FÖRVALTNINGSPLAN Norra Östersjöns vattendistrikt 2009 2015
FÖRVALTNINGSPLAN 1 Förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt 2009-2015 Vattenmyndigheten för Norra Östersjöns vattendistrikt har beslutat om denna förvaltningsplan den 16 december 2009, enligt 5 kap 1 förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (vattenförvaltningsförordningen). Syftet med förvaltningsplanen är att sammanfatta arbetet som har bedrivits inom den första vattenförvaltningscykeln vad avser statusklassificering av yt- och grundvatten, framtagande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram samt deltagande i vattenförvaltningen. Sammanfattningen omfattar såväl arbetsmetodik som resultat. Förvaltningsplanen redovisar även en översikt över de viktigare insatserna för vattenförvaltningen 2009 2015. Miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna i Norra Östersjöns vattendistrikt har föreskrivits genom beslut 537-10295-09 och åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna har beslutats av Vattenmyndigheten samtidigt som detta beslut och framgår av 537-10296-09. Vattenmyndigheten har genomfört en miljöbedömning av åtgärdsprogrammet, enligt 6 kap 11 miljöbalken. I miljöbedömningen ingår det en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt 6 kap 12 miljöbalken (se beslut 537-10297-09). Detta beslut har föregåtts av samråd enligt 2 kap 4 vattenförvaltningsförordningen. De synpunkter som har framkommit under samrådet kring förslaget till förvaltningsplan har sammanställts i en Särskild sammanställning (se separat dokument).
FÖRVALTNINGSPLAN 2 Innehåll 1 Läsanvisning 4 2 Sammanfattning 5 2.1 Allmän beskrivning av Norra Östersjöns vattendistrikt 5 2.2 Kartläggning och analys av vattendistriktet 6 2.3 Åtgärder för bättre vatten 10 2.4 Miljökvalitetsnormer 11 2.5 Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen 12 2.6 Övervakningsprogram 13 2.7 Deltagande i vattenförvaltningsarbetet 14 2.8 Vattenförvaltningen 2009-2015 14 3 Inledning 16 3.1 Vatten ett arv att vårda och förvalta 16 3.2 Syfte och mål med förvaltningsplanen 17 3.3 Syfte och mål med vattenförvaltningen 17 3.4 Omfattning av vattenförvaltningen 17 3.5 Organisation av vattenförvaltningen 18 3.6 Vattenförvaltningens arbetsmoment 21 3.7 Avgränsningar av dataunderlag 23 4 Beskrivning av vattendistriktet 24 4.1 Hydrologiska förhållanden 26 4.2 Grundvatten 27 4.3 Ytvatten 30 5 Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen 42 5.1 Dricksvattenförekomster 46 5.2 Områden för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter 46 5.3 Badvatten 47 5.4 Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen 47 5.5 Områden till skydd för livsmiljöer och arter (Natura 2000) 48 6 Övervakning 49 6.1 Övervakningstyper 49 6.2 Övervakningsprogram för Norra Östersjöns vattendistrikt 50 6.3 Revidering av Sveriges övervakningsprogram 56 6.4 Övervakning av prioriterade ämnen 57 7 Status 2009 58 7.1 Grundvatten 58 7.2 Ytvatten 64 7.3 Skyddade områden 75 8 Påverkansanalys 79 8.1 Vad används påverkansanalysen till? 79 8.2 Arbetssätt vid påverkansanalys 80 8.3 Påverkanskällor 83 9 Miljöproblem i Norra Östersjöns vattendistrikt 95 9.1 Försurning 95 9.2 Övergödning 97
FÖRVALTNINGSPLAN 3 9.3 Miljögifter 101 9.4 Främmande arter 105 9.5 Vattenuttag 106 9.6 Fysiska förändringar 106 9.7 Klorid, nitrat, ammonium och sulfat i grundvatten 109 9.8 Klimatförändringar 110 10 Ekonomisk analys för Norra Östersjöns vattendistrikt 111 10.1 Miljöekonomisk profil för distriktet 111 10.2 Kostnadstäckning för vattentjänster med avseende på status 2009 113 10.3 Prognos för socioekonomiska faktorers utveckling till 2015 114 11 Riskbedömning 2015 117 11.1 Grundvatten 117 11.2 Ytvatten 119 12 Åtgärder för bättre vatten 123 12.1 Sammanfattning av Vattenmyndighetens åtgärdsprogram 123 12.2 Vattenfrågor i lagstiftningen 135 13 Miljökvalitetsnormer 139 13.1 Inledning 139 13.2 Statusklassificering och fastställande av miljökvalitetsnormer 140 13.3 Undantag 143 13.4 Beslutade miljökvalitetsnormer 146 13.5 Särskilda krav för skyddade områden 149 14 Deltagande i vattenförvaltningen 151 14.1 Tillgång till grundinformation 151 14.2 Samråd 154 14.3 Samverkan 159 14.4 Slutsatser från första vattenförvaltningscykeln 161 15 Vattenförvaltningen 2009-2015 162 15.1 Tidplan för vattenförvaltningen 162 15.2 Arbetsformer, samordning och samverkan 162 15.3 Kartläggning och analys kommer att utvecklas 163 15.4 Utveckling av övervakningen för vattenförvaltningens behov 164 15.5 Dataunderlag och datahantering 165 15.6 Åtgärder program och genomförande 166 15.7 Klimatfrågor och vattenförvaltning ska kopplas ihop 167 15.8 Arbetet inom EU kommer att utvecklas 167 15.9 Vattenförvaltningen tar nästa steg 168 16 Underlagsmaterial 169 16.1 Referensdokument 169 16.2 Vattenmyndighetens publikationer 175 16.3 Databaser och analysverktyg 177 17 Förklaring av termer och begrepp 178
FÖRVALTNINGSPLAN 4 1 Läsanvisning Denna läsanvisning syftar till att underlätta för läsaren genom att översiktligt beskriva innehållet i förvaltningsplanens kapitel. I Sammanfattning ges en översiktlig bild av resultat från arbetet i vattendistriktet efter första vattenförvaltningscykeln. I Inledning ges en introduktion till arbetet inom vattenförvaltningen och dess legala grund. Här finns även information om hur vattenförvaltningsarbetet är organiserat och vilka de viktigaste aktörerna är. I Beskrivning av vattendistriktet ges en allmän beskrivning av vattendistriktet med avseende på geografi och hydrologiska förhållanden. Här beskrivs också hur vattenförekomsterna är avgränsade samt hur arbetet med att förklara ytvatten som kraftigt modifierade eller konstgjorda har bedrivits under den första förvaltninsgcykeln. I Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen finns information om de områden som omfattas av begreppet skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Information om den legala grunden samt tabeller där vattenförekomster som omfattas av ett visst skydd visas. Kapitlet Övervakning beskriver det övervakningsprogram som har fastställts för att beskriva och följa upp tillståndet i yt- och grundvatten. Dessutom beskrivs övergripande hur övervakningsprogrammet ska utvecklas för att bättre uppfylla vattenförvaltningens krav. Status 2009 beskriver arbetet med att statusklassificera grund- och ytvatten. Arbetsmetoder och resultat av statusklassificeringen redovisas översiktligt. I Påverkansanalys beskrivs hur arbetet har bedrivits för att kartlägga den påverkan som finns på distriktets vatten och de viktigaste påverkanskällorna redovisas. Arbetet med påverkansanalys ligger bl.a. till grund för bedömningen av vilka miljöproblem som föreligger i distriktet, vilket beskrivs i det efterföljande kapitel Miljöproblem i Norra Östersjöns vattendistrikt. Här redovisas de viktigaste vattenrelaterade miljöproblemen i vattendistriktet och bakomliggande orsaker. I Ekonomisk analys beskrivs den grundläggande ekonomiska analysen, dvs. den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen och vilken kostnadstäckning som vattentjänster uppnår för statusen 2009. Riskbedömning 2015 beskriver arbetet med att bedöma risken för att en vattenförekomst inte kommer att uppnå god status till år 2015, alternativt kommer att ha en försämrad status år 2015. I kapitlet Åtgärder för bättre vatten redovisas en sammanfattning av det åtgärdsprogram som har fastställts för vattendistriktet. Avsnittet innehåller även en översiktlig redovisning av hur åtgärder för vatten hanteras i den svenska i lagstiftningen. Miljökvalitetsnormer beskriver översiktligt vilka miljökvalitetsnormer som har fastställts för vattendistriktets vattenförekomster. Kapitlet Deltagande i vattenförvaltningen beskriver hur arbetet med samråd, samverkan och information till allmänheten har bedrivits. Här finns också en sammanfattning av hur de synpunkter som har inkommit under samråden under den första vattenförvaltningscykeln har beaktats. Kapitlet Vattenförvaltningen 2009-2015 är en utblick inför nästa vattenförvaltningscykel och dess utmaningar och prioriterade arbetsuppgifter. I kapitlet Underlagsmaterial finns en förteckning över olika typer av referensdokument, publikationer från vattenmyndigheten samt viktiga databaser och analysverktyg som har använts i vattenförvaltningsarbetet. I Förklaring av termer och begrepp förklaras vanliga begrepp som används i förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökonsekvensbeskrivning.
FÖRVALTNINGSPLAN 5 2 Sammanfattning År 2000 beslutade EU om en ny europeisk vattenpolitik, som innebär att ett systematiskt planeringsarbete för att bevara och förbättra kvaliteten i våra sjöar, vattendrag, kust- och grundvatten ska ske i alla medlemsländer. Förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt är en sammanställning av vattenförvaltningens arbetsprocess och de resultat den har genererat under den första sexåriga cykeln i vattenförvaltningen. Förvaltningsplanen redovisar kunskap om vattnen i distriktet och omfattar bl.a. tillstånd, användning, påverkan, miljökvalitetsnormer, åtgärder och övervakning. I förvaltningsplanen redovisas också brister, framtida behov och prioriteringar i arbetet under kommande förvaltningscykel. Redovisningen i förvaltningsplanen görs på en översiktlig nivå, där informationen har sammanfattats för hela vattendistriktet. För information om enskilda vattenförekomster hänvisas i första hand till databasen VISS (www.viss.lst.se) och Vattenkartan (www.vattenkartan.se). 2.1 Allmän beskrivning av Norra Östersjöns vattendistrikt Norra Östersjöns vattendistrikt är det till ytan minsta vattendistriktet i Sverige men har med sina 2,9 miljoner invånare den största befolkningen (tabell 1). Vattendistriktet omfattar huvudavrinningsområden från Tämnarån i norr till Kilaån i söder. Dessutom tillkommer landområden vid kusten samt kustvattenområdet intill en sjömil utanför skärgårdens yttersta kobbar och skär (den s.k. baslinjen). Vattendistriktets area är ca 44 000 km 2 inklusive kustvattnen och ca 37 000 km 2 exklusive kustvattnen. Det dominerande avrinningsområdet är Norrström, dvs. området som rinner ut via Mälaren i Stockholm och Södertälje, med en area på drygt 22 000 km 2. De största vattendragen i distriktet är Tämnarån, Norrtäljeån, Nyköpingsån och Norrström med sina biflöden Fyrisån, Enköpingsån, Sagån, Svartån, Kolbäcksån, Köpingsån, Hedströmmen, Arbogaån och Eskilstunaån. De största sjöarna är Mälaren, Hjälmaren, Båven, Yngaren, Sottern, Toften, Tämnaren, Erken och Väsman. Distriktet ligger till större delen under den högsta kustlinjen och genomkorsas av många stora rullstensåsar, som håller stora, lättutnyttjade grundvattenförekomster. Exempel är Uppsalaåsen, Enköpingsåsen och Badelundaåsen. Vattendistriktet berör 76 kommuner och omfattar hela eller delar av sju län: Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Örebro län, Västmanlands län och Dalarnas län. Markanvändningen i distriktet utgörs till 61,5 % av skog, medan jordbruksandelen är 22 %. 9,5 % av den totala arealen utgörs av vatten, 5 % är bebyggd mark och ca 2,5 % utgörs av våtmark. Årsnederbörden är låg i den östra delen av distriktet och högre i den västra delen. Årsavdunstningen är hög och medelavrinningen blir därmed låg i den östra delen och jämförelsevis högre i den västra. Medelavrinningen är ca 280 mm/år.
FÖRVALTNINGSPLAN 6 Tabell 1. Norra Östersjöns vattendistrikt i siffror. Allmän beskrivning Distriktets storlek -inklusive kustvatten 44 000 km 2 -exklusive kustvatten 37 000 km 2 Antal berörda kommuner 76 Antal berörda län 7 Befolkning ca 2,9 milj -inom tätort ca 2,6 milj -utanför tätort ca 250 000 Markanvändning -bebyggd mark 5 % -skogsmark 61,5 % -jordbruksmark 22 % -vatten 9,5 % -våtmark 2,5 % Hydrologiska förhållanden - årsnederbörd 600-900 mm -medelavrinning ca 280 mm/år 2.2 Kartläggning och analys av vattendistriktet Under den första vattenförvaltningscykeln har en kartläggning och analys för vattendistriktet genomförts. Kartläggningsarbetet har bl.a. inkluderat avgränsning av vattenförekomster, beskrivning av tillståndet i distriktets vatten och analys av den påverkan som finns. Avgränsning av vattenförekomster och förklarande av kraftigt modifierade vatten samt konstgjorda vatten I vattendistriktet finns med nuvarande avgränsningar 529 grundvattenförekomster och 1130 ytvattenförekomster, varav 340 sjöar, 623 vattendrag, 19 övergångsvatten och 148 kustvatten. Dessutom finns 5 vattenförekomster i utsjöområdet 1-12 sjömil utanför skärgårdens yttersta kobbar och skär. Under vissa förutsättningar kan vattenmyndigheten förklara en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad. Utgångspunkten för att en vattenförekomst ska kunna förklaras som kraftigt modifierad är att den har fått en väsentligt ändrad fysisk karaktär till följd av en viss mänsklig verksamhet av stor samhällsnytta. Förändringen ska vara permanent och inte tillfällig eller kortvarig. Förändringarna ska också ha medfört att vattnets ekologi har påverkats negativt och att den ekologiska statusen är sämre än god. Av distriktets ytvattenförekomster har 17 förklarats som kraftigt modifierade på grund av vattenkraft eller hamnverksamhet och 2 vattenförekomster har förklarats som konstgjorda (Tabell 2).
FÖRVALTNINGSPLAN 7 Utöver dessa vattenförekomster har vattenmyndigheten bedömt att åtminstone 79 vattenförekomster i vattendrag och sjöar uppfyller kriterierna för att bedömas som preliminärt kraftigt modifierade vatten (pkmv). Det innebär att det under nästa förvaltningscykel behöver genomföras ett utredningsarbete för att bedöma om även dessa vattenförekomster kan förklaras som kraftigt modifierade. Tabell 2. Antal kraftigt modifierade eller konstgjorda ytvattenförekomster i Norra Östersjöns vattendistrikt. Kraftig modifierade och konstgjorda vatten Sjöar Vattendrag Övergångsvatten Kustvatten Kraftigt modifierade vatten 2 6 3 6 Konstgjorda vatten 0 2 0 0 Beskrivning av tillstånd, påverkan och miljöproblem Arbetet under den första förvaltningscykeln har utmynnat i en samlad bild av miljösituationen klassificering av vattenstatus i distriktet (Tabell 3 och 4). När det gäller grundvatten uppnår 98 % av vattenförekomsterna god kemisk status och samtliga förekomster har bedömts nå god kvantitativ status. I grundvattenförekomster med otillfredsställande kemisk status återfinns förhöjda halter av bekämpningsmedel och klorid. Omkring 70 % av vattendistriktets sjöar och vattendrag bedöms ha måttlig ekologisk status eller sämre. När det gäller sjöarna är det framför allt övergödningspåverkan som orsakar att god ekologisk status inte uppnås och för vattendragen är övergödning och olika typer av fysiska förändringar de största problemen. Av distriktets kust- och övergångsvatten uppnår omkring 97 % av vattenförekomsterna inte god ekologisk status och där är övergödningen det största problemet. Inga ytvattenförekomster uppnår god kemisk status eftersom gränsvärden för kvicksilver i fisk överskrids i hela Sverige, även i kustvattnen. Om kvicksilver exkluderas ur bedömningarna är det istället mindre än 1 % av vattendragen och drygt 2 % av sjöarna som inte uppnår god status. I dessa fall är det framför allt gränsvärden för tributyltenn (TBT) som överskrids. Av vattenförekomsterna i kust- och övergångsvatten uppnår ca 10 % inte god kemisk status och där är det i samtliga fall gränsvärden för TBT som överskrids. För kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten tillämpas inte samma kvalitetskrav om ekologisk status som för naturliga vattenförekomster. Istället är kravet att uppnå god ekologisk potential. Det innebär att vattnet i dessa vattenförekomster ska uppnå så god ekologisk kvalitet som möjligt utan att det har för stor negativ inverkan på den verksamhet som ligger till grund för förklarandet. Samtliga vattenförekomster som har förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda i vattendistriktet har klassificerats till måttlig ekologisk potential. Vattenmyndigheten bedömer det alltså möjligt att genomföra lämpliga fysiska förbättringsåtgärder som ger ekologiska effekter utan att det medför betydande inverkan på
FÖRVALTNINGSPLAN 8 miljön i stort eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har förklarats som kraftigt modifierad eller konstgjord. Statusklassificeringen och påverkansanalysen ligger till grund för riskbedömningen där man bedömer risken för att en vattenförekomst inte ska uppnå god status, eller få försämrad status, till år 2015. Riskbedömningen genomförs bl.a. för att identifiera de vatten som ska omfattas av åtgärdsprogrammet. Den utgör också ett underlag för prioritering av övervakningsinsatser. Av vattendistriktets grundvattenförekomster har ca 25 % bedömts vara i riskzonen att inte nå god kemisk status till år 2015. När det gäller ekologisk status och potential i ytvatten har drygt 80 % av sjöarna och vattendragen bedömts vara i riskzonen att inte uppnå god status eller potential till år 2015. Motsvarande siffra för kust- och övergångsvattnen är nästan 100 %. Riskbedömningen vad gäller kemisk status (exklusive kvicksilver) visar att 14 % av sjöarna, 25 % av vattendragen och 25 % av kust- och övergångsvattnen är i riskzonen att inte nå god kemisk status till år 2015. Tabell 3. Sammanfattning av statusklassificering och riskbedömning för grundvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt. Statusklassificering och riskbedömning grundvatten Totalt antal vattenförekomster 529 Kemisk status Vattenförekomster med god kemisk status 521 Vattenförekomster med otillfredsställande kemisk status Vattenförekomster i risk att ha otillfredsställande kemisk status år 2015 8 139 Kvantitativ status Vattenförekomster med god kvantitativ status 529 Vattenförekomster med otillfredsställande kvantitativ status Vattenförekomster i risk att ha otillfredsställande kvantitativ status år 2015 0 0
FÖRVALTNINGSPLAN 9 Tabell 4. Sammanfattning av statusklassificering och riskbedömning för ytvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt. Statusklassificering och riskbedömning ytvatten Sjöar Vattendrag Övergångsvatten Kustvatten Hav Totalt antal vattenförekomster 623 340 19 148 5 Ekologisk status/potential Vattenförekomster med god eller hög ekologisk status 158 110 0 4 - - varav hög ekologisk status 0 1 0 0 - - varav god ekologisk status 158 109 0 4 - Vattenförekomster med sämre än god ekologisk status 457 228 16 138 - - varav måttlig ekologisk status 367 159 8 117 - - varav otillfredsställande ekologisk status 63 58 8 17 - - varav dålig ekologisk status 27 11 0 4 - Vattenförekomster med god ekologisk potential Vattenförekomster med måttlig ekologisk potential Vattenförekomster i risk att ha sämre än god ekologisk status/potential år 2015 0 0 0 0-8 2 3 6-528 283 19 146 - Kemisk status (exklusive kvicksilver) Vattenförekomster med god kemisk status Vattenförekomster som ej uppnår god kemisk status Vattenförekomster i risk att ha sämre än god kemisk status år 2015 619 332 16 133 5 4 8 3 15 0 155 47 4 36 3
FÖRVALTNINGSPLAN 10 Övergödning och fysiska förändringar är de allvarligaste miljöproblemen i distriktets sjöar och vattendrag. Många av vattenförekomsterna har dessutom bedömts ha problem med miljögifter. Dessa bedömningar har till stor del baserats enbart på en påverkansanalys eftersom underlag i form av mätdata ofta saknas för aktuella ämnen. I kustvattnen är övergödningen det största konstaterade miljöproblemet. Samtliga kustvattenförekomster har bedömts vara i risk att ha problem med främmande arter men kunskapsunderlaget kring hur främmande arter påverkar den ekologiska statusen är bristfälligt. Tabell 5. Sammanfattning av miljöproblem för ytvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt. Miljöproblem ytvatten Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Totalt antal vattenförekomster 623 340 19 148 Försurning 70 45-0 Övergödning 295 163 19 143 Miljögifter (exklusive kvicksilver) 155 47 4 36 Främmande arter 48 23 19 148 Vattenuttag 0 1 - - Flödesförändringar 52 6 - - Kontinuitetsförändringar 324 88 - - Morfologiska förändringar 281 81 - - Ekonomisk analys Den översiktliga ekonomiska analysen som har genomförts inom ramen för kartläggningsarbetet visar bl.a. att full kostnadstäckning för vattentjänster inte uppnås på grund av att miljökostnaden inte uppfylls. 2.3 Åtgärder för bättre vatten Vattenmyndigheten har fastställt ett åtgärdsprogram för vattendistriktet, enligt 5 kap 5 miljöbalken och 6 kap 1 vattenförvaltningsförordningen. Åtgärdsprogrammet är juridiskt bindande för myndigheter och kommuner och omfattar 37 åtgärder. Syftet med åtgärdsprogrammet är att uppnå de miljökvalitetsnormer som har fastställts för distriktets vattenförekomster. De åtgärder som tas upp avser i huvudsak ändring av styrmedel, men även utökad myndighetsutövning och utökat sektors- eller aktörsansvar. Åtgärdsprogrammet innehåller inte alla de åtgärder som en myndighet eller kommun kan behöva vidta för att uppnå miljökvalitetsnormerna.
FÖRVALTNINGSPLAN 11 2.4 Miljökvalitetsnormer Vattenmyndigheten har beslutat om miljökvalitetsnormer för samtliga yt- och grundvattenförekomster i distriktet. Inom vattenförvaltningen används miljökvalitetsnormer för att ange krav på vattnets kvalitet i flera olika avseenden. De grundläggande kvalitetskraven inom vattenförvaltningen, som uttrycks i form av miljökvalitetsnormer, syftar till att alla vattenförekomster ska uppnå minst god yt- eller grundvattenstatus eller god ekologisk potential senast den 22 december 2015. Till detta kan det komma särskilda krav i vissa typer av skyddade områden. Under vissa förutsättningar finns det utrymme för undantag från de grundläggande kraven, om det krävs längre tid för att uppnå god status eller god potential, om åtgärderna är ekonomiskt orimliga eller om det över huvud taget inte går att nå dit på grund av de naturliga förutsättningarna. Vattenmyndigheten har beslutat om sådana undantag i stor utsträckning, framför allt i form av tidsfrister för att uppnå god status eller god potential. Vattenmyndigheten har också beslutat om ett generellt undantag i form av ett mindre strängt krav för kvicksilver och kvicksilverföreningar i ytvatten, som ingår i bedömningen av kemisk ytvattenstatus. De nuvarande kvicksilverhalterna i biota i ytvattenförekomsterna medför att det i dagsläget inte bedöms tekniskt möjligt eller ekonomiskt rimligt att uppnå miljökvalitetsnormerna till år 2015. En fortsatt värdering av normer och åtgärder behöver genomföras. De miljökvalitetsnormer som har fastställts för grund- och ytvattenförekomster i Norra Östersjöns vattendistrikt sammanfattas i Tabell 6 och Tabell 7. Tabell 6. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer för grundvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt. Miljökvalitetsnormer grundvatten Totalt antal vattenförekomster 529 Kemisk grundvattenstatus God kemisk grundvattenstatus 2015 521 God kemisk grundvattenstatus 2015 med tidsfrist 2021 för ett eller flera ämnen 8 Kvantitativ grundvattenstatus God kvantitativ grundvattenstatus 2015 529
FÖRVALTNINGSPLAN 12 Tabell 7. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer för ytvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt. Miljökvalitetsnormer ytvatten Sjöar Vattendrag Övergångsvatten Kustvatten Summa Totalt antal vattenförekomster 623 340 19 148 1130 Ekologisk ytvattenstatus/potential Hög ekologisk status 2015 0 1 0 0 1 God ekologisk status 2015 158 109 0 4 271 God ekologisk status 2021 457 228 16 138 839 God ekologisk potential 2021 8 2 3 6 19 Kemisk ytvattenstatus (med undantag för kvicksilver) God kemisk ytvattenstatus 2015 619 332 16 133 1100 God kemisk ytvattenstatus 2015 med tidsfrist 2021 för ett eller flera ämnen 4 8 3 15 30 2.5 Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen Vattenmyndigheterna ska upprätta ett register över skyddade områden för varje vattendistrikt. Registret ska innehålla alla områden inom respektive distrikt som har förklarats kräva särskilt skydd enligt viss gemenskapslagstiftning för att värna distriktets yt- och grundvatten eller för bevarandet av livsmiljöer och arter som är direkt beroende av vatten. Registret ska lista dels alla vattenförekomster som berörs av de aktuella skydden och dels de skyddade områdena. Områdets geografiska avgränsning, områdets namn, typ av områdesskydd, svensk lagstiftning som skyddar området samt syftet med skyddet ska framgå i registret. Huvudskälet till att dessa områden pekas ut som skyddade områden i vattenförvaltningsförordningen är att de är särskilt skyddsvärda ur ett EU-perspektiv och att skyddsarbetet för dessa områden därför behöver samordnas med vattenförvaltningsarbetet. Omfattningen av skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen i Norra Östersjöns vattendistrikt visas i Tabell 8.
FÖRVALTNINGSPLAN 13 Tabell 8. Antal vattenförekomster i Norra Östersjöns vattendistrikt som berörs av skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Skyddade områden Sjöar Grundvatten Vattendrag Övergångsvatten Kustvatten Summa Totalt antal vattenförekomster 529 623 340 19 148 1659 Dricksvattenförekomster 171 6 24 - - 201 Områden för skydd av livsmiljöer och arter (Art- och habitatdirektivet) Områden för skydd av livsmiljöer och arter (Fågeldirektivet) - 76 50-87 213-32 26-36 94 Fiskvatten - - 13 - - 13 Musselvatten - - - - - 0 Badvatten - 1 27 4 16 48 Områden känsliga för utsläpp av näringsämnen (nitratdirektivet) Områden känsliga för utsläpp av näringsämnen (avloppsvatten - kväve) Områden känsliga för utsläpp av näringsämnen (avloppsvatten - fosfor) 102 68 47 - - 217 23 - - 18 132 173 529 623 340 19 148 1659 2.6 Övervakningsprogram För att följa upp tillståndet i distriktets vattenförekomster har ett övervakningsprogram fastställts. Detta rapporterades till EU i mars 2007 och omfattar sammanlagt 80 övervakningsstationer i grundvatten och 1045 stationer i ytvatten se tabell 9 och 10. Utöver dessa ingår även stationer för övervakning av badvatten och fiskvatten. Övervakningsprogrammet är en sammanställning av delar av den övervakning och miljöuppföljning som sker inom vattendistriktet, framför allt inom ramen för nationell och regional övervakning. Programmet omfattar kontrollerande respektive operativ övervakning av ytvatten samt kontrollerande och kvantitativ övervakning av grundvatten. Övervakningsprogrammet ska revideras senast 2012 för att bättre möta vattenförvaltningens krav och för att kunna ge ett bättre underlag för statusklassificering och uppföljning av åtgärders effekter.
FÖRVALTNINGSPLAN 14 Tabell 9. Antal stationer för grundvattenövervakning i övervakningsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Övervakning grundvatten Antal stationer inom övervakningsprogram - kontrollerande övervakning - kvantitativ övervakning 42 38 Tabell 10. Antal stationer för ytvattenövervakning i övervakningsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Övervakning ytvatten Sjöar Vattendrag Övergångsvatten Kustvatten Antal stationer inom övervakningsprogram - kontrollerande övervakning 244 93 1 112 - - operativ övervakning 449 146 0 0 - Hav 2.7 Deltagande i vattenförvaltningsarbetet Under hela vattenförvaltningsprocessen har ett brett informations- och samverkansarbete bedrivits inom och utanför vattendistriktet. I processen med att ta fram den slutgiltiga förvaltningsplanen har tre formella samråd hållits kring Arbetsprogram för förvaltningsplan (2007), Översikt av väsentliga frågor (2008) samt Förslag till förvaltningsplan, Förslag till Åtgärdsprogram, Förslag till Miljökvalitetsnormer och Förslag till Miljökonsekvensbeskrivning (2009). Efter varje samråd har inkommande synpunkter sammanställts i samrådsredogörelser. Utöver de formella samråden har andra typer av samverkan bedrivits med myndigheter, kommuner, företag, organisationer och allmänhet. Inom vattendistriktet finns bl.a. tre referensgrupper och samverkan på avrinningsområdesnivå bedrivs genom såväl tidigare etablerade som nybildade samverkansorgan. 2.8 Vattenförvaltningen 2009-2015 Ramen för arbetet i den andra förvaltningscykeln finns beskrivet i vattenförvaltningsförordningen, som följer den tidsplan som det europeiska arbetet har. Förslag till reviderad förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer kommer att presenteras senast den 22 december 2014, för att sedan beslutas ett år senare. Under kommande vattenförvaltningscykel kommer samverkan gentemot centrala myndigheter samt mellan de fem vattenmyndigheterna att utvecklas ytterligare. En större samordning av vattenförvaltningsarbetet och de svenska miljömålen är också viktigt. Lokalt har vattenmyndigheterna och länsstyrelserna stöttat utveckling av lokala samverkansorgan. Dessa
FÖRVALTNINGSPLAN 15 kommer att bli viktiga arenor för att knyta samman frågor som berör vatten och ska fungera som samverkansparter i det kommande arbetet. Kartläggning och analys kommer att utvecklas under nästa förvaltningscykel. Bl.a. behöver bedömningsgrunderna utvecklas, grundvattenarbetet behöver stärkas, och arbetet med ekonomiska analyser behöver utvecklas. Ett fortsatt arbete med att utveckla kriterier för kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten är också viktigt. Övervakningen behöver fortsätta att utvecklas för att möta vattenförvaltningens behov fullt ut. Vattenmyndigheterna kommer också att prioritera utveckling av VISS och Vattenkartan. Nu krävs det ett stort engagemang för att genomföra åtgärder för att uppnå miljökvalitetsnormerna och för att skapa ett bättre underlag som behövs för det nationella, regionala och lokala integrerade vattenförvaltningsarbetet. Vattenfrågor behöver också i ökad grad lyftas in i samhällsplaneringen för att hantera de effekter på samhället som ett förändrat klimat leder till. Många aktörer har varit med och byggt upp vattenförvaltningen och nu ska vi i samverkan arbeta vidare för att bevara och förbättra vattenmiljön i Sverige!
FÖRVALTNINGSPLAN 16 3 Inledning 3.1 Vatten ett arv att vårda och förvalta Sverige har i många årtionden arbetat aktivt med att förbättra kvaliteten på vattnet med hjälp av lagstiftning och andra styrmedel. Under 1950- och 1960-talen blev insikten om de stora vattenproblemen stor, oftast genom att man upptäckte brister i det råvatten som skulle bli till dricksvatten. Innan dess hade den vanliga inställningen varit att större vattendrag och sjöar liksom kustvattnet hade en mer eller mindre obegränsad förmåga att ta hand om föroreningar. Redan på 1950 talet bildades de första vattenvårdsförbunden. Idag finns många vattenorganisationer, verksamma inom ett avrinningsområde eller en kuststräcka, som har ansvar att gemensamt driva miljöövervakning och i vissa fall även åtgärdsarbete. Industrin, jordbruket, kommunerna och skogsbruket har på olika sätt tagit sitt ansvar genom t.ex. förbättringar i industriprocesser, ombyggnader av reningsanläggningar samt förbättringsinsatser inom jordbrukssektorn för att minska läckage till vattenmiljöer. Den svenska miljölagstiftningen före miljöbalken utformades i huvudsak mellan 1969 och 1973. 1969 tillkom den första moderna miljölagstiftningen genom miljöskyddslagen, där krav kunde ställas på verksamheter med utsläpp till vatten. Därefter gjordes många ändringar, men dessa har vanligen inte ändrat på grundidéerna från slutet av 1960-talet. En del helt nya lagar tillkom. De olika lagarna blev så olika varandra att de inte fungerade bra tillsammans. Under 1990-talet arbetades förslag fram på en svensk miljöbalk och 1999 trädde miljöbalken, SFS 1998:808 i kraft. I miljöbalken har ett antal lagar som rör miljö, natur och hälsa samordnats och skärpts. Miljöbalkens mål är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling och verka för en god och hälsosam miljö att leva i nu och för kommande generationer. Riksdagen antog 1999 mål för miljökvaliteten inom 16 områden. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbart på lång sikt. Miljökvalitetsmålen och delmålen ska vara vägledande för statliga och andra samhällsaktörers åtgärder på miljöområdet. Strävan är att vi till nästa generation ska ha löst de stora miljöproblemen. Det betyder att alla viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Många av dagens miljömål berör vatten. Åtgärder för att nå målen och ansvariga för att utföra åtgärderna är i många fall desamma som inom vattenförvaltningen. De direkta vattenanknutna målen är ingen övergödning, levande sjöar och vattendrag, grundvatten av god kvalitet, hav i balans, levande kust och skärgård samt myllrande våtmarker. Miljömålen giftfri miljö och ett rikt växt- och djurliv är indirekt vattenanknutna genom t.ex. arbetet med efterbehandling av föroreningsskadade områden och i insatserna för en ökad biologisk mångfald. I ett europeiskt perspektiv reglerades fram till 2000 EU-medlemsländernas hantering av vattenresurser och vattenutnyttjande av flera skilda direktiv. Medlemsländernas efterlevnad av dessa direktiv var generellt dålig. I december 2000 antog EU:s medlemsländer ramdirektivet för vatten. För svensk del innebär ramdirektivet för vatten några viktiga förändringar mot vårt tidigare sätt att vårda vattnen. Bl.a. har det skapats en ny administrativ organisation, vattenmyndigheten. En annan viktig skillnad är att det nu finns en helhetssyn på vattensystemen. Det är inte längre de administrativa gränserna, mellan t.ex. kommuner och län, utan vattnets naturliga gränser mellan vattensystemen, vattendelarna, som avgränsar de avrinningsområden som är utgångspunkt för arbetet.
FÖRVALTNINGSPLAN 17 Ramdirektivet för vatten är införlivat i den svenska lagstiftningen genom att miljöbalken kompletterats genom vattenförvaltningsförordningen och genom förändringar av länsstyrelseinstruktionen. 3.2 Syfte och mål med förvaltningsplanen Förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt är en sammanställning av kunskap om vattnen i distriktet och en analys av vad som behöver göras för att nå ramdirektivets mål om god vattenstatus. Processen med att utarbeta förvaltningsplanen, liksom planen i sig, förväntas bli de huvudsakliga verktygen för information och kommunikation mellan myndigheter och alla som på något sätt berörs av vattenfrågorna i distriktet. Förvaltningsplanen ska revideras minst vart sjätte år och bli en rullande verksamhetsberättelse och ett sätt att ge underlag för myndigheters planering samt att informera och rapportera om vattenförvaltningen i distriktet. Förvaltningsplanen redovisar hur det står till med vattnet och vattenmiljön och ska spegla helheten: tillstånd och användning, påverkan samt mål/kvalitetskrav, åtgärder och övervakning av våra vatten. Tanken är att förvaltningsplanen ska fungera som: ett planeringsunderlag för myndigheter en lättillgänglig redovisning av vattenarbetet inom vattendistriktet ett verktyg för kommunikation med allmänheten och berörda intressenter en rapportering till Kommissionen om genomförandet av direktivet 3.3 Syfte och mål med vattenförvaltningen Det övergripande målet med vattenförvaltningen är att nå åtminstone god vattenstatus i alla vatten senast år 2015. Utifrån nuläget ska det beslutas om miljökvalitetsnormer för alla betydande förekomster av ytvatten och grundvatten. Uppgiften de närmaste åren är att verka för att vatten med bristande kvalitet på vattenmiljön ska bli bättre, medan vatten som redan är bra inte får försämras. Vissa vattenförekomster är så starkt påverkade av mänsklig verksamhet att det inte är möjligt att uppnå god status till år 2015 eller kanske inte alls. Då finns det under vissa förutsättningar möjligheter till undantag från kvalitetskraven genom tidsfrister eller mindre stränga krav. Ett undantag innebär att förbättrande åtgärder fortfarande ska genomföras men att god status inte behöver nås till år 2015. 3.4 Omfattning av vattenförvaltningen Vattenförvaltningen omfattar alla sjöar, vattendrag, vatten i övergångszon (övergångsvatten), kust- och grundvatten inom Sverige, oavsett storlek eller andra egenskaper. Av praktiska skäl sätts dock en nedre storleksgräns för vilka vatten som beskrivs och får fastställda miljökvalitetsnormer. Den minsta enheten för beskrivning och bedömning inom ramen för vattenförvaltningen benämns vattenförekomst. Avgränsningen av ytvattenförekomster har i huvudsak gjorts så att storleken på vattenförekomsterna inte underskrider 1,0 km 2 för sjöar eller 15 km vattendragssträcka för vattendrag. För grundvatten finns ingen definierad storleksgräns för avgränsningen av vattenförekomster. En utgångspunkt är dock att grundvattenmagasin där uttag av grundvatten är större än 10 m 3 per dygn eller där dricksvattenuttag för fler än 50 personer görs, ska utgöra grundvattenförekomster. Även grundvattenmagasin som är avsedda för sådan framtida användning eller där betydande
FÖRVALTNINGSPLAN 18 påverkan på anslutande ytvattenförekomst kan ske, ska utgöra grundvattenförekomster. Vattenområden inom en sjömil (1 852 m) utanför kustens och skärgårdarnas yttersta skär och kobbar (den så kallade baslinjen) omfattas också av vattenförvaltningen och benämns kustvatten. Vattenmyndigheten har även ett ansvar att följa upp den kemiska statusen i territorialvattnen (1-12 sjömil utanför baslinjen). Det öppna havet omfattas inte av vattenförvaltningen, men 2008 antogs ramdirektivet om en marin strategi. En mer utförlig redovisning av hur vattenförekomster avgränsas finns i kapitel 4 Beskrivning av vattendistriktet. 3.5 Organisation av vattenförvaltningen Organisationen av vattenförvaltningsarbetet styrs av miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen samt förordningen med länsstyrelseinstruktion. Sveriges 21 länsstyrelser har gemensamt ansvar för att förvalta kvaliteten på vattenmiljön i hela landet. Fem länsstyrelser är utsedda till vattenmyndigheter och ansvarar för beslut och samordning inom sitt respektive regionala ansvarsområde: Länsstyrelsen i Norrbottens län Bottenvikens vattendistrikt Länsstyrelsen i Västernorrlands län Bottenhavets vattendistrikt Länsstyrelsen i Västmanlands län Norra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Kalmar län Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Västra Götalands län Västerhavets vattendistrikt Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU) vägleder vattenmyndigheterna, bl.a. genom att ta fram föreskrifter. För mer information se avsnittet Underlagsmaterial. Vattenmyndigheternas roll är framför allt samordnande, både var för sig inom det egna vattendistriktet, och gemensamt på nationell nivå mellan vattenmyndigheterna, berörda myndigheter, kommuner och branschorganisationer.
FÖRVALTNINGSPLAN 19 Figur 1. Organisation av vattenförvaltningen i Sverige. Varje vattenmyndighet har en vattendelegation som har till uppgift att fatta beslut om miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Ordförande i delegationen är landshövdingen vid den länsstyrelse som utgör vattenmyndighet. Vattendelegationen är sammansatt av sakkunniga från både länsstyrelser, kommuner och andra instanser. De representerar inte sin organisation. Delegationen består av högst elva ledamöter som utses av regeringen för en treårsperiod.
FÖRVALTNINGSPLAN 20 Vattendelegationen i Norra Östersjöns vattendistrikt utgörs av: Ingemar Skogö, landshövding i Västmanlands län, ordförande Anders Jansson, konsult, Vattenfall Power Consultant Carina Färm, VA-chef, Eskilstuna Energi och Miljö Else-Marie Mejersjö, Enhetschef, Jordbruksverket Georgia Destouni, Professor, Stockholms universitet Christer Segerström, Chefsjurist, Länsstyrelsen i Uppsala län Klas Lundbergh, Miljöchef, SSAB Elisabeth Björk, Oppositionsråd, Norrtälje kommun Inger Gauffin Carlsson, Enköpings kommun Roland Dehlin, Oppositionsråd, Nynäshamns kommun Jan Johansson, Miljövårdsdirektör, Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen i Västmanlands län är vattenmyndighet för Norra Östersjöns vattendistrikt och vattenmyndigheten har sitt kansli på Länsstyrelsen i Västerås. Kansliet samordnar arbetet inom distriktet, utarbetar riktlinjer för länsstyrelsernas arbete, deltar i arbetsgrupper inom distriktet, initierar referensgrupper för distriktet, hanterar informationsfrågor med avseende på vattenförvaltningsarbetet samt bereder ärenden för vattendelegationen. Kansliet har också en viktig uppgift att i samarbete med de andra vattendistriktens kanslier utveckla vattenförvaltningen nationellt. Vattenmyndigheten ska: Ansvara för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön inom distriktet. Fastställa kvalitetskrav för vattenförekomster och skyddade områden. Upprätta förvaltningsplan för vattendistriktet. Upprätta åtgärdsprogram för vattendistriktet. Upprätta register över skyddade områden. Tillse att kartläggning och analys genomförs enligt ramdirektivet för vatten. Tillse att ett miljöövervakningsprogram enligt ramdirektivet för vatten upprättas och genomförs. Till Naturvårdsverket lämna de förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och andra uppgifter som verket behöver för rapportering enligt ramdirektivet för vatten. Samverka med berörda länsstyrelser i respektive delområde. Möjliggöra för och uppmuntra alla berörda parter till att delta i arbetet. Vattenmyndigheten får enligt förordningen med länsstyrelseinstruktion överlåta åt vattendistriktets länsstyrelser att ansvara för samordningen inom beslutade delområden. Syftet är att utnyttja existerande infrastruktur och kunskap samt att skapa förutsättningar för regional och lokal samverkan. Länsstyrelserna har för sina respektive län det övergripande ansvaret för
FÖRVALTNINGSPLAN 21 regionalt miljömåls- och uppföljningsarbete, är samordnande regional miljömyndighet och är också regional miljöbalksmyndighet. Länsstyrelsernas roll i arbetet med förvaltning av vattenmiljön regleras i vattenförvaltningsförordningen respektive förordning med länsstyrelseinstruktion. Länsstyrelserna har ett stort ansvar för att utföra och samordna det praktiska arbetet i sina respektive regioner. För detta ändamål finns det beredningssekretariat på Sveriges alla länsstyrelser. Länsstyrelserna ska: Biträda i samordningen av arbetet med förvaltningen av vattendistriktet. Medverka till bildandet av vattenråd och stötta råden i deras arbete. Biträda vattenmyndigheten och om vattenmyndigheten så beslutar ansvara för utarbetande av förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner och miljöövervakningsprogram samt genomförande av åtgärdsprogram och miljöövervakning i vattendistriktets delområden. De lokala organisationerna är viktiga i vattenvårdsarbetet. Här finns vid sidan av kommunerna bl.a. frivilligorganisationer inom miljö, fiske och friluftsliv men även företag och industrier. Vattenvårdsförbund, vattenråd och andra vattenorganisationer fungerar också som lokala samverkansorgan i frågor kring vattenförvaltning, se mer i kapitel 14 Deltagande i vattenförvaltningen. 3.6 Vattenförvaltningens arbetsmoment Arbetet med vattenförvaltningen är organiserat i så kallade vattenförvaltningscykler. En vattenförvaltningscykel omfattar en rad olika arbetsmoment som delvis bedrivs parallellt (Figur 2). Varje vattenförvaltningscykel inleds med kartläggning och övervakning som resulterar i en bedömning av vattenförekomsternas nuvarande status. Utifrån statusklassificeringen beslutas om miljökvalitetsnormer som beskriver vilka kvalitetskrav som ska gälla för vattenkvaliteten i framtiden. För att uppnå eller upprätthålla miljökvalitetsnormerna utformas ett åtgärdsprogram. En cykel tar sex år varvid en ny påbörjas. Den sexåriga cykeln innebär regelbundna kontroller av i vilken utsträckning miljökvalitetsnormerna har nåtts och om nya normer krävs. Dessutom upptäcks om förändringar i miljötillståndet har gjort gamla bedömningar inaktuella, och om de åtgärder som satts in har varit framgångsrika.
FÖRVALTNINGSPLAN 22 Figur 2. Huvudmoment i vattenförvaltningscykeln. Ett viktigt mål för vattenförvaltningen är att involvera organisationer och medborgare som berörs av vattenfrågor i förvaltningsprocessen. Alla har getts tillfälle att yttra sig över de planer och program som tagits fram genom offentliga samråd och kungörelser. Vattenmyndigheterna och länsstyrelserna har även bedrivit ett informations- och kontaktarbete genom olika möten och aktiviteter för att åstadkomma en långsiktig samverkan mellan berörda aktörer. Detta beskrivs närmare i kapitel 14 Deltagande i vattenförvaltningen. Formella samråd har genomförts i tre perioder: Arbetsprogram och tidsplan: Samrådstid 1 februari till 1 augusti 2007 Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt: Samrådstid 1 februari till 1 augusti 2008 Förslag till förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Förslag till åtgärdsprogram för Norra Östersjöns vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Förslag till miljökvalitetsnormer för Norra Östersjöns vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Förslag till miljökonsekvensbeskrivning för Norra Östersjöns vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september 2009
FÖRVALTNINGSPLAN 23 3.7 Avgränsningar av dataunderlag Det fullständiga dataunderlaget för förvaltningsplanen finns i databasen VattenInformationsSystem Sverige (VISS). Databasen uppdateras löpande. Denna förvaltningsplan baseras på VISS så som den såg ut i december 2009. I kapitel 16 Underlagsmaterial finns en förteckning över författningar, handböcker, rapporter och annat underlagsmaterial som har använts i arbetet med förvaltningsplanen.
FÖRVALTNINGSPLAN 24 4 Beskrivning av vattendistriktet Norra Östersjöns vattendistrikt sträcker sig från Dalälven i norr till Bråviken i söder och från Kilsbergen i väster till skärgården i öster. Distriktet berör hela eller delar av Uppsala, Örebro, Stockholms, Södermanlands, Västmanlands, Östergötlands och Dalarnas län. 76 kommuner ingår helt eller delvis i vattendistriktet. Vattendistriktet omfattar huvudavrinningsområden från och med Tämnarån i norr till och med Kilaån i söder. Dessutom tillkommer landområdena vid kusten samt kustvattenområdet intill en sjömil utanför skärgårdens yttersta kobbar och skär (den s.k. baslinjen). Vattendistriktets avgränsning och större avrinningsområden visas i Karta 1. Vattendistriktets area är ca 44 000 km 2 inklusive kustvatten och ca 37 000 km 2 exklusive kustvatten. Det dominerande avrinningsområdet är Norrström, dvs. området som rinner ut via Mälaren i Stockholm och Södertälje, med en area på drygt 22 000 km 2. Norra Östersjöns vattendistrikt är det till ytan minsta vattendistriktet i Sverige men har med sina 2,9 miljoner invånare den största befolkningen. Stora delar av vattendistriktet präglas av den påverkan som mänskliga verksamheter har medfört och effekterna kan avläsas i tillståndet i vattenmiljöerna. Naturgeografiskt hör distriktet till De stora slätterna och till Mellersta och norra skogsområdena. Markanvändningen i distriktet utgörs till 61,5 % av skog, medan jordbruksandelen är 22 %. 9,5 % av den totala arealen utgörs av vatten, 5 % är bebyggd mark och ca 2,5 % utgörs av våtmark. Moränjordar dominerar i skogsområdena, medan jordbruksområdena domineras av lera och finkorniga jordarter.
FÖRVALTNINGSPLAN 25 Karta 1. Vattendistriktets avgränsning och större avrinningsområden. Längs kusten finns ett antal mindre kustavrinningsområden som saknar hänvisning i teckenförklaringen.
FÖRVALTNINGSPLAN 26 4.1 Hydrologiska förhållanden Nederbörd och avdunstning Den genomsnittliga årsnederbörden i vattendistriktet varierar mellan 600 och 900 mm. Lägst nederbörd faller i kust- och skärgårdsområdet samt i områden närmast de stora sjöarna Mälaren och Hjälmaren. Mest nederbörd faller i de nordvästra delarna av distriktet. Nederbörden är högst under sommar och höst. Avdunstningen är relativt homogen i distriktet och den genomsnittliga avdunstningen är 400-500 mm per år. Avrinning och vattenföring Årsmedelavrinningen varierar mellan 200 och 400 mm (6-12 l/s km 2 ) och följer i stort sett nederbördsmönstret, dvs. lägst avrinning i kustområdet och i områdena närmast Mälaren och Hjälmaren samt högst avrinning i nordvästra delen av distriktet (Figur 3). Avrinningen varierar från år till år och mellan olika årstider. Säsongsvariationen beror till stor del på magasinering av nederbörden i form av snö, liksom på magasinering som mark- och grundvatten. Trots att nederbörden är störst under sommaren är avrinningen då oftast som lägst beroende på hög avdunstning. Avrinningen är i regel som högst under vintern och våren. Området runt Mälaren tillhör de torraste områdena i landet tillsammans med östra Småland, Öland och Gotland. I en nationell jämförelse är avrinningen i området nära Mälaren särskilt låg under våren. Vattenföringen i enskilda vattendrag uppvisar stora variationer under årets lopp och mellan olika år. Den hydrologiska regimen, dvs. vattnets kvantitet och dynamik, varierar för varje vattendrag beroende på avrinningsområdets storlek, markanvändning, andel sjöar, grundvattenförhållanden, jordarter, klimat, väder, reglering m.m. Figur 3. Medelavrinning i Sverige under perioden 1961-2005 (underlag från SMHI).
FÖRVALTNINGSPLAN 27 4.2 Grundvatten Norra Östersjöns vattendistrikt ligger till större delen under den högsta kustlinjen. Distriktet genomkorsas av många stora rullstensåsar, som håller stora, lättutnyttjade grundvattenresurser. Exempel på sådana åsar är Uppsalaåsen, Enköpingsåsen och Badelundaåsen. Åsarna är breda och fortsätter ofta i sidled under täckande leror. På en del ställen försvinner åsarna från markytan, men återfinns under lerorna. Stora områden inom vattendistriktet är täckta av moränjordar, dvs. osorterade jordarter som oftast har relativt litet jorddjup. Endast små mängder vatten kan utvinnas ur morän, ibland inte ens i tillräckligt för enstaka hushåll. Urberget i vattendistriktets östra och norra delar håller mycket små uttagbara grundvattenmängder. I de centrala och västra delarna av distriktet är grundvattentillgången tämligen god (600-2000 l/h). I den sedimentära berggrunden främst bestående av sandsten i områdets sydvästra del finns goda uttagsmöjligheter av grundvatten (2000-6000 l/h). Grundvattenbildningen i större delen av vattendistriktet är mellan 200 och 300 mm per år. I distriktets västligaste delar är grundvattenbildningen något större. Grundvattenbildningen är störst under vår och höst. Grundvattenåtgången är störst under den varma vegetationsperioden. Det medför att årets högsta grundvattennivåer uppträder under våren och de lägsta under sensommaren. Sverige är indelat i nio geografiska regioner baserat på naturliga förutsättningar för grundvattnets kemi. Fyra av dessa områden finns representerade i vattendistriktet. D. Mellansveriges sedimentära berggrund - Sedimentära berggrundsområdet i Närke har lättvittrade berg- och jordarter som ger god motståndskraft mot försurning och grundvattnet har höga jonhalter. Naturligt höga sulfathalter förekommer. E. Mellansvenska sänkan - Mellansvenska sänkan karakteriseras av urbergsområden under högsta kustlinjen (HK). Berg- och jordarter är relativt svårvittrade, men läget under HK med förekomst av leror och andra finkorniga jordar gör att alkaliniteten ökar och därmed motståndskraften mot försurning. F. Upplands kalkpåverkade område - Upplands kalkpåverkade område ligger norr om östra Mälaren och är mycket motståndskraftigt mot försurning genom att jordarna är kalkhaltiga. Kalken har sitt ursprung i sedimentära bergarter i Bottenhavet. Den gör att grundvattnet är mycket hårt med hög alkalinitet. Runt Mälaren kan grundvattnet ha höga sulfathalter genom påverkan från gyttjeleror. Höga naturliga kloridhalter förekommer i kustnära områden samt från relikt havsvatten i berggrund och jordlager. I. Urbergsområden, Norrland ovan Högsta Kustlinjen - I den nordvästra delen av vattendistriktet, som ligger över HK, finns relativt svårvittrade berg- och jordarter. Det medför att grundvattnet har betydligt lägre joninnehåll och är försurningskänsligt. Grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser Utgångspunkten vid avgränsning av grundvattenförekomster är att de ska avgränsas på ett sådant sätt att en lämplig beskrivning av kvantitativ och grundvattenkemisk status kan göras. En grundvattenförekomst behöver inte avgränsas så att geologiska/hydrogeologiska karakteristiska eller föroreningskoncentrationer är homogena inom förekomsten, men det kan vara praktiskt att uppnå en viss homogenitet. En utgångspunkt är också att alla dricksvattentäkter i grundvatten