Vida Vyer. Gambiagrupperna. Nr 2/2012. Gambiagrupperna pg 90 02 38-7 bg 900-2387

Vida Vyer Nr 2/2012 Gambiagrupperna Gambiagrupperna pg 90 02 38-7 bg 900-2387

Vida Vyer Tidning för ISSN 2000-5679 Ansvarig utgivare: Ruth Plate Redaktionsadresser Ruth Plate, Finkgatan 35 565 31 Mullsjö ruth.plate@gmail.com Tel. 0392-131 32 och Ing-Britt Filipsson Gunnarsbovägen 23 565 32 Mullsjö ing-britt@gambiagrupperna.org Mobil: 0768 10 33 50 Vill du skriva i Vida Vyer, sänd då texten i Times New Roman som ren textfil i ordbehandlingsprogrammet till båda redaktionsadresserna, gärna med bilder i jpg. Citera gärna, men ange alltid källan! Prenumeration År 80:- Plusgiro 90 02 38-7 Bankgiro 900-2387 Märk talongen " Vida Vyer" Manusstopp: 3/2012 1 oktober Gambiagruppernas kansli: kansli@gambiagrupperna.org Adress: Gunnarsbovägen 23 565 32 Mullsjö Ordförande Siv Kanon siv-kanon@spray.se tel. 0586-52407, 51357 Hemsida: www.gambiagrupperna.org FIOH i Gambia: e-post: office@fioh.org Omslagsbild: Skolgång måste ersätta barnarbete. Foto: Charlotte Thege 2 Vida Vyer 2/ 2012 Vad är det som händer? På Dagens Arena 23 maj står följande att läsa: Moderaterna stoppar Forum Syd från att delta i Svenska FAO-kommittén trots att Centerpartiet har bjudit in dem. I ett möte på statsrådsberedningen har Moderaterna sagt att Forum Syd är för extremt och marxistiskt. Man menar att Forum Syd inte delar regeringens syn på frihandel. Svenska FAO-kommittén är ett rådgivande organ för regeringen gentemot FN:s livsmedelsoch jordbruksorganisation. Forum Syd, där Gambiagrupperna är medlem, är en av Sveriges största biståndsaktörer, religiöst och politiskt oberoende med 175 medlemsorganisationer. Det är väldigt märkligt att först bli inbjuden och sedan utesluten, säger Bodil Ceballos, ordförande i Forum Syd. Det är viktigt att många synpunkter på viktiga utvecklingsfrågor får komma fram i FAO-kommittén. I OmVärlden nr 4/2012 skriver Nils Resare om Strömhopp av chefer från Sida. Elva personer har slutat på några månader, bland dem experter med gedigna ämneskunskaper särskilt viktiga för Sida. UD:s styrning av Från red. 2 Ordföranden har ordet 3 SEGRA skördar.. 4 Missväxt i Gambia 5 Barbro Eketorp 6 Besök i Changai 8 Med bil till Gambia 10 myndigheten och biståndspolitiken är orsaken samt de stora nedskärningarna. Biståndets kvalitet har blivit lidande, det går inte längre att göra ett bra jobb, menar flera avhoppare. I samma nr har företrädare för Rädda Barnen en mot Gunilla Carlsson kritisk artikel: Farligt söka fel sorts resultat. Annica Sohlström, generalsekreterare i Forum Syd undrar om det inte är önskvärt att människor agerar mot barnsexturism, efter att Sida krävt att Ecpat ska skriva om målen för sin informationsverksamhet. Infobidrag får inte användas till att öka engagemanget för viktiga utvecklingsfrågor, endast att ge fakta och öka kunskapen om bistånd hos svenska folket! VIDA VYER vill sprida information om Gambiagruppernas arbete. En grupp som besökt Changai har kartlagt arbetet där och skaffat sig kunskap för att hemma i Sverige föra informationen vidare till andra intresserade. (se s. 8 9) Barbro Eketorps rapport från 1986 ger en god information om Gambiagruppernas grundare och hennes kamp i starten. Från Karlskoga får vi också en intressant tillbakablick. Vi ses där i september. Ruth Plate Medlemsmöte i Gbg 14 Karlskoga G-grupp 15 Karlskoga 16 Samrådsmötet 18 Kallelse 19 Studieresa 20 Mänskliga rättigheter 20

Ordförande Siv Kanon manar till eftertanke Den danske filosofen Sören Kirkegaards nedanstående kloka ord får ligga till grund för mina tankar. Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon. Den aktuella debatten om biståndet handlar om detta. Det är mycket som vi i Västvärlden aldrig kan förstå och inse, åtminstone tar det lång tid. Jag upptäcker detta gång på gång hos mig själv och andra. På våra samrådsmöten brukar två av våra anställda gambier, som avslutar sin fyra veckors kompetensutveckling i Sverige, vara hedersgäster. Jag har svårt att föreställa mig ett samrådsmöte utan gambier, men i år var det mycket ovisst om vi får uppleva denna ljuspunkt. Vi beslöt att detta år skulle Lamin Sisay, som jobbar med ekonomin, och Kebba Jobe, som är lärarfortbildare, inbjudas. Förra året var fyllt av dramatik innan visumfrågan kunde lösas. Denna gång hoppades vi på att det skulle gå smidigare och att Sveriges vicekonsul i Gambia, Robert Hardmark, skulle via Abuja, Nigerias ambassad kunna skriva ut visum för att slippa den kostsamma, tröttsamma och riskabla resan till Abuja i Nigeria. Riskabel på grund av oroligheter. UD har varnat för att resa till vissa platser i Nigeria, dock inte Abuja. Robert Hardmark kunde inte hjälpa oss. Inger Grünning har försökt. Paul Rimmerfors hjälpte oss genom att skriva till ambassadören i Nigeria. Tyvärr fick vi beskedet att de gambier som vill komma till Sverige måste söka visum personligen i Abuja, Nigerias huvudstad. Det skulle innebära minst en tvådagars resa med kostnad för två på minst 20 000 svenska kronor. Även om vi skulle ta den utgiften så har vi ändå inga garantier för att visum beviljas. Då kan 20 000 kronor vara förlorade. Den risken kan och vill vi inte ta. Det var alltså så sent som 27 maj mycket troligt att vårt samrådsmöte skulle bli utan besök från Gambia. När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Då kommer ett mail till Paul från ambassadör Lindgärde. Han skriver: Spaniens ambassad i Dakar har meddelat att den tar över som svensk Schengenrepresentant också vad gäller Gambia. Förmodligen kommer detta att träda ikraft från mitten av juli. Det innebär med andra ord att Sisay och Jobe kan ansöka om visum till Sverige på spanska ambassaden i Dakar. Detta skulle nog Kirkegaard kalla att hjälpa är att ödmjukt tjäna. Forum Syd erbjuder en hel del bra kurser och seminarier. Sven-Erik Ring, Sten-Åke Pettersson och jag åkte till Stockholm för att träffa vår nya handledare sedan oktober-11, Lina Gamble. Med på mötet var också under första delen Elisabeth Brandberg, chef för handläggarna. Vi hade mycket bra diskussioner och Sten-Åke visade Leoprocessen på PowerPoint. Vi hoppas och tror mycket på samarbetet med Lina. Hon tyckte att vi mer aktivt skulle försöka delta i de kurser och seminarier som Forum Syd ger och rekommenderade att vi skulle delta i en kurs i resultatredovisning som gick den 20-21 april. Jag anmälde mig och Kristina Lundahl, vår director i Gambia, som just då befann sig i Sverige. Kursen var bra och givande. Kristina tyckte att det var utmärkt att hon kunnat delta. Nu vet och förstår hon bättre Forum Syds intentioner och krav. Jag och Sonja Myrin deltog också i ett seminarium om Afrikas framtid. Flera intressanta föredrag gavs med påföljande gruppdiskussioner. Jag fäste mig alldeles särskilt vid ett föredrag som handlade om illegal, men ändå fullt laglig, kapitalflykt från Afrika. Afrika är egentligen en rik kontinent med mycket eftertraktade råvaror, trots det är största delen av befolkningen fattig. Skulle Afrika lyckas att själv behålla sina rikedomar och stoppa kapitalflykten, skulle nästan ingen på kontinenten behöva svälta. Afrika skulle klara sig helt och hållet utan bistånd. Hur går nu dessa kapitalströmmar till? Företag och industrier har filialer och dotterbolag i olika länder och köper och säljer på så sätt med sig själva. De tar ut sina varor och vinster där det är mest lönsamt till exempel tar de ut vinsten i ett land där de inte behöver skatta för pengarna. På detta vis försvinner en verkligt ansenlig summa från Afrika. Gambiagrupperna är en politiskt och religiöst obunden organisation som är medlem i Forum Syd, även den en politiskt och religiöst obunden organisation, men det utesluter inte att vi ibland måste påvisa saker som vi anser vara fel. Enligt expertis så gynnas alla länder av frihandel, förutsatt att man är jämförbart likvärdiga parter. Denna sista sats är mycket viktig och glöms ofta bort. Här kommer jag också att tänka på Kirkegaards kloka ord. När det gäller stora delar av Afrika, speciellt Gambia, är man inte gynnad av frihandel innan man kommit till rätta med kapitalflykten. Gambia är i nuläget inte gynnat av frihandel innan analfabetismen är borta och största delen av landets invånare kan skriva, läsa och räkna. Vi jobbar hårt med det, men än är vi inte där. Än är det hjälp till självhjälp genom byutveckling och undervisning som gambierna behöver. Sverige ger via Unescorådet 30 miljoner för utveckling av fria medier i Afrika. Något som gläder mig mycket, samtidigt som det gör mig ledsen på grund av att så många i Afrika och Gambia inte har en möjlighet att ta del av vad de fria medierna skriver. Vår läsinlärningsutbildning behövs. Så bästa medlemmar ni gör stor nytta. Tack för ert stora stöd i sann Kirkegaards-anda! Välkomna till Karlskoga och Samrådsmötet för vidare viktiga och intressanta diskussioner! 2/ 2012 Vida Vyer

SEGRA skördar nya segrar av Kristina Lundahl Segra fortsätter att skörda nya segrar. Under NGO-veckan i februari i år hade FIOH en utställning som visade vad vi arbetar med och vilka materiel vi använder. Vår monter var välbesökt och många anmälde sitt intresse eller försåg sig med våra broschyrer. I mars fick vi kvitto på att utställningen gett resultat. En av styrelsemedlemmarna i Swallow centre for Emancipating Education, en skola med förskola och åk 1-6, hörde av sig och meddelade intresse för SEGRA-materiel. Enligt vårt avtal med SEGRA-gruppen i Sverige säljer vi ju inte bara materielen utan den kommer tillsammans med utbildning. Vi gjorde därför upp om att vi skulle komma med ett kostnadsförslag. Swallow LBS ligger på Maniai Road inte långt från FIOH-kontoret. Det är en skola som drivs av en belgisk NGO. De barn som är lyckliga nog att få en plats i den här skolan betalar ingenting, skolan drivs med insamlade medel från Belgien. Alla lärare är gambiska men styrelsen är i huvudsak belgisk. Skolan har under ett par läsår arbetat med Jolly Phonics men inte uppnått de resultat som de förväntat sig. De hade därför börjat utveckla ett eget materiel med egna bilder. När de såg SEGRAS bilder, planscher och verser under NGO-veckan, insåg de att det redan finns ett bra alternativ. En av de gambiska lärarna har tidigare deltagit i studiedagar hos oss och så föddes intresset. Tillsammans med personal från Swallow skräddarsydde vi en studiedagsserie. De har ju redan kunskap om ljuden, hur de låter och ska formas, så den första delen som behandlar SEGRA 1 kunde göras ganska kort. Däremot behövdes hela träningen på diftongerna. Dessutom ville de köpa in allt materiel till sina lärare. De är inte många anställda bara 12 och 9 av dem är placerade i åk 1-6, så det blev ju inte stort kontrakt men en seger för SEGRA i alla fall. Vi gjorde också en liten vinst på det hela. Aminata ansvarade för hela planeringen och tog också fram ett kostnadsförslag med lite hjälp av mig. Hon har också varit den som ansvarat för utbildningen, medan de övriga fortbildarna fått chansen att turas om under utbildningens gång. Det har varit mycket uppskattat, särskilt sammanljudningen. Kemo fick en spontan applåd när han visade hur man kan göra. Nu när studiedagarna har nått sitt slut ska Aminata och jag göra klassrumsobservationer. Lärarfortbildningen fick ett tackbrev, via mail: Dear Aminata, thank you very much for everything. Your workshop and your lecturers are GREAT. I talked with Kemo about our payment. According to your invoice we paid for 3 Saturdays and 3 working days, but you conducted 2 working days workshop. As far as we will not have any workshop again, I asked Kemo, whether it is possible to refund us the amount for the 3. working day. After Kemo and the others were gone, we thought about it again and we want to leave it like this. Do not refund us anything. You can see it as donation. Your work is so wonderful, we appreciate it very much. I will come over next week, because I want to buy some of your SEGRA exercise books (around 30 or little bit more - detailed next week). See you soon. Yours Annette Jag tror att ni alla kan förstå hur stolt Lärarfortbildningens personal var när den belgiska ordförande, som deltagit i en studiedag, sa: Nu kan jag åka hem till Belgien i visshet om att kunskapen om läsinlärning finns i landet. 4 Vida Vyer 2/ 2012

Karta över krisens utbredning Missväxt i Gambia FIOH ökar kapaciteten i VDP spannmålsbanker Gambias jordbruksdepartement har förklarat odlingssäsongen 2011-2012 som misslyckad orsakad av svår missväxt efter en undermålig regnperiod. Efterföljande kraftigt stigande livsmedelspriser gör nu att situationen i Gambia är oroväckande och en svår hungerperiod väntas under 2012. I ett pressmeddelande i mars 2012 förklarade jordbruksdepartementet att regnperioden under 2011 gav dåligt med nederbörd vilket resulterat i att årets skörd ger 70 % lägre avkastning. I förhållande till denna kris har jordbruksdepartementet vädjat efter hjälp och mobilisering för att möta det ökande behovet av livsmedel. Vädjan riktade sig till så väl internationella som nationella organisationer. FIOH har besvarat krisen genom att öka kapaciteten i de spannmålsbanker som är etablerade och välfungerande i byprojekten. De sexton samarbetsprojekten kommer utöver en ökad spannmålskapacitet även att erhålla fortsättningsutbildningar i hantering och fördelning. Bubacarr Camara, senior program officer på FIOHs avdelning för byutveckling, uttrycker: Vi har för avsikt att förbättra den nuvarande kapaciteten för spannmålsbankerna i våra sexton byprojekt. Beräkningar visar att avkastningen har minskat med upp till 70 % på årets skördar vilket kommer att skapa en enorm efterfrågan på extra livsmedelsinsatser. Sammanfattning av krisens utbredning i Gambia Typ av kris: Missväxt Utnämnande av kris 6 Mars 2012 Totalt antal invånare som bor i de drabbade distrikten: 605,000 inv - Mest utsatta distrikten: 428,000 inv - Angränsande distrikt: 177,000 inv Utsatta invånare i behov av hjälp: (i de mest utsatta distrikten): 206,000 inv - Dessa utgör 12 % av totala inv. i Gambia - Barn under 5 år: 35,000 Utsatta invånare i behov av hjälp : (i angränsande distrikt) 35,000 inv - Dessa utgör 2 % av totala inv. i Gambia - Barn under 5 år: 5,000 Beräknad krisperiod: 8 månader (mars september) Spannmålsinitiativet har redan hjälpt många byar att trygga livsmedelstillgången under den så kallade hungerperioden mellan skördarna. Men missväxten och den annalkande livsmedelbristen har ökat efterfrågan på spannmålsbankerna och utökad kapacitet var nödvändigt. Syftet med kapacitetsökningen är att svara på jordbruksdepartementets vädjan om hjälp. Allt spannmål administreras och distribueras av bykommittéerna, spannmålet köps in från de lokala marknaderna de så kallade Lumoo. Vi kommer också att fortsätta med spannmålsbanksutbildningar till ansvariga bykommittéer, vilka bland annat ger kunskap i lagerhantering och fördelning. Den nyinköpta spannmålen, lagd till de etablerade spannmålsbankerna, kommer att trygga tillgången till livsmedel under den så kallade hungerperioden, särskilt för de mest utsatta hushållen. Spannmålsbankerna har hittills haft en återbetalningsnivå på mellan 80 100 %. Grundsyftet med spannmålsbanker är att förbättra livsmedelstillgången över hungerperioden (juliseptember, regnperioden). Genom att upprätta lokala spannmålslager, från vilka byinvånare kan låna spannmål och sedermera efter skörden betala tillbaka med viss ränta som bykommittéerna själva bestämmer, har möjligheten att täcka livsmedelsbehovet ökat markant. Spannmålsbanken tillämpas så att man kan låna en säck hirs på 85 kg (exempelvis) i banken i juni medan man blir återbetalningsskyldig efter skörd, 85 kg hirs plus ränta exempelvis 10 % 8,5 kg. Varje bykommitté beslutar om villkor och lager. En väl fungerande spannmålsbank kan därigenom växa, etablera en buffert och erbjuda sitt stöd till flera behövande byinvånare. Alla FIOH:s byutvecklingsprojekt ingår i extrasatsningen som beräknas hålla ett värde av 330 000 dalasis. Spannmålsbankerna i byprojekten stärker sin kapacitet och sitt kunnande att på bästa sätt undsätta de mest utsatta familjerna. Malin Askhamre 2/ 2012 Vida Vyer 5

Novemberresan 1986 Rapport om Brikamaregionen Rent generellt kan väl säjas: Det är för mycket pengar innestående på Jim Whites konto nu. Det tycker han själv också. Men när löner och andra fasta utgifter är betalda tar det mycket tid - och krafter att göra av med resten, planera, inköpa, frakta, organisera arbete. Missionen har för två och ett halvt år sen bett oss att själva ta över mer av det jobbet. Det är därför vi behöver två volontärer i framtiden tills allt är självgående håhå jaja. VATTEN ÄR LIVET Pumpar till våra brunnar har diskuterats och undersökts ur alla möjliga synvinklar. Alla går sönder ganska snabbt, det är Jim Whites erfarenhet. Inte ens de oerhört stöddiga pumpar som tyskarna nu förser Gambia med håller, säjs det. Spel (trissor) till våra brunnar finns däremot att köpa i Gambia, det gäller bara att hitta de bästa. Alla våra skolor borde även få bästa möjliga rep och hinkar, avpassade för barnens åldrar, detta som en engångsföreteelse, för att de sen ska vänja sej vid att bekosta sådant från skolfonden. Alla brunnar borde också ha trästockar i fyrkant över brunnskanten för att spara repen. Nu ligger många skolträdgårdar i träda för att det inte finns hink! Eller rep! Eventuella vattenkannor har gått sönder för längesen, för dom tål inte att ta upp vatten i och dunsa mot brunnsväggarna. Att ordna bara detta i bara våra skolor är så tidsödande, så det kan vi inte fatta, vi som sitter vid våra telefoner och fixar allt. Fröer, det ska vi bara inte tala om. Det har aldrig kommit i tid! I år finns det inga, inte ens i Dakar, enligt Caritas, missionens hjälporganisation. VÄLSIGNADE SYSTRAR Vi kan vara glada, för i vår region får skolorna varje vecka besök av syster Laurette, en utomordentlig och glad pedagog med 40 års erfarenhet av småskolebarn. I våra skolor är skolböckerna självfallet mycket väl eftersedda och nu har Manduar, Suna Kunda och Sotokoi sina skåp färdiga och i Kitty och Faratou fattas bara några hyllor och lås. Det är ordning och reda i våra skolor och med lite mer tid bör man kunna diskutera fram vissa förbättringar, särskilt med och för lärarna. Jag ömmar för lärarna som jag tycker har en eländig situation. Startlön 195 kr/mån (hittills 187 kr) och egentligen endast fem kronor höjning per år. Jim White har gått med på att en ambitiös lärare med fallenhet för yrket ska få hela 220 kr från andra året rena svältlönen och knappt det. Men missionen följer i stort sett de statliga lönerna. Ett undantag: Missionen håller inne augustiseptemberlönen tills de ser att lärarna kommer tillbaka 1:a oktober, då den betalas ut. Förut var 220 dalasis värda 505 kr, nu 220 kr. Men priserna, dom stiger och stiger hela tiden. Man har helt enkelt inte råd att äta nu när det finns mat. Det är bara vi som tjänat grovt på devalveringen i Gambia. 600 lärare har avskedats under 1986. Rektorer och studierektorer (deputy heads) har undervisningsplikt och massor av home economics och andra speciallärartjänster har dragits in. Systrarna Laurette och Jackline ordnar pedagogiska lördagar en gång i månaden för våra okvalificerade lärare, som ofta kommer direkt från secondary school till sin lärartjänst. Till de här lördagarna kommer de långa vägar för att få vara med om en fin dag med god mat, lekar och fotboll och så lite Jesusord av Jim White, förutom det pedagogiska innehållet. De kommer även från Bwiamoch Kartongregionerna, både pojkar och flickor. I somras ordnades en hel månads internat för samma kategori med inbjudna pedagoger. Mer om detta ska jag ta reda på. 6 Vida Vyer 2/ 2012

Och nu har just en tävlingsdag för våra skolbarn gått av stapeln på Brikama fotbollsplan. Då kokas och äts en risrätt och delas ut små priser mycket små, det kan jag försäkra. Våra barn skulle skratta sej fördärvade! Till detta evenemang har vi haft nöjet att bidraga med 300 kr till ris och priser och 400 kr till fotbollar. Hörde ett pris på fotbollar i Gambia: 700 900 kr! Skulle inte förvåna mej. En sån tävlingsdag då barnen kommer från alla håll och fyller fotbollsplanen vill systrarna gärna ordna varje termin, men de har inte råd. Vad säjer ni om det va? Nästa gång ska de större Suma Kunda- och Sotokoi-barnen få vara med. Vi har talat om att hämta och köra dom, de får plats allihop i pickupen med hjälp av flaket. Och hur är det med skolmaten? Det vet jag inte säkert, hann inte Men ett är säkert, de ohyggliga husen för rökning av kvinnor, kök kallade, ska bort om jag så ska bli ovän med varenda gubbe i Gambia! Tänk att kalla detta framsteg, när elden precis lika öppen flyttas in i ett trångt mud-hus, med några hål visserligen, men med tätt plåttak utan tillstymmelse till skorsten! Kvinnorna rusar in och rör om i grytorna och rusar ut med rinnande ögon. Och så förstår dom inte varför dom har sån huvudvärk jämt Många har flyttat ut sina eldar igen. Jag ska ställa in några gubbar i tio minuter, präster med förresten, så kanske dom slutar kalla detta för förbättring. Men nu tror jag att jag sett k ö k e t! Hos en medlem av skolkommittén i Kololi. Han har designat det själv och har lovat göra en ritning åt oss och kostnadsberäkna ett bushanpassat kök så gott det går. Sen ska detta stötas och blötas med Jim White,som är ett praktiskt geni fast så sparsam så sparsam. Köket ska prövas i Soma Kunda, där det redan påbörjade får rivas, åtminstone delvis. Är inte detta en bra sak att använda the balance till? I Manduar är ett rökhus redan färdigt. I Kitty håller det på att byggas. Faratou och Sotokoi önskar sej kök. Tänk om det kunde bli ett kök överkomligt även för bykvinnor att bygga åt sej själva. VI HAR GEMENSAMMA KOSTNADER I BRIKAMAREGIONEN Systrarna kan inte själva betala den bensin som går åt till att fara runt till våra fem skolor. De har haft 300kr/mån för detta men det bör höjas till 600. Bensinen kostar drygt fem kr/litern. Syster Laurette, som inte har nån pension (!) har haft 200 från oss, bör nu ha 400 kr. Detta gör 12 000 kr/år. Vi drar alla nytta av syster Catherine, utom möjligen Faratou som ligger lite avigt till. Även Kartongregionen, där är hon på kliniken i Darsilami en dag i veckan och i Berending och Kartong en dag varannan vecka, har glädje av henne. Jag ska ta reda på precis hur det är med bensinpengar till Catherine. Ur Barbro Eketorps efterlämnade papper. ************************************ Förhandsinformation Ett ungdomsseminarium om bistånd planeras under hösten. Mirjam Granroth och Katarina Pettersson håller i planeringen. Mer information kommer senare. Informationsmöten Har du funderat på att ordna en informationsträff om bistånd. Pengar finns att söka för 2012. 2/ 2012 Vida Vyer 7

I slutet av oktober besökte en grupp på ca 20 personer, huvudsakligen från Habo Gambiagrupp, byn Changai. Vi har haft intresse för byn sedan början av 2009. Därför såg vi fram emot att se vilka förändringar som skett i byn och skolan. För att se så mycket som möjligt och beakta olika aspekter av byutveckling, så valde vi att dela in oss i tre grupper. En grupp koncentrerade sig på skolan i allmänhet och SEGRA-metoden i synnerhet. Den senare har visat sig vara en framgångsrik metod för läsinlärning. Den andra gruppen tittade på byns utveckling i stora drag, t.ex. samhällsstrukturen och människornas levnadsvillkor. Slutligen så intresserade sig den tredje gruppen för gammal och ny byggnation i byn och i vilken mån ny teknik kommer till användning. Skolgruppen såg elever ur de lägre klasserna. Klasstorleken varierar från 27-41 elever. Lärarna upplevdes som väldigt engagerade genom att se till att alla var aktiva, ge positiv uppmuntran och visa omtanke i sitt bemötande av eleverna. De visade också en förmåga att använda olika metoder t.ex. lekar och arbete i så väl helklass som individuellt. Vid arbete med SEGRA användes bilder, ljud, rim m.m. Gruppen observerade dock vissa brister. Främst gällde det bristen på materiel. Alla elever behöver eget materiel. (Deltagande personal från Junkarmålsskolan lämnade lekmateriel och som avskedsgåva lämnade hela gruppen skrivböcker och pennor.) Ibland upplevdes elevernas eget arbete som något ostrukturerat. Systemet med groupleaders kan diskuteras. Leder det till att vissa elever bara härmar utan att djupare inlärning sker? Eftersom delar av gruppen besökt skolan tidigare, noterade man stora skillnader från det förra besöket i februari 2010. Den nybyggda skolan upplevdes som luftig och funktionell med bra möbler. Skilda toaletter för pojkar och flickor verkade fungera bra och skolgården med ett härligt stort träd, som ger skugga, är en tillgång. Dessutom hade en rad nya träd planterats och stor omsorg hade lagts på skolträdgården med odling av en rad olika nyttoväxter. Ett bra, nybyggt skolkök finns, men ännu saknas tillgång till baslivsmedel som till exempel ris och olja, vilket gör att skolmat inte tillhandahålls. Byutvecklingsgruppen noterade att Changai ligger utefter en större väg med mycket gles trafik. Byn består av 39 compounds, varav vi besökte sex med varierande antal invånare. En compound består av en gård omgiven av ett antal hyddor för familjens olika medlemmar. Besök i Changai, Gambia en är ofta omgiven av staket, ibland en särskild buskart, och runt en del odlingar t.o.m. buskar med taggar. Alla compounds har solskydd i form av någon typ av pergola. Även stora träd, oftast mangoträd, som ger skugga. Man försöker medvetet plantera träd, som ska ge frukt. Det är viktigt att skydda nyplanterade träd mot djur och att de bevattnas. Träden kan växa mycket fort, beroende på vattentillgången. Vi såg tillverkning av flätade trädskydd. De flesta bostäder i en compound har på baksidan av sin hydda en odling med grönsaker, exempelvis chilipeppar, men även lök och ockra förekommer. Gemensamt i compounden odlas hirs, majs och sötpotatis. Hirs och majs torkades på hyddtaken. Hyddorna är byggda av murade väggar och har elefantgräs till tak, som måste bytas vart tredje år. De djur som förekommer inom compounden är höns och getter. Vatten hämtas i byns gemensamma brunn. Vattnet hämtas upp med rep från brunnen, som är ca 60 m djup. Männen ansvarar för att djuren får vatten och kvinnorna att vatten hämtas till hushållet. Vattnet förvaras i gula plastdunkar. Vattnet kan hållas kallt genom att förvaras i en lerkruka, som står på våt sand i ett handfat. De compounds och hyddor vi besökte var välstädade. Kanske var det på grund av vårt besök? Plats för kroppslig hygien finns på en särskild plats i varje compound. Vattnet öses över kroppen. Riktigt varma kvällar och nätter sover man på stora bönemattor utomhus. I en compound vi besökte hade man arrangerat sovplatser med moskitnät. De flesta av kvinnornas sysslor sker på marknivå och kroppsställningen är dubbelvikt. Köket består av en eldstad på marknivå ute på gården eller inne i hyddan. Sopkvastarna är mycket korta. Fiffigt med finare borst i ena ändan och grövre i andra ändan. Kvinnorna har ansvaret för odlingarna, men hjälper även till på fälten med ris- och jordnötsskörd. Vid äktenskap flyttar kvinnorna till svärföräldrarnas compound. I vissa compounds verkade man ha det bättre. De hade bland annat flera kökskärl och i taket hängde tyger, som ett innertak. Man tar vara på djurspillning, torkar den och använder som gödning Reflektioner från gruppen: Vid skolan finns toaletter, men hur löser man egentligen toalettfrågan inne i byn? Matlagning sker på öppna eldstäder ute eller inne i en kökshydda. Man skulle lätt kunna mura en spis av liknande typ som finns i skolköket. Det skulle öka effekten av veden, förbättra arbets- 8 Vida Vyer 2/ 2012

ställningen för kvinnorna som lagar mat och minska brandrisken. Att hiva upp vatten med hjälp av rep ur en så djup brunn, innebär att mycket tid och kraft går åt för att hämta vatten. Om man kunde ordna med en pump, gärna elektrisk, driven med solceller, skulle mycket av detta arbete kunna minskas. Vi är osäkra på om detta fungerar under regnperioden. Byggnationsgruppen tittade först på skolområdet. Vi konstaterade att det finns två brunnar, en i byn och en på skolan. Pumpen till skolbrunnen kan drivas av solpaneler, men dessa fungerade inte för tillfället. Ramen var för liten och därför hade en solpanel blåst ner under regnperioden och gått sönder. Solenergi är en ny teknik och kunskap finns inte i byn utan måste tillkallas från en större ort, vilket ytterligare komplicerar situationen. Två funderingar gruppen fick i samband med detta var: dels att tekniken borde kunna användas vid brunnen i byn också, dels att den nya tekniken kräver mer utbildning av personal, som kan ta ansvar för de problem som uppstår. Tidigare fanns vaktmästarutbildning som ett eget projekt inom FIOH, men numera kommer det att ingå i byutvecklingsprojektet. En tanke är att det skulle kunna vara byns koranlärare, som får utbildning, eftersom han bor och stannar i byn, vilket alltså skulle ge kontinuitet. Gruppen konstaterade att man planterat så kallat life fence, snabbväxande plantor som på några år förväntas bilda ett bra skydd mot getter och kor. Ner mot vägen finns ett önskemål om en mur, som skydd för skolbarnen, men en sådan skulle kosta mycket. Skolan arbetar aktivt med att utöka odlingen i byn till exempel genom tävlingar kring odlandet och genom att familjerna får två mangoträd, om de skickar barnen till skolan. Som tidigare konstaterats lagas ännu ingen mat i skolan, men gruppen funderade ändå kring vedanskaffningen till skolköket och matlagningen i byn. I nuläget vandrar kvinnorna 2-3 km varannan dag. Om man använder till exempel en åsnekärra räcker det med en tur var tredje vecka. Dessa sköts oftast av pojkar eller män, vilket gör detta till en könsfråga. Man använder långa grenar vid eldningen. Kanske vore en kraftigare grensax ett bra hjälpmedel? Gruppen noterade att byggnaderna verkade gediget byggda och fungerar väl. Traditionellt använder man grästak, som varar ganska länge, men drar till sig ohyra. Till byggnader finansierade av Världsbanken används i stället plåttak, som är dyra och dessutom ger hög ljudnivå vid regn. FIOH skulle föredra att använda takpannor, eftersom det anses miljövänligare och dessutom ger arbetstillfällen till lokalbefolkningen. För att skydda byggnaderna vid kraftiga regn, vore det bra med hängrännor och stuprör, vilket idag saknas. Dessutom skulle man kunna samla regnvatten för till exempel bevattning av grödor. Toaletterna på skolan är byggda enligt normerna, det vill säga gropen är minst 3 m djup. Är gropen gjuten eller bara grävd? Finns det i det senare fallet någon risk för spridning av till exempel kolibakterier? Vid promenad i byn upptäckte vi att gjutning av cementplattor till toaletter pågår, vilket kan tyda på att toaletter kommer att byggas även där. Frågor inför framtiden: Skulle skolan kunna arbeta med att lära ut sopsortering och kompostering? Papperskorgar fanns i några skolsalar, vilket är en början, men medvetenhet om att plast inte förruttnar skulle kanske motverka framtida sopproblem. Dessutom finns miljöintresserad personal på skolan, som kan vara aktuell för kommande miljöutbildning. Diskussioner pågår om hur en sådan utbildning skulle kunna se ut. Någon form av typhus skulle kanske kunna ge byn idéer kring byggande i allmänhet och förändringar av kök och toaletter i synnerhet? Sammanfattningsvis kunde grupperna konstatera att mycket utveckling sker i Changai. Inte minst de som varit där tidigare kunde intyga detta. Många bybor är engagerade och öppna för förändring och vi ser fram emot fortsatt samarbete via våra volontärer. Gruppen från Sverige som besökte Changai den 29 och 31 oktober 2011 2/ 2012 Vida Vyer 9

Vi körde bil från Strömstad till Gambia Onsdagen den 21 december var en gråmulen dag. Bilen var färdigpackad och klar för avgång. Första etappen gick till Göteborg där Rasmus skulle ansluta. På väg till Göteborg klev Anders på i Hällevadsholm. Men, låt oss ta det hela från början. Idén att köra bil till Gambia föddes för cirka ett år sedan. Vi undersökte olika möjligheter och fastnade till slut för varianten att göra denna resa tillsammans med några andra personer från framför allt Storbritannien. Från Storbritannien har det under flera år organiserats liknande resor. En av överenskommelserna med organisatören var att lämna bilen i Gambia, där den sedan skulle auktioneras ut. Pengarna som tjänas in på auktionen går direkt till något välgörande projekt. Under hösten 2011 hade vi kontakt med de andra bilbesättningarna. Vi köpte vår bil i september. En Jeep Cherokee av 1996 års modell. Den 22 december vaknade vi upp på Stenabåten. Vi var då alldeles norr om Kiel. Vi hade avtalat med de andra bilarna att träffas i Tarifa strax väster om Gibraltar den 28 december. Detta betydde att vi hade ganska god tid på oss för att komma till södra Spanien. Vår resa genom Europa gick via: Strasbourg, Lyon, Toulouse, Barcelona, Valencia och Almeira. På grund av det lite kyliga vädret i norra Europa så övernattade vi på hotell, men så fort vi kom in i Spanien så blev det medhavda tältet vårt härbärge. Julaftonsmiddagen intogs under världens högsta bilbro i södra Frankrike, Millau- 10 Vida Vyer 2/ 2012 320 meter. Middagen bestod av pulvermos och köttbullar. Kanske var det inte någon riktig kulinarisk höjdare, men den oförglömliga upplevelsen var en bra krydda. Kalle Anka och hans vänner fick utgå. Under vår Europa-resa passade vi på att titta lite närmare på bland annat Strasbourg, Andorra, Barcelona och några platser längs spanska ost- och sydkusten. Under den 28 och 29 december rullade det in åtta bilar till det förutbestämda hotellet i Tarifa. Det var fem ekipage från Storbritannien, två från Tyskland och så vi. En brokig skara på 18 personer strålade samman. Många olika personligheter och alla mycket trevliga. Vi kände oss väl förberedda för Afrika, så vi använde den 29 till att besöka Gibraltar. Gibraltar är en vacker och väldigt engelsk plats. Antal körda mil mellan Strömstad och Tarifa blev totalt 380 mil. Den 30 december var det så dags att ta språnget över till en annan världsdel. Vi köpte färjebiljetter till Marocko. Det finns flera alternativa rutter. Vi valde att åka från Tarifa till Tangeir i Marocko. Priset för bil och tre personer var 120 euro. Turen tog ca 1,5 tim. Båttrafiken genom Gibraltar sund är mycket stor. Det var en mycket spännande och underlig känsla att se två världsdelar på samma gång och samtidigt veta att de är så helt olika. Klockan 11.30 den 30 december rullade vi så av färjan och befann oss äntligen på afrikansk mark. Vi hade blivit förvarnade att det skulle kunna ta lång tid att klarera in bilen och oss själva i Marocko.

För oss avlöpte alla procedurer med tull och polis smärtfritt och tog bara en dryg timma. Alla fordon måste ha trafikförsäkring. Eftersom vår försäkring täckte Europa och Marocko så slapp vi betala de 600 kr som de andra bilarna var tvungna att göra. Denna procedur löstes enkelt, utmaningen var att hitta containern som inhyste det statliga försäkringskontoret. Sedan bar det av söderut. Denna dags etappmål var staden Fés. Dit körde vi över de vackra Rif-bergen. Längs vägarna stod många killar som hade hasch att sälja. Dessa bergstrakter visade sig vara odlingscenter för cannabis (cirka 40% av världsproduktionen). Dieselpriset i Marocko låg på cirka 7 kr/ liter, vilket gjorde det till ett rent nöje att tanka. Att köra bil i Marocko kändes relativt säkert, men visst fick vi oss några funderare ibland. Vi hörde oss till exempel själva säga se upp för morotsvagnen (dragen av en man) som kommer åt fel håll i rondellen. Vi var noga med att hålla de rekommenderade hastighetsbegränsningarna, då det var väldigt gott om hastighetskontroller. Vi ankom Fés på kvällen. Efter en god natts sömn vaknade vi på nyårsaftonens morgon med strålande sol och på dagen blev det 20-25 grader. Vi bestämde oss för att stanna i Fés ännu en natt. Dagen tillbringade vi i Fes medina Fés el-bali (den gamla stadskärnan) som är 1200 år gammal. Det var fantastiskt spännande att vandra runt i de smala gränderna och gå vilse för en stund. Här sägs även världens äldsta universitet ligga. Och, jo då, huvudbonaden Fez kommer härifrån. En nyårssupé intogs på en typisk marockansk restaurang. På nyårsdagens morgon bar det av västerut till huvudstaden Rabat. Vi behövde åka till Rabat för att ordna visum till Mauretanien. Att fixa detta tog två dagar. Lämna in ansökan och pass ena dagen och hämta det nästa dag. I stället för att vänta i Rabat, så körde några av oss en tur till staden Meknes cirka 100 km öster om Rabat. En mycket gammal och trevlig stad. Vi campade i utkanten av stan. Morgonen efter besökte vi världsarvet Volubilis som är en före detta romersk stad cirka 2000 år gammal. Därefter bar det av till Rabat igen. Efter att ha fått våra visum så styrde vi så söderut till Marrakesh. Skulle nog vilja påstå att Fés kändes mer intressant än Marrakesh. Marrakesh är genom sitt namn vida berömd och kanske därmed mer turistig än Fés. Efter en halv dag i Marrakesh bar det så av upp i Atlasbergen. Vi bestämde oss för att korsa bergskedjan via passet Tizi N Test på 2092 meter. Otroligt vackert landskap med vägar så krokiga att en kringla framstår som rak. Dessa bergstrakter bebos av berber. Topparna på Atlasbergen når över 4000 meter, de är så här års snöklädda. 2/ 2012Vida Vyer 11

Nämnas kan, att bra skidåkning finns i byn Ouikaimden. Det var redan mörkt när vi kom ner på sydsidan av bergen. Vi hade fått smak på berg, så nästa dag bestämde vi oss för att köra över Anti Atlas som är ytterligare en bergskedja belägen söder om Atlasbergen. Målet var byn Tafraout uppe i bergen. Även här är det mycket vackert med otroligt krokiga vägar som slingrar sig på bergsidorna. Dagens lunch avnjöt vi på ett 1667 meter högt pass. Själva gränspassagen tog en halv dag. Det är en del papper och stämplar som skall ordnas med. Vi lämnade Väst-Sahara och for genom ett cirka fem km väglöst ingenmansland. Efter detta dök Mauretanien upp. Återigen en del pappersarbete och diverse stämplar. Vi hade i förväg avtalat med en guide som hjälpte oss med tullformaliteter, han följde oss sedan genom Mauretanien. På vägen passerades många små bergsbyar. Ett spännande inslag är att se getter klättra upp i träden. Det är det speciella Arganträdet som lockar. Söder om Anti Atlas planar landskapet ut och blir allt torrare. Vi passerar gränsen till Väst-Sahara, vilken inte syns eller märks. Jo, diesel- priset sjönk till 5 kr/liter. Man skulle ju kunna tycka att det att färdas genom ett platt ökenlandskap skulle kunna bli långtråkigt. Så är dock inte fallet. Trots att växtligheten är i stort sett obefintlig, så skiftar landskapet hela tiden. Vi åkte genom stenlandskap och sanddyner med otroligt finkornig sand och inte minst med många olika färgskiftningar. Vi stannade vid flera sanddyner och hoppade i dem. Längs cirka 1000 km mellan Agadir och Dhakla ligger några städer vid atlantkusten. Från Dhakla ner till gränsen till Mauretanien är det cirka 350 km. Gränsstationen ligger mitt ute i öknen och består av några få hus. Man skulle ju kunna komma på tanken att passera gränsen någon annanstans än vid just gränsstationen. Det är dock en dålig idé, då området är minerat och man bör inte lämna vägar eller befintliga spår. Detta är inget stort turistland så här blev det camping i öknen. Vi passade även på tillfället att köra bil längs Atlantens härliga stränder. I Mauretanien färdades vi på en del mindre vägar. En del av oss körde fast, men vi hjälptes alla åt att gräva loss den bil som kört fast. Huvudstaden i Mauretanien heter Nouakcott. Vi passerade genom den och fortsatte söderut mot Senegal. Vi noterade nu att växtligheten började göra sig påmind igen och träden blev allt större ju närmare Senegal vi kom. Hittills hade vi i stort sett kört på asfaltbelagda vägar. De sista 150 km ner mot Senegals gräns var inte asfalterade. Vi körde på en bitvis mycket dålig väg och flera av oss körde fast. 12 Vida Vyer 2/ 2012

Det blev 150 spännande och långsamma km innan vi sent en eftermiddag kom fram till gränsen mot Senegal. Vi valde att inte passera gränsen vid staden Rosso, då vi fått höra att det kan vara ganska kaotiskt där. Vi valde istället en plats alldeles vid Atlanten som heter Diama som är en vacker och fridfull stad. Själva gränspassagen tog fem timmar och en del mutor betalades tyvärr. Natten tillbringades på en camping utanför staden St Louise som ligger i norra Senegal alldeles vid Atlanten. Vi hade nu lämnat Sahara bakom oss och befann oss i ett savannliknande landskap. Det kändes nästan som om vi var framme trots att det återstod ca 750 km. Ju längre söderut vi färdades, desto högre blev dagstemperaturen. I norra Senegal hade vi cirka 25 grader under dagarna. Efter att det under snart två veckor varit glest mellan människorna, så fanns det nu ständigt folk runt oss både som trafikanter på vägarna och inte minst myllrade det av människor vid de stopp vi gjorde. Det var alltid fullt med nyfikna och trevliga människor kring oss. Utan att ha planerat det, så hamnade vi mitt i en av Senegals största religiösa högtider. Högtiden firas i staden Diourbei, vilken vi snabbt hade tänkt att passera. Passerade den gjorde vi, men i ett helt annat tempo än det vi räknat med, då vi delade utrymmet på gatorna med hundratusentals besökare. Nåväl, sent på kvällen nådde vi vårt mål för dagen, byn Toubakouta nära gränsen till Gambia. Här tillbringade vi våra två sista nätter i Senegal. Byn ligger precis i kanten av en stor nationalpark. Att göra en flodfärd på någon av alla flodarmar i det stora deltat är en upplevelse. Otroliga mängder med fåglar och fantastiska mangrove-skogar kan beskådas i deltat. Sista etappen ner till Gambias gräns gick utan problem, så även gränspassagen till Gambia. Det får erkännas att det kan vara lite ovant att komma till en gränsstation tidigt på morgonen innan det ljusnat och göra alla tullformaliteter i skenet av små ficklampor, men det är mysigt och mycket annorlunda. Färjan över Gambiafloden kan vara ett äventyr i sig. Denna gång gick det oväntat smidigt och efter endast en timmas väntetid så kunde vi köra på färjan för transporten över floden. Fredagen den 13 januari, efter 23 dagars resande, körde vi så in på Gambiagruppernas compound i Kotou utanför huvudstaden Banjul. Vi hade då tillryggalagt 8400 km från Strömstad. Vår Jeep hade slukat diesel för ca 8000 kr och vi hade fått en upplevelse för livet. Anders Petersson Rasmus Hansson Dan Jönsson Dan har planer på att göra om resan, där pengarna då går till Gambiagrupperna. 2/ 2012 Vida Vyer 13

Open space gav inspiration och ideer! Det var högt i tak när Gambiagruppernas styrelse inbjudit till Framtidsdag i Göteborg den 14 april. Vad vill Gambiagrupperna i Gambia? Vilket är vårt uppdrag och vår roll? Det var de övergripande frågorna. Dagen inleddes genom att Kristina Lundahl gav en beskrivning av det aktuella arbetet i Gambiagruppernas verksamhet i Gambia. En central fråga just nu är att bilda en gambisk NGO som svenska Gambiagrupperna ska ha som lokal samarbetsorganisation. Anders Pettersson gav sedan en omvärldsanalys av vilka faktorer som påverkar vårt arbete i Gambia. Det handlar om biståndsutvecklingen i världen i stort, den specifikt svenska biståndspolitiken och, naturligtvis, den särskilda utvecklingen i Gambia. Sedan började alla deltagare, drygt 25 medlemmar från 9 lokalföreningar, att ta fram viktiga frågeställningar för Gambiagrupperna. Alla kunde först beskriva en frågeställning som man ville samtala om, det blev tolv olika, och alla valde sedan i fyra samtalspass vilka frågor man ville diskutera och ge förslag inom. Allt var tillåtet och alla förslag togs med. Som avslutning gjorde alla deltagare individuellt en prioritering av vilka förslag som borde diskuteras mer och vilka som vi borde göra något åt omedelbart. Hur arbetar vi för att samla in pengar? Hur engagerar vi ungdomar? Ska vi arbeta med påverkansarbete eller service delivery? Hur arbetar vi mot korruption? Hur kan vi arbeta för att förbättra yttrandefrihet och ökad demokrati? Hur arbetar vi med mänskliga rättigheter med tanke på HBT-personer? Ja, det var några av de tolv inledande frågeställningarna. Den sista frågan var dagsaktuell då ett 20-tal personer arresterats den senaste veckan och anklagats för homosexualitet. Alla ämnen gav mycket livliga samtal och en rad förslag, som sedan värderades. Ideologi, organisationsfrågor och ekonomi allt engagerade, och flera frågeställningar är ju både ideologiska och ekonomiska, till exempel hur mycket arbete i Sverige som kan göras ideellt eller kräver anställd kanslipersonal. N å g r a k o n k r e t a f ö r s l a g : Ideologi/värdefrågor: arbetet på kontoret i Gambia bör vara en förebild i fråga om yttrandefrihet och demokrati. Begreppet påverkansarbete är diffust för många och svårt att sätta emot service delivery. Riskerna med korruption intresserar och många önskar mer kunskap och diskussioner. Gambiska traditioner som kan vara ett hot mot jämlikheten behöver diskuteras på kontoret i Gambia. För att kunna arbeta med frågor kring homosexuella, bisexuella och transpersoner kan Gambiagrupperna i Sverige samråda med RFSL och i Gambia sträva efter att samverka med andra ideella organisationer inom Tango, som organiserar olika NGOs i Gambia. Or ganisationsutveckling: För att få ungdomar med i Gambiagrupperna behöver deras förslag tas tillvara. Frågan om mer avlönat administrativt arbete i Sverige behöver diskuteras liksom att olika intressefrågor kan tas om hand av lokala Gambiagrupper eller arbetsgrupper, som MIgruppen. Finansiering: finansieringen behöver breddas men vi behöver tänka på om vi väljer verksamhet efter finansiär eller finansiär efter verksamhet. Synas mer i media med infokvällar. Ytterligare förslag var besök från Gambia, resor till Gambia med mera, hålla medlemsmöte en gång på året utöver samrådsmötet för inspiration och sammanhållning. Livliga samtal både tar och ger energi! Så det fanns mycket lust och engagemang kvar när gruppen skildes åt efter dagen. Närmast kommer styrelsen/sog att diskutera förslagen vid nästa möte innan midsommar och det blir kanske en fortsättning också vid samrådsmötet i Karlskoga. Det är viktigt att en så kreativ framtidsdag nu följs upp i diskussion och handling inom vår organisation. Hans Wrenne 14 Vida Vyer 2/ 2012

Från Vänort i U-land till Karlskoga Gambiagrupp Vänort i U-land bildades formellt den 21 september 1982. Några tjänstemän och politiker i Karlskoga utvecklade en idé om att skaffa en vänort i ett U-land. Föreningens första ordförande var Per Persson. De första medlemmarna i föreningen var anställda och förtroendevalda inom Karlskoga kommun. Medlemmarna gav sitt bidrag till föreningen genom ett valfritt avdrag på lönen varje månad. Så är det delvis fortfarande, men idag har föreningen även medlemmar som inte är kommunanställda. Föreningens första projekt var att bygga ett elevhem för flickor i Brikama. Sedan dess har föreningen sponsrat många skolbyggen i Gambia. Parallellt har ett bygge genomförts i Chamen, vilket möjliggjorts genom främst personliga insatser av Elsie Johansson och Maggie Blomkvist. Gamla trotjänare, som funnits med i föreningen sedan starten. Hösten 1999 besökte ett 15-tal medlemmar byn Njau på norra banken. Vid invigningen, av den av Karlskoga sponsrade skolan, knöts en god kontakt med Isatou Ceesay. I egenskap av föräldraföreningens ordförande höll Isatou tal. Ett tal som blev inledningen till ett gott samarbete mellan Njau och Karlskoga. Detta samarbete mynnade ut i ett kvinnokooperativbygge. Några år senare stod bygget klart och flera medlemmar från vår förening deltog vid den högtidliga invigningen. Under följande år har kontakten med byn Njau förstärkts och vi har kunnat konstatera att kvinnorna fortsatt utveckla sin verksamhet. Bland annat tar man reda på plastpåsar, som klipps i trasor och används till att virka väskor. Under 2000-talets början sponsrade, besökte och invigde föreningens medlemmar ett antal skolor. Vid de besöken insåg vi att den bristfälliga undervisningen var något som vi borde åtgärda. Efter några års förberedelser var det dags att starta upp Gambiagruppernas lärarfortbildning i metodik, då med Katarina och Sten-Åke Pettersson som volontärer. Idag fortsätter lärarfortbildningen i Gambia med ett läsinlärningsprogram. Kristina Lundahl är volontär, också hon från Karlskoga. Lärarfortbildningen i Gambia är föreningens hjärtebarn och det program som Karlskoga Gambiagrupp har valt att sponsra. Karlskoga Gambiagrupp, som föreningen sedan 2008 heter, står som värd för årets samrådsmöte. Vi i föreningen ser fram emot att ta emot er alla engagerade Gambiavänner i Karlskoga. Välkomna till Samrådsmötet i Karlskoga 2012! 2/ 2012 Vida Vyer 15

Välkommen till Karlskoga Nobelpriserna är kända i hela världen. Inte lika välkänt är att Alfred Nobels testamente lagfors vid Karlskoga Häradsrätt, vilket var grunden till att Nobelprisen instiftades. Det var på Björkborns herrgård, som Alfred Nobel bodde sina sista tre år i livet. På herrgården hålls guidade visningar och på Nobelmuseet visas hans laboratorium. Namnet Karlskoga tillkom i samband med att hertig Karl, sedermera kung Karl IX, gjorde ett besök i slutet av 1500-talet. Karlskoga blev stad 1940 med namnet Karlskoga. Valet stod mellan att kalla staden för Karlskoga eller Bofors. Den viktigaste industrin i Karlskogas historia var länge Bofors, som dominerat stadens utveckling allt sedan begynnelsen. Det som inte är bekant för flertalet är att Bofors, förutom vapenindustri, haft civil produktion speciellt inom läkemedel. Sprängämnesproduktionen var till största delen till för civil användning som sprängning av vatten och avloppstunnlar, vägtunnlar förvaringsutrymmen för olja. Staden drabbades hårt av neddragningarna inom försvarsindustrin på 80 90-talen. Kring 1970 bodde 40 000 människor i hela Karlskoga kommun och Bofors hade drygt 10 000 anställda. Idag är antalet anställda 2 000 och befolkningen har minskat med 10 000 sett över hela kommunen. Nu ägnar sig en stor del av Karlskogas industriföretag åt avancerad tillverkning och Karlskoga har som stad flest antal inregistrerade uppfinningar hos patentverket/capita. Från Karlskoga kommer flera av landets förbundskaptener: Bengt-Åke Gustafsson ishockey Ulrika Knape, simhopp Agneta Andersson, kanot Anders Pettersson, schack 16 Vida Vyer 2/ 2012

Anna Lindberg är en framgångsrik simhoppare, som är uppvuxen och fortfarande bosatt i Karlskoga. Hon är uttagen till OS i London 2012. Tidigare har hon deltagit i fyra OS. Anna gillar känslan inför OS i London Från Karlskoga kommer musikgruppen Sten och Stanley. Sten och Stanley debuterade 17 mars 1962 och första spelningen gjordes i Degerfors. Samma år släpptes även bandets första EP med bl.a. "Haver ni sett Karlsson" Sten och Stanley har haft över 60 låtar på Svensktoppen, avverkat över 20 turnébussar och turnerat en sträcka motsvarande 10 varv runt jorden. "Dra dit pepparn växer", "Leende guldbruna ögon" och "Jag vill vara din Margareta" är några av de andra storslagna hitsen genom åren. BIK Karlskoga, tidigare Bofors IK är en ishockeyklubb i Karlskoga. Klubben spelar i Allsvenskan. Den 6 december 2011 beslutade Karlskoga kommunstyrelse att köpa klubbens namn under en femårsperiod. Bakgrunden till beslutet var att förtydliga klubbens hemort samt att flera av klubbens sponsorer inte längre ville bli förknippade med Bofors-namnet, ett namn som kom från tiden då Bofors AB var klubbens huvudsponsor. 2/ 2012 Vida Vyer 17

Program Gambiagruppernas samrådsmöte 2012-09-01-02 Fredag 31/8 19.00 Nattmacka för långväga gäster Lördag 1/9 8.00 9.00 Registrering och fika 9.00 9.30 Välkommen Praktisk information Folkhögskolan i Karlskoga 9.30 10.00 Grupperna informerar 10.00 10.30 SOG informerar 10.30 11.00 Fika 11.30 12.00 Volontärerna redovisar 12.00 13.00 Lunch Försäljarna ställer ut 13.00 13.30 Volontärerna redovisar 13.30 14.45 Gruppdiskussioner 14.45 15.10 Fika 15.10 15.30 Transport till Björkborns herrgård 15.30 17.30 Björkborns herrgård Fritid och försäljning av lokalt tillverkat hantverk 19.30 Middag med underhållning Söndag 2/9 9.00 10.00 Inbjudna gäster har ordet 10.00 10.30 Fika 10.30 12.30 Årsmötesförhandlingar 12.30- Lunch Hemresa Hjärtligt välkomna! önskar Karlskoga Gambiagrupp 18 Vida Vyer 2/ 2012

Kallelse Gambiagrupperna kallar alla medlemsgrupper och övriga intresserade till samrådsmöte 1-2 september 2012 På Karlskoga Folkhögskola För värdskapet står Karlskoga Gambiagrupp Varje Gambiagrupps kontaktperson informerar gruppens medlemmar om samrådsmötet Kallelse och inbjudan kommer att skickas till gruppernas e-postadresser Den finns också på hemsidan www.gambiagrupperna.org Välkomna önskar Gambiagruppernas samordningsgrupp 2/ 2012 Vida Vyer 19

Studieresa i Gambia hösten 2012 Om du vill uppleva något nytt och spännande, följ då med på en resa till Gambia. Studieresan blandar upplevelser och kunskaper. Vi lovar dig möten med människor i deras vardag. En båtresa på Gambiafloden ger dig möjlighet att studera djurlivet i flodens närhet samt njuta av stillheten i en annorlunda natur. Du får också en nära inblick i det biståndsarbete som Gambiagrupperna bedriver i Gambia, Utbildning åt alla genom byutveckling. Detta ser man väldigt tydligt i byn Changai. Studieresan omfattar preliminärt 5 dagar i v. 45. Om du planerar att vara i Gambia en vecka, bör du flyga från Arlanda tisdag den 6 november. Du kan även planera in en extra egen vecka. Studieresan kostar ca 2500 kr/person beroende på antal deltagare och valutakurser. Till detta kommer din egen charterresa. Reseledare: Birthe Afvander och Aladdin (Alagie Cham). Aladdin talar bra svenska, är glad, positiv och mycket hjälpsam. Han är båda researrangör och guide i Gambia. Upplysningar om resan och intresseanmälan Birthe Afvander 0140-14781, 070 2267948 Birthe.afvander@gmail.com Mänskliga rättigheter Artikel 2: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Artikel 21: Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande. Stöd arbetet för demokrati o jämställdhet Skicka ett sms med texten Gambia 50 till nummer 729 70 så bidrar du med 50 kr Skänk ett valfritt belopp 100 kr, 200 kr eller 500 kr till postgiro 90 02 38-7 Märk talongen Gambiavän Kontakta Gambiagruppernas kansli för mer information om verksamheten i Gambia.