Du har bara en kropp - ta hand om den! av Elin Häggström Du är värdefull! Det är viktigt att få höra att man är värdefull och att man är duktig på något. Så kom ihåg, beröm dina kompisar och personer i din närhet, kom ihåg vad dom betyder för dig och le mot andra när du går på stan. Vad pågår i det undermedvetna? Jag själv brukar gå hos en kroppsbalanserare. Vad är det undrar du? Jo, hon söker reda på vad som egentligen pågår i ens undermedvetna. Till exempel vad man egentligen tycker om sig själv och vad som påverkat en. Hon tar reda på var ens aura ligger och vad man har brist på, det kan vara brist på ekologiskt socker eller råris. Alla får en mening att säga till sig själv, det kan vara till exempel: Jag är värdefull eller Jag är stolt över mig själv. Beröm dina kompisar Du måste säga meningen till dig själv och tänka positivt. Men som jag sa: samtidigt vet jag det är viktigt att få höra att man är värdefull och att man är duktig på något. Men, det viktigaste är att du tänker att du är värdefull för då blir du det. Så kom ihåg, beröm dina kompisar och personer i din närhet, kom ihåg vad de betyder för dig och le mot alla du möter. Det värmer, jag lovar! Lisa Engström, juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 3-01)
Se ut som en Barbie? Många tjejer vill se ut som Barbie, en smal lång tjej med långt blont hår och stora bröst. Men många tjejer är istället korta, lite kraftigare, har kort mörkt hår och små bröst. Vad är det för fel med det? Vem är det som bestämmer att man ska se ut som en Barbie och att alla ska vara så oerhört smala? Det är ju helt sjukt Det är inte bara de kraftigt byggda som vill bli smala, utan även de som redan är smala vill bli smalare. Det är ju helt sjukt! Om Barbien hade varit verklig hade hon haft 46 cm i midjemått. Och för att få det måttet måste man operera bort några revben och hårdbanta. Men Barbien är bara en docka. Och vi är människor! Bombarderade av budskap Men vilka är det som inte tycker att vi duger som vi är? Det räcker med att slå upp en veckotidning, kolla in en TV-såpa eller reklam. Överallt bombarderas vi av budskapet att vi inte duger som vi är, att vi måste förändra eller förbättra oss för att passa in. Själv tycker jag att alla duger som de är, att det är lika fint att vara mullig som smal. Var nöjd med din kropp, och våga visa upp den som den är! Linda van den Bosch, juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 2-01)
Vem duger? Nej, nu blir jag trött. I skolan igår gick jag och en kompis och snackade. Plötsligt kom en av killarna fram till min kompis och sa: - Fy fan vad du är ful, du har ju inga bröst. Sen gick han tillbaka till de andra killarna som stod och skrattade. Efter sig lämnade han en unken lukt av gammal svett. Vi tjejer går upp två timmar innan killarna bara för att duscha, tvätta håret, sminka oss. Varför? Killarna springer med nöd och näppe genom duschen efter gympan och struntar i hur de luktar. Varför? När jag tänker på hur vi killar och tjejer ibland är mot varandra blir jag så trött. Varför kan ingen acceptera oss som dem vi är? Måste man ha stora bröst som Pamela Andersson? Duger man inte om man inte kan ha BH? Vi kan ju inte hjälpa hur vi ser ut. Vill vi klä oss i korta kjolar och sminka oss, gör vi det för att vi tycker att det är snyggt. Inte för att killarna ska dregla. Jag funderar på vad vi ska göra åt de taskiga killar som mobbar tjejerna för utseendet skull? Kanske skulle jag och mina tjejkompisar komma osminkade en dag till skolan. Vad skulle killarna säga då? Ja, de skulle väl klaga förstås, men hur kan killarna ens tänka på att klaga. Är det några som ska kallas plankor är det dom. Lina Andersson, juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 2-00)
Vara sig själv, typ... Alla tjatar om att man måste våga vara sej själv, och visst är det så. Men om man inte vet vem man är då? Jag tror att om man har bra självförtroende så har man hittat sitt rätta jag! Men självförtroende vad är det? Jag har funderat och funderat men jag kan ändå inte förstå... jag har inget bra självförtroende... eller har jag det? Handlar det om att acceptera sej själv, tycka att man är snygg - eller vad handlar det om? Någon som kan förklara? Berätta nåt kul! Äh... om du inte har något kul att göra nu i höstmörkret, så skicka ett mail och berätta om ditt självförtroende... eller nåt annat kul! Många goa höst-kramizzar! Lina Andersson, Juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 6-00) Märken - är det så märkvärdigt?
Är det så viktigt med märken? Måste man slänga ut hundra kronor extra bara för att vara cool och få visa att man köpt märkeskläder? I en liten byaskola som jag går i tror jag inte det spelar sån stor roll. Men när man byter skola till högstadiet och får åka in till ett samhälle och gå i en skola med trehundra elever - då spelar det större roll. Och definitivt de första gångerna man far till den skolan för att läsa språkval. Ett par Adidasskor kostade 640 kronor, kan du tänka dig! 640 kronor, det är mycket och om du räknar ihop att du köper ett par nya skor per år som kostar 640 kronor i fem år, ja då blir det 3200 kronor, och för det kan du ju göra så mycket annat. Det är stora skillnader, på två ganska lika skor kostade det ena paret 340 kronor och det andra paret 240 kronor. Märkena är Adidas och Network. Gissa vilken pengasumma som tillhörde vilket märke? Det är till och med skillnad på kepsar. På två olika kepsar som är ganska lika varandra är det en prisskillnad på 25 kronor. Prisskillnaden berodde nog en hel del på att märket Adidas var insytt i kanten. Men visst finns det bra saker också. Märkeskläder har väl lite av en garanti på grund av märket - att det är bra kvalitet. Ett märke kanske får dig att känna dig säker och cool, du kanske känner att du får bra självförtroende och inte känner dig ful och eländig. Men gör det då för din egen skull. Gör det inte för att någon har tutat i dig att man är ful om man inte har märkeskläder. Men visst vill man kanske vara extra snygg och cool inför den man gillar eller inför äldre personer. Ja, det är inte lätt att veta hur man ska vara eller klä sig för att göra gott intryck på andra. Lisa Engström, juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 7-00) Ingen mår bra av mobbing Mobbing är nog en av de värsta sakerna på denna planet. Ingen kan väl tycka om mobbing eller tycka att det är rätt. Men ändå mobbas jättemånga varje dag. Men var går gränsen för mobbing?
I min klass älskar vi att småretas för att det är roligt och nu verkar lärarna fått för sig att det är mobbing, så nu har de kommit på världens överdrivnaste regel. För varje dum grej man säger får man minuspoäng och i slutet av veckan kollar man vilka som har fått flest minuspoäng, tjejerna eller killarna. Denna dumma regel ledde till att alla sprang runt och skrek minus så fort man öppnade munnen, så till slut blev alla så less på varandra att de nästan slutade att prata. Inte helt lyckat direkt! Som ni förstår skrotades regeln ganska fort. Men ni som vet att det pågår mobbing, gör någonting åt det. Det kanske inte låter så lätt men det behöver inte vara något stort, huvudsaken är att det går åt rätt riktning. Sen i framtiden när alla ångrar att de inte gjorde någonting åt all mobbing kan du vara stolt över att du i alla fall gjorde en insats. Kom ihåg att ingen mår bra av mobbing. Elin Häggström, juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 4-00) Du har bara en kropp - ta hand om den! Varför? Varför har det blivit ett sånt mode hur man ska se ut. I dagens läge verkar det inte spela någon roll hur ens kropp mår utan det som är viktigt är hur vi ser ut. Modet nu för tiden säger att tjejerna ska vara smala med stora bröst och det verkar som om killarna ska vara födda stora som hus och helt plötsligt, utan att träna ha stora muskler som en bodybuilder. Måste det vara så? Varför kan vi inte se ut som vi gör? En del är smala, en del är
tjocka, so what? Har vi inte kommit tillräckligt långt i utvecklingen för att acceptera våra egna och andras kroppar. Det verkar som om den perfekta människan ska vara aktiv och hålla igång hela dagarna. Det är vanligt hos barn och ungdomar att först hålla igång hela skoldagen och sen komma hem och fara på någon fotbollsträning eller nåt liknande. Det är ju naturligtvis bara positivt. Men samtidigt är det massor av barn och ungdomar, speciellt tjejer, som struntar i att äta av skollunchen och ibland även frukosten och middagen. Anledningen är oftast att de vill bli lika smala som modellerna i tidningen. Där blir det en krock! Du kan fråga vem som helst och alla vet att man inte kan hålla igång hela dagen och strunta i att äta. Det är som att man skulle sluta tanka sin bil och ändå tro att man skulle kunna fortsätta att köra. En bil kan du ersätta med en ny, men inte din kropp. Tänk på det och ta hand om dig. Elin Häggström, juniorreporter (Tidigare publicerad i Struten nr 8-00)