Domarskola DOMSTOLSVERKETS R APPORTSERIE

Domarskola DOMSTOLSVERKETS R APPORTSERIE 2008:1

Producerad av Informationsavdelningen, Domstolsverket, diarienummer 261-2007 Tryckt på Tabergs Tryckeri, Jönköping, januari 2008

Domarskola INNEHÅLL 1 Sammanfattning... 3 2 Vårt arbete... 6 2.1 Direktivet... 6 2.2 Arbetets bedrivande... 6 3 Varför en Domarskola?... 7 3.1 Det pågår en omfattande generationsväxling av ordinarie domare... 7 3.2 Ett utökat antal utnämnda domare saknar helt eller delvis domarutbildning... 8 3.2.1 Strävan mot en bredare och mer öppen domarrekrytering... 8 3.2.2 Utvecklingen de senaste åren... 9 3.3 Assessorers skiftande bakgrund... 10 3.4 Behovet av kvalitetssäkring... 10 3.5 Behovet av kompetensöverföring... 10 3.6 Domaryrkets attraktion... 11 3.7 Kraven på behovsstyrd utbildning... 11 4 Hur ser idén om en Domarskola ut?...13 4.1 En ny utbildningsmetod för nyutnämnda domare... 13 4.2 Individuella utbildningsplaner... 14 4.3 Ett löpande kursutbud under sex månader... 14 4.4 Praktiskt domararbete är en del av Domarskolan... 15 4.5 Den egna domstolen ska vara delaktig i utbildningen... 16 4.6 Domarskolan är till för samtliga domare som utnämns för första gången... 16 4.7 Domarskolan kan på sikt komma att finnas i en egen byggnad... 17 4.8 Domarskolan ett kunskapscentrum... 17 4.9 Framtiden... 18 4.10 Ikraftträdande... 18 5 Antalet elever och vikariebehovet...19 5.1 Elevantalet... 19 5.1.1 De senaste årens utnämningar... 19 5.1.2 Pensionsavgångarna... 21 5.1.3 Balansavarbetningsprojektet och generationsväxlingen... 21 5.1.4 Sammanfattning och bedömning av elevunderlaget... 23 5.1.5 Konsekvenser av ovissheten när det gäller elevunderlaget... 23 5.2 Vikariebehovet... 23 5.2.1 Behovet av vikarier till följd av Domarskolan... 23 5.2.2 Tillgången till vikarier... 24 5.2.3 Överväganden och förslag till lösningar på vikariefrågan... 25 6 Hur ska Domarskolan styras och ledas?...27 6.1 Domarskolan ska inte vara någon egen myndighet... 27 6.2 Domarskolan ska ingå i Domstolsverkets organisation... 28 6.3 En heltidsanställd rektor bör vara chef för Domarskolan... 29 6.4 Domarskolans rektor ska samråda med ett rådgivande organ... 29 6.5 Det administrativa arbetet på Domarskolan ska utföras av personal på personalavdelningen... 30 1 (41)

7 Vilken utbildning ska det finnas på Domarskolan?...31 7.1 Utbildning som säkerställer strategiskt viktiga kunskaper och färdigheter... 31 7.2 Utbildning som har sin utgångspunkt i modern pedagogik... 32 7.3 Parallella utbildningsspår för domare i allmän domstol och i allmän förvaltningsdomstol i frågor om den materiella rätten... 33 7.3.1 Utbildning i processrätt, straffrätt, humanjuridik, offentlighet och sekretess samt EG-rätt och normprövning för domare i allmän domstol... 33 7.3.2 Utbildning i förvaltningsprocessrätt, socialförsäkringsrätt, skatterätt, socialrätt, offentlighet och sekretess, EG-rätt och normprövning samt utlänningslagstiftningen för domare i allmän förvaltningsdomstol... 34 7.4 Gemensam utbildning för de båda domstolsslagen i mjuka frågor... 35 7.5 En introduktionsdag till arbetet i Sveriges Domstolar... 35 7.6 En jämn fördelning mellan undervisning och praktik på domstol... 36 8 Om lärarna på Domarskolan...37 8.1 Vem ska vara lärare på Domarskolan?... 37 8.2 Hur många lärare kommer det att finnas på Domarskolan och hur knyts de till skolan?... 38 8.3 Utbildning av lärarna... 38 9 Uppbyggnad och drift av Domarskolan...39 9.1 Vilka resurser behövs för Domarskolan?... 39 9.1.1 Lokaler m.m... 39 9.1.2 Rektor och lärare... 39 9.1.3 Övrig personal... 39 9.1.4 Elever... 39 9.1.5 Vikarier... 39 9.2 Genomförandet... 40 9.3 Kostnader... 41 9.3.1 Kostnadsberäkning för Domarskolan... 41 9.3.2 Besparingar... 41 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8 Bilaga 9 Bilaga 10 Bilaga 11 Bilaga 12 Bilaga 13 Direktivet Förteckning över deltagare i kompetensgruppen, workshopen och övriga kontakter Sammanställning av schema för nyutnämnda domare vid allmän domstol Sammanställning av schema för nyutnämnda domare vid allmän förvaltningsdomstol Utbildningsplan i processrätt Utbildningsplan i straffrätt Utbildningsplan i humanjuridik Utbildningsplan i förvaltningsprocessrätt Utbildningsplan i socialförsäkringsrätt Utbildningsplan i skatterätt Utbildningsplan i mjuka frågor Förslag till ändring i Arbetsordning för Domstolsverket TFN:s kravprofil för ordinarie domare 2 (41)

1 Sammanfattning Varför en Domarskola? (kap. 3) Det pågår sedan en tid tillbaka ett omfattande generationsskifte av ordinarie domare. Man räknar med att en tredjedel av domarkåren kommer att ha gått i pension inom loppet av några år. De stora pensionsavgångarna leder i sin tur till omfattande nyrekryteringar. I större utsträckning än tidigare utnämns jurister som inte har genomgått domarbanan till ordinarie domare. Vidare har de assessorer som utnämns till ordinarie domare skiftande erfarenhetsbakgrund. Detta medför behov av att säkerställa att alla nyutnämnda domare har de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter och komma in i sin yrkesroll. Med de stora pensionsavgångarna följer kunskaps- och erfarenhetsförluster. Det är viktigt att införa rutiner som gör det möjligt att systematiskt främja kompetensöverföring från äldre till yngre kollegor. Assessorskåren har de senaste åren minskat så mycket att den tidigare övertaligheten förbytts till problem med brist på assessorer både för vikariat och för förstärkning i domstolarna. Det råder i dag osäkerhet om assessorerna är tillräckligt många för att tillgodose behovet av nya ordinarie domare. En öppen och bredare domarrekrytering har under en längre tid även av andra orsaker ansetts eftersträvansvärd. Frågan är om inte en bredare rekrytering nu också blivit nödvändig. Vi tror att en modern domarutbildning kan öka domaryrkets attraktion och medföra att domaryrket framstår som ett lockande och realistiskt alternativ även för de jurister som ursprungligen gjort karriär i en annan verksamhet. Hur ser idén om en Domarskola ut? (kap. 4) För att säkerställa en i alla delar rättssäker verksamhet behövs en ny utbildningsmodell där utbildningen börjar samtidigt med tillträdet och där utbildningen anpassas efter den enskilde domarens behov. Alla medarbetare ska enligt Strategier för kompetensutveckling i Sveriges Domstolar ha en individuell utbildningsplan. Redan i samband med en utnämning till ordinarie domare bör frågan om utbildningsplanens innehåll aktualiseras. En inventering av domarens utbildningsbehov bör i första hand göras i samråd mellan domstolschefen vid den domstol där den nyutnämnde domaren ska arbeta och den nyutnämnde domaren. Den del av utbildningsplanen som avser utbildning vid Domarskolan bör utformas i samråd med Domarskolan, varvid schemat för utbildningen också bör fastställas. Vi föreslår att Domarskolan erbjuder löpande kurser under en sexmånaders period. Kurserna ska inte bygga på varandra och behöver inte genomgås i någon särskild inbördes ordning. Det är viktigt att de nyutnämnda domarna mellan utbildningstillfällena får praktik. Detta kan ske genom adjunktion i överrätt eller genom praktik på den egna domstolen. Praktiskt arbete i den egna eller i andra domstolar bör vara en del av Domarskolan och planeras in i de individuella utbildningsplanerna. Samtliga utbildningsplaner bör innehålla en introduktion på den egna arbetsplatsen. Introduktionen kan innehålla vissa utbildningsinsatser på domstolen. Domarskolan ska vara till för samtliga domare som utnämns för första gången. Även domare som byter från allmän domstol till förvaltningsdomstol eller vice versa bör ha möjlighet att delta i Domarskolan. Enligt direktivet omfattar vårt uppdrag inte hyresråd, miljöråd och fastighetsråd. Enligt direktivet bör Domarskolan placeras i Jönköping. Vi lämnar inget förslag om att Domarskolan ska placeras i någon specifik byggnad. 3 (41)

Antalet elever och vikariebehovet (kap. 5) Det är svårt att uppskatta antalet elever vid Domarskolan. Elevantalet beror på antalet pensionsavgångar, nya tjänster m.m. Flera av de domare som kommer att gå i pension under de närmaste åren har dessutom redan generationsväxlats. Det innebär att någon ny domare i regel inte kommer att rekryteras när domaren går i pension. Med hänsyn till dessa omständigheter men också till att fler domare än endast de helt nyutnämnda under det första året kan komma i fråga för Domarskolan har vi uppskattat elevantalet till i genomsnitt 50 domare årligen. Det kan dock bli fråga om både fler och färre elever. Domarskolan kommer att skapa behov av vikarier på domstolarna. Om 50 domare årligen genomgår Domarskolan föranleder det, om samtliga domare deltar i all utbildning på Domarskolan, ett vikariebehov om 25 årsarbetskrafter domare. Härtill kommer att vi räknar med att Domarskolan kommer att behöva fyra årsarbetskrafter ordinarie domare för undervisning på Domarskolan. Även detta skapar ett vikariebehov. Vi föreslår följande tre åtgärder som kan bidra till att fler domare blir tillgängliga för förstärkning och vikariat på domstolarna. Vid pensionsavgångar överlappar domarna varandra under sex månader. Den avgående domaren kan då fortsätta att upprätthålla tjänsten medan den nyutnämnde domaren genomgår Domarskolan. Grunddimensioneringen i Sveriges Domstolar utökas med det antal extra domaranställningar som krävs för att täcka vikariebehovet till följd av Domarskolan. Förstärkningsstyrkan utökas till cirka 20 domare. Inget av de tre förslagen utesluter något annat. För att säkerställa att tillgången på vikarier till landets domstolar blir så god som möjligt bör utgångspunkten i det fortsatta arbetet vara en kombination av de föreslagna modellerna. Hur ska Domarskolan styras och ledas? (kap. 6) Vi anser att Domarskolan inte ska inrättas som en egen myndighet utan vara en del av Domstolsverkets organisation. För att Domarskolan ändå ska få en självständig roll bör chefen för Domarskolan ges ett tydligt mandat att besluta om utbildningen. Chefen för Domarskolan bör få sitt uppdrag direkt från Domstolsverkets generaldirektör. Domarskolans chef kommer då att bli jämställd med avdelningscheferna. Chef för Domarskolan bör vara en heltidsanställd rektor. Uppdraget bör vara tidsbegränsat till 3-5 år. Till rektor bör utses en ordinarie domare. Rektorn ska ha ansvar för bl.a. ämnesvalen, utbildningsinnehållet, verksamhetens kvalitet och pedagogik samt för uppföljning och utveckling. Domarskolans rektor ska samråda med ett rådgivande organ. Rådet bör bestå av 8-10 personer. Förslagsvis ingår i rådet fyra domare, två från allmän domstol och två från förvaltningsdomstol, två akademiker, en advokat och en myndighetsrepresentant, t.ex. en åklagare. Även uppdraget som ledamot i rådet bör tidsbegränsas. Någon annan personal än rektorn bör inte finnas på Domarskolan. Domarskolan bör kunna ta del av den kunskap om planering och administration av olika utbildningsinsatser som finns på Domstolsverkets personalavdelning. Vi föreslår en modell där det administrativa arbetet på Domarskolan efter beställning av Domarskolan utförs av personalen på personalavdelningen. 4 (41)

Vilken utbildning ska det finnas på Domarskolan? (kap. 7) Utbildningen på Domarskolan ska säkerställa strategiskt viktiga kunskaper och färdigheter och ha sin utgångspunkt i modern pedagogik. Utbildningen ska säkerställa domares förmåga att hantera mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Dessutom ska utbildningen stärka och utveckla de egenskaper, förmågor och färdigheter som kommer till uttryck i bl.a. TFN: s kravprofil för ordinarie domare. Det ska vara parallella utbildningsspår för domare i allmän domstol och i allmän förvaltningsdomstol när det gäller den materiella rätten. Däremot bör utbildningen i mjuka frågor vara gemensam för de båda domstolsslagen. De mjuka frågorna bör dessutom i så stor utsträckning som möjligt integreras i den övriga utbildningen. Kurserna på Domarskolan bör varvas med adjunktion i överrätt och praktik på den egna domstolen. Fördelningen mellan kurser och arbete på domstol bör vara så jämn som möjligt. Om lärarna på Domarskolan (kap. 8) För de centrala ämnena inom den materiella rätten föreslår vi att det ska finnas s.k. huvudlärare med särskilt ansvar för utbildningens innehåll och utformning. Även för de mjuka frågorna kan det senare finnas skäl att utse någon särskilt ansvarig lärare. Som huvudlärare bör främst domare utses. Det utesluter dock inte att det för något av ämnena kan visa sig lämpligare att huvudläraren hämtas från den akademiska världen. Även när det gäller de mindre omfångsrika kurserna i materiell rätt bör det främst vara domare eller akademiker som kommer i fråga som lärare. Utöver domare och akademiker kan åklagare, advokater och andra jurister komma i fråga som lärare på Domarskolan. När det gäller humanjuridiken och de mjuka frågorna kan det också bli aktuellt att anlita psykologer, beteendevetare och forskare inom olika ämnen som lärare. Uppbyggnad och drift av Domarskolan (kap. 9) Under 2008 kommer själva genomförandet och uppbyggnaden av Domarskolan att äga rum. Målet är att Domarskolan ska kunna starta sin verksamhet omkring den 1 januari 2009. Utifrån de resurser som krävs i form av lokaler, rektor, lärare, personal på personalavdelningen, elever, vikarier etc. har vi beräknat vad uppbyggnaden respektive driften av Domarskolan kan komma att kosta. Enligt våra beräkningar kommer uppbyggnadskostnaden under 2008 att uppgå till drygt två miljoner kr. Därefter kommer den årliga driftskostnaden vid 30 elever att uppgå till 25 892 000 kr, vid 50 elever till 36 660 000 kr och vid 70 elever till 47 448 000 kr. 5 (41)

2 Vårt arbete 2.1 Direktivet Enligt projektdirektivet ska förutsättningarna för en Domarskola utredas. En rapport ska tas fram som identifierar och belyser de olika frågeställningar som aktualiseras inför en uppbyggnad av en fungerande Domarskola och förslag ska lämnas till lösningar där detta är möjligt på utredningsstadiet. Domarskolan bör enligt projektdirektivet placeras i Jönköping även om inte all utbildning behöver genomföras där. Placeringsorten beror på att en Domarskola med lärare från Sveriges Domstolar, universitet m.m. administrativt måste stöttas av Domstolsverket och att skolan bör placeras på ett ställe där det finns tingsrätt, länsrätt, hovrätt och kammarrätt. Arbetet ska vara slutfört senast den 31 december 2007. Projektdirektivet är fogat till rapporten som bilaga 1. 2.2 Arbetets bedrivande Projektets styrgrupp har bestått av generaldirektören Thomas Rolén och avdelningschefen Monica Dahlbom. Huvudprojektledare har varit hovrättslagmannen Staffan Levén. Projektgruppen har bestått av huvudprojektledaren, enhetschefen Anna Klara Strömberg (föräldraledig från och med den 1 september 2007), internkonsulten Elizabeth Thoor (från och med den 1 augusti 2007) och rådmannen Monica Felding. Till projektet har också Marcus Nilsson på Domstolsverkets informationsavdelning varit knuten. Projektgruppen tillsattes i februari 2007. Ett inledande möte ägde rum i mars samma år. Projektgruppen har därefter haft ett tiotal arbetsmöten och rapporterat till styrgruppen vid fyra tillfällen. Vidare har projektgruppen vid tre tillfällen informerat en intern referensgrupp, som utgjorts av utbildningsrådet, om projektet och inhämtat synpunkter från dess ledamöter. En stor del av projektgruppens arbete har bestått i att från olika håll inhämta synpunkter på olika förslag och lösningar. Vi har samrått med ett stort antal domare och akademiker samt med företrädare för olika myndigheter och samfund, i de flesta fall vid personliga möten, men i något fall via video eller telefon. Ett syfte med detta arbete har också varit att förankra projektet. Vi har särskilt samrått med sex domare och en akademiker som har fördjupade kunskaper i några av de ämnen som pekats ut som centrala (kompetensgruppen). Var och en av deltagarna i kompetensgruppen har bidragit med ett förslag till utbildningsplan i det ämne där han eller hon ansetts vara expert. Vi har också anordnat en workshop kring bemötandefrågor och andra s.k. mjuka frågor. I workshopen deltog nio domare med olika bakgrund som fick ange hur de såg på de mjuka frågorna och utbildningsbehovet kring dessa på Domarskolan. Deltagarna i kompetensgruppen och i workshopen samt övriga domare, akademiker, myndigheter m.m. som vi haft kontakt med framgår av bilaga 2. Vi har också inhämtat omfattande information rörande domarutbildning i andra länder. Således har vi tagit del av uppgifter om utbildningen i Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Tyskland, Österrike, Storbritannien, USA och Kanada. Vi har ansett att särskilt det norska systemet och de erfarenheter som vunnits där har varit av stort intresse och har därför vid ett videomöte ingående diskuterat dessa med personal från den norska domstolsadministrasjonen. 6 (41)

3 Varför en Domarskola? 3.1 Det pågår en omfattande generationsväxling av ordinarie domare Under åren 2006 och 2007 har 50 respektive 59 ordinarie domare i åldern 61 år eller äldre gått i pension eller av annan anledning slutat sin anställning. Ett stort antal domare har samtidigt nyrekryterats. Åldersfördelningen bland landets domare är sådan att utvecklingen med stora pensionsavgångar kan förväntas fortsätta. Av nedanstående tabeller framgår att om samtliga domare går i pension vid 65 års ålder kommer 370 domare att ha gått i pension fram till och med år 2013 och om samtliga domare går i pension vid 67 års ålder kommer samma siffra att vara 299 domare. Den preliminära siffran för antalet ordinarie domare den 1 januari 2008 är 1110 stycken 1. Det är alltså mellan 27 och 33 procent av den ordinarie domarkåren som vid en pensionsålder om 65 år eller äldre kommer att pensioneras inom de närmaste sex åren. Osäkerheten kring det exakta antalet pensionsavgångar beror på när i åldern mellan 65 och 67 år som den enskilde domaren väljer att gå i pension. Härtill kommer att det finns möjlighet till pensionsuttag från 61 års ålder. Även under de följande åren efter 2013 kan ett stort antal pensionsavgångar förväntas. Siffrorna i nedanstående tabeller är framtagna av Domstolsverkets personalavdelning i december 2007. I materialet ingår samtliga ordinarie domare inklusive justitieråd, regeringsråd, presidenter, fastighetsråd, miljöråd och hyresråd. Antal ordinarie domare som blir 65 år under angivna år Antal ordinarie domare som blir 67 år under angivna år Avgång 65 år Totalt Avgång 67 år Totalt 2008 66 2008 14 2009 65 2009 28 2010 64 2010 66 2011 62 2011 65 2012 64 2012 64 2013 49 2013 62 2014 54 2014 64 2015 30 2015 49 2016 34 2016 54 2017 44 2017 30 2018 26 2018 34 2019 34 2019 44 2020 39 2020 26 2021 38 2021 34 2022 29 2022 39 Totalt 698 2023 38 2024 29 Totalt 740 1 Siffran är hämtad från löneutbetalningarna i december 2007. 7 (41)

3.2 Ett utökat antal utnämnda domare saknar helt eller delvis domarutbildning 3.2.1 Strävan mot en bredare och mer öppen domarrekrytering Under en lång följd av år har det i olika utredningar om domarkarriären understrukits vikten av en bred och öppen domarrekrytering. Diskussionen har varit fokuserad på att fler skickliga jurister i andra karriärer än domarkarriären bör utnämnas till ordinarie domare. Även frågan vad som bör styra dimensioneringen av domarutbildningen har behandlats i olika utredningar. Under 1990-talet ansågs det värdefullt för hela rättssamhället att domarutbildade också kunde verka utanför domstolsväsendet. Fiskalsantagningen anpassades därför efter behovet av föredragande i överrätterna och utbildningstiden koncentrerades till sammanlagt tre år. Den stora genomströmningen ledde till ett assessorsöverskott och överrätterna fick svårt att ekonomiskt klara arbetsgivaransvaret. För assessorerna uppstod hög konkurrens om de fasta tjänsterna och om de meriterande uppdragen utanför rättsväsendet. Vid en av överrätterna sades assessorer upp. I slutet av 1990-talet fann man det nödvändigt att ändra synsätt. Intagningen till domarutbildningen skulle inte längre ske utifrån överrätternas föredragningsbehov, utan anpassas till det framtida behovet av ordinarie domare. I budgetpropositionen 1999/2000:1 föreslog regeringen att tiden som fiskal i underrätt skulle förlängas från ett till två år. Förslaget antogs av riksdagen och ändringarna i hovrätts- och kammarrättsinstruktionerna trädde i kraft den 1 februari 2000. Härigenom förlängdes den sammanlagda utbildningstiden till fyra år. Den förlängda tiden som fiskal i underrätt ledde till en minskning av assessorskåren. En ytterligare minskning av antalet assessorer har föranletts av att många assessorer sökte och fick de ordinarie domaranställningar som tillkom när migrationsdomstolarna inrättades år 2006. År 1998 fanns det 804 assessorer med grundanställning i överrätt. År 2007 hade denna siffra minskat till 485 stycken 2. Genom minskningen har tidigare problem med övertalighet förbytts till problem med brist på assessorer både för vikariat och för förstärkningar i domstolarna. Följden har också blivit att det totala rekryteringsunderlaget bestående av domarutbildade jurister har minskat vid tillsättningen av ordinarie tjänster. Mot bland annat denna bakgrund beslutade Domstolsverket i juli 2007 om en tillfällig ökning av antalet utbildningsplatser i underrätt. Det råder i dag osäkerhet om assessorerna är tillräckligt många för att tillgodose det kommande behovet av nya ordinarie domare. En öppen och bredare domarrekrytering har som angetts ovan i sig ansetts vara eftersträvansvärd. Frågan är om inte en bredare rekrytering nu också har blivit nödvändig. För det faktum att det finns behov av en ökad rekrytering av jurister från andra områden talar inte minst de erfarenheter man har av tillsättningsärenden i mindre domstolar. Man har kunnat konstatera att antalet sökande till domaranställningar i orter som inte kan räknas till storstäderna ofta är anmärkningsvärt litet. På senare tid tycks även antalet sökande till de stora domstolarna ha varit färre än tidigare. Domstolsverket har under åren 2003, 2006 och 2007 erbjudit hovrätterna extra budgetmedel för att finansiera tillfälliga adjunktsplatser för jurister utan domarutbildning. Syftet har just varit att bredda rekryteringen till domaryrket. Det förekommer också att domstolschefer mer aktivt uppmuntrar jurister med annan bakgrund än domarutbildning att söka lediga domaranställningar. Detta har bland annat skett i fall där det visat sig vara svårt att få sökande till en tjänst. I vissa fall har annonsering av lediga domaranställningar skett i dagspressen. 2 Uppgiften är hämtad från Statskalendern 2007. 8 (41)

3.2.2 Utvecklingen de senaste åren De senaste åren har antalet utnämnda domare som helt eller delvis saknar domarutbildning kommit att öka. I vart fall till en del bör ökningen bero på den ökade adjunktionsmöjligheten och de riktade insatserna i vissa anställningsförfaranden. Antalet sökande och utnämnda utan domarutbildning 3 Kategori/År 2003 2004 2005 2006 2007-06-30 Antal sökande helt utan domarutbildning 1 2 10 17 10 - varav utnämnda - 1 2 5 4 Antalet sökande med påbörjad domarutbildning 2 3 8 7 6 - varav utnämnda 1 1 3 1 3 Totalt antal sökande utan fullständig domarutbildning 3 5 18 24 16 - varav utnämnda 1 2 5 6 7 Av tabellen framgår att antalet sökande som helt eller delvis saknar domarutbildning har ökat de senaste åren. Första halvåret 2007 utnämndes fler sökande som helt eller delvis saknar domarutbildning än vad som skedde något av de andra åren. Kommentar till 2006 Under 2006 lämnade Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN) förslag i 115 tillsättningsärenden beträffande ordinarie domare. I 36 av anställningsärendena förekom 17 olika sökande som helt saknade domarutbildning. Några av de sökande sökte alltså flera tjänster. Fem av de sökande utan domarutbildning utnämndes till ordinarie domare. Två av dessa var åklagare, en var universitetsadjunkt och redan tidigare utnämnd till rådman, en var enhetschef vid kronofogdemyndigheten och en var advokat och redan tidigare utnämnd till hovrättsråd. Bland övriga sökande fanns bl.a. en docent i processrätt, en bolagsjurist och en kommunjurist. I elva anställningsärenden förekom sju olika sökande som delvis saknade domarutbildning. En av dessa, som hade påbörjat fiskalsutbildning och hade bakgrund som advokat, utnämndes till rådman vid tingsrätt. Kommentar till första halvåret 2007 Under första halvåret 2007 lämnade TFN förslag i 48 tillsättningsärenden beträffande ordinarie domare. I nio anställningsärenden förekom tio olika sökande som helt saknade domarutbildning. Fyra av dessa utnämndes till hovrättsråd, hyresråd eller kammarrättsråd. Av de utnämnda var en åklagare, en advokat, en jur. doktor och en universitetsadjunkt som redan tidigare utnämnts till rådman 2006. I sex anställningsärenden förekom sex olika sökande som delvis saknade domarutbildning. Av de sökande utnämndes tre till hyresråd eller rådmän. Av de utnämnda hade en bakgrund som försvarsjurist och två som åklagare. 3 Siffrorna från 2003-2005 är hämtade från departementspromemorian En mer öppen domarutbildning (Ds 2007:11) bilaga 3, s. 223. År 2005 är ärendena i det särskilda Migrationsdomstolsprojektet borttagna. Siffrorna år 2006-2007 är framtagna av projektgruppen. I det materialet ingår även anställningar till migrationsdomstolarna. I materialet för år 2007 ingår de sökande och de utnämningar där TFN: s sammanträde ägde rum före den 30 juni 2007. 9 (41)

3.3 Assessorers skiftande bakgrund Utbildningen på den s.k. domarbanan består av tjänstgöring i överrätt som fiskal, tjänstgöring i underrätt som fiskal och slutligen tjänstgöring som ledamot i överinstans. Efter godkännandet av det sista momentet förordnas domaren till hovrätts- eller kammarrättsassessor. I och med assessorsförordnandet är domarutbildningen avslutad. Efter fullgjord domarutbildning söker sig många assessorer till t.ex. Regeringskansliet, utredningsväsendet, riksdagens utskott, Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för tjänstgöring under kortare eller längre tid. Det är också vanligt att assessorer tjänstgör som föredragande i de högsta instanserna. I departementspromemorian En mer öppen domarutbildning (Ds 2007:11) s. 226 f. redovisas en undersökning av erfarenhetsbakgrunden hos nyutnämnda domare med domarbakgrund under 2005 och till och med den 1 juni 2006. Undersökningen avsåg hovrättsråd, kammarrättsråd och rådmän i tingsrätt och i länsrätt. Domare som utnämndes i det särskilda Migrationsdomstolsprojektet undantogs från undersökningen. Bland de 71 assessorerna som utnämndes för första gången hade 35 procent minst ett års erfarenhet från något annat område än de vanliga. Bland annat förekom erfarenhet från advokatbyrå, revisionsbyrå och bank samt erfarenhet som bolagsjurist eller åklagare. En fjärdedel av de utnämnda assessorerna hade mer än två års erfarenhet från något annat område än de vanliga medan 17 procent hade minst fyra års erfarenhet från något sådant område. Fem av de 71 utnämnda assessorerna saknade erfarenhet av annan tjänstgöring än i domstol. För många av assessorerna är det, när de utnämns till domare för första gången, bortåt tio-femton år sedan de senast arbetade i domstol. Samtidigt finns det assessorer som arbetat som domare under hela sin assessorstid eller som endast under en kort period haft annan anställning. Det kan alltså konstateras att även assessorer som utnämns till ordinarie domare kan ha mycket skiftande erfarenhetsbakgrund. 3.4 Behovet av kvalitetssäkring Nyutnämnda domare måste ha vissa kunskaper och färdigheter för att det ska vara möjligt att sätta sig in i sina arbetsuppgifter och i sin yrkesroll. De sammantagna omständigheterna att vi står inför en omfattande generationsväxling, att jurister som inte har genomgått domarbanan i allt större utsträckning utnämns till ordinarie domare och att assessorernas erfarenhetsbakgrund är högst skiftande medför behov av att säkerställa att alla nyutnämnda domare har de kunskaper och färdigheter som krävs. I dag tillhandahåller Domstolsverket fem särskilda kurser, om vardera cirka en vecka, för nyutnämnda ordinarie domare. Tanken är att den som utnämns till ordinarie domare ska gå en kurs per termin och alltså ska ha genomgått alla kurserna två och ett halvt år efter utnämningen. En kvalitetssäkring är svår att uppfylla inom ramen för dagens modell. För att säkerställa att nyutnämnda domare har de kunskaper och färdigheter som krävs behövs framför allt individuella lösningar och utbildningsinsatser som är koncentrerade i tiden från det att den nyutnämnde domaren tillträder sin domaranställning för första gången och viss tid framåt. 3.5 Behovet av kompetensöverföring Med de stora pensionsavgångarna följer kunskaps- och erfarenhetsförluster. Det är såväl rent yrkesteknisk kunskap som kunskap kring t.ex. organisation, arbetsmetoder, domarrollen och de s.k. mjuka frågorna, som går förlorad. Vid omfattande generationsväxlingar är det viktigt att systematiskt främja kompetensöverföring från äldre till yngre kollegor. Det kan bland annat ske genom att äldre domare ges uppdrag att handleda nyutnämnda kollegor, att äldre domare engageras som lärare eller att den nyutnämnde domaren bereds möjlighet att arbeta kollegialt, t.ex. genom adjunktion. Det finns i dag ingen systematisk kompetensöverföring från äldre domare till nyutnämnda. Rutiner för detta bör införas och utgöra ett centralt inslag i den nya utbildningen. En överföring av kompetens kan sägas ske i samband med utbildningen även i omvänd riktning, från yngre domare till äldre. Nyutnämnda domare, och då inte minst sådana med annan yrkesbakgrund än den traditionella, 10 (41)

tillför domstolarna nya och värdefulla idéer och influenser som genom mötet med äldre kollegor under utbildningen kan spridas inom verksamheten. 3.6 Domaryrkets attraktion Det måste betraktas som en självklar utgångspunkt att domaryrket ska vara så attraktivt att de skickligaste juristerna vill bli domare. Detta gäller oavsett om juristens erfarenheter ursprungligen kommer från domarbanan eller om han eller hon först har varit verksam inom andra områden. En modern domarutbildning anpassad efter individuella behov bör i hög grad kunna bidra till att göra domaryrket attraktivt. Det måste gälla både för den som genomgått domarutbildning, men inte arbetat i domstol på många år, och för den som saknar domarutbildning och har varit framgångsrik jurist i ett annat yrke. Möjligheten till en utbildning som skräddarsys efter de egna behoven bör skapa tillförsikt inför kommande uppgifter och kan vara en förutsättning för att domaryrket ska framstå som ett både lockande och realistiskt alternativ till den nuvarande karriären. 3.7 Kraven på behovsstyrd utbildning Domstolsverket har ett övergripande ansvar för kompetensutvecklingen i Sveriges Domstolar. Varje myndighetschef har det yttersta ansvaret för kompetensförsörjningen vid sin domstol/ myndighet. En viktig del i kompetensutvecklingsarbetet är att se till att den personal som finns har den kompetens som behövs för att klara verksamheten och de krav som ställs på denna. Även den enskilde medarbetaren har naturligtvis ett ansvar för att ha rätt kompetens och en vilja och benägenhet att utvecklas i sitt arbete. Arbetet med kompetensutveckling har förändrats över åren. År 1999 antogs en utbildningsplan för att säkerställa att all personal fick kompetensutveckling. Den innehöll då bl.a. förslag till återkommande utbildningar för olika personalgrupper. För ordinarie domare innebar utbildningsplanen att man införde återkommande domarutbildning som skulle omfatta en vecka under en treårsperiod och utbildning för nyutnämnda ordinarie domare som skulle omfatta fem veckokurser. Ambitionen har varit att samtliga fem veckokurser ska ha genomgåtts under de första två och ett halvt åren. Därefter har justeringar gjorts allt eftersom behoven har förändrats. Den återkommande domarutbildningen genomfördes för fjärde gången år 2007. Från att ha gällt att alla domare skulle genomgå en återkommande utbildning under en vecka inom en treårsperiod, och därefter tre dagar under en tvåårsperiod, så är det fr.o.m. 2007 så att alla genomgår återkommande utbildning under två dagar varje år. Sammantaget innebär det mer tid på återkommande domarutbildning beräknat per individ och år. Inriktningen och valmöjligheterna vid dessa utbildningstillfällen har också ändrats. Innehållet påverkas av om nya krav på domstolarna har uppstått eller nya frågeställningar är aktuella. Utöver dessa mer eller mindre obligatoriska utbildningsinslag har det hela tiden tillhandahållits en mängd seminarier och kurser inom olika ämnesområden, när det gäller såväl materiell rätt som andra ämnen som ledarskap, samtalsteknik m.m. År 2006 beslutades Strategier för kompetensutveckling i Sveriges Domstolar. Den övergripande strategin innebär i korthet att kompetensutvecklingsinsatserna ska stödja de mål för verksamheten som domstolarna har satt upp. Kompetensutvecklingsfrågorna ingår som en del i organisationens verksamhetsplanering. Till stöd för genomförande av kompetensutveckling i Sveriges Domstolar har tio punkter formulerats som strategier för genomförandet. Bl.a. sägs följande. Domstolarna formulerar de kompetensbehov som finns. Behov av kompetensutveckling utformas i individuella utbildningsplaner. Verksamhetens och individens behov av specialistkompetens tillgodoses genom att kompetensutvecklingsinsatser skapas inom specifika områden och behovsanpassade insatser för den enskilde medarbetaren erbjuds. 11 (41)

Individens lärande ska sättas i centrum vid val av pedagogiska metoder. Kompetensutvecklingsinsatser ska geografiskt genomföras där de bäst uppnår syftet med hög kostnadseffektivitet. Det sker således hela tiden en kontinuerlig utveckling av såväl former som innehåll i kompetensutvecklingen för domare. Utbudet av kurser är stort men tanken är att det är verksamhetens behov som ska identifieras på domstols- och individnivå och styra utbudet i framtiden. Detta arbete har kommit en bit på väg men det återstår en hel del arbete. Den utveckling som har skett från fastlagd utbildningsplan till behovsstyrd kompetensutveckling kräver en klar medvetenhet hos alla domare och chefer om strategierna. Det behövs också en genomtänkt plan för hur verksamheten kan kvalitetssäkra att alla nyutnämnda domare som tillträder en ordinarie domaranställning har de kunskaper och färdigheter som krävs för att snabbt komma in i yrkesrollen och för att prestera ett arbete av högsta kvalitet. 12 (41)

4 Hur ser idén om en Domarskola ut? 4.1 En ny utbildningsmetod för nyutnämnda domare De som utnämns till ordinarie domare för första gången har, som konstaterats ovan, olika bakgrund och erfarenhet. Det är fortfarande så att de allra flesta ordinarie domare har ett förflutet som assessorer. Det finns dock flera som aldrig före utnämningen varit domare eller som endast genomgått en del av domarutbildningen. Även de som har genomgått domarbanan har skilda erfarenheter beroende på vad de arbetat med efter assessors-förordnandet. Det finns vissa som arbetat kontinuerligt i domstol och andra som inte tjänstgjort i domstol sedan de blev assessorer för 10-15 år sedan. När en nyutnämnd domare tillträder sin ordinarie domaranställning förväntas han eller hon oftast utan någon särskild introduktion ta sig an sina arbetsuppgifter. Som ny på en arbetsplats tar det tid att lära känna sina medarbetare och förstå domstolens organisation och arbetsformer. Alla mål, även de mest rutinartade, tar i början tid att sätta sig in i. Det krävs inläsning av både processrätt och annan materiell rätt. Samtidigt förväntas de nyutnämnda domarna ha samma målavverkningstakt som andra domare, trots att de behöver både längre förberedelsetid och längre tid att skriva domar. Många domare tycker i efterhand att de hade tur som inte gjorde några allvarliga fel i början. Även för de domare som varit assessorer och arbetat i domstol för inte så länge sedan kan det vara svårt att komma in i arbetet. På senare år har de flesta domstolar genomgått stora förändringar vad gäller organisation och arbetsmetoder. Antalet mål och ärenden har ökat och målen har blivit alltmer omfattande och komplexa. Stora krav ställs dessutom i dag på den enskilde domarens professionalitet när det gäller bemötandefrågor och kontakter med allmänheten. Förändringarna är ibland så stora att det kan vara svårt för domaren att känna igen sig både på arbetsplatsen och i domarrollen. Alla nyutnämnda ordinarie domare erbjuds i dag en introduktionsutbildning bestående av fem särskilda kurser om vardera cirka en vecka. Tanken är att nyutnämnda domare ska gå en kurs per termin. Utbildningen är gemensam för alla, oavsett tidigare erfarenheter. Vissa kurser riktar sig dock endast till domare i allmän domstol respektive domare i allmän förvaltningsdomstol. Domarkurs I tar upp ämnena offentlighet och sekretess i domstol, säkerhetsfrågor, vad som händer i förändringsoch stressituationer, domaretiska frågor, diskrimineringsfrågor, det mångkulturella samhället och massmediefrågor. I Domarkurs II behandlas bevisfrågor, arbetsledning, processledning, medling/ förlikning, skattetillägg och samhällsaktuella frågor som t.ex. hatbrott. Domarkurs III behandlar ämnena tolkning av prejudikat och andra metodproblem, frågor om psykiatrisk tvångsvård och allvarlig psykisk störning samt bedömning av risk för återfall i brott, domskrivning, påföljdsfrågor, bevisfrågor, PBL samt laglighetsprövning. I Domarkurs IV tas ungdomsfrågor upp såsom ungdomsbrottslighet, påföljdsfrågor och ungdomar som brottsoffer. Domarkurs V består av en Europaresa med bl.a. studiebesök vid EG-domstolen, Förstainstansrätten, Europadomstolen och Europarådet. Domstolarna har möjlighet att vid behov begära medel från Domstolsverket för s.k. behovsstyrd utbildning, där kompetensutvecklingsinsatser planeras och genomförs lokalt eller regionalt samt på individnivå. För nyutnämnda domare i underrätt förekommer det att tjänstgöringen inleds med en tids adjunktion i överrätt. Det har främst skett när den nyutnämnde domaren saknar tidigare domarerfarenhet eller när det har gått många år sedan den nyutnämnde domaren tjänstgjorde i domstol och denne särskilt har önskat en sådan introduktion. Dagens generella introduktionsutbildning för nyutnämnda domare tar inte hänsyn till domarnas olika bakgrund och erfarenheter. Den tillgodoser inte heller utbildningsbehovet under den allra första tiden som nyutnämnd domare. Den behovsstyrda utbildning som kan erbjudas har inte kommit att utnyttjas på ett systematiskt sätt. För att säkerställa en i alla delar rättssäker verksamhet behövs en ny utbildningsmodell där utbildningen börjar samtidigt med tillträdet och där utbild- 13 (41)

ningen anpassas efter den enskilde domarens behov. Det bör vara en utbildningsmodell som bygger på delaktighet från den egna domstolen och med ett brett utbildningsinnehåll som leder till att alla nyutnämnda domare oavsett tidigare erfarenheter får de kunskaper och färdigheter som krävs för att snabbt komma in i domarrollen. En lämplig längsta utbildningstid beräknas vara cirka sex månader. Vi kallar den nya utbildningsmodellen för Domarskolan. I vårt direktiv talas det om en Domarskola för nyutnämnda domare. Underförstått avses ordinarie domare som utnämns för första gången. Det finns dock redan utnämnda domare som byter domstolsslag, från allmän domstol till allmän förvaltningsdomstol och vice versa. Även för dessa domare kan arbetet inom nya ämnesområden och med nya uppgifter vara svårt att komma in i. Vi föreslår därför att Domarskolans utbildning ska vara öppen även för dessa domare. 4.2 Individuella utbildningsplaner Varje ordinarie domare, liksom alla andra medarbetare inom Sveriges Domstolar, bör enligt Strategier för kompetensutveckling i Sveriges Domstolar ha en fastställd utbildningsplan. Vi har redan konstaterat att nyutnämnda domares olika bakgrund och erfarenheter medför att domarna har skiftande behov av utbildning. Härtill kommer att den som utnämns i allmän domstol bör ha en delvis annan utbildning än den som utnämns i allmän förvaltningsdomstol. Den som utnämns i en underrätt bör kanske också ha en delvis annan utbildning än den som utnämns i överrätt. Den nya utbildningsmodellen måste således kunna anpassas för att tillgodose varierande behov. För att åstadkomma en sådan ordning krävs att utbildningen inom Domarskolans ram utformas individuellt för varje domare. Redan i samband med utnämningen bör frågan om utbildningsplanens innehåll aktualiseras. En inventering av domarens utbildningsbehov bör i första hand göras i samråd mellan domstolschefen vid den domstol där den nyutnämnde domaren ska arbeta och den nyutnämnde domaren. Detta överensstämmer med de nämnda strategierna. Det är naturligt att den nyutnämnde domarens egna önskemål om utbildning väger tungt. Den del av utbildningsplanen som avser utbildning vid Domarskolan bör utformas i samråd med Domarskolan, varvid schemat för utbildningen också bör fastställas. Att utbildningsplanen ska vara individuell för varje nyutnämnd domare hindrar naturligtvis inte att Domarskolans del av utbildningen åtminstone efter en tids verksamhet utformas efter mer schabloniserade modeller beroende på de nyutnämndas olika erfarenhetsbakgrunder. Således är det rimligt att personer med samma eller likartad bakgrund får likartade utbildningsplaner med hänsyn tagen till vid vilket domstolsslag och i vilken instans de är utnämnda. Utbildningsplanen i den del som avser Domarskolan bör för alla nyutnämnda domare omfatta den tid under vilken utbildning på Domarskolan pågår, dvs. omkring sex månader, även om det endast är ett begränsat antal kurser som ingår i planen. 4.3 Ett löpande kursutbud under sex månader Domarutnämningar sker kontinuerligt. I samband med utnämningen brukar domaren bli tillfrågad om tidpunkten för tillträde. En del väljer att tillträda omedelbart, andra behöver flytta fram sin tillträdesdag av olika anledningar, t.ex. på grund av rådande uppsägningstid, och några tillträder sin tjänst men begär tjänstledigt för att exempelvis avsluta ett utredningsuppdrag. Som framgått ovan anser vi att det är viktigt att en nyutnämnd domare genast vid det faktiska tillträdet på domstolen påbörjar sin utbildning. Det är dock svårt att skapa en ordning där alltid någon av de kurser på Domarskolan, som den enskilde domaren ska genomgå, börjar direkt vid dennes tillträde. En modell som vi har skissat på har varit att ändra tillsättningsordningen på så sätt att tjänster till landets domstolar utlyses för tillträde t.ex. fyra gånger om året. Då skulle Domarskolans kurser kunna starta fyra gånger per år. Detta stämmer emellertid dåligt överens med förslaget om de individuella utbildningsplanerna. Dessutom är de bestämda tillträdesdagarna något som endast behövs 14 (41)

för de domare som utnämns för första gången. För erfarna ordinarie domare som får en ny tjänst skulle det vara helt onödigt att vänta med tillträdet. En sådan väntan kan innebära olägenheter både för domstolen och för den utnämnde domaren oavsett om denne utnämns för första gången eller redan tidigare varit utnämnd ordinarie domare. Att ha olika tillträdestider för domare som utnämns för första gången och andra skulle också skapa en ovisshet vid domstolarna som kunde bli svår att hantera. Den lösning vi ser som mest ändamålsenlig är att de olika kurserna på Domarskolan erbjuds löpande inom en sexmånaders period. Kurserna ska inte bygga på varandra och inte genomgås i någon särskild inbördes ordning. De kan därmed genomgås i den utsträckning som är lämplig för den enskilde och i vilken ordning som helst. Kurserna bör dock erbjudas i samma ordningsföljd termin efter termin. Den domare som börjar sin tjänstgöring vid domstolen vid en tidpunkt när ingen lämplig kurs startar, får i stället börja med någon form av praktik på sin egen eller på en annan domstol (se mer härom nedan). De olika kurserna kommer därför att genomgås i olika ordning för olika domare. För att ordningen ska kunna följas gäller att inte allt för många kurser löper parallellt. De kurser som är avsedda särskilt för domare på allmän domstol kan dock pågå samtidigt med utbildningarna som är avsedda särskilt för domare på allmän förvaltningsdomstol. Tidsangivelsen sex månader är främst en riktlinje. Med hänsyn till semestrar och långhelger kan tidsintervallet bli både något kortare och något längre. I kap. 7 finns en beskrivning av vilket kursutbud som bör finnas på Domarskolan. 4.4 Praktiskt domararbete är en del av Domarskolan När vi i projektgruppen har diskuterat utbildningsinnehållet på Domarskolan med domare runt om i landet har de flesta framfört synpunkten att undervisningen på Domarskolan måste varvas med praktiskt arbete. Någon domare uttryckte det som att utbildningen i Domarskolan inte får bestå av för mycket torrsim. Det gäller att de nyutnämnda domarna mellan kurserna får tillämpa sina kunskaper och färdigheter. De flesta domare som vi talat med har ansett att adjunktion i överrätt är den kanske bästa utbildningsformen. En tids adjunktion kan snabbt ge den nyutnämnde kunskaper om de centrala rättsområden som kommer att omfattas av hans eller hennes arbetsuppgifter. Genom det kollegiala arbetet i överrätt kan den nyutnämnde också få en grundläggande uppfattning om domaryrket och domarrollen. Flera av domarna som vi har träffat har framfört att det dessutom är viktigt att underrättsdomarna mellan utbildningstillfällena på Domarskolan får ordentlig praktik på den egna domstolen. Vi instämmer i dessa synpunkter. Praktiskt arbete i den egna eller i andra domstolar bör vara en del av Domarskolan och planeras in i de individuella utbildningsplanerna. Vid ett möte med Sveriges advokatsamfund har det påpekats för oss att en möjlighet till adjunktion i överrätt för Domarskolans elever inte får påverka advokaters och andra yrkesgruppers nuvarande möjligheter till adjunktion i överrätt. Sådan extern adjunktion uppfattas som positiv av både advokater och domstolar och bidrar till ett bredare rekryteringsunderlag till domaranställningar. Enligt vår uppfattning har den adjunktion som kan bli aktuell inom ramen för Domarskolan inte sådan kontinuitet och omfattning att den kan jämföras med de externa adjunkternas adjunktion. Att nyutnämnda domare under en begränsad tid, eventuellt med avbrott för annan utbildning, får möjlighet till adjunktion i överrätt bör således inte inkräkta på annan utbytestjänstgöring som äger rum i överrätterna. 15 (41)

Det har dessutom från flera olika håll framförts att domare bör praktisera inte bara på olika domstolar utan även på andra myndigheter inom rättsväsendet och även på advokatbyråer. En sådan praktik skulle kunna bidra till en ökad förståelse för rättens övriga aktörer och kanske påverka bemötandet av aktörerna i domstolen. Vi anser att förslaget är intressant. En tanke kunde vara att de nyutnämnda domare som har genomgått domarbanan inom ramen för Domarskolan, i stället för att adjungera eller praktisera på sin domstol, skulle kunna praktisera på andra myndigheter. Frågan behöver dock utredas ytterligare, vilket vi saknar utrymme för inom ramen för detta arbete. Det kan finnas anledning att i ett senare sammanhang återkomma till frågan. 4.5 Den egna domstolen ska vara delaktig i utbildningen Samtliga utbildningsplaner bör innehålla en introduktion på den egna arbetsplatsen. I introduktionen kan även utbildningsinsatser på domstolen ingå. Dessa kan bestå i att en äldre kollega sitter med på åhörarplats på den nyutnämnde domarens förhandlingar. En äldre kollega kan också läsa den nyutnämnde domarens domar för att ge feedback på domskrivningen. Ett annat tänkbart inslag i utbildningen är att den nyutnämnde domaren sitter med under äldre kollegors förhandlingar. Dessutom bör en handledare för den nyutnämnde domaren utses på den egna domstolen, eller om det finns särskilda skäl till det, på en annan närliggande domstol. Skäl för att utse handledare på en annan domstol än den egna kan vara att det på hemmadomstolen inte finns någon lämplig och villig ordinarie domare att tillgå. I dag är det inte så vanligt med någon särskild introduktion för nyutnämnda domare. En förklaring till detta kan vara den rådande kulturen på domstolarna, där man utgår från att en ordinarie domare i och med utnämningen har full kompetens att utöva sitt yrke. En annan förklaring kan vara tidsbrist. De äldre kollegorna upplever att de inte har tid att introducera en ny domare i arbetet. Arbetsbelastningen ökar förstås om en domaranställning har varit vakant under en längre tid. Domstolarna är dimensionerade så att organisationen ska klara av en viss tids frånvaro utan extrainsatser. Det beror dock på en rad olika omständigheter hur väl en domstol kan lösa en domares frånvaro. Vill man att domarkollegorna på den nyutnämnde domarens domstol ska mäkta med att vara en resurs i den nye domarens utbildning, måste det säkerställas att de får tid att avsätta till detta. En ny utbildningsmodell har utarbetats för fiskaler vid Nyköpings tingsrätt. Fiskalerna anses där inte utgöra någon extra domarresurs. Den domarkraft som fiskalerna ändå frigör genom sitt arbete används av domarna för just utbildning av fiskalerna. Lagmannen och en rådman ansvarar för var sin fiskal och bestämmer över fiskalernas tjänstgöring, bl.a. för att se till att deras arbetsbörda är avpassad efter den utbildning de ska få. En liknande modell som i Nyköping bör kunna tillämpas beträffande ordinarie domare som utnämns för första gången och som saknar domstolerfarenheter eller har erfarenheter som ligger långt tillbaka i tiden. Under den första tiden som nyutnämnd bör domaren inte räknas som en domarresurs. Den tid som frigörs genom att domaren ändå avgör en del mål bör användas till sådana utbildningsinsatser som nämnts ovan. Vi återkommer i avsnitt 5.2 till frågan om hur vikariebehovet kan lösas. 4.6 Domarskolan är till för samtliga domare som utnämns för första gången Beroende på hur de individuella utbildningsplanerna ser ut kommer de nyutnämnda domarna att genomgå Domarskolan i större eller mindre omfattning. Vi har fått frågan om det finns nyutnämnda domare som inte behöver gå Domarskolan. Svaret är nej, vi tror att alla nyutnämnda domare till någon del behöver delta i Domarskolan. Även om den nyutnämnde domaren har stor och färsk erfarenhet av domstolsarbete så kommer det att finnas utbildningar på Domarskolan som är viktiga även för honom eller henne. Det kan gälla t.ex. en del av utbildningen i processrätt och utbildning i de s.k. mjuka frågorna. 16 (41)

Vår utgångspunkt är att Domarskolan ska leverera en så attraktiv utbildning att alla vill genomgå den till de delar de har behov av det. Vi har ändå fått frågan om alla nyutnämnda domare måste gå Domarskolan. Som exempel har det sagts att ensamstående småbarnsföräldrar kan ha det svårt att vara hemifrån i den utsträckning som krävs. En sådan omständighet är förstås något som måste beaktas i den individuella utbildningsplanen. Kanske blir det i större utsträckning aktuellt för den domaren med praktik i sin hemmadomstol eller adjunktion i överrätt. Det kan också eventuellt i undantagsfall gå att ordna så att föreläsningar och redovisningar av seminarieövningar kan följas via video. Om det är flera domare i samma region som utnämns för första gången, kan de kanske samlas och ha grupparbeten tillsammans. Man kan då också tänka sig att en del undervisning förläggs till den regionen. Vad som däremot inte får hindra en nyutnämnd domare att genomgå Domarskolan i den utsträckning som behövs är tidsbrist i arbetet. Det är därför viktigt att den nyutnämnde domaren inte räknas som en domarresurs under den första tiden på domstolen utan får tid under det halvår som Domarskolan pågår att följa den planerade utbildningen. 4.7 Domarskolan kan på sikt komma att finnas i en egen byggnad Vår utredning av förutsättningarna för en Domarskola avser främst att undersöka förutsättningarna för en ny utbildningsmodell för domare. Just ordet Domarskola för emellertid tankarna till en fristående byggnad. Enligt direktivet bör Domarskolan placeras i Jönköping. Vi ska utreda vilka faciliteter i form av lokaler, utrustning och teknik m.m. som krävs för ett genomförande. Vi lämnar förslag kring detta men föreslår inte nu att Domarskolan ska bedrivas i någon särskilt utpekad byggnad. Det är dock inte uteslutet att Domstolsverket senare under projektets genomförande fattar ett sådant beslut. 4.8 Domarskolan ett kunskapscentrum Inom ramen för Domarskolans utbildning kommer det att tas fram en stor mängd utbildningsmaterial av olika slag. Det kan handla om sammanställningar av praxis och doktrin, tabeller till hjälp vid påföljdsbestämning, scheman över processuella handläggningsfrågor etc. Detta material kommer självklart att få stor spridning bland landets domare, även till sådana som inte varit elever på Domarskolan. På så sätt kommer utbildningen vid Domarskolan att få en positiv inverkan på kvaliteten i dömandet vid alla domstolar och bidra till en enhetlig rättstillämpning. Detta är en effekt av att domarutbildningen kommer att bedrivas i mer sammanhållen form, vars betydelse för rättskipningen inte ska underskattas. En fråga som då ligger nära till hands är om Domarskolan även bör söka samarbete med universitet och högskolor för att etablera en samverkan även kring mer renodlad forskning. Inom ramen för Åklagarmyndighetens utbildning förekommer ett motsvarande samarbete, som bl.a. innebär att Åklagarmyndigheten stödjer olika forskningsprojekt ekonomiskt. Vid Domarskolan kommer att anlitas lärare från universitet och högskolor, vilket öppnar för ett naturligt samarbete i form av utbyte av erfarenheter och forskningsrön. Likaså kommer en motsvarande samverkan att etableras med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Brottsoffermyndigheten och Kriminalvården m.fl. Även från dessa myndigheter kommer att anlitas lärare till Domarskolan och andra former av utbyte att etableras. Ett ytterligare steg skulle kunna vara att det inom ramen för Domarskolan görs utvärderingar av domstolarnas rättsskipning och andra typer av utredningar rörande frågor med anknytning till domstolsarbetet. Ett särskilt kunskapscentrum skulle då kunna skapas inom Sveriges Domstolar. Det saknas i dag ett organ med samlad kompetens att gemensamt för domstolarna bedriva den typen av arbete. Domstolsverket skulle med hjälp av den kompetens som finns vid Domarskolan kunna ta emot uppdrag från regeringen rörande olika rättskipningsfrågor. Det kan handla om den 17 (41)

typ av uppdrag som för närvarande brukar ges till Åklagarmyndigheten trots att det rör rena domstolsfrågor. Ett exempel på detta utgör den undersökning av domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott som redovisades av Åklagarmyndigheten 2007. Andra exempel på uppdrag kan finnas inom skatteområdet. Vi ser det som önskvärt att arbetet vid Domarskolan på sikt utvecklas i en sådan riktning. 4.9 Framtiden I vårt utredningsuppdrag ingår som målgrupp endast nyutnämnda ordinarie domare. Det kan enligt direktivet senare finnas anledning att utreda om en motsvarande skola och utbildning ska finnas för hyresråd, miljöråd och fastighetsråd. Det har från olika håll framförts önskemål om att Domarskolan ska svara även för den återkommande domarutbildningen och att Domarskolan på sikt omvandlas till en Domstolsskola som erbjuder undervisning för all domstolspersonal. Det är givetvis möjligt att så sker i framtiden. Men med hänsyn till begränsningen av vårt uppdrag kommer vi inte att ytterligare uppehålla oss kring dessa olika scenarion. 4.10 Ikraftträdande Som vi senare återkommer till i kap. 9 räknar vi med att Domarskolan kan komma igång omkring den 1 januari 2009. Domarskolan är tänkt att ersätta domarkurs I-V för nyutnämnda domare. Alla domare som utnämns efter den 1 januari 2009 kommer att vara aktuella för Domarskolan. Rimligtvis bör dessutom alla domare som utnämnts under senare delen av 2008 men inte hunnit delta i någon av domarkurserna erbjudas deltagande i Domarskolan. Vad som gäller för de domare som genomgått någon eller några av domarkurserna för nyutnämnda domare bör beslutas under genomförandeprojektet. Det finns flera olika alternativ. Den ena ytterligheten är att domarkurserna upphör den 1 januari 2009 och den andra att domarkurserna fortsätter för alla som påbörjat dem till dess att samtliga deltagare genomgått domarkurs V. Däremellan finns flera olika varianter där domarkurserna ersätts av Domarskolan i större eller mindre omfattning. 18 (41)