Antonis & Pia. Dimitrios Solarides

Antonis & Pia Dimitrios Solarides

Till min bror Akilles

Ett femtiotal gäster sitter utspridda över hela lokalen. De flesta av dem röker, några sitter i små sällskap, andra kopplar av ensamma vid sina bord och smuttar på ett glas vin medan de smakar på äkta tzatsiki, mousaka eller soutzoukakia. Athenas lokal är rymlig och möblerad i antikgrekisk stil. Belysningen är mjuk och behaglig, grekisk musik hörs på låg nivå och genom fönsterrutorna, i gatlampornas elektriska sken, syns några av Östermalms eleganta 1800-talsbyggnader. Restaurangen har funnits i femton år och den stolte grundaren är en äldre man vid namn Nikolaos Georgiou, även kallad Nikos. Han må vara halvanalfabet men han besitter ett enastående affärssinne. Han har förvandlat Athena från en krog i mängden till Stockholms kanske populäraste grekiskinspirerade ställe. Han har lyckats kombinera ett relativt centralt läge med hyggliga priser och hög matkvalité. Nikos är inte bara Athenas skapare utan har också betytt en hel del för en ung uniformerad servitör som just nu sitter mitt emot honom vid personalbordet och sörplar hett svart kaffe ur sin kopp. Den unge mannen heter Antonios Karras, även kallad Antonis av sina närmaste, och är på väg att utföra sitt första 5

arbetspass i Sverige. Huvudskälet till att han kommit till den svenska huvudstaden är att studera till läkare. Under de två första åren har pappas ekonomiska bistånd från Grekland finansierat studierna men nu, våren 1993, när den svenska ekonomiska krisen har tilltagit på allvar och riksbanken har höjt styrräntan till 500 procent har Antonis blivit tvungen att skaffa sig ett extraknäck för att klara de ökade boendekostnaderna. Antonis och Nikos kommer från samma fattiga by i Norra Grekland och det var Nikos som först hittade vägen till Stockholm då den svenska industrin på sextitalet skrek efter utländsk arbetskraft. Under sina återkommande semesterbesök i byn berättade Nikos för Antonis om hur underbart livet i Stockholm var för unga invandrare. Det fanns gott om välbetalda jobb, möjligheter till studier och massor med sköna sexiga blondiner som längtade efter sydeuropeiska pojkvänner. Dessa berättelser fastnade i Antonis medvetande en gång för alla och eftersom han alltid hade velat studera till läkare visste han exakt vart han skulle ta vägen så fort han gick ur gymnasiet. Pappa Stavros hade dock andra planer. Han behövde Antonis i deras lantbruksföretag och ville inte höra talas om 6

någonting annat. Det uppstod bråk och hårda ord men tack vare Nikos diplomatiska medling kunde en kompromiss nås: Okej, Antonis fick åka till Sverige men enbart i syfte att studera till läkare och så fort han blev klar med studierna skulle han omedelbart återvända till hemlandet. Skulle han däremot missbruka pappas förtroende och missköta sitt plugg genom att slösa bort sin tid på vackra svenska flickor skulle den ekonomiska hjälpen omedelbart dras in. Herr Nikos, som Antonis av respekt alltid kallar honom, röker en Prince medan han kastar blickar runtomkring sig för att kolla att allt står rätt till i lokalen. Gästerna verkar njuta av sin mat, sitt grekiska vin, medan hans storväxte son Vangelis står några meter längre bort, bakom en stor kassaapparat, och tar emot beställningar från två andra manliga uniformerade servitörer. Herr Nikos tar ytterligare ett bloss, vänder blicken mot Antonis och säger på nordgrekiska: Har jag någonsin nämnt för dig om en herre vid namn Lars Stenholm? Nej herr Nikos, det har du troligen inte gjort. Annars hade jag nog kommit ihåg. Det hade du säkert gjort. För jag vet att du har ett hästminne. Det har du alltid haft. 7

Antonis börjar bli nyfiken. Nå vad är det med honom då? Han ringde igår och beställde bord för tre personer klockan åtta i kväll, ett av dina bord. Med sitt tjockhåriga pekfinger pekar han ut någonstans mot lokalens västra sida. Det ligger där borta vid fönstret. För han gillar utsikt. Det har han alltid gjort under de åren som jag har haft honom som gäst. Han tittar på sin armbandsklocka. De har aldrig tidigare varit försenade, så var beredd Han ler kärleksfullt mot den unge landsmannen. Lova mig nu Antoni att du gör ditt bästa för att ge dem den förväntade servisen. För jag har gjort dem bortskämda, förstår du. Du vet vad jag menar, de ska inte vänta länge på sin mat, du ska vara trevlig mot dem, tillmötesgående och framförallt snabb. Jag lovar herr Nikos. Och du vet att jag gör allt för att infria mina löften till dig. Jag glömmer aldrig vad du har gjort för mig. Om det inte hade varit för din framgångsrika medling hade jag plockat bomull i min pappas lantbruk vid det här laget, inte sant? Vet du vad? Nu börjar du snacka litet för mycket. För så jävla mycket har jag inte gjort för dig som du påstår. Det 8