Naturvärdesbedömning enligt System Aqua

Naturvärdesbedömning enligt System Aqua Säveån, sträckan Sävsjöos Finnatorp Ån brusar över en magnifik häll för att sedan lugna sig och glida vidare nedströms Häradsvadsbro. Foto: Johannes Jägrud Linnéa Jägrud Examensarbete 20 poäng Zoologisk ekologi, Limnisk ekologi Göteborgs Universitet HT-04 Handledare: Stefan Bydén, Melica Professor Jan Stensson, Zoologiska institutionen

1.INLEDNING 4 1.1 SYFTE 4 1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR 4 2. BAKGRUND 5 2.1 SYSTEM AQUA 5 2.1.1 BAKOMLIGGANDE TANKE 5 2.1.2 SYSTEM AQUA OCH ÖVRIGA VERK 6 2.2 SÄVEÅN 6 2.2.1 TIDIGARE KLASSNINGAR 9 3. METOD 10 3.1 ÖVERSIKTLIG BEDÖMNING AV DEN AKTUELLA STRÄCKAN 10 3.2 BIOTOPKARTERING OCH PROTOKOLLFÖRING 10 3.3 BOTTENFAUNAPROVTAGNING 10 3.4 SAMMANSTÄLLNING 11 4. RESULTAT 12 4.1 NATURLIGHET 12 4.1.1 BESTÅENDE INGREPP (N1) 12 4.1.2 PÅVERKAN AV FLÖDET (N2) 13 4.1.3 MARKANVÄNDNING I NÄRMILJÖN (N3) 13 4.1.4 VATTENKVALITET (N4) 14 4.1.5 FRÄMMANDE ARTER OCH STAMMAR (N5) 15 4.1.6 FÖRÄNDRING AV VÄXT- OCH DJURSAMHÄLLE (N6) 17 4.1.7 FRAGMENTERING (N7) 18 4.1.8 KRITERIEVÄRDE PÅ NATURLIGHET 19 4.2 RARITET 20 4.2.1 ÖVRIGA INTRESSANTA ARTER 20 4.3 SPECIELLA FÖRHÅLLANDEN 23 4.4 ARTRIKEDOM 24 4.4.1 MAKROFYTER (A1) 24 4.4.2 BOTTENFAUNA (A2) 24 4.4.3 FISK (A3) 25 4.5 SLUTLIG NATURVÄRDESBEDÖMNING 25 5. DISKUSSION 26 5.1 VATTENKRAFTVERKEN 26 5.1.1 GENERELLA EFFEKTER AV VATTENKRAFTVERK OCH REGLERING 26 5.1.2 REGLERING AV SÄVEN SKER VID SÄVSJÖOS 28 5.1.3 LÅNGARED LITET KRAFTVERK I VACKER MILJÖ 29 5.1.4 LJURS KVARN DÄMMER UPP HELA LJURS DAMM 30 2

5.1.5 GREVA SÅG, GAMMALT KRAFTVERK I NY TAPPNING 31 5.1.6 MELLTORP TÄMJT VATTENFALL 32 5.1.7 FINNATORP UTÖKAD DÄMNING BÖR EJ SKADA MADERNA 32 5.2 OM SYSTEM AQUA 33 5.2.1 ÄR BIOTOPKARTERING NÖDVÄNDIG? 33 5.2.2 VIKTEN AV VATTENANALYS 34 5.2.3 FIXERING VID FRÄMMANDE ARTER? 34 5.2.4. RARITET 35 5.2.5 ÖVRIGT OCH SLUTLIGEN OM SYSTEM AQUA 36 5.3 RAMDIREKTIVET FÖR VATTEN KONTRA SYSTEM AQUA 36 5.3.1 FILOSOFI KRING ORDET KARAKTERISERING 38 5.4 VAD SÄGER BOTTENFAUNAN FÖR ÖVRIGT? 38 5.5 NYCKELBIOTOPER 41 5.5.1 BIOTOP 1 KVILLOMRÅDE 42 5.5.2 BIOTOP 2 - KULTURMILJÖER I ANSLUTNING TILL VATTENDRAG 43 5.5.3 BIOTOP 3 - STRÖMVATTENSTRÄCKOR I MINDRE VATTENDRAG I SKOGSLANDSKAPET 43 5.5.4 BIOTOP 4 - FORSAR OCH FALL 44 5.5.5 BIOTOP 5 - FORSAR OCH FALL 44 5.5.6 BIOTOP 6 - POTENTIELL NYCKELBIOTOP: STRÖMVATTENSTRÄCKOR I MINDRE VATTENDRAG I SKOGSLANDSKAPET 45 5.5.7 BIOTOP 7 - VATTENDRAGSSTRÄCKOR MED ANSLUTANDE HÄVDADE MADMARKER 45 5.6 SLUTSATSER 46 KÄLLFÖRTECKNING 48 3

1.Inledning År 2003 gjorde konsultbyrån Melica i Göteborg en vattenöversikt för Vårgårda kommun. Arbetet var omfattande och ett brett område av kommunens vattenhantering studerades. En öppning mot vidare undersökningar gällande Säveån gjordes, och på sträckan Sävsjöos Vårgårda nämndes att en övergripande naturvärdesbedömning på sträckan bör göras. Denna övergripande naturvärdesbedömning ansågs vara ett stimulerande examensarbete. Efter studier vid Göteborgs Universitet inom ämnena biologi och miljövetenskap med inrikting mot vattenfrågor, beslutade undertecknad att anta utmaningen. 1.1 Syfte Syftet med arbetet är dels att göra en samlad bedömning av Säveåns naturvärden på sträckan Sävsjöos - Finnatorp med inriktning mot effekterna av ett utökat exploaterande av de befintliga vattenkraftverken dels att utvärdera hur användbart System Aqua är vid bedömningen av ett vattendrag av denna storlek. 1.2 Frågeställningar Vad har sträckan Sävsjöos Vårgårda för naturvärden? Vilken roll har regleringen av Säveån för biologin i vattendraget? Vad skulle eventuella förändringar i regleringen få för biologiska konsekvenser? Är System Aqua ett smidigt instrument vid naturvärdesbedömningar av ett vattendrag? 4

2. Bakgrund 2.1 System Aqua System Aqua är en metod för att beskriva naturgivna förutsättningar och bedöma naturvärden i sjöar, vattendrag och avrinningsområden. Metoden har utvecklats av Länsstyrelsen i Jönköping, första versionen kom 1996 och den testades av Länsstyrelserna i Jönköpings, Skånes och Västernorrlands län. En omarbetad version utkom 2001, och det är denna version, med namnet System Aqua, Naturvårdsverket rapport 5157 som ligger till grund för hela detta examensarbete. Naturvärdesbedömning enligt System Aqua N a t u r l i g h e t N 1 N 2 N 3 N 4 N 5 N 6 N 7 Raritet Artrikedom Speciella förhållanden Biotopkartering Kemisk analys Bottenfaunaprovtagning Övriga källor Figur 1. Figur över System Aqua. Biotopkartering, kemisk analys, bottenfaunaprovtagning och övriga källor (observationer av lokalboende, domslut över vattenkraftverk etc.) ligger till grund för de indikatorvärden som kriterierna Naturlighet, Raritet, Artrikedom och Speciella förhållanden erhåller. Kriteriet Naturlighet är indelat i sju delkriterier, N1-N7. De står för, i nummerordning, bestående ingrepp, flödesreglering, markanvändning i närmiljön, vattenkvalitet, främmande arter, förändringar i artsammansättning och fragmentering. 2.1.1 Bakomliggande tanke En värdering av naturvärdena baseras på kriterierna Naturlighet och Raritet, vilka har särskilt värde ur bevarandesynpunkt. Kriteriet Artrikedom har i System Aqua fått en något underordnad roll, främst därför att detta kriterium är beroende på objektets storlek. En stor sjö kan ha fler nischer och därför fler arter än en liten tjärn. Att i stället värdera Naturlighet gör att olika objekt kan jämföras oavsett storlek och geografisk belägenhet. Tanken med Naturlighet är att man i objekt med liten mänsklig påverkan kan förvänta sig att finna artsammansättningar som också är relativt lite påverkade. Dessutom är detta kriterium i enlighet med det som bevarandearbete syftar 5

till, nämligen att bevara miljöer där arter kan finna en fristad, snarare än att bara bevara de enskilda arterna. Då en art med stora krav på sin omgivning finns i ett objekt, är möjligheterna större att fler krävande arter kan hittas i samma objekt. Raritet kan vara ett utslagsgivande kriterium exempelvis vid fördelning av naturvårdspengar mellan olika projekt. Speciella förhållanden är ett kriterium där övrig information får plats, exempelvis historiska, estetiska eller geologiska värden. Speciella förhållanden kan inte få något indikatorvärde. Rent praktiskt går det hela till så att kriterierna Naturlighet (består av sju delkriterier,), Raritet och Artrikedom (består av tre delkriterier) erhåller indikatorvärden efter hur orörda och artrika de är. Ett slags betyg alltså. Summan av indikatorvärdena divideras med antalet värderade kriterier och då erhålles ett indikatorvärde för hela objektet. Detta slutliga indikatorvärde motsvarar naturvärdet på objektet. 2.1.2 System Aqua och övriga verk För att genomföra en bedömning enligt System Aqua, krävs visst förarbete. I Biotopkartering vattendrag, Länsstyrelsen i Jönköpings län Meddelande 1997:25, finns utförliga beskrivningar på hur en kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag kan ske. I System Aqua hänvisas användaren till stor del till Biotopkarteringen och denna beskrivs därför i avsnitt 3.2. Resultatet av biotopkarteringen ligger till grund för flertalet bedömningar som gjorts enligt System Aqua. System Aqua hänvisar, förutom till Biotopkartering vattendrag även till Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag Naturvårdsverket rapport 4913, tryckt år 2000. Denna innehåller tabeller på jämförvärden samt tabeller för bedömning av tillstånd. Kopplingen mellan System Aqua och Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag är tydlig, speciellt gällande kemiska variabler, fisk, bottenfauna och plankton. I detta examensarbete har till exempel den artlista som finns i Bedömningsgrunder (2000) använts för att räkna antalet arter/taxa, allt enligt System Aqua. 2.2 Säveån Den stora isen har till stor del format markerna på hela sträckan från Säven ner till Mjörn. Den skapade grundbetingelserna för landskapets flora och fauna och stakade ut Säveåns sträckning. Att Säveån tog en så stor omväg norrut till nuvarande Vårgårda för att sedan vända söderut till Mjörn beror främst på att isen i Horla socken var starkt splittrad med väldiga kvarlämnade isblock i sänkorna. I Kärtared bildades en vall som tvingade ån, som då var betydligt stridare än idag, att ta denna nordligare sträckning. Detta gjorde att då människan kom flera tusen år senare, så kunde även Vårgårdatrakten bebyggas. (Carlsson 1981) Säveåns funktion som kolonisationsstråk har varit mycket viktig. I mindre båtar kom människorna paddlande och slog sig ner längs strandkanten. När människan väl kommit verkade hon trivas och ån behöll sin funktion som kommunikationslänk. Markerna nedströms Siene var bördiga och de djupa skogarna längre uppströms gav såväl vilt som timmer. Denna fördelning av resurserna gav förutsättningarna för människans användning av Säveån i ett vidare perspektiv - införandet av vattuverken.. 6

Troligen kom vattuverken till Västergötland redan på 1200-talet. Då var områdena runt Säveån redan koloniserade och behovet av sågar och kvarnar var stort. Vårt lands äldsta lag, Västgötalagen, nedtecknades på 1200-talet. Redan i äldre Västgötalagens byggninga- och jordbalkar finns klara instruktioner nedtecknade för att reglera utnyttjandet av vattendragen. Skvaltor var under flera hundra år den förhärskande typen av vattuverk. Först i början på 1800- talet hade svaltorna ersatts av vattenhjulet. Med start 1888, då den första turbinen sattes in i Ängatorp nedströms Vårgårda, ersattes vattenhjulen i Säveån sedan i tur och ordning av turbiner. De flesta vattenkraftverken var små och i enskild ägo. Greva såg utmärker sig genom att redan 1685 vara ett av de större vattuverken längs åns övre sträckning. (Carlsson 1981) Säveån sträcker sig hela vägen från Säven och ända ner till Göteborg där den förenas med Göta Älv och slutligen når havet. På vägen rinner den igenom den stora sjön Mjörn och passerar också igenom ett antal kommuner. Då den översta sträckan är relativt orörd kan man här förvänta sig att hitta intressanta naturvärden och därför har detta arbete koncentrerats på sträckan från sjön Säven och nedströms hela vägen till kraftverket i Finnatorp. Figur2. Karta över sträckan. Kraftverk är utmärkta med en svart markering. Sävsjöos är ett dämme utan kraftverk och därför utmärkt med en grå markering. (Vattenöversikt, 2004) Sträckan regleras uppströms av Sävsjöos. Ned till Långared strömmar, och stundom forsar, ån. Ibland vidgas den till lugnare våtmarksområden. Långared är idag ett elkraftverk, förr använt som såg och kvarn och diverse annan småskalig industriverksamhet. Ån strilar sig vidare fram i ringlar av varierande storlek och mynnar ut i Ljurs Damm, en mindre sjö som bildats genom uppdämning av Säveån. Ljurs Damm har två utlopp, ett igenom kraftverket Ljurs Kvarn (numera ett elkraftverk) och ett i den naturliga fåran som leder vattnet runt kvarnen och vidare nedströms. Ån 7

strömmar vidare ned under Nårska bron och förbi Hemvärnsgården, där elfiskeprovtagning sker regelbundet. Vid Greva Såg däms ån upp igen. Greva Såg utnyttjar Prästafallet, med en fallhöjd på totalt 8,3 meter. Det nuvarande kraftverket är relativt nybyggt och kraftproduktionen är större än för Långared och Ljurs Kvarn tillsammans (Vattenöversikt, 2004). Hela sträckan från Sävsjöos och ner till Greva Såg domineras av vildvuxna barr- och blandskogar som ruvar över ån. Inemellan ligger små betesmarker, men landskapet får ingen öppen karaktär förrän nedströms Greva Såg. Inte heller där är de öppna markerna betydande. Närmast ån är marken betad eller av odlingskaraktär, men bara en liten bit bort står granarna och avvaktar. Vid Häradsvad kan vandraren få en historisk inblick. På 1200-talet stod här ett stort slag mellan Birger Jarl och hans motståndare. Här tar skogen åter herraväldet över ån och behåller det igenom det canyonliknande Övratorps kullar. Först vid Övratorp ger skogen vika något och beteshagar breder ut sig. Ån får ett något lugnare intryck och strömmar inte fullt så otåligt längre. Melltorps kraftverk är nästa hinder och är det första naturliga vandringshindret för fisk uppströms Mjörn. Nedströms tar Kärtareds mader vid och de har både botaniska och geologiska såväl som kulturhistoriska och estetiska värden. Här meandrar sig ån fram, här och var ligger en avsnörpt korvsjö. Enkelbeckasinen och andra vadarfåglar häckar här (Vattenöversikt, 2004). Den för detta arbete valda sträckan slutar vid Finnatorps såg. Bild 1. Meanderbildning i Säveån. På Kärtareds mader växer hävdgynnade arter som ängsstarr, tagelsäv, spikblad, kärrspira, tätört, slåtterblomma och klockgentiania. (Vattenöversikt, 2004) Området är klassat som riksintresse och som våtmark klass 1 enligt Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Foto: Stefan Bydén 8

På 1970-talet visade Sävens tillrinningsområde tecken på försurning. Effekterna av detta visade sig även nedströms Säven, i Säveån. Tillrinningsområdet kalkades 1974, 1980 och 1981 (Vattenöversikt, 2004). Samordnade kalkningar för Säven och dess tillrinningsområde började tillämpas 1987. I detaljplanen för kalkningen står att läsa att huvudmålet för kalkningarna är att upprätthålla en för fiske och naturvård tillfredsställande vattenkvalitet i Säven (Vattenöversikt, 2004) och därmed nedströms rinnande vatten. 2.2.1 Tidigare klassningar Sjön Säven är klassad som riksintresse pga sina höga naturvärden (Vattenöversikt, 2004). Området mellan Sävens utlopp och Ljurs Damm ingår i en biologisk referensundersökning från 1981 som gäller fiskbestånd, bottenfauna, vegetation och vattenkemi. Här har också Göteborgs Universitet vid upprepade tillfällen tagit bottenfaunaprover (Jan Stensson, zoologisk ekologi muntligt 04-11-23) och området har alltså betydelse ur undervisande aspekt. Om sträckan skulle exploateras skulle syftet med referensundersökningen gå förlorad. Kärtareds mader är i Länsstyrelsens våtmarksinventering klassade som särskilt värdefulla, klass 1 (Vattenöversikt, 2004). 9

3. Metod 3.1 Översiktlig bedömning av den aktuella sträckan En översiktlig bedömning av Säveån och den aktuella sträckan gjordes under tre-fyra besök. Sträckan kördes med bil, foton togs och vissa anteckningar om vegetationssammansättningar och övriga observationer gjordes. Detta underlättade bestämningen av vilka sträckor som skulle biotopkarteras samt gav en första inblick i åns lopp och vilken sorts biologi som kunde förväntas. 3.2 Biotopkartering och protokollföring Som förberedelser inför biotopkarteringen gjordes en övergripande sträckindelning utifrån kartan, och material som protokoll, skrivunderlag och bil införskaffades. Biotopkarteringen går ut på att fotvandra vattendraget uppåt mot strömmen samt att under vandringen föra protokoll. Följande fem protokoll kan föras Vattendraget (protokoll A) Närmiljön och omgivningen (protokoll B) Tillflöden (protokoll C) Vandringshinder (protokoll D) Vägpassager (protokoll E) Protokoll E, Vägpassager, användes dock inte inom ramen för detta examensarbete. Biotopkarteringen skedde under tre tillfällen, 04-09-24, 04-10-06 samt 04-10-11. Relevanta faktorer bedömdes och noterades i respektive protokoll. Detta var i början tidskrävande då vissa förkortningar och koder används. Efterhand blev protokollen lättare att hantera och arbetet gick snabbare. Dock kunde arbetet försenas av kraftiga skyfall och svårigheter att forcera terrängen. Faktorerna bedömdes så objektivt som möjligt och av två personer gemensamt, undertecknad samt biolog Pål Strand. Protokollen renskrevs och låg sedan till grund för bedömningarna enligt System Aqua. I bilaga 2 finns de renskrivna protokollen. Under biotopkarteringen indelas hela sträckan i delsträckor enligt deras ekologi. I vissa delar av texten i denna examensrapport nämns delsträckorna vid namn. Dessa namn står att finna i protokollen i bilaga 2. Protokoll D har använts vid biotopkarteringen, men då osäkerhet råder huruvida de insamlade detaljuppgifterna är korrekta, finns alla protokoll D inte med. Dock finns ett exempel med. 3.3 Bottenfaunaprovtagning Bottenfaunaprovtagningen ägde rum under två tillfällen 13 och 14 oktober. Då bedömdes eventuella larver ha vuxit till sig så att artbestämningen underlättades. I samråd med professor Jan Stensson, Zoologiska institutionen, Göteborgs Universitet, och enligt den gängse sparkmetoden togs bottenfaunaproverna på två olika substrat för varje lokal, totalt tre lokaler. På varje substrat togs tre sparkprover, uppströms varandra, samt ett kvalitativt prov under 30 minuter. Bottensubstraten var lika lokalerna sinsemellan. Lugnt vatten är namnet på den typ av lokal som har sandigt till grusigt substrat och vatten strömmande över. Strömt vatten är namnet på den typ av lokal vars substrat består av stenar med lite grus emellan och där vattnet strömmar snabbt nästan forsande över. Lokalerna var belägna nedströms tre vattenkraftverk, Långared, Ljurs Kvarn, och Greva Såg. För varje substrat togs ett kvalitativt prov samt tre sparkpover strax 10

uppströms varandra. Alltså tre lokaler med vardera två substrat (i lugnt respektive strömmande vatten) med vardera fyra prover (kvalitativt samt spark 1,2 och 3). Totalt blev detta 24 prover, vilka analyserades för sig på lab och sedan sammanställdes till en artlista, se bilaga 1 varpå index räknades ut enligt Bedömningsgrunder (2000). Ett ASPT index är ett renvattenindex som indikerar förekomst av i huvudsak känsliga (höga värden) eller toleranta (låga värden) grupper. Ett ASPT-index för alla provlokaler i den aktuella delen av Säveån räknades ut genom att varje familj erhöll ett poängtal som motsvarar familjens föroreningstolerans. Summan av dessa poängtal divideras med det totala antalet ingående familjer. Enligt Danskt faunaindex undersöks om djur tillhörande olika nyckelgrupper med varierande tolerans finns i proven. Beroende på vilken grupp som förekommer klassificeras provet efter en skala från höga (känsliga arter) till låga värden (mer toleranta arter). Positiva diversitetsgrupper minus negativa diversitetsgrupper räknades ihop lokalvis. Summan av diversitetsgrupper läses av i tabell 1b Bedömningsgrunder (2000), varpå indexet erhålls. Surhetsindex beräknas som summan av högsta erhållna poängvärde för fem givna kriterier, vilka finns beskrivna i Bedömningsgrunder (2000). 3.4 Sammanställning Sammantaget är detta en ganska stor mängd data. För att få detta mer överskådligt följdes System Aqua så att själva värderingen av naturvärdena kunde göras. Detta gjordes stegvis för de sju kriterierna Naturlighet 1-7. För varje kriterium erhölls ett indikatorvärde. Summan av dessa värden dividerades med antalet bedömda kriterier och på så vis erhölls ett indikatorvärde för hela Naturlighet. Liknande procedur följdes för Raritet och Artrikedom. Medelvärdet för dessa indikatorvärden blir så objektets betyg. Utifrån detta betyg görs en samlad bedömning av naturvärdena. 11

4. Resultat 4.1 Naturlighet För vattendrag värderas, enligt System Aqua, följande sju kriterier, varav fem måste vara bedömda för att kunna erhålla ett värde för Naturlighet. För varje kriterium finns en tabell där betygsskalan finns beskriven. Tabellerna är hämtade ur System Aqua. För att få höga värden på Naturlighet krävs att höga värden erhålls ur respektive tabell. Bestående ingrepp (N1) Påverkan på flödet (N2) Markanvändning i närmiljön (N3) Vattenkvalitet i vattendragsobjekt (N4) Främmande arter och stammar (N5) Förändring av växt och djursamhälle i vattendragsobjekt (N6) Grad av fragmentering (N7) 4.1.1 Bestående ingrepp (N1) Med rensning menas generellt avlägsnande av grenar, större stenar, död ved och annan städning av fåran. Det kan också vara en kraftigare rensning där fåran har rätats ut eller helt grävts om. Med bestående ingrepp menas här rensning av klass 2 (kraftigt) eller 3 (omgrävd). Detta noterades vid biotopkarteringen. Rensning av klass 2 eller 3 återfanns endast på två ställen, nedströms Långared på en ca 250 meter lång sträcka och nedströms Ljurs Kvarn på en ca 250 meter lång sträcka. Båda är kanaler som leder vattnet från kraftverket tillbaka till huvudfåran. På båda ställen finns huvudfåran bredvid och den torrläggs inte. Totala sträckan är ca 400 m, långt under 10% av totala sträckan. Enligt tabell 1 nedan (motsvarar tabell 25 i System Aqua) erhåller N1 indikatorvärde 4. Indikatorvärde Förekomst och andel av ingrepp i objektet 5 Naturligt vattendrag (helt oförändrad vattendragsprofil, inga tecken på exploatering) 4 Tidigare ingrepp upphävda (dammar raserade och vandringshinder undanröjda sedan mer än 10 år) eller Ingrepp har förändrat 1-10 % av objektets längd 3 Ingrepp har förändrat 11-25 % av objektets längd 2 Ingrepp har förändrat 26-50 % av objektets längd 1 Ingrepp har förändrat 51-75 % av objektets längd 0 Ingreppet har förändrat vattendragets naturliga lopp eller fallprofil till > 75 % av objektets längd Tabell 1. Indikatorvärden för N1, förekomst och andel ingrepp i vattendragets huvudfåra. 12

4.1.2 Påverkan av flödet (N2) För den aktuella delen av Säveån gäller att kraftverken längs sträckan tillämpar långtidsreglering. Nolltappning förekommer ej och skillnaden mellan högsta och lägsta reglerade flöde är under dygnet mindre än 25 %. Enligt tabell 2 nedan (motsvarar tabell 26 i System Aqua) erhåller karaktär N2 indikatorvärde 2. Indikatorvärde Diken och/eller vattenuttag (antal / km) Flödesreglering (förändring i vattenföring under dygnet/veckan, %) 5 0 Ingen 4 1-2 3 3 2 Långtidsreglering eller Korttidsreglering med mindre flödesväxlingar ( 25 % skillnad mellan högsta och lägsta flöde) under dygnet / veckan 1 Korttidsreglering med större flödesväxlingar (>25 % skillnad mellan högsta och lägsta flöde under dygnet/veckan) 0 Torrläggs tidvis som effekt av antropogen påverkan på flödet (OBS ej naturligt) Tabell 2. Indikatorvärden för N2, Påverkan på flödet i vattendragets huvudfåra. 4.1.3 Markanvändning i närmiljön (N3) Närmiljön, 0-30 m från strandkanten, har stor betydelse för vattendragets produktionsförmåga och en rad andra faktorer. Starkt påverkad närmiljö har störst påverkan. Med starkt påverkad närmiljö menas här kalhygge, åker som plöjs och artificell mark i form av vägar och hus. Sträckan Finnatorp till Sävsjöos, utom sträckan Melltorp Övratorps bro, är 16 696 meter lång. Strandlängden räknas som det dubbla, 33 392 meter. Av detta utgörs ca 2300 m (6,8 %) av starkt påverkad närmiljön Detta utgör mindre än 10 % av den hela sträckan, och enligt tabell 3 nedan (motsvarar tabell 27 i System Aqua) erhåller därför N3 indikatorvärde 5. Faktaruta om död ved och skuggning Att ha mycket död ved i anslutning till vattendraget är viktigt för den biologiska mångfalden. Mängder med svampar, mossor, lavar, sniglar, skalbaggar och andra kryp är helt beroende av död ved som föda och boplats. Närheten till vatten är lika viktig för alla organismer. Skuggningen som uppstår då grenar och träd hänger över vattendrag och sjöar är viktig för att temperaturen i vattnet skall kunna bibehållas. Många arter, ex. öring, klarar inte att vattnet blir för varmt. 13

Indikatorvärde Andel starkt påverkade markanvändnings-/vegetationstyper i närmiljön, av den totala strandlängden. 5 >10% av strandlängden består av starkt påverkad vegetations/markanvändning 4 10 - <20% av strandlängden är starkt påverkad 3 20 - < 40% av strandlängden är starkt påverkad 2 40 - < 60% av strandlängden är starkt påverkad 1 60 - < 90% av strandlängden är starkt påverkad 0 90% av strandlängden är starkt påverkad Tabell 3. indikatorvärden för N3, markanvändningsintensiteten i närmiljön (0-30 m) på vardera sidan om vattendragsobjektet. Åker, hygge och bebyggelse/anlagda ytor räknas som starkt påverkade 4.1.4 Vattenkvalitet (N4) För att kunna bedöma kriteriet Vattenkvalitet skall minst variablerna totalfosfor och alkalinitet vara uppmätta under den senaste 3-årsperioden. Värden till Vattenkvalitet hämtades från Göta Älvs vattenvårdsförbund (2004). Trots att provpunkten ligger redan vid Sävens utlopp, får värdena därifrån sägas representera hela den aktuella sträckan eftersom inga betydande förändringar i vattendragets närhet sker förrän nedströms Finnatorp (Jacob Bergengren, Länsstyrelsen i Jönköpings län, muntligt 04-11-16). För totalfosfor erhölls klass 1, ingen eller obetydlig avvikelse. För alkalinitet erhölls klass 1 obetydlig avvikelse. Beräkningarna gjordes enligt Bedömningsgrunder (2000). Beräkning av totalfosfor Enligt System Aqua beräknas jämförvärdet för totalfosfor med hjälp av formeln TP jfr = 5 + 60 * abs f 420/5 TP jfr = 13,64 Absorbansen (abs f 420/5 ) kan beräknas genom att multiplicera vattenfärg (mg Pt/l) med 0,002. Vattenfärgen (medelvärdet för åren 2001-2003) är 72 mgpt/l. Avvikelsen från jämförvärdet fås genom att dividera medelvärdet av fosforkoncentrationen (9 för perioden 2001-2003) med jämförvärdet 9/13,64 =0,66. I tabell 8 i BG avläses avvikelsen och då erhålles klass 1, ingen eller obetydlig avvikelse. Beräkning av alkalinitet Förfarandet vid alkalinitet påminner om det vid beräkning av totalfosfor. Medelvärdet för alkalinitet under perioden 2001-2003 är 0,16 mmol HCO 3 - /l, vilket enligt tabell 15 i BG förläner den aktuella sträckan av ån klass 2, God buffertkapacitet. Jämförvärdet (alk 0 )räknas ut med hjälp av formeln alk 0 = alk + (1+F) (SO 4 * - SO 4 * o ) SO 4 *= SO 4 0,103 Cl Nutida halt av sulfatjoner av icke-marint ursprung SO 4 * o = 0,005+0,05 BC* Förindustriell halt av sulfatjoner av icke-marint ursprung 14

BC* = Ca+Mg+Na+K-1,111 Cl Nutida halt av baskatjoner av icke-marint ursprung F= 0,8arctan(4,3(alk+0,2)) Ett mått på hur stor del av det antropogena svavelnedfallet som neutraliseras genom jonbytesreaktioner i marken BC*=0,229+0,094+0,238+0,02 1,111*0,026=0,556 SO 4 =0,12 (alla enheter i mekv/l) alk 0 = 0,16 + (-0,01) (0,064) =0,15 avvikelsen från jämförvärdet anges som kvoten mellan nutida alkalinitet och jämförvärde 0,16/0,15=1,066 enligt tabell 17 i BG motsvarar detta klass 1 obetydlig avvikelse Indikatorvärdet för N4 fås ur tabell 4 (motsvarar tabell 28 i System Aqua). Då avvikelsen är ingen eller obetydlig både gällande alkalinitet och totalfosfor, borde indikatorvärdet bli 5. Emellertid kan kalkade objekt inte erhålla indikatorvärde 5. Istället blir Indikatorvärdet 4. Indikatorvärde 5 Ingen eller obetydlig avvikelse från jämförvärdet (klass 1) enligt BG 1999. Kalkningsobjekt kan ej få indikatorvärde 5. 4 En mindre del (>25%) av objektet tydligt/måttligt (metaller lite) avvikande från jämförvärde (klass 2) enligt BG1999 3 En större del ( 25%) av objektet tydligt/måttligt (metaller lite) avvikande från jämförvärdet (klass 2) enligt BG 1999. 2 Stor (metaller: tydlig) avvikelse från jämförvärdet (klass 3) enligt BG 1999 1 Mycket stor (metaller: stor) avvikelse från jämförvärdet (klass 4) enligt BG 1999 0 Extremt stor (metaller: mycket stor) avvikelse från jämförvärdet (klass 5) enligt BG 1999 Tabell 4. Indikatorvärden för N5, vattenkvalitet i vattendrag. Metaller kan ingå i värderingen, observera att avvikelsen för dessa bemämns annorlunda. Minst 50 % av objektlängden måste anses undersökt för att en bedömning skall anses tillförlitlig. Metaller har dock inte ingått som Variabel i detta examensarbete. 4.1.5 Främmande arter och stammar (N5) Det är svårt att uttala sig om effekterna av främmande arter. Troligen rastar ett flertal för landet främmande fågelarter vid Säveån på sin resa. Vid en inventering 1997 identifierades den för landet främmande algen Vattenpest, Elodea sp. (Lundberg, Erséus & Lundin 1997). Vid biotopkarteringen för detta examensarbete vidtalades en lokalboende som berättade att både den inhemska arten iller och den främmande arten mink finns i ån. Huruvida signalkräfta finns på sträckan Sävsjöos Finnatorp eller inte är osäkert. Jarl Svahn på Länsstyrelsen i Västra Götalands län har inga uppgifter om detta (05-01-10). Dock finns obekräftade uppgifter att signalkräfta finns i den uppströms belägna sjön Säven, i vilken återinföring av flodkräfta skett sedan mitten av 1990-talet. Dessutom finns uppgifter om signalkräfta på andra platser i Vårgårda kommun. Troligen finns därmed signalkräftan även på sträckan Sävsjöos Finnatorp. 15

Bild 2. Levande signalkräfta i akvarium. (http://www2.nrm.se/ev/dok/signal.html.se) På grund av kräftpesten kan flodkräftan, en inhemsk art, slås ut. En för landet främmande art, signalkräftan, har inplanterats. Sigalkräftan bidrar till flodkräftans utslagning genom spridning av kräftpest. Enligt tabell 5 (motsvarar tabell 29 i System Aqua) erhåller N5 på grund av denna utslagning indikatorvärde 0. Dock är signalkräftan en vanlig främmande art i Sverige. Om alla objekt med signalkräfta skulle få indikatorvärde 0, blir bedömningen onyanserad och ensidig. I samråd med Jacob Bergengren, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 04-11-19, bedömdes att System Aqua-reglerna tillfälligt kan frångås. Motiveringen till detta är att signalkräftan fyller den ekologiska nisch som flodkräftan tidigare hade. Då den aktuella sträckan av Säveån, dessutom har förekomst av både vattenpest och mink, erhåller N5 indikatorvärde 3. Indikatorvärde Främmande arter och stammar 5 Naturlig, opåverkad flora och fauna. Inga dokumenterade utsättningar i objektet eller i vattensystemet. Inga rapporterade främmande arter. 4 Objektet har haft främmande (både inhemska och för landet främmande) arter eller stammar men de har försvunnit/ej beblandat sig. Påverkan har varit temporär och objektet har möjlighet att återgå till naturliga förhållanden. Utsättning har ej skett under de senaste 20 åren. 3 Påverkan på flora och fauna. Stödutsättningar av befintliga arter har troligen lett till påverkan av den genetiska mångfalden i befintliga stammar. 2 Stor påverkan på flora och fauna. Etablering av nya inhemska arter för objektet eller vattensystemet som medfört spridning till objektet. Utsättningar av nya inhemska arter under de senaste 20 åren, även då de ej gett upphov till bestånd. 1 Stor påverkan på a och fauna. Etablering av för landet främmande arter i objektet eller vattensystemet som medfört spridning till objektet. Utsättningar av för landet främmande arter som skett under de senaste 20 åren även om det ej gett upphov till bestånd. 0 Mycket stor påverkan på flora och fauna. Dokumenterad utslagning av flora och fauna p.g.a nytillkomna främmande arter. Tabell 5. Indikatorvärden för N5, främmande arter och stammar. 16

Faktaruta om kräftpest. Kräftpest orsakas av en algsvamp, Branchiobdella astaci, vilken kom till Sverige 1907. Troligen kom pesten med smittade kräftor från Finland. Den spred sig i det svenska vattensystemet och slog ut flodkräftan, Astacus astacus, där den kom. Algsvampen sprids via värddjur. Då alla kräftor dött på en lokal dör således även svampen ut på lokalen. På detta vis gick populationerna av flodkräfta och kräftpestsvampen i vågor. Antalet flodkräftor var dock starkt reducerat och på 60-talet beslutades att införa en amerikansk kräftsort, Pacifastacus leniusculus, eller signalkräfta. Signalkräftan är härdigare mot kräftpest och kan därför leva i svenska vatten. Dock är den en bärare av kräftpesten och då signalkräftan sprids, slås flodkräftan ut. Flodkräftan har minskat med mer än 20% under den senaste 10-årsperioden och är därför upptagen i den nationella rödlistan i kategorin VU, sårbar. Både signalkräftan och flodkräftan ställer relativt höga krav på livsmiljön med rent, sött vatten och hög syrehalt. Arterna är känsliga för föroreningar och försurning och förekommer inte under ph 6,0 (http://www2.nrm.se/ev/dok/signal.html.se). De båda kräftarterna kan leva sida vid sida på samma lokal, förutsatt att ingen individ är bärare av kräftpesten. Sådana lokaler är mycket sällsynta. Det största problemet i sammanhanget är den olagliga utsättning av signalkräfta som sker i landet. På så vis sprids smittan vidare. 4.1.6 Förändring av växt- och djursamhälle (N6) För att bedöma förändringen av växt och djursamhälle de senaste 100 åren vägs ett flertal faktorer samman. Bottenfauna och fisk utgör basen. Då elfiskeprotokoll inte finns tillgängliga för dessa lokaler baseras bedömningen endast på bottenfauna. För var lokal räknas Surhetsindex och Danskt faunaindex ut och avvikelse från jämförvärdet beräknas. För samtliga lokaler befanns både Danska faunaindex och Surhetsindex ligga på klass 1 ingen eller obetydlig avvikelse. Enligt tabell 6 (motsvarar tabell 31 i System Aqua) skall N6 erhålla indikatorvärde 5. Säveån är som bekant ett kalkat objekt. I System Aqua står att högsta indikatorvärde för kalkade objekt är 4. System Aqua nämner också att utslagning av flodkräfta gör att objektets indikatorvärde inte kan överstiga 2. Om alla objekt med signalkräfta skulle få låga indikatorvärden skulle bedömningen emellertid bli onyanserad och ensidig. I samråd med Jacob Bergengren, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 04-11-19, bedömdes att System Aqua-reglerna tillfälligt kan frångås. Motiveringen till detta är att signalkräftan fyller den ekologiska nisch som flodkräftan tidigare hade. Detta resonemang mynnar ut i att N6 bedöms erhålla indikatorvärde 4. 17

Indikatorvärde Förändring av växt- och djursamhälle 5 Naturlig, opåverkad flora och fauna. Ingen eller obetydlig avvikelse från jämförvärde (klass 1) enligt BG 1999 4 Iakttagen tendens till förändringar av naturlig opåverkad flora och fauna. Liten (måttlig) avviklekse från jämförvärden (klass 2) för någon djur eller växtgrupp enligt BG 1999 3 Pågående förändring av tidigare etablerade växt/djursamhällen. Individantalet hos arter som betecknas som förorenings/eutrofierings/försurningskänsliga har minskat påtagligt medan individantalet hos arter som betecknas som tåliga har ökat. Tydlig avvikelse från jämförvärden (klass 3) för någon djur- eller växtgrupp enligt BG 1999 2 Dokumenterade flora-/faunaförändringar som har antropogena orsaker. Stor avvikelse från jämförvärden (klass 4) för någon djur- eller växtgrupp enligt BG1999 1 Grava reproduktionsstörningar hos fisk och/eller annan fauna. Flertalet växter överdragna av bakterie- och/eller kraftig algpåväxt. Stor avvikelse från jämförvärden (klass 4) för någon djur- eller växtgrupp enligt BG1999 0 Stora förändringar av flora eller fauna har dokumenterats. Tidigare etablerad flora/fauna har försvunnit antingen genom massutveckling av andra arter eller genom fysikalisk /kemisk påverkan. Mycket stor avvikelse från jämförvärden (klass 5) för någon djur- eller växtgrupp enligt BG 1999 Tabell 6. indikatorvärden för N6, förändring av växt-och djursamhället i vattendragsobjekt. 4.1.7 Fragmentering (N7) Ett naturligt vandringshinder består vanligen av ett vattenfall. Ett partiellt artificiellt vandringshinder är ett onaturligt hinder genom vilket sannolikt endast öring kan ta sig, och då bara vid hög vattenföring. Partiella artificiella vandringshinder tillåter heller inte samtliga individer att ta sig förbi, små individer har ofta svårt att ta sig igenom. Ett definitivt artificiellt vandringshinder är ett hinder där ingen fisk, inte ens en stor, präktig öring, kan ta sig förbi. Det första definitiva vandringshindret på sträckan nedifrån och upp mot strömmen är Melltorp. Melltorp består dock egentligen av ett fall och är ett naturligt vandringshinder, det första naturliga uppströms Mjörn. Greva Såg är troligen ett naturligt vandringshinder. Något litet belägg för detta antagande hittas i Grevas vattendom (dom VA2/91:8) där sökanden Jan Benjaminsson, inför ombyggnation av Greva Såg, bestämt hävdar att någon fiskvandring inte förekom i Prästafallet. Ljurs kvarn utgör i och för sig ett vandringshinder men här finns alla möjligheter att simma i den naturliga fåran och på så vis nå ända upp till Långared. Långared är således det enda definitiva artificiella vandringshindret på sträckan. Sävsjöos utgör ett partiellt vandringshinder, det är möjligt för öring att ta sig igenom här. 18

Definitiva vandringshinder, naturliga: Melltorp Greva Definitiva vandringshinder, artificiella: Långared Finnatorp Partiella vandringshinder, naturliga: Häradsvad (bron utgör inget hinder, men forsen är ett naturligt hinder) Patriella vandringshinder, artificiella Ljurs Kvarn Sävsjöos Tabell 7. Lista över vandringshindren på sträckan. Fragmenteringsgraden (Fr) beräknas enligt: Fr = (1- (längsta sträcka utan definitiva artificiella vandringshinder(km)/totallängd(km))) * 100 Längsta sträcka utan definitiva artificiella vandringshinder är den från Långared förbi Greva Såg och Melltorp (som båda är naturliga vandringshinder) ned till Finnatorp. Sträckan är ca 13,3 km. Totallängden på sträckan Sävsjöos-Finnatorp inklusive alla dammar och mindre sjöar är 18,196 km. Fragmenteringsgraden för sträckan blir då Fr = (1-(17,266/18,196)*100=6% Fragmenteringsgraden är 6 % och enligt tabell 8 (motsvarar tabell 33 i System Aqua) erhåller N7 indikatorvärde 3. Indikatorvärde Fragmenteringsgrad 5 Objektet fritt från dammar/artificiella definitiva vandringshinder för öring. Dammar/artificiella definitiva vandringshinder finns ej heller i någon ända av objektet. 4 Huvudfårans fragmenteringsgrad 0, men kunskap finns att dammar/artificiella definitiva vandringshinder för öring förekommer i biflöden. Dammar/artificiella definitiva vandringshinder finns ej heller i någon ända av objektet. 3 Fragmenteringsgraden i objektet 25 % 2 Fragmenteringsgraden i objektet >25-50 % 1 Fragmenteringsgraden i objektet >50-75% 0 Fragmenteringsgraden i objektet > 75% Tabell 8. Indikatorvärden för N7, fragmenteringsgrad i objektet. 4.1.8 Kriterievärde på Naturlighet Medelvärdet på de indikatorvärden som givits ovan blir 3,57 vilket enligt System Aqua motsvarar Måttlig grad av Naturlighet. 19

4.2 Raritet Med raritet menas totala påträffade förekomsten av rödlistade arter. Värderingen av rariteten i objektet sker genom att ett viktat värde beräknas med hjälp av det totala antalet påträffade rödlistade arter inom respektive hotkategori. Inga rödlistade arter påträffades vid biotopkarteringen eller bottenfaunaprovtagningen. Enligt Åke Carlsson, lokalboende med biologbakgrund och författare till boken En omväg till Mior, förekommer kungsfiskare Alcedo atthis sporadiskt längs ån. Kungsfiskaren är rödlistad i kategorin VU, sårbar. System Aqua omtalar i kapitlet Raritet att Hänsyn skall tas till samtliga växter, ryggradslösa djur, fiskar, fåglar, amfibier och däggdjur som förekommer i vattenmiljöer eller dess strandzon och som är beroende av vatendraget/sjön för sin fortlevnad. Detta innebär att även arter som inte finns under ytan kan komma med här. Därav kan förekomst av arter som kungsfiskaren komma med. Då endast en rödlistad art har identifierats, så får Raritet, enligt tabell 43 i System Aqua, indikatorvärde 2. 4.2.1 Övriga intressanta arter Trots att endast en rödlistad art är identifierad längs sträckan, finns ett ganska stort antal andra intressanta arter. Länsstyrelsen i Jönköping har föreslagit signalarter för vattendrag i inlandet. Totalt har 75 signalarter för biotoper i och i anslutning till vattendrag identifierats (Nyckelbiotoper i rinnande vatten, 1997) Några av dessa är elritsa Phoxinus phoxinus, bäcksländelarver Plecoptera, åsandslända Ephemera danica, safsa Osmunda regalis, utter Lutra lutra, kungsfiskare Alcedo Signalart Höga krav på sin miljö Lätt att identifiera Regelbunden förekomst Någorlunda vanlig Kan vara rödlistad atthis, flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, bergsimpa Cottus poecilopus, strömstare Cinclus cinlus, bäcköring Salmo trutta fario och forsärla Montacilla cinerea. De flesta av detta fåtal av alla 75 signalarter förekommer mer eller mindre rikligt i den studerade sträckan av Säveån, alla utom flodpärlmussla, bergsimpa och utter identifierades under arbetets gång. Även om inte alla signalarter listas här, kan konstateras att sträckan har ett ganska högt antal arter knutna till vattendrag. Detta höjer sträckans värde, vilket utan fynd av rödlistade arter blir ganska lågt. I diskussionen resoneras kring det faktum att antalet identifierade rödlistade arter är ett resultat av den tid som lagts ned på att finna dem. Under perioden juli - september 2004 gjordes en inventering av stormusslorna i Säveån med tillhörande mindre vattendrag. Inventeringen gjordes av Thomas Johansson på uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Alingsås. Resultatet blev att allmän dammussla förekommer på spridda 20

platser i Säveån, exempelvis i Ljurs Damm. Eventuellt finns enstaka individer av flodpärlmussla, men uppgifterna är gamla och obekräftade. Dock finns inga större förekomster i de undersökta vattnen. (Johansson, 2004) Ytterligare arter av intresse hittades i en bottenfaunaprovtagning som 1997 gjordes på ett antal lokaler längs Säveån. En av dessa lokaler var strax nedströms Greva såg. Där återfanns den ovanliga Lilla sjötrollsländan Orthetrum coerulescens som talar för ett särskilt högt naturvärde på ån (Lundberg, Erséus& Lundin 1997) Även snäckan Ancylus fluviatilis, och nattsländan Cheumatopsyche lepida som båda syftar på höga naturvärden (Lundberg, Erséus & Lundin 1997) identifierades. Cheumatopsyche lepida identifierades även på bottenfaunaprovtagningarna som företogs inom ramen för denna rapport. Med på expeditionen 1997 var zoologer och forskare från Göteborgs Universitet och naturhistoriska riksmuséet samt tre gästforskare från utlandet. En mängd arter identifierades, vilket tyder på att Säveån har en mycket hög biologisk mångfald, väl värd att värna om. Faktaruta om öring som signalart Det talas mycket om öringen i vattenvårdssammanhang. Öringen räknas till signalarterna för strömmande vatten. Vattnet skall vara rent och strömmande och bottnen skall vara omväxlande. Öringens vandring till lekplatser uppströms innebär även krav på att hav, vattendrag och sjöar inte är åtskilda av artificiella hinder. Öringen hör till laxfiskarna, som skiljs från andra fiskgrupper på deras fettfena, en liten fena utan fenstålar, strax bakom ryggfenan. Beroende på uppväxtmiljön finns tre former av öring i våra vatten; bäck-, insjöoch havsöring. Bäcköring och den betydligt större havsöringen är troligen samma art, som formats olika beroende på livsmiljö. Bäcköringen lever hela sitt liv i det rinnande vattnet och vandrar inte ut i havet. Strömöring kallas sådan öring som vandrar nedströms istället för uppströms vid lektiden. Vid naturvårdsåtgärder i vattendrag satsas ofta på att återställa öringens lek- och uppväxtmiljöer samt deras ståndplatser. Öringen är viktig för många andra arter i vattendraget. Flodpärlmusslans larver måste exempelvis ha öring att leva på, tills larven är stor nog att bli en mussla. Utan öring ingen flodpärlmussla. Även som predator har öringen många funktioner. Slutligen är öring viktig för oss människor. En fisketur är avkopplande och fisk är nyttig mat. Då öringen hamnat på matbordet kallas den forell. 21

Bild 3. Nyfångat exemplar av signalarten bäcköring, Öring på bästa vis 1 styck lagom stor nyfångad bäcköring 3 klickar smör strimlad purjolök en halv citron, skuren i vackra halvmånar Rensa fisken på inälvor. Skölj av den i friskt bäckvatten. Fyll buken med smör, purjolök och citron. Sy ihop buken med bomullstråd. Placera på galler över glöd på vacker plats invid fångststället. Grilla tills det är klart. Du har nu gjort en forell! God sås: Tre finhackade charlottenlökar och en liten burk röd stenbitsrom blandas ihop med en lagom stor klick römme (om du inte befinner dig i Norge, tag då creme fraiche och matlagningsyoghurt). Fisk och sås avnjutes bäst med nykokt dillpotatis och en kall öl! 22

4.3 Speciella förhållanden Under denna rubrik noteras karaktärer som inte är möjliga att poängsätta men som ändå kan vara viktig för den slutliga bedömningen av naturvärdena längs ån. I System Aqua finns en rad karaktärer listade, vilka på ett positivt eller negativt sätt påverkar naturvärdesbedömningen. Bland de negativa karaktärerna i listan återfinns inga på vår å-sträcka. Bland de positiva märks karaktärer som hög grad av strukturell mångformighet och unikhet i något betydelsefullt avseende i landskapet, geologiskt, estetiskt etc. samt av betydelse för friluftslivet. Den strukturella mångformigheten längs sträckan är väsentlig. Ån och dess omgivningar bjuder på en mängd biotoper av ständigt skiftande slag. Faktorer som fluviala former, strömförhållanden, bottensubstrat, varierande bredd och djup, varierande vattenvegetation, strandbrinkar och betade strandkanter, gör att sträckan har mycket hög grad av strukturell mångformighet. Kort sagt: ån ändrar sig hela tiden och förutsättningarna för liv av olika slag varierar stort. Områdets geologiska värde har redan berörts. Den stora isvallen vid Kärtared har lämnat tydliga spår i terrängen. Strandbrinken är schatterad, se bild 4, och markens höga kalkinnehåll, visar sig i botaniska krumsprång som förekomst av backglim, kattfot och backsippa. Sammantaget bidrar åns strukturella mångformighet och dess geologiska och botaniska värden till att göra sträckan mycket tilltalande, för att inte säga vacker. Ögat får nya scener att vila på och intrycket av förr i tiden blir bestående hos betraktaren. De estetiska värdena är således stora. En kanotfärd ger besökaren möjlighet att se och uppleva ån på nära håll. Just kanot är ett populärt sätt att komma området nära, och friluftslivet är ibland betydande. Bild 4. Schatterad brink vid Kärtared, brinken bildades då inlandsisen under en period låg kvar i trakten. Nedanför syns maderna och en meander av Säveån. Foto: Johannes Jägrud 23

4.4 Artrikedom Enligt System Aqua bedöms artrikedomen utifrån inventeringar som gjorts den senaste tioårsperioden. I vattendrag studeras organismgrupperna A1 Makrofyter ( endast undervattens- och flytbladsväxter samt mossor) A2 Bottenfauna A3 Fisk 4.4.1 Makrofyter (A1) På den aktuella sträckan har 21 undervattens- och flytbladsväxter identifierats, se artlista i bilaga 1. Observationerna gjordes under biotopkarteringen, men då undersökningen ej skett med gängse metod (vadarstövlar, kratta m m.), kan observationerna inte tjäna som fullgott dataunderlag. Delkriteriet A1 kan därför inte bedömas. 4.4.2 Bottenfauna (A2) Efter gängse provtagning identifierades arterna så långt som möjligt och antalet taxa räknades samman enligt den artlista som finns i BG 1999. Det maximala antalet taxa vid ett provtillfälle i en av objektets provlokaler anges, och ett indikatorvärde erhålles. I detta fall identifierades 32 arter i lokal Nedströms Greva såg, lugnare vatten. Vattnet strömmade där ganska hastigt men substratet var något sandigare och området gav inte intryck av en grund fors, såsom var fallet i de strömmande, grövre substratet. För artlista, se bilaga 1. Enligt tabell 15 i System Aqua erhåller A2 indikatorvärde 4. Bild 5. Larv av den frilevande nattsländan Hydropsychidae. Dess namn betyder Vattnets själ och den föredrar rent, strömmande vatten. Rikligt med Hydropsychidae återfanns på flera lokaler längs Säveån. 24

4.4.3 Fisk (A3) Det kumulativa antalet arter under den senaste tioårsperioden skall räknas samman och ur detta fås ett indikatorvärde. Då elfiskeprotokoll för samtliga arter inte finns tillgängligt används här uppgifter från andra källor. Därmed har System Aqua till viss del frångåtts, men uppgifterna är inte så pass uppseendeväckande att deras sanningshalt behöver ifrågasättas. I juni 1997 gjordes en bottenfaunainventering på flera platser längs Säveån (Lundberg, Erséus & Lundin 1997). Två av provpunkterna låg på den aktuella sträckan och detta material kan därför användas som referensmaterial. Under denna inventering noterades förekomst av fiskarterna elritsa (Phoxinus phoxinus), öringyngel (Salmo trutta) och bäcknejonöga (Lampetra planeri). Elritsa noterades även vid bottenfaunainventeringen hösten 2004 samt vid elfiske vid Hemvärnsgården, där även rikligt med öring noterats. Vid biotopkarteringen 2004 vidtalades en lokalboende strax nedströms Sävsjöos. Mannen berättade att öring och gädda (Essox lucius) fångades i somras, i själva ån. Ytterligare en lokalboende vidtalades längs Kärtareds mader. Denna man berättade att gädda, aborre (Perca fluviatilis), mört (Rutilus rutilus) och öring finns i ån på sträckan vid Kärtareds mader. Totalt gör dessa sex arter att A3 enligt tabell 17 i System Aqua erhåller indikatorvärde 5. 4.5 Slutlig naturvärdesbedömning För att summera resultatkapitlet: Naturlighet fick kriterievärdet 3,57 vilket motsvarar Måttlig grad av naturlighet. Av Speciella förhållandena som hämtades ur System Aqua, återfinns inga negativa, endast de positiva på Säveån. Detta blir således en stjärna i kanten. Artrikedomen är i sammanhanget inte viktig, men bör ändå nämnas. A1 och A2 blev tillsammans ett kriterievärde på 4,5, vilket enligt System Aqua benämns Artrikt. Raritet fick kriterievärdet 2, vilket enligt System Aqua motsvarar Låg raritetsgrad. Följande tabell 6 i System Aqua, så räknas Naturlighet och Raritet ihop, och resultatet blir att Säveån erhåller bedömningen Högt naturvärde. Bild 6. Säveån vid Häradsvadsbro. Foto: Johannes Jägrud. 25

5. Diskussion Diskussionen kommer att handla en del om vattenkraftverk, både generellt och mer ingående om de kraftverk som finns på sträckan. Vidare kommer System Aquas för- och nackdelar ur olika aspekter att diskuteras. Bottenfaunaundersökningen är en del av System Aqua, men kan också diskuteras i mer allmänna ordalag, då i förhållande till de uträknade indexen. Detsamma gäller begreppet Nyckelbiotoper, som ligger till grund för System Aqua men inte får något eget kapitel. Bottenfaunaundersökningen och nyckelbiotoper diskuteras var för sig. Slutsatser, kopplingar och frågeställningar kommer sist. 5.1 Vattenkraftverken 5.1.1 Generella effekter av vattenkraftverk och reglering Effekterna av vattenkraftverk är omdiskuterade. Beroende på hur kraftverket fungerar och vilka turbiner som är installerade, blir effekterna olika. Den typ av skador som uppkommer på miljön är densamma för minikraftverk som för de stora kraftverken i exempelvis Norrlands älvar. Rimligtvis spelar storleken på kraftverket roll för omfattningen av skadorna. Vid bygget av Norrlands stora kraftverk, var den mest uppenbara effekten av bygget de landmassor som ställdes under vatten. Detta problem finns också vid minikraftverk, men eftersom dämmet är så mycket mindre är skadorna av mindre omfattning. Nedströmseffekterna kan däremot vara lika allvarliga för ett minikraftverk som för ett stort kraftverk. Texten som följer utgår från de erfarenheter som dragits av minikraftverk. (Nilsson, 1982) Skadorna är av olika typ. Regleringen kan öka stranderosionen i dammar och magasin och leda till näringsurlakning. Därmed minskar vegetationstätheten och andelen djur. (Nilsson, 1982) Själva fåran mellan dämmet och utsläppspunkten kan vid vissa kraftverk vara fullständigt torrlagd. Detta innebär naturligtvis att liv inte kan upprätthållas där. Effekterna i fåran är annars lokala och mest av estetisk karaktär. (Nilsson, 1982) Faktaruta om minikraftverk Minikraftverk är kraftverk som producerar 100-1500 kw/h. Ett kraftverk kan ha turbiner som kan anpassas till ett visst vattenföringsintervall, eller turbiner som kräver en bestämd vattenmängd för att fungera. Det sistnämnda kan oftast inte ske under torrare perioder och alltså behöver ett magaisin installeras. Detta fylls och tappas med visst intervall, sk. intermittent drift. Kraftverk med intermittent drift är vanligast, av dem finns varianter med korttidsreglering (små magasin) eller långtidsreglering (större magasin). (Nilsson, 1982) 26