Rädda Livet E N T I D N I N G U T G I V E N A V C A N C E R F O N D E N N R 2 / 2 0 0 7 Rädda Livet 20 år! Tema: Sola sakta Utan hatt ingen lek Vilken typ av solare är du?
Ledaren REDAKTÖR Marita Önneby Eliasson marita.onneby@cancerfonden.se LAYOUT Mattias Lundqvist, The Factory of Design KORREKTUR Birgitta Hessulf, Rödpennan ANSVARIG UTGIVARE Ursula Tengelin TEKNISK PRODUKTION Tryckmedia i Stockholm HB OMSLAGSFOTO Per Westergård RÄDDA LIVET utkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svenska forskningsprojekt om cancer. VILL DU HA RÄDDA LIVET i fortsättningen så välkomnar vi dig som medlem i Cancerfonden. MEDLEMSAVGIFT PER ÅR 18 65 år: 200 kr Under 18 år/över 65 år: 100 kr Organisationer och företag: 1 000 kr Enstaka exemplar: 45 kr, inklusive porto. CANCERFONDEN är en ideell organisation med tre viktiga uppgifter: att stödja och samordna cancerforskning, att informera om cancer och att ge stöd för utveckling av nya metoder i vården av cancersjuka. CANCERFONDEN, 101 55 Stockholm Tel 08-677 10 00. Fax 08-677 10 01 Besöksadress: David Bagares gata 5 VILL DU BLI MÅNADSGIVARE? Givarservice Tel 020-78 11 79 Mån fre 8 21, lö 8 14 FRÅGOR OM CANCER Cancerfondens informations- och stödlinje Tel 020-222 111, mån fre 9 16.30 infostodlinjen@cancerfonden.se Pg 90 1986-0 Solen är bäst i skuggan Våren kom två veckor tidigare än vanligt till Uppsala i år. Beror det på koldioxidutsläppen? Har ozonskiktet blivit tunnare? Är El Niño i högform? Behöver jag långärmat när jag klipper gräsmattan? Sambandet mellan solvanor och malignt melanom är ett faktum. Hudcancer är den tumörform som ökar snabbast i västvärlden. Under hela 1900-talet har antalet nyupptäckta fall stadigt ökat framför allt till följd av ändrade solvanor. Forskarna har under lång tid uttryckt dessa sanningar och uppmanat till ändrade solvanor och ny livsstil. Så även 2007 i detta nummer av Rädda Livet. De vill få oss sollängtande nordbor att sola i skuggan och därmed radikalt minska risken för malignt melanom i huden. Jag har en god vän som heter Lars. Hans fru vrider och vänder på honom med jämna mellanrum för att kontrollera om det har skett någon förändring på hans födelsemärken. Flera gånger har han visat upp sig och sina märken på vårdcentralen. Hittills har det varit fråga om ofarliga prickar. Men en omtänksam och klok hustru har han! Håll koll på dina födelsemärken, sök läkare vid förändring! Detta är ett tips som kommer fram i tidningens tema. Därmed hjälper du till att sänka insjuknandetalen. Ändrar du dessutom dina solvanor kan du bli en dubbel vinnare. Ha det gott i sommar! I skuggan! MARITA ÖNNEBY ELIASSON REDAKTÖR FOTO MELKER DAHLSTRAND 2. Rädda Livet nr 2/2007
Innehåll 30. Tema i detta nummer: Sola sakta 32. 37. Hudcancer är en av de tumörtyper som ökar snabbast och blir ett allt större folkhälsoproblem. Med ändrade levnadsvanor under soliga årstider kan vi gemensamt stävja utvecklingen. Läs mer på sidorna 4 37. 4. 14. 7. 4. Jag lever i nuet, varje dag! 100 av mina prickar är fotograferade 7. Jag har fått ett bättre liv Envis och målmedveten räddade hon sig 14. Rik flora bästa solskyddet Hälsosam utemiljö på förskolan Samariten 20. Vilket typ av solare är du? Gå från smart till oexponerad 34. Mörk hy kräver mer sol Vårt behov av D-vitamin ska tillgodoses Rädda Livet nr 2/2007 3.
Sara Haij och Susanne Andersson-Brandel är två kvinnor med två olika berättelser. Den gemensamma nämnaren är malignt melanom och livsglädje. För Rädda Livets läsare delar de med sig av sina erfarenheter. Jag lever inuet, varje dag! TEXT CECILIA NAUCLER FOTO ROGER SCHEDERIN Sara Haij fick diagnosen malignt melanom när hon var 16 år. I dag är hon en öppen och positiv 26-åring som studerar event och marknadsföring i Åre. Hon har accepterat insikten om att hon antagligen kommer att få diagnosen igen. Dessutom tycker hon att cancern har fått henne att leva. Sara Haij började gå på läkarkontroller på Radiumhemmet i Solna för malignt melanom redan som nioåring. Anledningarna var två. Dels hade både hennes morfar och hennes morfars mamma drabbats av cancer och när familjen fick erbjudande om att ingå i ett forskningsprojekt kring cancer och ärftlighet, var det naturligt att tacka ja. Dels har Sara ovanligt många leverfläckar på kroppen. Jag ser ut som en dalmatiner, säger hon och skrattar. När Sara var tolv år hittades en del leverfläckar med misstänkta förändringar i. Fläckarna plockades bort utan problem. Vid en kontroll några år senare togs en leverfläck bort på skuldran. Jag tänkte inte så mycket på det, jag hade ju redan tagit bort så många. Vid återbesöket tre månader senare gick Sara för första gången till läkaren själv. Både hon och hennes mamma tyckte att Sara var tillräckligt stor» 5.
Jag vet precis vilket märke som är nummer 43 eller 60. Cancer är ett så laddat ord. Vi sade bara prickar, säger Sara Haij som fick diagnosen malignt melanom när hon var 16 år.» för att gå ensam. Hon var ju nästan 16 år. Men när jag kom till läkaren såg jag på henne att hon blev skärrad över att mamma inte var med. Hon sa att hon skulle ringa efter min mamma och så berättade hon varför. Saras mamma kom så fort hon kunde. Hon var jätteskärrad och stormade in. Jag tyckte att hon var lite löjlig. Det visade sig att den leverfläck som tagits bort på Saras skuldra var en tumör. Tack vare att Sara gick så ofta på kontroll var tumören, melanomet, väldigt tunn, den hade inte hunnit sprida sig. Läkaren förklarade att de var tvungna att ta bort en bit till för att få med hela tumören. Trots att Saras mamma blev rädd, tyckte Sara ändå inte att det var ett jobbigt besked. Jag tänkte bara att det var skönt att tumören skulle vara borta efter det. En vecka senare opererades Sara och livet gick vidare i några månader. Ända tills Sara fick beskedet att hon var tvungen att ta bort fler leverfläckar. Jag blev livrädd. Alla frågor som inte kommit upp vid cancerdiagnosen kom nu. Vad hade hänt om de inte fått bort cancern? Hur fort sprider den sig? Ungefär samtidigt med att Sara skulle ta bort fler fläckar gick hennes morfar bort i prostatacancer. För Sara förändrades livet totalt. Jag kom till insikten om att jag kanske inte skulle leva ett normalt liv tills jag blev 80 år. Hon pratade mycket med sina föräldrar om frågorna hon hade. Men de förstod nog inte att jag som tagit cancerbeskedet så lugnt och sakligt, nu ett halvår senare var utom mig av rädsla. Dock nämnde varken Sara eller hennes föräldrar någonsin ordet cancer för Saras småsystrar. Cancer är ett så laddat ord. Hade vi sagt det så hade de säkert reagerat. Vi sade bara prickar. Efter cancerdiagnosen har Sara gått på läkarkontroll var tredje månad tills i år. Nu går hon på kontroll varje halvår. Hon känner sig trygg i vården, mycket tack vare att hon fortfarande har kontakt med samma läkare som hon haft sedan hon var tolv år. För det är besvärligt för Sara att träffa nya läkare, som varken kan hennes historia eller hennes hud. Ungefär 80 stycken av mina märken är fotograferade och det tas nya bilder med jämna mellanrum. Så det är en stor lunta med bilder som ska gås igenom varje läkarkontroll. Jag vet precis vilket märke som är nummer 43 eller vilket som är nummer 60. En del läkare blir fascinerade över hur prickig hon är, andra vill ta bort alla, konstaterar Sara lite trött. Då ber hon läkaren att ringa hennes läkare på Radiumhemmet för en andra åsikt. Det har ibland känts totalt onödigt att träffa nya läkare. Ibland tittar de på bilder som är gamla, då får jag förklara att det finns senare bilder där märket har förändrats. Drömmen om att själv bli läkare har Sara inte kunnat fullfölja. Betygen på gymnasiet sjönk i och med cancersjukdomen. Men trots insikten att hon antagligen kommer att drabbas av cancer igen, så är Sara ändå tacksam för de erfarenheter cancern har givit henne. Jag lever i dag, varje dag. Jag tror att det är därför jag har valt den här yrkeskarriären med event och marknadsföring. Det är otroligt viktigt för mig att jobba med det jag tycker är roligt och det här trivs jag verkligen med. 6. Rädda Livet nr 2/2007
Jag har fått ett bättre liv TEXT CECILIA NAUCLER FOTO ROGER SCHEDERIN Ingen av de läkare Susanne Andersson-Brandel kontaktade trodde att hon hade ett malignt melanom, inte ens hudspecialisten. Men tack vare en stor portion envishet och målmedvetenhet lyckades hon driva igenom både operation och lymfdiagnos, en diagnos som räddade hennes liv.» Rädda Livet nr 2/2007 7.
» När Susanne Andersson-Brandel berättade för sina vänner att hon fått hudcancer trodde de inte att det var sant. Visserligen har hon ljus, rödlätt hy, men hon har aldrig tyckt om att vara i solen. Dessutom hade sex år i New Mexico i USA lärt henne att vara än mer försiktig och att vara vaksam på förändringar i leverfläckar. I flera år hade hon därför gått till olika hudläkare för att få ett utlåtande på en fläck på insidan av knät som ibland förändrades. Men alla hon konsulterade sade att den inte var farlig, den var ju så rund och fin. Susanne är pilot. Som sådan har hon en extra sjukvårdsförsäkring och när hon läste i pressen om en hudundersökning beslöt hon sig för att ta bort fläcken på knät. Det var i maj 2004 och jag tänkte att det var dags att göra slag i saken. Jag beställde tid hos en hudspecialist via försäkringen. Även specialisten sade att fläcken inte var malignt melanom. Men i och med att fläcken ibland kliade hade Susanne bestämt sig för att den skulle bort. Två veckor senare kunde läkaren konstatera att det verkligen var malignt melanom. Jag frågade läkaren direkt vad han skulle göra i mitt ställe. Lymfdiagnostisk, svarade han. Han sade också att jag kunde vara beredd på att möta ett visst motstånd till det, kanske till och med nonchalans, berättar Susanne. Susanne lät sig dock inte nedslås och krävde att det skulle stå lymfdiagnostik högst upp på remissen. Kort därefter blev hon uppringd av den ansvarige läkaren som klart och tydligt avrådde. Men i stället för att bli ledsen berättar Susanne om en oförklarlig kraft som uppenbarade sig. Det var otroligt märkligt, jag visste precis vad jag skulle göra. Så jag pressade läkaren på varför han sade nej och till slut visade det sig att lymfdiagnostik är väldigt kostsamt. Det var pengar det handlade om, inget annat. Susanne lyckades trots allt genomdriva att lymfdiagnostiken skulle göras, samtidigt som mer hud skulle tas bort där tumören suttit. Det visade sig att cancern hade spridit sig till lymfkörtlarna i ljumsken. I september 2004 opererades alla lymfkörtlar i ljumsken bort. Susanne Andersson-Brandel tycker att hon har ett bättre liv i dag där andlighet och lugn och ro har fått en större plats. Läkaren som avrått mig från att operera erkände att han hade haft fel. Han sade också att lymfoperationen hade räddat mitt liv. Den oförklarliga kraften som plötsligt kom när Susanne fick cancerdiagnosen har hållit i sig. Kraften har gjort att hon vågat be om och ta emot hjälp när livet har känts svårt. Den kraften har hon behövt. Att behöva vänta i flera månader på operation efter ett cancerbesked är ren tortyr, menar hon. Efter cancerbeskedet kändes det som om någon drog undan mattan under mina fötter. Jag fick dödsångest och levde som i en bubbla i flera veckor. Men jag kände ändå kraften och när jag via yogan träffade en psykolog som var duktig på Rosenterapi och trauma, bad jag att få komma till honom. Han hjälpte mig med dödsångesten. Men jag har inte några minnen från den sommaren, konstaterar hon lite torrt. För Susanne ställdes livet ytterligare på sin spets när äktenskapet började knaka i fogarna. En vecka efter operationen separerade Susanne och hennes man. Men Susanne tycker ändå att cancern har fört med sig positiva förändringar i hennes liv. Det blev en naturlig omstrukturering i min vänkrets som bara blev till det bättre, säger hon med tydlig emfas. Jag har kommit närmare min familj och jag har blivit mer sann mot mig själv och mot andra människor. Biverkningarna efter operationen tycker inte Susanne har varit så besvärliga. Hon har ätit proteinenzymer som hjälper mot svullnaden i ljumsken och hon har en stödstrumpa när hon flyger eller när hon tränar. Hon tycker att hon har ett nytt, bättre liv i dag där andlighet och lugn och ro har fått en större plats. Jag mediterar och utövar yoga, jag går långa promenader eller åker till mitt lantställe i skärgården för att bara vara. Kyrkan har plötsligt blivit viktig, ibland får jag ett stort behov av att gå dit. I dag mår Susanne bra. Hon kontrolleras varannan månad på Radiumhemmet och lämnar blodprov för kontroll av metastaser. Hon lever inte ensam utan har tre fantastiska katter, varav en fick följa med hem från Grekland. Hon är en riktig överlevare, ler Susanne stolt. Hon satte sig fast i mitt ben, alldeles söndertrasad, när jag vandrade på Naxos. Hon skrek verkligen på hjälp och jag kände direkt att jag inte kunde lämna henne. Hon är helt underbar, en stor personlighet. Livet har sannerligen återvänt. Men jag skulle med största sannolikhet inte ens få uppleva min 50-års dag om fem år, om jag inte själv drivit på min operation, säger hon. 8. Rädda Livet nr 2/2007
Håll koll på kroppen! Våra solvanor är den främsta orsaken till att allt fler drabbas av malignt melanom. Under hela 1900-talet steg insjuknandesiffrorna. Malignt melanom drabbar ungefär 2 000 personer varje år, mellan 300 och 400 avlider. Om våra solvanor kunde ändras i positiv riktning skulle antalet människor som drabbas av malignt melanom i framtiden minska. En beteendeförändring avseende dessa vanor kräver emellertid ett samspel mellan individen, samhället och de kulturella traditionerna. Attityder och levnadsvanor måste ändras. Mer kunskap behövs för att motivera oss till en förändring, mer kunskap om hur vi förebygger hudcancer och regelbunden kontroll av våra födelsemärkens utseende. Detta kallas sekundärprevention och innebär att man tidigt upptäcker sjukdomen, varvid behandlingen kan bli skonsam och prognosen förbättrad. Nevi är ofarliga så länge de förblir oförändrade. Sök läkare om ett nytt märke uppträder på huden eller om du tycker att något börjar förändra sig genom att börja växa anta en oregelbunden form ändra färg klia blöda. Möjligheten att bli botad är stor vid tidig upptäckt. Nedan ser du olika nevi och maligna melanom presenterade med sina medicinska beteckningar. Bilderna har tagits fram av docent Anne-Marie Wennberg, hudläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg i samarbete med sjukhusfotograferna Ole Roos och Morgan Carlsson. Marita Önneby Eliasson Vad är det då man ska titta efter? Lär känna din hudkostym från topp till tå! Granska dig med jämna mellanrum. Glöm inte hårbotten! Lär dig känna igen dina födelsemärken så kallade nevi (singularis nevus). Akralt malignt melanom (på händer och fötter) Dermalt nevus (födelsemärke i läderhuden) Dysplastiskt nevus (variant av godartat födelsemärke) Litet, kongenitalt nevus (godartat, medfött födelsemärke) Lentigo maligna (förstadium till malignt melanom) Lentigo maligna melanom Melanom in situ (förstadium till malignt melanom) Nodulärt, knutformat malignt melanom Superficiellt, spritt malignt melanom Rädda Livet nr 2/2007 9.
[Fakta om hudcancer] Hudcancer är den vanligaste typen av tumörsjukdom i befolkningen i Sverige och man räknar med att över 43 000 nya fall av hudcancer diagnostiserades 2005. Eftersom hudcancer är en av de tumörtyper som också ökar snabbast blir dessa sjukdomar ett allt större folkhälsoproblem. De vanligaste typerna av hudcancer är basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom. De båda förstnämnda tumörtyperna utvecklas från de hornbildande cellerna i överhuden som bildar hudens skyddande ytskikt. Basalcellscancer är den i särklass vanligaste tumörformen med drygt 37 000 nya tumörer år 2005. Denna tumörtyp saknar förmåga att sprida sig och kan vanligen botas genom ett enkelt ingrepp, men orsakar stora kostnader för samhället. Skivepitelcancer i huden är den näst vanligaste tumörtypen med drygt 3 750 nya fall år 2005. Det är också den typ av hudcancer som ökar snabbast. Skivepitelcancer är vanligast vid hög ålder och är betydligt vanligare bland män än kvinnor. Denna tumörtyp kan ibland sprida sig och orsaka dottertumörer som i värsta fall kan leda till döden. Malignt melanom är den allvarligaste formen av hudcancer. Drygt 2 100 nya hudmelanom behandlades i Sverige 2005. Malignt melanom är lika vanligt bland män och kvinnor och den genomsnittliga risken att drabbas av melanom någon gång under livet är cirka 1,5 procent. Melanom beror på en tumöromvandling av de pigmentbildande cellerna, melanocyterna, i överhuden. Melanocyternas normala funktion är att bilda det mörka pigmentet i huden, melanin, som skyddar överhudens celler mot solens ultravioletta strålar. Vid solbestrålning stimuleras bildningen av melaninpigment och det är detta som orsakar den bruna färgen i huden, solbrännan. Normalt har vi i huden varierande antal av godartade pigmentfläckar: födelsemärken eller på medicinskt språk nevi. Dessa utvecklas under barndom och tidig vuxenålder och består av ansamlingar av melanocyter vars melaninpigment ger den mörka färgen. Normalt genomgår nevi en utveckling som leder till att de tillbakabildas senare under livet. Vissa nevi ser annorlunda ut genom att de är stora, med oregelbunden form, diffus avgränsning och varierande färg. Dessa så kallade dysplastiska nevi kan ibland vara förstadier till malignt melanom och man bör därför vara observant på pigmentfläckar med sådant utseende. Man har funnit att upp till 15 procent av invånarna i Sverige har sådana dysplastiska nevi. I mycket sällsynta fall kan dysplastiska nevi vidareutvecklas till melanomtumörer. Den vanligaste typen av malignt melanom utvecklas också stegvis. I början växer melanomcellerna bara i överhuden och har då ingen förmåga att sprida sig och orsaka metastaser, dottertumörer. Därför botas dessa tidiga melanom genom ett begränsat kirurgiskt ingrepp. Om melanomtumören får vidareutvecklas så kommer den ofta att börja växa ner igenom hudens djupare delar. Melanomcellerna kan då komma i kontakt med lymfkärl och blodkärl och därigenom sprida sig och orsaka metastaser. Ju djupare tumören växer i huden, desto större är risken för spridning av sjukdomen. (Se figur.) Eftersom de flesta hudmelanom utvecklas ur förstadier finns goda möjligheter att förebygga uppkomsten av melanom genom att behandla dysplastiska nevi innan de hunnit utvecklas till melanom. Man ska därför vara uppmärksam på förändringar i nevi och söka läkare för undersökning vid misstänkta förändringar. Eftersom melanomtumörerna ofta utvecklas stegvis finns bra möjligheter att upptäcka och behandla tumörer i ett tidigt skede då de inte har hunnit sprida sig. Den ökade kunskapen om tidiga tecken på melanom har bidragit till att omkring 90 procent av alla patienter som behandlas för malignt melanom botas, vilket är en markant förbättring jämfört med situationen för några decennier sedan. Omkring år 1960 avled ungefär hälften av melanompatienterna. Om melanomsjukdomen spridit sig och lett till metastaser är situationen allvarlig och sjukdomen kan vara dödlig. Patienter med spridning enbart till lymfkörtlar kan ibland botas genom att de angripna lymfkörtlarna opereras bort. De som har spridning till inre organ och där tumörerna inte kan avlägsnas med operation erbjuds olika former av medicinsk behandling. Tyvärr är effekterna ofta dåliga, då melanomtumörerna är okänsliga för de behandlingar som finns i dag. Detta understryker att det absolut vikigaste är att förebygga sjukdomen och i de fall detta inte lyckas upptäcka och behandla sjukdomen i ett tidigt skede då den fortfarande kan botas med enkla ingrepp. Överhud Läderhud Underhudsfett Utveckling av hudmelanom. Melanom utvecklas ur de pigmentbildande cellerna, melanocyterna, i överhuden. Till en början växer tumören ofta endast i överhuden och har då ingen förmåga att sprida sig. Om tumören får fortsätta att utvecklas kan den börja växa ner i läderhuden och komma i kontakt med blod- och lymfkärl. Då finns risk för att tumören sprider sig genom kärlen och orsakar dottertumörer, metastaser. ILLUSTRATION MARET KJELLBERG 10. Rädda Livet nr 2/2007
50 90 % genom molnen 15 % reflekteras från sanden och in under parasoll (skugga) 25 % från vattenytan 40 % genom vatten till 0,5 m djup 80 % återkastas av snön på en bergssluttning Illustrationen visar hur stor del av den ultravioletta strålningen som når den mänskliga kroppen i olika lägen. Moln dämpar strålningen, men i vilken utsträckning beror på molnets tjocklek. Spridda sommarmoln dämpar inte. UV-strålningen ökar med cirka 4 procent per 300 meter upp i luften. ILLUSTRATION TOVE SIRI ANTONSSON Rädda Livet nr 2/2007 11.»
Under 1960 1980-talen var malignt hudmelanom den tumörsjukdom som ökade snabbast i Sverige. Hudcancer ökar snabbt! Socialstyrelsens cancerregister registrerar sedan 1958 alla fall av cancer i Sverige. Deras statistik visar att hudcancer är de cancerformer som ökat snabbast under den tid som registreringen pågått. Ökningen av hudcancer gäller både skivepitelcancer och malignt melanom. Basalcellscancer har registrerats först från och med 2004, men även här finns starka tecken på en ökning. Solens ultravioletta strålar är den dominerande yttre riskfaktorn för uppkomst av hudcancer och det är mycket troligt att den viktigaste orsaken till ökningen är våra ändrade solvanor. Skivepitelcancer har ökat mycket snabbt, med omkring 3,5 procent årligen, under de senaste 20 åren. År 2005 rapporterades 3 759 nya fall, varav 2 187 hos män och 1 572 hos kvinnor. Denna tumör som ofta utvecklas vid hög ålder är således betydligt vanligare hos män. Utvecklingen av antalet nya fall av malignt hudmelanom visar en mycket oroväckande trend. År 2005 rapporterades 2 122 nya fall, varav 1 084 hos män och 1 038 hos kvinnor könsfördelningen är således jämn. Under 1960 1980-talen var malignt hudmelanom den tumörsjukdom som ökade snabbast i Sverige. Under senare delen av 1990-talet bröts denna trend och antalet nya fall per år var relativt konstant. Tyvärr har antalet fall på nytt ökat kraftigt efter år 2000. Den tillfälliga avplaningen av antalet fall sammanfaller med att man under 1990-talet genomförde betydande informationskampanjer för att öka medvetenheten om sjukdomen, inklusive ökad uppmärksamhet i media. Detta kan ha lett till en förebyggande effekt genom att man blivit mera uppmärksam på misstänkta hudförändringar och sökt vård innan melanom hunnit utvecklas. Den oroväckande ökningen efter år 2000 talar för att nya förebyggande insatser behövs, både informationskampanjer i media och möjligheter för människor att lätt få misstänkta hudförändringar bedömda och åtgärdade. Tyvärr har ökningen av antalet fall av malignt hudmelanom även lett till ett ökat antal dödsfall. År 2004 avled drygt 380 personer av sjukdomen, vilket närmar sig antalet döda i trafikolyckor samma år (440). Eftersom vi känner till den helt dominerande yttre riskfaktorn, ultraviolett strålning, framförallt från solen och även i viss mån från konstgjorda strålningskällor som solarier, finns det goda möjligheter att skydda sig genom att undvika att utsätta sig för skadlig bestrålning. Dessutom utvecklas de flesta melanomtumörer ur godartade pigmentfläckar (nevi eller födelsemärken). Detta gör att man har möjlighet att söka läkare för undersökning av fläckar som ändrar utseende och på så sätt avlägsna förstadier innan de hunnit utvecklas till melanom. 12. Rädda Livet nr 2/2007
Ärftlighet och hudmelanom Melanomfamiljer 5 10 procent av alla fall av malignt melanom i huden uppstår hos medlemmar i familjer med ärftlig risk att utveckla melanom. I dessa släkter drabbas flera medlemmar av sjukdomen. Många av medlemmarna i familjerna har oregelbundna pigmentfläckar i huden, så kallade dysplastiska nevi och dessa kan i sällsynta fall utvecklas till hudmelanom. I de flesta släkter är orsaken till den ärftliga melanomrisken okänd, men hos en mindre del av familjerna har man funnit en förändring i en gen på kromosom 9 som heter CDKN2A. I dessa familjer kan man genom ett gentest avgöra vem som bär på det förändrade anlaget och därför har en särskild risk att utveckla melanom. I de flesta svenska familjer där man hittat en mutation i CDKN2A-genen har det visat sig att det rör sig om exakt samma förändring. Detta innebär att dessa familjer alla är släkt med varandra långt tillbaka i tiden och bär på samma anlag som härstammar från en gemensam ursprungsindivid. Ett stort internationellt samarbete pågår inom ett forskningskonsortium, GenoMEL, som bland annat studerar familjer med nedärvda CDKN2A-mutationer och även letar efter nya, i dag okända, melanomgener (se nedan). I Sverige pågår sedan 1987 ett samarbete organiserat av Svenska Melanomstudiegruppen som syftar till all hitta och erbjuda förebyggande uppföljning av familjer med ärftligt melanom. Hittills har omkring 400 familjer hittats och erbjudits uppföljning. Den går till så att personer som insjuknar i melanom tillfrågas om det finns någon eller några släktingar som fått samma sjukdom. Om det visar sig vara så upprättas ett släktträd över familjen och alla familjemedlemmar erbjuds att delta i ett förebyggande program. Detta innehåller både solråd och råd om hur man själv undersöker sin hud. Dessutom får man möjlighet till regelbundna hudkontroller på specialiserade mottagningar. Vid uppföljningen undersöks huden noga och dysplastiska nevi detaljundersöks och fotograferas. Alla nevi som inger misstanke om att utvecklas till melanom opereras bort och undersöks i mikroskop. I en vetenskaplig utvärdering av 14 års uppföljning av de första 280 familjerna fann man att det endast utvecklades ett litet antal melanomtumörer i dessa högriskfamiljer under uppföljningen, vilket talar för att man lyckats förebygga melanom. De få melanom som uppträdde var som regel upptäckta och behandlade tidigt, innan de fått förmåga att sprida sig. Detta visar att det förebyggande programmet varit framgångsrikt. MC1R en lågriskgen för melanom Mutationer i CDKN2A-genen ökar melanomrisken betydligt (se nedan), men eftersom de är så sällsynta bidrar de till mindre än 1 procent av alla melanomfall i befolkningen. Varianter av en gen, MC1R, som ökar risken för melanom betydligt mindre, har däremot större betydelse på befolkningsnivå, eftersom de är betydligt vanligare. MC1R-genen är av betydelse för bildningen av pigment i melanocyterna och vissa varianter av genen orsakar bildande av ett rött melaninpigment i stället för det svarta. Det röda pigmentet ger ett sämre skydd för ultraviolett strålning i huden och dessa varianter är därför kopplade både till röd hårfärg, solkänslig hud och även ökad risk för hudcancer. Man räknar med att varje variant ungefär fördubblar risken för melanom, men eftersom samma person kan vara bärare av flera MC1Rvarianter kan de orsaka en riskökning som är större än så. Genom att hitta nya gener med liknande effekt kan man i framtiden komma att identifiera ärftliga mönster som kan visa vilka personer som har betydligt ökad melanomrisk och därför bör erbjudas förebyggande åtgärder. FORSKNING OM MELANOMGENETIK Sedan 1997 pågår ett internationellt forskningssamarbete inom ett konsortium för melanomgenetik, GenoMEL. Sammanlagt deltar omkring 25 olika grupper över hela världen, varav två i Sverige: vid Karolinska Institutet och Lunds universitet. Projektet har ekonomiskt stöd från EU. Syftet är att lära sig mer om ärftliga anlag av betydelse för melanomrisk och dess samspel med omgivningsfaktorer. Genom samarbetet har man kunnat beräkna att en person som tillhör en melanomfamilj och bär på en mutation i CDKN2A har cirka 67 procents risk att få hudmelanom under sin livstid. Denna risk påverkas dock av omgivningsfaktorer så att livstidsrisken för melanom är betydligt högre i Australien (91 procent) än i Europa (57 procent), vilket talar för att mängden solljus man utsätts för har betydelse även hos medlemmar i dessa högriskfamiljer. Inom GenoMEL pågår även omfattande undersökningar för att hitta nya melanomgener. För den som vill ha ytterligare information om ärftlighet och melanom rekommenderas ett besök på GenoMELs webbplats www.genomel.org SAMTLIGA FAKTATEXTER: JOHAN HANSSON, DOCENT, ÖVERLÄKARE VID KLINIKEN FÖR ONKOLOGI, RADIUMHEMMET, KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET Rädda Livet nr 2/2007 13.13.
Rik flora bästa solskyddet TEXT SUSANNE PETTERSSON FOTO PER WESTERGÅRD Syrener, rosenbuskar, idegran, hallonbuskar, plommonträd och paradisäpplen gör förskolan Samaritens gård till en äkta oas. Men den rika floran är inte bara en fröjd för ögat. Den frodas fritt även för skuggans skull. Få förfasar sig över de vildvuxna buskarna på förskolan Samaritens bakgård i Stockholm. De flesta tillåter sig istället att njuta av all grönska och frodighet som de oklippta syrenerna, rosorna och bärbuskarna bjuder på under sommarhalvåret. Men den rika floran är inte bara en fröjd för ögat. Den frodas fritt även för skuggans skull. Vi ville skapa en förskolegård som skyddar barnen från solens skadliga strålar och samtidigt fungerar för en relativt stor barngrupp, berättar Eva Olsson, förskollärare på Samariten. Blommor och blad ger både solskydd och trivsel! Den som besöker denna oas i storstaden kan bara konstatera att personal och föräldrar lyckats skapa en härligt inspirerande utemiljö som dessutom är hälsosam. Förskolan flyttade egentligen tillfälligt in i huset i mitten på 1970-talet, men blev kvar. Huset, som var ett gammalt barnsjukhus, liksom parken på baksidan skulle rivas. Men vi fick stanna och lyckades rädda både hus och park. Föräldrarna har bidragit mycket. De skänker träd, buskar och annat till gården när barnen slutar på förskolan. Här klipps aldrig buskarna, vilket gör att syrenerna växer ut som tak över rutschbanan. Snabbväxande buskar är planterade för att kanta barnens bästa cykel- och springstigar och samtidigt ge skugga i stor utsträckning även vid rörliga lekar. Bärbuskar och stora blomlådor bildar små rum här och där i trädgården. Likaså träden som på hösten dignar av plommon, päron och paradisäpplen. Markplattor är lagda längs husväggar och staket. Mellan stenplattorna och gräset gör buskar att spännande gångar bildas där barnen gärna leker. Tidigare bredde även en gammal lönn ut sina grenar över sandlådan. I den hängde en lian som barnen älskade att slänga sig i. Men efter ett blixtnedslag klövs trädet mitt itu och nu finns bara stubben kvar. Som tur är finns den stora idegranen kvar, världens bästa klätterträd! Även om barnen gärna vill vara i skuggan, så gäller det att även de mest spännande lekplatserna ligger där, säger Eva Olsson. Saknas skugga får vi ordna den själva. Runt plaskdammens trädäck har vi till exempel borrat hål där vi sätter parasoller. Partytält ställs upp så att barnen kan leka inomhus utomhus om de vill. Vi tillåter alltid barnen att söka skugga och låter dem vara inne när de vill, trots att vädret är fint. Lunchen äts också alltid inomhus så att alla får vila och svalka mellan klockan halv tolv och halv tre. Mellanmålet äts ofta ute, men i skugga. Plastbåtarna lägger försiktigt till vid plastdammens strand vid förskolan Samariten. En skuggande utemiljö betyder mycket, men kompletteras även av andra initiativ för att skydda barnen mot UV-strålning. Föräldrarna ombeds se till att barnen har med sig tunna mössor och kläder till förskolan varje dag. Att smörja in barnen med solkräm på hemmaplan är nödvändigt, men en extra solkräm ska också finnas på solkänsliga barns hyllor. På förskolan pratar man med barnen om solen och att vi ser olika ut. En del är bruna i skinnet och tål sol bättre medan andra är ljusa och mer känsliga. Författarinnan Pernilla Stalfelts En bok om solen har varit ett sätt att börja samtalen om solen. Det är viktigt att vara balanserad när man pratar om solen och dess effekter med barn, betonar Eva Olsson. Man får inte skapa ångest och rädsla. Barnen måste få känna sig glada att sommaren och solen är här! 14. Rädda Livet nr 2/2007
Plastpoolen är placerad i skuggan i Queensland, Australien, där Oliver badar med sina kompisar. Hatt ett måste i Australien Utan hatt ingen lek! Det är vad australiska barn på förskolan och i skolan har att rätta sig efter i ett land nära ekvatorn och med extremt många soltimmar per dag. Maryanne Blomberg kommer från Queensland, den soligaste delen av kontinenten som under årets flesta månader har omkring tio soltimmar per dag. Hon är uppvuxen med att ha skydd över poolen och lekplatsen. För Maryanne är det naturligt att stanna inomhus eller i skuggan mellan klockan 10 och 15. Dessutom är det både nödvändigt och naturligt att skyla sig med kläder. En vana som hon tagit med sig till sitt nya hemland Sverige och låtit gå vidare till sonen Oliver, 3 år. Skulle vi inte skydda oss i Australien så skulle vi ju brinna upp, säger Maryanne. Nu bor hon i Täby norr om Stockholm med svensk man och son. Utsikten från köksfönstret tio våningar upp är galoppbanan som på denna måndagsförmiddag står övergiven och hästfri. Det som förvånar mig mest i Sverige är att ni inte klär på era barn kläder när de är i solen. En keps med tyg i nacken skyddar också både öron och nacke. Oliver har besök av sina kamrater Max och Luke. Pojkarna vill visa upp sina speciella kläder för utebruk på stranden. Det är overaller eller byxor och tröjor i tunna material som torkar relativt fort efter bad och skyddar mot UV-strålning. Pojkarna har alltid dessa kläder på sig när solen skiner och ingen av kompisarna verkar finna det särskilt underligt även om de ofta är ensamma på stranden med kläder och hatt på sig. Max och Lukes mamma Julie Lambert kommer från England. Hon visar att på varudeklarationen som sitter fast på kläderna finns uppgift om hur hög solskyddsfaktorn är i materialet, i detta fall 40+, samt symboler som talar om vilken tid man bör stanna i skuggan, att man ska skydda barnen med parasoll eller kläder liksom en allmän uppmaning att inte bränna sig. I England säljs dessa produkter i alla affärer som saluför barnkläder. Dessutom är de bra mycket billigare än i Sverige, säger Julie. I Australien ger jag cirka 50 kronor för dessa plagg. Här kostar de flera gånger mer, berättar Maryanne. 16. Rädda Livet nr 2/2007
Barn skyddas mer av träd än av solkräm TEXT SUSANNE PETTERSSON FOTO PER WESTERGÅRD TEMA: Sola sakta Med mamma från Australien finner Oliver det helt naturligt att klä på sig både när han badar och är utomhus. Förskolebarn med tillgång till mycket träd, buskar och stora markytor utsätts för mindre UV-strålning än barn som saknar sådan förskolemiljö. Ett par vinbärsbuskar och några lianer i tallen på förskolegården kan ge oväntat stora effekter konstaterar folkhälsovetaren Cecilia Boldemann vid Centrum för folkhälsa i Stockholm som studerat UV-exponering hos barn sedan slutet av 1990-talet. Studier på förskolor visar att utemiljön är en mycket kraftig faktor för barns exponering av ultraviolett strålning. Hur förskolegården ser ut betyder mer än rutiner, exempelvis som att hålla barnen inomhus mitt på dagen eller smörja in dem med solskyddsmedel. Träd, buskar och spännande lekställen i skuggan minskar UV-exponeringen med nära hälften i Boldemanns studier. Undersökningarna visar också att de äldre, och därför mer rörliga, barnen utsätts för mindre strålning än de yngre. De äldre barnen söker sig gärna på egen hand till skuggiga platser för att leka, medan de yngre hellre håller sig nära förskolepersonalen, berättar Cecilia Boldemann. Och eftersom förskolepersonalen gärna vill stå i solen, så hamnar småbarnen också där. Dessutom leker de yngsta gärna i sandlådor som alltför ofta ligger mitt i solen. Lagom låg UV-strålning uppmättes i studierna av barn på så kallade ur och skurförskolor, trots att de vistas utomhus nästan hela dagarna året runt. Anledningen är att barnen uppehåller sig bland skyddande buskar och blad nästan 95 procent av tiden. De ges också fler möjligheter att utforska större områden och får chanser till skugga. Risken för plötsliga brännskador är också mindre i denna grupp eftersom barnens hud tillåts att gradvis vänja sig vid solen. Att stanna inomhus är inget vettigt solskyddsmedel, betonar Cecilia Boldemann. Att vara utomhus är alltid bättre ur hälsoaspekt. Det är utemiljöerna som måste vara bra. Australien uppvisar de högsta siffrorna i världen avseende hudcancer. Redan i förskolan och upp till 13-årsåldern gäller en policy för hur man bör förhålla sig till aktiviteter utomhus. No hat, no play! det vill säga sätter du inte på dig något på huvudet så får du inte vara ute och leka. När jag var barn hade jag inte tillgång till de soldressar som min Oliver har i dag. Däremot är jag ju uppvuxen med ramsan Slip! Slop! Slap! Det betyder sätt på en t- shirt, smörj med solskyddsmedel och sätt på dig en hatt. Det är ett australiensiskt uttryck för att skydda huden mot för tidigt åldrande, pigmentfläckar och främst mot hudcancer, säger Maryanne Blomberg. Marita Önneby Eliasson På förskolan Samaritens bakgård klipps aldrig buskarna. Det gör att barnen klättrar och leker i skuggan. Rädda Livet nr 2/2007 17.
Barn i söder har flest födelsemärken TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON ILLUSTRATION SMHI Barn i södra Sverige har fler födelsemärken än barn som bor i de norra delarna av vårt land. Detta visar en studie som utförts på skolbarn i Sverige. Syftet med studien bland sjuåringar var att undersöka deras solvanor samt att se om förekomsten av födelsemärken, så kallade pigmentnevi, påverkas av vilken breddgrad man bor på. Den mängd ultraviolett strålning som når markens yta varierar i Sverige, med minst dos i norr och störst i söder. Hudcancer är vanligast i södra Sverige, och där är också UV-strålningen som starkast. I studien gjordes jämförelser mellan skolbarn som bor i norra Sverige (Piteå och Kiruna) och i södra Sverige (Falkenberg och Ljungby). Det var alltså två skolor vid kusterna och två i inlandet. 1 360 barn deltog och studien bestod av två olika moment. Elevernas föräldrar besvarade frågor om barnens solvanor och en sjuksköterska räknade födelsemärken på barnen. Karta över Sverige med inritade fält för solexponering. Orterna valdes ut så att de skulle vara så lika som möjligt med avseende på antal barn i första klass, föräldrarnas inkomst, och arbetslöshetssiffror. Det skulle inte heller finnas något universitet på orten. I överhudens understa skikt finns pigmentceller som producerar ett brunt färgämne, melanin, som skyddar mot ultraviolett strålning. När huden utsätts för sol ökar produktionen av melanin och huden blir brunare och tjockare. På huden finns också mörka små fläckar som är en ansamling av pigmentceller. De kallas födelsemärken eller pigmentnevi. Den stora risken att drabbas av melanoiska födelsemärken liksom malignt melanom hänger samman med hur mycket av solens ultravioletta strålning vi exponeras för. Studien stärker tidigare fynd att förekomsten av födelsemärken är relaterad till den ultravioletta strålningens styrka i barndomen förklarat som breddgrad, solsemestrar utomlands och upprepade brännskador. Kustkommunerna har i genomsnitt fler soltimmar än de kommuner som ligger på liknande breddgrad i inlandet. Barnen i inlandet hade något färre födelsemärken än de som bodde vid kusterna. Andra riskfaktorer av betydelse var blont hår, blå/grå/gröna ögon, badsemestrar i utlandet, föräldrarnas positiva attityd till solning och återkommande brännskador. I undersökningen kommer det fram att ju högre intresset för solning och solsemestrar är bland föräldrarna, desto fler födelsemärken har barnen. I vanliga fall betraktas nog solande som en livsstilsfråga, men när det gäller barn kan man kanske se på det som en miljöfråga, säger Ylva Rodvall som är cancerepidemiolog vid Arbets- och miljömedicin inom Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting. Hon har lett studien. Barnen väljer ju inte själva om de ska följa med till stranden eller på en utlandssemester. 16 procent av barnen som studerades hade varit utomlands på en sol- och badsemester före två års ålder. Dessa barn hade signifikant fler födelsemärken jämfört med de barn som inte varit på en sådan resa. Barn som ofta använt solskyddsmedel hade fler födelsemärken än barn som mer sällan använt solskyddsmedel. Ja, det kan bero på att föräldrar och barn invaggats i en falsk säkerhet och uppehållit sig i solen alltför ofta och länge. Resultaten i denna studie överensstämmer väl med vad andra forskare kommit fram till tidigare. Ylva Rodvall vill nu gå vidare och få människor att ändra sina solvanor genom att försöka påverka deras attityder. Barn är en viktig grupp och vi forskare är ganska överens om att man ska börja med att försöka påverka barnen. Vi har en del utbildning för vårdpersonal. Samtidigt håller vi på att bilda ett nätverk inom Stockholms läns landsting där olika kompetenser är representerade. Vi vill testa olika metoder för förebyggande arbete som kan fungera i Sverige och därefter föra ut våra kunskaper till föräldrar och till dem som jobbar med barn. För detta behöver vi ytterligare resurser vilket vi nu arbetar på att få fram, säger Ylva Rodvall. 18. Rädda Livet nr 2/2007
Barn har känsligare hud än vuxna. Därför ökar risken för malignt melanom och annan hudcancer längre fram i livet om de brännskadas. SSI satsar på solvett bland barn TEXT SUSANNE PETTERSSON FOTO THE FACTORYS BILDARKIV Genom attitydarbete, information och faktaunderlag till politiker hoppas Statens strålskyddsinstitut, SSI, minska risken för hudcancer i framtiden hos landets yngsta medborgare. Arbetet med UV-strålning och barn prioriteras allt mer inom SSI enligt utredaren Helena Asp. Barn har känsligare hud än vuxna och därmed ökad risk för malignt melanom och annan hudcancer längre fram i livet om de brännskadas i barndomen. Dessutom är det lättare att starta goda vanor tidigt i livet än att bryta dåliga vanor som äldre. Med början sommaren 2006 satsar Statens strålskyddsinstitut därför på en omfattande kampanj för att nå barn upp till tolvårsåldern. Genom samarbete med Svenska Livräddningssällskapet (se sidan 37) och projektet Solsmart har ämnet solkunskap förts in på schemat i utbildningen av simskollärare. På detta vis väntas i stort sett alla barn i åldersgruppen få lära sig solvett via simskolorna. Projektet har börjat gradvis för att på sikt bli riksomfattande. Statens strålskyddsinstitut vänder sig också till föräldrar, förskollärare och andra lärare med olika insatser. Barnboken En bok om solen skrevs av författaren Pernilla Stalfelt på uppdrag av SSI. Den skickades ut gratis till förskolor tillsammans med förslag på hur den skulle kunna användas. Den kunde också beställas hos myndigheten. Njut av solen, men bränn dig inte är det övergripande budskapet i all information. Det finns ett uppdämt behov hos förskola och skola för frågan och vi tar kontinuerligt fram mer och nytt material. I april i år skickade vi också ut information samt en liten lärarhandledning till 4 000 sexårsverksamheter i landet. Tillsammans med Resurscentrum för fysik anordnar vi också kompetensdagar för förskollärare och andra lärare. Dessa dagar har blivit mycket uppskattade och nödvändiga. Vi märker att det finns många myter att slå hål på kring sol och solande, berättar Helena Asp. Myndigheten förbereder just nu en proposition för att sätta fokus på området och ge politiker faktaunderlag. Förhoppningsvis kommer detta att påverka barnens möjligheter till bättre utemiljöer avseende exponering för solstrålarna. Rädda Livet nr 2/2007 19.
Människor beter sig väldigt olika i solen och utsätter sig därmed för olika risk att drabbas av hudcancer. Individanpassad information kan vara ett effektivt sätt att kommunicera hälsorisker och påverka människors solvanor. Vilken typ av solare är du? Den kraftiga ökningen av hudcancer under de senaste åren har troligen flera orsaker. Den viktigaste är sannolikt en ökad exponering för solens ultravioletta strålar. Vi åker mer och mer till soliga länder och solexponeringen börjar tidigt i livet. Sambandet mellan solvanor och hudcancer är väl dokumenterat och allmänhetens kunskap om detta samband tycks vara väl spridd. Trots detta ökar antalet insjuknade i hudcancer år från år och andelen i befolkningen som rapporterar årliga, kraftiga solbrännskador är fortsatt hög. Varför utsätter sig människor för dessa risker trots att de känner till farorna, och vad kan göras för att motivera dem att skydda sig bättre i solen och undvika solbrännskador? Sannolikt har människor olika motiv till att utsätta sig för risker och även olika behov av information som skulle få dem att skydda sig. Därför behövs information om olika solexponeringstyper som delar in människor beroende på hur man beter sig i solen. (Se tabell.) Soldyrkarna älskar att vara i solen och de ägnar väldigt mycket tid åt solbad. De tycker om att resa på solsemestrar och har få eller inga tankar på eventuella risker med överdrivet solande. Denna grupp behöver motiveras att ändra sitt beteende och lära sig hur man bör skydda sig från solens strålar. De måste bli mer medvetna om de faror som de utsätter sig för genom sin solning och allvaret i de skador som kan uppstå. Denna typ av personer kan man finna vid badplatser och i samband med solresor och kan sannolikt nås av information på sådana platser. Solbadaren är den allra vanligaste typen; ungefär en tredjedel av befolkningen tillhör Soldyrkare? denna kategori. Solbadarna solar regelbundet och skyddar sig inte tillräckligt. De utsätter sig inte för en lika extrem mängd sol, men de behöver också informeras om risker och faror med solen. En annan typ av solbadare är den smarta solaren som har en viss förståelse för riskerna med solning, men de är även angelägna om att få en solbränna. För att lösa konflikten mellan att vilja sola och inte utsätta sig för risker så använder denna grupp solskyddskräm. Det är dock oklart om den minskar risken för hudcancer. Speciellt om krämen används som ett sätt att förlänga den tid man kan vistas i solen i hopp om att få den rätta solbrännan. Denna grupp är dock väl informerad om sol och solskydd. De behöver informeras om att solskyddskräm inte nödvändigtvis minskar risken för hudcancer och olika utseendebaserade argument kan användas för att upplysa denna grupp om, till exempel de skador i huden som uppstår efter långvarig solning. Många människor utsätter sig också för solljus utan avsikt att bli brun. Denna FOTO TORBRJÖRN LARSSON grupp,omedvetet exponerade, tycker även om andra utomhusaktiviteter. Den omedvetne solaren anser inte att solexponeringen är positiv i sig utan ser det mer som en nödvändig konsekvens av att vara utomhus. Kartläggningar har emellertid visat att det är i trädgården eller på balkongen som de allra flesta bränner sig av solen. Ytterligare solexponeringstyper är de som oundvikligen befinner sig i solen eller de tvångsexponerade. Till denna grupp hör utomhusarbetare och de oskyddade barnen som inte valt att vara i solen. Till dessa grupper behöver speciella förebyggande strategier användas. Dessa bör bygga på förändringar i miljön (tillgång till skuggiga platser på badstränder eller lekplatser) och policyarbete på arbetsplatser. För de oskyddade barnen bör även föräldrar informeras om vikten av att barnen inte blir utsatta för sol. En nyligen genomförd undersökning bland barn i ettårsåldern visade att 20 procent av barnen hade bränt sig under sitt första levnadsår och 36 procent hade varit utomlands på sol- och badsemester. Förhoppningsvis kan mer individanpassad information och åtgärder riktade till specifika grupper leda till att fler skyddar sig i solen och på sikt till färre fall av hudcancer. Men oavsett vilken typ man tillhör är det samma grundbudskap som gäller: undvik solen under timmarna mitt på dagen då strålarna är som starkast och är man i solen ska man använda kläder som skydd. Solskyddskrämer bör enbart användas som komplement till andra sätt att skydda sig från solen eftersom det är oklart hur väl de skyddar oss från hudcancer. Richard Bränström, psykolog, forskare vid Karolinska Institutet 20. Rädda Livet nr 2/2007
Kriterier för solexponeringstyper Soltyp Soldyrkare Solbadare, t ex sol- och badresenärer Den smarta solaren, t ex sol- och badresenärer och solariesolare Den tvångsexponerade, t ex utomhusarbetare eller det oskyddade barnet Den omedvetne solaren, t ex de som arbetar i solen, seglar, golfar m m Den oexponerade, t ex människor som undviker solen eller skyddar sig på ett bra sätt Kriterier Solar väldigt ofta Reser ofta på solsemester Solar solarium Skyddar sig inte Solar ofta Skyddar sig inte Samma som soldyrkaren, men använder solskyddskräm men inte andra sätt att skydda sig Befinner sig ofta i solen under arbetsdagar, större delen av dagen Skyddar sig inte Befinner sig ofta i solen Skyddar sig inte Solar inte Skyddar sig från solen Solar inte Reser inte på solsemester FOTO ALF LINDBERGH
Solglasögon är viktigt solskydd Jag står i butiken med glasögon och tänker köpa ett par som skyddar min nioåriga dotter mot solens strålar. Ryggar tillbaka när jag ser prislapparna: 300 500 kronor för ett par solglasögon för barn! Och man vet ju hur nioåringar är Hon kommer 1) att tappa bort dem, 2) att repa dem, 3) förmodligen att tröttna på dem för att någon kompis inte gillar dom. Jag går ut från butiken och funderar över hur jag ska göra. Statens strålskyddsinstitut kanske har något bra råd att ge mig. Jag ringer och pratar med dem och får då veta att solglasögon inte behöver vara dyra varianter med extra fint glas. Det går alldeles utmärkt med billiga plastglas som är UV-märkta. Jag blir överförtjust och tar nioåringen med mig till klädesbutiken som hon gillar och låter henne själv välja ett par stora glasögon som också skyddar vid sidorna och på så sätt täcker hennes ögon ordentligt. Nu är vi båda nöjda och inte så fattiga. Britta Hedefalk FOTO TORBJÖRN LARSSON FOTO DANIEL HOLKING Fotnot: Den vanligaste skadan på ögat på grund av för stark UV-strålning är hornhinneinflammation. Det finns också ett samband mellan livslång exponering för UV-strålar och vissa typer av grå starr, basalcellscancer (som sitter på ögonlocket) och malignt melanom. Källa: ssi.se Johanna Sundqvist Hedefalk valde ett par stora glasögon som också skyddar vid sidorna av ögonen. Så här skyddar du dig Det finns enkla tips för hur man umgås med solen på bästa sätt. Inte behöver det kosta särskilt mycket heller. Allra viktigast är att skydda barnen. De har känsligare hud än vuxna och bränner sig lättare i solen. Det har visat sig att det finns ett samband mellan att bränna sig många gånger som barn och att senare i livet utveckla malignt melanom. Därför är det extra viktigt att se till att barnen inte bränner sig. Spädbarn ska över huvud taget inte vara i direkt solsken. Skugga, kläder, hatt, solskyddskräm och solglasögon skyddar mot solen och mot UV-strålning liksom att undvika solen när den är som starkast. Gör skuggtestet: Är din skugga kortare än du själv, är solen stark. Är skuggan längre, är solen inte lika farlig. Mitt på dagen, mellan klockan 11 och 15, är solen som starkast. ENKLA TUMREGLER Liksom tidigare är det de enkla tumreglerna som gäller för att minska risken för UVstrålning: Undvik stark sol, till exempel mitt på dagen eftersom hälften av UV-strålningen kommer mellan klockan 11 och 15. Sluta sola om du blir det minsta röd. Egentligen borde du ha slutat tidigare! Uppsök skugga om det är möjligt. Bär skyddande kläder och hatt. Använd solskyddsmedel där kläderna inte skyddar. Var extra försiktig på breddgrader runt ekvatorn, på höga höjder och på platser med mycket fri himmel. Marita Önneby Eliasson 22. Rädda Livet nr 2/2007