Arbetetet med Rödfyr i Västra Götalands län

Arbetetet med Rödfyr i Västra Götalands län en sammanställning av kommunarbetet och underlag för utveckling av Länsstyrelsens vägledningsmaterial Hanna Svahnström Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Miljövetenskap 15 hp Institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborgs universitet Juni 2012

Sammanfattning Rödfyr är en restprodukt från bergarten alunskiffer och innehåller bland annat spårämnen som arsenik, bly, kadmium, vanadin, molybden och uran. Högar med rödfyr räknas som förorenade områden och i Västra Götalands län finns rödfyrshögar i sju kommuner. I nuläget har 41 av 68 rödfyrsobjekt riskklassats av Länsstyrelsen. Syftet med den här rapporten var tvådelat och gällde dels att göra en sammanställning av arbetet med rödfyr i Västra Götalands län och dels att ge förslag på hur kommunerna i länet bör vägledas i arbetet med rödfyr. Information om kommunernas arbete erhölls främst från miljöhandläggare på respektive kommun med kännedom om rödfyr. Som underlag för utveckling av Länsstyrelsens befintliga vägledning inhämtades information bland annat från tidigare studier om rödfyr och en miljömedicinsk bedömning från Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum. Information om spridning samt miljö- och hälsopåverkan för olika ämnen i rödfyr sammanställdes och jämfördes med gräns- och riktvärden för dessa ämnen. Olika typer av efterbehandlings- och kontrollåtgärder som kan vara relevanta för rödfyrshögar undersöktes också med utgångspunkt i Europeiska kommissionens referensdokument om bästa möjliga teknik vid hantering av gruvavfall. Resultaten gällande kommunernas arbete visade att generellt sett bedrivs inget arbete med rödfyrshögarna och majoriteten av högarna ligger kvar. Åtgärder eller efterbehandling har vidtagits först i samband med att marken behövs för ny användning. Två rödfyrshögar har dock efterbehandlats och rödfyrsmassorna har schaktats bort till deponi. Gällande utvecklingen av vägledningen framgick att riktvärdena för markanvändning bör uppdateras. Vidare bör rekommendationen vara att provtagning av dricksvatten från enskilda brunnar i närheten av rödfyrshögar, utöver de ämnen som finns på Socialstyrelsens normalanalyslista, också görs på arsenik, bly, kadmium och uran. Risk finns för uppkomst av surt lakvatten som kan utlaka metaller ur rödfyren och detta bör därför kontrolleras. Dessutom behövs fler studier om upptag i grödor och djur på rödfyrsmark.

Abstract The residue of burnt alum shale includes trace elements such as arsenic, lead, cadmium, vanadium, molybdenum and uranium. Piles of the burnt alum shale are considered to be contaminated sites and in the County of Västra Götaland there are such sites in seven municipalities. Currently, 41 of 68 sites with burnt alum shale are risk classified by the County Administration of Västra Götaland. The purpose of this report was to make a compilation of the work with burnt alum shale in the County and to provide suggestions on how municipalities should be guided in their management of burnt alum shale. Information on municipal work was obtained mainly from an environment coordinator in each municipality with knowledge of burnt alum shale. As a basis for the development of the existing guidance information was acquired from previous studies on burnt alum shale and an environmental and medical evaluation from the Västra Götaland Environmental Medical Center. Information about the environmental and health impacts of various substances in burnt alum shale were compiled and compared to the limit and target values for the substances. Different types of treatments and control measures that may be relevant for the sites with burnt alum shale were also examined, mostly based on the European Commission reference documents on best available technique in management of tailings in mining activities. The results regarding the work of the municipalities showed that generally, no work is conducted regarding the sites with burnt alum shale and that the majority of the piles remain. Treatment has been conducted only when the land is needed for other use. Although two sites with burnt alum shale have been treated and the masses were excavated and moved to a landfill. Regarding the development of the guidance it was evident that the target values for land use should be updated. Furthermore, the recommendation should be that an analysis is made regarding the content of arsenic, lead, cadmium and uranium in drinking water from private wells near sites with burnt alum shale, in addition to the substances that are included in the standard analysis list by the National Board of Health and Welfare. There is a risk of occurrence of acid mine drainage that can cause leakage of metals from the burnt alum shale and this should be controlled. In addition, more studies are needed on uptake by crops and animals near burnt alum shale.

Förord Detta examensarbete är en del i ett uppdrag från Länsstyrelsen Västra Götalands län och förmedlades via Miljöbron. Jag vill tacka för möjligheten att få göra detta arbete och även tacka Karin Olsson på Länsstyrelsen som har varit min handledare och som har bidragit med information och material om inventeringsarbetet och rödfyr i Västra Götaland. Jag skulle också vilja tacka de personer jag pratat med på de olika kommunerna som tog sig tid att svara på frågor och bistå med information. Jag vill även tacka Margit Nelson-Wareborn på språkhandledningen på GU och Dan Strömberg som varit min handledare på GU. Och inte minst tack till min familj som fungerat som bollplank under arbetets gång. Göteborg, den 30 maj 2012 Hanna Svahnström

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1. Syfte... 2 1.2. Frågeställning... 2 2 Bakgrund... 2 2.1 Alunskiffer... 2 2.1.1 Användning av alunskiffer... 3 2.2 Rödfyr... 3 2.2.1 Hantering och användning av rödfyr... 4 2.2.2 Rödfyr i Västra Götalands län... 5 2.3 Inventering enligt MIFO... 6 2.4 Innehåll i den befintliga vägledningen... 6 3 Metod... 7 3.1 Avgränsningar... 9 4 Resultat... 10 4.1 Arbetet med rödfyr i kommunerna... 10 a) Tre av objekten håller på att riskklassas, se vidare under avsnitt 4.1.1.... 10 b) Fyra av objekten håller på att riskklassas, se vidare under avsnitt 4.1.5.... 10 4.1.1 Falköping... 10 4.1.2 Skövde... 11 4.1.3 Grästorp... 13 4.1.4 Götene... 13 4.1.5 Skara... 18 4.1.6 Tidaholm... 18 4.1.7 Vänersborg... 18 5 Resultat från litteraturstudien... 19 5.1 Dricksvatten... 19 5.1.1 Socialstyrelsens allmänna råd... 19 5.1.2 Undersökningar av dricksvatten gällande rödfyr och alunskiffer... 20 5.2 Bedömning av hälsorisker på grund av rödfyr... 21 a) µg/g motsvarar mg/kg... 22 5.3 Upptag i grödor och betesdjur... 22 5.4 Riktvärden Markanvändning... 23

5.4.1 Generella riktvärden... 23 5.4.2 Platsspecifika riktvärden för markanvändning - rödfyr... 24 5.5 Ämnen i rödfyr... 26 5.5.1 Arsenik... 26 5.5.2 Bly... 28 5.5.3 Kadmium... 29 5.5.4 Molybden... 30 5.5.5 Nickel... 31 5.5.6 Uran... 32 5.5.7 Vanadin... 33 5.6 Efterbehandling och kontroll... 34 5.6.1 Bästa möjliga teknik... 34 5.6.2 Generellt om hantering av gruvavfall... 34 5.6.3 Lakvatten... 35 5.6.4 Uppsamling och rening av yt- och grundvatten... 35 5.6.5 Kontroller... 36 5.6.6 Lagring/Back-filling... 36 5.6.7 Övertäckning... 37 5.6.8 Områdesrestriktioner... 38 5.6.9 Bortschaktning och deponering... 38 5.6.10 Övrig metod... 39 6 Diskussion... 39 6.1 Kommunernas arbete med rödfyren... 39 6.2 Utveckling av vägledningsmaterial... 40 6.2.1 Dricksvatten från brunnar... 41 6.2.2 Upptag i grödor och djur... 42 6.2.3 Jämförelse med riktvärden för markanvändning... 42 6.2.4 Efterbehandling och åtgärder... 43 7 Slutsatser... 45 7.1 Kommunernas arbete med rödfyren... 45 7.2 Utveckling av vägledningsmaterial... 46 8 Referenser... 47 Bilaga 1... 54

Bilaga 2... 55 Bilaga 3... 57 Bilaga 4... 58 Bilaga 5... 61

1 Inledning Ett av de 16 miljömål som Riksdagen fastställt handlar om Giftfri miljö. Huvudmålet för Giftfri miljö beskrivs i Miljömålsportalen (2011): Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. I detta miljömål ingår arbete med förorenade områden (Länsstyrelsen Västra Götalands län b, u.d.). Till förorenade områden räknas mark, grund- eller ytvatten, sediment eller byggnader vars innehåll av ett ämne är så pass högt att det kan medföra risk för människors hälsa eller för miljön (Länsstyrelsen Västra Götalands län c, u.d.) Naturvårdsverket är den centrala myndigheten som har hand om arbetet med efterbehandling av förorenade områden (Naturvårdsverket, 2012) och Länsstyrelserna ansvarar för att organisera inventeringen av potentiellt förorenade områden. Målet för Länsstyrelsen i Västra Götalands län är att inventeringsarbetet ska vara klart i slutet av 2013 (Länsstyrelsen Västra Götalands län b, u.d.). Så kallade Rödfyrshögar räknas som förorenat område och ingår därmed i Länsstyrelsens inventeringsarbete. Rödfyr är en restprodukt från bergarten alunskiffer och innehåller bland annat ett flertal olika metaller och andra ämnen såsom arsenik, vanadin, molybden och uran (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004). Rödfyren bildades då alunskiffer brändes bland annat vid framställning av alun, utvinning av olja eller vid framställning av bränd (osläckt) kalk. Stora mängder rödfyr uppkom eftersom det krävdes ett ton alunskiffer för att framställa 15 kg alun (SGI, 2005). Dessa rester har på många håll lagts i stora högar och anledningen till namnet är massornas röda färg som orsakas av det höga innehållet av järn. Rödfyren har också använts som material på till exempel tennisbanor och löparbanor samt som fyllnadsmaterial och vägbeläggning (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004). Processen med alunskiffer har på många håll pågått i några hundra år fram till början eller mitten på 1900-talet och de resulterande rödfyrshögarna har därmed på många håll blivit en del av landskapsbilden (Envipro, 2003). Dock har frågan om hantering av rödfyrshögar blivit aktuell i takt med att omgivningen förändrats och att högarna på vissa håll numer ligger inom tätortsområden där marken behövs för andra ändamål såsom plats för bostäder. Eftersom rödfyren innehåller ämnen som kan spridas och förorena närmiljön och rödfyren ofta återfinns i stora volymer har den uppmärksammats i arbetet med förorenade områden. Det finns också ett behov av vägledning för hantering och användning av rödfyr eftersom rödfyr finns på flera håll i länet och förekommer så att människor exponeras. I Västra Götalands län finns rödfyrshögar i sju av länets 49 kommuner (EBH-stödet, 2012-02-28). Länsstyrelsen arbetar med inventering och riskklassning av rödfyrshögarna samt att ge vägledning till kommunerna om hantering och användning av rödfyr (Länsstyrelsen Västra Götalands län b, u.d.). I nuläget har 41 av 68 rödfyrsobjekt riskklassats av Länsstyrelsen och merparten av detta arbete gjordes 2002 (EBH-stödet, 2012-02-28). I samband med att 1

resterande objekt ska inventeras och riskklassas samt att en del av de redan klassade objekten ska omklassas är det av vikt för Länsstyrelsen att få kännedom om kommunernas arbete med rödfyren. I arbetet med att vägleda kommunerna gällande hantering av rödfyr har ett vägledningsmaterial getts ut av Länsstyrelsen 2004. För att informationen i vägledningsmaterialet ska hållas aktuell bör innehållet i vägledningen uppdateras i samband med att nya förutsättningar och kunskaper om rödfyren tillkommer. 1.1. Syfte Syftet är att göra en sammanställning av arbetet med rödfyr i Västra Götalands län samt att ge förslag på hur kommunerna i länet bör vägledas i arbetet med rödfyr. 1.2. Frågeställning Följande frågeställning ska besvaras: Vad har gjorts i arbetet med rödfyrshögarna i de sju kommuner i Västra Götalands län som har rödfyr? Hur bör vägledningsmaterialet från Länsstyrelsen i Västra Götalands län utvecklas? 2 Bakgrund 2.1 Alunskiffer Alunskiffer är en sedimentär bergart. Den finns i Sverige förutom i Västra Götaland, också bland annat i Östergötland, Skåne, Närke och längs Fjällkedjan samt på Öland (Statens industriverk, 1978). Alunskiffer är en typ av svartskiffer (NGI a) och finns på flera platser i världen (Tourtelot, 1979). Närliggande länder till Sverige som också har alunskiffer är Estland, där brytningen fortfarande är en viktig industri (SGU, 2008) och Norge (NGI a). I områden kring Falbygden och Billingen i Västra Götalands län, där alunskiffer finns i berggrunden, har undersökningar av dess uppbyggnad gjorts (Engström, 2003). Figur 1 nedan visar de olika berglagren och hur de förhåller sig till varandra. Alunskiffern återfinns ovanför urberget och sandsten och täcks av kalksten, lerskiffer och slutligen diabas. Figur 1. Figuren illustrerar bergprofilen kring Falbygden och Billingen. Källa: Engström (2003) 2

Bildandet av alunskiffer i Sverige skedde under kambrium och äldre delen av ordovicium för ca 500 miljoner år sedan, då marken var täckt av hav (Lundqvist, Lundqvist, Lindström, Calner, & Sivhed, 2011). Metaller och mineralpartiklar fälldes ut och lagrades på botten tillsammans med bland annat lera och sand. Dessutom sedimenterade organiskt material under syrefattiga förhållanden vilket medförde att framförallt kerogen bildades (Statens industriverk, 1978). Kerogen är ett samlingsnamn för organiska komplex som är heterogena i sin sammansättning och ofta bestående av bakterierester och nedbrytningsrester, särskilt fettsyror (Engström, 2003). Det organiska innehållet i alunskiffern kan uppgå till ca 20 %, och är orsaken till dess svarta färg (Statens industriverk, 1978). De oorganiska beståndsdelarna i alunskiffern är till största delen kiselmineral, pyrit (järndisulfid, FeS 2 ) och kalk i form av orstenar (kalcit som en slags linsformad mineralklump). Olika sorters spårämnen finns också i alunskiffern såsom vanadin, arsenik, uran, molybden, nickel och zink (Engström, 2003). Innehållet i alunskiffern varierar mellan olika förekomster beroende på var den har bildats och senare påverkan (Statens industriverk, 1978). Eftersom alunskiffern även innehåller en del svavel, i form av sulfider, kan surt lakvatten som lakar ut metaller från skiffern uppstå om den kommer i kontakt med syre och vatten (NGI b). 2.1.1 Användning av alunskiffer Alunskiffer har i huvudsak använts för framställning av alun (kaliumaluminiumsulfat), som bränsle vid produktion av bränd kalk (CaO), för framställning av lättbetong (även kallad blåbetong) och för utvinning av olja. Dessutom har alunskiffer använts för utvinning av uran i till exempel Ranstad i Falköpings kommun (SGI, 2005). 2.2 Rödfyr Rödfyr är restprodukten från förbränning av alunskiffer och innehållet är ungefär detsamma som i alunskiffern men i andra halter (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004). Användningen av alunskiffer pågick från slutet av 1700-talet fram till ca 1950-talet och rödfyren som erhölls lades i stora högar. Namnet baseras på den röda färgen hos massorna som orsakas av det höga järninnehållet. Illustrationer av hur rödfyrshögar kan se ut ges i Figur 2. Precis som alunskiffer fungerar rödfyr som vittrande gruvavfall och kan bilda surt lakvatten (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004; SGI, 2005). Beroende på vad alunskiffern använts till så varierar innehållet av olika ämnen i rödfyren. När alunskiffern till exempel använts som bränsle för framställning av bränd kalk till cementproduktion återfinns kalk inblandat i rödfyren. Kalken ger rödfyren ett högre ph-värde och ökar buffringsförmågan (SGI, 2005), vilket kan minska utlakningen av metaller. 3

Figur 2. Bilderna visar rödfyrshögen Hällekis (id nr:158043) i Götene kommun. Den röda färgen på materialet syns tydligt. Bilderna visar också hur vissa delar av rödfyren är överväxt. Källa: EBH-stödet (2007). 2.2.1 Hantering och användning av rödfyr Brytningen av alunskiffer resulterade i stora mängder rödfyr som på många håll har lagts i stora högar, se Figur 3. Vissa av högarna är överväxta och inte längre lika synliga. Rödfyren har också använts som material på till exempel tennisbanor och löparbanor, som jordförbättringsmedel och som fyllnadsmaterial i vägar. Vid grävning eller liknande i rödfyr exponeras en ny yta för syre och vatten, vilket ökar utlakningspotentialen (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004). 4

Figur 3. Bilden visar rödfyrshögen Rökstorps kalkbruk (id nr: 162621) i Skara kommun. Källa: EBH-stödet (2007) 2.2.2 Rödfyr i Västra Götalands län I Västra Götalands län har 68 objekt med rödfyr identifierats (EBH-stödet, 2012-02-28). Framförallt är det i anslutning till platåbergen Billingen (väster om Skövde), Kinnekulle (Götene kommun), Hunne- och Halleberg (mellan Vänersborg och Grästorp) samt i Falbygden utanför Falköping som rödfyrsobjekten finns (Envipro, 2003; Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004), se Figur 4. Figur 4. Kartan visar med blå markeringar platåbergen Hunne- och Halleberg, Billingen, Kinnekulle och Falbygden. Källa Eniro (2012) 5

I Västra Götalands län har rödfyren framförallt uppkommit i samband med kalkbränning, men även vid oljeframställning och produktion av alun. Det förekommer några täktverksamheter med rödfyr i länet (SGI, 2005). Vid Kinne-Kleva i Götene kommun där oljeproduktion har bedrivits används till exempel skifferaska för tillverkning av material till sportbanor (Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2004). Vid tre stora rödfyrsobjekt i Falköpings kommun har omfattande undersökningar genomförts. Undersökningarna genomfördes av Envipro Miljöteknik AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län (Envipro, 2003). 2.3 Inventering enligt MIFO Länsstyrelsen arbetar med identifiering av områden som kan ha förorenats av industriell verksamhet. Arbetet innebär att aktuella områden märks ut på karta och att dess fastighetsbeteckning noteras. Området riskklassas sedan utifrån vilken bransch den industriella verksamheten tillhör. Denna klassning går från 1 till 4 och fungerar som en prioriteringslista för länsstyrelsens fortsatta inventeringsarbete (Länsstyrelsen Västra Götalands län a, u.d.). De områden som tillhör branschklass 1, vilket rödfyrsområden gör (EBH-stödet, 2012-02-28), prioriteras först (Naturvårdsverket, 2011). Efter branschklassningen börjar inventeringsarbetet som omfattar insamling av framförallt historisk information om det aktuella området och med det som underlag görs en bedömning och en riskklassning av området. Denna bedömning och riskklassning görs enligt Naturvårdsverkets MIFO-metodik (Metodik för Inventering av Förorenade Områden) (Länsstyrelsen Västra Götalands län a, u.d.). Metodiken är indelad i två faser. I den första fasen insamlas befintlig data om objektet och därefter görs en bedömning beträffande faran med föroreningarna, spridningsförutsättningarna, föroreningsnivån och områdets skyddsvärde. Slutligen görs en översiktlig riskbedömning och objektet riskklassas. Riskklasserna går från klass 1 till klass 4. Klass 1 innebär mycket stor risk, klass 2 stor risk, klass 3 måttlig risk och klass 4 - liten risk. Efter riskklassningen i fas 1 beslutas vilka objekt som ska vidare till fas 2. I fas 2 kompletteras underlaget från fas 1, oftast med en miljöteknisk markundersökning, och därefter görs en ny riskklassning av objektet. Vid till exempel sanering av ett område kan en ny riskklassning göras (Naturvårdsverket, 2012; Naturvårdsverket, 2011). Alla misstänkt förorenade områden tillsammans med tillgänglig information om dem registreras i en databas, EBH-stödet (EBH står för efterbehandling av förorenade områden) (Länsstyrelsen Västra Götalands län a, u.d.). 2.4 Innehåll i den befintliga vägledningen Vägledningsmaterialet som Länsstyrelsen Västra Götalands län gav ut 2004 innehåller olika avsnitt gällande användning och hantering av rödfyr. Inledningsvis ges bakgrundsinformation om rödfyr, förorenade områden och hur ansvarsfördelningen ser ut. Länsstyrelsen Västra Götalands län (2004) sammanfattar att rödfyrshögarna tills vidare skall betraktas som förorenade områden och s.k. förvaringsfall. (s. 2) I avsnittet om rödfyrens egenskaper och klassning redovisas innehållet av olika ämnen i rödfyr från undersökningar vid rödfyrshögarna Tomten, Uddagården och Rörsberga som Envipro gjort (2003). Detta jämförs med riktvärden för markanvändning och ämneshalter i morän och i skifferblandad morän. Vidare redovisas resultat från laktester i jämförelse med 6

gränsvärden för inert avfall. En genomgång av avfallsklassningen görs och Länsstyrelsen Västra Götalands län (2004) sammanfattar att Rödfyr är att betrakta som ett avfall och utifrån befintligt underlag bedömer länsstyrelsen att rödfyren tillsvidare bör klassas som ickefarligt avfall enligt EWC-kod 01 04 08. (s. 5) Miljöaspekter såväl som hälsoaspekter redovisas och tre punkter om försiktighetsåtgärder framställs av Länsstyrelsen Västra Götalands län (2004, s. 7): Länsstyrelsen anser att ur försiktighetssynpunkt bör följande åtgärder vidtas: Eventuell rödfyr som förekommer på lekplatser bör tas bort och rent material tillföras med en mäktighet av minst 70 cm. Vattentäkter i eller nedströms rödfyrsförekomst bör undersökas m.a.p. metallpåverkan och radonhalt. Risken för höga radonhalter inomhus skall beaktas både för bostäder belägna på alunskiffer som på rödfyr. Aspekter gällande kulturmiljö och planering av markområden samt information om täktverksamhet i rödfyrshögar tas också upp i vägledningsmaterialet. Tätning, täckning eller borttransport anges som möjliga skyddsåtgärder. Ifall områden med rödfyr ska tas i anspråk för bebyggelse eller andra anläggningar anges att detta bör prövas genom detaljplan med program och miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MKBn bör anpassas för att också kunna prövas enligt miljöbalken. Vidare anges att kompletterande undersökningar bör göras innan förslag på ny markanvändning lämnas. Länsstyrelsens angivelser gällande lämpligt omhändertagande beskrivs vidare i avsnitt 5.6. Problematiken kring möjligt upptag av vissa ämnen i grödor odlade på mark med rödfyr har uppmärksammats av länsstyrelsen och undersökningar av företeelsen har gjorts (Lennmo, 2006; Greger, 2005). Dock ansågs av Länsstyrelsens rödfyrsnätverk att resultatet från de undersökningar som hittills gjorts inte var tillräckliga för att dra några slutsatser om huruvida restriktioner bör vidtas och därför ingår inte några sådana rekommendationer i vägledningen. 3 Metod Arbetet bestod dels av en insamling av information och material ifrån kommunerna och dels av en litteraturstudie, framförallt om rödfyr och dess problematik samt efterbehandling och åtgärder. För sammanställningen av arbetet med rödfyr i de sju kommunerna söktes information hos miljöhandläggare på respektive kommun med kännedom om rödfyr. I första hand söktes de som tidigare deltagit i det rödfyrsnätverk som organiserades mellan länsstyrelsen och kommunerna 2004-2006, eftersom dessa borde vara särskilt insatta i frågan. I vissa fall skedde kontakt endast via telefon och i vissa fall endast via e-mail men ofta förekom både e- mail- och telefonkontakt. Kontaktformen avgjordes framförallt utifrån praktiska skäl beroende på vilka kontaktuppgifter som fanns att tillgå eller vad som föredrogs av den tillfrågade. Vid telefonkontakt fördes anteckningar i samband med samtalet. I första hand föredrogs e-mailkontakt då risk fanns att information förbisågs att antecknas vid telefonkontakt. 7

I kontakten med kommunerna söktes svar på följande frågor: Har det gjorts undersökningar av rödfyren? Har efterbehandlingsåtgärder vidtagits vid någon av rödfyrshögarna? Hur ser kommunen på det framtida arbetet med rödfyrshögarna? Finns det planer framöver på annan användning av marken i området med rödfyr? I de fall åtgärder eller liknande skett eller planeras, efterfrågades ytterligare information och eventuellt material om den uppgiften. De kommuner som hade arbetat med rödfyren på något sätt tillfrågades om det var något de saknade eller tyckte var oklart i Länsstyrelsens vägledningsmaterial. Vad som framkom utifrån kontakten med kommunen sammanställdes för varje kommun. Därefter fördes ett resonemang kring resultatet om kommunernas arbete. När det gäller utvecklingen av vägledningsmaterialet togs hänsyn till viktiga faktorer utifrån riskbedömningen och problematiken med rödfyren. Fokus låg på följande frågor: Vad är problematiken med rödfyr? Vilka metaller bör undersökas i dricksvattentäkter nedströms rödfyren? Vilka typer av efterbehandlingsåtgärder eller kontrollåtgärder kan vara lämpliga för rödfyrshögar? Som bakgrundsmaterial om rödfyr användes material från Länsstyrelsen Västra Götalands län såsom tidigare gjorda undersökningar och liknande. Information från Naturvårdsverkets och Länsstyrelsen Västra Götalands läns hemsidor användes också. Undersökningen av problematiken kring rödfyr utgick från en miljömedicinsk bedömning från Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum samt andra undersökningar gällande bland annat metaller i dricksvatten i närheten av rödfyr. Därefter sammanställdes information om olika ämnen i rödfyr som kunde innebära en risk för människors hälsa eller miljön. Informationen gällde förekomst, spridning samt miljö- och hälsopåverkan. Dessutom inhämtades gräns- och riktvärden för dessa ämnen från World Health Organization (WHO), livsmedelsverket, naturvårdsverket och/eller socialstyrelsen. För kännedom om olika typer av efterbehandlingsåtgärder och övervakning inhämtades information framförallt från Europeiska kommissionens referensdokument om bästa möjliga teknik vid hantering av gruvavfall och bergrester från gruvdrift samt från en rapport av Envipro (2003). Därtill kopplades information från Länsstyrelsen Västra Götalands läns vägledningsmaterial. Utifrån bakgrundsmaterialet om innehållet i rödfyren och de åtgärder som sammanställts diskuterades sedan eventuella tillägg eller ändringar i Länsstyrelsens vägledningsmaterial. En koppling mellan utvecklingen av vägledningsmaterialet samt kommunernas arbete med rödfyren och kommentarer till vägledningen gjordes också. 8

3.1 Avgränsningar Sammanställningen av arbetet med rödfyr i Västra Götaland utgick från de sju kommuner i länet som har rödfyr, det vill säga: Skara, Vänersborg, Tidaholm, Falköping, Skövde, Götene och Grästorp kommun. En tidsmässig avgränsning gjordes så att sammanställningen berör arbetet som skett sedan Länsstyrelsens inventering 2002. För Falköping gäller det endast perioden 2007 och framåt eftersom Länsstyrelsen gjorde en förstudie av rödfyrshögarna där 2007. Fokus när det gäller utvecklingen av vägledningsmaterialet låg framförallt på kontrollåtgärder och efterbehandlingsmetoder. Detta medförde att inga förslag gavs på utveckling av avsnitten om ansvarsfördelningen för rödfyrshögar och avfallsklassningen av rödfyr. Beträffande utvecklingen av vägledningsmaterialet gjordes en fördjupad genomgång av ett antal ämnen som återfinns i rödfyr. Dessa ämnen var: arsenik, bly, kadmium, molybden, nickel, uran och vanadin. Ämnena valdes eftersom de utifrån tidigare studier verkade innebära störst problematik i samband med rödfyr och/eller att de återfanns i relativt höga halter i rödfyr. Anledningen till att någon fördjupning ej gjorts för radon är att det anges specifikt i vägledningen att provtagning bör ske med avseende på radon i dricksvatten i vattentäkter nedströms rödfyr och att radonhalter bör beaktas i byggnader på både rödfyr och alunskiffer, se avsnitt 2.4. Gällande spridning till vatten har fokus legat på spridning till dricksvattenbrunnar i områden med rödfyr. På grund av tidsbrist behandlas ej undersökningar gällande spridning av ämnen till närliggande vattendrag och eventuell påverkan på akvatisk miljö. Därför har de gräns- och riktvärden för de olika ämnena som använts gällt skydd för människors hälsa. Riktvärden för till exempel skydd för akvatiska miljöer har inte använts. I bedömningen av de olika alternativa efterbehandlingarna och åtgärderna inkluderades inte kostnaderna för dessa. Eftersom de olika objekten är så pass skilda, bland annat när det gäller storlek, utformning och omgivningens förutsättningar, och information om kostnader inte inhämtats, var det inte möjligt att göra en värdering av kostnader för efterbehandling av objekten. Dock gjordes uppskattningar av vilka åtgärder som kan vara rimliga baserat på en bedömning av omfattningen av insatsen och förväntat resultat. 9

4 Resultat 4.1 Arbetet med rödfyr i kommunerna Situationen gällande riskklassningen av rödfyrshögarna och arbetet med rödfyr är sammanställt för de sju respektive kommunerna. En kortfattad översikt ges i Tabell 1 nedan. De kommuner som har arbetat med rödfyr har även tillfrågats om de saknar eller tycker att något är oklart i Länsstyrelsens vägledningsmaterial. Tabell 1. I tabellen ges en översikt gällande riskklassningen av rödfyrshögar för de respektive kommunerna. Dessutom anges hur många av det totala antalet som är åtgärdade. Kommun Riskklass: Oklassad Totalt Åtgärdad 1 2 3 4 Falköping 1 1 19 a) 21 Skövde 5 8 13 1 Grästorp 3 3 Götene 2 12 1 2 17 1 Skara 4 b) 4 Tidaholm 1 2 2 5 Vänersborg 2 3 5 a) Tre av objekten håller på att riskklassas, se vidare under avsnitt 4.1.1. b) Fyra av objekten håller på att riskklassas, se vidare under avsnitt 4.1.5. 4.1.1 Falköping I Falköping finns 21 förekomster av rödfyr, varav 2 är riskklassade enligt MIFO fas 1. Den ena tillhör riskklass 1 och den andra tillhör riskklass 2 (EBH-stödet, 2012-02-28). De tre rödfyrshögarna Uddagården (id nr:163318), Tomten (id nr: 163317) och Ravels grav (id nr:163606) ingick dock i rapporten Undersökning, riskbedömning och prioritering av rödfyrshögar i Västra Götalands län av Envipro (2003) där det anges att rödfyrshögarna är riskklassade enligt MIFO fas 1 och att samtliga tre tillhör riskklass 1, (Ravels grav benämns dock i Envipros undersökning som Rörsberga). Detta stämmer alltså inte med information från EBH-stödet. Emellertid håller dessa tre rödfyrshögar på att ses över av Länsstyrelsen och kommer att riskklassas bland annat efter information från undersökningen av Envipro enligt K. Olsson (pers. kommunikation 3 maj 2012). Sedan januari 2011 samarbetar Falköping kommun tillsammans med Hjo, Tibro och Skövde kommun i kommunalförbundet Miljösamverkan östra Skaraborg (MÖS) gällande miljö- och hälsoskydd och livsmedel (Skaraborg, 2012). Därmed har man också gemensamt hand om rödfyrsförekomsterna i Skövde och Falköpings kommun. I nuläget görs inga undersökningar kring rödfyrshögarna i Falköpings kommun. De senaste undersökningar som gjorts av rödfyrsobjekten i Falköping är dels en undersökning av Envipro 2003 och dels en inventering/förstudie gjord av Länsstyrelsen Västra Götaland 2007. Inga efterbehandlingsåtgärder eller andra åtgärder har satts in. Om markarbeten ska göras kommer en anmälan begäras in om efterbehandling av förorenad mark enligt miljöbalken. När det gäller Länsstyrelsens vägledning om hantering och användning av rödfyr så används den ifall det inkommer ärenden om rödfyr. Ovanstående har framkommit efter kontakt med 10

Lillemor Öberg som är miljöinspektör på MÖS. Öberg anger också att de inte saknar eller efterfrågar något särskilt avsnitt i Länsstyrelsens vägledning. 4.1.2 Skövde I Skövde kommun finns det 13 rödfyrsobjekt och samtliga är riskklassade enligt MIFOmetodiken fas 1. Fem av objekten tillhör riskklass 2 och de övriga tillhör riskklass 3 (EBHstödet, 2012-02-28). Skövde kommun ingår precis som Falköping också i kommunalförbundet Miljösamverkan östra Skaraborg (Skaraborg, 2012) och hanteringen av rödfyrsobjekten sker därmed på samma sätt som för dem i Falköpings kommun. Följande information har framkommit efter kontakt med Lillemor Öberg och Maria Thoren, miljöinspektörer, MÖS. Sedan inventeringen gjordes av Länsstyrelsen Västra Götaland 2002 har inga generella undersökningar gjorts av rödfyrsobjekten i kommunen. Ett aktuellt efterbehandlingsärende finns gällande rödfyr från Käpplunda gruva som beskrivs i avsnitt 4.1.2.1 nedan. 4.1.2.1 Efterbehandling Käpplunda A Ett aktuellt ärende gällande efterbehandling på fastigheterna Skövde 4:167, 4:53 och Käpplundagärdet 2 finns i Skövde. Fastighetsbeteckningen Skövde 4:167 finns dock inte längre utan har bytt namn till Käpplundagärdet 4 och på denna fastighet finns rödfyrshögen Käpplunda A (id nr: 163032). På fastigheten Skövde 4:53 finns rödfyrsobjektet Käpplunda B (id nr: 163033) där Käpplunda gruva ligger, se Figur 5 (EBH-stödet, 2012-02-28). Det är rödfyrshögen Käpplunda A som saneras och arbetet är i slutskedet av saneringen. Marken där rödfyren låg skulle bebyggas och kommunen ville använda massorna som fyllnadsmaterial i dagbrottet vid Käpplunda gruva se Figur 5 och 6. Ansökan om användningen som fyllnadsmaterial fick dock avslag och det blev istället ett efterbehandlingsärende där massorna skulle schaktas bort och lämnas på Risängens avfallsanläggning (Miljönämnden östra Skaraborg, 2009a; Miljönämnden östra Skaraborg, 2009b). På anläggningen används rödfyrsmassorna för avjämning av deponi med ett skyddsskikt ovanpå rödfyren (Miljönämnden östra Skaraborg, 2009c). Beslutet anges av MÖS kunna ses som ett principbeslut att all uppgrävd rödfyr ska lämnas till deponi. 11

Figur 5. Kart över Käpplunda med de två rödfyrshögarna Käpplunda A (nederst) och Käpplunda B (ovan till vänster) markerade med rött. Källa: Länsstyrelsens digitala kartsystem (2012) Figur 6. Plankarta över Käpplunda gärde. Färgmarkeringarna visar område som planeras byggas och naturområde. Även planerade trafikytor är markerade. Källa: SWECO (2009) 12

4.1.3 Grästorp Kommunen har tre förekomster av rödfyr varav samtliga tillhör riskklass 3 (EBH-stödet, 2012-02-28). Jan Åke Rosén, miljö- och hälsoskyddsinspektör (inhyrd av Grästorp kommun), meddelar att det inte finns några planer på åtgärder eftersom de aktuella rödfyrshögarna tillhör riskklass 3. Det handlar endast om små förekomster vilket innebär att åtgärder eller undersökningar inte anses krävas. 4.1.4 Götene I kommunen finns 17 objekt med rödfyr av vilka 15 stycken är riskklassade. Två av dessa objekt tillhör riskklass 1, ett objekt tillhör riskklass 3 och resterande objekt tillhör riskklass 2 (EBH-stödet, 2012-02-28). Utifrån kontakt med Ann-Charlotte Willimsson, miljö- och hälsoskyddsinspektör, framgår att när det gäller stora rödfyrshögar så väljer kommunen att inte göra något med dem utan låter dem vara. Det finns inga planer på att införa några restriktioner kring rödfyrshögarna. Vid till exempel exploatering av områden med rödfyr så använder kommunen sig av vägledningen som länsstyrelsen gett ut. Det finns två aktuella ärenden i kommunen gällande ny markanvändning i anslutning till rödfyrshögar. Dessa ärenden gäller Trygghetsboende/Äldreboende på fastigheten Melonen 12 och Hällekis idrottshall på fastigheten Hönsäter 5.4 och beskrivs mer ingående nedan. Ytterligare ett ärende gällande ett område där rödfyr använts som fyllnadsmaterial är Sjönära boende - Hönsäter hamn, men detta beskrivs inte mer ingående då det inte rör någon rödfyrshög. Den information som Götene kommun efterfrågade gällande vägledningsmaterialet var: Information om risker med odling av vissa grönsaker. Dessutom önskas rekommendation för tomtmark som kan komma att användas för odling. En tydligare skrivning under planeringsaspekter. Mer praktiskt vad som är lämpligt, om man till exempel kan använda rödfyr inom området för anläggningsändamål alltså inom planområdet för till exempel hårdgjorda ytor som vägar eller gång- och cykelvägar men inte i nära anslutning till hus. Lämpligt omhändertagande, tydligare skrivning om att jungfrulig mark inte skall förorenas genom användande av rödfyrförorenat material för utfyllnad, vägbyggnation eller liknande ändamål. 4.1.4.1 Efterbehandling Melonen 12 Enligt Götene kommuns detaljplan nr 80, planeras det för bostäder, så kallade trygghetsbostäder, på fastigheten Melonen 12. Någon MKB bedömdes inte behövas i samband med upprättandet av detaljplanen (Götene Kommun, 2011). Byggandet inleddes i december 2011 och beräknad inflyttning är satt till januari 2013 (Augustsson, 2011; Götene Bostäder AB). Marken på fastigheten har tidigare fungerat som parkeringsplats. Plankartan från detaljplanen visas i Figur 7. 13

Figur 7. Kartan visar kvarteret Päronet och Melonen. De gula och bruna fälten markerar plats för bostäder och annan bebyggelse och de gröna fälten visar planerade parkområden. På fastigheten Melonen 12, som kan ses i kartan uppe till höger, planeras det för bostäder. Källa: Götene Kommun, Detaljplan 80. I samband med en miljöteknisk markundersökning samt kompletterande undersökningar av fastigheten Melonen 12 (2010/2011) av Sweco Environment AB, på uppdrag av Skanska Sverige AB, visade det sig att marken innehöll rödfyr och metallhalter över riktvärdet för KM uppmättes (Kuhna, 2011 a). Området inventerades och objektet Melonen 12 (id nr: 158024) bedömdes tillhöra riskklass 2 (EBH-stödet, 2012-02-28). I Figur 8 ses kartan över området med rödfyren markerad på fastigheten Melonen 12. 14

Figur 8. Karta över Lidköpingsvägen i Götene kommun. Rödfyrsobjektet på fastigheten Melonen 12 är inringat i rött. Källa: Länsstyrelsens digitala kartsystem I nivån 0-0,5 m under markytan hittades halter av metaller över riktvärdet för känslig markanvändning, dock överskred inte halterna riktvärdet för mindre känslig markanvändning förutom med avseende på arsenik som låg på 64 mg/kg torrsubstans (TS) (riktvärde för känslig markanvändning är 15 mg/kg TS, se avsnitt 5.4, Tabell 3). Arean bedömdes till 1300 m 2 och medeldjupet på rödfyrslagret bedömdes till 0,2 m (Kuhna, 2011 b). Efterbehandlingen innebar borttransport av ca 400 ton rödfyr till Rödjornas deponi i Skara, vilken är en av de rekommenderade deponierna i vägledningen från Länsstyrelsen (2004). På deponin planeras rödfyrsmassorna att användas som konstruktionsmaterial inom deponin. Utanför fastighetsgränsen anges fortfarande finnas upplag av rödfyr kvar. Enligt en analys av underliggande jordmassor efter bortschaktning fanns inga halter av metaller över riktvärden för KM. Prover på molybden eller uran har dock ej tagits. Bedömningen har gjorts att ingen ytterligare sanering behövs och ärendet är avslutat. Sweco anger att den sanerade marken bör omklassas enligt MIFO och avskrivas (Kuhna, 2011 b). 4.1.4.2 Hällekis idrottshall, Hönsäter 5:4 mm. Det finns en detaljplan gällande Hällekis idrottshall som varit under utställning från 23 dec 2011 till 23 jan 2012. Någon MKB har inte upprättats. Planen är att bygga en ny idrottshall i två etapper, se plankartan i Figur 9. Under den första etappen ska en hall på 715 m 2 byggas med möjlighet till en tillbyggnad (etapp 2) så att hallen blir 1450 m 2. I sitt yttrande påpekar miljökontoret i Götene att det finns stora mängder rödfyr inom och i närheten till området. De anger att antingen ska anläggningen byggas radonsäker eller så ska rödfyren schaktas bort till deponi. Som svar på yttrandes meddelas att man ska komplettera planbeskrivningen med text om rödfyr (Seiving, 2011). Detta har dock inte gjorts men Per Seiving som är stadsarkitekt i Götene kommun meddelar (2012-02-11) att en geologisk undersökning ska genomföras innan 15

byggfasen och att eventuell hantering av rödfyr kommer gås igenom i samband med ansökan om bygglov. Figur 9. Bilden visar plankartan över området där idrottshallen planeras byggas. Placeringen av idrottshallen är markerad med rött (etapp 1) och med streckad linje (etapp 2). Lokaliseringen av rödfyrshögarna ligger utanför området på kartan. Källa: Götene Kommun, Planer under utställning. Två identifierade rödfyrshögar: Hällekis (id nr: 158055) och Hönsäter (id nr: 158044), i Götene kommun ligger på samma fastighet som den planerade idrottsplatsen ska placeras, alltså fastigheten Hönsäter 5:4. I Figur 10 ses placeringen av rödfyrsobjekten i förhållande till idrottshallen. Rödfyrshögen Hönsäter har inventerats tillhör riskklass 2. Hällekis har ännu inte inventerats (EBH-stödet, 2012-02-28). Utifrån kartbilden i Figur 10 verkar det som att Hönsäter är den rödfyrshög som ligger närmast den planerade idrottshallen. En tydligare karta över Hönsäter och sporthallen ses i Figur 11. 16

Figur 10. Kartan visar området där idrottshallen planeras byggas i ett större perspektiv. Idrottshallen är markerad med svart punktad ruta. På kartan syns också två rödfyrsobjekt markerade med rött. Det som ligger norr om idrottshallen är Hällekis och det som ligger sydöst om idrottshallen är Hönsäter. Källa: Länsstyrelsens digitala kartsystem Figur 11. Karta över området där idrottshallen planeras byggas med svart punktad ruta som markering för ungefärligt läge för idrottshallen (både etapp1 och 2) och med rödfyrsobjektet Hönsäter markerat med röd ring. Källa: Länsstyrelsens digitala kartsystem 17

4.1.5 Skara Kommunen har fyra förekomster av rödfyr, ingen av dem är ännu riskklassade enligt EBHstödet (2012-02-28). Enligt en sammanställning av förorenade områden i kommunen anges dock de fyra rödfyrshögarna vara riskklassade: Ulunda kalkbruk (id nr: 162619) riskklass 2, Millomgårdens kalkbruk (id nr: 162620) riskklass 3, Rökstorps kalkbruk (id nr: 162621) riskklass 2 och St Lycke kalkbruk (id nr: 162622) - riskklass 4, se Bilaga 5 (Andersson & Ormann, 2004). Detta stämmer alltså inte med information från EBH-stödet. Dock håller dessa rödfyrshögar på att ses över av Länsstyrelsen och kommer att riskklassas bland annat med stöd av informationen från sammanställningen av Andersson och Ormann enligt K. Olsson (pers. kommunikation 3 maj 2012). Jan Ålander, som är miljöchef i kommunen, anger att inga åtgärder vidtagits efter inventeringen och att det inte heller finns några planer på att vidta åtgärder framöver. 4.1.6 Tidaholm I Tidaholms kommun finns fem objekt med rödfyr identifierade varav tre är riskklassade: ett objekt tillhör riskklass 1 och två objekt tillhör riskklass 2 (EBH-stödet, 2012-02-28). Niclas Antonson som är miljö- och hälsoskyddsinspektör i Tidaholm kommun meddelar att det som gjorts gällande rödfyrshögarna i kommunen är att tre av fem objekt är inventerade. Det har inte varit någon kommunikation med närboende och just nu finns inga planer för objekten mer än att de finns med i EBH-stödet. Kommunen kommer att beta av de objekt som finns i EBH-stödet efterhand. De har en handlingsplan där de i första hand ska ta områden med riskklass 1 och 2. I handlingsplanen finns fem utpekade objekt som tas i tur och ordning. Bland dessa är inget av rödfyrsobjekten med. När nästa handlingsplan görs är det dock möjligt att objekten med rödfyr kommer att ingå. 4.1.7 Vänersborg I Vänersborg finns det fem rödfyrshögar och samtliga är riskklassade enligt MIFO-metodiken fas 1. Två av högarna ingår i riskklass 2 och resterande ingår i riskklass 3 (EBH-stödet, 2012-02-28). Nedanstående, om inget annat anges, har framkommit efter kontakt med Irén Larsson från miljö- och hälsoskyddskontoret i Vänersborg. Efter inventeringen, som gjordes av länsstyrelsen, har det inte gjorts något kring rödfyrshögarna från kommunens sida; inga restriktioner eller efterbehandlingsåtgärder har satts in. Det finns inga planer på någon utökad bebyggelse i områdena med rödfyr. På grund av natur- och kulturvärden är området med rödfyr till stor del skyddat. Ett fåtal hus nedströms rödfyrshögarna berörs. Kommunen har haft tankar på att rekommendera att dessa berörda som har egen brunn tar dricksvattenprover eller att kommunen själva ska göra det. En del boenden har låtit ta prover på eget initiativ och då i vissa fall skickat in resultatet till kommunen. Troligen har dock inte metaller som kan visa på spridning från rödfyren analyserats eftersom dessa vanligen inte ingår när man provtar dricksvatten (Socialstyrelsen, Försiktighetsmått för dricksvatten, 2003). Under 2012 har kommunen beslutat att dricksvattenprover i tio olika brunnar i fastigheter nedströms rödfyren ska tas, samt 18

referensprov i alunskiffern utanför rödfyren. Syftet är att få en överblick av hur situationen ser ut i kommunen. Utformningen av testet är i nuläget inte klar men förslaget är att låta analysera innehållet med avseende på de ämnen som ingått i de undersökningar som utförts tidigare, bland annat den som gjorts av Envipro (2003) runt rödfyrshögar i Falköping. Detta innebär att halterna av bland annat arsenik och uran skulle analyseras, vilka i vanliga dricksvattenanalyser för enskilda anläggningar inte brukar ingå (Socialstyrelsen, 2003). Det handlar dock om en kostnadsfråga och det är inte säkert att samtliga ämnen kan analyseras. Kommunen har haft en kampanj när det gäller radonmätning. Ett antal mätningar av radonhalten har bland annat gjorts i fastigheter i Hunneberg. Dessa ligger mycket nära rödfyr och på bergrund med alunskiffer och ett urval av dem kan ses i Bilaga 3. Halterna beror till stor del på utformningen av ett hus, det är därför svårt att göra någon jämförelse beroende på var huset ligger i förhållande till rödfyren. Livsmedelsverkets gränsvärde för att dricksvatten ska räknas som otjänligt är 1000 Bq/l och som tjänligt med anmärkning är 100 Bq/l (SLVFS 2001:30) Socialstyrelsens riktvärde som anger risk för hälsa är också 1000 Bq/l (SOSFS 2003:17). De två vattenprover som redovisas i Bilaga 3 visar att halten radon inte överskred något av gräns- eller riktvärdena. I inomhusluften överskreds dock gränsvärdet för högsta tillåtna radonhalt för ny bebyggelse som är 200 Bq/m 3 enligt Boverkets författningssamling (BFS2006:12, BBR12) i åtta av fjorton mätningar. 5 Resultat från litteraturstudien Litteraturstudien omfattade en undersökning av olika studier om spridning av och påverkan från olika ämnen från rödfyren som har potential att utgöra en hälsorisk. Dessutom omfattar litteraturstudien en genomgång av rikt- och gränsvärden för olika ämnen i mark och vatten samt efterbehandlings- och åtgärdsalternativ för rödfyren. 5.1 Dricksvatten Socialstyrelsen ger ut allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17). De allmänna råden är tillämpbara för vattenverk, enskilda brunnar eller enskilda dricksvattenanläggningar med ett dygnsgenomsnitt på tio kubikmeter vatten eller som försörjer färre än 50 personer. Dock gäller inte de allmänna råden kommunalt dricksvatten eller dricksvatten som används i offentlig verksamhet utan då är det livsmedelsverket som anger föreskrifter om dricksvatten med regler och gränsvärden som ska gälla (SVLFS 2001:30). 5.1.1 Socialstyrelsens allmänna råd Rekommendationen i Socialstyrelsens allmänna råd är att dricksvatten från enskild brunn åtminstone provtas vart tredje år. Provtagningen ska göras enligt bilaga 2 i handboken Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar, alltså för de ämnen som listas där (Socialstyrelsen, 2006 a). Varken arsenik, nickel, radon, uran eller vanadin står med i denna lista, se Bilaga 1. På Socialstyrelsens hemsida står dock att rekommendationen också är att provta uran och i vissa fall även arsenik (Socialstyrelsen a, u.d.). Det anges också i de allmänna råden att radonhalten vid enstaka tillfällen också bör testas (SOSFS 2003:17). I Bilaga 2 listas riktvärden för ett antal utvalda ämnen i dricksvatten som är satta av 19

Socialstyrelsen. De kemiska ämnen som vanligen orsakar problem med vatten från enskilda bergborrade brunnar anges primärt vara arsenik men också uran och fluorid. För grävda brunnar anges det vara uran, nitrat och koppar (Socialstyrelsen b, u.d.). Det finns tre kvalitetsnivåer för bedömning av dricksvatten: tjänligt, tjänligt med anmärkning och otjänligt. Om kvaliteten på dricksvattnet bedöms som otjänligt eller tjänligt med anmärkning bör åtgärder vidtas för att se till att tjänlig kvalitet uppnås. Dessutom ska berörda informeras om situationen (SOSFS 2003:17). 5.1.2 Undersökningar av dricksvatten gällande rödfyr och alunskiffer Enligt Envipros rapport (2003) är stora delar av föroreningarna i rödfyrshögarna Uddagården, Tomten och Rörsberga utlakningsbara i ett längre tidsperspektiv. För Uddagården anges att det finns risk att lakvattnet framöver kommer att ha ett lägre ph-värde. Detta eftersom buffringspotentialen där inte bedöms vara lika god som vid de andra två objekten. Utlakningen bedöms inte öka framöver men den kommer sannolikt att fortgå i flera tusen år. De ämnen som bedömdes innebära en risk när det gäller läckage till dricksvattenbrunnar utifrån Envipros rapport presenteras i avsnitt 5.2. En studie av Engström (2003) gjordes med avseende på läckage av metaller och dess påverkan på dricksvattenbrunnar runt rödfyrshögar på Kinnekulle i Götene kommun. I jämförelse med Socialstyrelsens riktvärden hade de flesta brunnarna dricksvatten som bedömdes som tjänligt utan anmärkning. Resultaten från studien var, precis som Envipros rapport från 2003 som nämns ovan, en del av utgångsmaterialet för den miljömedicinska bedömningen som beskrivs nedan och resultaten kan ses i Tabell 2. Högst halter uppmättes av uran, koppar, zink och aluminium. För koppar, zink och aluminium gällde dock att det var stor spridning mellan brunnarna, både upp- och nedströms rödfyren. För uran var ungefär hälften av de uppmätta halterna högre än Socialstyrelsens riktvärde, (jämför Tabell 2 med Bilaga 2). De uppmätta halterna av arsenik, krom, kadmium, bly och nickel var överlag låga, dock uppmättes högre halter av arsenik, bly och nickel i ett par brunnar. Den uppmätta blyhalten bedömdes vara anmärkningsvärd men inte ovanlig vid jämförelse med naturligt förekommande blyhalter i områden med skiffer i berggrunden. Generellt sett var de uppmätta halterna av metaller högre nedströms än uppströms rödfyren. Utifrån Engströms studie var det alltså uran och bly samt i viss mån även arsenik och nickel som utmärkte sig och som visade på högre halter nedströms jämfört med uppströms rödfyr. Uran var dock det enda ämne som överskred riktvärdet för dricksvatten. Anledningen till de låga halterna av metaller i vattnet antas bero på att fastläggning av metallerna sker tillsammans med olika mineral. Ytterligare en studie om metallhalter i brunnsvatten i alunskifferområden i Östergötland visade att problematiken med förhöjda metallhalter i vattnet gällde grävda brunnar snarare än borrade brunnar (Jemander, 2008). Det ämne som i undersökningen visade förhöjda halter i flest brunnar var kalcium, halterna låg inom spannet för att vattnet skulle bedömas som tjänligt med anmärkning. För arsenik visade samtliga brunnar på halter under Socialstyrelsens riktvärde på 10µg/l. En anledning till detta angavs kunna vara arsenikens geokemiska egenskaper; att arseniken är bundet till stabila mineraler. Dock var de uppmätta halterna av arsenik högre i alunskifferområdena än i referensområdena och i de bergborrade brunnarna var halten arsenik under rapporteringsgränsen i 70 % av brunnarna medan samma siffra för 20