HANTERING AV HUDPARASITER PÅ NÖT, SVIN OCH FÅR I EKOLOGISKT LANTBRUK

4/96 HANTERING AV HUDPARASITER PÅ NÖT, SVIN OCH FÅR I EKOLOGISKT LANTBRUK FOTO: LEIF ELIASSON/LANDBILD För att minimera parasitproblem i ekologisk djurhållning är de förebyggande åtgärderna viktiga. Rena djur med god motståndskraft är en förutsättning. Utfodringen är viktig för djurens immunförsvar. Djuren behöver ett friskt foder med proteiner, mineraler och vitaminer i balans. Stress och inälvsparasiter är faktorer som sätter ner immunförsvaret. Genetiska skillnader i benägenhet att angripas av parasiter bör beaktas vid rekrytering i besättningen. Behandling måste sättas in om man ser löss eller skabb, om djuren visar tecken på varaktig klåda eller om allmäntillståndet är påverkat. En veterinär bör hjälpa till med diagnos och råd om behandlingsstrategi. 1

ALLMÄNNA OCH FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER Vi måste hela tiden arbeta förebyggande för att stärka djurens motståndskraft och förhindra smittspridning av olika sjukdomar. Angrepp av hudparasiter eller andra parasiter som ger dålig tillväxt eller sjukdomssymptom är jämställt med sjukdom. Foder Friskt foder i rätta mängder och med balans mellan de ingående näringsämnena är nödvändigt. Proteiner behövs för att bygga upp antikroppar och vissa vitaminer och mineraler är mycket betydelsefulla. Fibrer är viktiga för djurens hälsa och en stor andel grovfoder i idisslarnas foderstat, liksom tillgång till grovfoder för enkelmagade djur, utmärker ekologiskt lantbruk. En hög självförsörjning på foder är vanligt och det finns en stark strävan till att skapa lokala lösningar för det foder som behöver köpas. Detta minskar risker för smittspridning via foder. Naturliga beteenden I ekologiskt lantbruk läggs stor vikt vid att djuren ska få utlopp för naturliga beteenden och rörelsemönster både när de vistas på stall och är ute. Vissa grundläggande behov har visat sig speciellt viktiga, som t ex behovet av fri tillgång på grovfoder för idisslare, som naturligt tillbringar 8-12 timmar per dygn med att äta. För grisarna är bökbehovet grundläggande. Om djuren utsätts för stress som t ex att de förhindras att utföra beteenden som de har en stark drift till eller upplever ständigt hot, som de ej kan hantera, försvagas immunförsvaret och motståndet mot sjukdomar försämras. Stallmiljö Mycket strö till grisarna vintertid ger sysselsättning. Nötkreatur som står uppbundna vintertid måste placeras i fallande rang. Eftersom hänsyn även måste tas till juverhälsostatus och utfodring kräver det noggrann planering och utprovning, men ger också utdelning om det blir väl genomfört. Då undviks att ett djur kläms mellan två högre rankade, vilket är mycket stressande. I ekologiskt lantbruk finns en strävan efter lägre djurtäthet i stallutrymmen och mycket utevistelse. Detta minskar stress och smittryck. Även vid betesgång är det viktigt att balansera djurtätheten så att god hälsa uppnås. Genom att hålla djuren rena liksom deras närmiljö minskar belastningen på immunförsvaret och de kan bättre stå emot sjukdomsangrepp. Extra mycket strö vid lamningen, ger en sund miljö för både tackor och lamm i en mycket känslig period. Utomhusmiljö Vid utevistelse måste man i ekologiskt lantbruk planera betesytorna så att förekomsten av inälvsparasiter hålls på en låg nivå. De yngsta djuren måste få tillgång till rena beten. Kontroll av tillväxt och hull är viktigt. Vid hullbedömning av får måste varje får kontrolleras genom att man tar över bakre delen av ryggen eller korset. Det räcker inte med ögonmått även om djuret är klippt. Får kan inte näringsförsörja sig på ett bete som börjar bli förvuxet och lammen tappar snabbt motståndskraft om de börjar bli undernärda. Regelbundna vägningar eller mätningar (nöt) under betesperioden och kontroll av parasitförekomst (träckprov) är viktigt. I ekologiskt lantbruk vistas djuren ute sommartid. Detta ger mycket goda möjligheter att genom rengöring åstadkomma rena och flugfria stallutrymmen. Rekrytering Vid rekrytering i besättningen bör man beakta att det finns genetiska skillnader i motståndskraft mot parasiter. De ekologiska besättningarna är till största delen självrekryterande och ofta integrerade, vilket minskar riskerna för införsel av smitta via inköpta djur. Om man måste köpa in djur, skall man kräva att de är friska samt för säkerhets skull placera dem i karantän. Genom att vara ansluten till Djurhälsovården kan man få mycket hjälp med förebyggande åtgärder. VAD SÄGER KRAVS REGLER? I första hand ska sjukdom förebyggas genom god vård och utfodring och genom att djuren ges möjlighet att utföra naturliga beteenden som de har behov av. Även i övrigt skall djuren hysas och hanteras så 2 att stressande situationer undviks. Sjukdomsnivån skall hållas låg och eventuella brister åtgärdas. Om ett djur visar tecken på sjukdom ska det omedelbart tas om hand och ges lämplig behandling. Där-

emot är det inte tillåtet att använda läkemedel eller bekämpningsmedel rutinmässigt eller förebyggande. Undantag gäller för vaccin vid uppenbart behov och användning av bedövningsmedel. I speciella fall där behov av förebyggande åtgärder kan styrkas, kan detta godkännas efter prövning av KRAV. Exempelvis kan detta gälla när knott i vissa områden ger svåra problem på nöt, eller där fästingangrepp orsakar svåra problem på får. Om man avser att sälja kött som KRAV-godkänd produkt måste man följa de karenstider som anges i KRAV-reglerna. Om slakttidpunkten förskjuts långt över den optimala pga KRAV-karensen kan det vara bättre att skicka djuret som konventionellt efter vanlig karenstid (livsmedelsverkets). NÄR BEHÖVER HUDPARASITER BEHANDLAS? En veterinär kan hjälpa till med diagnosticering och rätt behandlingsstrategi beroende på parasitens livscykel samt vid val av läkemedel eller bekämpningsmedel. Det är viktigt att snabbt behandla ett angripet djur. Dels för att bespara djuret lidande, dels för att begränsa eventuell spridning. För övrigt är det viktigt att uppöva ett gott djuröga för att snabbt upptäcka avvikelser i hälsotillståndet. Följande tillstånd kan vara tecken på en hudparasitsjukdom. Om djurets allmäntillstånd blir påverkat. Om djuren visar tecken på varaktig klåda. Om djuren får sårskorpor av att de kliar sig eller av hudparasiternas aktivitet. Om man ser löss eller skabb på djuret HUDPARASITER PÅ NÖTKREATUR LÖSS Det finns två slags löss, blodsugande och pälsätande. De pälsätande livnär sig på hår och hudavfall. Den ca 0,5 mm långa pälslusen Bovicola (f d Damalinia) är ljus till färgen och kan lätt förväxlas med mjäll. Den har ett brett klumpigt huvud och dess närvaro orsakar irritation och håravfall. De blodsugande lössen har däremot smala huvuden, är bruna till färgen, 2-3 mm långa och syns med blotta ögat. De suger blod och orsakar inflammationer i huden, som ger klåda och ett stört allmäntillstånd. Genom kliandet kan sårskador uppstå i huden. Lössen fortplantar sig genom att lägga ägg som kläcks efter ca 8-14 dagar. Ca 3 veckor efter äggläggningen har larven som kommit ut blivit en könsmogen lus. Till att börja med sitter äggen, som kallas gnetter, fast på hårstråna och sedan utvecklas larven nere i hårbottnen, där den också lever som vuxen lus. Utvecklingen tar längre tid om yttertemperaturen är låg. Lössen finns oftast på ryggen, svansroten och i flankerna men också på huvud och hals. Även gnetterna syns för ögat vid en noggrann inspektion. Äldre djur blir nästan helt fria från löss då vinterpälsen ramlar av. Däremot överlever lössen lättare sommaren på kalvarna Förebyggande åtgärder. God hygien och ventilation liksom klippning vid installning och regelbunden rykt är bra förebyggande åtgärder. Om ryktdonet har tillräckligt tät kam kan det användas för att skala bort gnetterna. Djur som vistas ute kan få en väldigt tjock päls som lössen trivs bra i. För att undvika detta kan man klippa pälsen på hösten. Klippningen bör göras så tidigt på hösten att pälsen hinner växa ut till vinterkylan. SKABB Skabb är ett 0,5 mm stort spindeldjur som lever i de ytliga hudlagren eller på huden. Skabbkvalstret biter sig in i huden, följden blir avskavd hårrem, hudförtjockning, skorpiga beläggningar och klåda. De angripna djuren plågas av en mycket intensiv klåda. Massangrepp kan också leda till blodbrist och ett betydande produktionsbortfall. Följdinfektioner orsakade av bakterier kan förvärra skadorna. Den besvärligaste skabbformen i Sverige är Chorioptesskabben, den lever ytligt och förorsakar klåda, vilket bl.a. ökar risken för spentramp. Den förekommer främst på svansroten, baktill på juvret och även nedåt bakbenen. En lindrigare form orsakas av skabbdjuret Demodex, som lever nere i hårstrånas rotsäckar. Symtomen är små knappnålshuvudstora eller något större knutbildningar i huden. Även om den här skabbformen inte tycks ge upphov till lika stort lidande hos värddjuret ger den ändå skador på huden. Skabbkvalstren förökar sig genom att lägga ägg som placeras i huden och kläcks efter 3-5 dagar. Redan efter 2 veckor är en ny generation färdig. Skabban- 3

FOTO:: LASSE MODIN/LANDBILD Klippning och regelbunden rykt är bra förebyggande åtgärder mot löss och skabb. greppen är tydligast på vårvintern och tycks läka på sommaren. Skabb smittar genom direktkontakt med smittade djur men också via ryktdon, filtar, juverskydd, strö och stallinredning. Eftersom skabb kan vara besvärligt att bli av med, är det viktigt att få en säker diagnos. Förebyggande åtgärder. Genom klippning och regelbunden rykt speciellt av bakben och juverspegel blir miljön inte så tilltalande för skabbkvalstren. Djur med friska klövar ligger inte lika mycket som djur med dåliga overkade klövar. De ägnar sig också mer åt egenvård, vilket ytterligare underlättas genom rätt uppbindning. Uppbundna nötkreatur bör placeras i fallande rang. Desinficera smittade ryktdon mm för att undvika smittspridning. KNOTT Knott kan i vissa områden orsaka problem. Knottlarver behöver rinnande vatten, men de kan sedan som flygfärdiga knott spridas många mil med vinden. Massangrepp på betesdjur kan ske och risken är störst om en kall vår följs av varmt väder. Knottgiftet har en stark verkan på hjärtat och kraftigt angripna djur måste snabbt få veterinärvård. Om knotten kläcks först senare på sommaren minskar djurens känslighet för knottgiftet succesivt. Svidknotten behöver grunda sankmarker med stillastående vatten för sin utveckling och de uppträder senare på sommaren. Deras angrepp är plågsamt men inte livshotande. Förebyggande åtgärder. Vid starka knottangrepp är installning den säkraste åtgärden. Om det finns möjlighet för djuren att komma ut på åkermarksbete under intensiva knottperioder kan belastningen minska. Nya medel baserade på starka växtoljor har kommit ut på marknaden t ex ett preparat utvunnet ur Nimträdet. Det stryks framförallt på tunnare hudpartier där knotten helst sätter sig. Eftersom medlet bryts ner relativt snabbt måste det strykas på var 2-3 dag under de perioder då knotten är mest aktiva. Perioder för akuta knottangrepp brukar vara drygt en vecka. En billig liten apparat som avger ett högfrekvent ljud har provats med framgång mot mygg och ska de närmaste åren testas mot knott. FÄSTINGAR Fästingar lever bara en kort tid på värddjuret. Där suger honan sig full med blod innan hon på en fuktig plats på marken placerar sina tusentals ägg. Dessa utvecklas via flera stadier till nya mogna fästingar. Även mellanstadierna larver och nymfer suger blod. Hela utvecklingen tar för vanliga fästingar i Sverige ca tre år. Huden blir irriterad där fästingen biter sig fast och sprutar in giftiga ämnen. Det mest uppmärksammade problemet med fästingar på nöt är att de kan överföra en encellig parasit som orsakar den s k sommarsjukan (piroplasmos). Parasiten spränger sönder de röda blodkropparna och efter 4-10 dagars inkubationstid får djuren hög feber och mörkröd urin. Snabb veterinärbehandling bör sättas in om sjukdomen uppträder. Förebyggande åtgärder. I problemområden kan kalvar och ungdjur vaccineras i förebyggande syfte. Kalvar som kommer i kontakt med piroplasmos kan bygga upp immunitet. Fästingarna trivs bäst i fuktiga 4

buskiga områden. De minskar i antal om man röjer och dikar, men är svåra att helt bli av med. FLUGOR Flugor kan sprida sjukdomar och infektera sårskador och smutsar dessutom ner. Löss och kvalster, som sitter på flugornas ben, kan föras över från ett djur till ett annat och från en gård till en annan om avståndet är kort. Flugorna tycks emellertid inte flytta sig så långt som två-tre kilometer. Husflugan Musca domestica förökar sig snabbt, och en enda hona kan på en sommar ge upphov till 5-7000 nya flugor. Det är den vanligaste flugan i ladugården. Stickflugan Stomyxus calcitrans, som är något mindre än husflugan, ger smärtsamma stick och kan orsaka både sänkt mjölkproduktion och viktförluster. Ansiktsfluga eller höstfluga Musca autumnalis (betesfluga) finns sommartid endast utomhus. Den lever på sekret från ögon, sår etc och den sprider bl a Parafilaria bovicola. Samtliga flugor är så stora att det är lätt att konstatera förekomst och det är också lätt att se deras ägg och larver. Förebyggande åtgärder. Inne i ladugården är det framförallt kalvboxarna som måste rengöras minst en gång i veckan. Om maximalt 6 dagar får gå mellan utgödslingstillfällena undviker man risken att ägg hinner kläckas under t ex en ovanligt varm period. Överhuvudtaget där det blir lite smutsigt, fuktigt, varmt och skyddat tycker flugorna om att lägga sina ägg. Allra bäst är om man kan ordna så att kalvarna inte alls vistas inne i ladugården sommartid. Flugorna trivs inte alls lika bra i ladugården om den är rengjord och helt tom på djur under natten. Utanför ladugården kan det kläckas flugor i ansamlingar av gödsel. Förutsatt att gödseln innehåller tillräckliga strömängder kan man placera den i komposthög en bit från ladugården i väntan på spridning. Noggrann rengöring av hela ladugården en gång per år gärna med åtföljande kalkning är viktigt för att hålla undan flugorna. I småskrymslen t ex i gödselrännor och kulvertar kan det lätt bli kvar gödsel där flugorna kan överleva. Vid ekologisk djurhållning där djuren huvudsakligen vistas utomhus under sommarperioden finns det mycket goda möjligheter att hålla efter husflugan, som är den vanligaste inne i ladugården, enbart genom rengöring både inne och ute. Ett biologiskt alternativ som provats i svinstallar är parasitflugor (rovflugor) som lägger ägg i husflugans larver. Det har fungerat bra och är godkänt av Kemikalieinspektionen. Höstflugan (betesfluga) finns hela sommaren och är beroende av färsk dynga för sin förökning. Det tar ca 3 veckor för flugan att utvecklas. Om man kan sprida ut mockorna, så att de torkar, senast efter 14 dagar t ex i samband med betesputsning, hämmas flugorna och även en del betesparasiter. Parafilariamaskarna som orsakar grönt kött dör normalt på sommaren och 2-3 månader senare är skadorna läkta. Efter nyår och under vårvintern uppstår nya skador pga nyinfektion som skett på försommaren. Minst risk för skador borde vara vid slakt i oktober till december. HUDPARASITER PÅ FÅR STORA FÅRLUSEN Stora fårlusen Melophagus ovinus är egentligen en vinglös fluga, brunröd till färgen, behårad och ca 5 mm lång. Lusen suger blod. Stora lusflugan lever ca 5 månader och hela tiden på fåret. Den föder en fullt utvecklad larv, som är färdigutvecklad efter ca 1 månad. Honan föder 10-15 larver under sin livstid. PÄLSLUSEN Pälslusen Bovicola (f d Damalinia) ovis är ljusbrun, genomskinlig och ca 1 mm lång. Den livnär sig på ull och mjäll. Den förekommer framförallt i nackregionen. Den är mindre irriterande än stora lusflugan. Den kan emellertid bli besvärlig eftersom den kan förekomma i mycket stort antal. Parasiterna ovan orsakar klåda och irriterad hud och håravfall. Symptomen är vanligast på vintern. När fåren skrubbar och biter sig skadas ullen som blir tunn, tovig och smutsig. Ullen missfärgas också av ohyrans avföring. Djuren vantrivs och högdräktiga tackor och lamm får sämre kondition. Förebyggande åtgärder. Förutom arbetet med ett gott immunförsvar är klippning av tackorna en effektiv förebyggande åtgärd. Genom att klippa två gånger om året, ca en månad före lamning samt före betäck- 5

ningen, försämras ohyrans överlevnadsmöjligheter avsevärt. Håll isär klippta och oklippta djur, och undvik kontakt med den klippta ullen så att de klippta djuren hålls så rena som möjligt och ej får på sig nya löss. SKABB Sarcoptes eller Psoroptesskabb på får är ej påvisat i Sverige, men finns i andra länder. Risken för import av dessa har ökat. Chorioptesskabb har påvisats på get. Förebyggande åtgärder. Kontakta alltid veterinär vid allvarlig klåda. Den ökade handeln med djur mellan olika länder har ökat risken för smitta av allvarliga sjukdomar där bl a klåda är ett av symptomen. FLUGOR Om foderbyten eller parasiter orsakar diarre blir ullen på bakpartiet nerkletad med gödsel. Detta lockar flugor som lägger ägg i skadad hud. Stora sårhålor fulla med larver kan bildas under huden, vilket är mycket plågsamt. Förebyggande åtgärder. Genomför smidiga foderbyten. Ge t ex hö medan djuren vänjer sig vid ett kraftigt bete. Var noga med parasitfria beten till lammen. Kontrollera parasitförekomst. Rengör djur som blivit nedsmutsade. Kontrollera och rengör sårskador där flugor också gärna lägger ägg. KNOTT Knott kan bli besvärliga i vissa områden. Risken för kraftiga knottangrepp är störst när våren varit kall och det plötsligt slår om till en period med varmt väder. Om knotten kläcks senare på sommaren avtar djurens känslighet för giftet succesivt. Knottgiftet kan ge så stark påverkan på hjärta och blodkärl att lamm kan dö av knottangrepp. Knotten biter främst i ljumsken och på bukens undersida. När bettet är nytt kan huden bli blodig, senare ser man betten som röda ringar. Det är lammen som drabbas, tackorna lägger sig när knotten kommer och klarar sig bättre. Akuta knottangrepp brukar vara drygt en vecka. Förebyggande åtgärder. Om det finns möjlighet att stalla in djuren så slipper de knotten. Möjligen kan svidknott följa med in. Medel baserade på starka eteriska växtoljor kan användas mot knott. På marknaden finns bl a en produkt baserad på olja från Nimträdet (RB 86). Den relativt korta nedbrytningstiden gör att den måste strykas eller sprayas på djuren var 2-3 dag. FÄSTINGAR Fästingar suger blod från värddjuret under en kort tid. Sedan placerar honan sina ägg på en fuktig plats på marken. Fästingar sprutar in giftiga ämnen och irriterar huden, men det allvarligaste är att de kan orsaka sjukdomar, bl a genom bakteriespridning (Borrelia). På Gotland har man misstänkt att det är som en följd av Borreliainfektion som fåren fått svåra och mycket smärtsamma ledinflammationer. Fästingar kan också medföra blodbrist hos lamm om angreppet är kraftigt. Förebyggande åtgärder. Fästingar minskar i antal vid röjning och dikning, men är svåra att helt bli av med. Får kan även få fästingar mellan klövarna. Man kan plocka bort fästingar för hand med speciell pincett från apoteket. Om man har många djur med fästingar eller misstänker ledinflammationer ska veterinär kontaktas. LÖSS Den största lusarten är svinlusen, som kan bli upp till 6 mm lång. Den lägger ägg (gnetter), som är ca en mm långa och sitter på borsten. Äggen kläcks efter 8-10 dagar och efter tre veckor kan lusen fortplanta sig. Lössen trivs bakom öronen, men kan även kravla omkring över hela kroppen. Utanför grisen överlever lusen bara några dagar. Lusen suger blod och orsakar klåda som kan bli lika besvärlig som vid skabb. HUDPARASITER PÅ SVIN 6 Förebyggande åtgärder. Regelbunden noggrann rengöring verkar förebyggande, bl a genom att flugorna bekämpas. Flugor kan överföra löss mellan djur och närliggande besättningar. Möjlighet till gyttjebad på sommaren är grisarnas naturliga sätt att befria sig från parasiter och viktigt för allmäntillståndet. Lössen sprids från djur till djur och via smittad inredning och strö. Smittade djur bör isoleras och behandlas och inredning saneras för att undvika vidare smittspridning.

FOTO: ANDRÉ MASLENNIKOV/LANDBILD Skabben finns hos större griar främst vid öronen. SKABB Skabb på grisar orsakas av den allvarliga Sarcoptesarten, som framförallt lever i gångar djupt ned i överhuden. Honan lägger ägg som kläcks efter 2-6 dagar och efter 2-3 veckor finns en ny könsmogen skabbgeneration. Skabbdjuren finns hos större grisar främst i och omkring öronen, på framsidan av bakbenen, i ljumskar och armbågsveck och på benens nedre delar. Det första symptomet är i regel klåda. Smågrisarna får knottriga, runda, röda utslag mest på buken och lårens insidor. Klådan är svår pga de djupa borrgångarna och grisarna ökar sin foderförbrukning per kg tillväxt. Försämringen i produktionsresultaten varierar men kan uppgå till 10%. Förebyggande åtgärder. Bekämpa flugor med hygieniska åtgärder. Flugor kan överföra skabbsmitta. Hindra smittöverföring via besökande människor och djur. Ge veterinären kläder och stövlar som bara Några stora resistensproblem mot avermektiner har inte visat sig i Sverige, däremot i bl a Australien där de använts intensivt. Avermektiner går till 70% opåanvänds i den egna besättningen. Undvik att själv ta hem smitta via stövlar, skor, kläder och djur med päls. Om djur måste köpas in så kräv friska djur och håll dem i karantän. Håll samman grupper av djur med uppgjord rangordning så att onödig stress undviks. Gyttjebad under sommaren behöver grisen bl a för att reglera sin kroppstemperatur. Det är också ett bra sätt att motverka skabb. När leran faller av följer orenheter med och huden blir i god kondition. Praktisk erfarenhet visar att tydliga skabbsymptom försvinner när grisarna vistas ute under sommarperioden. De unga grisarna som inte gyttjebadar solbadar istället, vilket inte heller gynnar skabben. En mer ingående beskrivning av hudparasiternas utseende och livscykler finns i pärmen Djurhållning i ekologiskt lantbruk utgiven av Jordbruksverket. MEDEL MOT HUDPARASITER De vanliga medel som är aktuella till nöt, svin och får innehåller olika typer av aktiv substans. Det kan vara pyretroider, organiska fosforföreningar eller avermektiner. Såväl pyretroider som avermektiner är långtidsverkande. Resistens och lång nedbrytning Pyretroider har hög giftighet för insekter och fisk och ackumuleras i hög grad i vattenlevande organismer. Resistens finns redan mot pyretroider (t ex resistenta huvudlöss). Nedbrytningstiden i miljön för pyretroider som ej bundits till jord eller sediment varierar från några veckor upp till många månader. När pyretroider eller restsubstanser av dessa binds till jordpartiklar hämmas den vidare nedbrytningen. 7

verkade genom djuret och ut i gödseln. Så länge substansen ligger orörd i mockan bryts den inte ned, utan skadar insekter som kommer i kontakt med den, bl a dyngbaggar. Substansen bryts ned av solljus och inaktiveras i jord. Lågtoxiska medel inte ofarliga Marknaden har under senare år utökats med flera preparat. Medel med förhållandevis kort nedbrytningstid och låg toxicitet finns. Bland de väldokumenterade aktiva substanserna är preparat med pyretrumextrakt de idag minst skadliga, men för dagen finns inget sådant preparat registrerat för användning på nöt. Om man använder medel som registrerats för andra djurslag, gäller en helt annan generell karenstid, 60 dagar i konventionell djurhållning. Det kan alltså vara svårt att veta om preparaten kommer att fungera och hur de bäst kan användas. Det finns t ex medel som innehåller oljor från speciella träd såsom Azadirachta Indica A Juss, Nimträdet (finns i bl a RB 86 och Bionim) eller Melaleuca Alternifolia (sk Tea Tree-olja). Nimprodukter har ännu inte testats officiellt under kontrollerade förhållanden på djur i Sve-rige. I ett första test på Bionims verkan mot mjöllöss på julstjärnor blev det en reduktion på 65-80% av vuxna mjöllöss. Även om Nimprodukter tycks ha låg toxicitet jämfört med många andra bekämpningsmedel är de inte helt harmlösa. Då hade de sannolikt inte haft den verkan de har på insekter. Man bör alltså använda även dessa preparat med eftertanke. Flugor snabbt resistenta Medel för att bekämpa flugor i djurutrymmen godkänns normalt inte av KRAV eftersom det finns goda möjligheter att klara detta med mekanisk rengöring. Förutsättningarna är speciellt goda i ekologisk djurhållning där målsättningen är att alla djur ska ha utevistelse sommartid. Husflugan utvecklar snabbt resistens mot pyretroider och resistens finns också mot flera andra kemiska bekämpningsmedel. KÄLLOR: Abell AB, Produktinf, muntligt meddelande. Christensson D, SVA, muntligt meddelande. Ericsson O m fl, Bekämpningsmedel, LTs förlag 1996. Fass vet, Linfo 1997. Föllinge Produkter AB, Produktinf. Gabrolprodukter, Produktinf. Hultman H m fl, Svin, LTs förlag 1973. Holmstedt S och Holmstedt K, Husdjurens sjukdomar, LTs förlag 1990. Inst f växtskyddsvetenskap SLU 1996, Ang. test av Bionim mot skadedjur i prydnadsväxter. Jensen P, Stress i djurvärlden, LTs förlag 1996. Kemikalieinspektionen, Dnr F1216-269-93, Dnr F1553-351-96, Dnr F404-427-90. Kemikalieinsp, Kemi inf om deltametrin, okt 1990. Kemi inf om cypermetrin, okt 1990. KRAV-regler 1997. National Academy Press, Wash. DC 1992, Neem A Tree For Solving Global Problems. Nilsson O, Martinsson K, Törnquist M, Wallgren T, Program för bekämpning av endo- och ektoparasiter inom svin-, kalv- och fårproduktionen, Kompendium Vetmed fak SLU. Schmutterer H. 1995, The Neem Tree Azadirachta Indica A Juss and other meliaceous plants. SJV, Kompendium, Djurhållning i ekologiskt lantbruk. Sjödin E, Får, LTs förlag 1977. SMR, 1984, Om kon blir sjuk. Statens livsmedelsverk, SLV FS 1996:26 kungörelse om karenstider. Woolaston R R and Gray G D 1991. Potential for Improving Genetic Resistance to Sheep Diseases. CSIRO Pastoral Reasearch Laboratory, Armidale, NSW. Dept of Animal Science, University of New England, Armidale, NSW. PRODUCERAD AV EKOLOGISKA LANTBRUKARNA I SVERIGE Fler exemplar kan beställas kostnadsfritt per telefon 018-10 10 06 eller fax 018-10 10 66 Text: Kristina Lindgren Fackgranskning: Dan Christensson, SVA Ekologiska Lantbrukarna i Sverige är de ekologiska böndernas fackorganisation. Förbundet arbetar för en ekologisk inriktning på jordbrukspolitik, forskning och utbildning. Andra uppgifter är att påverka regler och kontroll av ekologiskt lantbruk och att hålla den ideologiska debatten levande. Ekologiska Lantbrukarna ger ut tidskriften Ekologiskt lantbruk. Lokal verksamhet finns i nästan alla län. För ytterligare information kontakta: Ekologiska Lantbrukarna i Sverige, Sågargatan 10A, 753 18 Uppsala, tel 018-10 10 06 8