26 juli 2017 POLEN Officiellt namn: Republiken Polen/Rzeczpospolita Polska Nationaldag: 3 maj (Konstitutionen 1791), 11 november (Polen återuppstår som stat 1918) Huvudstad: Warszawa (1,8 miljoner invånare) Yta: 312 685 km² Befolkning: polacker 98,7 procent, ukrainare 0,6 procent, övriga 0,7 procent Folkmängd: 38 miljoner (2015) Födelsetal: 9,6 födslar/1000 invånare eller 1,3 barn/kvinna (2014) Språk: polska Religion: katoliker 90 procent (cirka 75 procent utövande), övriga religioner är bl.a. ortodoxa kristna (1,3 procent), protestanter (0,3 procent), övriga (cirka 8 procent) Statsskick: Parlamentarisk republik Statschef: Andrzej Duda Regeringschef: Beata Szydło (PiS/ECR) Utrikesminister: Witold Waszczykowski (PiS/ECR) Regeringsparti: Lag och Rättvisa (PiS/ECR) Parlament: Tvåkammarsystem: sejmen (460 mandat) och senaten (100 mandat) Partier i parlamentet: Lag och rättvisa (PiS), 235 mandat - 37,58 procent, Medborgarplattformen (PO), 138 mandat - 24,09 procent, Kukiz'15, 42 mandat - 8,81 procent, Moderna Polen, 28 mandat- 7,6 procent, Landsbygdspartiet (PSL), 16 mandat - 5,13 procent, Tyska minoriteten, 1 mandat Senaste och nästa parlamentsval: 25 oktober 2015. Nästa parlamentsval 2019 Senaste och nästa presidentval: maj 2015. Nästa presidentval 2020 Valuta: złoty, PLN (1 złoty = 100 groszy) = cirka 2,30 SEK BNP: 424 miljarder EUR (Eurostat, 2016), BNP per capita: 11 200 EUR (Eurostat, 2016), BNP-tillväxt: 3,65 procent (2015) Arbetslöshet: 7,9 procent, (Eurostat, april 2015) Konsumentprisindex: 0,7 procent (2015) Kärninflation: 0,38 procent (april 2016) Budgetunderskott: 2,6 procent av BNP (2015) Statsskuld: 52 procent av BNP (2016) Valutareserv: 91,8 miljarder EUR (april 2015) Total import av varor: 178 miljarder EUR (2016) Total export av varor: 183 miljarder EUR (2016) Total import av tjänster: 30 miljarder EUR (2015) Total export av tjänster: 41 miljarder EUR (2015) Bytesbalans: 1 procent av BNP (2016) (treårsmedelvärde) Viktigaste handelspartners: Tyskland (cirka 25,9 procent av export och 21,6 procent av import). Därefter: Storbritannien 7 procent. Övriga: Tjeckien, Frankrike, Italien, Ryssland, Nederländerna, Sverige (cirka 3,5% av export och 3,1% av import) och Kina. Viktigaste exportprodukter: Industriprodukter, råvaror, livsmedelsprodukter, elektromekaniska och kemiska produkter, transportutrustning. Bistånd: ca 378 miljoner EUR (2015). Största biståndsmottagarna från Polen är Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Vitryssland, Moldavien, och Ukraina men också länder i Nord- och Östafrika. Större delen av biståndet utbetalas främst via EU:s biståndsprogram och genom multilaterala avtal.
Energikällor: Icke-förnybara energikällor utgör 92 procent av energimixen (kol 53, olja 26, gas 13 procent). Förnybara energikällor utgör endast 8 procent. Polen Ett dynamiskt grannland med en tung historia Polen är ett ekonomiskt snabbväxande grannland som blivit en allt viktigare aktör i Östersjöregionen och inom EU. Landet har genomgått en dynamisk utveckling, inte minst ekonomiskt, sedan demokratins genombrott år 1989. Efter 10 respektive 15 år av svåra och omfattande reformer blev Polen medlem i Nato (1999) och i EU (2004) två institutioner som har bekräftat landets transatlantiska och europeiska identitet. Polen befinner sig i skärningspunkten mellan väst och öst och har således varit synnerligen drabbat av de historiska maktkamperna som utspelade sig på landets territorium. När den polska staten återupprättades efter första världskriget 1918 hade landet varit uppdelat mellan tre imperier i 123 år. Polen blev snart därefter åter en krigsskådeplats under andra världskriget och drabbades mycket hårt. De mänskliga, ekonomiska och materiella förlusterna var enorma. Efter kriget inleddes en sovjetisering av Polen som pågick fram till 1989. Motståndet mot regimen organiserades under den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet med dess ledare Lech Wałęsa. Centraloch Östeuropas demokratiseringsprocess och befrielse från det sovjetiska förtrycket startade med de polska rundabordssamtalen mellan regimen och Solidaritet 1989 och de åtföljande valen den 4 juni 1989. Året därpå upplöstes det polska kommunistpartiet. Polens största trauma sedan demokratins genombrott är flygkatastrofen utanför den ryska staden Smolensk den 10 april 2010. Ett polskt regeringsplan som transporterade en högnivådelegation bestående av landets politiska och militära ledare, inklusive president Lech Kaczyński, störtade på väg till en minneshögtid (70-årsminnet av massakern i Katyń). Alla ombord, nästan 100 personer, omkom. Olyckan är fortfarande en påtaglig källa till inte minst politisk splittring. Inrikespolitik Partiet Lag och Rättvisa (PiS) segrade i parlamentsvalen 2015 och bildade en majoritetsregering. Partiet är konservativt i värderingsfrågor och har i ekonomiska frågor en mer vänsterorienterad politik, riktad inte minst till dem som upplever sig vara förlorare i de senaste decenniernas systemskifte. Partiet är medlem i den europeiska partigruppen ECR. PiS är inte emot EUmedlemskapet men understryker medlemsstaternas roll i beslutsfattandet. Sedan partiet kom till makten har en turbulent tid präglat Polen, bland annat genom omdebatterade nya lagar om landets konstitutionsdomstol, rättsväsende och statliga medier, vilket också har bidragit till ökad polarisering i samhället och förstärkt skillnaderna i politiska synsätt hos befolkningen. Det största oppositionspartiet är center-högerpartiet Medborgarplattformen (PO) som tillsammans med det mindre Landsbygdspartiet (PSL) bägge medlemmar i den europeiska partigruppen EPP ledde landet under en tvåpartikoalition fram till 2015. Denna regeringskoalition anförd av Polens förre premiärminister Donald Tusk lyckades 2011 bli omvald, vilken ingen regering hade lyckats med sedan demokratins genombrott 1989. Tillsammans med de nyss nämnda partierna valdes också det populistiska Kukiz 15 -partiet, det liberala Moderna, och den Tyska minoriteten in i Sejmen 2015.
Återkommande heta debatter i polsk politik kretsar kring värderingsfrågor (gender, HBTQ, abort, jämställdhet, etc.) och sociala frågor (barnomsorg, kvinnligt arbetskraftsdeltagande, hälso- och sjukvård, pensionsfrågor). Den katolska kyrkan deltar aktivt i samhällsdebatten. Extremhögern i det etniskt och religiöst homogena Polen är relativt begränsad men har blivit mer välorganiserad, samtidigt som andra grupper uttrycker starkt stöd för tolerans. Polens säkerhet, landets relation till Ryssland och krisen i Ukraina ligger högt på den politiska dagordningen, även om det inom dessa frågor finns en grundläggande samsyn i debatten. Även energifrågor debatteras, framför allt ur ett försörjningstrygghetsperspektiv. Kollobbyn är betydande och miljörörelsen är liten. Politiska skandaler förekommer relativt ofta och förtroendet för politiker och staten är lågt i samhället. Att det sociala kapitalet är litet reflekteras också i lågt valdeltagande (cirka 50 procent i nationella val) och relativt lågt engagemang i civilsamhällsorganisationer. EU-politik Efter Lag och Rättvisas tillträde har en kursändring skett i den polska EU-politiken. Suveränitet och subsidiaritet är ledord och man vill begränsa EU-kommissionens inflytande. Man anser att EU behöver reformeras, med ökad makt åt nationella parlament och fokus på den inre marknaden och de fyra friheterna. EU-utträde finns dock inte på den politiska dagordningen. Opinionsstödet för EU-medlemskap är i Polen bland de högsta i EU (omkring 80 %). EU är viktigt för polacker, framför allt den fria rörligheten, det ekonomiska stödet genom strukturfonderna och som ekonomisk handelspartner. Tyskland förblir en viktig partner för Polen inom EU, inte minst ekonomiskt och inom ramen för Weimarsamarbetet (Tyskland-Frankrike-Polen). Lag och Rättvisa har stärkt samarbetet med Storbritannien och landet är en central allierad, inte minst säkerhetspolitiskt. Visegradsamarbetet (Polen-Tjeckien-Slovakien-Ungern) har intensifierats och man arbetar för att ge ökad visibilitet och främja centrala och östra EU (och på detta sätt balansera EU:s kärnländer). Man har även fokus på ett förstärkt regionalt samarbete från Östersjön, via Svarta Havet till Adriatiska havet ( 3 Seas Initiative ) där Polen vill se ökad satsning på gemensamma energi- och infrastrukturprojekt. Polen är idag den största mottagaren av EU:s strukturfonder, men sammanhållningspolitikens vikt kommer på lång sikt att minska för Polen (2014-2020 anses vara den sista budgetperioden då Polen kan räkna med ett så stort EU-stöd). Istället ses alltmer den inre marknaden inklusive den digitala inre marknaden och en inre marknad för energi som motorer för tillväxt. En polsk övergång till euron är ännu inte aktuell: polsk ekonomi anses inte redo och EMU-stödet i polsk opinion är mycket lågt. Det krävs också en ändring av konstitutionen för att ett valutabyte ska bli möjligt. EU:s utvidgningspolitik och grannskapspolitik, särskilt i öst, är prioriterade frågor för Polen. Tillsammans med Sverige tog Polen initiativ till det Östliga partnerskapet år 2008 och engagerar sig fortfarande starkt. Inom migrationsområdet har Polen och Sverige delade uppfattningar. Polen är tillsammans med övriga Visegradländer motståndare till en etablering av en tvingande omfördelning av asylsökande, inom ramen för reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Man menar att hänsyn måste tas till varje medlemslands mottagnings- och integrationskapacitet och att stöd framförallt bör ges på plats i ursprungsländerna. Polen och Sverige delar visionen om Östersjöregionen som ett hållbart tillväxtområde och Polen har aktivt verkat för att EU:s Östersjöstrategi ska ges konkret innehåll. Miljöskadorna i Östersjön är något
som både Sverige och Polen vill motverka, däremot står våra länder långt ifrån varandra när det gäller EU:s klimat- och energipolitik. Polens kolberoende är huvudanledningen till Polens inställning till EU:s klimatpolitik och ambitionen att minska utsläpp. Istället prioriterar Polen energipolitiken och sätter försörjningstrygghet i första rummet: Energiunionen är ursprungligen ett polskt EU-initiativ som landet fortsätter att främja. Utrikes- och säkerhetspolitik Utrikes- och säkerhetspolitiken präglas överlag av kontinuitet med Lag och Rättvisa vid makten. Det grundläggande målet för polsk utrikespolitik har alltsedan systemskiftet 1989 varit en stark förankring i europeiska och transatlantiska institutioner i syfte att garantera Polens säkerhet och ekonomiska tillväxt. Det transatlantiska partnerskapet är en viktig grundpelare i utrikes- och säkerhetspolitiken. Polen ser Nato och ytterst USA som garanter för fred och säkerhet i Europa och är en ivrig förespråkare av nära transatlantiska relationer. Polens engagemang illustreras också av att landet var värd för Natotoppmötet år 2016 och Polen är ett av få länder som uppnår Natos mål om att försvarsutgifterna ska utgöra 2 % av BNP. Utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är viktig för Polen, men den transatlantiska länken och medlemskapet i Nato är utifrån ett säkerhetsperspektiv än viktigare. Utvecklingen i Polens östra grannländer Ryssland, Ukraina och Vitryssland är av stor betydelse för Polen. Relationerna med Ryssland är komplicerade av såväl historiska som nutida skäl. Polen och Ryssland har under 2000-talet gjort vissa ansträngningar för att förbättra relationen länderna emellan, men Rysslands agerande i Ukraina och andra ÖstP-länder har radikalt förändrat förhållandet. Polen ser Ukraina och Vitryssland som länder med brödrafolk och engagerar sig därför starkt i dessa länder. Polens globala engagemang är fortfarande relativt modest men ökar i omfattning. Polen har under det senaste årtiondet påbörjat och allt tydligare arbetat för en öppning mot nya marknader globalt, särskilt i Asien och i Afrika. Det polska biståndet fokuserar på reformstöd i EU:s närområde. Polen valdes in i FNs säkerhetsråd för perioden 2018-2019. Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar Polens ekonomi är bland de starkaste i dagens EU. Det har manifesterats genom en årstillväxttakt på 1-5 procent genom hela finanskrisen, och toppnoteringar på omkring 7 procent under 2000-talet. Det finns utrymme för fortsatt tillväxt, då Polens BNP per capita motsvarar drygt två tredjedelar av EUgenomsnittet. Polens ekonomiska fundament är relativt stabila, också tack vare att landet har genomgått omfattande strukturella reformer under början av 1990-talet. Den polska ekonomin har idag en stor privat sektor där majoriteten av företagen är små och medelstora. Statliga företag är fortsatt också viktiga. Givetvis bidrar även EU-stödet till Polens starka ekonomi. Polen är den största mottagaren inom EU och erhåller nästan 106 miljarder euro (brutto) i EU-stöd under perioden 2014-2020. Landets regionala utveckling, inklusive modernisering av infrastrukturen, är en av regeringens kanske största ekonomiska utmaningar, följt av målsättningen att stärka innovationsgraden (mindre än 1 procent av BNP går till FoU). Därtill väntas också stora investeringar i landets försvar (försvarsutgifterna har ökat stadigt och uppnådde 2 procent av BNP år 2016) och energisektor (modernisering av kolkraftverk, LNG-terminal, utbyggnad av energiinfrastruktur) under de närmaste åren.
Samtidigt finns det fortfarande några betydande strukturella utmaningar. Skillnaderna mellan stad och landsbygd är stora och den polska ekonomin behöver bli mer kunskapsbaserad. Den kvinnliga sysselsättningsgraden är låg (ca 60 procent) och de demografiska utmaningarna är betydande: utvandring, en åldrande befolkning och låga födelsetal. Vidare står Polen inför ett behov att modernisera och effektivisera hälso- och sjukvården. Polen fortsätter att vara attraktivt för utländska direktinvesteringar och placeras av UNCTAD som femte land i Europa och trettonde i världen bland de länder som är mest attraktiva för utländska investerare. Polen har fortfarande ett relativt gynnsamt kostnadsläge, tillgång till en välutbildad arbetskraft och en stor inhemsk marknad. Därtill har produktiviteten vuxit snabbare än lönerna. Tyskland är Polens allra största handelspartner med en export- respektive importandel om drygt 20 procent. Därefter Storbritannien med 7 procent. Tjeckien, Frankrike, Italien, Ryssland, Nederländerna, Sverige och Kina är också betydelsefulla handelspartners. Handeln med Kina ökar och Kina ser Polen som en viktig plattform för sin vidare verksamhet i Central- och Östeuropa. En intressant trend är att polska exportörer söker finna nya marknader i Afrika, Asien och Latinamerika. Sveriges förbindelser med Polen De bilaterala relationerna mellan Sverige och Polen fortsätter att präglas av starka samhälleliga, ekonomiska och kulturella band. Inom EU samarbetar Stockholm och Warszawa inom exempelvis östpolitiken, det Östliga partnerskapet samt Östersjöstrategin. Det bilaterala samarbetet på försvarsoch säkerhetsområdet är nära. En samarbetsdeklaration undertecknad i samband med det svenska statsbesöket 2011 har utvecklats till ett s.k. strategiskt partnerskap, som bekräftats av båda ländernas regeringar. 2015 undertecknades dessutom en avsiktsförklaring om innovationssamarbete mellan Sverige och Polen, något som ligger väl i linje med nuvarande polska regerings fokus på att stärka landets innovationskraft. Vidare undertecknade Sverige och Polen år 2015 ett ramavtal om fördjupat försvarssamarbete. Det svenska stödet till den demokratiska oppositionen under kommunisttiden finns fortfarande i färskt minne liksom det omfattande utvecklingssamarbetet under åren 1989 till början av 2000- talet som bl.a. omfattade stöd till EU-integration, miljö, energieffektivisering, lokalt självstyre och reformering av pensionssystemet. Statsminister Stefan Löfven besökte Polen senast i juni 2017 och President Duda besökte Stockholm i november 2016. Sverige har ambassad och kontor för Business Sweden i Warszawa och honorärkonsulat i Gdańsk, Katowice, Kraków, Szczecin och Wrocław. Polen har ambassad i Stockholm och honorärkonsulat i Halmstad. Polen är för Sveriges del en relativt stor och växande marknad den största i Central- och Östeuropa. Den svensk-polska handeln har mer än fördubblats sedan 2004, men det finns fortfarande stort utrymme för ytterligare kraftig ökning av exporten. Enligt svensk statistik uppgick den bilaterala varuhandeln under 2016 till 83 miljarder SEK, varav svensk export till Polen knappt 39 miljarder SEK och polsk export till Sverige drygt 44 miljarder SEK. Detta är en ökning från 2015 då handeln omsatte 76 miljarder SEK.
De svenska investeringarna i Polen har under de senaste åren fortsatt öka, om än i lägre takt, trots att Polen inte längre är ett utpräglat lågkostnadsland. Idag uppskattar de svenska investerarna bland annat den kvalificerade arbetskraften, närheten till den europeiska slutmarknaden samt efterfrågan på den stora inhemska polska marknaden allt detta i kombination med ett gynnsamt kostnadsläge. Det finns idag cirka 400 svenska företag representerade på den polska marknaden. Några exempel är IKEA, Skanska, Electrolux, Husqvarna, Volvo, Scania, Ericsson, Oriflame, Jula, H&M och KappAhl men även banker som Handelsbanken och SEB. Utöver dessa har också en lång rad små- och medelstora företag investerat i Polen. De branscher inom vilka svenska företag satsat mest är energisektorn, byggbranschen samt i tillverkningsindustrin (inklusive underleverantörer till framförallt fordonsindustrin). På senaste tiden har tjänstesektorn och detaljhandeln utvecklats starkt. Enligt svenska företagsledare i Polen ger den polska marknaden höga vinstmarginaler relativt andra marknader, särskilt i den kraftigt växande tjänstesektorn. Polsk-svenska handelskammaren har ett 70-tal medlemmar och sitt huvudkontor i Gdańsk. Svensk- Polska handelskammaren har sitt huvudkontor i Stockholm och i Warszawa finns Scandinavian-Polish Chamber of Commerce med cirka 300 medlemsföretag från de nordiska länderna, varav ca 140 är svenska. Det finns omkring 2500 svenskar med permanent uppehållsrätt eller uppehållsrätt i Polen, cirka 1000 av dessa bor i och omkring Warszawa. Uppemot 100 000 polacker lever i Sverige.