Rosi Hoffer, utredare RK dnr: IJ 2010/368/DISK Återrapportering av regeringsuppdrag Uppdrag att följa upp och analysera den egna verksamheten utifrån det minoritetspolitiska målet Inledning Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Utgångspunkten för folkhälsoarbetet i Sverige är folkhälsopolitikens elva målområden. De anger centrala bestämningsfaktorer för hälsan. Folkhälsa berör och påverkas av många samhällsområden, därför är det viktigt med gemensamma målområden som vägledning. Minoritetspolitiken rör flera olika politikområden som bland annat folkhälsopolitiken. Uppdragen som Statens folkhälsoinstitut fått om nationella minoriteter utgår också ifrån det övergripande folkhälsomålet och folkhälsopolitikens elva målområden. Speciellt är målområde 1 Delaktighet och inflytande samt målområde 2 ekonomiska och sociala förutsättningar i fokus. Folkhälsoarbetet vilar på vetenskaplig grund. Minoritetspolitikens övergripande mål är dels att ge skydd åt de nationella minoriteterna och stärka nationella minoriteters inflytande i samhället, bevara och vårda minoriteternas kultur och språk. Gällande de tre delområdena inom den nationella minoritetspolitiken så har de uppdrag som Staten folkhälsoinstitut fått främst berört området Diskriminering och utsatthet men även kommit in på området Inflytande och delaktighet. Statens folkhälsoinstitut har sedan år 2000 inom det nationella minoritetsområdet arbetat främst med två regeringsuppdrag som inkom 2008. Först presenteras regeringsuppdraget Myndigheters bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Detta uppdrag pågår fram till den 31 mars 2011 och kommer då att slutrapporteras till integrations- och jämställdhetsdepartementet. Inom uppdraget genomförs under slutet av 2010 tre olika aktiviteter. Det handlar om 1.) ekonomiskt stöd till organisationer för att stödja projekt inom områdena jämställdhet, kvinnofrid och samverkan, 2.) Framtagandet av tre informationsfoldrar till myndighetspersonal 3.) Två regionala pilotutbildningar om kvinnofrid och nationella minoriteter för myndighetspersoner samt en nationell konferens på samma tema. Det andra arbetet som presenteras i rapporten är organisationsstöd för arbetet med spelpreventions utlysning av medel till organisationer. Några romska organisationer har blivit tilldelade medel och det har resulterat i ett mindre samarbete med Statens folkhälsoinstitut. Det tredje uppdraget i rapporten är ett regeringsuppdrag som slutredovisades i mars 2010 och handlar om de nationella minoriteternas hälsa. Det finns sex olika rekommendationer för fortsatt arbete med att främja hälsan hos de nationella minoritetsgrupperna framtagna. Uppdraget fick stort utrymme i medierna samt uppmärksamhet i de nationella minoriteternas organisationer. 1 (13)
Då de tre uppdragen precis har avslutats eller fortfarande pågår är det svårt att idag uttala sig om några direkta effekter. För att ge en bild över hur arbetet har genomförts kommer dock alla tre delar att presenteras med de resultat och framtida rekommendationer som finns. Innehåll I. Myndigheters bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna II. De romska grupperna och spelprevention III. Nationella minoriteternas hälsa I. Myndigheters bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna, 2008-2011. Regeringsuppdragets (VERK 2008/322) syfte har varit att undersöka hur våldutsatta kvinnor som tillhör nationella minoriteter bemöts och stöds av offentliga myndigheter. De nationella minoriteterna består av judar, sverigefinnar, tornedalingar, romer och samer. Grupperna varierar både till antal, medlemmar, regional spridning, historia och modersmål. Det som är gemensamt är dock att deras nationella minoritetsstatus är relativt okänd i Sverige. Samtliga grupper har rötter i Sverige sedan många hundra år tillbaka men trots detta finns fortfarande fördomsfulla bilder och negativa attityder kring flera av grupperna. För att kunna besvara regeringsuppdraget om bemötande och stöd, har Statens folkhälsoinstitut genomfört två studier under 2009, dels en enkätstudie till myndigheter som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor i allmänhet, dels en intervjustudie av 24 våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Resultaten av dessa två studier låg till grund för ett förslag till åtgärder som påbörjades i samarbete med företrädare för de nationella minoritetsorganisationerna våren 2010. Enkätstudie till myndigheter De organisationer som fick enkäten var polisen, socialtjänsten, rättsväsendet, hälso- och sjukvården och skolan. Enkäten var riktad till dem som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor eller har ansvar för kvinnofridsverksamheter (t.ex. Socialnämndens ordförande), och syftade till att se om de anser att det bör finnas särskilda handlingsplaner, rutiner eller åtgärder för kvinnor som tillhör nationella minoriteter, eller om man i stället bör stärka det generella kvinnofridsarbetet. Svarsfrekvensen för enkäten var låg; endast 39 procent valde att svara. Resultatet visar att det inte finns specifika handlingsplaner för att möta våldsutsatta kvinnor tillhörande de nationella minoriteterna. Myndighetspersonerna pekar på svårigheter att avgöra om en kvinna tillhör en viss minoritet eller inte om hon inte uppger detta själv. Andra menar att de riktlinjer som finns inkluderar alla kvinnor och att man redan ser till individuella behov. Vissa myndighetspersoner önskar mer kunskaper om etnisk mångfald i arbetet och många tillfrågade anser att samverkan (mellan myndigheter och organisationer) är en framgångsfaktor och viktig förebyggande aspekt i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Bemötandefrågor ses som ett mycket centralt utvecklingsområde. Problem som upplevts inom handläggningen gäller ofta tolken, där det framgår att den våldsutövande mannen eller annan familjemedlem inte bör tolka åt kvinnan. Utifrån materialet går det att dra slutsatsen att myndigheterna behöver mer 2 (13)
kunskaper om mäns våld mot kvinnor generellt (även kopplat till etnisk mångfald) och inte i huvudsak relaterat till kvinnor tillhörande de nationella minoriteterna. Intervjuer med våldsutsatta kvinnor Det genomfördes 24 djupinterjuver med våldutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Den judiska gruppen är inte representerad i urvalet och finns därför inte representerad i analysen. Intervjustudiens viktigaste resultat är att de problem som kvinnor tillhörande de nationella minoriteterna upplever i form av bemötande från myndighetspersoner i stort verkar stämma med kritik från kvinnor som tillhör majoritetsbefolkningen. Det finns stora variationer i upplevelserna gällande möten med myndighetspersoner, och ibland beskrivs mötet med enskilda handläggare och annan personal som mycket positivt. Kvinnojourerna är den instans som fått mest beröm av de våldutsatta kvinnorna i den här studien. Det som visade sig vara gemensamt mellan grupperna är kritiken mot socialtjänstens kunskaper om kvinnofrid och brister i bemötande. Betydelsen av att få använda sitt språk i olika typer av konsultation och möten med myndigheter beskrivs av intervjupersonerna som mycket viktigt för samtliga grupper. Några av de intervjuade romska och samiska kvinnorna berättade under intervjuerna om direkt fördomsfulla attityder och uttalanden mot minoritetsgrupperna från handläggare inom socialtjänst och polis/rättsväsende. För dessa två grupper finns även en ständigt närvarande historisk erfarenhet av diskriminering från olika myndighetsutövare som påverkar inställningen till svenska myndigheter och majoritetsbefolkningen. En dryg majoritet av de intervjuade kvinnorna ansåg att deras generella intryck av myndighetsstödet var övervägande negativt. Aktiviteter under 2010 inom uppdraget Aktivitetsplan 2010-01-28 till 2011-03-31 Statens folkhälsoinstitut lämnade den 14 januari 2009 in en delrapport av regeringsuppdraget att undersöka hur våldsutsatta kvinnor som tillhör nationella minoriteter bemöts och stöds av offentliga myndigheter. Rapporten baserades på en enkätstudie till myndighetspersonal samt en intervjustudie av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. I uppdraget ingick att förbereda en aktivitetsplan för de åtgärder som föreslogs i rapportens resultatdel. Syfte Syftet med denna aktivitetsplan var att organisera en utbildning av myndighetspersonal om våld i nära relationer, mångfaldsfrågor/jämställdhet och bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Aktivitetsplanen syftar också till att synliggöra våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna och stärka de nationella minoriteternas egeninitierade arbete för jämställdhet och kvinnofrid. Mål Målet med aktivitetsplanen var att öka polisens, socialtjänsternas och hälso- och sjukvårdens kunskaper och beredskap om våldsutsatta kvinnor generellt men även skapa resurser för att se de specifika behov som kvinnor tillhörande de nationella minoriteternas gett uttryck för i regeringsuppdraget. Målet är också att stärka samverkan mellan ovan nämnda myndigheter och 3 (13)
företrädare för minoritetsorganisationerna genom att öka den gemensamma tilliten men även öka jämställdheten inom grupperna. Upplägg Aktivitetsplanen bygger på tre utvecklingsområden som föreslogs i delrapporten. - Utbildning till myndighetspersonal om mäns våld mot kvinnor, bemötande och etnisk mångfald (Två pilotutbildningar samt ett nationellt seminarium). - Informationsinsatser för att synliggöra de nationella minoriteternas särställning kopplat till bland annat språk och kultur (Tre informationsfoldrar) - Stödja de nationella minoriteternas eget arbete med jämställdhet och kvinnofrid (ekonomiskt stöd om 1 mkr) Samverkan kring aktivitetsplanen har löpande skett med företrädare för de olika nationella minoritetsorganisationerna. Inledande workshop 30 mars 2010 Ett första steg i aktivitetsplaneringen var en extern workshop i mars 2010 för ideella organisationer och andra företrädare för de nationella minoriteterna, där regeringsuppdragets delrapport presenterades. Workshopen hölls under en heldag i Stockholm och det var som mest 13 deltagare. Alla de nationella minoriteterna var representerade förutom tornedalingarna som fått förhinder. Syftet med workshopen var att skapa ett forum för samverkan och idéutbyte men också att sätta frågan om kvinnofrid i fokus. Målet med workshopen var att skapa delaktighet och en gemensam problembild. Gruppen lämnade en rad synpunkter på rapporten som senare ändrades samt kom med inspel på de övriga delarna i aktivitetsplanen. Del 1. Utbildning av myndighetspersoner för bättre bemötande av kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna Syftet med att genomföra utbildningar tillsammans med två stora myndigheter (Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen) samt hälso- och sjukvården är att stärka samverkan mellan myndigheter som kommer i direkt kontakt med utsatta kvinnor samt nå ut på ett bra sätt med information inom myndigheterna. För att bemötandet av våldsutsatta kvinnor inte ska beskrivas i negativa termer eller uppfattas som kränkande eller bristande krävs utökade kunskaper om våldets mekanismer, mångfald och livsvillkor hos olika människor samt bemötande. Vem ska utbildas? Utbildningsdagarna är avsedda för myndighetspersoner verksamma inom ett förvaltningsområde, t.ex. barnmorskor, poliser, socialtjänst och kontaktpersoner för minoritetsfrågorna på kommun, landsting eller länsstyrelse. Med tanke på att tiden är knapp och utbildningarna ska genomföras under 2010, har vi beslutat oss för att göra två pilotutbildningar i Stockholm/Nyköping samt Östersunds kommun. I dessa kommuner finns redan befintliga strukturer av samverkan mellan olika myndighetspersoner inom området kvinnofrid, utbildningen tillför perspektivet nationella minoriteter. De olika 4 (13)
förvaltningskommunerna har fått inkomma med intresseanmälningar om de önskar ha en pilotutbildning, intresset var dock relativt lågt. Utbildningarna kommer att dokumenteras och utvärderas och kan ligga till grund för eventuella fortsatta satsningar 2011 och framåt. Som komplement till de fördjupade utbildningarna kommer vi att anordna ett seminarium i Stockholm den 16 november där alla målgrupper bjuds in. Utbildningen består av sex delar: 1. Den nya lagstiftningen 2. Paneldiskussion med företrädare för de nationella minoriteterna 3. Kvinnofridsutbildning med Nationellt centrum för kvinnofrid 4. Motiverande samtal som metod för bemötande 5. Hemuppgift och ett eget reflekterande paper 6. Föreläsning om bubbel utsatthet, kvinnor med funktionshinder med Bräcke Diakoni Del 2. Informationsfoldrar Syftet med att ta fram ett informationsmaterial riktat till myndighetspersoner inom polis, hälsooch sjukvård samt socialtjänst är att tillgängliggöra information om de nationella minoriteterna kopplat till kvinnofrid. Detta ska öka kunskaperna om de nationella minoriteterna samt underlätta för myndighetspersoner att kontakta företrädare för de nationella minoriteternas organisationer. Informationsmaterialet höjer kunskapen hos alla myndighetsutövare istället för att enbart vissa personer får ökad kompetens inom området. Materialet har en tydlig inriktning mot kvinnofridsfrågor. Det har tagits fram tre olika foldrar (uppdelat på målgrupperna polis, sjukvård och socialtjänst) med information om de olika gruppernas status och rättigheter. Folkhälsoinstitutet ska vidare förmedla dessa under oktober till december till aktuell myndighetspersonal i samband med utbildningsinsatser, seminarium och riktade utskick till förvaltningsområdena. I arbetet med foldrarna har en extern och en intern referensgrupp varit till stor hjälp. Olika företrädare för tex. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Brottoffermyndigheten samt företrädare för de nationella minoriteterna har flera gånger inkommit med synpunkter och ändringsförslag. Materialet kommer att lanseras under början av oktober 2010. Del 3. Ekonomiskt stöd för att främja jämställdhet, kvinnofrid och samverkan till gagn för nationella minoriteter Syftet med de riktade insatserna är stödja de nationella minoriteternas organisationer för arbetet jämställdhet och kvinnofrid. Det är också viktigt att det finns en intern debatt i organisationerna om jämställdhet, tillit och våld för att förebygga framtida våldsbrott. Med detta menar vi inte att våld skulle vara mer vanligt inom dessa grupper än hos majoritetsbefolkningen. Det finns ingenting i undersökningen som visar på detta. Mer forskning behövs på området. Målet är att på lång sikt öka jämställdhet, kvinnofrid och förbättra myndigheters bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. 5 (13)
Kriterier för att få stöd beviljat Gemensamt för alla insatser som kommer att beviljas stöd är att de ska syfta till att öka jämställdhet och en varaktig utveckling över tid. Positivt är om insatsen utöver det också syftar till att öka kvinnofrid och/eller samverkan. Stöd kommer att beviljas både till primär- och sekundärprevention baserat på resultatet i intervjuerna och enkäten i regeringsuppdragets första fas. Stöd kommer inte att beviljas till informationskampanjer och andra liknande kortsiktiga punktinsatser. Utvärdering av effekterna av projektet Hur det ekonomiska stödet har använts och vad det har haft för effekt ska delredovisas till regeringen senast 15/10 2011. De organisationer som fått stöd behöver därför senast 15/8 2011 delrapportera hur insatsen fungerat så långt enligt särskild utvärderingsmall som bifogas beslut om stöd. Om insatsen är avslutad innan 15/8 2011, lämnas istället en slutrapport den 15/8 2011. Aktivitets- och tidplan 2010-07-16 Förhandsinformation annonseras genom flera kanaler, bland annat www.fhi.se 2010-08-27 Ansökan öppnas. Ansökan annonseras genom flera kanaler, bland annat www.fhi.se 2010-09-30 Ansökningstiden för organisationerna löper ut. 2010-11-01 Besked skickas ut till ansökande organisationer med beslut om tilldelade medel. 2010-11-10 Undertecknat avtal och rekvisition för utbetalning av medel ska vara Statens folkhälsoinstitut tillhanda. 2010-11-15 Medel är utbetalda mot rekvisition till organisationer som beviljats medel. 2011-08-15 Delrapport i form av ekonomisk redovisning och utvärdering av hittills gjorda insatser ska ha inkommit till Statens folkhälsoinstitut. 2012-08-15 Slutrapport i form av ekonomisk slutredovisning och utvärdering av alla insatser ska ha inkommit till Statens folkhälsoinstitut. Utvärdering av effekterna av hela åtgärdsprogrammet (del I,II,III) Utvärdering av hela aktivitetsplanen ska ske delvis parallellt med åtgärdsinsatserna men också efter att projektet avslutats. Det ska undersökas med både kvalitativa och kvantitativa mått hur aktiviteterna har blivit mottagna och i vilken mån det använts. De som genomgår utbildningsinsatser ska både innan och efter svara på en enkät om hur de uppfattade utbildningen och om de anser att den levde upp till deras förväntningar. Dessutom ska deltagarna svara på huruvida pilotutbildningarna bidragit till att öka kunskaperna om nationella minoriteter kopplat till kvinnofrid. Hur har foldrarna spridits på myndigheterna och hur många har läst dem? Har kunskaperna om nationella minoriteter ökat hos myndighetspersonerna? Kunde foldrarna spridits, planerats, samverkats eller producerats på ett bättre eller annat sätt? När det gäller bidragsutlysningen till organisationer kommer denna del att utvärderas under 2011. Vilka effekter avser vi uppnå? Målsättningen med hela aktivitetsplanen för 2010-2011 är att berörda myndighetspersoners bemötande gentemot kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna och som varit utsatta för 6 (13)
våld ska förbättras. Nya nätverk ska skapas och avståndet mellan organisationer för de nationella minoriteterna och myndighetspersoner ska minska. Utlysningen av medel till fördel för företrädare för de nationella minoriteterna syftar också till att stärka samverkan mellan organisationer, lärosäten och myndigheter (på alla olika nivåer) men det syftar även till att organisationernas interna jämställdhets- och kvinnofridsarbete ska utvecklas och stärkas. Att lyckas mäta kvalitativa insatser som attitydförändringar och effekterna av kunskapshöjande insatser som utbildningar är utmanande. Eftersom ingen av de tre delarna i aktivitetsplanen är slutförd går det inte i nuläget att beskriva några resultat. Arbetet fortskrider enligt planeringen. Internt på myndigheten har aktiviteter skett både på institutsövergripande, avdelnings- och referensgruppsnivå. Projektansvarig har föredragit uppdraget för hela institutet och på avdelningsmöten. Den generella kunskapen om de nationella minoriteternas rättigheter gällande både språk och kultur har höjts nämnvärt för alla anställda. Regeringsuppdraget har legat till grund för många metod- och sakkunskapsdiskussioner. Effekter för de nationella minoriteterna? De tre samverkanstillfällen (workshops) mellan myndigheter, universitet och/eller organisationer som hållits under uppdragets gång har varit mycket givande. Det är vår ambition att fortsätta samverka genom epost och workshops med både andra myndigheter och företrädare för de nationella minoriteterna. Ibland har vi dock upplevt det som svårt att få in synpunkter på upplägg och texter i tid, engagemanget från företrädarna har varierat över tid. Innan 2010 är slut ska företrädarna för de nationella minoriteterna som ingår i vår referensgrupp kallas till ytterligare en workshop för att lämna synpunkter på processen, diskutera resultat och få information om hur arbetet fortskrider. Resultat av regeringsuppdraget så här långt som direkt påverkar de nationella minoriteterna är att det sammanställts kunskaper om myndighetspersonernas beredskap och bemötande. Rapporten har hjälpt till att lyfta upp frågan om de nationella minoriteternas särställning på agendan. Efter att hela aktivitetsplanen är genomförd kommer en utvärdering av upplevda resultat hos företrädarna för de nationella minoritetsorganisationerna att genomföras. Detta kommer förslagsvis att ske under början av 2011. 7 (13)
II. Samarbete om spelberoende och föreningsstöd till romska organisationer Statens folkhälsoinstitut fick uppdraget (Proposition 1998/99:1D14 Budgetpropositionen för 1999) att arbeta mot negativa konsekvenser av överdrivet spelande 1999, i samband med att Sverige beslöt att öppna fyra internationella kasinon. Samtidigt kom en stor studie om spelvanor och spelproblem i Sverige (Rönnberg et al 1999), som gjorde tydligt att spelproblem är ett folkhälsoproblem då spelproblem har en tydlig koppling till ohälsa, ekonomiska och sociala problem för individen. Spelproblem är dessutom ojämnt fördelade i befolkningen och gör att flera av de ekonomiska och hälsomässiga klyftor som finns i samhället förvärras. Nationella minoriteter och spelprevention Inom Staten folkhälsoinstituts spelpreventiva arbete med frågan om nationella minoriteter (och även andra så kallade utsatta grupper) har målet framförallt varit att försöka göra alla insatser så inkluderande som möjligt. Det kan till exempel handla om att broschyrer trycks på alla minoriteternas språk när intervjuer och undersökningar genomförs och att ge möjligheten till tolk och utbildning kring minoriteter och kulturkompetens av olika professionella grupper och kamratstödjande föreningar. Statens folkhälsoinstitut har inte gått in för att kartlägga förekomsten av spel och spelproblem i olika etniska grupper eller minoriteter, utan mer försökt få kvalitativ kunskap om hur man bedömer sin situation och vilken roll spel och spelproblem har i samhället. När det gäller de romska grupperna i Sverige tycks det generellt vara så att grupperna utsätts för många av riskfaktorer som arbetslöshet, inte slutförd skolgång, diskriminering och utanförskap. Detta kan komma att påverka graden av spelande. Effekter för de nationella minoriteterna? Statens folkhälsoinstitut har uppdraget att dela ut stöd till Spelberoendeföreningar som arbetar med kamratstöd (företrädesvis Spelberoendes riksförbund) och även här har ett behov av att kunna stödja andra föreningar som till exempel olika invandrarföreningar identifierats. Eftersom Statens folkhälsoinstitut inom det spelpreventiva området har förhållandevis små medel att dela ut till föreningar och metodutveckling har inte föreningar uppvaktats att söka utan istället har man varit beroende av att föreningar har visat intresse för frågorna. Sedan 2006 har romska föreningar visat intresse för att arbeta med spelfrågan. Samarbetena har mycket byggt på ett kunskapsutbyte där romerna själva definierat vad de upplevt som problem och vilka insatser de tänkt skulle fungera i gruppen. Från Statens folkhälsoinstituts sida har man kunnat bistå med hjälp med ansökan, upplägg kring utvärdering och mer allmänna kunskaper om förebyggande arbete, spel och evidensbaserade metoder. Viktiga erfarenheter sedan tidigare är att insatserna måste vara långsiktiga. Tidigare har institutet kunnat bidra med kontaktnät till olika professionella grupper som de romska föreningarna har kunnat möta, utbilda eller få stöd av i sina insatser, andra ideella organisationer som arbetar med spelfrågan och försökt skapa öppningar in i olika system. I utbyte har man fått 8 (13)
en ingång till den romska gruppen och fått mycket kunskap och viktiga kontakter för att utveckla det förebyggande arbetet. Samarbetet har handlat mycket om att bygga nätverk och förtroende mellan myndigheter och romer, romer och andra samhällsaktörer och utbyta kunskap och idéer om hur det förebyggande arbetet ska utvecklas. Föreningsbidrag från Statens folkhälsoinstitut till spelprevention Statens folkhälsoinstitut har uppdraget att ge bidrag till kamratstödjande föreningar. Bidrag har delats ut till kamratstödjande organisationer sedan år 2000 då Spelberoendes Riksförbund startade. I regleringsbrevet från 2003 nämns bidragen till föreningar i Mål 1 (av 2): Kunskapen skall öka om hur de organisationer som får bidrag av Statens folkhälsoinstitut har utvecklat sin verksamhet med hjälp av bidragen samt deras resultat. Huvuddelen av medlen går till Spelberoendes Riksförbund, som förutom arbetet med kamratstöd även fungerar som remissinstans i spelberoendefrågor och är medlem i OSS. Även Spelberoende i Samverkan (som tidigare var en del av Spelberoendes riksförbund) får kontinuerligt bidrag från Statens folkhälsoinstitut. Cirka 400 000-600 000 kronor ges till olika föreningar eller projekt som behöver riktat stöd för att arbeta gentemot sårbara grupper (inklusive ungdomar). Resandeförbundet Romanova Organisationen fick pengar 2006 (100 000) och 2007 där en ung rom var anställd för att undersöka romer och spel. 10 000 kr avsattes till olika kvinnoaktiviteter som att prata om spel med kvinnor. Det lämnades en skriftlig rapport men efter diskussioner om att det upplevdes som svårt att skriva ned erfarenheter filmades en intervju med den anställde och hans mamma om hur det är att vara resande rom. Filmen handlade även om hur den romska resandekulturen kan hänga ihop med spel och spelproblem och vilken påverkan spelproblem kan få för individen, familjen och samhället. Tyvärr kunde inte den filmade intervjun läggas ut på nätet då föreningen senare upplevde hot från rasistiska grupper. Romska ungdomsförbundet Romska ungdomsförbundet fick medel tilldelat 2009 och 2010. Samarbetet fortskrider och fungerar bra. De började med internutbildningar i sina lokalorganisationer i samarbete med kamratföreningar för spelberoende och spelberoendeteam inom öppenvården. Sedan följde de upp genom att utarbeta ett material (kortlek med diskussionsfrågor) på romani och svenska. Detta blev presenterat och mycket uppskattat på ett föreningsseminarium och flera andra organisationer har anammat metoden. 9 (13)
III. Hur mår Sveriges nationella minoriteter: Hälsosituationen bland Sveriges nationella minoriteter Statens folkhälsoinstitut fick i uppdrag av regeringen år 2008 att kartlägga de nationella minoriteternas hälsosituation med utgångspunkt i den nationella folkhälsoenkäten (VERK 2008/273). Förslag skulle lämnas på hur folkhälsoinsatser som att förebygga ohälsa och främja hälsa bland nationella minoriteter skulle kunna bedrivas. Det var första gången en liknande kartläggning gjordes i Sverige och första gången som nationella minoriteter uppmärksammades och betraktades som målgrupp i det svenska folkhälsoarbetet. Tillvägagångssätt Arbetet med att kartlägga de nationella minoriteternas hälsosituation har genomförts i fyra faser; planering, genomgång och sammanställning av tidigare kunskap om hälsosituationen bland nationella minoriteter, datainsamling samt analys av resultat. Under planeringsfasen etablerades kontakter med företrädare för de fem minoriteterna, Socialstyrelsen, Delegationen för romska frågor och forskningsmiljöer med erfarenhet av de nationella minoriteternas situation (Södra Lapplands forskningsenhet, psykiatriska enheten och Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet). Vid en första hearing angående regeringsuppdraget diskuterades uppdragets genomförande med representanter för de nationella minoriteterna. En kunskapssammanställning har genomförts kring hälsosituationen bland de fem nationella minoriteterna. Sammanställningen fokuserar på tre hälsorelaterade teman hälsa, levnadsvanor och livsvillkor av relevans för kartläggningsarbetet. Av sammanställningen framgår att det finns en bristande kunskap hos majoritetsbefolkningen och myndigheterna om de nationella minoriteterna, deras kultur, rättigheter och minoriteternas hälsosituation. Det framgår också att det finns utmaningar för folkhälsoarbetet bland nationella minoriteter, riktade mot diskriminering, utanförskap, arbetslöshet särskilt bland romer samt brist på kunskap om nationella minoriteters hälsosituation och kultur hos såväl hälso- och sjukvårdspersonal som hos majoritetsbefolkningen. Av kunskapsöversikten framgår flera hälsoproblem bland minoriteterna, men också att de har olika behov av hälsoförbättrande insatser på olika nivåer i samhället. Ett resultat är också att det finns brist på data kring hälsa, levnadsvanor och livsvillkor bland individer och grupper som tillhör de nationella minoriteterna, vilket försvårar möjligheterna att vidta lämpliga åtgärder. Den genomförda kartläggningen av hälsosituationen bland finlandsfödda, boende i Tornedalen och den judiska minoriteten baserades på den nationella folkhälsoenkäten, som genomförs årligen av Statens folkhälsoinstitut. Även för den judiska minoriteten har den nationella folkhälsoenkäten använts. Till denna lades också till ett antal frågor för att fånga särskilda förhållanden av relevans för den judiska minoriteten. Hälsosituationen bland romer har kartlagts med hjälp av kvalitativa intervjuer och fokusgruppsdiskussioner omfattande totalt 32 enskilda intervjuer och 32 intervjuer i fokusgrupper. Dessutom genomfördes tio intervjuer med romska aktivister. 10 (13)
Hälsosituationen bland nationella minoriteter: Resultat från kartläggningen Det är viktigt att betona att hälsotillståndet ser olika bland de nationella minoriteterna. Det finns olika folkhälsobehov hos olika grupper och därför föreslår Statens folkhälsoinstitut att beakta gruppernas behov och anpassa de generella åtgärderna till de specifika behoven. Det är också väsentligt att engagera berörda grupper i folkhälsoarbetet. Statens folkhälsoinstitut anser att det är rimligt att anpassa folkhälsometoder som FYSS, FaR och föräldrastöd i de insatser som riktas till de nationella minoriteterna. Romernas hälsosituation påverkas starkt av deras livssituation, som kännetecknas av hög arbetslöshet, känsla av utanförskap, maktlöshet och diskriminering. Dessa faktorer bidrar till ett levnadssätt som exponerar dem för ökade risker för ohälsa. Hos sverigefinnar är alkohol, fysisk inaktivitet, rökning, diskriminering hälsoproblemen. Bland boende i Tornedalen är fysisk inaktivitet, diskriminering, rökning, snusning förekommande hälsoutmaningar. En lägre andel män och en högre andel kvinnor upplevde sig utsatta för diskriminering. När det gäller självskattad hälsa hos judar uppgav både män och kvinnor i större utsträckning att de hade en bra hälsa och god psykisk hälsa jämfört både med hela befolkningen men också i relation till relevant referensgrupp (boende i storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö). Resultat från Södra Lapplands forskningsenhet visar att samernas hälsosituation inte skiljer sig från majoritetsbefolkningen i någon större utsträckning. När det gäller akuta hälsoproblem hos samer är arbetsmiljö relaterade skador och psykosocial ohälsa hos renskötare det som anses bekymrande. Förslag till åtgärder I uppdragets andra fas anordnades en ytterligare hearing riktad till representanter för de nationella minoriteterna, företrädare för nationella myndigheter, forskare samt andra intressenter. Syftet med hearingen var att diskutera kartläggningsresultaten samt att diskutera och ta fram underlag kring förebyggande och hälsofrämjande åtgärder utifrån kartläggningsresultaten. Ett väsentligt resultat från hearingen var att ett flertal deltagare uttryckte behov av handlingsinriktade insatser inom flera områden. När det gäller de insatser som för närvarande genomförs på nationell, regional och lokal nivå med relevans för minoriteternas hälsosituation finns flera pågående initiativ på myndighetsnivå med koppling till minoritetspolitiken. På regional och lokal nivå finns också exempel på olika aktiviteter och projekt, initierade av minoriteternas egna organisationer samt kommuner och landsting. De förslag till åtgärder som redovisas i denna rapport har tagits fram utifrån fyra kriterier: tidigare kunskap om minoriteternas hälsosituation, resultat från genomförd kartläggning, vad som görs på annat håll av relevans för folkhälsoområdet samt de förslag som framkommit från organisationerna själva. 1. Inrätta regionala kunskapscentra för nationella minoriteters hälsa Statens folkhälsoinstitut föreslog att regionala kunskapscentra inrättas. Deras huvuduppgift bör vara att öka kunskapen om de nationella minoriteternas hälsosituation. Dessa centra bör också stödja landstingen i deras arbete med planering och genomförande kring hälsorelaterade frågor som rör nationella minoriteter. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en viktig aktör som 11 (13)
bör engageras för att underlätta detta arbete. Nationella hälsomyndigheter kan också vara behjälpliga med expertis. En utredning bör dock tillsättas kring hur sådana regionala kunskapscentra kan utformas. 2. Utbilda hälsokommunikatörer inom samtliga minoriteter Statens folkhälsoinstitut föreslog att det inrättas tjänster som hälsokommunikatörer. Dessa bör organisatoriskt tillhöra respektive landsting/region och kan vara placerade vid de regionala kunskapscentra enligt förslag 1 ovan. Statens folkhälsoinstitut kan bidra med utbildning av hälsokommunikatörer i samverkan med dels respektive landsting/region, dels berörda aktörer, samtliga nationella minoriteter inkluderade. 3. Utbilda myndighetspersonal om de nationella minoriteternas hälsa, levnadsvanor, livsvillkor och kultur Statens folkhälsoinstitut föreslog att ett utbildningsmaterial som belyser de nationella minoriteternas kultur, historia, levnadsvanor och livsvillkor utarbetas. Ansvaret för att ta fram utbildningsmaterialet bör ligga hos de nationella myndigheter som omfattas av regeringsuppdraget att förstärka minoritetspolitiken. Utbildningsinsatserna bör vara riktade till myndigheternas respektive lokala och regionala målgrupper (till exempel lärare och annan skolpersonal, socialsekreterare, polis). SKL är en viktig aktör som kan engageras i detta arbete. 4. Utred möjligheterna till kontinuerlig uppföljning av de nationella minoriteternas hälsosituation Statens folkhälsoinstitut föreslog att en arbetsgrupp med representanter från samtliga nationella minoriteter och relevanta nationella myndigheter ges i uppdrag att ta fram lämpliga metoder för att hämta in data kring de nationella minoriteternas hälsosituation. 5. Beakta barn och ungdom samt äldre tillhörande de nationella minoriteterna i den ordinarie verksamheten Statens folkhälsoinstitut föreslog att samtliga myndigheter som omfattas av regeringsuppdraget att förstärka minoritetspolitiken i sina ordinarie verksamheter särskilt beaktar frågor som rör barn och unga samt äldre tillhörande de nationella minoriteterna. 6. Tillsätt en utredning om tvärsektoriellt arbete med nationella minoritetsfrågor Statens folkhälsoinstitut föreslog att en lämplig myndighet ges i uppdrag att utreda hur arbetet med nationella minoritetsfrågor bäst kan bedrivas. Mer specifikt bör utredningen dels undersöka möjligheterna till en samlad strategi för arbete med nationella minoritetsfrågor, dels utveckla en modell för arbete med nationella minoritetsfrågor tvärsektoriellt. Utredningen kan med fördel samordnas med den i förslag 1 ovan föreslagna utredningen. Spridning av kartläggningens resultat: Internt och externt Intern kunskapsspridning i den egna myndigheter Kartläggningens resultat har presenterats för medarbetare vid Statens folkhälsoinstitut vid två tillfällen genom seminarium (Hösten 2009, Våren 2010). Syftet med presentationerna var att 12 (13)
informera medarbetare om uppdraget samt öka kunskap och medvetenhet om de nationella minoriteternas hälsosituation i relation till folkhälsoarbetet. Uppdraget har även redovisats på avdelningsseminarium vid flera tillfällen och medarbetare på avdelningen för analys och uppföljning lämnat värdefulla synpunkter på uppdraget. Den externa spridningen av uppdraget Sedan rapporten om nationella minoriteternas hälsosituation publicerades har intresset om nationella minoriteternas hälsosituation ökat. Uppdraget har väckt stort intresse inom medierna. Ett viktigt underlag för folkhälsoarbetet Olika aktörer på lokal, regional, national nivå har vänt sig till Statens folkhälsoinstitut för ett fortsatt samarbete i frågor som rör nationella minoriteter (SKL; Norrbottens läns landsting, Västra Götalandsregionen, Malmö stad ). Flera lärosäten har efterfrågat rapporten (Malmö högskola; Skövde högskola; Linköpings universitet; Umeå universitet). Utredning (SOU 2010:55) Romers rätt en strategi för romer i Sverige Delegationen för romska frågor ställer sig i sitt slutbetänkande om Romers rätt en strategi för romer i Sverige bakom Statens folkhälsoinstitut förslag att främja hälsa bland nationella minoriteter i Sverige. Delegation för romska frågor menar att de förslag som lades fram har stor betydelse för romernas hälsosituation och livsvillkor i Sverige. Marmot-kommissionens rapport Closing the Gap I regeringsuppdraget Svenska lärdomar av Marmot-kommissionens rapport Closing the Gap omnämndes de nationella minoriteternas hälsosituation som en undergrupp under etnicitet. På samma sätt lyftes huvudförslaget som gavs i Statens folkhälsoinstituts rapport om hälsan hos de nationella minoriteterna som ett förslag under kapitel 11 om rättvis finansiering i denna rapport: Inrätta regionala kunskapscentra för nationella minoriteters hälsa med uppgift att öka kunskapen om de nationella minoriteternas hälsosituation samt samordning och uppföljning inom området. Spridning internationellt Uppdraget har presenterats vid olika internationella sammanhang. Statens folkhälsoinstitit har ingått i internationella nätverk som arbetar med frågor kring nationella minoriteter. Uppdraget presenterades vid Northern Dimension Partnership in Public Health and Social Well Being (NDHS) i Riga, maj 2009. Den 20-21 januari 2010 presenterades uppdraget vid Samisk hälsocentrum i Karasjok och den 21 januari presenterades även uppdraget vid det norska sametinget. Den 27 maj 2010 presenterades en sammanfattning av rapporten vid 3rd Conference of migrant and ethnic minority health i Pécs, Ungern. En engelsk översättning av rapporten har spridits inom den europeiska unionen. 13 (13)