Ekologisk odling av fläder Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen Västra Götaland, oktober 2006. Kompendiet är finansierat gemensamt av EU och Svenska Staten inom Miljöstödsprogrammet och får fritt användas i utbildningssyfte. Däremot får kompendiet inte säljas kommersiellt. Vad är fläder? Den ätliga flädern tillhör arten Sambucus nigra, dvs. svart fläder. Inom samma släkte finns dessutom andra arter, t.ex. sommarfläder (Sambucus ebulus) och druvfläder (Sambucus racemosa). Gemensamt är, att samtliga gröna delar innehåller ämnen, som i kroppen omvandlas till blåsyra. Icke-gröna delar är däremot ätbara, vilket gäller bark, märg, rötter, blommor och bär. Vad bären angår är endast de icke-gröna delarna ätbara, vilket gör, att hela bär av sommarfläder och druvfläder är giftiga. Hos dessa arter förblir kärnorna nämligen gröna även efter att bären blivit mogna. För att kunna använda saften från dessa bär måste kärnorna därför silas bort efter pressningen, som måste ske på ett sätt som inte sönderdelar fröna. Hos svartfläder däremot förlorar fröna sin gröna färg vid mogenhet, och bären av svartfläder är därför också ätbara även i helt tillstånd. Men bären måste vara helt mogna för att fröna skall ha förlorat all grön färg. Säkrast är att värma upp bären före de äts, även på svartfläder. På vintern vissnar sommarfläderns skott ner helt, medan skotten på svartfläder och druvflädern förvedas och sättar nya skott året efter. Det är lätt att se skillnad på grenar av svartfläder och druvfläder även på vintern, svartfläder har helt vit märg, druvflädern brunaktig märg. Däremot kan det vara svårt att se skillnad på sommarfläder och 1-årsplantor av svartfläder. Om det finns förvedade grenar på busken kan man dock vara säkert på, att de rör sig om äkta svartfläder, sommarfläderns skott är örtaktiga, och vissnar ner varje höst. Under den tid, det finns blommor på buskarna kan skillnaden ses på ståndarknapparna som hos svartfläder är gulvita-gula men hos sommarfläder är röda-orangefärgade. I naturen finns ett otal av kloner och en del av dessa kan mycket väl visa sig minst lika odlingsvärda som de förädlade klonerna, inte minst i de kallare delarna av Sverige. Huvudparten av de kommersiellt tillgängliga klonerna på marknaden är nämligen framförädlade i länder med mildare klimat än huvudparten av Sverige har, och som oftast också har längre odlingssäsong. Om man vill skaffa sig sin egen klon bör man gå efter följande egenskaper: Stora klasar (rationaliserar skördearbetet), kort utvecklingstid (om det är bärskörd man vill ha), upprätt växtsätt och förmågan att bilda starka årsskott, förmågan att överleva hårda vintrar. OBS! Fläder även vilda fläderbuskar är ofta angripna av virus, så ta aldrig sticklingar på klent utseende buskar eller buskar med sprättliga blad eller konstig bladform eller bladyta. OBS! Enligt allemansrätten är det förbjudet att gräva upp eller skada levande växter. Det är därför nödvändigt att få tillstånd från markägaren att ta sticklingar, om man inte hittar de intressanta klonerna på egen mark! Kommersiell fläderodling finns främst i Österrike och Danmark, i mindre skala även i Norge, Tyskland och en del länder i Östeuropa. 1
Stöd Fläder räknas som en s.k. permanent gröda, och man kan därför inte få gårdsstöd för fläder, inte heller för stödrätter med tillstånd för grönsaker, bär och matpotatis. Det ser däremot ut som om, att man även i fortsättningen skall kunna få miljöstöd för ekologisk odling av fläder, föreslaget stöd för åtminstone 2007 är som tidigare 7.500 kr/ha. Förutsättningen är att odlingen är välskött, odlas enligt EU:s eller KRAV:s regelverk för ekologisk odling, och att man har en planteringstäthet på minst 600 buskar per ha. Plantor Plantor av förädlade kloner kan köpas från plantskolor med special i bärbuskar och fruktträd. De danska klonerna finns ofta även i svenska plantskolor, medan de tyska och österrikiska klonerna i regel måste köpas i dessa länder. Då både tillhör EU och fläder inte har några karantänskadegörare räcker ett vanligt växtpass för att ta in fläderbuskar från dessa länder. Förädlade sorter är det oftast licens på, om de inte är mycket gamla, som t.ex. Korsör. Det betyder, att man måste betala licens till sortägaren om man förökar buskarna själv, och i regel också, att man först måste ha ett förökningstillstånd. Fläder är lätt att föröka med vintersticklingar av årsskott. Varje stickling måste ha minst 2 par knoppar. Vid stickning måste översta paret sitta direkt i jordytan. Vid stickning på vårvintern (så snart jorden reder sig) kan man ofta sticka direkt i fält, men säkrare etablering - och mindre besvär med ogräs) får man om man i stället stickar genom svart plast i plantbädd med lätt jord eller torv för senare utplantering. Det minskar även risken för uttorkning. Vid tidig stickning kan täckning med klar hålplast eller fiberduk vara en fördel. Plantering och planteringsavstånd Fläderbuskarna liknar till växtformen mest fruktträd, fast de ofta har fler stammar. De kan lätt bli 4-5 m höga och 2-4 m i diameter om man inte beskär dem. Egentligen borde de därför odlas som fruktträd, dvs. 3-4 x 4-6 m. För att få högt eko-stöd måste man dock ha minst 600 buskar/ha. Med ett radavstånd på 4 m måste buskarna stå med max 4 meters mellanrum, vid 5 m radavstånd får plantavståndet vara högst 3,3 m. En del odlare tycker dock att det blir för jobbigt att skörda de höga buskarna och föredrar att föryngra buskarna vart 3-5:e år. Man förlorar en del skörd, men får högre plockprestation i och med att stegar kan undvikas. Då planteras oftast på 1,5-2 m avstånd och 4-4,5 m mellan raderna beroende av företagets gräsklippare. I danska försök med kombinerad ekologisk produktion av fläder och fjäderfä har planteringsavståndet varit 1,25 m i raden. Efter 3-5 år har man därefter tagit bort varannan buske för att ge bättre plats åt de kvarvarande. Det ger relativt hög skörd tidigt i planeringen, dvs. bättre ekonomi i odlingen. Metoden kan mycket väl tillämpas även utan fjäderfähållning i odlingen. Om man önskar att odla fläderplantorna som buskar, vilket är det klokaste i blåsigt läge: Plantera fläderplantorna under förgreningspunkten. 2
På fält som ligger i lä kan man plantera över förgreningspunkten och odla fläderbuskarna som uppstammade träd. Dessa är betydligt mer vindkänsliga än buskar, men gör det lättare att använda mekanisk ogräsbekämpning. För inte att skada grenarna är det klokt att satsa på en uppstamning på minst 0,5-0,8 m, se under beskärning. Klimat Fläder är en värmeälskande buske och bären kräver en lång växtsäsong. Många kloner är dock härdigare under betydligt kallare zoner än vad bären mognar i, i sådana områden går det därför bra att odla för att skörda blommor. I zon I och II kan man räkna med att bären stort sett alltid hinner mogna, i zon III 2-4 år av 5 och i zon IV mycket sällan. Även om en del kloner faktiskt överlever ganska bra i zon V måste norrgränsen för kommersiell fläderodling nog sägas gå vid en mild zon IV. Frost Flädern blommar så sent, att blomfrost inte är något problem. Däremot kan rötter och grenar frysa på vintern, ofta pga. frystorkning (bristande lä) och/eller dålig avmognad, oftast orsakad av för mycket vatten och kväve på hösten. Risken för detta är påtaglig i trakter, där fläder inte förekommer vildväxande samt på tung och dålig dränerat jord. Plantering i direkta köldfällor bör undvikas. Lä Flädern närmar sig sin naturliga nordgräns i zon III, så ett skyddad läge är en stor fördel där, annars finns det risk att busken fryser på vintern. I zon IV är skyddat läge ett absolut måste. Å andra sidan vill fläderbusken ha mycket ljus, så en eventuell lähäck bör inte direkt skugga buskarna, då blir det för få blomklasar. För mycket lä ger dessutom långsam upptorkning efter regn och därmed större risk för svampsjukdomar, så absolut lä sommartid är ingen fördel Viss vindpollinering sker också. När man planterar sin lähäck är det viktigt att växterna där är bra på att locka till sig nyttodjur mot bladlöss, som är största insektproblemet på fläder. Så även blomflugor, som är viktiga pollinerare i fläder. Rosor får ofta bladlöss och lockar därmed till sig nyttodjur och är därför en lämplig växt i hägnet. Fläder angrips nästan uteslutande av svarta fläderbladlusen som inte angriper andra frukt- och bärbuskar. Man löper med andra ord ingen risk att hägnet ger fläderodlingen allvarliga angrepp av bladlöss, även om man planterar bladlusväxter där. I gengäld bör man undvika bräcken-plantor i närheten av fläderodling (t.ex. mandelblom, purpur- och gullbräcken), fläderbladlössen kan även leva på dessas rötter. För att de vuxna nyttodjuren skall kunna få mat i närheten bör man se till, att det finns nektar och pollen i lähäcken hela säsongen, men samtidigt att man inte löper någon risk att frön från hägnet skall spridas till odlingen och ställa till med ogräsproblem. Hassel, kornell och slån är tidigtblommande växter, som framförallt blomflugorna behöver för att börja föröka sig. Olika typer av blommande växter, gärna korgblommiga resten av sommaren håller blomflugorna i närheten av odlingen tills året efter. Halmbalar med tak i odlingen eller bättre för inte att locka till sig möss) - upphängning av halmfyllda dunkar med smala springor (högst 0,5 cm breda) ger blomflugorna övervintringsmöjligheter i odlingen. 3
Pollinering Fläder är inte självpollinerande och flera sorter måste planteras på samma fält om man önskar att få bär. Det är även viktigt att de sorter man planterar inte är för nära släkt, t.ex. pollinerar inte de danska Sam-sorterna varandra tillfredsställande. Det ger bättre pollineringseffekt att sätta in pollineringssorter i varje rad (minst var 10-15:e buske bör då vara en pollineringssort) än att ha rena pollineringsrader. För blomproduktion är pollinering ointressant och inga pollineringsbuskar behövs. Viss vindpollinering sker, men den huvudsakliga pollineringen sker med insekter, inte minst blomflugor är aktiva pollinerare i fläderodlingar. Goda förhållanden för dessa (pollen och nektar hela säsongen, även tidigt på våren nära fläderplanteringen) samt goda övervintringsmöjligheter (t.ex. halmbalar eller lådor med halm i odlingen) är därför en fördel. Däremot är fläder inte utpräglat attraktiv för traditionella pollinerare som bin och humlor, även om pollineringen blir bättre om det finns bikupor i närheten. Däremot finns det knappast ekonomi i att köpa in humlebon till en fläderodling. Jord Fläder är mycket närings- och vattenkrävande, så en mullrik eller åtminstone mullhaltig lerjord eller lättlera är bästa jordtypen för fläder. Lera med låg mullhalt blir dock ofta för tät och syrefattig. Buskarna brukar dock överleva även på mullfattig lerjord, men fryser lättare på vintern. Lättare jord går också utmärkt, men då bör man kunna bevattna, om inte annat så för att motverka bladlusangrepp. Man behöver också tillföra gödsel oftare på lätt jord. Som alltid vid plantering av fleråriga kulturer måste man se till att få bort all flerårigt ogräs innan planteringen. En god, kraftig gröngödslingsgröda före planteringen är en fördel för de näringskrävande fläderbuskarna. Gödselbehov Flädern är en krävande växt, den behöver hög näringskoncentration i jorden för att få upp tillräckligt med näringsämnen. På grund av de kraftiga årsskotten kräver flädern relativt mycket kväve: Ca 100-200 kg/ha radgödslat är rekommenderad giva i Danmark, men bör i Sverige nog reduceras till runt 75-150 kg/år radgödslat om man väljer att hålla buskarna små. Kvävet bör ges på våren och försommaren för inte att försena avmognaden på hösten, ca 1:a juni är troligtvis den senaste tidpunkten för kvävetillförsel med långsamt omsättbar gödsel som stallgödsel och vinass, runt 1:a juli med lättomsättlig näring som urin och gräsklipp. På grund av den stora mängden kväve bör man dela givan i 2 portioner om inte kvävet är mycket hårt bundet som t.ex. i kompost eller djupströbädd. OBS! På mullrika jordar och fält som länge gödslats med stallgödsel ställer jorden ofta 30-40 kg kväve per ha till förfogande, dessa måste i så fall dras av på gödselgivorna ovan. Även kaliumbehovet relativt högt, ca 65-90 kg per år. I ekologisk odling kan man vid konstaterat behov få tillstånd att tillföra kaliumsulfat (i EU-ekologisk odling är även magnesiumberikad kaliumsulfat möjlig att få tillstånd till). Det finns hönsgödselformer med relativt högt kaliuminnehåll, och låg halt av fosfor och kväve. Annars är vinass och 4
djupströbädd från får oftast mycket kaliumrika gödselmedel. På tung jord kan man mylla ner halm, dels ger det luft åt jorden, dels ger det ett förråd av kalium. Under de nerbrytningen av halmen pågår binds totalt 7-12 kg kväve extra per ton halm. Behovet av fosfor är lågt, ca 10-15 kg/år. Eftersom jord, som är väl ägnad för fläder ofta innehåller höga halter av fosfor, bör man i regel välja gödsel med lågt fosforinnehåll, t.ex. urin eller Vinass eller hönsgödsel med lågt relativt fosforinnehåll. I Danmark har man fått fina resultat med en kombination av ekologisk fläderodling och hönshållning, då har man börjat med 1.000-1.250 dagsgamla kycklingar på våren och efterhand minskats ner till 660-830 st. på hösten. Det betyder en giva på 180-225 kg relativt lättomsättbart kväve, 35-45 kg fosfor och 65-80 kg kväve per ha och en mycket god ogräseffekt. Med tanke på Sveriges tidigare och i regel blötare höstar med stor urlakningsrisk bör mängden kycklingar nog hållas på de lägsta nivåerna eller än lägre antal. Eller att djuren tas bort på hösten och en fånggröda sås in för att minska urlakningen, t.ex. raps, oljerättika eller en annan snabbväxande gröda med djupgående rotsystem. Bevattning Som alla frukt- och bärgrödor ger fläder mindre skörd under mycket torra år. Pga. det relativt låga priset är det dock knappast ekonomisk försvarbart att installera bevattning i en fläderodling, utom ev. möjlighet att bevattna under etableringsåret, då räcker en vattenkanon. Plantering på vattenhållande mark brukar räcka, i särskilt torra områden bör man också avhålla sig från att plantera sorter med tendens att drösa. Beskärning Höga och uppstammade fläderbuskar bör beskäras ungefär som fruktträd, det vill säga att enbart så pass mycket gammal ved lämnas kvar efter beskärningen att det finns underlag för tillräckligt med nya grenar (blommorna kommer på tvåårsskottens årsskott). Det gäller att spara de kraftigaste årsskott, och se till, att dessa får tillräckligt med ljus och luft. Beskärning görs bäst på vårvintern innan knopparna bryter. Uppstamningen bör vara minst 0,5 m vid skörd av blommor och minst 0,7-0,8 m (gärna 1 m) vid skörd av bär, annars får bären grenarna att hänga, så att bären förstörs vid ogräsrensning och gräsklippning. Lågväxande fläderbuskar kan antingen skäras helt ner var 4-7:e år, då går det minst 2 år innan det kommer blommor och bär på buskarna igen. Ett alternativ till totalt nerskärning, som är ganska tufft för buskarna, är nerskärning av ena hälften av raden var 3-4:e år resp. att beskära enligt klockmetoden: ¼ av busken skärs bort med röjsåg varje år, sett uppifrån: Från klockan 12 till klockan 3 klipps ner år 1. Denna del sätter nya skott år två där man klipper ner från klockan 3 till klockan 6. År 3 får man åter skörd på den först beskurna delen medan den del som beskars år 2 får årsskott. Då skärs klockan 6 till klockan 9 av busken ner, och år 4 sista delen klockan 9 till klockan 12. På det viset föryngras busken utan någon tidskrävande gallring mellan gamla och nya grenar. Busken kan vid god växt också föryngras på 3 år, dvs. att man tar bort 1/3 av busken varje år. 5
Ogräsbekämpning Fläder har ganska bra konkurrensförmåga mot ogräs när buskarna har kommit över etableringsfasen. Högt, kraftigt växande gräs bör dock undvikas, särskilt under och i buskarna på vintern, där det ger skydd för möss och sork. Odling på plastlist är knappast lönsam i fläderodling utom möjligen under etableringen av buskarna, dessutom lockar plasten till sorkar och möss, som flädern är mycket känslig för. En möjlighet att bekämpa ogräset rimligt effektivt nära in på raden är fingerhjul av samma typ, som utvecklats för rosodling. Vid körning tillräckligt ofta (ca. 1 gång i veckan om jordytan är fuktig och temperaturen över 12-15 C) kastas så mycket jord in i raderna att mycket groende fröogräs täcks över och dör. Fingerhjulen är relativt prisvärda jämfört med t.ex. sidoställda fräsar, runt 6000-10.000 kr beroende av hur mycket extra utstyrsel man vill ha med. Av hänsyn till fläderbuskarnas känsliga bark bör man välja en så mild plasttyp som möjligt på den aktuella jorden. Det är också en god idé att ha två olika hårdheter av plasthjul att välja emellan, en tuff när jorden packat sig (t.ex. efter vintern) och en mildare för normala förhållanden. På uppstammade buskar är det klokt att sätta ett gnagskydd i form av hårt plastnät, det skyddar även mot fingerhjulen. Spiralskydd bör undvikas pga. den fuktiga miljön under skyddet som gynnar rötsvampar. I gångarna kan man genom att så in vitklöver eller annan lågväxande baljväxt i stället för gräs minska konkurrensen mellan buskar och bottenvegetation. Klövern ger goda förhållanden för nyttodjuren och ger dessutom kväve åt de näringskrävande fläderbuskarna via mykorrhizasvamparnas verksamhet. Man kan även blåsa in klöverklippet från gångarna i raderna och mylla ner det på försommaren och högsommar när fläderbuskarnas behov är som störst. Naturligtvis kan man låta gräsklippet ligga på jordytan som skydd mot ogräs, men då går upp till hälften av kvävet förlorat genom ammoniakavdunstning, vilket både är resursslöseri och förorening. Enligt danska försök fungerar ekologisk fläderodling mycket fint ihop med fjäderfä, särskilt om fåglarna inhyses i flyttbara hus som kan flyttas runt i odlingen. Vid fasta hus är det risk för överproduktion av kväve nära huset och därmed för ökade angrepp av bladlöss. Fåglarna är duktiga på att äta ogräs, för att få så jämn effekt som möjligt måste husen kunna flyttas runt i odlingen. För att fåglarna skall känna sig trygga är det viktigt med ett tätt bestånd av fläderbuskar redan från början, så det rekommenderas från danskt håll att man tätplanterar buskarna (1,25 m mellan buskarna i raden), och sedan tar bort varannan buske när de växer till. Växtskydd De medel som nämns i avsnittet är sådana, som 2006 finns på marknaden och får användas i ekologisk odling. Reglerna och sortimentet ändras dock från år till år, så kontrollera alltid vad som är tillåtet innan behandling sker. Vilt Alla gröna delar av fläderbusken (inkl de omogna frön och bär) innehåller ett förstadium till blåsyra, vilket betyder att få högre stående djur ger sig på buskarna. Ätskador på blad och skott brukar därför inte vara något problem i odlingarna. Däremot kan skador uppstå om 6
rådjuren börjar feja hornen mot skotten. Eftersom det i regel är förhållandevis lätt för djuren att hitta andra ställen att feja hornen brukar elstängsel räcka. Fåglar Fåglar (mest björktrast, koltrast och andra trastarter) ger sig däremot gärna på de mogna bären. Någon form av fågelskydd kan därför vara nödvändigt. Olika typer finns och det är en god idé att använda sig av flera metoder eftersom många arter snabbt lär sig att fågelskrämmaren egentligen inte är farlig. Oftast fungerar bara en fågelskrämma dock ganska bra på dumma fåglar som trastar, som lär sig långsamt. Det är dock viktigt att fågelskrämmaren inte av slendrian får lov att gå i odlingen längre tid än högst nödvändigt. Det mest effektiva har oftast varit någon form av akustisk skrämmare som med ojämna mellanrum spelar upp varningsskrik från olika fågelarter. Det finns gaskanoner, plastfigurer som reser på sig med hjälp av tryckluft samtidigt som en siren låter, drakar eller ballonger i form av rovfåglar. Gemensamt för alla är att de fungerar i vissa odlingar, men inte alls eller i alla fall bara kort tid i andra. Eftersom fläderbären mognar så sent kan det vara en bra lösning att hyra fågelskrämmare av andra odlare i närheten som odlare grödor med tidigare mognad, t.ex. jordgubbs- och bigarråodlare i stället för själv att köpa en. Det ger möjlighet för att få tag på fler typer, så att man kan byta ut skrämmaren om inte fåglarna skräms bort tillräckligt effektivt. Sorkar och möss Sorkar och möss kan göra allvarlig skada på bark och rötter. Man kan plantera i sorknät (högst 1 x 0,7 cm stora hål) och sätta på gnagskydd runt buskarna när det är sorkår. Enklast är dock säkert att lägga en skyffelfull lättkrossad snäckskal eller stenkross med skarpa kanter runt rötterna vid planteringen och ännu en skyffelfull runt rothalsen på markytan, det fungerar åtminstone på fruktträd. Om man använder snäckskal behöver man ofta förnya dem på ytan efter 2-3 år. På vintern är det viktigt att hålla snön i raderna intill buskarna fasttrampad så att sorkar och möss tvingas upp till ytan för att komma åt barken. Ett fastkört band med snö ett par meter brett runt odlingen brukar avskräcka rätt effektivt från invandring av smågnagare under vintern. Sätt gärna upp en rovfågelpinne i odlingen och försök locka till vesslor och småvesslor genom att etablera stenhögar på soliga ställen nära odlingen och lägga ut kattmat på sorkhögarna. På vintern bör man köra fast snön intill buskarna så att gnagarna tvingas upp på ytan för att komma nära barken. Om snön ligger orörd kan sorkarna i skydd av den lätt ta sig in och äta bark utan att rovdjur och rovfåglar kommer åt dem. Flera odlare har haft bra erfarenhet av att strö ut medlet Revira, som består av citronellaoljabehandlat leca. Det läggs ut i ett ca. 2 m brett band rund odlingen, och vid behov även vid varje buske. Eftersom det består av naturmaterial och växtextrakt från icke genetisk modifierade växter uppfyller det kraven på att få användas i ekologisk odling. 7
Harar Även harar kan ge sig på fläderbark på vintern, om det inte finns annat att äta. Sådd av foderkål utanför odlingen brukar dock eliminera risken, särskilt om man skyfflar bort snön över kålen på vintern. Bladlöss Svarta löss på årsskotten är det vanligaste växtskyddsproblemet i fläderodling. De kan sitta så tät att de ser ut som päls på skotten, även på bladen sitter lössen främst nära huvudnerverna, inte på bladplattorna. Lössens honungsdagg blir utmärkt substrat för diverse sotdaggsvampar, så att bladens gröna färg helt kan försvinna under ett svart ludd. Det finns även en annan art av bladlöss, som kan angripa fläder. Dessa är gröna men lever annars på samma sätt som de svarta lössen. Tillräckligt med vatten och goda förhållanden för nyttodjuren (blommor vid/i fältet hela säsongen, halm/bark eller gräs att övervintra under) är viktigaste förebyggande åtgärderna. Förebyggande besprutningar med vattenglas (0,5%), kiselhaltig alggödsel (0,5-1%) eller kiselhaltigt stenmjöl fungerar på andra växtslag mot bladlöss. Direktbekämpning kan ske med 0,5% matolja + 0,1% såpa någon av de kommersiella insektsåporna. Av insektsåpor finns följande att köpa i Sverige: Zense 40, Biodux och Reniderm (alla 2,5% eller 10 l/ha), Zense 100 (1% eller 4 liter per ha), Tri-Emulka (0,1% eller 1 l/ha), av dessa får enbart Reniderm användas i KRAV-odling under 2006, alla får däremot användas även i KRAV-odling fr.o.m. 2007. OBS! inga av dessa medel bör sprutas i sol! Pyretrummedel som Raptol (tillåten i all eko-odling, inkl. KRAV-odling) och Pyretrum NA Emulsion (enbart tillåten i EU-ekologisk odling) kan i extremfall användas. Pyretrum skadar dock nyttodjuren i odlingen allvarligt och får inte heller användas under blomningen. OBS! Inget av medlen bör sprutas i sol, som bryter snabbt ner den aktiva substansen. Gloeosporiumröta, torrsjuka Gloeosporium är en svampsjukdom som får bären att torka in innan skörd. Ofta syns en orange svampbeläggning på bären innan de torkar in, särskilt om det är hög luftfuktighet. Det finns inga ekologiska bekämpningsmedel. En luftig odling, där bladverket snabbt torkar upp efter regn är den viktigaste förebyggande åtgärden. Borttagning av angripna klasar från odlingen är också viktigt för att hindra att svampen sprids. Om det är möjligt att ha fjäderfä i odlingen före och under mognadstiden brukar fåglarna ta hand om de angripna bären så snart de ramlar ner. Möjligen kan det vara värd att testa följande metod vid problem, den fungerar i alla fall på en närstående svampart: En allåkerbärsodlare i Västerbotten har under två år haft mycket fint resultat med upprepade behandlingar med medlet Citrox/Croplife (0,25%= 2,5 dl per 100 l, 1-2 gångar i veckan och varje gång det varit regn) efter 7-8 år med totalförlust pga. delfrukttorka. Den vanliga rekommendationen för förebyggande bekämpning är dock så låg som 350-750 ppm, dvs. 35-75 ml per 100 l, så låga koncentrationer har dock inte testats ordentligt i åkerbär). Citrox består av växtkoncentrat från citrusfrukter, kokosolja och diverse bioflavenoider, allt från icke-genmodifierade växter, dvs. medlet uppfyller både EU-ekologisk odlings och 8
KRAV:s regler för användning i ekologisk odling. Medlet fungerar genom att stärka plantan och stimulera immunförsvaret, så det är att räkna som ett s.k. växtvårdmedel och kräver som sådan inte godkännande av kemikalieinspektionen. Som alla andra kontaktmedel måste Citrox sprutas till avrinning. Fläderbladgallkvalster Gallkvalstren suger på de unga årsskotten så att bladen rullar ihop sig och blir smala och rödaktiga. Olja eller såpa (se under bladlöss) innan bladen rullar ihop sig fungerar bra, annars brukar de naturliga nyttodjur hålla bladgallkvalstren under skadetröskeln. Goda förhållanden för rovkvalster är därför viktigt i odlingen (t.ex. tillgång på pollen tidigt på säsongen före knoppsprickning, ingen användning av pyretrummedel). Spinnkvalster Särskilt under långa torrperioder kan fläder angripas av fruktträdsspinnkvalster (rött spinn). Dessa kan vid behov bekämpas med såpa eller olja. Tillräckligt vatten och goda förhållanden för rovkvalstren i odlingen är de viktigaste förebyggande åtgärderna. Virus Fläder kan angripas av mosaikvirus, som sprids med bladlöss. Bladen får oregelbundna missfärgningar i gult och ljusgrönt. Sjukdomen är omöjlig att bekämpa, tag bort sjuka skott resp. buskar (vid kraftiga och sent upptäckta angrepp) snabbt så att sjukdomen inte sprids. Sorter Danska sorter Sampo: Den sort, som haft lägst skörd på Rånna Försöksstations sortförsök under 1990-talet, i Tyskland har skörden däremot varit hög. I gengäld var Sampo den tidigaste mogna sorten och dessutom den som hade de största blomklasarna. I Danmark är Sampo den sort som oftast används för blomskörd, dels pga. de stora klasarna, dels därför att blommorna har ovanligt hög halt av aromämnen. Bären har medel-hög färghalt men har en tendens att drösa i förtid. Växten är medelstark och upprätt och sorten har visat sig ovanlig frisk i tyska försök. Samyl: Den ena av de två högstskördande sorterna på Rånna Försöksstation, tyvärr också den näst senaste av sorterna, i zon I-mild III bör den dock säkert hinna mogna. Samyl hade även de minsta blomställningarna, men skillnaden mellan sorterna var inte statistisk säker. Även i Danmark och Tyskland har skörden i försök varit hög. Färghalten i bären är ovanligt hög och bären mycket smakrika. Samyl har tendens till förtida bladfall på hösten, ibland gulnar bladen redan innan skörd. Växten är hängande, så Samyl lämpar sig bäst för uppstamning. Samidan: Den sort som hade näst lägsta skörd på Rånna Försöksstation. Blomklasarna var dock stora (stort sett lika stora som Samyl) och skörden relativt tidig. Samidan har ovanligt stora bär, hög färghalt och god smak. Samdal: Den andra av de två högstskördande sorterna på Rånna Försöksstation, även den med de näst största klasarna. Samdal är den av Sam-sorterna som har kraftigast växt. Tyvärr 9
är det också den senast mognande sorten. Färghalten i bären är lägre än i de andra Samsorterna fast smaken är god, och bären har tendens att drösa i förtid. Sambu: Ger låg-medel skörd av medelstora klasar, men har i gengäld mycket hög färghalt i bären. Buskarna är svagväxande med upprätt växtsätt. Skörden är mycket tidig. Korsör och Allesö: Äldre danska sorter. På grund av de 4 ovanståendes nära släktskap rekommenderas det från dansk sida, att ca. 10% Korsör eller Allesö fördelas i odlingen som pollineringssorter. Allesöe har högst C-vitamin- och färghalt och är dessutom en av de syrligaste sorterna, Korsör har den bästa smaken, men i gengäld låg färghalt i bären. Båda sorter har små-medelstora klasar. Båda sorter mognar enhetligt. Norska sorter Alv: Norsk sort som mognar sent, men som är mycket vinterhärdig. Den har små klasar. Österrikiska sorter Haschberg: Medelstora-stora klasar och kraftig växt. Bären mognar sent för svenska förhållanden, och sorten bör nog inte planteras för bärproduktion utanför zon I. Färghalten i bären är mycket hög, men i gengäld är sorten relativ känslig för bladlössangrepp. Skörden är mycket hög och bären drösar aldrig, inte ens under regniga somrar. Huvudsort i Österrike. Donau: En sen sort, dock 1-2 veckor tidigare än Haschberg. Sorten är främst intressant pga. sina extremt stora klasar, dvs. att den är ovanligt rationell att skörda. Sorten har visat sig vara motståndskraftig mot både sjukdomar och skadedjur dock inte mot fåglar, som verkar gilla bären mycket. I gengäld är växten kraftig och hängande, och grenarna mycket vindkänsliga. Donau bör därför odlas i lä och i uppstammad form. En annan nackdel är, att sorten är mycket svår att sticklingföröka, stort sett alla plantor i yrkesmässig odling är ympade, vilket naturligtvis gör etableringen dyrare. Tyska sorter Riese aus Voßloch/Riese aus Vossloch: Denna sort är högst intressant för blomskörd, eftersom halten av färg och aromämnen i bären är låg. Blomklasarna är i gengäld upp till 30 cm i diameter! Tyvärr är det inte så många av dem per buske, skörden är låg och sorten används främst som hemträdgårds- och prydnadssort. Växtsättet är kraftigt och grenarna hängande. Schweiziska sorter: Weisser Holunder (Sambucus nigra var albitida), Vitfläder: Denna sort är en mutation av den vanliga svartflädern, som har förlorat den röda färgen i bären, som därför förblir gulaktiga/vita. Saften från sorten är ljusgrön-ljusgul och smakar mer fruktaktigt än vanlig flädersaft och har mindre av den karakteristiska flädersmaken. Skörden brukar vara lägre än på vanlig fläder. 10
Skörd Handskörd av hela klasar är det vanligaste. Batongskörd av bären är möjligt, men skadar buskarna mycket. Maskinskörd praktiseras inte pga. fläderbuskens bräckliga grenar. I Danmark kan en någorlunda rutinerat skördearbetare plocka 80-120 kg bär i timmen, vilket motsvarar 10-20 kg blommor. I Tyskland räknar man dock inte med mer än 25-60 kg bär per timme. Där dras höga grenar ner med krattor för skörd, i Danmark används stegar. På en stor buske kan man få mellan 10 och 35 kg bär, vilket motsvarar 1,5-3,5 kg blommor. Man kan dock inte räkna med att skörda mer än 1,5-2 kg blommor i rätt stadium (ca. 10% outslagna knoppar per klase) per buske vid en genomplockning. Mindre buskar ger lägre skörd, men snabbare plockning eftersom allt kan plockas från marken. Bären mognar långsamt, från dess att bären blivit svarta går det 2-3 veckor innan de är fullmogna, dvs. att utveckla optimal halt av aromämnen och färg. Det är dock viktigt att inte plocka bären för sent, och att processa, kyla eller frysa dem mycket snabbt (dvs. inom något dygn) eftersom fläderbär är mycket jäsningsbenägna. Man kan räkna med en symbolisk skörd året efter plantering, därefter ökar skörden snabbt. Full skörd kan påräknas år 5-7 efter plantering, dvs. samtidigt som man tvingas börja beskära buskarna. En vanlig livslängd på en odling är 20-30 år, men även 70-80 år gamla planteringar är inte ovanliga i t.ex. Danmark och Österrike, de länderna som hållit på med fläderodling längst. Marknaden Den svenska marknaden för fläderbär är inte stor, traditionen att använda bären har aldrig riktigt fått fäste utom i de varmaste landskapen som Skåne och Södermanland. Även användandet av blommorna är relativt okänd, fast mer vanligt än att använda bären. Priset för blommor brukar ligga på 30-35 kr/kg till svenska, småskaliga industrier som satsar på ekologiska och lokalproducerade råvaror. De kunder som köper större mängder bär eller blommor är i regel mindre sylt- och saftproducenter men marknaden är mycket begränsad och verkar i dag vara stort sett mättad. Säkrast avsättning än så länge är egen förädling. Räkna med 20-30 kr/kg blommor eller bär vid försäljning, lägst pris till områden i Sydsverige och Danmark. Torkade blommor säljs på marknader i Västergötland för 20 kr/dl exkl. emballage. Användning Innan förädlingen börjar måste stjälkarna tas bort från både blommor och bär, eftersom de innehåller blåsyrealstrande glucosider. Detta görs i mindre skala för hand, t.ex. med en grov kam, i större skala använder man i regel samma typ av avstjälkare som används i vinodling. Det betyder i regel viss förlust av saft eftersom fläderbären trycks sönder i avstjälkaren, men är ändå det mest rationella, och därför vanliga. I regel försöker man också under beredningen filtrera bort fröna från bärprodukterna för att slippa glucosiderna i dessa. Blommorna används främst till saft- eller teproduktion, ibland även till gelé eller marmelad samt till fruktvin- (även musserande vin) och likörproduktion, ibland även i naturläkemedel. 11
Man kan även blanda blommorna, färska eller torkade, i t.ex. bakverk, pannkakor, våfflor eller använda dem som smaksättare till vinäger, matolja, senap, honung, sirap eller socker, som hälsosamt strössel eller man kan kandera dem. Bären används till saft, sylt, gelé, mos eller kompott (till vilträtter), fruktvin, likör, snaps och som naturläkemedel. För snapsproduktion är det viktigt att använda sorter med hög halt av aromämnen eller vild fläder, annars blir den för karaktärslös. För saft och syltproduktion blandas fläderbären ofta med mer syrahaltiga frukter eller bär, t.ex. äpple eller rosenkvitten för att få mer smak på produkterna, fläderbären får då främst fungera som färg/antioxidantkälla och viss smaksättare. I Östeuropa utvinner man även livsmedelsfärg ur fläderbären, färgen blir mer svartröd än den från aronia. Både blommor och bär kan användas i bakverk, blommorna främst i kakor, bären kan även användas för att ge färg åt matbröd. Fläder används inom naturmedicinen mot förkylning och inflammation i främst hals och bihålor. Pga. sitt låga innehåll av syra tål människor med t.ex. magsår och njur- och urinstensproblem ofta rena fläderprodukter ganska bra. Näringsinnehåll Näringsämne Innehåll (mg/100 g färskvara) Andel (%) Pro-Vitamin A (Karotin) 0,20-0,51 1 - - Vitamin B 1 0,065 1 - - Vitamin B 2 0,078 1 - - Vitamin B 6 0,25 1 - - Vitamin C* 18,0 1 - - Nikotinsyraamid 1,48 1 - - Pantothensyra 0,18 1 - - Övrigt Essentiella Aminosyror - 40-50 1 5-8 g/l i färskpressad saft Totalt fruktsyror** 1,0-1,1 3 Fosfor (P) 57,0 2 - - Kalcium (Ca) 35,0 2 - - Kalium (K) 305,0 2 - Ovanligt hög halt för ett bär Natrium (Na) 0,5 1 - - Källor: 1 Friedrich, Schuricht 1985; 2 Graf, Kreß 1997; 3 Strauss 1986 * C-vitaminet stabiliseras av innehållet av garvsyra **Ovanlig låg halt av fruktsyror för bär: Vin- och äpplesyra finns i låga koncentrationer, så även ättiksyra och baldriansyra. Citronsyra finns däremot inte alls i fläderbär. Källa: http://www.garteninfos.de/wildobst/dipl2-5.html 12
2-åriga fläderbuskar i förgrunden och en 4-årig plantering längst bort (ovan). I mitten en gammal odling, planterat på för blöt mark. Nog vill fläder ha vattenhållande mark, men den måste vara väl dränerat! Noggrann och årlig beskärning är viktigt i en fläderodling, dessa 20 år gamla buskar står på 4 ggr 4 meter (bild till vänster). Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län
Uppstammade träd är i gengäld mer vindkänsliga och är oftast mer tidskrävande att plocka, eftersom de i regel tillåts bli högre än en odling i buskform. Odling av fläder som buske (ovan och t.v) ger i regel större ogräsproblem än uppstammade träd (nedan), inte minst vid föryngring av buskarna vid nerklippning (ovan t.h.). Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län
Fläder är favoritföda för sorkar, och mycket känsliga för gnag på bark och rotsystem, så plastlistodling är riskfylld i en fläderodling. Alternativ till plasten kan t.ex. fjäderfän vara, fläder trivs bra med den myckna gödseln från fåglarna, och de rör i regel inte bären förän de blivit övermogna (bild t.h.). Ett annat alternativ är ett sidoställda fingerhjul (nedan), som drivs vid markkontakt. Det gör redskapet billigare än hydrauliska sidoställda fräsar, som naturligtvis också kan användas i en fläderodling. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län
Fläderblommor håller på att bli den viktigaste produkten i fläderodlingarna, oftast skördas mer än hälften av klasarna som blommor, i odlingen på bilden överst t.v. finns således bara 10% av klasarna kvar för bärskörd. Denna fördelningen ger ungefär samma vikt i kg på bär och blommor. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län
Den svarta fläderbladlusen är värsta skadegöraren på fläder (bild t.v.). Men också torrsjuka på bären kan ge stora skador under blöta år (bild nedan). Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län Flädergallkvalster får bladen att rulla ihop sig så att fotosyntesen minskar (bilder nedan).