Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA för sina föräldrar. Vad är TEMA? undrar alla barnen oroligt. Om ni bara är tysta så ska jag förklara det för er, säger fröken. TEMA är när man ska jobba med en sak under en hel vecka. Ska vi lära oss en enda bokstav på en vecka? säger Jocke argt. Min pappa kommer aldrig att acceptera det! Nej, nej, säger fröken. Hon förklarar vidare att man ska ha olika ämnen som ska handla om samma sak. Om man till exempel skulle ha Kina som tema så skulle man lära sig att skriva kinesiska tecken, lära sig ett kinesiskt ord, lära sig om Kinas historia och få rita teckningar om Kina. Varför ska vi lära oss så mycket om Kina? undrar Sune. Är det inte bättre att vi lär oss om Norge? Vi ska inte ha varken Kina eller Norge som tema, säger fröken. Vi ska ha tema om nåt helt annat. Vadå? Hela klassen tittar förväntansfullt på fröken. Vi ska ha temat Vänskap! Alla barnen i klassen sitter tysta en lång stund. Vänskap? Hur ska man ha tema om vänskap? Ska man lära sig att prata vänligt då? Och att stava till ordet vänskap? Och kanske ska man rita vänliga teckningar? Fröken förklarar att hela skolan ska arbeta med vänskap under en hel vecka. Alla skolämnen ska handla om vänskap på olika sätt. Sune tycker att det känns ganska spännande. En hel veckas träningsläger på att vara snäll. Om man inte klarar det så kanske man får kvarsittning inne hos rektorn och får träna lite extra på att vara vänlig. Fröken ställer sig framme vid tavlan och säger att
hon ska skriva upp hur en riktig vän ska vara. Alla får komma med förslag. En vän ska vara snäll, säger Sara. Bra, säger fröken och skriver upp snäll på tavlan. Mer? Nu börjar alla barnen ivrigt vifta med händerna i luften för att få säga hur de tycker att en vän ska vara. En vän ska ha fina saker, säger Jyri. En vän ska äppelträd i trädgården, säger Mikaela. Jag tycker att en vän ska ha rena kläder, säger Miranda. Och så måste en vän alltid vara glad, menar Sophie. En vän ska ha många leksaker, tycker Jonas. Fröken står framme vid tavlan och skriver upp alla sakerna som barnen föreslår utan att protestera en enda gång. Alla sakerna ska få vara med på tavlan. En bra vän ska ha en segelbåt, säger Andreas. Jag tycker att en bra vän ska skratta hela tiden, menar Sara. Man måste kunna lita på en vän, säger Sophie. Ja, håller Jessica med. En vän sviker inte. En riktigt bra vän blir aldrig arg, säger Matilda. Hon ska alltid förstå och kunna förlåta om man har gjort nåt dumt. Sune sitter tyst och lyssnar på alla förslag från klasskompisarna. Tänk vad många saker man måste klara av för att kunna vara vän med alla. Han undrar om det ens är möjligt att vara en sådan vän. Hur ska man kunna klara av att vara snäll, ha fina saker och äppelträd, rena kläder och många leksaker? Och samtidigt ska man alltid vara glad och aldrig svika eller vara arg. Dessutom ska man ha en egen segelbåt. Sune inser att han aldrig kommer kunna bli en riktig vän. Han känner sig misslyckad. Han kanske är världens sämsta kompis? Sune suckar och tycker att hela världen blir alldeles hopplös. Det finns inte en chans att han skulle kunna klara av allt det där. När alla förslagen har blivit uppskrivna på tavlan så vänder sig fröken mot klassen igen. Hon ser att alla eleverna ser nöjda ut. Alla utom en. Sune. Han ser faktiskt riktigt ledsen ut. Men Sune, säger hon. Vad är det med dig? Ingenting, muttrar Sune. Allt är dåligt.
Fröken undrar vad det är för dumheter. Allt är ju bra, menar hon. Tycker du? säger Sune förvånat. Vi fick ju reda på hur en riktig vän ska vara. Och det klarar ingen av. Såna vänner finns inte på riktigt! Fröken tittar undrande på Sune. Vad menar du? Jag vet att man ska vara snäll och aldrig vara arg eller nåt sånt. Men det är faktiskt inte så lätt när man har en lillebror som sätter tejp i ansiktet på en när man sover! Det är ganska svårt att vara en bra kompis om man inte har råd med en segelbåt eller fina kläder! Alla i klassen sitter tysta och tittar på Sune. Ni fattar väl att ingen kommer kunna vara en bra vän nånsin. Det är lika bra att ge upp! Men Sune, säger fröken. Det är ju inte meningen att man ska vara allt det där som vi skrev upp på tavlan. Det var bara exempel på vad olika männi-skor tycker är viktigt. Sune svarar inte. Han tycker att det känns dumt och onödigt att man ska behöva köpa en segelbåt och skaffa rena kläder bara för att man ska vara en bra vän i andras ögon. Vore det inte bättre om man bara gjorde snälla saker istället, tänker han. Fröken säger att det var meningen att alla i klassen skulle få se hur många olika saker som anses vara snällt. Det är precis som du säger, Sune. Det är svårt att vara snäll och vänlig mot alla. Men man måste ju börja nånstans. Eller hur? Och då kan man börja med att göra en vänlig sak mot nån annan. Det ska vi träna på under nästa lektion. Men nu är det dags för lite rast. Alla barnen rusar glatt ut från klassrummet. Det är skönt att vara ledig efter en så jobbig lektion, tänker Sune. Jocke frågar om Sune vill vara med och sparka boll. Men Sune har ingen lust med det. Fegis, säger Jocke tufft och sparkar upp lite snö på Sunes byxor. Sedan rusar Jocke iväg till bollplanen, men där har redan Sara och Mikaela börjat göra i ordning för att hoppa hopprep. Vad gör ni? säger Jocke argt. Vi ska ju ha bollplanen. Vadå ska? säger Sara argt. Vi har väl lika stor rätt som ni att vara här.
Alla killar vill ju spela fotboll nu! Jocke blir så arg att han nästan kokar. Inte Sune, säger Sara. Han vill inte. Nähä, men han är kanske inte helt och hållet en kille, menar Jocke. Alla riktiga killar vill spela fotboll. På fotbollsplanen. Men vadå? säger Sophie. Jag vill kanske också spela fotboll. Får man inte göra det om man är tjej? Jo, säger Jocke och himlar med ögonen. Men tjejer är ju mycket sämre på fotboll. Du får vara med lite ändå. Lite ändå? Nu blir Sophie arg. Hon tycker att Jocke är en fjant som säger sådana där korkade saker. Sophie menar att bollplanen ska användas av den som var där först och nu var ju Sara och Mikaela där först, så då får Jocke spela fotboll någon annanstans. Är du inte klok? ryter Jocke irriterat. De är ju bara två stycken. Vi är tio stycken som vill spela fotboll. Det är orättvist! Jag är inte så sugen på fotboll, säger Andreas. Jag kan lika gärna hoppa hopprep. Svik inte nu! vrålar Jocke. Det är killarna mot tjejerna. Tjejerna och Sune, säger Sara. Jocke hoppar upp och ner av ilska. Alla barnen börjar ropa och skrika och säga elaka saker till varandra. Fröken kommer rusande och undrar vad alla håller på med. Jocke förklarar att Sara och Mikaela stal hans fotbollsplan och att alla är elaka mot honom bara för att han är en kille. Sophie berättar att det är Jocke som beter sig illa och försöker jaga bort Sara och Mikaela bara för att han ska kunna spela fotboll. Fröken försöker lugna ner alla barnen så gott hon kan. Då går Sune fram till alla de arga klasskompisarna. Vad var det jag sa? säger han till fröken. Va? Fröken tittar undrande på Sune. Jag sa ju att det inte var nån idé att vara en bra vän, för ingen klarar av det. Så nu ger alla upp och blir som vanligt igen. Dumma och elaka. Är det ett bra tema att ha i skolan? Hur man är dum? Fröken skakar på huvudet och säger att bråket visar hur viktigt det är att arbeta med vänskap. Alla måste träna på att bli bättre på att vara en snäll kompis.
Sune undrar hur man ska träna på det. Då före-slår fröken att om någon gör en elak sak så kan man säga du är min vän i alla fall. Sune stirrar på fröken. Är du inte klok? säger han. Så kan man väl inte säga? Varför inte? Tänk dig själv om du vaknade upp en morgon och nån lillebror har klistrat fast tejp i ditt ansikte. Skulle du kunna säga du är min vän i alla fall till honom? Fröken fnissar. Nä, Sune. Du har rätt. Det är nog ganska svårt att säga det vid ett sånt tillfälle. Just då kommer rektorn rusande för att se vad det är för bråk vid bollplanen. Men han ser inte att dörren är stängd så han springer rakt in i glasdörren. PANG! Rektorns näsa blir nästan platt av smällen. Alla barnen börjar skratta. Det ser ju så roligt ut! Men rektorn tycker inte alls att det är roligt. Han svär och säger fula ord till dörren. Då går Sune fram till rektorn och klappar honom lite på armen. Se så, säger Sune. Det är bra att du tränar på att vara snäll. Va? Rektorn tittar irriterat ner på den lilla sjuåringen. Nu tycker jag att du ska säga till dörren att du är min vän i alla fall, så kommer allt bli bra. Rektorn stirrar förvånat på Sune. Fröken kommer fram och förklarar att klassen har tema om vänskap och att det är därför Sune pratar om att man måste träna på att vara snäll. Rektorn mumlar att han kan vara snäll, mot människor. Det är värre med dörrar. Nu fattar du vad jag menar, va? säger Sune till fröken. Hon skrattar och säger att hon förstår precis vad Sune menar. Men hur tycker DU att vi ska göra då? fnissar fröken. Man kan vara lagom snäll, tycker jag. Det räcker väl?
Ja, Sune, säger fröken. Du har rätt. Det räcker att vara lagom snäll. Skolklockan ringer och det är dags att gå in på lektion igen. Vad säger du, Sune, säger fröken. Ska vi gå in och träna oss på att vara lagom snälla? Det tycker Sune låter som en bra idé. Man kan ju faktiskt inte alltid vara en snällis. Ibland måste man få vara lagom arg också. I alla fall om man har en lillebror som klistrar tejp i ansiktet på en under natten när man sover.