Provplats för vattenkemi i Tabergsån vid Bårarp (44) Foto: Ann-Charlotte Norborg, ALcontrol VÄTTERNS TILLFLÖDEN INOM JÖNKÖPINGS LÄN 28
INNEHÅLL TEXTKOMMENTAR... 1 BAKGRUND.... 17 OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR... 2 REFERENSER.. 28 BILAGA 1. Kontrollprogram... 31 BILAGA 2. Metodik. 35 BILAGA 3. Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd år 28 63 BILAGA 4. Resultat från undersökning av vattenkemi år 28.. 67 BILAGA 5. Uppgifter om vattenföring, ämnestransport och arealförlust år 28... 99 BILAGA 6. Uppgifter om utsläpp från punktkällor år 28...... 113 BILAGA 7. Resultat från undersökning av metaller i vattenmossa år 28... 117 BILAGA 8. Resultat från undersökning av planktiska alger år 28..... 121 BILAGA 9. Resultat från undersökning av bottenfauna år 28... 159 BILAGA 1. Resultat från provfiske år 28..... 217
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar TEXTKOMMENTAR På uppdrag av Jönköpings kommun har ALcontrol AB i samarbete med Medins Biologi AB utfört 28 års undersökningar av vattenmiljön inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. Årets undersökningar omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, planktiska alger, bottenfauna och provfiske. I enlighet med gällande avtal är årets rapport en förenklad rapport. Årets rapport finns i en komplett version med bilagor och en version utan bilagor. Dessutom finns en populärversion i vikt A3-format. Efter några inledande avsnitt om väderförhållanden, vattenföring, ämnestransport och arealspecifik förlust, kommenteras resultaten delområdesvis. I Figur 8 (fosfor), Figur 9 (bottenfauna), Figur 1 (färgtal) och Figur 11 (syre) redovisas några vattenkvalitetsaspekter på färgkartor. Lufttemperatur och nederbörd Det tolfte varma året i rad År 28 var det tolfte året i rad med årsmedeltemperatur över den normala (7, jämfört med 5,2 C för perioden 1961-9 vid SMHI:s meteorologiska station vid Jönköpings flygplats). Samtliga månader hade temperaturer över de normala. Särskilt stora temperaturöverskott var det i januari, februari, april och december. Nederbördsmängder över de normala År 28 var ett av fyra år under 2-talet med större nederbördsmängder än vanligt (2 %, 941 jämfört med 787 mm för perioden 1961-9 vid SMHI:s meteorologiska station i Jönköping). De mest nederbörds- Nederbörd (mm) 25 2 15 1 5 jan feb mars april maj juni juli aug sep okt nov dec 28 1961-9 min 19-tal max 19-tal Figur 1. Månadsnederbörd vid SMHI:s väderstation på Jönköpings flygplats (7446) år 28 samt normalvärden för perioden 1961-9. Streckade linjer visar min- och maxvärden under 19-talet. rika perioderna (Figur 1) inträffade under vintern (januari t.o.m. mars), sommaren (augusti) och hösten (oktober). Särskilt lite nederbörd kom det i april och maj. Vattenföring och ämnestransport 25 % högre vattenföring än normalt i Huskvarnaåns avrinningsområde Att 28 var ett nederbördsrikt år avspeglades i vattenföringen. För året som helhet var denna något högre än normalt i hela området. Störst var skillnaden i Stensjöån, där 28 års medelvattenföring var 27 % högre än medelvärdet för perioden 198-28, vilket var det näst högsta värdet under perioden. I Huskvarnaån var årsmedelvattenföringen 25 % högre än medelvärdet för perioden 1977-28 (Figur 2) medan den i Tabergsån var 11 % över medelvärdet för perioden 198-28. 1
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Fosfor (ton/år) 12 1 8 6 4 2 1992 1994 1996 1998 2 Fosfor 22 24 Flöde Flöde (m 3 /s) 1 26 28 Figur 2. Ämnestransport av näringsämnet fosfor och årsmedelflöde i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3) åren 1992-28. Ovanligt låg vattenföring i juni och ovanligt hög i augusti Generellt var vattenföringen högre än normalt under årets två första (januari och februari) och två sista (november och december) månader samt augusti. I Stensjöån, och Tabergsån samt Lillån vid utloppet i Vättern var vattenföringen i augusti mätseriens högsta. I Stensjöån, Huskvarnaån, Tabergsån och Lillån var vattenföringen ovanligt hög även i september och oktober. Under perioden mars t.o.m. juli var vattenföringen ovanligt låg. I hela området var vattenföringen i juni den allra lägsta eller bland de lägsta i mätserien. Ovanligt stora transporter av organiskt material Den relativt höga vattenföringen bidrog till att 28 års transporter av syreförbrukande organiskt material (TOC) i flera fall var en av de största sedan 199-talet och i Stensjöån t.o.m. den allra största. Transporterna av näringsämnena fosfor och kväve var proportionellt sett mindre. Högst kväveförluster i de vattendrag som påverkas mest av utsläpp från reningsverk Årstransporten av kväve respektive fosfor dividerad med avrinningsområdets yta ger den arealspecifika förlusten. I Nässjöån, där genomslaget från Nässjö reningsverk 8 6 4 2 är kraftigt, uppmättes extremt hög kväveförlust (38 kg/ha, år) med mycket stor avvikelse från jämförvärdet. Även Tabergsån vid utloppet i Vättern, där en stor del av kvävetillförseln härrör från reningsverket i Jönköping, hade mycket hög kväveförlust (18 kg/ha, år). Lillån vid utloppet i Vättern (11 kg/ha, år), Stensjöån (5,8 kg/ha, år), Lyckåsån (5,4 kg/ha, år), Huskvarnaån (5,4 kg/ha, år) och Tabergsån vid inloppet i Munksjön (4,4 kg/ha, år) hade höga kväveförluster. Bland de sist nämnda påverkas främst Lillån av utsläpp från reningsverk (Bankeryd) medan tillförsel från jordbruk sannolikt har en större betydelse för övriga. Högst fosforförlust i den kraftigt jordbrukspåverkade Lyckåsån Lyckåsån samt Lillån vid utloppet i Vättern beräknades ha höga arealspecifika förluster av fosfor (,32 respektive,21 kg/ha, år) med mycket stor avvikelse från jämförvärdet. Höga fosforförluster hade även Nässjöån (,31 kg/ha, år) och Tabergsån vid utloppet i Vättern (,17 kg/ha, år). Lyckåsån påverkas främst av jordbruk medan övriga nämnda provplatser även är jordbrukspåverkade. Röttleåns avrinningsområde Jordbrukspåverkan gav mycket höga kvävehalter i Röttleån Medelhalten av näringsämnet fosfor var måttligt hög i Kierydsån år 28. Halten minskade genom sedimentation till låga halter nedströms i sjöarna Ören och Bunn (augusti), Röttleån hade hög fosformedelhalt till följd av påverkan från jordbruk och enskilda avlopp. Även halterna av näringsämnet kväve var lägre i sjöarna Ören och Bunn (måttligt höga halter) jämfört med Kierydsån (hög halt). I Röttleån var kvävemedelhalterna mycket höga, varav 65 % var nitrit- och nitratkväve. 2
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Svagt minskande fosforhalter i Röttleån I Röttleån har medelhalterna av fosfor minskat svagt från extremt höga halter på 197-talet till oftast mycket höga halter därefter. År 27 bedömdes fosforhalten för första gången som hög och detta gällde även 28. Orsaker till minskningen kan vara utbyggnad av reningsverk, minskad befolkningstäthet i glesbygd och förändrad inriktning på jordbruket. Motsvarande minskning syns inte för kväve, som har varierat inom klassen mycket höga halter under en 35-årsperiod. TOC (mg/l) 15 1 5 1992 1994 1996 Vattenföring (m 3 /s),6,5,4,3,2,1, 1998 2 22 24 26 28 TOC Flöde Låg klorofyllhalt och relativt stort siktdjup Klorofyllhalterna (mått på algmängd) var i augusti 28 låga i både Ören och Bunn. Detta står i överensstämmelse med de låga fosforhalterna. Liten algförekomst, svagt färgat och svagt grumligt vatten gav större siktdjup än i flertalet övriga undersökta sjöar. Siktdjupet bedömdes som stort i Ören (5, m) och måttligt stort i Bunn (4,8 m). Växtplankton påvisade näringsfattigdom i Ören och måttlig näringsrikedom i Bunn Växtplanktonundersökningen i augusti 28 påvisade näringsfattiga förhållanden i Ören och måttligt näringsrika förhållanden i Bunn. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) var näringsstatusen god, men klassades enligt Medins expertbedömning ned till måttlig i Bunn. I båda sjöarna bedömdes risken för långvariga blomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger som liten. Låga till höga TOC-halter Medelhalten av syreförbrukande organiskt material (TOC) var hög i Kierydsån år 28 samtidig som vattnet var starkt färgat (medel: 18 mg Pt/l) beroende på stor tillförsel av främst humusämnen från omgivande skogs- och jordbruksmark. TOChalten minskade genom sedimentation till låg halt i Ören (augusti), men bedömdes som måttligt hög i Bunn (augusti) och Röttleån. Figur 3. Årsmedelhalter av organiskt material (TOC) och årsmedelvattenföring i Kierydsån (14) åren 1992-28. Orsaker till generellt ökande halter av organiskt material inte riktigt klarlagda Vid alla provplatser i delområdet finns tendenser till svagt ökande halter av organiskt material sedan 199-talet, som inte bara orsakats av ökande vattenföring (se exempel i Figur 3). Samma fenomen är känt från stora delar av södra och mellersta Sverige, men forskarna är inte är helt överens om orsakerna. En teori är att klimatförändringar spelar in, t.ex. genom att ökande temperatur (främst vintertid) medför att nedbrytning av organiskt material i marken med påföljande utlakning av humusämnen till vattendragen, i högre grad är möjlig även vintertid. En annan teori kopplar utvecklingen till minskande försurning såtillvida att humusämnen som tidigare var bundna till sulfat i marken nu frigörs. Återkommande syrebrist i Bunn Syreförhållandena var tillfredsställande i Kierydsån, Röttleån och Ören. I Bunn rådde dock syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (,1-,5 mg/l) mellan 1 och 19 meters djup vid provtagningen 25 augusti 28. Knappt fem gångers haltförhöjning av fosfor i bottenvattnet antyder att syrebristen bidrar till interngödning (fosforläckage från sedimentet). I Bunn har det varit syrebrist i bottenvattnet vid samtliga provtagningar under perioden 1992-28. 3
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Edeskvarnaåns avrinningsområde Extremt höga fosforhalter i Lyckåsån och Landsjön p.g.a. jordbruk I den jordbrukspåverkade Lyckåsån bedömdes medelhalten av fosfor som extremt hög (121 µg/l) och av kväve som mycket hög (175 µg/l) år 28. Årets högsta halter uppmättes i augusti, som var extremt regnig med påföljande erosion från främst jordbruksmark. I Landsjön var fosforhalten (25 augusti) extremt hög i både yt- (12 µg/l) och bottenvattnet (13 µg/l). Drygt 6 % av fosforn var fosfatfosfor. Vid samma tillfälle var kvävehalten hög. Ökande fosforhalter och minskande kvävehalter i Landsjön I Lyckåsån ökade medelhalterna av kväve inom klassen mycket höga halter under perioden 1999-26, men var 27 och 28 åter lägre. I Landsjön ökade av okänd orsak fosforhalterna i ytvattnet dramatiskt vid millennieskiftet till extremt höga halter från att ha varit mycket höga under 199-talet, men minskade sedan drastiskt mellan åren 22 och 23. Därefter har halterna varit lägre, men fortfarande inom klassen extremt höga halter. Kvävehalten minskade från hög till måttligt hög under 2-talet, men 28 års halt (25 augusti) klassades åter som hög. Stort kväveunderskott påvisar stor risk för blågrönalgblomning Landsjön hade den lägsta kvoten mellan näringsämnena kväve och fosfor (N/P-kvot 6) av alla undersökta sjöar i augusti 28. Detta bedöms som stort kväveunderskott, vilket påvisar stor risk för blomning av potentiellt giftiga blågrönalger. Klorofyllhalten (mått på algmängd) var dock låg. Växtplanktonsamhället bekräftade näringsrika förhållanden i Landsjön Undersökningen av växtplankton bekräftade näringsrika förhållanden i Landsjön i augusti 28. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) var näringsstatusen god, men klassades enligt Medins expertbedömning ned till måttlig status. Kraftiga blågrönalgblomningar förekom på 199-talet, men under senare år har mängden blågrönalger varit mindre. Risken för långvarig blomning av potentiellt giftiga alger bedömdes ändå som tydlig p.g.a. sjöns näringsrikdom. Starkt grumligt vatten i Lyckåsån Vattnet i Lyckåsån bedömdes år 28 som starkt grumligt (medel: 22 FNU) till följd av erosion från jordbruksmark. Särskilt grumligt (89 FNU) var vattnet i samband med mycket regn i augusti. Stor tillförsel av organiskt material (främst humusämnen) medförde även periodvis mycket höga halter av organiskt material (mätt som TOC) och starkt färgat vatten. Liksom vid många andra provplatser i kontrollprogrammet har TOC-halterna ökat mer än vattenföringen under 199- och 2-talet (jämför Figur 3). Syrerikt tillstånd i Lyckåsån och Landsjön Lyckåsån hade tillfredsställande syreförhållanden vid samtliga provtagningar under år 28. Även Landsjön hade syrerikt bottenvatten vid provtagningen i augusti. Tidigare år har det dock vid flera tillfällen varit syrefattigt eller t.o.m. syrefritt i Landsjön (Figur 4). Vid dessa tillfällen har även fosforhalterna varit kraftigt förhöjda, vilket påvisar interngödning (utlösning av fosfat som annars är bundet till järn i sedimentet). Syrgas (mg/l) 1 8 6 4 2 1992 1994 1996 Syrgas Fosfor 1998 2 22 24 26 Fosfor (µg/l) 28 1 8 6 4 2 Figur 4. Årslägsta syrgashalter och fosformedelhalter i Landsjön (25, botten) 1992-28. 4
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Huskvarnaåns avrinningsområde Störst haltförhöjning av fosfor i Nässjöån, Ryssbysjön, Huluån och Lilla Nätaren Flertalet provplatser hade höga medelhalter av fosfor år 28. I Nässjöån, Ryssbysjön, Huluån och Lilla Nätaren var halterna mycket höga. Jämfört med referensvärdet 17 µg/l i Lanån var avvikelsen mycket stor vid nämnda provplatser. De lägsta halterna (måttligt höga halter) uppmättes i Ällingabäcken, Fredriksdalaån, Lanån och Huskvarnaån vid Ylens utlopp. Jordbrukspåverkan och fosforläckage De mycket höga fosforhalterna torde främst vara orsakade av jordbrukspåverkan. I Ryssbysjön och den strax nedströms belägna Huluån och sjön Lilla Nätaren bidrog sannolikt fosforläckage från sedimentet i den övergödda Ryssbysjön. Extremt höga kvävehalter i Nässjöån Flertalet provplatser hade höga medelhalter av kväve. I Ryssbysjön, Huluån, Stensjöån, Lillån vid Huskvarna och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (3) var 28 års kvävehalter mycket höga medan det i Nässjöån uppmättes extremt hög medelhalt (7783 µg/l). Jämfört med referensvärdet 668 µg/l i Lanån klassades avvikelsen som extremt stor i Nässjöån. I Huluån och Stensjöån var avvikelsen stor. huvudsakligen ökande vattenföring. Under samma period har fosforhalterna ofta minskat, vilket kan tolkas som minskat genomslag från punktkällor, t.ex. reningsverk, vid ökad vattenföring (utspädning). De tidigare kraftigt ökande kvävehalter i Ällingabäcken åter lägre I Ällingabäcken ökade kvävemedelhalterna kraftigt från höga till mycket höga halter mellan åren 1992 och 26, men därefter har halterna minskat. Samtidigt ökade fosforhalterna från låga till måttligt höga. Ökningen var större än förväntat i relation till ökad vattenföring, varför orsaken måste ha varit en annan. Enligt kontrollprogrammet motiveras provpunkten av en deponi (Bodatippen). Minskad påverkan från Nässjö reningsverk i Nässjöån och Ryssbysjön I Nässjöån och den nedströms belägna Ryssbysjön minskade istället medelhalterna av både kväve och fosfor under perioden 1992-28. I Ryssbysjön var fosforhalten i augusti 28 ca hälften så hög som den varit tidigare. Minskningen beror troligen främst på minskad påverkan från Nässjö reningsverk vid högre vattenföring (utspädning), men kan eventuellt även vara en följd av minskade utsläpp. Fosfor (µg/l) 2 Nässjöån kraftigt reningsverkspåverkad Haltförhöjningen av kväve i Nässjöån orsakades främst av utsläpp från Nässjö reningsverk. För år 28 redovisades utsläpp av ca 59 kg fosfor och 74 ton kväve, att jämföra med transporten i Nässjöån vid utloppet i Ryssbysjön som för år 28 beräknades till ca 68 kg fosfor och 85 ton kväve. Av dessa siffror framgår att Nässjöån var kraftigt påverkad av reningsverket. 15 1 5 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 Ökande kvävehalter, minskande fosforhalt Vid flertalet provplatser finns tendenser till svagt ökande medelhalter av kväve under perioden 1992-28, som kan kopplas till Figur 5. Medelhalter av fosfor i Ryssbysjön (365, ytvatten) 1992-28. Sedan 24 sker provtagning endast i augusti. Tunn linje anger gränsen mellan hög och mycket hög halt. Över tjock linje är halten extremt hög. 5
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Regnig augusti gav jämförelsevis lite alger I augusti 28 klassades klorofyllhalterna (mått på algmängd) som höga i Ryssbysjön, måttligt höga i Lilla och Stora Nätaren och låga i Stensjön. Särskilt Ryssbysjön hade högre klorofyllhalter än övriga undersökta sjöar, vilket återspeglades i siktdjupet som endast var 6 dm. I alla fyra sjöarna var 28 års klorofyllhalt relativt låg jämfört med tidigare år, vilket sannolikt berodde på en regnig augusti. Växtplankton påvisade näringsrikt tillstånd i Ryssbysjön samt Lilla och Stora Nätaren Undersökningarna av växtplankton bekräftade näringsrika förhållanden i Ryssbysjön samt Lilla och Stora Nätaren i augusti 28. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) var näringsstatusen måttligt god, men klassades enligt Medins expertbedömning ned till otillfredsställande i Ryssbysjön och Lilla Nätaren. Risken för långvarig blomning av potentiellt giftiga alger bedömdes som mycket stor i dessa tre sjöar. Växtplanktonsamhället i Stensjön påvisade måttligt näringsrika förhållanden. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) var näringsstatusen god, men klassades enligt Medins expertbedömning ned till måttlig. Risken för långvarig blomning av potentiellt giftiga blågrönalger bedömdes som tydlig. Sämst eutrofieringsstatus i Ryssbysjön, Huluån och Kåvasjön Enligt Medins expertbedömning påvisade undersökningarna av bottenfauna hög status med avseende på eutrofiering i Stensjöån och god status i Stensjöns och Stora Nätarens strandzon. Strandlokalen i Ryssbysjön hade måttlig status, vilket även gällde lokalerna i Ryssbysjöns djupområde, Huluån och Kåvasjöns djupområde. Generellt betydligt grumligt vatten Minst grumligt (måttligt grumligt) var vattnet vid referensstationen Lanån samt Fredriksdalaån, Lilla Nätaren och Stensjöån. Vid flertalet övriga provplatser bedömdes vattnet som betydligt grumligt. Undantaget var Ryssbysjön, där vattnet var starkt grumligt (15 FNU i augusti). Det generellt grumliga vattnet beror huvudsakligen på erosion från jordbruksmark, vilket bekräftas av att provplatserna med det grumligaste vattnet hade de högsta fosforhalterna. Till den starka grumlingen i Ryssbysjön bidrar även erosion från bottensediment samt riklig algproduktion. Störst humuspåverkan i samband med mycket nederbörd i augusti och oktober Flertalet provplatser hade höga eller mycket höga medelhalter av syreförbrukande organiskt material (TOC) år 28. De lägsta halterna noterades vid Runnerydssjöns utlopp och Huskvarnaån vid Ylens utlopp, som hade måttligt höga medelhalter. Halterna var generellt något högre längre uppströms i avrinningsområdet, vilket förklaras av större tillförsel av humus från skogsoch myrmark. Längre ned passerar vattnet stora sjöar där det organiska materialet kan sedimentera och nedbrytningen påbörjas. Halterna minskar även p.g.a. utspädning från mindre humösa vattendrag. De högsta halterna uppmättes oftast i augusti och oktober. Dessa var årets mest nederbördsrika månader, vilket medförde stor ytavrinning med påföljande stor humustillförsel. Ökande TOC-halter kan vara en följd av klimatförändring eller minskad försurning Vid flertalet provplatser finns tendenser till ökande medelhalter av organiskt material (TOC) och i några fall var 28 års halter mätseriens högsta. Det sistnämnda gällde sjöarna Stensjön samt Lilla och Stora Nätaren (,5 meters djup). Utvecklingen kan delvis kopplas till nederbörd och avrinning. Mera nederbörd och därmed större avrinning ger större utlakning av humusämnen. TOC-halterna har dock ofta varit högre än förväntat i relation till vattenföringen, vilket skulle kunna vara en följd av klimatförändringar och/eller minskad försurning (jämför Figur 3). 6
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Syrefattigt vid Runnerydssjöns utlopp och nästan syrefritt i Stora Nätaren Under år 28 var syresituationen tillfredsställande vid samtliga provplatser med undantag av Runnerydssjöns utlopp och Stora Nätaren. Vid Runnerydssjöns utlopp var det syrefattigt (årslägsta värde: 1,5 mg/l i juni). Detta var den lägsta noterade syrgashalten i tidsserien från 1992 vid denna provplats. Samtidigt noterades något förhöjd alkalinitet och konduktivitet samt hög halt av ammoniumkväve, vilket antyder genomslag från punktkälla (Figur 6). I Stora Nätaren var det i princip helt syrefritt (,1-,3 mg/l) mellan 12 och 16 meters djup vid provtagningen 25 augusti. Den främsta orsaken till den dåliga syretillgången var troligen stor tillförsel av organiskt material från omgivande mark samt algproduktion i sjön i kombination med en begränsad djuphåla. (Tillgänglig mängd syre under språngskiktet räcker inte till för nedbrytningen av det organiska materialet.) Syrgas (mg/l) 15 1 5 feb april juni aug okt dec Syrgas Ammoniumkväve (µg/l) Ammonium 7 6 5 4 3 2 1 Figur 6. Halter av syrgas och ammoniumkväve vid Runnerydssjöns utlopp (374) vid 28 års provtagningar. Ökande syrgashalter i Nässjöån och Ryssbysjön Vid flertalet provplatser i vattendrag har syretillståndet varit tillfredsställande under hela perioden 1992-28. Undantagen är Runnerydssjöns utlopp, Nässjöån och Lanån där det vissa år varit syrefattigt eller svagt syretillstånd. I Nässjöån ökade dock syrehalterna från svagt till syrerikt tillstånd från mitten av 199-talet till mitten av 2-talet. I Ryssbysjön, Lilla och Stora Nätaren samt Stensjön har det ofta varit dålig syretillgång i bottenvattnet under perioden 1992-28. I Ryssbysjön har det dock sedan år 24 varit god syretillgång vid sensommarprovtagningen. (Tidigare provtogs sjöarna även på vårvintern). Huvudsakligen låga, och dessutom minskande, metallhalter Uppmätta medelhalter av metaller i vatten var huvudsakligen låga eller t.o.m. mycket låga år 28. Vid Runnerydssjöns utlopp, Nässjöån och Huskvarnaån uppströms Kåvasjön uppmättes dock tillfälligt måttligt höga kopparhalter under året. Flertalet tidsserier går mot minskande metallhalter under 2-talet, vilket åtminstone delvis kan kopplas till att ökande vattenföring medfört utspädning av utsläpp från punktkällor (dagvatten, bräddvatten, avloppsvatten). Måttligt höga metallhalter i vattenmossa Också metallhalterna i vattenmossa var huvudsakligen låga. Dock uppmättes måttligt höga halter av kvicksilver i Lanån. Vid denna provplats uppmättes förhöjda metallhalter även 25 (hög kromhalt) och 26 (måttligt höga halter av kvicksilver och koppar samt hög kromhalt) och 27 (måttligt höga halter av krom och kvicksilver). Koppar har frekvent förekommit i måttligt höga halter sedan 1995. Eftersom provplatsen är en referenspunkt, opåverkad av punktkällor, har de förhöjda metallhalterna troligen geologiska orsaker. Låg öringtäthet i Stensjöån Vid elprovfisket i Stensjöån (33) påträffades tre arter: öring, bergsimpa och lake. Den totala individtätheten var låg. Antalet öringar har varierat en del mellan åren, men inte mer än vad som kan anses normalt. Provfisket år 1999 avvek med en starkare årskull av öring än vid årliga fisken 2-28. Enligt Naturvårdsverkets 7
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar bedömningsgrunder (27) var den ekologiska statusen god vid samtliga fisken. Lillån en god uppväxtbiotop för öring I Lillån (315) påträffades endast öring. Individtätheten klassades som hög, men antalet påträffade arter var färre än förväntat på en lokal som denna. Utifrån tillgängliga data utgör lokalen numera en god uppväxtbiotop för öring. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) var den ekologiska statusen god vid samtliga fisken. Tabergsåns avrinningsområde Mestadels måttligt höga fosforhalter Flertalet provplatser hade måttligt höga medelhalter av fosfor år 28. Lillån vid utloppet i Tabergsån, Tabergsån vid inloppet i Munksjön och Munksjön hade höga halter med stor avvikelse från jämförvärdet 13 µg/l vid Vederydssjöns utlopp. Mycket höga kvävehalter i Kallebäcken, Munksjön och Tabergsån före Vättern I Kallebäcken, Munksjön och Tabergsån vid utloppet i Vättern var 28 års kvävemedelhalter mycket höga. Samtliga övriga provplatser hade höga halter med undantag för Vederydssjöns utlopp, där halten var måttligt hög. Jämfört med referensvärdet 56 µg/l vid Vederydssjöns utlopp bedömdes avvikelsen som stor i Kallebäcken samt mycket stor i Munksjön och Tabergsån vid utloppet i Vättern. Haltförhöjningen i Munksjön och Tabergsån förklaras främst av utsläpp från Simsholmens reningsverk och i Kallebäcken av jordbrukspåverkan. Mycket höga halter av ammoniumkväve i Munksjöns bottenvatten Under hela perioden februari t.o.m. september uppmättes ammoniumkvävehalter >15 µg/l i Munksjöns bottenvatten, vilket bedöms som mycket höga halter. I oktober t.o.m. december var halterna höga, vilket även gällde ytvattnet vid samtliga provtagningar utom i augusti. Vid halter över 2 mg/l anses ammonium vara giftigt för vanliga fiskarter som abborre och gädda. Halter över denna nivå förekommer i Munksjön. Ammonium är även kraftigt syreförbrukande och bidrar därför till syrebristen i Munksjön. Kvävehalten i Tabergsån nästan tredubblades efter att ha passerat Munksjön I Munksjön sker ett stort tillskott av kväve och fosfor från främst Simsholmens reningsverk och till mindre del Munksjö pappersbruk. År 28 ökade medelhalten av kväve med 17 % mellan inloppet i Munksjön (42) och utloppet i Vättern (4) medan fosforhalten minskade något. Reningsverket tillför Munksjön mer kväve än vad som transporteras med Tabergsån. Huvudsakligen minskande fosforhalter och ökande kvävehalter Under perioden 1992-28 minskade medelhalterna av fosfor, medan kvävehalterna ökade, svagt vid flertalet provplatser i rinnande vatten. I Rocksjön och Munksjön minskade fosforhalterna tydligt och kvävehalterna svagt i ytvattnet. Detta gällde även bottenvattnet, frånsett ökande kvävehalter i Munksjön. Under samma period uppvisade vattenföringen i Tabergsån ingen trend alls, varför haltvariationerna troligen främst förklaras av varierande utsläppsmängder. Mindre fosfor gav mindre klorofyll Klorofyllhalten (mått på algmängd) var låg i både Rocksjön och Munksjön år 28. Minskande klorofyllhalter kan kopplas till minskade fosforhalter. Under senare år har dock klorofyllhalterna varit lägre än förväntat i relation till fosforhalterna, troligen beroende på regniga somrar. Växtplankton påvisade god näringsstatus i Rocksjön och Munksjön Undersökningarna av växtplankton påvisade näringsfattiga förhållanden i Rocksjön och måttligt näringsrika förhållanden i Munksjön. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) var näringsstatu- 8
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar sen hög i båda sjöarna, men klassades enligt Medins expertbedömning ned till god. Risken för långvarig blomning av giftiga blågrönalger klassades som ingen eller obetydlig i Rocksjön och liten i Munksjön. Otillfredsställande eutrofieringsstatus i Munksjöns djupområde Enligt Medins expertbedömning påvisade undersökningarna av bottenfauna god status med avseende på eutrofiering i Tabergsån vid Bårarp och Lillån vid Råslätt. Lokalen i Sandserydsån bedömdes ha hög status medan strandlokalen i Munksjön hade måttlig status. Lokalen i Munksjöns djupområde bedömdes ha otillfredsställande status med avseende på eutrofiering, men eftersom artunderlaget var begränsat är bedömningen osäker. Sandserydsån var den enda av bottenfaunalokalerna i hela undersökningen som visade tecken på försurningspåverkan (måttlig status). Minst grumligt i Rocksjön Minst grumligt (svagt grumligt) var det i Rocksjön. Vederydssjöns utlopp och Tabergsån vid Bårarp hade måttligt grumligt vatten medan vattnet vid övriga provplatser klassades som betydligt grumligt. Rocksjöns klara vatten beror på att sjön via pumpning tillförs vatten från Vättern, vilket även kan förklara att siktdjupet bedömdes som måttligt i Rocksjön och litet i Munksjön (augusti). Ökande grumlighet på vissa provplatser och minskande på andra Under perioden 1992-28 ökade grumligheten vid flertalet provplatser svagt. Ökningen kan inte kopplas till ökande vattenföring utan har troligen andra orsaker. Vid Vederydssjöns utlopp ökade grumligheten stadigt under perioden 1998-25 inom klassen måttligt grumligt vatten, men de tre senaste åren har ökningen avstannat. I Rocksjön minskade grumligheten i ytvattnet från måttligt till svagt grumligt vatten under perioden 1992-28. Parallellt uppvisade även fosforhalterna en huvudsakligen minskande tendens. Från mycket hög halt av organiskt material i Sandserydsån till mycket låg i Rocksjön Påverkan av humusämnen från skogs- och myrmark gav högst medelhalter av syreförbrukande organiskt material (TOC) i de övre delarna av avrinningsområdet. Mycket höga halter uppmättes vid Vederydssjöns utlopp (2 mg/l) och Sandserydsån (26 mg/l). I Rocksjön uppmättes mycket låg halt medan övriga provplatser hade måttligt höga eller höga halter. Ökande TOC-halter kan vara en följd av klimatförändring eller minskad försurning För nästan alla provplatser syns en trend mot ökande medelhalter av organiskt material (TOC) under perioden 1992-28. Vid några provplatser var 28 års halt mätseriens högsta. Detta gällde Vederydssjöns utlopp, Kallebäcken, Lillån vid inloppet i Tabergsån, Tabergsån vid inloppet i Munksjön samt Munksjön (ytvatten). De senaste årens TOC-halter har varit högre än förväntat relaterat till vattenföringen, vilket kan vara en följd av klimatförändringar och/eller minskad försurning (jämför Figur 3). Frekvent syrebrist i Rock- och Munksjön Vid provtagningen 26 augusti 28 var det syrefritt eller nästan syrefritt på 1-11 meters djup i Rocksjön. Detsamma gällde 12-18 meters djup i Munksjön. I Munksjön var det även syrebrist på 8-19 meters djup i juni och juli samt 14-19 meters djup i september. I båda sjöarna har det varit frekvent syrebrist under hela perioden 1992-28 medan syretillgången varit god vid provplatserna i rinnande vatten. Den dåliga syretillgången i främst Munksjön kan åtminstone delvis förklaras av stora utsläpp av syreförbrukande ämnen från Simsholmens reningsverk (ammonium och organiskt material) och Munksjö pappersbruk (organiskt material). En stor del av belastningen härrör från reningsverkets utsläpp av ammonium (91 % av syretäringen). Omvandling av ammonium till nitrat är starkt syrekrävande (1 kg ammonium kräver 4,6 kg syre). 9
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Surstötar i Sandserydsån Motstånskraften mot försurning (buffertkapaciteten mätt som alkalinitet) har vid samtliga provplatser utom en varit god eller mycket god under hela undersökningsperioden. I Sandserydsån har dock surstötar noterats i samband med höga flöden. År 28 uppmättes som lägst ph-värdet 5,6 (mycket surt) och alkaliniteten,3 mekv/l (mycket svag buffertkapacitet) i oktober. Kalkningsinsatser sker i de övre delarna av Tabergsåns avrinningsområde. Låga medelhalter av metaller i Tabergsån Samtliga medelhalter av metaller i vatten i Tabergsån vid inloppet i Munksjön (42) respektive utloppet i Vättern (4) var liksom tidigare år låga eller mycket låga. Måttligt hög kvicksilverhalt i vattenmossa i Tabergsån vid Norrahammar I Tabergsån vid Norrahammar var kvicksilverhalten i vattenmossa måttligt hög medan halterna av övriga metaller var låga år 28. Detta var den högsta uppmätta kvicksilverhalten i mätserien med startår 1992. Tidigare år har även måttligt höga halter uppmätts av arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, nickel och zink. Bra öringbiotop i Kallebäcken Vid 28 års provfiske i Kallebäcken påträffades öring, bergsimpa och lake. Lokalen utgör en god öringbiotop. Den totala individtätheten var hög. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) har den ekologiska statusen varit god vid samtliga fisken. Lillåns och Domneåns avrinningsområden Stor haltökning av näringsämnen i Lillån I Lillån ökade medelhalterna av näringsämnet fosfor från måttligt höga halter vid referensstationen Toveryd (62, ny sedan 24) till mycket höga halter vid utloppet i Vättern (6). Kvävemedelhalterna ökade inom klassen mycket höga halter. Avvikelsen bedömdes som mycket stor för fosfor och stor för kväve. Mycket höga kvävehalter, varav drygt 8 % nitrat-+nitritkväve, samt oftast mycket låga eller låga halter av organiska ämnen och låg temperatur avslöjar att provplatsen vid Toveryd var frekvent grundvattenpåverkad. Detta gör den mindre lämplig som referens. Vid de båda provplatserna i Domneån (71, ny sedan 24, respektive 7) var fosfor- och kvävehalterna lägre (höga halter) och haltskillnaden mellan provplatserna liten. Större påverkan från reningsverket år 28 jämfört med 27 p.g.a. mindre spädning Haltökningen av näringsämnen nedströms i Lillån beror på inverkan från jordbruk och utsläpp från reningsverket i Bankeryd. Reningsverket bidrog år 28 med 31 % av fosfortransporten och 44 % av kvävetransporten med Lillån till Vättern. Andelen var högre än närmast föregående år beroende på att 27 års medelvattenföring var den högsta sedan 198, vilket medförde ovanligt stor spädning av reningsverksutsläppet. Bottenfaunan påvisade otillfredsställande näringsstatus i Lillån nedströms Bankeryd Bottenfaunaundersökningen i Lillån vid Oset påvisade otillfredsställande status med avseende på eutrofiering enligt Medins expertbedömning. Eventuellt har lokalen påverkats av utsläpp från det uppströms liggande reningsverket i Bankeryd. Generellt betydligt grumligt vatten I Lillån ökade grumligheten från måttligt grumligt vatten vid referensstationen Toveryd (62) till betydligt grumligt vid utloppet i Vättern (6). Även i Domneån (71) bedömdes vattnet som betydligt grumligt. Till grumlingen bidrog sannolikt främst erosion från åkermark. Humuspåverkan från myrmark gav mycket hög halt av organiskt material i Domneån Medelhalten syreförbrukande organiskt material (TOC) ökade från låg vid referensstationen Toveryd (62) till måttligt 1
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar hög vid Lillåns utlopp i Vättern (6). Domneån med sitt myrrika avrinningsområde hade mycket hög halt vid båda stationerna (71, 7). Att de höga halterna främst beror på tillförsel av humusämnen var särskilt tydligt vid station 7 där värdena för TOC och färg följde varandra mycket väl under året. Antal/1 m 2 8 6 4 2 Öring >+ Öring + Tillfredsställande syretillstånd Trots den stora tillförseln av organiskt material var syretillståndet tillfredsställande vid provplatserna i delområdet. Låga medelhalter av metaller i Lillån I Lillån vid utloppet i Vättern (6) var medelhalterna av undersökta metaller mycket låga eller låga år 28. I april noterades dock måttligt hög kopparhalt. Under perioden 1992-28 har medelhalterna för samtliga undersökta metaller varit mycket låga eller låga med undantag för koppar och bly som vissa år varit måttligt höga. Medelhalterna av flera metaller uppvisar minskande tendenser och för kadmium, kobolt, nickel och zink var 28 års halt mätseriens lägsta. Måttlig hög kopparhalt i vattenmossa I vattenmossa utplacerad i Lillån uppströms Bankeryd (61) var kopparhalten måttligt hög medan övriga metallhalter var låga. Mellan åren 1992-28 har som mest måttligt höga halter uppmätts av arsenik, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Negativt trendbrott för öringtäthet i Lillån Vid elprovfiske i Lillån nedströms den numera utrivna Sjöåkradammen (6) visade antalet fångade öringar en positiv utveckling t.o.m. år 27, där framförallt flerårig öring ökade i antal (Figur 7). I ljuset av de senaste årens positiva utveckling var 28 års provfiskeresultat nedslående. Den totala individtätheten var låg och i nivå med resultaten från perioden innan dammen revs ut. Tillbakagången kan eventuellt kopplas till utsläpp från reningsverket i Bankeryd, som även kan ha påverkat bottenfaunan. -87-9 -96-3 -4-5 -6-7 -8 Figur 7. Öringpopulationens utveckling vid lokal 6 Lillån (nedströms f.d. Sjöåkradammen) 1987-28. Avrinningsområden inom Habo kommun Jordbruk gav mycket höga näringsämneshalter i Malmabäcken och Pirkåsabäcken Delområdets högsta fosformedelhalter uppmättes i Malmabäcken, som hade mycket höga halter av både fosfor och kväve. Vid samma provplats var vattnet starkt grumligt (medelvärde: 1 FNU), vilket påvisar erosion från jordbruksmark. Även Pirkåsabäcken vid Furusjö hade höga kvävehalter. Ökande näringsämneshalter under 2- talet i Pirkåsabäcken och Hökesån I delområdet finns flera exempel på ökande näringsämneshalter under 2-talet. Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) uppvisar ökande halter av både fosfor och kväve. Vid Habo (15) har främst fosforhalterna ökat. Vid Furusjö ökade grumligheten parallellt, vilket antyder ökad jordbrukspåverkan. Även i Hökesån vid Habo (11) har både fosfor- och kvävehalterna ökat. Positiv effekt av flytt av utsläppspunkt I Hökesån vid utloppet i Vättern (1) fördubblades kvävehalterna under senare hälften av 199-talet från höga till mycket höga halter. Det var främst halten ammoniumkväve som ökade från <1 µg/l till maximalt 874 µg/l år 22. Vid halter över ca 2 µg/l kan ammonium vara giftigt för 11
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar bl.a. öring. Under de fem senaste åren har dock kvävehalterna åter varit på samma nivå som tidigare p.g.a. att utsläppet från Habo reningsverk flyttats till en våtmark med avrinning till Vättern. Hög näringsstatus och höga naturvärden Enligt Medins expertbedömning påvisade undersökningarna av bottenfauna hög status med avseende på eutrofiering vid lokalerna i både Pirkåsabäcken, Hökesån och Gagnån. Lokalerna i Hökesån och Gagnån bedömdes ha höga naturvärden, vilket motiverades av förekomst av bl.a. den av Artdatabanken rödlistade dagsländan Rhitrogena germanica. Mycket humösa vatten Vid flertalet provplatser var medelhalterna av organiskt material (TOC) höga eller mycket höga och vattnet starkt färgat år 28. Något lägre värden uppmättes i Malmabäcken och Svedån. Vattendragen har små avrinningsområden med mycket liten sjöprocent, varför förutsättningarna för självrening av det organiska materialet (främst humusämnen från omgivande mark) genom sedimentation och utspädning är små. God syretillgång trots hög humushalt Trots den stora tillförseln av syreförbrukande organiskt material hade samtliga provplatser tillfredsställande syreförhållanden under år 28. Den enda provplats som inte hade tillfredsställande syreförhållanden under 1999-28 var Malmabäcken, där syretillståndet bedömdes som syrefattigt 21 och svagt 26. Surstötar i Hökesån och Svedån Motståndskraften mot försurning (buffertkapacitetet mätt som alkalinitet) bedömdes som god eller mycket god vid samtliga provplatser år 28. I Hökesån vid Habo var det dock surt i oktober (ph-värde 6,1). Detsamma gällde Svedån i november, då även buffertkapaciteten var mycket svag (alkalinitet:,4 mekv/l). Hökesån, Knipån, Gagnån och Svedån är föremål för kalkningsinsatser. Minskande metallhalter i Malmabäcken, men måttligt hög kopparhalt Med undantag för måttligt hög kopparhalt var 28 års medelhalter av metaller i vatten mycket låga eller låga i Malmabäcken. Under 2-talet har främst medelhalterna av koppar minskat (från höga till måttligt höga halter), men även flera andra metaller. Förutom koppar, har även zink och bly förekommit i måttligt höga halter. Minskande metallhalterna kan bero på miljöåtgärder vid det uppströms liggande ytbehandlingsföretaget. Negativ utveckling av öringtätheten i Pirkåsabäcken, men positiv i Hökesån Vid lokal 15 i Pirkåsabäcken bedömdes 28 års totala individtäthet som låg. Andelen ensomriga öringar var något fler än 26 och 27, men individtätheten har av okänd anledning minskat sedan 25. Öringtätheten i Hökesån (lokal 15, som före år 24 låg nedströms utsläppet från reningsverket i Habo) har uppvisat en mycket positiv utveckling, Vid 27 års fiske var dock öringtätheten den lägsta någonsin och inga årsungar påträffades troligen beroende på att höga flöden i juni-juli orsakade utsläpp av avloppsvatten. År 28 klassades dock den totala individtätheten som hög och ensomrig öring påträffades i höga tätheter. Vid Hökesåns mynning i Vättern (lokal 12) var den totala indivitätheten måttligt hög år 28. Det fångades åter ensomriga öringar i hög täthet. Lokalen utgör en mycket fin öringbiotop. Alcontrol AB Karlstad 29-12-3 Ann-Charlotte Norborg (projektledning) 12
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Figur 8. Tillståndsbedömning för näringsämnet fosfor (årsmedelhalter) vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 28 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999). För identifiering av provplatser se bilaga 2. 13
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Figur 9. Bedömning av näringsstatus utifrån bottenfaunasamhället vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 28 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) samt Medins expertbedömning. För identifiering av provplatser se bilaga 2. 14
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Figur 1. Tillståndsbedömning för färgtal (årsmedelvärde) vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 28 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999). För identifiering av provplatser se bilaga 2. 15
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Textkommentar Figur 11. Tillståndsbedömning för syre (årslägsta halt i bottenvatten) vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län år 28 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999). För identifiering av provplatser se bilaga 2. 16
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Uppdraget Den som bedriver miljöfarlig verksamhet är enligt 26 kapitlet, 19 och 22 i miljöbalken (SFS 1998:88) skyldig att utföra kontroll såväl av utsläpp (utsläppskontroll) som av utsläppens inverkan på miljön (recipientkontroll). Utsläpp till sjöar och vattendrag är en sådan form av miljöfarlig verksamhet som avses i skrivningen. Samordnad recipientkontroll (SRK) syftar till att belysa utsläppens inverkan på vattenmiljön i ett avrinningsområde. Förutom miljöbalken regleras svensk vattenförvaltning framförallt av vattenförvaltningsförordningen (förordning 24:66 om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön) och länsstyrelseinstruktionen (förordning 22:864). Företag och kommuner med utsläpp till vatten inom de avrinningsområden som berör Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, bekostar löpande undersökningar inom den samordnade recipientkontrollen för att bedöma eventuell miljöpåverkan. Undersökningar har bedrivits sedan 1977. Uppdragsgivaren, Jönköpings kommun, som är huvudman, har gett ALcontrol AB i samarbete med Medins Biologi AB, uppdraget att utföra 28 års undersökningar inom ramen för det kontrollprogram som fastställdes av Länsstyrelsen i Jönköpings län den 16:e januari 24 och uppdaterades den 15:e juni 27. Förutom fysikaliska-kemiska vattenundersökningar omfattar kontrollprogrammet även metaller i vattenmossa, metaller och miljögifter i fisk och sediment samt biologiska undersökningar (planktiska alger, bottenfauna och fisk). År 28 omfattade undersökningarna samtliga moment utom metaller och miljögifter i fisk samt sediment. Även resultat från annan regional och nationell miljöövervakning redovisas i rapporten, bl.a. från undersökningar i Vätternvårdsförbundets regi. I enlighet med gällande avtal är årets rapport en s.k. förenklad rapport. För perioden 22 t.o.m. 26 finns en fördjupad rapport med en utförlig utvärdering av de fem årens undersökningar. Nästa flerårsrapport torde omfatta perioden 27 t.o.m. 211. Följande personer har medverkat vid 28 års undersökningar: Marcus Andersson och Hans Friberg, ALcontrol AB (provtagning av vatten, vattenmossa och planktiska alger), Jan-Erik Svensson, Ingrid Hårding och Anders Attelind, Medins Biologi AB (artbestämning och utvärdering av planktiska alger), Mikael Christensson och Per-Anders Nilsson, Medins Biologi AB (provtagning av bottenfauna), Robert Rådén och Anders Boström, Medins Biologi AB (artbestämning och utvärdering av bottenfauna), Robert Rådén och Per-Anders Nilsson, Medins Biologi AB (fältarbete provfiske), Robert Rådén, Medins Biologi AB (utvärdering av provfiske), Måns Lindell, Länsstyrelsen i Jönköpings län (uppgifter om vattenföring och utsläpp från punktkällor samt resultat från undersökningar i Vätternvårdsförbundets regi), Håkan Olofsson, ALcontrol Halmstad (framtagande av GIS-kartor), Ann-Charlotte Norborg, ALcontrol Karlstad (projektansvarig, utvärdering 17
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Bakgrund av vattenkemi och metaller i vattenmossa samt redovisning), Susanne Holmström, ALcontrol Linköping (kvalitetsgranskning av rapport). Målsättning Målsättningen med recipientkontrollen är enligt Naturvårdsverkets Allmänna Råd (86:3) att: åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde, relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrundshalt och bedömningsgrunder för miljökvalitet, belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen, ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Riksdagen har fastställt 16 övergripande nationella miljökvalitetsmål och ca 7 nationella delmål. Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem i Sverige inom en generation (år 22). Delmålen anger inriktningen av det konkreta miljöarbetet och siktar i regel mot år 21. Regeringens ambitioner med delmålen är bl.a. att de ska vara möjliga att följa upp och att de ska tjäna som underlag för regionalt och lokalt miljö- och målarbete. Utifrån de nationella delmålen tas sektorsmål, regionala och lokala mål fram. För sektorsmålen ansvarar centrala myndigheter, organisationer eller företag inom en viss samhällssektor, medan länsstyrelserna ansvarar för regionala mål och kommunerna för lokala mål. Länsstyrelserna ansvarar för den fortlöpande uppföljningen av målen på regional nivå. Med data för ett antal mått och indikatorer som underlag görs en utvärdering av varje delmål. Utvärderingen ska visa dels om utvecklingen går i rätt riktning mot delmålet, dels om delmålet kommer att nås inom utsatt tid. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 18
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Bakgrund Medlemsstaterna i EU har genom vattendirektivet (2/6/EG) enats om att förvalta sina vatten på ett likartat sätt. Alla vatten i Europa ska senast år 215 ha uppnått god ekologisk och kemisk status. De vatten som inte har godtagbar status ska åtgärdas och förvaltningsplaner och åtgärdsprogram ska tas fram. Vattenmyndigheterna ska i slutet av 29 ha tagit fram en förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram för vart och ett av sveriges fem vattendistrikt. Förvaltningsplanen ska bl.a. redovisa de förhållanden och de miljökvalitetsnormer som ska gälla inom vattendistriktet. Åtgärdsprogrammet ska beskriva vilka åtgärder som behövs för att upprätthålla eller uppnå en viss miljökvalitetsnorm. Övervakning är en förutsättning för arbetet med åtgärdsprogram och för att följa upp om miljökvalitetsnormera uppfylls. Övervakningen ska ge en sammanhållen och heltäckande översikt av den ekologiska och kemiska statusen för ytvatten inom varje vattendistrikt. Övervakning kan ske i form av undersökande, kontrollerande respektive operativ övervakning, varav de två sistnämnda är de former som är mest jämförbara med nuvarande recipientkontroll. 19
VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN 28 ALcontrol Område och föroreningskällor OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR Beskrivning av området Kontrollprogrammet omfattar samtliga viktigare tillflöden till Vättern, belägna inom Jönköpings län. Avrinningsområdena är huvudsakligen belägna inom Jönköpings kommun, men berör också Aneby kommun (Röttleåns och Huskvarnaåns övre lopp), Nässjö kommun (övre delen av Huskvarnaåns avrinningsområde) och Vaggeryds kommun (övre delen av Tabergsån). I kontrollprogrammet ingår även ett antal vattendrag inom Habo kommun, som sedan 1998 tillhör Jönköpings län (Domneån, Hökesån, Krikån, m.fl.). Områdets utsträckning samt punktkällornas ungefärliga läge framgår av kartan i Figur 12. Redovisningen av undersökningsresultaten är uppdelad på sex delområden enligt följande: Röttleåns avrinningsområde Edeskvarnaåns avrinningsområde Huskvarnaåns avrinningsområde Tabergsåns avrinningsområde Lillåns och Domneåns avrinningsområden Vattendrag inom Habo kommun Föroreningskällor Inom delområdena sker utsläpp från kommunala reningsverk och industrier. Aktuella verksamheter samt deras ungefärliga läge framgår av Figur 12. I Bilaga 6 redovisas utsläppsmängder för år 28. De kommunala avloppsreningsverken släpper ut syreförbrukande ämnen (organiskt material och ammonium), näringsämnen (fosfor och kväve) samt metaller. Från ytbehandlingsföretagen sker utsläpp av främst metaller. Cellulosaindustrin Munksjö Paper AB och SCA Hygiene Products AB (Munksjön) bidrar med syreförbrukande organiskt material, näringsämnen (fosfor och kväve), metaller och halogenerade organiska föreningar (AOX). Jönköpings flygplats (Sandserydsån) har visst utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiskt material och ammonium), kväve, metaller och lite olja. Några företag, som är verksamma inom avrinningsområdet, leder sitt spillvatten till kommunens reningsverk och har således inga egna utsläpp till recipient (sjö eller vattendrag) förutom eventuellt via dagvatten. Detta gäller bl.a. Proton Finishing Bankeryd (Bankeryds reningsverk), Jönköpings mejeri (Simsholmens reningsverk), Hult avfallsupplag (Huskvarna reningsverk) samt Nässjö kraftvärmeverk (Nässjö reningsverk). Inom området sker också betydande påverkan från jordbruk. Denna verksamhet bidrar främst med fosfor och kväve (växtnäringsämnen), organiskt material (ger syreförbrukning) och suspenderat material (ger grumlighet). Från fastigheter med bristfälliga enskilda avlopp kan utsläpp ske av främst fosfor och syretärande organiskt material. Påverkan sker även från skogsbruk. Skogsbruk bidrar till försurning. Dikningar och 2