STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT OM HÅLLBART OCH ANSVARSFULLT NYTTJANDE OCH SKYDD AV MYR- OCH TORVMARKER

STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT OM HÅLLBART OCH ANSVARSFULLT NYTTJANDE OCH SKYDD AV MYR- OCH TORVMARKER PRINCIPBESLUT Statsrådet har i dag 30.8.2012 på föredragning från jord- och skogsbruksministeriet fattat beslut om ett hållbart och ansvarsfullt nyttjande och skydd av myr- och torvmarker. 1. INLEDNING I detta principbeslut av statsrådet anges riktlinjer för användningen och skyddet av de finska myroch torvmarkerna. Frågorna bildar en helhet som hör till flera ministeriers förvaltningsområden. Principbeslutet ger sammanfattande anvisningar och riktlinjer för en noggrannare beredning inom de olika förvaltningsgrenarna. Genom strategin främjas ett hållbart och ansvarsfullt nyttjande och skydd av myr- och torvmarkerna. Myrarna och torvmarkerna täcker nästan en tredjedel av Finlands landyta. Enligt regeringsprogrammet för Katainens regering ska statsrådet fatta ett principbeslut om skyddet av myrar och torvmarker och en finansierings ram för skyddet med beaktande av riktlinjerna i myrstrategin. Anvisningarna i principbeslutet grundar sig på förslaget till en nationell strategi för ett hållbart och ansvarsfullt nyttjande och skydd av myr- och torvmarker som en brett förankrad arbetsgrupp tillsatt av jord- och skogsbruksministeriet överlämnade till jord- och skogsbruksministeriet den 16 februari 2011. En hållbar och ansvarsfull användning sammanjämkas med skyddet av myr- och torvmarkergenom att sådan verksamhet som på ett betydande sätt ändrar myrnaturen styrs till sådana myr- och torvmarker som redan är dikade eller vars naturliga tillstånd annars har förändrats betydligt. Dessutom ska branschspecifika riktlinjer och åtgärder för hållbar och ansvarsfull användning genomföras och nätverket av skyddade myrar utvecklas så att det blir mera representativt och ekologiskt välfungerande. Till grund för riktlinjerna ligger det perspektiv med ekosystemtjänsterna i centrum som anläggs i förslaget till en myrstrategin samt miljömässiga, sociala och ekonomiska mål för användningen av myrar och torvmarker. Detta innebär att användningen, vården och skyddet av myr- och torvmarker genererar en betydande samhällelig, ekonomisk och ekologisk nytta på det nationella och regionala planet, utarmningen av myrnaturens mångfald hejdas och myrnaturens tillstånd förbättras och utvecklas mot en god skyddsnivå, det utbyte som jord- och skogsbruket alstrar kan tryggas, energiförsörjningen kan säkras och de skadliga miljöeffekterna av användningen av myrar blir små. Detta principbeslut ger också riktlinjer för beredning av flera lagstiftningar. I samband med den aktuella lagstiftningen, när såväl ekonomiska analyser som andra konsekvensbedömningar är gjorda, bedömer man ännu i vilken form riktlinjerna går att genomföra. 1

2. RIKTLINJERNA I STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT 2.1 NY MARKANVÄNDNING SOM PÅ ETT BETYDANDE SÄTT ÄNDRAR MYRMARK SKA STYRAS TILL MYR- ELLER TORVMARKER SOM REDAN ÄR DIKADE ELLER VARS NATURLIGA TILLSTÅND ANNARS HAR FÖRÄNDRATS BETYDLIGT Markanvändning som på ett betydande sätt ändrar myrar och förberedelse för sådan markanvändning ska styras till myrar som redan är dikade eller vars naturliga tillstånd annars har förändrats betydligt. Riktlinjerna stöder de riksomfattande målen för områdesanvändningen (RMO) (statsrådets beslut, gäller sedan 1.3.2009). De riksomfattande målen för områdesanvändningen styr planeringen av markanvändningen. Myndigheter som planerar åtgärder som gäller områdesanvändningen måste arbeta för att målen i RMO ska uppnås. Vid lokaliseringen beaktas mark som har anskaffats för produktionsändamål utanför de områden som är reserverade för naturskydd om anskaffningen har gjorts innan detta principbeslut meddelades. Styrning av torvproduktionen till myrar som redan är dikade ingår också i statsrådets principbeslut om målen för vattenskyddet fram till år 2005 (19.3.1998), statsrådets principbeslut om riktlinjer för vattenskydd fram till år 2015(23.11.2006), statsrådets beslut om vattenförvaltningsplanerna (10.12.2009) och statsrådets principbeslut om programmet för genomförande av vattenvård 2010 2015 (17.2.2011). För att styra användningen av myr- och torvmarker enligt riktlinjerna i principbeslutet utnyttjas en klassning av myrarna enligt naturens tillstånd med tillhörande rekommendationer om hur denna naturtillståndsskala ska tillämpas (2.1.1). I naturtillståndsskalan beaktas även myrnaturens tillstånd generellt i regionen. I den övergripande planeringen av markanvändningen kan man vid sidan av naturtillståndsskalan beakta myrarnas särskilda naturvärden (2.1.2.). När landskapsplaner utarbetas enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) ska särskild vikt fästas vid värnandet av naturvärdena. 2.1.1 Gradering av naturens tillstånd En naturtillståndsskala ska tas i bruk som redskap vid planeringen av markanvändningen i fråga om myr- och torvmarker. Skalan beskriver hur nära det naturliga tillståndet eller hur förändrad vattenhushållningen och vegetationen på myren är. Med myr avses i detta sammanhang ett myrsystem, som utgörs av ett myrkomplex eller av en del av ett myrkomplex som i fråga om vattenhushållning eller landskap bildar en avskild, sammanhängande enhet. Naturtillståndsskalan är ett hjälpmedel vid den övergripandeplaneringen av markanvändningen i fråga om myrar och torvmarker i enlighet med RMO. Den är närmast avsedd för planläggningen på landskapsnivå. Skalan kan användas även när man utvecklar skyddet av myrmarker. Naturtillståndsskalan används främst vid planeringen av markanvändningen i fråga om myrar och torvmarker som har anskaffats för torvproduktion efter det att detta principbeslut meddelades. När markanvändningen planeras med stöd av naturtillståndsskalan beaktar man hur och i vilken utsträckning myrarna i regionen är dikade. Tillsammans med dikningsläget för myrarna i regionen anger naturtillståndsklassen myrens generella naturvärde. Bilaga 1 innehåller en beskrivning av naturtillståndsskalan för myr- och torvmarker samt generella rekommendationer om vilka myr- och torvmarker som lämpar sig för torvproduktion och annan verksamhet som ändrar myrarnas naturliga tillstånd. 2

För tillämpningen av naturtillståndsskalan och den praktiska handledningen ska man enligt beslut av miljöministeriet för tillämpningsfasen tillsätta en arbetsgrupp bestående av företrädare för förvaltningen, experter och aktörer. 2.1.2 Särskilda naturvärden Myr- och torvmarkernas särskilda naturvärden ska fastställas och användas som komplement till den generella klassningen av naturvärdet. Det rekommenderas att särskilda naturvärden hos myroch torvmarker beaktas såväl vid planeringen av markanvändningen som vid projekt där man utreder användningen eller i detaljplanerar hur och var verksamheten ska bedrivas. Med särskilda naturvärden hos en myr avses ekologiska och geologiska förhållanden, naturtyper och arter som är väsentliga för att trygga myrnaturens mångfald, dess ekologiska koherens och dess ekosystemtjänster. Miljöministeriet ska under år 2012 utfärda en anvisning om de särskilda naturvärdena och hur de graderas. 2.2 NATURENS TILLSTÅND PÅ MYRARNA SKA FÖRBÄTTRAS 2.2.1 Myrarnas tillståndförbättras i skyddsområdena Skyddet av myrar ska främjas genom att skyddsområden förstoras och fler aktiva åtgärder vidtas för att restaurera myrar i enlighet med regeringsprogrammet. I skyddsområdena ska myrarnas tillstånd förbättras genom att tidigare dikade myrar eller delar av myrar restaureras i behövlig utsträckning och genom att vattenhushållningen på skyddade myrar vid behov återställs med metoder som grundar sig på frivillighet, såsom genom att justera gränserna för skyddsområden och/eller leda vatten till skyddsområdet från högre belägna dikade områden som på ett naturligt sätt hör till skyddsområdets avrinningsområde. I detta syfte utreds behovet att ändra gränserna för skyddsområden eller återställa vattenhushållningen. Nödvändiga åtgärder genomförs som en del av det långsiktiga programmet för skydd och restaurering av myrnaturen (se avsnitt 2.2.2). Hur myrarnas tillstånd i skyddsområdena utvecklas och i vilken utsträckning målen för restaureringen uppnås ska följas upp, och åtgärderna ska effektiviseras vid behov. 2.2.2 Skyddet och restaureringen av myrnaturen främjas Myrnaturens tillstånd ska förbättras genom att man genomför ett långsiktsprogram för skydd och restaurering av myrnaturen i enlighet med riktlinjerna i förslaget till en myrstrategi. Till de viktigaste åtgärderna hör följande: att utarbeta och genomföra ett naturskyddsprogram i enlighet med naturskyddslagen, att effektivisera METSO-programmet i fråga om skyddet av myrar, att bevara områden med viktig myrnatur i statens skogsbruksområden, att beakta skyddet av myrnaturen i samband med planläggningen och genomföra skyddsreserveringarna i landskaps- och generalplanerna, att staten för skyddsändamål förvärvar områden som är viktiga på grund av sitt naturvärde bland annat genom avtal med torvproducenterna samt att öka restaureringsinsatserna i skyddsområdena och skogsbruksområdena. Åtgärderna, som utförs enligt en bedömning av skyddsbehovet, ska enligt en preliminär beräkning gälla en myrareal på ca 100 000 ha. 3

I enlighet med målen i regeringsprogrammet ska anslag för naturskydd beviljas för genomförande av METSO-programmet, biodiversitetsstrategin, skyddet av hotade arter och naturtyper, det kompletterande programmet för skyddet av myrar samt andra skyddsprogram. Ett skyddsprogram (nedan kallat kompletteringsprogrammet för skydd av myrar) ska färdigställas före utgången av år 2014 i enlighet med naturskyddslagen (7 9 och 50-54 ). I programmet ska man specificera de nationellt viktiga myrar som ska skyddas och de åtgärder som krävs. När programmet utformas beaktas statsbudgeten och andra finansieringsmöjligheter samt tillgången på utbytesmark. När programmet fastställs, drar man också upp riktlinjer för hur programmet ska finansieras och genomföras i praktiken och enligt vilken tidsplan. I genomförandet av METSO-programmet ska skyddet av skogbevuxna myrar effektiviseras. Dessutom ska finansieringen av programmet tryggas samtidigt som programmet förlängs till år 2020. Man ska också utreda möjligheterna att effektivisera skyddet av öppna myrar och myrsystem med hjälp av metoder som bygger på frivilligt deltagande av markägarna enligt modell från METSO-programmet. De nationellt värdefulla myrar som ligger inom statens skogsbruksområden tas med i kompletteringsprogrammet för skyddet av myrar och skyddet av större myr- och skogsmosaiker främjas. Regionalt och lokalt värdefulla myrar inom i statens skogsbruksområden bevaras i enlighet med Forststyrelsens miljöguide för skogsbruket och genom att de i Forststyrelsens naturresursplanering exempelvis ges status av skyddade skogar eller miljövärdeskogar. Miljöministeriet och torvproducenterna fortsätter att förhandla med målet att staten för naturskydds ändamål ska köpa sådana myrar med betydande naturvärde som tidigare förvärvats för torvproduktion. Markbyten med staten eller andra åtgärder för att genomföra skyddet inleds med de myrmarker som har de mest betydande naturvärdena. Landskapsförbunden och kommunerna ska ges stöd och uppmuntran att utnyttja markplaneringen för att bevara myrnaturen genom att skydda myrar som är viktiga på landskapsnivå eller regionalt, genom att, i enlighet med principerna i RMO, styra torvutvinning till de myrar vars naturliga tillstånd har förändrats betydligt och genom att främja användningen av olika finansieringsmetoder bl.a. för utredningar som stöder ett hållbart nyttjande av myrar. Restaureringsåtgärderna ska ökas för att förbättra tillståndet i myrnaturen både i skyddsområdena och i de områden som används för ekonomiska ändamål. På torvmarkerna i statens ekonomiskogar ska restaureringsåtgärderna ökas i sådana områden som är viktiga med hänsyn till myrnaturens ekologiska koherens, sjöarna, vattendragen och vattenhushållningen i avrinning som rådena samt vildfågelstammarna. Man ska också bedöma behovet att restaurera i synnerhet kärr, rikkärr och andra hotade myrtyper. Genom restaureringsåtgärderna ska man sträva efter att skapa enheter som är sammanhängande ur vattenhushållningssynpunkt. Inom områden med stort naturvärde ska dikade myrar på torvmarker som tillhör privata markägare restaureras som naturvårdsprojekt enligt lagen och förordningen om finansiering av hållbart skogsbruk. Genom statsfinansierade restaureringsprojekt och i valet av naturvårdsobjekt ska man stödja en förbättring av tillståndet i skyddsområden, hotade myrnaturtyper och sådana särskilt viktiga livsmiljöer i myrmarker som avses i skogslagen samt en återuppbyggnad av vildfågelstammarna. 4

2.2.3 Förhandlingarna mellan staten och torvbranschen En arbetsgrupp för myrar med medlemmar från olika ministerier grundades 1974 på initiativ av handels- och industriministeriet. Arbetsgruppen, som var underställd arbetsgruppen för energi och miljö (EYR), kartlade åren 1976 1980 motsättningarna mellan myrskyddet och torvanvändningen. År 1981 lade den fram ett förslag, med karaktären av rekommendation, enligt vilket myrar som huvudsakligen finns på statens mark antingen skulle lämnas utanför torvproduktionen eller reserveras för torvproduktion vid behov. I EYR:s myrarbetsgrupps förslag identifierades 70 000 hektar myrmark som lämpliga för torvproduktion, medan 800 000 hektar skulle tas med i planeringen av skyddsområden. Beslut om ett riksomfattande program för skyddet av myrar fattades på grundval av arbetsgruppens lösningsförslag. I takt med att kunskapen om dessa myrars naturvärden ökade fortsatte miljöministeriet sina förhandlingar med torvproducenterna om de myrar som ingick i lösningsförslaget. De lösningar för markanskaffningen och markanvändningen som baserar sig på förhandlingarna måste beaktas när användningen av myrarna planeras. Torvbranschen förfogar för närvarande över sammanlagt några tiotal tusen hektar myrmark som den vid olika tidpunkter har anskaffat för torvproduktion. Många av de myrar som har anskaffats för torvproduktion men som har bevarats i sitt naturliga tillstånd har enligt de nyaste bedömningarna stor betydelse för skyddet av myrnaturen. Till dessa hör även andra myrar som har anskaffats efter att EYR:s förhandlingar slutfördes och som inte har reserverats som skyddsområden. Miljöministeriet och Vapo Ab har år 2010 inlett förhandlingar för att nå ett förlikningsförslag som ska lösa motsatsförhållandet mellan myrskydd och torvproduktion i fråga om myrområden som innehas av Vapo Ab och vars naturvärden hör till de högsta. 2.3 DEN BELASTNING PÅ VATTENSYSTEMEN SOMNYTTJANDET AV MYR-OCH TORVMARKER ORSAKAR SKA MINSKAS Den skadliga belastning av vattensystemen som användningen av myrmarker orsakar minskar när verksamhet som på ett betydande sätt ändrar myrarna förläggs till myrar som redan är dikade eller vars naturliga tillstånd annars har förändrats betydligt. För att minska belastningen på vattensystemen ska man genomföra vattenförvaltningsplanerna som statsrådet godkände 2009 och genomförandeplanen för vattenvården som godkändes 2011. Den planläggning som rör avrinningsområden ska ökas och den ska genomföras som ett samarbete mellan olika sektorer. Dessutom ska uppföljningen av vattenkvaliteten i avrinningsområdena och bedömningen effekterna av olika verksamheter på vattensystemen utvecklas. Vattenförvaltningsplanerna och deras mål ska beaktas i tillståndsförfarandet och i remissbehandlingen samt när landskapsplaner görs upp. Kontrollen av hur väl nuvarande vattenskyddsåtgärder fungerar ska utvecklas. Miljöskyddsreglerna för torvproduktionen ska effektiviseras. Dessutom ska ny teknik tas i bruk för att följa upp belastningen, och dess verkningar på vattensystemen ska förutses med hjälp av modeller. Vattenskyddet vid flod ska utvecklas. Enligt en riktlinje i regeringsprogrammet ska man vidta åtgärder för att förhindra belastning via vattensystem och på grund av damm samt reparera skador på vattnet som redan har uppstått, bl.a. genom att restaurera och återställa vattendrag. I enlighet med riktlinjerna i regeringsprogrammet ska man arbeta för en ökad användning av de åtgärder som är effektivast med hänsyn till vattenskyddet. Vattenskyddet vid nyttjande av myroch torvmarker ska effektiviseras genom att nya produktions- och vattenskyddsmetoder tas i bruk. Vid utvecklingen metoder och bedömningen konsekvenser, samt i tillsynsmyndigheternas 5

utlåtanden, tillståndsprocesser och praktiska åtgärderska man särskilt beakta följande faktorer: näringsämnesbelastningen; den belastning som orsakas av fast organiskt material, humusämnen och damm; den kombinerade effekten av alla verksamheter i avrinningsområdet på vattenekosystemets tillstånd och känslighet; särskilda egenskaper hos sura sulfatjordar; uppföljningen och övervakningen av verksamheterna. För skogsbruket på myrmarker ska man ta i bruk nya enhetliga och uppdaterade vattenskyddsrekommendationer som även innehåller anvisningar om vattenskyddet vid förnyelse av skog på torvmarker. Dessutom ska man för närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTMcentralerna) utarbeta ett förslag till enhetlig praxis vid behandlingen av anmälningar om skogsdikning enligt vattenlagen. Centralerna följer skogsdikningen på basis av anmälningarna och föreslår vid behov sådana åtgärder som gällande bestämmelser kräver eller uppmanar den som lämnat anmälan att söka tillstånd eller dikningsförrättning. Vid odling på torvmark favoriseras fleråriga växter, skonsamma markbearbetningsåtgärder samt reglering av vattenytan för att minska de skadliga verkningarna av sura sulfatjordar och av läckage av näringsämnen och fasta ämnen. Nya vattenskyddsmetoder vidareutvecklas och tas i bruk. Brytning av ny åkermark där behovet av dikning inte är obetydligt omfattas enligt den nya vattenlagen av ett anmälningsförfarande, vilket innebär att NTM-centralen på förhand kan bedöma behovet av tillstånd enligt vattenlagen. 2.4 LAGSTIFTNINGEN SKA UTVECKLAS OCH GÖRAS MERAVÄLFUNGERANDE Miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen samt skogslagstiftningen ska omarbetas helt och en fullständig utvärdering av markanvändnings- och bygglagen ska genomföras. I samband med att lagstiftningen utvecklas bedöms olika alternativ för skyddet av myrarnas och torvmarkernas naturvärden. Eventuellt skydd av naturvärden på ett sätt som ger rättsverkan ska fastställas särskilt genom lagstiftning. Miljöskyddslagen I enlighet med riktlinjerna i regeringsprogrammet genomförs en fullständig omarbetning av miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen. Samtidigt genomförs en del andra reformer som gör tillstånds- och anmälningssystemet i miljöskyddslagen mera välfungerande och ger lagen en klarare struktur. Vid omarbetningen av miljöskyddslagen ska man också utreda möjligheterna att införa bestämmelser om hur naturvärdena ska beaktas i miljöskyddslagen samt vilka konsekvenser detta skulle få. Samtidigt ska man bedöma hur landskapsplanerna kan beaktas i miljötillståndsförfarandet. När miljöskyddslagen reformeras ska systemet med miljötillstånd i enlighet med regeringsprogrammet göras klarare bland annat genom att överlappningen mellanplanläggningen, miljökonsekvensbedömningen och miljötillståndsförfarandet avlägsnas i görlig mån. Detta ska ske utan att nivån på miljöskyddet eller befolkningens möjligheter till inflytande försämras. I samband med omarbetningen av miljöskyddslagen ska miljötillståndsplikten ändras för att minska de skadliga miljöverkningarna av torvproduktionen. Ändringen innebär att även projekt som gäller torvproduktion på arealer under tio hektar, med undantag av användning för husbehov, ska omfattas av miljötillståndsförfarandet. 6

Naturvårdslagen Med hänsyn till omarbetningen av naturvårdslagen ska man utreda om skyddet av olika naturtyper enligt 29 (skyddade naturtyper) bör preciseras och kompletteras i fråga om myrnaturtyperna. I naturskyddslagen och med stöd av den föreskrivs för närvarande om hotade arter, skydd av växtoch djurarter som kräver särskilt skydd liksom om skyddet av föröknings- och rastplatser för de djurarter som avses i bilaga IV(a) till habitatdirektivet. Bestämmelser om naturtyper som ska skyddas finns också i naturvårdslagen och i vattenlagen. Dessa skyddsvärden kan hindra att tillstånd beviljas för en verksamhet som ändrar en myrs vattenhushållning och natur. Möjligheterna att komplettera lagstiftningen om naturvård för att skydda naturvärdena på myrar och torvmarker ska utredas. Skogslagen I samband med omarbetningen av skogslagen ska man utreda möjligheterna att ändra lagen så att skogsägare kan utföra avverkningar och restaureringsinsatser som står i samklang med objektets särskilda karaktär och på ett sätt som bevarandet den biologiska mångfalden och landskapet, mångbruket samt vården av vildfågelstammarna förutsätter. Man ska också utreda möjligheterna att i fråga om myrskogar avskaffa eller mildra den förnyelseskyldighet som anges i skogslagen i sådana fall där investeringar för att odla en ny generation av träd inte är ekonomiskt lönsamma eller där skogsägaren utgående från objektets karaktär ställer som mål att främja mångfalden eller viltvården. I samband med omarbetningen av skogslagen ska man utreda om skyddet av olika naturtyper enligt 10 i skogslagen (särskilt viktiga livsmiljöer) bör effektiviseras och vid behov kompletteras med olika myrnaturtyper. Markanvändnings- och bygglagen I samband med den totala översyn av markanvändnings- och bygglagen som ska göras enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet är det också nödvändigt att utreda hur planeringen på landskapsnivå och annan planering av markanvändningen kan användas för att styra nyttjan det av myrar och torvmarker. 2.5 PLANLÄGGNINGEN PÅ LANDSKAPSNIVÅ SKA GES EN STARKARE STYREFFEKT NÄRANVÄNDNINGEN AV MYRARNAPLANERAS Landskapsplanen, som ska utarbetas i enlighet markanvändnings- och byggplanen, är ett centralt instrument i planeringen av markanvändningen. I en landskapsplan kan man sammanjämka olika mål för markanvändningen på landskapsnivå. I landskapsplanen kan man beakta olika mål för användningen av myrar och torvmarker och behovet att rikta dessa mål. Med hjälp av naturtillståndsskalan och de särskilda naturvärden som nämns i gällande lagstiftning och anvisningar ska den övergripande planeringen av användningen av myrmarker göras enklare och klarare. Det här leder till att kvaliteten på planläggningen på landskapsnivå höjs och blir mera heltäckande, så att landskapsplanen blir en förutsägbar grund för planeringen av sådan verksamhet som rör myrar och landskapsplanens styreffekt ökar. I samband med den totala översynen av markanvändnings- och bygglagen ska man utreda om man för att kunna förutse torvproduktionens storlek bör ge reserveringarna i landskapsplanen en större effekt på styrningen av användningen av myr- och torvmarker. 7

Miljöministeriet ska utfärda en anvisning om hur torvproduktionsområdena ska beaktas i planläggningen på landskapsnivå ( Turvetuotantoalueet maakuntakaavoituksessa ). Anvisningen ska styra planeringen av en hållbar och ansvarsfull användning av myrmarker inom planläggningen. 2.6 MYRSKOGARNA SKA SKÖTAS OCH ANVÄNDAS HÅLLBART Myrskogarna ska skötas och användas hållbart så att skogsbruket är lönsamt och dess skadliga miljöverkningar kan hållas på en så låg nivå som möjligt. Man ska arbeta för en ökad användning av skogsenergi i enlighet med produktionsmålen för förnybar energi. Man ska även utreda hur en sådan ökning inverkar på biodiversiteten och på närings- och kolbalansen. Skötseln och användningen av myrskogar ska främjas bland annat med hjälp av finansiering enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk. Lämplig teknik och lämpliga tillvägagångssätt för skötseln och nyttjandet av myrskogar ska utvecklas. Målet för den genomsnittliga årliga iståndsättningsdikningen enligt det nationella skogsprogrammet 2015 är 80 000 hektar, och avsikten är att trygga trädbeståndets tillväxt och livskraft. För att trygga myrnaturens biologiska mångfald ska lagstiftningen och tillvägagångssätten inom skogsbruket utvecklas. Myrmarker i naturtillstånd ska inte dikas, och iståndsättande dikning får inte försvaga hotade och ovanliga myrnaturtyper. Vid planering och genomförande av iståndsättningsdikning ska allt större uppmärksamhet, vid sidan av lönsamheten, fästas på naturvärdena och vattenskyddet. I skogsvårdsrekommendationerna och skogsrådgivningen ska man betona vikten av att bevara myrsystem som är i naturtillstånd samt vattenhushållningen i skyddsområdenas kantzoner. Aktiva restaureringsåtgärder på torvmarker i stats- och privatägda skogsbruksområden ska främjas som en del av en hållbar användning av ekonomiskogar. 2.7 OLIKA MÖJLIGHETER FÖR DET FORTSATTANYTTJANDETAVDIKADE MYRSKOGAR DÄR SKOGSBRUK ÄR OLÖNSAMT SKA UTREDAS I samband med omarbetningen av skogslagen ska man utreda möjligheterna att avskaffa eller mildra skyldigheten till skogsförnyelse i sådana skogsdikade torvmarker där de investeringar som krävs för odling av en ny trädgeneration inte är lönsamma eller där skogsägaren utgående från objektets karaktär ställer som mål att främja mångfalden eller viltvården. De ändringar i markanvändningen som hänger samman med ett eventuellt avskaffande av skyldigheten till skogsförnyelse ska, tillsammans med följderna av dessa ändringar, bedömas med hänsyn till Finlands möjligheter att uppfylla sina klimatåtaganden (se avsnitt 2.8). Olika möjligheter till fortsatt kostnadseffektiv användning av dikade myrskogar där skogsbruk inte är lönsamt ska utredas. När dessa myrskogar har naturvärden, ska de restaureras eller lämnas att återgå till naturtillståndet i syfte att värna naturens mångfald och förbättra myrarnas funktion som kollager. Med hänsyn till de begränsningar som det geografiska läget och kvaliteten innebär kan sådana myrskogar i fortsättningen även användas för utvinning av biomassa och för torvproduktion. Enligt en preliminär bedömning av Skogsforskningsinstitutet finns det i Finland 830 000 hektar skogsdikade myrskogar där det inte är lönsamt att bedriva skogsbruk. Geologiska forskningscentralen (GFC) har å sin sida preliminärt uppskattat att ca 10 15 procent av de områden som inte är lönsamma som ekonomiskog lämpar sig för torvproduktion. Av dessa områden ligger drygt hälften i landskapet Lappland, cirka en fjärdedel i landskapen Norra 8

Österbotten och Kajanaland och den resterande femtedelen söder om dessa landskap. Möjligheterna att använda ett område beror också i hög grad på om området med avseende på sin storlek och sitt geografiska läge lämpar sig för torvproduktion och om markägarna är villiga att arrendera ut området för detta ändamål. Dessutom måste miljöskyddssynpunkter beaktas. 2.8 DET KUNSKAPSUNDERLAG SOM BEHÖVS FÖR ATT KLIMATFÖRÄNDRINGEN SKA KUNNA HEJDAS SKA STÄRKAS OCH ANVÄNDAS FÖR ATT STYRA NYTTJANDET AV MYR- OCH TORVMARKER Genom att styra sådan användning som förändrar naturens tillstånd styrs till dikade myr- och torvmarker kan de myrar som är i naturtillstånd bevaras som kollager. Användning som ändrar myrarna minskar i allmänhet kollagret och ökar utsläppen från marken. För att kostnadseffektiva åtgärder för att hejda och följa upp klimatförändringen ska kunna utvecklas krävs att den bristfälliga kunskapsbasen förbättras. De effekter på klimatet som användningen av myrar och torvmarker medför är en komplex fråga med många osäkra faktorer. Forskningen, uppföljningen och konsekvensbedömningen i fråga om klimateffekterna av användningen och restaureringen av myrar och torvmarker ska fortsättas och effektiviseras så attosäkerheten i fråga om torvmarkernas utsläpp och deras funktion som kolsänkor kan minskas och så att åtgärder för att hejda klimatförändringen ska kunna riktas kostnadseffektivt. Under den andra åtagandeperioden för Kyotoprotokollet (som inleds 2013) kan Finland inte längre gottgöra utsläpp som beror på avskogning med åtgärder inom skogsskötseln (skogssänka).som avskogning räknas verksamhet där skog överförs till annan markanvändning. I Finland tas ca 20 000 hektar skog årligen i bruk för andraändamål. Avskogningen i Finland orsakar årligen ett utsläpp på ca 4 miljoner ton CO 2. Av denna mängd härrör ca 20 procent från markområden som har tagits i bruk för torvbrytning, medan utsläppen från dikade områden som börjat återgå till naturtillstånd och utsläppen på grund av restaurering tillsammans utgör ca 5 procent. I fråga om myrar och torvmarker ses det som avskogning när skog tas i bruk för torvbrytning, bryts till åker eller restaureras i de fall då träden avverkas. Områden där skogsbruk är olönsamt kan på grund av att kravet på förnyelse av skogen avskaffas och på grund av restaurering komma att räknas som ett avskogningsområde, vilket inverkar på Finlands totala utsläpp under följande åtagandeperiod. Som avskogning avses likväl inte sådan avverkning där det på området efter att biomassa avlägsnats lämnas kvar ett trädbestånd som uppfyller FAO:s definition av skog (krontäckningen är minst tio procent). Möjligheterna att med ekonomiska styrmedel minska de utsläpp av växthusgaser som beror på att skog på myrar och torvmarker tas i bruk för annan markanvändning (samhällsbyggande, byggande av trafikleder och ledningslinjer, torvtäkter och brytning av åkermark) och dessa styrmedels effekter på verksamhetsbetingelserna i olika branscher ska utredas. 2.9 ANVÄNDNINGEN AV TORV STYRS I RIKTNING MOT HÅLLBARHET I överensstämmelse med regeringsprogrammet kommer torven att spela en viktig roll som stödbränsle i tätorternas och industrins el- och värmeproduktion, särskilt i sådana anläggningar som producerar fjärrvärme eller kombinerad fjärrvärme och el ur träbaserade bränslen och annan biomassa. Som inhemsk energikälla har torven ekonomisk betydelse för regionerna och en viktig 9

roll i tryggandet av försörjningssäkerheten. Regeringen har i enlighet med regeringsprogrammet tillsatt en ministerarbetsgrupp för att uppdatera den nationella energi- och klimatstrategin före utgången av år 2012. Enligt regeringsprogrammet ska beskattningen av torven höjas måttligt. I den uppdaterade klimat- och energistrategin ingår, i enlighet med regeringsprogrammet, mera detaljerade riktlinjer för hur användningen av torv för energiproduktion ska minskas gradvis på grund av de miljöolägenheter som den medför, dock så att den inte ersätts med stenkol. Under en övergångsperiod kommer torven att spela en viktig roll som stödbränsle, men denna betydelse minskar i takt med att ny teknik tas i bruk och det ställs allt högre mål för utsläppsreduktionen under de kommande årtiondena. Likväl kan även de olägenheter som användningen av torv som energikälla medför i framtiden eventuellt minskas till exempel genom uppsamling och lagring av koldioxid (CCS-teknik). I enlighet med regeringsprogrammet följer regeringen även upp effekterna av skattehöjningarna på virkesmarknaden och i fjärrvärmebranschen. Nya myrar har anskaffats för torvproduktion för att ersätta de myrar som tas ur produktion, vilket även bidrar till att upprätthålla säkerheten i energiproduktionen. Förutsättningarna för att dessa myrar ska kunna exploateras ska bedömas hållbart i samband med att energi- och klimatstrategin uppdateras. Användningen av växttorv i grönsaks- och trädgårdsodlingen främjar inhemsk matproduktion. Med miljötorv effektiviseras behandlingen och återvinningen av avfallsslam inom den kommunala avfallshanteringen, medan torvströ används inom boskapsskötseln genom att man binder ammoniak till torv i syfte att effektivisera behandlingen av gödsel och minska näringsläckaget och de skadliga effekter på vattensystemen som näringsläckaget medför. För miljövård och som växtunderlag används knappt 10 % av den totala årliga torvproduktionen. De myrbottnar som återstår efter avslutad torvbrytning ska utnyttjas som odlingsmark, inom skogsbruket eller för andra liknande ändamål. De kan också göras till fågelsjöar eller andra typer av våtmarker eller nyttjas på något annat sätt som ökar biodiversiteten. Användningen av torvtäkter där produktionen har avslutats ska planeras och genomföras av aktörerna och markägarna i samarbete och med beaktande av hur de olika användningssätten inverkar på mångfalden, klimatet och vattensystemet. Man ska så vitt det är möjligt dra nytta av de vattenbehandlingsmetoder som har använts på torvtäkten. År 2020 kommer den sammanlagda areal där torvbrytningen har upphört att uppgå till ca 44 000 hektar. 2.10 GENOM ODLING PÅ TORVMARKSBOTTEN TRYGGAS DEN FINSKA MATPRODUKTIONEN OCH GENOM FÖRAN DET AV MÅLEN I KLIMAT- OCH ENERGIPAKETET De åkrar på torvmark som är i bruk ska hållas i produktivt skick på grund av åkrarnas betydelse för lantbruksproduktionen inom vissa produktionsinriktningar och geografiska områden. Utsläppen från åkrarna ska minskas genom utveckling av odlings- och dikningstekniken, eftersom bearbetningen av torvmark belastar vattensystemen mera än bearbetningen av åkrar på mineraljord och eftersom de släpper ut mera växthusgas än mineraljordsåkrar. När stödsystem för jordbruket utvecklas ska en väsentlig minskning av brytningen av myrar och torvmarker till åker eftersträvas. Jordbrukspolitiken ska genomföras så att torvjordarnas särdrag beaktas vid styrningen av program och stöd och så att de skadliga verkningarna av åkerbruket på miljön minskar. Målen för klimatpolitiken och vattenskyddet inom lantbruket beaktas när stödsystemen för lantbruket utvecklas inför den nya programperiod för EU:s gemensamma jordbrukspolitik som börjar 2014. Man ska arbeta för att åkrar på torvmark ska hållas täckta av växter, för användning av lättare 10

jordbruksmetoder och för reglering av vattennivån med hjälp av de instrument som EU:s gemensamma jordbrukspolitik och vid behov därmed förknippade nationella instrument erbjuder i syfte att minska näringsläckaget. Husdjurslägenheterna har vuxit och husdjursproduktionen har koncentrerats. Det här kan leda till att det uppstår stora skillnaden i efterfrågan på åkermark mellan regionerna, eftersom större åkerarealer behövs för gödselspridning. För att minska de negativa effekterna på klimatet, vattensystemen och biodiversiteten ska intresset för att bryta nya åkrar på torvmark minskas [genom att stöden för nybrutna åkrar begränsas in om EU-reglernas råmärken] genom att man utvecklar teknikerna för spridning och processning av gödseln och genom att man försöker styra brytningen av ny åkermark till mineraljordar. Om brytningen av åkermark inte kan hejdas genom stödsystemen, ska möjligheterna att minska brytningen av nya åkrar på torvmark på andra sätt utredas. För all dikning som inte är obetydlig föreskrivs i den nya vattenlagen en anmälan, som framdeles kan användas för att följa upp omfattningen av den åkerbrytning som kräver dikning och därmed främja genomförandet av klimatpolitiska åtgärder och uppföljningen av växthusgasrapporteringen. Vid sidan av matproduktionen främjas odlingen av fleråriga växter med hjälp av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och vid behov även nationella instrument för att trygga genomförandet också av målen för klimat- och energipaketet. Genom odling av fleråriga växter på jordarna kan man minska de skadliga miljöverkningarna bland annat därför att torvjordarna då är täckta av grödor året om. 2.11 PRODUKTIONEN OCH ANVÄNDNINGEN AV ÖVRIGA PRODUKTER OCH MÅNGBRUKSTJÄNSTER SOM MYRARNA ERJUDER SKA FRÄMJAS Myrar som lämpar sig för tillvaratagande av naturprodukter, rekreation, turism samt kultur och undervisning ska bevaras med hjälp av planläggning av markanvändningen och samarbete mellan aktörerna och markägarna. Ett hållbart och mångsidigt nyttjande av dessa myrar som ett led i rekreationsverksamheten och strävan att förbättra människors välmåga, utkomstmöjligheterna på landsbygden och produktionen av närmat ska främjas. Vandringsleder och tjänster för vandrare ska upprätthållas på lämpliga myrområden, särskilt nära stora och växande bosättningscentra. Vid verksamhet som ändrar myrmarker inom renskötselområden ska renskötselsynpunkter beaktas. 2.12 EN MEKANISM FÖR MARKBYTEN SKA UTVECKLAS OCH ÄGOREGLERINGSFÖRFARANDET SKA UTNYTTJAS Med hjälp av ägoreglering kan man med stöd av fastighetsbildningslagen (554/1995) utveckla markförvaltningen i fråga om myr- och torvmarker och byta ett tidigare förvärvat ur naturskyddspunkt värdefullt myrområde mot ett område som lämpar sig för torvproduktion, om projektet är förknippat med ett samhälleligt behov, såsom att upprätta ett skyddsområde. Med hjälp av en mekanism för markbyte som bygger på frivillighet ska torvbrytningen på myroch torvmarker och förvärv av mark för åkerodling i enlighet med naturtillståndsskalan styras till myrar och torvmarker som är dikade eller vars naturliga tillstånd annars har förändrats betydligt. Markbytesmekanismen kan utnyttjas även vid restaurering av myrmarker där naturen har 11

förändrats och vid bevarande av objekt med värdefull natur som gränsar till skyddsområden. Samtidigt kan man utreda möjligheter och metoder att främja direkta markbyten mellan markägarna och producenterna. I ett pilotprojekt har man sökt lösningar för att genomföra markbyten. Lösningarna har använts som grund för olika verksamhetsmodeller och rekommendationer. Utgående från erfarenheterna från projektet ska man fatta ett skilt beslut om fortsatt en beredning av markbytesmekanismen. 2.13 KUNSKAPEN OM OCH INFORMATIONSSYSTEMEN FÖR MYRAR OCH TORVMARKER SKA FÖRBÄTTRAS För att målen om en hållbar och ansvarsfull användning av myrar ska kunna nås behövs forskning särskilt om myrarnas och torvmarkernas samhälleliga betydelse, ekosystemtjänsterna, faktorer som rör markanvändningen (bl.a. fortsatt användning av myrar där skogsbruk är lönsamt, brytning av åkermark), effekterna på klimatet och vattensystemen av användningen av myrar, naturens mångfald, konsekvenserna av restaureringen av myrar, fragmenteringen av myrnaturen och de ekologiska följderna av detta samt produktionen och användningen av torv. I anslutning till olika ministeriers och eventuellt också andra aktörers forskningsprogram och forskningsfinansiering ska man bedöma möjligheterna att bidra till att utveckla forskningen om myrar och torvmarker. Kunskapsbasen och informationssystemen för myrar och torvmarker samt de olika informationssystemens kompatibilitet med varandra ska förbättras och kompletteras genom samarbete mellan olika forskningsanstalter. Den informationstekniska utvecklingen bygger på direktiv 2007/2/EG om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire). Direktivet anger de allmänna ramarna för delningen och åtkomligheten av rumslig information som förvaltas av vissa myndigheter. Ett bokföringssystem för myrar och torvmarker som bättre än nu stöder planeringen och styrningen av nyttjandet av myrar samt beslutsfattandet (t.ex. klimat- och energistrategiska riktlinjer och naturvård) och aktörerna och myndigheterna inom regionplaneringen (planläggning på landskapsnivå, miljömyndigheter, skyddsbeslut, miljötillståndsbeslut) ska utvecklas. När ett gemensamt informationssystem skapas måste hänsyn tas till rättigheten att använda materialet, informationssäkerheten och frågor som gäller skyddet för den privata äganderätten. Samordning av informationssystem utförs redan av Sammanslutningen för naturresurs- och miljöforskning LYNET mellan olika ämbetsverk som hör till jord- och skogsbruksministeriets och miljöministeriets förvaltningsområde (Livsmedelssäkerhetsverket, Geodetiska institutet, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, Skogsforskningsinstitutet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Finlands miljöcentral) i samarbete med olika forskningsinstitut som hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde (bl.a. Geologiska forskningscentralen, Säkerhets- och kemikalieverket, VTT). Tjänsterna inom naturresursredovisningen sammanjämkas av Lantmäteriverket och Statistikcentralen. Geologiska forskningscentralens pilotprojekt för redovisning av torvfyndigheterna i Södra Österbotten kommer enligt planerna att finnas tillgängligt på internet under år 2012. 12

3. KONSEKVENSER AV PRINCIPBESLUTET I förslaget till en nationell strategi för ett hållbart och ansvarsfullt nyttjande och skydd av myr- och torvmarker för första gången olika mål för användningen och skyddet av myrar och torvmarker samtidigt och med syfte att sammanjämka dem. När ett ansvarsfullt och hållbartnyttjande och skydd av myr- och torvmarker främjas i enlighet med riktlinjerna i principbeslutet, blir samordningen av målen för myrarna och torvmarkerna bättre. Ekonomiska konsekvenser De metoder som föreslås i principbeslutet, såsom att naturtillståndsskalan tillämpas vid planläggningen på landskapsnivå, bedöms på lång sikt leda till större kostnadseffektivitet i planeringen av nyttjandet av myrar och torvmarker, tack vare att de landskapsspecifika och regionala utgångspunkterna på det praktiska planet kan ges en fast koppling till den riksomfattande målsättningen. De tydligaste följderna får principbeslutet för valet av områden för torvproduktionen. Som en följd av att naturtillståndsskalan och andra föreslagna metoder att lokalisera produktionen till lämpliga markområden tas i bruk styrs torvbrytningen i enlighet med principerna i RMO bort från odikade myrområden med betydande naturvärden. Enligt en uppskattning gjord av Geologiska forskningscentralen kommer den areal som möjligen lämpar sig för torvproduktion att minska åtminstone med en tredjedel av den areal som tekniskt sett lämpar sig för torvbrytning, dvs. till ca 300 000 400 000 hektar. Principbeslutet äventyrar likväl inte energiförsörjningssäkerheten om ersättande torvtäkter som uppfyller kvalitetskriterierna för torvproduktion och som är dikade eller där naturen på annat sätt har genomgått betydande förändring finns tillräckligt nära användningsstället. Genom att sörja för myrskogarnas tillväxtförutsättningar och främja skötseln och användningen av myrskogar förbättrar man skogsbrukets lönsamhet på myrmarker och det privata skogsbrukets resultat. I Finland avverkades år 2010 sammanlagt ca 52 miljoner kubikmeter marknadsvirke (på mineraljordar och torvmarker). Den årliga sammanlagda avverkningen i torvmarksskogar beräknas för närvarande uppgå till ca 5 7 miljoner kubikmeter. Det har uppskattats att den sammanlagda avverkningen i skogar på tovmarker kan fördubblas, och betydelsen av dessa skogar för skogsbruket växer under de kommande årtiondena. Avverkningen på torvmarker handlar fortfarande i huvudsak om gallring, varför avverkningens andel av rotprisinkomsterna är mindre än genomsnittet, medan deras inverkan på sysselsättningen är större. På torvmarker behövs en omfattande första gallring, i samband med vilken man kan skörda energi ved och därmed göra det lättare att uppnå målen i Finlands åtagandepaket för förnybar energi. Att ta tillvara virket i myrskogarna är likväl mera krävande och mera känsligt för avverkningsförhållandena än det är i skogar på mineraljord. Att ta myrskogar som inte är lönsamma som ekonomiskog ur skogsbruk minskar de onödiga investeringarna i torvmarksskogar och förbättrar på så sätt det ekonomiska resultat som enskilda skogsägare får av sina skogar. I fortsättningen kan områdena användas för naturskydd eller andra ändamål. De totala konsekvenserna av den fortsatta användningen beror på vilket användningssätt som väljs. Att bryta åkrar på torvmarker är i en del områden fördelaktigt för att trygga lägenheternas ekonomiska lönsamhet, och i ett längre tidsperspektiv kommer denna brytning av nya åkrar sannolikt att ske på redan dikade myrar och torvmarker. De ekonomiska konsekvenserna för 13

jordbruket beror på vilka lösningar som väljs för genomförandet och finansieringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Användning av myrnatur för rekreation har en ekonomisk och sysselsättande effekt inom turistnäringen. Naturturismen är nuförtiden en betydande näring i Norra Finland som utnyttjar vildmarksnaturen, men myrarna har stor betydelse för naturturismen även i andra delar av landet. Turismen i Lappland beräknas sysselsätta fler personer än någon annan enskild bransch som stöder sig på naturtillgångar. Enligt uppgifter från Forststyrelsen var de myrrika nationalparkernas totala inverkan på inkomsterna år 2011 sammanlagt 62,8 miljoner euro och den totala inverkan på sysselsättningen 817 årsverken. När den totala inverkan på inkomsterna och sysselsättningen ställs i relation till myrarnas andelar av den sammanlagda arean av nationalparkernas land- och vattenområden blir den totala inverkan på den lokala ekonomin år 2011 inalles 17,2 miljoner euro och den totala inverkan på sysselsättningen 222 årsverken. Av nationalparkerna räknas 19 som myrrika. I dessa är myrarnas andel av den totala arealen av land- och vattenområdena större än 18 procent. I alla dessa nationalparker utgör de skyddade myrarna viktiga objekt i när- eller fjärrlandskapet och/eller är viktiga sevärdheter med naturstigar och fågeltorn. Under åren 2010 och 2011 var den sysselsättande effekten av restaureringen av myrar i medeltal 12,5 årsverken, varav drygt hälften utgörs av Forststyrelsens egen andel. Siffrorna innehåller restaureringsarbetet inklusive planering och uppföljning. Av de ekosystemtjänster som torvmarkerna erbjuder gäller de ekonomiska konsekvenser som har behandlats ovan i huvudsak produktionstjänster (exempelvis produktion av stockvirke, fiberved och energived), vars pris bestäms av marknaden. De flesta ekosystemtjänster som myrar i naturtillstånd erbjuder, det vill säga reglerande tjänster, stödtjänster, underhållande tjänster och kulturella tjänster (till exempel vattenrening, reglering av klimatet, upprätthållande av ekosystemets återhämtningsförmåga, motion och rekreation, estetiska värden och landskapsvärden), är till sin natur sådana att deras ekonomiska värde är svårt att mäta och värdera på ett sätt som är jämförbart med de tjänster som har ett marknadsvärde. Om dessa marknadslösa ekosystemtjänster försämras eller går förlorade kan det emellertid leda till kostnader för samhället (till exempel kostnader för vattenskydd eller för att motverka klimatförändringen). Konsekvenser för statsfinanserna Jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet och arbets- och näringsministeriet svarar var för sig inom sina egna förvaltningsområden för att riktlinjerna i statsrådets principbeslut genomförs och för att resurser allokeras för detta ändamål. Principbeslutet ska genomföras i huvudsak genom att dess mål förs in i andra program och strategier som har anknytning till myrar och torvmarker, genom att dess mål beaktas i beredningen av lagstiftning och genom att resurser vid behov omfördelas i enlighet med riktlinjerna i principbeslutet. De mest betydande behoven av extra finansiering sammanhänger med det behov av tilläggskydd och restaurering som beskrivs i principbeslutet och som på lång sikt ökar statens utgifter. Långsiktsprogrammet för skydd och restaurering ska enligt strategin genomföras enligt en sådan tidsplan att den årliga belastningen på statsfinanserna inte blir orimligt stor. De effektiviserade vattenskyddsinsatser som föreslås inom torvproduktionen, skogsbruket och jordbruket och som även har stakats ut i det genomförandeprogram för vattenskyddet som godkändes 2011 kan medföra höjda kostnader för aktörerna. För förvaltningen uppkommer nya kostnader i viss mån när statistikföring, uppföljningen och tillsynen ska ordnas. 14

Frågor som gäller finansieringen av genomförandet av principbeslutet behandlas och avgörs varje år utgående från ramarna för statsekonomin, anslagen i statsbudgeten och effektivitets- och produktivitetsprogrammet. Konsekvenser för miljön Sådan användning av myrar som på ett betydande sätt ändrar naturen styrs till myrar och torvmarker som redan är utdikade eller vars naturliga tillstånd annars har förändrats betydligt. Detta bidrar till att trygga naturvärdena. På sikt minskar de skadliga effekter på den biologiska mångfalden och på vattensystemen som den verksamhet som ändrar myrnaturen medför. Samtidigt tryggas de ekosystemtjänster som myrar i naturtillstånd erbjuder (såsom kolsänkor, reglering av vattnets kretslopp och vattenrening, rekreationsvärden). När tillståndet hos de nuvarande myrskyddsområdena förbättras och när långsiktsprogrammet för skydd och restaurering av myrnaturen genomförs, blir nätet av skyddsområden mera representativt och sammanhängande, samtidigt som utarmningen av den biologiska mångfalden bromsas, myrarnas tillstånd förbättras och de ekosystemtjänster som myrar i naturtillstånd erbjuder tryggas. Effektiviseringen av vattenskyddet i avrinningsområdena med hjälp av genomförandeprogrammet för vattenvården, de vattenskyddsinsatser som stakas ut i principbeslutet och ett intensifierat samarbete mellan olika branscher, gör det möjligt att kostnadseffektivt riktade åtgärder som minskar belastningen samtidigt som det blir det lättare att uppnå vattenskyddsmålen. Detta främjas också genom att vattenskyddsmetoderna utvecklas och tas i bruk effektivare i all verksamhet som ändrar myrnaturen. Genom att ändra skogslagstiftningen och utveckla tillvägagångssätten inom skogsskötseln kan man sörja för att den biologiska mångfalden bevaras bättre i ekonomiskogar på torvmark. Den beräknade ökningen av avverkningen och olika skogsvårdsåtgärder i torvmarksskogar samt det ökade uttaget av energived kan höja de skadliga effekterna på vattensystemen och andra skadliga miljöeffekter, varför miljökonsekvenserna måste beaktas noga i verksamheten. Den kolsänka som myrskogarnas trädbestånd utgör kan ökas genom att tillväxtförmågan hos myrskogarnas trädbestånd upprätthålls, låt vara att många av åtgärderna vid skötseln och användningen av skogen leder till större koldioxidutsläpp genom nedbrytning av torv. Totalt sett utgör de torvmarker som används inom skogsbruket en kolsänka, eftersom ett växande trädbestånd binder mera kol än vad som frigörs när torven bryts ner. Bioenergi kan ersätta fossila bränslen och därigenom minska de skadliga klimateffekterna, men dess verkningar syns kanske först på lång sikt. Vilka konsekvenserna av den fortsatta användningen av dikade områden där skogsbruk inte är lönsamt blir för myrarnas vattenhushållning och den biologiska mångfalden beror på hur dessa områden används. När användningen av en myr avslutas och myren restaureras börjar den återgå till naturtillståndet, vilket medför att dess inverkan på mångfalden och på uppsamlingen av kol blir positiv på sikt. När en dikad myr inte längre nyttjas för produktion utan restaureras, börjar den uppsamling av kol som är typisk för myrar i naturtillstånd, och myrens koldioxidutsläpp minskar. Utsläppen av metan kan däremot öka. Hur fort och i vilken utsträckning växthusgassaldot hos sådana myrar når samma nivå som hos en myr i naturtillstånd beror på myrens karaktär. Om en myrskog som inte är lönsam för skogsbruk uppfyller kriterierna för en skog enligt Kyotoprotokollet, anses det innebära 15

avskogning om området inte längre används för skogsbruk. Dess utsläpp av växthusgaser räknas då i sin helhet med i den mängd som Finland får släppa ut. De konsekvenser för klimatet som användningen av torv för energiproduktion medför beräknas hålla sig oförändrad med nuvarande konsumtion. På lång sikt kommer övergången till ett utsläppsfritt energisystem att kräva att koldioxiden samlas upp och lagras (CCS) om torven används för energiproduktion. När torvproduktionen koncentreras till myrar som är dikade eller vars naturliga tillstånd annars har förändrats betydligt, främjas den biologiska mångfalden i myrnaturen. För jordbrukets del är det harmliga effekterna på klimatet och vattensystemen av odling av torvjordar och brytning av nya åkrar på torvmark som är de centrala frågorna. Om man i odlingen på torvjord kan övergå till fleråriga odlingsväxter och minska behovet av markbearbetning, kan konsekvenserna för vattensystemen och klimatet minskas, men detta förutsätter fortsatta insatser för att utveckla jordbrukspolitiken och dess inriktning. Effekterna på den biologiska mångfalden av brytningen av nya åkrar på torvmark har totalt sett beräknats bli rätt liten, men de lokala verkningarna kan vara betydande. Sociala konsekvenser När planläggningen på landskapsnivå utvecklas, förbättras samordningen av de olika sätten att använda myr- och torvmarker och en mångsidig och övergripande bedömning av nyttoanvändningen av myrar och torvmarker blir möjlig. Detta kan få en mera generell betydelse för godtagbarheten hos sådan användning av myrar som ändrar myrnaturen. VTT har beräknat att den totala sysselsättande effekten av produktionen och användningen av torv år 2009 till ca 12 000 årsverken, varav största delen inom produktionskedjan för energitorv. I beräkningen har man beaktat direkta och indirekta effekter på sysselsättningen och indirekta sysselsättande effekter som är förknippade med konsumtionen. Torvproduktionens sysselsättningseffekter är viktiga i de östra och norra delarna av Finland, där det finns färre näringsmöjligheter än i övriga delar av landet. Hur användningen av myrar inom skogsbruket inverkar på sysselsättningen och ekonomin kan bedömas genom en jämförelse av avverkningen i myrskogar med den totala avverkningen. Skog som växer på myrar och torvmarker beräknas stå för ca 10 12 procent av den årliga avverkningen. År 2010 var bruttorotprisinkomsterna 1,8 miljarder euro, och skogsbruket sysselsatte ca 22 000 personer. Skogsbruket och skogsindustrin sysselsatte år 2010 tillsammans ca 69 000 personer. Avverkningen på torvmarker handlar fortfarande i huvudsak om gallring, varför dess andel av rotprisinkomsterna är mindre än genomsnittet, samtidigt som dess inverkan på sysselsättningen är större än i genomsnitt. Åren 1998 2008 varierade mängden hjortron som årligen nådde handeln mellan 37 och 374 ton. De sammanlagda inkomsterna av hjortronplockningen var år 2010 ca 1,3 miljoner euro. Mängden tranbär som årligen nådde handeln var åren 1998-2008 mellan 5 och 33 ton. År 2010 var de sammanlagda inkomsterna av tranbärsförsäljningen ca 35 000 miljoner euro. De sysselsättande effekterna av de naturprodukter som myrarna erbjuder har inte undersökts separat. Det totala antalet företag i naturproduktbranschen är ca 900. Nästan två tredjedelar av dem verkar inom bäroch svampbranschen (drygt 500 företag), medan en tredjedel (nästan 300 företag) ägnar sig åt specialnaturprodukter. Företagen i naturproduktbranschen sysselsätter omräknat i årsverken ca 1 200 personer antingen som företagare eller som anställda. 16

Tillståndsplikten för torvproduktion ska utvidgas till att omfatta all kommersiell torvproduktion, vilket förbättrar jämställdheten och jämlikheten bland verksamhetsutövarna. Nätet av skyddsområden tryggar ett stort antal myrnaturobjekt som är attraktiva med avseende på bärplockningen, turismen och rekreationsanvändningen. Dessutom kan man säkra och förbättra möjligheterna att utnyttja myrar i undervisningen och forskningen. Användningen av myrar för rekreation ökar befolkningens mentala och fysiska välmåga. Naturturism, jakt, bärplockning och insamling av andra naturprodukter ger möjlighet att utnyttja myrar kommersiellt. Renskötseln har betydelse för både ekonomin och sysselsättningen på landsbygden inom renskötselområdet. Renskötseln är också en viktig del av samekulturen. Inom renskötselområdet utgör myrarna de viktigaste sommarbetesmarkerna, och genom att bevara myrar i naturtillstånd tryggar man renarnas sommarbete. Man kan också stödja renskötseln genom att välja ett lämpligt sätt att nyttja myrar där torvbrytningen avslutats. Kunskapsbasen och informationssystemen för myrar och torvmarker utvecklas, vilket möjliggör ett mera övergripande perspektiv på beslutsfattandet. Dessutom ökar samarbetet mellan experterna, och arbetet kan utföras mera kostnadseffektivt. 4. UPPFÖLJNINGEN AV PRINCIPBESLUTET För uppföljningen av statsrådets principbeslut svarar jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet och arbets- och näringsministeriet tillsammans. Ministerierna svarar för uppföljningen av hur riktlinjerna i principbeslutet följs upp inom sina egna förvaltningsområden. Dessutom följs genomförandet av principbeslutet upp centralt i samband med uppföljningen av regeringsprogrammet för Katainens regering. Konsekvenserna av principbeslutet och eventuella fortsatta åtgärder som behövs ska bedömas före utgången av år 2014. Den del av uppföljningen som gäller hållbart skogsbruk genomförs i samband med utvärderingen och uppföljningen av Finlands nationella skogsprogram. Jordbruket följs upp som en del av såväl EU:s gemensamma jordbrukspolitik som programmet för utveckling av landsbygden. Konsekvenserna för naturens mångfald följs också upp som en del av det nationella handlingsprogrammet för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, genom den uppföljning som habitatdirektivet och fågeldirektivet förutsätter, i hotbedömningar för arter och naturtyper och med hjälp av uppföljningsnätverket för restaurerade myrar i skyddsområden. Klimateffekterna av nyttjandet av myrar och torvmarker följs upp i växthusgasrapporteringen bland annat inom energi- och jordbrukssektorn och inom sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Effekterna på vattensystemen följs i sin helhet upp inom ramen för systemet för övervakning av åtgärderna inom vattenvården 2010 2015. 17

BILAGA 1. Klassificering av naturens tillstånd i myr- och torvmarker och rekommendationer om dess tillämpning Vid valet av plats för markanvändning som på ett betydande sätt ändrar myrar rekommenderas användning av naturtillståndsskalan och rekommendationerna för hur den ska tillämpas. Naturtillståndsskalan med tillhörande rekommendationer är ett hjälpmedel för den övergripande planeringen av markanvändningen i fråga om myrar och torvmarker i enlighet med de nationella målen för områdesanvändningen. Den är närmast avsedd för planläggningen på landskapsnivå. EN NATURTILLLSTÅNDSSKALA FÖR MYRKOMPLEX OCH MYRSYSTEM Dränering Vegetation Vattennivå MYRAR I NATURTILLSTÅND Inga störningsfaktorer förekommer på 5 myren eller i dess omedelbara närhet. I myrens utkanter eller i dess omedelbara närhet finns en eller flera störningar, t.ex. diken, vägar e.d. som 4 inte orsakar synliga förändringar på myren. I fråga om högmossar kan en del av laggen uppvisa förändringar i vattenhushållningen. Största delen av myren är odikad. I fråga om aapamyrar hindrar kantdiken inte helt att vatten rinner till myren och inte heller en gradvis övergång till mo 3 (e. dyl.); på övriga delar av myren förekommer ingen betydande upptorkning. I fråga om högmossar kan det finnas utbredda förändringar i laggarnas vattenhushållning. 2 1 0 Myren består av dikade och odikade delar. Dikningen förhindrar hydrologisk kontakt mellan myren och dess omgivning. En del av den odikade arealen har torkat. På högmossar har dikningen ändrat vattenhushållningen även på mossarnas kantsluttning och mittparti. Vattenhushållningen är förändrad över hela myren och förändringarna i vegetationen är tydliga. Förändringen är oåterkallelig: Vattenhushållningen är förändrad och förändringarna i växtligheten är långtgångna. I undervegetationen dominerar myrväxterna (gäller inte myrar som har lösbotten och andra myrtyper utan slutet bottenskikt). I fråga om högmossar kan en del av laggen uppvisa förändringar i vattenhushållningen. Inga förändringar i myrvegetationen förekommer utom i kantzonen. I fråga om högmossar kan vedväxternas andel vara betydligt förhöjd på laggen. Den typiska vegetationen för myren har tagit skada; risvegetationen kan ha ökat på mellan ytorna; trädbeståndet visar tecken på ökad tillväxt eller plantuppslag. På en del av den odikade myrarealen förekommer förändringar i vegetationen. I fråga om högmossar kan förändringarna i mossens mittparti vara små, utom på laggen. Trädbeståndet uppvisar en klart ökad tillväxt och/eller plantsättning eller också har området blivit skog. Förändringarna i vegetationen kan även på helt dikade områden vara långsamma. Området kan även vara täckt med lavar eller björnmossa utan betydande trädbestånd. Växtligheten har förändrats över hela myren och dess utveckling har i en del fall nått torvmosstadiet. Vattennivån håller sig inom typiska gränser i enlighet med markytansnivå i olika delar av myren. Vattennivån har sjunkit nära dikena, ibland även myrens yta. Vattennivån i myren kan ha sjunkit en aning även på längre avstånd från dikena om dessa har "punkterat" stora flarkar eller, i fråga om högmossar, höljor eller gölar. En vattensamling som har orsakats av åtgärder för att restaurera myren eller stickdiken som utmynnar vid myren eller som dämts upp av t.ex. skogsvägar hör till denna kategori. Vattennivån har sjunkit överallt i myren MYRAR SOM INTE ÄR I NATURTILLSTÅND Det som sägs om aapamyrar i tabellen gäller också högmossar i tidigt stadium och komplex som består av aapamyrar och högmossar. 18

GENERELL REKOMMENDATION OM VILKA MYRAR SOM SKA VÄLJAS FÖR VERKSAMHET SOM ÄNDRAR NATURENS TILLSTÅND klasserna 5 och 4 Användning som ändrar naturens tillstånd ska inte ske på myrar som är i naturtillstånd. klasserna 3 och 2 Användning som ändrar naturens tillstånd rekommenderas inte på myrar i klass 3 men är möjlig i undantagsfall (såsom projekt av stor regional betydelse) om myrens generella naturvärde bedömt enligt graden av dikning i regionen är lågt, dess särskilda naturvärden är obetydliga och regionen är rik på myrmarker. Användning som ändrar naturens tillstånd är möjlig på myrar i klass 2 om myrens generella naturvärde bedömt enligt graden av dikning i regionen är lågt och dess särskilda naturvärden är obetydliga. Torvproduktion kan förläggas till förändrade delar av myrar i klass 2 när de särskilda naturvärdena i dessa delar är obetydliga och vattenhushållningen och de särskilda naturvärdena i de odikade delarna kan tryggas. klasserna 1 och 0 Användning som ändrar naturens tillstånd ska helst ske på myrar som inte är i naturtillstånd. Myrar i den här klassen dominerar myrarealen i största delen av landet. GENERELL REKOMMENDATION OM VILKA MYRAR SOM LÄMPAR SIG FÖR TORVPRODUKTION klasserna 5 och 4 Torvproduktion ska inte förläggas till myrar i klasserna 5 och 4. klasserna 3 och 2 Myrar i klass 3 kan i undantagsfall användas för torvproduktion. Myrens generella naturvärde, bedömt enligt graden av dikning i regionen, bör då vara lågt, och den får inte ha nämnvärda särskilda naturvärden. Regionen bör vara rik på myrmarker och torvprojektet viktigt för regionen. Myrar i klass 2 kan användas för torvproduktion när myrens generella naturvärde bedömt enligt graden av dikning i regionen är lägre än i genomsnitt, och myren saknar betydande särskilda naturvärden. Sådana förändrade delar av myrar i klass 2 som ligger i omedelbar anslutning till befintliga torvtäkter kan tas i bruk för torvproduktion om deras särskilda naturvärden inte är betydande. klasserna 1 och 0 Torvproduktionen koncentreras till myrar i klasserna 0 och 1. NATURTILLSTÅNDSSKALAN OCH DE RIKSOMFATTANDE MÅLEN FÖR OMRÅDESANVÄNDNINGEN I fråga om myrar och torvmarker är det viktigaste syftet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen (RMO) att sammanjämka behovet att skydda myrarna med behovet att producera torv. Därför reserverar man för torvproduktion myrar som redan är dikade, myrar där naturens tillstånd har förändrats väsentligt och myr åkrar som har tagits ur bruk. I klassificeringen enligt naturtillståndsskalan hör de myrar med väsentligt förändrad natur som avses i de riksomfattande målen för områdesanvändningen till klasserna 0 2. När man överväger torvproduktion på myrar i klass 2 är det emellertid viktigt att bedöma och beakta rekommendationerna ovan vidlokaliseringen av verksamheten. Myrar i klass 3 hör i regel inte till de väsentligt förändrade myrar som avses i de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Myrar i klass 3 kan i undantagsfall användas för torvproduktionsprojekt som har stor regional betydelse om myrens generella naturvärde bedömt enligt graden av dikning i regionen är lågt, myren saknar nämnvärda särskilda naturvärden och regionen är rik på myrmarker. 19