ångmaskinsdriften uppfanns kom den industriella verksamheten på ön att förbättras och bli mer effektiv. Under 1800-talet började ön Lidingö att bli populär bland välbärgade Stockholmare. Semesterfirare åkte till Lidingö för vila och naturupplevelser. Med ångbåtarnas framfart startades färjelinjer mellan ön och fastlandet. I slutet av århundradet, år 1884, ersattes Lidingöbron av en ny bro som förlades mellan Torsvik och Ropsten. Den gamla flottbron revs för att göra det möjligt för större fartyg att ta sig fram. Den nya bron, och möjligheterna den erbjöd, bidrog till den inflyttning och villabebyggelse som bredde ut sig kring de västra delarna av Lidingö under tidigt 1900-tal. Under 1900-talet kom sedan öns vägnät, bostadsbebyggelse och stadsrum att gradvis utvecklas och växa sig större. 1. 2. 3. 4. 5. 10 1. Överiktskarta Lidingö, 1911. 2. Sommarön Lidingö, foto 1890. 3. Lidingöbron, 1884. 4. Lidingös första bro, 1803. 5. Ångbåt vid Hersby brygga, foto från slutet av 1800-talet.
EPOK: Nationalromantik, 1890-1920 Sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet karaktäriseras i Sverige av nationalromantik och jugend. Under nationalromantikens epok använde man sig av ett gediget hantverk och rustika material som natursten, timmer och tegel. Onödiga utsmyckningar förkastades, hantverkarnas arbete var det viktiga. Få bostadsområden i Sverige består av byggnader i endast nationalromantisk stil, men i de flesta villaområden finns spår av eran, speciellt i Stockholmsområdet. I nära relation med nationalromantikens framfart utvecklades den svenska villaarkitekturen. Från England kom exempel och inspiration till våra svenska villastäder som började byggas under tidigt 1900-tal. Villan introducerades som det idealiska boendet. Värdet av familjeliv och tron på den hälsosamma människan som levde på landet gav en nära relation mellan arkitektur och natur. Borgarklassens framfart gjorde det ekonomiskt möjligt att förverkliga det nya idealet och bebyggandet av nya bostadsområden. De nya kommunikationsmöjligheterna, med start i spårvägens uppkomst gjorde det möjligt för nya samhällen att växa fram i utkanten av städerna. Lidingös utveckling under och efter sekelskiftet 1900-talet är ett händelserikt århundrade i Lidingös historia. Det är nu som jordbruksmark tas i anspråk och byggnationen av villastäder börjar ta fart. Förvandlingen från jordbruksbyggd och sommaridyll till ett permanent förortsboende startar i och med att AB Lidingö villastad grundandes år 1905. Villastädernas utveckling blev ett startskott för ett modernare samhälle, lokaliserat till västra Lidingö. Invånarna på Lidingö stod för en stark efterfrågan av bostäder i en bra miljö och med närhet till natur och samhällen med genomgående villakvarter. Dessa byggs nu upp koncentrerat men skilda från varandra i bland annat Torsvik, Islinge, Herserud, Hersby, Skärsätra och Brevik. Mellan år 1905 och 1910 tredubblas befolkningen på Lidingö och behovet av kommunikationsmöjligheter ökar markant. Lidingö Trafik AB bildas, med avsikt att bygga spårvägslinjer till de nya villaområdena. Första delen av norra Lidingöbanan står klar år 1907 mellan Islinge och Hersbyholm, en linje som två år senare kom att sträcka sig till Kyrkviken. Några år senare öppnas södra Lidingöbanan för trafik mellan Herserud och Brevik. 6. 7. Med villastadens och spårvägens uppkomst på Lidingö börjar även företag att etablera sig på ön. Med AGA, Akitebolaget Gasaccumulators, tillkomst år 1912 sker en snabb utveckling av främst södra Lidingö, med nya vägar, bostadshus och skolor. År 1913 utarbetas en stadsplan för norra Lidingö och denna del av Lidingö utvecklas vidare under de kommande åren. Stora delar av ön Lidingö har nu exploaterats av enfamiljsboende, främst villor, centralt placerade på rymliga tomter. Stadsplanerare arbetar för första gången med den övergripande planeringen av villaområden. Viktiga komponenter för en bra stadsplanering är vattenledningar, avlopp, telefon, elektricitet och infrastruktur. Detta skapar nu stadsplanerarna på Lidingö, allt i en modern tappning och ofta i kombination med en nationalromantisk arkitektur. Under 1900-talets början byggs Millesgården på västra sidan av ön. Millesgården har sedan dess varit ett populärt besöksmål på ön och räknas som ett av Lidingös främsta kulturarv. Islinge Torsvik Hersby Herserud Millesgården Skärsätra AGA Brevik 8. 9. 10. 11. 11 6. Lidingö villastad, foto 1910. 7. Vykort över Islinge villastad, 1910. 8. Lidingö villastad, Stockholmsvägen-Vasavägen, foto 1914. 9. Reklam Lidingö villastad, 1912. 10. Lidingöfärjan spårvagnen ombord, foto 1909. 11. Herseruds färjeläge, slutstation för Lidingöbanan 1914.
EPOK: Modernism,1920-1955 Under 1920-talet började modernismen att sprida sig till Sverige. Modernismen utvecklades i efterkrigstidens Europa och kom att bli århundradets viktigaste arkitekturepok. Det modernistiska idealet fick sitt stora genombrott under Stockholmsutställningen 1930. Under större delen av 1900-talet har sedan modernismen tillsammans med Swedish grace och funktionalismen hållit sig kvar inom arkitektur och stadsplanering. Modernismen bygger på en avskalad arkitektur och stadsplanering. Rörelsen var ett nytt stilideal som kombinerade bostäder med det ökade industriella byggandet. Ur modernismen växte efter en tid funktionalismen fram. Funktionalismen kom att bli stor i det svenska samhället. Funktionalismen som ofta kallas för funkis består av öppna ytor, ljusa rum och stora volymer. Målet var att skapa likvärdiga bostadsmiljöer för alla medborgare. Med modernismen och funktionalismen kom ett nytt synsätt på hur staden skulle utvecklas med mer fritt placerade byggnader och separerat trafiksystem. Lidingö under modernismens era År 1925 byggs den första moderna bron förlagd mellan Lidingö och Ropsten. Uppförandet av bron hade diskuterats under en längre tid och broläget och byggnadstekniken var svåra frågor som löstes med en järnkonstruktion. Kommunikationen med fastlandet blev nu bättre och under 1920-talet förbättrades trafiknätet på ön åtskilligt, snart öppnades den första busslinjen på ön. Under 1930-talet beslutas det i riksdagen om två veckors semester för alla. Lagen kom att bli ett viktigt steg för utbyggnaden av fritidshus och sportstugor, bland annat i Sticklinge på Lidingö. Efterkrigstidens dåliga ekonomiska tillstånd ledde till att tomtförsäljningen sjönk och villastadens utbredning stannade av. I början av 1940-talet blir Lidingö stad ägare av AB Lidingö villastad. Höga flerbostadshus i modernistisk och funktionalistisk anda börjar byggas. Även radhusbebyggelse blir populärt på ön. Lidingö kom att bli en av de första städerna i Sverige med radhusområden. Radhuskvarteret Canada vid inre Kyrkviken och kvarteret Tegen i Hersby förklarades 1981 som byggnadsminnen. Under 1930-40-talet planerades det för flera nya flerbostadsområden på Lidingö. Torsvikshöjden kom att bli det första förverkligade projektet. Utformningen av bostadsområdet speglar 1940-talets stadsplaneringsideal med hyreslägenheter i form av flerfamiljshus. Under samma tid skapas radhusområden på Stureplatån samt punkthus öster om Vasaplatsen, lamellhus i Brevik och en stort hyreshusområde i Baggeby. Mellan år 1941-1960 uppfördes nära hälften av alla lägenheter som idag finns på ön. Förtätning och utveckling av fler bostadsområden gav staden större möjlighet och underlag för industri och handel men skapade även ett större behov av service i form av skola, sjukvård och kommunal verksamhet. Från kommunalt- och köpmannahåll skapades år 1949 ett önskemål om ett enat centrum. En bidragande orsak till att det under en längre tid inte hade funnits något samlat centrum var att villastäderna hade sina egna små centrum. Diskussionen angående ett nytt centrum kom att bli central för stadsplaneringen på ön under en längre tid. 12. 13. 14. Sticklinge Torsvikshöjden Lidingöbron Baggeby Bo Hersby Kyrkviken Rudboda Brevik 15. 16. 17. 12 12. Torsviksbackens krön, foto 1959. 13. Stockholmsvägen, vykort 1954. 14. Bostadsgård, foto från generalplan 1948. 15. Invigning utav Lidingös första moderna bro, foto 1925. 16. Torsviksbacke, foto 1959. 17. Funkishus, Stockholmsvägen 1940.
EPOK: Miljonprogram, rekordåren, 1960-1975 Under 1960-talets Sverige började bostadsbebyggelsen att ta fart ordentligt. En akut bostadsbrist hade uppstått och man löste problemet genom att starta ett så kallat miljonprogram där man under en 10-års period skulle bygga en miljon bostäder och förbättra bostadsstandarden för människor i svenska storstäder. Miljonprogrammets utbredning ökade under rekordåren 1968-1970. Bostadsområdena förlades till utkanten av städerna, ofta i anslutning till stora, öppna naturområden. Majoriteten av bostäderna byggdes som flerbostadshus, men flera radhusområden räknas också in i miljonprogrammet. Bostadsområden byggdes ut i snabb takt med varierande kvalitet i utförande. Många av de betongtäta miljonprogrammområdena blev snabbt slitna och otrevliga, vilket i sin tur har lett till vandalism och otrygga miljöer. Miljonprogrammets utbredning stannade av år 1973, då oljekrisen kraftigt försämrade världsekonomin. Miljonprogramsområden står kvar i de flesta städer och utgör nästintill en fjärdedel av våra svenska städers totala yta. Lidingös utveckling under miljonprogrammets era I början av 1960-talet och in på 1970-talet ökade Lidingös invånarantal dramatiskt genom tillkomsten av stora områden med flerbostadshus i miljonprogrammets anda. Karaktäristiskt för Lidingö är att bostadsområden med övervägande höga flerbostadshus strategiskt har placerats på åsar, medan områden med låg bebyggelse ofta är förlagda i flacka områden. Under 1960-talet blir det största flerbostadsområdet på Lidingö färdigt, Larsberg. Områdets placering är väl genomtänkt och sociala funktioner integreras i byggnaderna. Under samma tid anlades ett antal nya industrier i Gåshaga och även här bebyggs området med höghus. Andra flerbostadsområden som blir till på ön är Näset, Skärsätra och Gångsätra-Högsätra. Uttrycket Stor-Stockholm blir viktigt i och med att pendling mellan Lidingö och andra kommuner blir allt vanligare. Det kraftigt ökande invånarantalet medförde att Lidingös förbindelser med fastlandet på nytt kom att bli en viktig fråga på Lidingö stads agenda i början av 1960-talet. Funderingar över nya förbindelser mellan ön och fastlandet diskuteras och reslutatet blir den nya bron mellan Ropsten och Torsvik som står färdig 1971. Under det kommande året, 1972, börjar bebyggelseutvecklingen på ön för första gången att sakta av. Detta på grund av en avtagande befolkningsutveckling och en ökande medvetenhet över stadsmiljöfrågor genom gröna vågen hos invånarna på Lidingö. År 1964 utlyses en arkitekttävling om ett stort centrum på Lidingö. Behovet av ett nytt stadshus, offentliga serviceanläggningar samt handel och kontor var stort och hade länge diskuterats i staden. Ur arkitekttävlingen väljs tre bidrag som går vidare till en ny tävling två år senare. År 1967 utses Sten Samuelsson som ansvarig arkitekt för uppförandet av stadshuset och det framtida centrumområdet. Den första etappen av projektet står klart 1975. Med nedlagda planer på en förlängd tunnelbana till Lidingö tvingades även storslagna planer på ett regionalt stadsdelscentrum i graven. Frågan gällde nu endast ett lokalt stadscentrum för Lidingöborna vilket gjorde diskussionen lättare att hantera. År 1975 beslutade fullmäktige att ett centrum med högst 13 000 kvm skulle planeras inom en snar framtid. 18. 19. 20. Näset Nya stadshuset Nya Lidingöbron Gåshaga Gångsätra-Högsätra Larsberg Skärsätra 21. 22. 13 18. Gångsätra-Högsätra, områden byggda 1973-1977. 19. 1925 års och 1971 års bro, sida vid sida. 20. Larsberg, bostadsområde från 1960-talet. 21. Kvarteret Tegen, radhuskvarter byggt 1908-1909. 22. Lidingö stadshus, färdigbyggt 1975.
EPOK: Postmodernism & ny-modernism, 1975-2000 Postmodernismen växte fram under slutet av 1970-talet som en motreaktion till modernismens era. Utformning och formspråk blir återigen viktigt och inom arkitektur och stadsplanering blandas olika epoker och stilar. Slutna kvartersstäder och gallerior börjar byggas. Den nya arkitekturen är färgglad och fantasifull. Återigen satsas det på naturmaterial, detaljer och nyskapande formgivning. Under 1980-talet startar flera stora projekt runt om i Sverige upp. Flera av projekten förverkligades aldrig i och med den ekonomiska nedgången i början av 1990-talet. Nymodernismen och minimalismen är nära relaterade arkitekturstilar som utvecklades under 1990-talet. Arkitekturstilarna växte fram som en motpol till postmodernismen och blickar tillbaka på den avskalade modernismen. Mycket glas, rostfritt stål och vita ytor blir populärt. Offentliga platser blir viktigare, platser och byggnader står för ett eget uttryck och dess relation med omgivningen är inte längre lika viktig. Lidingö under nymodernismen, postmodernismen I slutet av 1980-talet tillkom ett postmodernistiskt bostadsområde med villor i skogsområdet på Sticklingehöjden. Området hade tidigare bestått av ett sommarstugeområde från 1930-talet. År 1990 fastställs Lidingö stads första översiktsplan, ÖP 1990-2005. Planen beskriver ett bibehållande av större sammanhängande grönområden, vilket följer tidens anda med en ekologisk grundsyn. Denna inriktning hjälpte Lidingö till ett särskilt miljöpris för sin översiktsplan. I översiktsplanen beskrivs även bevarandeintressen för kulturminnesvärd bebyggelse och en kartläggning av historiska miljöer. Bebyggelsens fortsatta utveckling på ön ansågs ske genom måttfull förnyelse och förtätning inom redan byggda områden. Under 1990-talet uppstår frågeställningar kring utbyggnad av Gåshagaleden och Lidingöbanans framtid på ön. Viktiga frågor är även belastning och trafik på 1971-års Lidingöbro och behov av renovering av 1925-års bro. Lidingö saknade länge ett sammanhållet centrum och sedan 1960-talet hade det diskuterats fram och tillbaka angående planer på en stadskärna i Lidingö. Många menade att det inte fanns något behov av ett stort centrum, men efter långdragna diskussioner togs till slut ett beslut i centrumfrågan. Uppbyggnaden av Lidingö centrum står färdig i slutet av 1995. Under 2000-talet byggs den nya stadsdelen Gåshaga. Trenden med tillkommande flerbostadshus inom redan befintliga bostadsområden och helt nya bostadsområden på bland annat gammal industrimark har fortsatt. Översiktsplanen från 2002 anger att ny bebyggelse ska lokaliseras utmed Lidingöbanan. Intresset för att bevara Lidingös stora grönområden har uppmärksammats och likaså Lidingös hälsoprofilering. En ny översiktsplan håller på att växa fram och har varit på samråd årsskiftet 2009/2010. Den sätter riktlinjer för den kommande utvecklingen för Lidingö stad. 23. 24. 25. Sticklingehöjden Lidingö centrum Torsvik 26. 27. 28. 14 23. Sticklingehöjden, foto 1975. 24. Lidingö centrum idag. 25. Lidingö centrum idag. 26. Perspektivskiss tänkt utformning av centrum enligt stadsarkitektkontorets utredning om dispositionsplan av centrumområdet. 27. Lidingö centrum, foto 1995. 28. Lidingö centrum skiss 1995.
Reflektion Nedan visas grafiskt förenklade historiska kartor över Lidingös stadsutveckling från 1800-talets mitt till nutid. Kartorna fokuserar på stråk, platser och bebyggelseutveckling kring Centrum- Torsvik med omnejd. I kartorna kan utläsas en tydlig utbredning av bebyggelse och infrastruktur under det tidiga 1900-talet som sedan fortsätter genom hela seklet. Villabebyggelsen har länge definierat Lidingös karaktär, men under mitten av 1900-talet utvecklades även stadens flerbostadsområden och bebyggelsen har förblivit blandad. ens tillkomst gjorde kommunikationerna till Stockholm lättare, likaså de nya brokonstruktionerna och vägnätet. Spridd verksamhet och handel karaktäriserar området kring stadskärnan men det var inte förrän i slutet av 1900-talet som ett centrum i staden skapades. 1846 - Spridd bebyggelse bestående av gårdar. Outvecklat vägnät med Stockholmsvägen som viktigaste stråk. 1911 - Villastädernas utbredning bildar samhällen på ön. nätet utvecklas. En spårvägslinje har tillkommit samt en bro mellan Ropsten och Lidingö. Några få verksamheter och industrier har startat på Lidingö. Utmed Stockholmsvägen och i området nära Vattängen har torg och korsningspunkter etablerats. 1925 - Bebyggelsen förtätas, flerbostadshusområden byggs på ön. Trafiknätet blir bättre och första busslinjen öppnas på ön. snätet byggs ut på södra Lidingö. En ny, modern bro ersätter den gamla. Viktiga verksamheter etableras. Torg och handel etableras utmed Stockholmsvägen och Vasaplatsen. 1966 - Storskaliga bostadsområden ianspråktar mer mark, nu täcker bebyggelsen nästintill hela ytan av västra Lidingö. nätet blir tätare. Verksamheter fortsätter att utvecklas, torg och handel har spridit sig och ligger inte lika koncentrerat längre. 1986 - Bebyggelseutvecklingen har avtagit, vägnätets utbredning likaså. Norra spårvägslinjen har tagits ur bruk och bussförbindelser har blivit allt viktigare. År 1971 byggs Lidingös nuvarande bro. Fortfarande saknas ett samlat centrum. 2010 - Dagens bebyggelsestruktur är delvis tät men öppen utmed viktiga stråk, verksamheter och mötesplatser. nät är väl etablerade. Verksamheter, mötesplatser och handel ligger spritt, men ett mindre sammanhållet centrum finns. GÅRD GÅRD Stockholmsvägen Stockholmsvägen Stockholmsvägen VATTÄNGEN VATTÄNGEN BYGGET HANT- VERKAREN KÖPMANNEN TENNIS- PLAN FRILUFTSBAD POST PUMP WATTÄNGEN FÄRJA SKOLHUS APOTEK VATTENVERK -VILLA STAD PUMP ÅLDERDOMS HEM SJUK- HUS -VILLA STAD LIDINGÖ REP- SLAGERI LIDINGÖ THORSVIK VARV TYSTA SKOLAN FÄRJA VATTENTORN HERSE-RUD HERSERUD 1846 Gård BARNHEM 1911 Stig / Planerad väg NYCKELVIKS- SKOLAN Bostäder / gårdar / villor Verksamhet / fabrik Torg / korsningspunkt 1925 Stig / Planerad väg NYCKELVIKS- SKOLAN Bostäder / villor Verksamhet Torg / korsningspunkt / spridd handel Stockholmsvägen Stockholmsvägen Stockholmsvägen STURE- LIDINGÖ SJUKHEM PLATÅN VASA- PLATSEN VASA- PLATSEN PARKERING SSKOLAN SSKOLAN SSKOLAN BARNHEM S TORG PASTORS- EXP POLIS- STATION STADS- HUSET ÅLDERSDOMS- HEM STADS- HUSET STADS- HUSET SERVICE- HEM PARK- ERING HERSE-RUD LANDSTINGETS SJUKHEM STOCK- HOLMS DÖV STUM HEM HERSE-RUD HERSE-RUD 15 1966 Bostäder Verksamhet Torg / korsningspunkt / spridd handel 1986 Bostäder Verksamhet Mötesplats, spridd handel 2010 Bostäder Verksamhet, skola / service Mötesplats, handel
Slutdiskussion Torsvik, beläget vid Lidingöbrons fäste, har genom alla tider fungerat som Lidingös framsida. Namnet Torsvik kommer från Torsviken, då det ursprungliga området Torsvik låg i en vik. Transporter av olika slag har länge trafikerat vattnet mellan Torsvik och Ropsten och med tiden har de nya broarna blivit en viktig förutsättning för all sorts trafik i området. Torsvik, inkluderande Herserud, är det äldsta villabebyggelseområdet på Lidingö. Vasaplatsen har under en längre tid varit en central punkt på Lidingö. I de förenklade kartorna kan man se en tydlig förankring kring detta vägkors ända sedan 1846. År 1846 fanns endast bebyggelse i vägkorset, år 1911 bildades ett torg/korsningspunkt. Vasaplatsen har också haft förbipasserande spårtrafik eller hållplatser och har med stor sannolikhet fungerat som en viktig mötesplats genom hela århundradet. Stockholmsvägen är en av Lidingös första vägar och har varit en avgörande faktor i utvecklingen av Lidingö centrum liksom av Torsviks bostadsutveckling. Stockholmsvägens utgångspunkt ligger i Torsviksbacke och sträcker sig sedan tvärs över ön. Torsviksbacke hade länge klassats som trafikfarligt och detta område förändrades i och med den nya bron som stod klar 1971 och områdets utformning underlättade för resenärer. Under modernismen utvecklades Lidingö stad och verksamheter och handel spred sig utmed Stockholmsvägen. Flertalet av byggnaderna som ligger utmed Stockholmsvägen har en utpräglad 1950-tals arkitektur. Kopparhusen, arkitektritade med 1960-talets stilideal liksom Lidingö Arena, byggt 1976-1977, är viktiga landmärken. Verksamheter och handel har genom hela 1900-talet spridits sig utmed Stockholmsvägen, Torsviksbacke och Vasaplatsen. Stadens spridda verksamheter och handel kom till slut att leda till önskemål om ett samlat centrum. Platsen där det nuvarande stadshuset ligger har länge fungerat som en central plats på Lidingö. Redan år 1931 byggdes det första stadshuset, på just denna plats. Under 1960-talet ökade befolkningsunderlaget och stadshusets byggnad räckte inte längre till, därför revs år 1972 det dåvarande stadshuset för att göra plats för det nya, som stod färdigt 1975. Lidingö stadshus är byggt i en nymodernistisk tappning. Ur bostadsutvecklingen kan också inspiration hämtas. Den blandade bebyggelsen av villor och flerbostadshus ger Torsvik och centrumområdet en småstadskaraktär. I centrum dominerar arkitekturen från modernismens och postmodernismens era och flera av byggnaderna är klassificerade som byggnadsminnen. Den mångfald av hus från olika epoker som idag står sida vid sida ger en brokig och intressant karaktär, som kan vara av intresse att ta fasta på i det fortsatta arbetet med utvecklingen av Lidingös stadskärna. 29. 30. 31. 32. 16 29. Lidingö centrum. 30.Torsviksplatån. foto 1949. 31. Första kopparhuset vid Torsviks torg, foto 1959. 32. Lidingöbron, foto 1971.