av Energiutskottet och Miljökommittén vid Kungl. Vetenskapsakademien

Bioenergi av Energiutskottet och Miljökommittén vid Kungl. Vetenskapsakademien Box 50005, SE-104 05 Stockholm Tel: 08-673 95 00, Fax: 08-15 56 70 E-post: info@kva.se, Webbplats: www.kva.se Lilla Frescativägen 4A Tunnelbana: Universitetet Buss 40, 70: Universitetet norra

Förord KSLA och KVA utsåg på våren 2006 en arbetsgrupp bestående av Sven Kullander och Karl Fredga, KVA:s Energiutskott, Kjell Danell och Dick Hedberg, KVA:s Miljökommitté, samt Göran Hedman och Erik Herland, KSLA för att göra en kunskapsöversikt av bioenergiområdet. Arbetsgruppen har sammanträtt vid ett flertal tillfällen och anordnade gemensamt ett symposium den 6 november 2006 på KVA: "Biobränsle efter Oljekommissionen". Medverkande föreläsare var Stefan Edman, Tage Fredriksson, Sune Linder, Pål Börjesson, Ove Nilsson, Magnus Brandel, Annika Atterwall, Runar Brännlund, Lars Erik Liljelund, Svante Axelsson, Hasse Berglund, Anna Lundborg, Håkan Wirtén, Stefan Wirtén och Carl Wachtmeister. I samband med ett IVA-symposium 2007-02-06 anordnade Sven Kullander en hearing med George Weyerhaeuser Jr, Genève, och Prof. Donato Aranda, Rio de Janeiro om brasiliansk produktion av etanol från sockerrör. Den 22 februari 2007 anordnade Sven Kullander en hearing om skogen på Ångströmlaboratoriet, Uppsala vid vilken Jan Fryk, Peter Hagström, Per Olov Nilsson, Lars Ohlander, Matti Parikka och Lars Tegnér presenterade sammanställningar av skogsfakta. KVA:s Energiutskott och Miljökommitté tillsatte också under våren 2007 en arbetsgrupp bestående av Kjell Danell, Carl Folke, Karl Fredga, Dick Hedberg, Sven Kullander och Lars Tegnér för att belysa området biodrivmedel för transportsektorn. Gruppen arrangerade bl.a. en hearing den 8 oktober 2007 i vilken Runar Brännlund, Nippe Hylander, Francis Johnson och Torbjörn Rydberg gjorde presentationer och utfrågades efter en inledning av Lars Tegnér. i

En eller flera medlemmar av arbetsgruppen har bevistat följande seminarier och symposier: Skansen, Stockholm 2006-04-24--25: "Vad betyder en kommande knapphet på olja?". Arrangör KSLA och SLU. SLU, Uppsala, 2006-11-28--29: Skogen - mot oljeberoende för klimatmålen". Arrangör SLU. IVA, Stockholm, 2007-02-07: Symposium "The Future of Forest Bioenergy". Arrangör IVA. Bergen, Norge 2007-03-22--23: International Energy Foresight Symposium. Arrangör Energy Forum. IVA, Stockholm, 2007-04-18. Symposium i samband med presentation av boken "Energi - Möjligheter & Dilemman". Arrangör IVA och KVA. Använd litteratur framgår av litteraturlistan nedan. Den slutliga versionen har sammanställts av Karl Fredga och Sven Kullander med särskild medverkan av Kjell Danell, Dick Hedberg och Harry Frank. ii

Innehållsförteckning Förord... i Slutsatser och överväganden... iv 1. Definitioner... 1 2. Biobränslen i ett globalt perspektiv... 1 3. Energi ur biomassa... 4 4. Bioenergi i Sverige... 5 5. En jämförelse mellan Sverige och Finland... 5 6. Möjligheter att öka produktionen av biobränslen från skog, åker och torvmark... 7 6a. Skogsbruk... 8 6b. Jordbruk... 11 6c. Torv, torvmarkskogar och avfall... 14 7. Vad är ekonomiskt och etiskt försvarbart?... 14 8. Miljöaspekter... 15 9. Biodrivmedel... 16 10. Oljekommissionens förslag... 18 11. Ordlista med definitioner och förkortningar... 19 12. Kunskapsbas... 20 12a. Bevistade seminarier, symposier och hearings... 20 12b. Rapporter, utredningar och sammanställningar... 21 12c. Uppsatser, bokkapitel och föredrag... 22 iii

Slutsatser och överväganden Rapport 28 november 2007 Mänskligheten står inför stora utmaningar för att säkerställa en hållbar tillförsel och användning av energi. Detta accentueras av stigande oljepriser, minskande oljereserver, ökande energikonsumtion och hot mot miljö och klimat. Bioenergin är en komponent i energitillförseln och den kommer säkerligen att öka i betydelse, men produktion av livsmedel, djurfoder, pappersmassa, sågade trävaror etc. kommer att konkurrera med bioenergiproduktionen om råvaran. Därtill kan minskande tillgång på billig fossil energi, som är en förutsättning för dagens högintensiva jord- och skogsbruk, leda till minskande avkastningar. Till en del kan detta kompenseras av förbättrade brukningsmetoder och genom modern växtförädling. Osäkerheterna när det gäller prognoser om framtida produktion av bioenergi är mycket stora. International Energy Agency (IEA) har nyligen uppskattat möjligheterna att generera ytterligare energi från biomassa. Uppskattningarna varierar mellan en tiondel av och tre gånger världens nuvarande totala energitillförsel, som är 130 000 TWh. Detta visar hur svårt det är att göra prognoser om bioenergins framtida potential. Även den svenska statistiken är bristfällig i avsaknad av fakta inom vissa områden där mer forskning behövs. Satsningen på framställning av etanol och andra drivmedel från jordbrukets primärprodukter är av många olika skäl tveksam. Främsta skälet är den betydande energiåtgång som fordras för drivmedelsproduktionen. I konkurrensen mellan livsmedel och drivmedel för en globalt sett växande population måste tillgången på livsmedel prioriteras. Att framställa bioetanol och andra drivmedel från jordbrukets primära produkter bör ifrågasättas, möjligen med undantag av Brasilien som har stora outnyttjade jordbruksarealer. Trots detta sker där en omfattande skogsavverkning liksom i Indonesien och Afrika. Rovdriften på Indonesiens regnskog med syfte att få odlingsbar mark till produktion av palmolja för drivmedel är ett avskräckande exempel. I Afrika bör odlingspotentialen användas i första hand för produktion av livsmedel, men politiska och organisatoriska hinder för att utnyttja den stora potentialen är omfattande. Beträffande uttag av skogsråvara är det angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas för att omedelbart stoppa den pågående avskogningen i framför allt Sydostasien, Afrika och Sydamerika. I Sverige har den under ett drygt sekel pågående ökningen av skogsbiomassan varit en viktig sänka för CO 2. Med bibehållen kapacitet för denna infångning av CO 2 samt bibehållen produktion av pappersmassa och sågade trävaror, beräknas ändå uttaget av skogsråvara för energiproduktion kunna öka med 20 TWh till år 2020 genom bättre utnyttjande av avverkningsresterna (grenar, toppar, stubbar). Om 50 till 100 år kan denna siffra komma att fördubblas till 40 TWh genom olika tillväxthöjande åtgärder. En fråga av särskilt intresse är vilka växter för energibruk som kommer att ingå i det svenska framtida jordbrukslandskapet. Salix är effektivt men kontroversiellt, inte minst genom jordbrukarnas ovilja att odla denna gröda. Alternativa grödor och högeffektiva iv

gräs, som är bättre anpassade till jordbrukets maskinpark, håller på att utvecklas och prövas. Det är sålunda angeläget att inga låsningar nu görs beträffande den framtida inriktningen på odling av energigrödor. Den jordbruksmark som ligger i träda beräknas i dagsläget ha en potential på 10 TWh. Vi uppskattar att nuvarande bidrag från torv, som är 4 TWh, kan fördubblas. Även från organiskt avfall (t.ex. hushållssopor, slakteriavfall och gödsel) bör det nuvarande bidraget till energitillförseln kunna fördubblas från 8 TWh till 16 fram till år 2020. På sikt finns också en betydande potential hos torvmarksskogar och sumpskogar genom förbättrad dränering och näringstillförsel, men den realistiska storleken på detta tillskott är svår att uppskatta. Sammanfattningsvis bedömer vi att den totala tillförseln av bioenergi i Sverige bör kunna öka från nuvarande 108 TWh till minst 150 TWh fram till år 2020. I Sverige bör etanolproduktion från jordbrukets primärprodukter ses som en parentes! Däremot är den så kallade andra generationens drivmedel från skogsbrukets och i viss mån jordbrukets restprodukter intressantare. Här kan man genom förgasning av råvaran få en mycket energieffektivare produktion. Pågående pilotprojekt i Sverige är bl.a. svartlutsförgasning i Piteå och förgasning av biomassa i Värnamo. Förgasningstekniken ger en syntesgas bestående av vätgas och kolmonoxid, som med känd teknik kan syntetiseras till metanol, biodiesel och andra slutprodukter. En alternativ och väl så attraktiv användning av förgasad biomassa är att producera el. Produktionsanläggningar för andra generationens drivmedel planeras vara i drift inom 10 år. Uppskattningar pekar på att den inhemska kapaciteten räcker för att täcka cirka 10 % av det svenska drivmedelsbehovet. Bioråvaror från jord och skog samt avfall kommer att kunna utnyttjas på ett optimalt sätt genom samproduktion av olika energibärare såsom el, drivmedel, biogas, pellets, värme, kyla, m.m. i så kallade kombinat. Samproduktion har redan prövats med goda resultat i kommunala fjärrvärmeverk och inom massaindustrin som redan nu får ses som kombinatanläggningar. Nya energikombinat kommer att ge synergier i form av ökad resurseffektivitet jämfört med när energibärare produceras var för sig. Produktionen kan styras av efterfrågan på en viss produkt. Sverige har, jämfört med andra europeiska länder, goda möjligheter att utveckla bioenergin ytterligare tack vare mycket skog, god åkermark och förhållandevis riklig nederbörd. Men bioenergi kan blott till en mindre del ersätta all fossil olja, och då effektivast i form av el och värme. Miljöaspekterna måste integreras i produktionsprocesserna i skog och åker redan från början. Här har svensk forskning gjort stora framsteg sedan ett 20-tal år. Det är viktigt att man i god tid gör noggranna miljökonsekvensanalyser och konkretiserar miljöproblemen. Sett i ett kortare tidsperspektiv, innan skogsbiomassa växt upp och v

ersatt avverkat uppeldat biobränsle, orsakar användningen av biobränslen i princip lika stora koldioxidutsläpp som fossila bränslen. Detta faktum måste beaktas vid ett kraftigt ökat uttag av skog eftersom de närmaste 50-100 åren blir avgörande för att hålla koldioxidkoncentrationen nere på acceptabla nivåer. Även biobränsle från jordbruket ger upphov till klimatpåverkan genom produktion av metan och kväveoxider som är mycket potenta växthusgaser. Nya rön tyder på att den kväveoxid som bildas vid biodrivmedelsproduktion ger lika stor eller större växthuseffekt än den olja som ersätts. De ökande anspråken på bioenergi måste också ställas i relation till en rad andra intressen såsom biodiversitet, rekreation, turism, pappersmassa, sågvirke, livsmedel, syreproduktion, CO 2 -absorption, etc. Frågan om bioenergiproduktionens positiva och negativa effekter måste dessutom vidgas, från jakten på tekniskt och ekonomiskt attraktiva energilösningar för att minska utsläppen från fossila bränslen, till en systemsyn som sätter bioenergiproduktion i ett långsiktigt perspektiv, såväl ekologiskt, socialt som samhällsekonomiskt. En global efterfrågedriven framväxt av biobränslen, som etanol, kan leda till ytterligare homogenisering av ekosystem och landskap med omfattande sidoeffekter även på sötvatten, kust och hav. vi

1. Definitioner bioenergi är energi från biomassa. biomassa är material med biologiskt ursprung som inte, eller i endast ringa grad, omvandlats kemiskt eller biologiskt. biobränsle är bränsle där biomassa är utgångsmaterial; bränslet kan ha genomgått kemisk eller biologisk process eller omvandling och ha passerat annan användning. Biobränslen indelas i fem undergrupper trädbränslen är trädråvara från skogen som inte genomgått någon kemisk process; hit hör avverkningsrester, klenvirke, bark, spån samt träpulver, pellets och briketter. åkerbränslen kommer från jordbruket. Energiskog, energigräs, halm och spannmål för framställning av etanol är några exempel. returlutar är en biprodukt inom massaindustrin som bildas när träflis kokas till pappersmassa. torvbränsle görs av torv, som är ofullständigt nedbrutet biologiskt material, bildat i mossar och kärr. biobränslen från sorterat avfall eldas vanligen i speciella förbränningsanläggningar; rötgas från reningsverk och deponeringar hör också hit. Källa: Svenska Bioenergiföreningen 2. Biobränslen i ett globalt perspektiv Enligt FN:s Food and Agricultural Organization (FAO) kommer år 2004 i genomsnitt 15 % av den globala energin från biomassa, men i vissa utvecklingsländer är nästan all energitillförsel av biologiskt ursprung. I Afrika exempelvis används 90 % av den avverkade skogen som brännved. Globalt sett kommer 80 % av all förnybar energi från biobränslen varav 75 % från världens skogar (4 10 9 hektar; 30 % av världens landyta). Mer än 2 miljarder människor är helt beroende av brännved från skog och 60 % av den globala skogsproduktionen går till biobränslen. Varje år försvinner i genomsnitt 7,3 x 10 6 hektar skogsmark, d.v.s. 0,2 % av den totala skogsarealen i världen. I Sydamerika och Afrika avverkas mer än 0,5 % per år. Enligt FAO 2005 års Global Forest Resource Assessment (FRA 2005) uppskattas världens skogar innehålla 440 000 miljoner m 3 (Mm 3 ) skogsråvara. Av dessa finns cirka 81 000 i vardera Brasilien och Ryssland, 5 200 i Indonesien samt 3 100 Mm 3 i Sverige. Negativt är att skogsförråden årligen minskar med 700 Mm 3 i Brasilien och med 561 Mm 3 i Indonesien. Speciellt betänkligt är minskningen på drygt 10 % i Indonesien. Denna skövling av tropiska naturskogar innebär inte bara ekologiska katastrofer utan bidrar även till ökningen av atmosfärens halt av CO 2, till stor del indirekt eftersom lövmassans utnyttjande av CO 2 i fotosyntesen minskar. Detta CO 2 -tillskott motsvarar hela USA:s samlade utsläpp av CO 2, som i sin tur är ca dubbelt så stora som EU:s. Ett effektivt sätt att minska tillförseln av CO 2 till atmosfären är alltså att upphöra med avskogningen. På den positiva sidan kan nämnas 1

årliga ökningar av skogsförråden i Kina med 181, i Ryssland med 41 och i Sverige med 24 Mm 3. Under 2004 var uttaget av skogsråvara i hela världen 9 500 Mm 3 (FAO 2006), d.v.s. ca 2 % av världens skogsförråd. Potentialen för energigrödor från jordbruket är omdiskuterad. Det högintensiva jordbruket kräver god tillgång på fossila bränslen för maskiner, konstgödseltillverkning och transporter. Behovet av sötvatten för biobränsleproduktion är också betydande och riskerar att äventyra livsmedelsproduktionen, som för år 2005 uppgick till 6 400 miljoner ton, främst spannmål, socker, frukt och grönsaker. Det är osäkert hur mycket biomassa som jordbruket verkligen kan bidra med till den framtida energiproduktionen. Exempelvis har International Energy Agency (IEA 2007) uppskattat den globala potentialen för energi från biomassa från jord och skog. I det mest pessimistiska scenariot antas att inget extra land avsätts för produktion av biobränsle och att endast avverkningsrester från jord- och skogsbruk utnyttjas. Potentialen beräknas då till 11 000 TWh vilket innebär en fördubbling av bioenergitillförseln jämfört med nuläget. I det mest optimistiska scenariot, med intensivt jordbruk koncentrerat till högkvalitetsjordar, uppskattas teoretiskt den årliga potentialen vara 306 000 TWh. Detta ska ses i relation till att världens totala årliga energitillförsel i dag är 130 000 TWh. Enligt IEA skulle en massiv uppbyggnad av storskalig bioenergiproduktion i världen kunna resultera i en årlig generering av mellan 60 000 och 120 000 TWh under innevarande århundrade. I rapporten påpekas dock att tillgängligheten av biomassa för energi- och andra ändamål beror på ett stort antal komplexa faktorer vilket gör det svårt att bedöma den framtida potentialen. Speciellt pekas på att det ständigt ökande behovet av livsmedel i första hand måste tillgodoses liksom hållbarhetsaspekterna beträffande natur och ekosystem. I Sydostasien, framförallt Indonesien och Malaysia, utgör oljepalmplantager 1 för framställning av biodiesel ett stort hot mot regnskogarna. Skövlingen av skogarna för att ge plats åt plantagerna hotar många unika arter i regnskogarna och orsakar oreparabla skador på hela ekosystem. Dessutom bidrar skövlingen i hög grad till ökande koldioxidhalter i atmosfären. I Brasilien odlas sockerrör för etanolframställning på 5 miljoner ha, vilket dock endast utgör 0,6 % av Brasiliens yta. År 2006 producerade man 16 miljarder liter etanol i Brasilien, lika mycket som i USA där etanolen framställs från majs. Andra stora etanolproducenter är Kina, Indien och Frankrike. I Sverige producerades 0,1 miljarder liter. Totalt producerades i världen 46 miljarder liter etanol detta år enligt Jordbruksverket. Sockerrör ger dubbelt så mycket etanol per hektar som majs, och tillverkningen kräver bara en sjättedel av den energi som går åt för att göra etanol från majs. Mark från Amazonas tropiska regnskogsområde har enligt uppgift inte tagits i anspråk för produktion av etanol. Fortfarande finns 90 miljoner ha mark tillgänglig för 1 Den holländska regeringen, som trodde att denna satsning på biodrivmedel från oljepalmer var miljövänlig, har nu tvingats tänka om:, this green fairy tale began to look more like an environmental night-mare (International Herald Tribune 2007-01-31). 2

jordbruket! 2 Teoretiskt skulle alltså 18 gånger 2006 års produktion på 16 miljarder liter d.v.s. 288 miljarder liter etanol kunna produceras årligen. Som jämförelse är den årliga globala oljeproduktionen f.n. 4 800 miljarder liter till bensin, diesel och kemisk industri. Brasiliens etanolproduktion har kritiserats för att sockerrörsarbetarna lever under oacceptabla förhållanden. Denna kritik gäller allt arbete med sockerrör i Brasilien.. Oljeväxter, framför allt sojabönor och oljepalmer, odlas också på stora arealer i Brasilien (sojabönor på 22,2 miljoner ha). Större delen (82 %) av sojabönorna används emellertid till djurfoder och exporteras. En mindre del, 500 000 ton/år, används för produktion av biodiesel, men den ökar stadigt eftersom brasilianska regeringen förespråkar ökad användning av biodiesel. Siktet är inställt på ett tiofaldigande av nuvarande produktion. Odlingen av sojabönor är omdiskuterad eftersom den anses leda till förstöring av regnskogarna. Efter att överuttaget av brasiliansk regnskog minskat under ett antal år ändrades denna positiva trend efter 2003. Den ökande förstörelsen efter 2003 anses bero främst på odlingen av stora monokulturer av sojabönor. Brasilien är för närvarande näst största producent av sojabönor efter USA. Produktionssiffrorna för 2004 var för USA 85 miljoner ton och för Brasilien 53 miljoner ton. År 2006 hade den brasilianska produktionen stigit till 60 miljoner ton. I EU-25 utgjorde biobränslenas bidrag till energitillförseln 2005 endast 4,4 %, vilket ändå representerar 67 % av tillförd förnybar energi. USA har som jämförelse endast en treprocentig biobränsleandel i energitillförseln. EU:s mål är att till år 2020 skall förnybar energi utgöra 20 % av energitillförseln samtidigt som andelen biodrivmedel då skall ha ökat från 1 % till 10 %. Biobränslenas andel av energiförsörjningen för 2004 i Norden är för Sverige 17 %, Norge 5 %, Finland 20 % (exklusive torv) och Danmark 10 % (Fig. 1). Fig. 1. Biobränslenas bidrag till energiförsörjningen i några olika länder. Statistiska uppgifter från IEA. 2 Uppgifter om biobränsleproduktionen i Brasilien erhölls av Prof. Donato Aranda vid IVA:s symposium 2007-02-07 om bioenergi från skogen och en hearing i anslutning därtill 2007-02-06. 3

3. Energi ur biomassa Socker-Stärkelserika växter (sockerbetor, s tråsäd, potatis) Cellulosarika växter torra (skogsbränsle, energiskog, halm, rörflen, hampa) Cellulosarika växter blöta (vall, majsblast, betblast) Jäsning, Etanol (drivmedel) Förgasning, Metanol, Biometan, DME, FT-diesel, (drivmedel) Förgasning, Syntesgas, Biometan (el, värme) Flis & Pellets (värme & el) Gödsel, avfall, slam Rötning, Biogas (värme, el & drivmedel) Oljerika växter (raps, rybs) Pressning, extraktion, förestring, RME (drivmedel) Fig. 2. Energi ur biomassa i Sverige. Omvandlingsvägar för olika råvaror till olika energibärare, som kan användas som drivmedel eller för värme- och elproduktion. Socker- och stärkelserika växter som sockerbetor, stråsäd (fr.a. vete) och potatis ger genom jäsning upphov till etanol (C 2 H 5 OH) och genom rötning till biogas, som till 60 % består av metan (CH 4 ). Globalt sett är sockerrör och majs de viktigaste källorna vid etanolframställning. Torra cellulosarika växter som skogsråvara, energiskog (Salix), rörflen, hampa och halm kan genom jäsning och hydrolys ge upphov till etanol eller genom förgasning till metanol (CH 3 OH), DME (dimetyleter, (CH 3 ) 2 O), Fischer-Tropsch-diesel, biometan och syntesgas. Dessutom kan de förädlas till flis och pellets. Det är angeläget att nya jäststammar med förbättrad effektivitet tas fram för olika substrat. Den huvudsakliga användningen av dessa växter är idag för värme- och elproduktion. Blöta cellulosarika växter som vallväxter (gräs och ärtväxter, t.ex. klöver), majs- och betblast kan genom rötning ge biogas (rötgas). Gödsel, avfall och slam ger också biogas genom rötning. Oljerika växter som raps och rybs kan genom pressning, extraktion och förestring ge biodieseln RME (rapsmetylester). Globalt sett är palmolja och sojaböna de största källorna för biodiesel. Etanol, metanol, DME, RME och biogas används som drivmedel. Biogas kan också producera värme och el. DME är gasformigt, medan RME är trögflytande, varför 4

inblandning av dieselolja rekommenderas vid temperaturer under minus 15 C. Flis och pellets producerar värme och el vid förbränning. 4. Bioenergi i Sverige Biobränslen bidrog 2004 med 108-110 TWh till Sveriges totala energitillförsel, d.v.s. 17 % av primärenergin (Energimyndigheten). Av biobränslet svarar skogsråvara för 92 TWh (85 %), jordbruksprodukter och torv för vardera 4 TWh (3,7 %) samt avfall från hushåll och slakterier för 8 TWh (7,4 %). Sverige importerar skogsråvara motsvarande 12 TWh. Biobränslena producerar framför allt värme, men även el. Den etanol som anges i figuren utgörs av import. Biobränslet ger 90 TWh värme, 6 TWh el och 2 TWh etanol samt 10 TWh omvandlingsförluster. TWh Skogsbruk 92 Jordbruk 4 Torv 4 Avfall 8 108 TWh TWh Värme 90 Elektricitet 6 Etanol 2 Förluster 10 STEM statistik, Harry Frank Fig. 3. Bioenergi i Sverige år 2004, ursprung och energibärare. Notera att svensk skog svarar för 80 TWh och importerad skogsråvara för resten. 5. En jämförelse av energikällor i Sverige och Finland Sverige och Finland är de länder inom EU som förfogar över den största arealen skogsmark per invånare och som har den lägsta andelen jordbruksmark i förhållande till skogsmark. Det kan därför vara av intresse att jämföra olika energikällor i dessa länder. En väsentlig skillnad mellan Sverige och Finland är att skogsindustrin är relativt sett större i Finland. Primärenergin i Sverige uppgick 2004 till 647 TWh (utrikes sjöfart inkluderad) och i Finland till 413 TWh. Av dessa utgör biobränslena 17 respektive 27 %. Största skillnaden mellan länderna är att torv används i större utsträckning i Finland, där den svarar för 24 TWh (6 %) jämfört med 4 TWh (0,6 %) i Sverige. En jämförelse mellan andra energikällor i Sverige respektive Finland ger följande: fossila bränslen 38 resp. 50 %, kärnkraft 35 resp. 16 % och vattenkraft 9 resp. 4 %. Siffrorna för kärnkraften kan ge fel intryck 5

eftersom 2/3 är förluster. Värmepumpar och elimport svarar i Finland för 3 %. År 2004 svarade vindkraften i Sverige för 0,1 %, men har ökat något sedan dess. Av de fossila bränslena utgör olja en större andel i Sverige (32 resp. 24 %), medan kol och gas överväger i Finland (15 och 11 resp. 5 och 1 %). Fig. 4. Primärenergi i Sverige år 2004, 647 TWh, fördelat på olika energikällor. Notera att den gas som anges i figurerna 4 och 5 är av fossilt ursprung. Fig. 5. Primärenergi i Finland år 2004, 413 TWh, fördelat på olika energikällor. 6

6. Möjligheter att öka produktionen av biobränslen från skog, åker, torv och avfall Som framgår av figur 3 är skogen den helt dominerande källan till biobränsle, trots att energiskog räknas till jordbruket. Energiskog utgörs av Salix som odlas på åkermark eller avställda åkrar. De totala arealer det är fråga om i Sverige är 23 milj. ha skogsmark, 2,7 milj. ha åkermark och 0.5 milj. ha betesmark. Motsvarande siffror för EU-25 är 146 milj. ha skogsmark och 103 milj. ha åkermark Tillväxten är större än avverkningen S v erig es to t ala v irke sf örrå d 3 miljarder m 3 sk* Tillväxt per år 101 m iljoner m 3 sk * 45 % gran + 38 % tall *) Sk o g s k ub ik me te r (s t am v olym o v an stubbskäret inklusive topp och bark) Avverkning per år 84 miljoner m 3 sk * Källa : Riksskogstaxeringen, Skogsstyrelsen Fig. 6. Virkesförråd, tillväxt och avverkning år 2002 i svensk skog. 6a. Skogsbruk Med undantag för några år på 1970-talet har den svenska skogstillväxten varit större än avverkningen under de senaste femtio åren. Det svenska skogsförrådet har således ökat kraftigt och därigenom har skogen varit en betydande CO 2 -sänka. Figur 6 visar skogsförråd, avverkning och tillväxt år 2002. Skogsstyrelsens rapport 23/2006, Biomassaflöden i svensk skogsnäring 2004, sammanställd av Per Olov Nilsson visar flödet av den samlade trädbiomassan på produktiv skogsmark i Sverige, från skogens tillväxt fram till slutprodukt vid industri eller annan förbrukare. Allt uttrycks i megaton torrsubstans (Mt ts ). Fig. 7 och 8 visar tillväxt, avverkning och uttag av trädbiomassa fördelat på slutprodukter år 2004. Det är värt att notera att skogsförrådet ökade med ca 15 Mt ts eftersom endast 80 % av tillväxten avverkades. Ökningen motsvarar ungefär 75 TWh. Drygt hälften av avverkningen togs ut det aktuella året, huvudsakligen i form av stamved och en mindre del i form av grenar och toppar från slutavverkningar. Knappt hälften lämnades kvar i skogen i form av toppar, stubbar och rötter. Denna outnyttjade biomassa motsvarar teoretiskt 137 TWh. Vi anser det vara realistiskt att varje år ta ut 20 TWh av dessa avverkningsrester för energiändamål. 7

Fig. 7. Tillväxt, avverkning och uttag av trädbiomassa fördelat på slutprodukter år 2004 (Per Olov Nilsson). 75,9 Mt ts = 380TWh. Fig. 8. Tillväxt, avverkning och uttag av trädbiomassa givet i energienheter och fördelat på slutprodukter år 2004. (Efter Per Olov Nilsson). Av uttaget gick ca hälften till skogsindustriella produkter och hälften till energigenerering i olika former. Bland de skogsindustriella produkterna dominerar pappersmassa och sågade trävaror. Spånskivor tillverkas knappast alls i Sverige längre. Av den del som går 8

till energigenerering utgör returlutar (svartlut) den helt dominerande andelen. Svartlut är en restprodukt inom massaindustrin och utgörs till stor del av lignin, som lösts ut ur veden vid kemiska processer och hamnat i kokvätskan. Svartluten förbränns sedan i särskilda ugnar varvid kokvätskans kemikalier återvinns och värmeenergin används internt som processvärme och för generering av elektricitet. Svartlut nämns ofta som en råvara för tillverkning av olika fordonsbränslen. Men om svartluten skall utnyttjas externt måste massaindustrins behov av energi tillgodoses på annat sätt, vilket sannolikt är oekonomiskt i dagens fungerande fabriker. Härom råder dock delade meningar, för ny teknik är på väg in på marknaden. Dels en separationsteknik som avskiljer ligninet från svartluten, dels en förgasningsteknik. I det första fallet produceras ett bränsle som kan användas i traditionella pannor och i det andra fallet en syntesgas som antingen kan användas för el- och värmeproduktion i en kombiprocess eller för produktion av metanol/dme eller FT-bränsle. Introduktionstakten för de nya teknikerna bestäms av den befintliga utrustningens skick och livslängd samt av marknadens behov av nya produkter och av ekonomin för de nya processerna. Troligtvis kommer boosterteknik att utnyttjas vid en expansion av massaproduktionen. Fig. 9. Biomassa år 2004 från skogsråvara. (Per Olov Nilsson). Denna figur visar tydligare biobränslenas fördelning på användningsområde. I Sverige bör grot tillvaratas i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet. För att upprätthålla kretsloppet vid uttag av biobränslen bör detta ske på ett sätt som inte äventyrar /försämrar markens produktionsförmåga. Återföring av vedaska krävs förmodligen också vid omfattande utnyttjande av biobränslen från skog (Ågren och Hyvönen-Olsson, 2006). 9

skogforsk har bedömt potentialen för ett ökat uttag av biomassa från skog i Sverige. Man anser det realistiskt att öka dagens 90 Mm 3 /år med 20 % till år 2060, d.v.s. till 108 Mm 3 /år, vilket energimässigt motsvarar ett tillskott av 36 TWh. Förutsättningarna för en sådan ökning baserar sig framför allt på förbättring av etablerade brukningsmetoder som förbättrad skogsvård, genetiskt förädlat plantmaterial, ökad användning av contortatall och gödsling (tabell 1). Genom behovsanpassad gödsling kan granbestånd i Västerbotten producera lika mycket som bördiga bestånd i Skåne utan att näringen läcker ut i grundvattnet (Linder et al. 2007). Genom modern växtförädling (GMO) och gödsling av de unga plantorna med speciella aminosyror (L-arginin) uppges tillväxten kunna öka betydligt i framtiden utan någon miljöbelastning (Ove Nilsson). Ytterligare forskning och ett mer omfattande beslutsunderlag, inte minst ekonomiskt och ekologiskt, behövs för att mer i detalj kunna bedöma dessa möjligheter. skogsindustrierna skriver i en rapport 2006, Biobränslen från skogen. Tillgång och efterfrågan, att de avverkningsrester, grenar och toppar, som i dag används för biobränsleproduktion motsvarar 7 TWh bränsle per år. Skogsindustrierna bedömer att det går att mer än fördubbla detta uttag till 15 TWh per år. Genom att dessutom ta till vara andra avverknings- och gallringsrester, är det möjligt att ur de svenska skogarna utvinna ytterligare 12 TWh bränsle. Sammantaget är det alltså möjligt att öka uttaget av skogsbränsle med 20 TWh per år. Potentialen fördelar sig sålunda: grot 8 TWh, långa toppar 0,8, klena träd 3,0, övrig röjning 3,0, stubbar 5,1 och rötved 0,4, totalt 20,3 TWh. Sammanfattningsvis, vi kan åtminstone få ut ytterligare ca 20 TWh/år från skogen för energiändamål utan att tära på kapitalet. Tvärtom, den svenska skogsbiomassan ökar för närvarande med 0,5-0,7 % per år. 10

Tillväxtpotential eller ökad avverkningspotential om 50-100 år genom olika tillväxthöjande åtgärder. Efter O Rosvall. Åtgärd Möjlig ökning Mm3sk Rimlig ökning Mm3sk Föryngring godkänd - intensiv 2,7-6,2 3,5 Förädling fröplantage vegetativ 8,3-12,6 8,0 Contortatall 15000 30 000 ha / år 2,0-3,5 2,0 Gödsling 60 000 220 000 ha / år 1,0-3,5 1,5 Delsumma etablerade metoder 14,0-25,8 15 Klonskogsbruk med SE* 1,3 0,5 Intensivgödsling av gran 4,0? Åkermarksplantering gran/hybridasp 50/50 4,4 1,5 Dikesrensning 0,9 0,5 Askgödsling 1,0 0,5 Delsumma intensivmetoder 11,6 3,0 Total ökning milj m3sk (%) 37,4 (42%) 18,0 (20%) Nydikning sumpskog & myr 6,1 (7%)? Tabell 1. Skogforsks bedömning av möjlig och rimlig avverkning av skogsråvara för energiändamål kring 2060. * SE=somatisk embryogenes. 6b. Jordbruk Nedanstående sammanfattning grundar sig framförallt på Jordbruksdepartementets utredning Bioenergi från jordbruket en växande resurs (SOU 2007:36) och dess bilagedel samt på uppgifter från Pål Börjesson vid KVA-symposiet 2006-11-06. Sveriges jordbruksareal uppgår totalt till 3,2 miljoner ha, varav knappt 2,7 miljoner ha är åkermark och resten betesmark. Vall- och spannmålsodling är de vanligaste användningarna (ca 42 respektive 37 % av åkerarealen år 2006). En tydlig trend är att spannmålsodlingen minskar stadigt. Sedan 1990 har arealen som används för detta ändamål minskat med ca 25 %. En annan tydlig trend är att andelen areal som ligger i träda har ökat, men den kommer sannolikt att minska i framtiden. Knappt 3 % av Sveriges åkermark används i dag för odling av grödor som utnyttjas för energiproduktion. Spannmålspriserna har ökat kraftigt under år 2007 vilket sannolikt medför en ökad spannmålsodling. Odlingsförutsättningarna för olika grödor varierar mycket mellan olika delar av landet och med hänsyn till detta, t.ex. klimat och jordmån, kan man dela in landet i 8 regionala produktionsområden med liknande skördenivåer och odlingsmöjligheter. I Götalands slättbygder kan t.ex. nettoutbytet av bioenergi (d.v.s. bruttoskörd minus den insatsenergi som krävs vid odling) i dag ligga kring 50 MWh per ha och år för högavkastande grödor som sockerbetor och Salix (energiskog). I Svealands slättbygder ligger nettoutbytet av bioenergi i bästa fall kring 35 MWh för energiskog. Energiutbytet av spannmål och framför allt oljeväxter är betydligt lägre än för energiskog. 11

Grödor för energiändamål delas in i följande kategorier: (i) Traditionella livsmedels- och fodergrödor (stråsäd, sockerbetor, vall, majs, oljeväxter m.m.). (ii) Nya energigrödor (Salix, rörflen, hampa, poppel och hybridasp). (iii) Restprodukter från växtodling (halm, gödselbaserad biogasproduktion, animaliska biprodukter). I sammanhanget nämns även andra generationens drivmedel, som framför allt baseras på förgasning av cellulosa. De tre produktionssystem som har de bästa ekonomiska förutsättningarna är: Odling av vete för etanolproduktion, odling av oljeväxter för produktion av RME, och odling av Salix (energiskog) för värme, el och drivmedel. Dessutom rekommenderas lantbrukarna att satsa på gödselbaserad biogasproduktion. Salix är en gröda som har flera positiva egenskaper. Den är resurs-, energi- och kostnadseffektiv, har goda miljöegenskaper samt kan selektivt ta upp kadmium ur jorden är en flerårig gröda mindre risk för näringsläckage, erosion, m.m. jämfört med ettåriga grödor kan bidra till ökad kolinbindning och mullhalt i marken kan utnyttjas för att rena jorden från restprodukter som avloppsslam och avloppsvatten kan vara positivt för djurlivet om odlingen placeras rätt i landskapet med omgivande öppen odlingsmark. I dag odlas Salix på ca 14 000 ha. Med lämpliga stödåtgärder bedöms arealen kunna uppgå till 50 000 ha år 2013 och att den därefter kan växa ytterligare till 200 000 300 000 ha efter att skalfördelarna nåtts och en väl fungerande marknad etablerats. Nuvarande skördar uppgår till 7-10 ton/ha, men utredningen utgår ifrån att man skall få ut 20 ton/ha för en första skörd (4 år efter planteringen) och 25 ton/ha för andra skörden (efter 8 år). Den ungefärliga potentialen bioenergi från 50 000 ha energiskog anges till 1,25 TWh (sid. 187) och till ca 2 TWh (sid. 189). Under år 2006 producerades ca 0,2 TWh Salixbränsle. Utredningen diskuterar många orsaker till varför förväntad odlingsareal inte realiserats. Man föreslår också olika åtgärder för att få jordbrukarna att odla mer Salix. Den viktigaste är att införa ett nytt statligt stöd, en kontraktspremie, som lämnas till det företag (fjärrvärme- och kraftvärmeverk) som tecknar kontrakt på nyplanterad Salix. Det kan ifrågasättas om utredningens förslag och kalkyler är realistiska. Arealen med nyplanteringar av Salix har sjunkit från 2 000 ha i mitten av 1990-talet till 300 ha i år (SR P1 2007-08-02; SvD 2007-08-04). Bioenergiforskaren Susanne Paulrud på Svenska miljöinstitutet har intervjuat 2 000 svenska lantbrukare och konstaterar att Salix är föga populärt (SR P1 2007-08-03). Anledningen till varför lantbrukarna inte är benägna att satsa på energiskog beror på följande faktorer: Energiskog uppges hålla i tjugo år, men i realiteten är träden slut efter en andra skörd, d.v.s. efter 8 år p.g.a. bakterier och skadeinsekter (gallmyggor). 12

Låga skördenivåer. De beslutsfattarekonomiska kalkylerna stämde inte. Rapport 28 november 2007 Lantbrukarna är riskobenägna. Fleråriga grödor med lång omloppstid är mer riskfyllda än ettåriga spannmålsgrödor. Likviditetsproblem kan uppstå. Äganderätten till marken. 45 % av all jordbruksmark är arrenderad och arrendekontraktet är vanligen 1-5 år. Osäkerhet om hur Salix kommer att behandlas i den framtida jordbrukspolitiken. Förfulning av landskapet. Salix påverkan på landskapsbilden uppfattas av vissa lantbrukare som negativt. En studie har visat att en växthöjd på 4-8 m värderas negativt jämfört med en växthöjd på < 2 m. Kostnaden som lantbrukaren tillmäter växthöjden uppskattas i studien till 800 kr per ha och år. Komplicerat regelverk. Frö är lättare att hantera än sticklingar. Omställning av driften medför dyra investeringar (maskiner, redskap, m.m.). Efter en Salix-odling kan marken bli svår att bereda. Trädens rotsystem tränger in i och täpper till dräneringssystemen. I ett 50-årigt perspektiv kan Salix bli en värdefull gröda om (i) priset på Salixflis är högt relativt andra grödor, (ii) unga lantbrukare med egen mark engageras, (iii) marken ligger inom 50 km från ett värmeverk och (iv) sorter med bättre motståndkraft mot bakterier och skadeinsekter tagits fram. Vi anser att det finns skäl att bibehålla framtida flexibilitet. Rörflen är t.ex. en flerårig gröda som är speciellt lämplig för odling i mellersta och norra Sverige på marker där andra energigrödor, t.ex. Salix, inte går att odla på grund av klimatet. Ett annat exempel är ett nytt flerårigt supergräs från Ungern, szarvasi-1, som nu odlas på prov i Skåne. Det kan odlas på trädesmark och förväntas ge en förstaskörd på minst 12 ton/ha i Sverige. Energiinnehållet är 4,7 MWh/ton att jämföra med 4,85 hos träpellets (Jan Vainult 2007). Produktionen av energigrödor kan öka genom att åkermark som i dag ligger i träda utnyttjas (12 % av åkermarken) och att mark som idag används för odling av spannmål för export tas i anspråk för energigrödor (6 %). Om förädlingspotentialen beaktas kanske ytterligare åkermark (9 %) kan användas för energiproduktion år 2020. Biomassaproduktionen inom jordbruket för energiändamål skulle då öka till cirka 27 TWh till år 2020 (Pål Börjesson, KVA-symposiet 2006-11-06). Vi anser dock att endast åkermark som nu ligger i träda skall tas i anspråk för energigrödor. Dessa beräknas ge ett tillskott på 10 TWh. I grova tal ger energiskog 30 ggr mer energi än vi sätter in, spannmål 10 ggr och oljeväxter 5 ggr insatsen enligt Börjesson (svar på fråga 06-11-06). Vissa andra forskare som gör emergianalyser redovisar betydligt mindre utbyte. 13

6c. Torv, torvmarksskogar och avfall Skall torv betraktas som ett förnybart eller fossilt bränsle? Konventionell torv har hittills klassats som ett fossilt bränsle och har därför saknat de ekonomiska styrmedel som krävs för att den skall vara intressant för produktion av värme och el. (Oljekommissionens rapport: På väg mot ett oljefritt Sverige, sid. 46). Samtidigt ingår torv bland övriga biobränslen, avfall, mm i kommissionens sammanställning (sid. 45). Torv återbildas relativt långsamt och är därför ett mellanting mellan förnybara och fossila bränslen (Energimyndigheten). EU har inkluderat torv i systemet för utsläppsrätter (CO 2 ) och betraktar sålunda torv som ett fossilt bränsle i detta avseende. Detta medför en prisökning på 10-15 %, vilket gör torven mindre konkurrenskraftig. Om torven skall klassas som ett biobränsle eller ett fossilt bränsle kan bero på omständigheterna, men KVA:s Energiutskott för torven till biobränslena (se Fig. 3). För närvarande skördas torv på ca 15 000 ha, d.v.s. mindre än två promille av den torvtäckta arealen i Sverige (Björn Hånell, 2006). Finland använder 6 gånger så mycket torv, vilket antyder att torv är en outnyttjad resurs i Sverige. Andelen torv i fjärrvärmesektorn skulle kunna ökas från ca 7 till 15 % (Magnus Brandel, KVA-symposiet 2006-11-06). Vetenskapliga studier har visat att dikade torvmarker läcker koldioxid, metan och kväveoxider som kan ge betydande bidrag till växthuseffekten. Torvbrytning i sådana marker skulle således kunna förbättra växthusgasbalansen. Vi anser att det är realistiskt att kalkylera med en fördubbling av nuvarande 4 TWh, d.v.s. ett tillskott av 4 TWh i framtiden. Ingrepp i våtmarker är emellertid en känslig och kontroversiell fråga. Vi utgår dock från att miljöproblemen med torvbrytning kan lösas på ett tillfredsställande sätt, bl.a. behövs en diskussion om hur torvtäkterna bäst skall utnyttjas efter slutförd brytning. Torvmarksskogar utgör en delvis outnyttjad resurs. Genom förbättrad dränering på redan dikade skogsmarker och genom näringstillförsel i form av fosfor och kalium kommer torvmarksskogarna att växa så det knakar, vilket kan vara en åtgärd mot oljeberoende och för klimatmålen (Björn Hånell, 2006). Nydikning av sumpskog och myr kan teoretiskt ge 6.1 Mm 3 sk, vilket motsvarar ca 12 TWh (Tabell 1). Nya rön har visat att myrarna är stabila kolsänkor även i ett förändrat klimat (SvD. 2007-05-13). Avfall från kommunala reningsverk, animaliska biprodukter (framförallt slakteriavfall) och gödsel tillför redan i dag 8 TWh, vilket borde kunna fördubblas fram till år 2020. 7. Vad är ekonomiskt och etiskt försvarbart? De ekonomiska och etiska frågorna, inte minst rättvisefrågorna, är komplexa och får ofta olika svar beroende på om man ställer dem på regional, nationell eller global nivå. Vilken är den bästa användningen av skogen? Koka, såga, bränna, destillera, eller promenera? Frågan är inte lätt att besvara eftersom skogens olika värden förändras över tiden och avgörs av hur samhälle och människor vid en viss tidpunkt värderar natur och miljö relativt den materiella välfärd som skogen bidrar med (Runar Brännlund, Skogskonferensen 2006, abstracts, sid. 12). En miljon kubikmeter ved kan i dag antingen generera 3 000 miljoner kronor i exportintäkter som förädlat papper eller spara Sverige en 14

importkostnad för energi med 100 miljoner (Linda Eriksson, Skogskonferensen 2006, abstracts, sid. 9). Den enskilde skogsägaren gör sällan sådana överväganden utan säljer i regel till den som betalar mest. Det är många faktorer som måste ingå i en seriös helhetsanalys, t.ex. vilket värde har naturen, skogens roll som kolsänka och som producent av ekosystemtjänster förutom virke och fiber. Den enskildes, industrins och samhällets intressen måste vägas samman. Skall åkermarken användas till livsmedel eller drivmedel? Det krävs 2,65 kg vete för att producera 1 liter etanol; vid produktionen erhålls dessutom 0,85 kg djurfoder (Matti Parikka 2006). För 20-talet år sedan upplevde vi en livlig debatt om det etiska med att elda mat. Denna debatt kan återuppstå i ett läge då energigrödorna konkurrerar ut livsmedelsproduktionen på jordbruksmarken och vår självförsörjningsgrad av livsmedel blir oacceptabelt låg (Annika Atterwall, KVA:s symposium 2006-11-06). Under senaste året har priset på spannmål fördubblats i Sverige, och vetepriserna är i dag så höga att det inte är lönsamt att framställa etanol från vete (UNT 2007-08-29). En annan synpunkt som framförts är att när vetepriset ökar, kan det bli lönsamt att odla upp mindre optimala arealer. Det hela är en fråga om tillgång och efterfrågan. Tas skyddstullarna på etanol bort minskar de ekonomiska förutsättningarna för inhemsk etanolproduktion. När mer spannmål används för energiproduktion ökar foderpriserna för svinproducenterna och fläsket blir dyrare. I USA har priset på majs ökat betydligt sedan majsen börjat användas till etanolframställning, med höga matpriser i Mexico som följd. 2006 användes för första gången mer majs till amerikansk etanolproduktion än som exporterades, och efter Bushs etanollöfte nådde priset på majs toppnoteringar. En vecka tidigare gick en protestmarsch med hungriga mexikaner mot Mexiko City och president Calderón sedan priset på majstortillas fördubblats på ett år. (SvD. 07-02-26). 8. Miljöaspekter Att lösa ett miljöproblem kan leda till att nya miljöproblem uppstår. Det är viktigt att man i god tid gör noggranna miljökonsekvensanalyser och konkretiserar miljöproblemen. Samtidigt kanske man också borde göra miljökonsekvensanalyser av att inte göra något. Miljöaspekterna bör helst integreras i produktionsprocesserna i skog och åker redan från början. Därmed ökar möjligheterna att snabbt upptäcka om något går snett och att kunna göra anpassningar. Ett nytt arbetssätt krävs på många plan. Det gäller att inte bara se hoten utan också ta vara på möjligheterna. T.ex. biomassaproduktion och borttagande av närsalter från utflöden från odlingsmark och bebyggelse bör kunna integreras i biobränsleproduktionen. Salix-odlingar är kontroversiella ur miljösynpunkt, men utredningen SOU 2007:36 anser att energiskogar kan ha positiva miljöeffekter om hänsyn tas till odlingarnas placering i landskapsbilden (se ovan under 6 B). De borde också kunna göras mindre ensartade. 15

Påverkas de 16 miljömålen om Oljekommissionens mål skall förverkligas? Det finns mycket detaljkunskap om vad som händer inom mindre ytor, t.ex. skogsbestånd, vid ändrad eller intensifierad odling. Mer bristfällig är kunskapen om vad som händer på landskaps- och regionnivå, särskilt när både omfattning och intensitet av brukandet av såväl skogs- som jordbruksmark ökar. En mer omfattande och övergripande planering behövs om Oljekommissionens mål skall förverkligas utan alltför stora negativa effekter på natur och miljö. Frågan om bioenergins positiva och negativa effekter måste dessutom vidgas från jakten på tekniskt och ekonomiskt attraktiva lösningar för att minska utsläppen från fossilbränsleförbränning till en systemsyn som sätter bioenergiproduktionen i ett långsiktigt perspektiv; såväl ekologiskt, socialt som samhällsekonomiskt. Livskraftiga ekosystem utgör själva basen för en hållbar samhällsutveckling. Storskaliga monokulturer, främmande arter och homogeniserade landskap leder till ökad sårbarhet för samhället i en tid av klimatförändringar. En global efterfrågedriven framväxt av biobränslen, som etanol, kan leda till ytterligare homogenisering av ekosystem och landskap med omfattande sidoeffekter även på luft, sötvatten, kust och hav. Den alltmer globalt sammanflätade ekonomin kommer att söka snabba lösningar på utmaningarna med globala miljöförändringar (inkl. klimatförändringar) och skapa globalt kännbara trender. Jakten på biobränslen för att minska klimatpåverkande utsläpp är en sådan trend. En central utmaning för världssamfundet är att skapa incitament och vrida en sådan utveckling i en hållbar riktning. 9. Biodrivmedel Förnybara fordonsbränslen brukar delas in i första, andra och tredje generationens biodrivmedel. första generationen är dagens bränslen som är baserade på jordbruksprodukter. Hit räknas t.ex. RME (rapsmetylester) som tillverkas av raps och rybs, biogas som produceras genom rötning av avfall samt etanol som tillverkas genom jäsning av socker och stärkelse. Dessa drivmedel kan dock för Sveriges del inte anses vara godtagbara alternativ som fordonsbränslen sett i ett hållbarhetsperspektiv, men det finns en potential att öka effektiviteten i första generationens produktionssystem, bland annat genom utveckling av s.k. energikombinat där el, värme, kyla, ånga, pellets, drivmedel, kemikalier, foder och biogas produceras i olika kombinationer. andra generationen biodrivmedel kan produceras inom ett 10-årsperspektiv. De baseras på lignocellulosa från både skogs- och jordbruk. Till denna grupp hör vidareutveckling av etanol framställd av skogsråvara samt olika drivmedel som kan framställas genom förgasning av biomassa till syntesgas. Denna syntesgas kan sedan konverteras till metanol, DME (dimetyleter), syntetisk diesel (Fischer-Tropsch-diesel) eller biometan. 16

tredje generationen är möjliga att producera i ett 50-årsperspektiv. Till denna grupp räknas i första hand vätgas för bränsleceller. Framställningen av vätgas kan ske genom elektrolys av vatten, vilket kräver stora mängder elektricitet som också måste produceras från förnybara energikällor. Hög temperatur, över 900 grader, kan också spjälka vatten till väte och syre. Produktion av biodrivmedel i Sverige förekommer nu i begränsad skala. Etanol framställs i Norrköping från spannmål, främst vete, och i Örnsköldsvik från socker i restlutarna från sulfitmassaproduktion. RME framställs från raps i Knislinge, Karlshamn, Kungsör och Stenungsund. Biogas framställs från bl.a. avloppsslam, gödsel och olika sorters organiskt avfall i ett stort antal orter, främst Stockholm, Göteborg och Linköping. Utbyggnad av etanolframställningen i Norrköping pågår och beräknas vara klar 2008 och även anläggningar för framställning av biodiesel håller på att byggas ut, i första hand i Stenungsund och Karlshamn. Försöksanläggningar för att framställa etanol från cellulosa finns eller planeras i Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik och Sveg. Med tanke på skogsråvarans helt dominerande roll som biobränsle i Sverige, är det angeläget att nya och förbättrade produktionsmetoder utvecklas. (Dessa uppgifter är hämtade från bilaga 5 i SOU 2007:36.) Andra generationens drivmedel från skogsråvara uppvisar intressanta möjligheter. Pågående utveckling i Örnsköldsvik syftar till att industrialisera tekniken för nedbrytning av cellulosa och etanolproduktion genom jäsning av bildade hexoser och i framtiden också pentoser. Försök som pågår i Piteå syftar till produktion av syntesgas genom förgasning av svartlut för produktion av såväl metanol som DME för bensin- respektive dieselersättning. Motsvarande försök på skogsbiomassa är under igångsättning i Värnamo i den förgasningsanläggning som uppfördes av Sydkraft i början på 1990-talet. Förhoppningen är att storskalig produktion av andra generationens drivmedel kan komma igång inom en tioårsperiod. Försiktiga uppskattningar visar att cirka 10 TWh inhemska drivmedel från skogsråvara skulle kunna produceras kring år 2020. Internationellt finns en betydande potential i produktion av andra generationens drivmedel från skogsbrukets och jordbrukets restprodukter enligt IEA:s nyligen gjorda prognos. Det torde vara realistiskt att uppnå den målsättning som satts upp av EU, nämligen att 10 % av drivmedel skall komma från biobränslen år 2020. Det finns emellertid ett flertal faktorer som kan komma att begränsa framtida biodrivmedelsproduktion. En sådan faktor är den stora energiåtgången för att producera biodrivmedel. I de flesta fall är det bättre att använda energiinsatserna direkt än att gå omvägen via odling av energigrödor. Denna tes hävdas av emergiforskare med Sergio Ulgiati och Torbjörn Rydberg i spetsen. Tesen underbyggs av en artikel av Johan Falk i tidskriften Forskning & Framsteg som ifrågasätter etanolproduktionen och speciellt den från amerikansk majs. 17