Författare Jensen K. Utgivningsår 2006 Tidskrift/serie Länsstyrelsen Västra Götaland

Transkript

1 Bibliografiska uppgifter för Ekologisk odling av krusbär Författare Jensen K. Utgivningsår 2006 Tidskrift/serie Utgivare Huvudspråk Målgrupp Länsstyrelsen Västra Götaland Svenska Praktiker Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd och växtnäring. Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.

2 Ekologisk odling av krusbär Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen Västra Götaland, november Kompendiet är finansierat gemensamt av EU och Svenska Staten inom Miljöstödsprogrammet och får fritt användas i utbildningssyfte. Däremot får kompendiet inte säljas kommersiellt. Vad är krusbär? Krusbär är i Europa stort sett alltid av arten Ribes uva-crispa (kallas även ibland Ribes grossularia), ev. med viss andel amerikansk krusbär, Ribes hirtellum, dvs. att krusbär är släkt med vinbär. Bären är dock större och antingen röda, gula eller gröna vid mognad. Det finns både industrityper med mycket små bär och storfruktade dessertsorter. Innehållet av pektin är högt i de omogna frukter, och de används vanligt som pektinkälla. Krusbär är i Sverige ett mer eller mindre bortglömt bärslag, särskilt för färskkonsumtion. I utlandet, inom EU särskilt i England, men även i Tyskland är det ganska vanligt att hitta stora dessertbär i livsmedelskedjornas fruktdiskar, särskilt röda sorter. En anledning till att krusbär kommit lite på efterkälken på bärmarknaden är att nästan alla äldre sorter är mycket känsliga för amerikansk krusbärsmjöldagg. Det är en tuff sjukdom som kan döda buskarna på få år, eller i alla fall minska skörden till en bråkdel av vad friska buskar ger, och förstör kvalitén totalt på de få bär som kommer på de angripna buskarna. Efterhand som fler och fler resistenta sorter kommer på marknaden skulle det finnas goda möjligheter för att krusbär åter blir en intressant gröda, även för färskvarumarknaden. Från norskt håll har man föreslagit marknadsföring under namnet nordisk kiwi. Stöd Krusbär hör till de bärgrödor som man kan få gårdsstöd för, förutsatt att man uppfyller tvärvillkoren, håller odlingen i bra skick och har särskilda stödrätter för matpotatis, grönsaker och bär för den odlade ytan. Det är också möjligt att få miljöstöd för ekologisk odling av krusbär. F.n. är stödet på 7500 kr/år under skördeåren, vilket verkar bli fallet även under åtminstone Villkoret för att få miljöstöd är att man har en planteringstäthet på minst 1500 buskar/ha, följer reglerna i EU:s eller KRAV:s regelverk för ekologisk odling, och odlar minst 1000 kvm med krusbär eller krusbär och andra grödor i stödgruppen bär, t.ex. vinbär. Om man inte får annat miljöstöd på gården måste man odla minst 1334 kvm med bär eftersom stöd under 1000 kr inte betalas ut. Plantor och förökning Det finns inga plantskolor med massförökning av krusbär i Sverige, men för mindre planteringar finns det möjlighet att köpa en del sorter främst Invicta och Hinnonmäki gul och röd från svenska plantskolor. I Europa är det främst England, men till viss del även Tyskland och Holland som förökar upp krusbär. Risken att få med allvarliga skadedjur och sjukdomar med importerade plantor är betydligt mindre än med svarta vinbärsplantor, men eftersom vinbärsgallkvalster även kan gå på 1

3 krusbär och det även finns virussjukdomar som kan följa med plantorna bör dessa naturligtvis gås igenom noggrant vid leverans och efter plantering och knoppsprickning. Plantering sker mest lämpligt sent höst eller tidigt vår, dvs. innan knoppsprickning. Man kan föröka krusbärsbuskar på samma vis som vinbär, dvs. med sommar- eller vintersticklingar, men rotningen sker inte så lätt på krusbär som på vinbär. OBS! De flesta sorterna är licensbelagda så man dels måste ha tillstånd att föröka dem, dels betala en avgift till sortägaren. Planteringsavstånd För maskinskörd av industribär är ett plantavstånd på 0,7 m vanligt, men för upprättväxande och svagt växande sorter förekommer ända ner till 0,5 m avstånd mellan plantorna. På mycket kraftigt växande sorter är 1 m vanligt. Radavståndet måste anpassas efter skördemaskinen och företagets gräsklippare. De flesta skördemaskiner behöver minst 4-4,5 m mellan raderna, och oftast ca. 6 m vändtegar i änderna av raden. Vid odling i spaljé, vilket är den vanligaste odlingsformen för stora dessertbär i utlandet är plantavståndet vanligtvis 0,5-1 m. Radavståndet bör anpassas efter företagets gräsklippare, men bör inte understiga ca. 2 meter. I de flesta odlingar ligger radavståndet för spaljéerna på ca. 3 meter. Beskärning En välbeskuren plantering håller sig i god produktion minst år, och kan föryngras genom att skära ner buskarna till 15 cm. Krusbär beskärs traditionellt enligt samma principer som vinbär: Varje år tar man bort ca. 1/3-1/5 av busken genom att skära bort de äldsta grenarna. Detta är utan tvekan det mest skonsamma beskärningssättet för buskarna, men det är också det klart mest arbetskrävande och därmed den dyraste lösningen. På grund av krusbärsbuskarnas långsammare växt kan man dock ofta försökt klara sig med beskärning vartannat år. Ett snabbare sätt är klockmetoden. Varje år skär man bort ¼ av busken med röjsåg, första året från klockan 12 till klockan 3, nästa år från klockan 3 till klockan 6 osv. så att busken förnyats helt efter 4 år. Återväxten av årsskott året efter är alltid kraftigast på den fjärdedel som beskars på hösten eftersom där finns mer ljus. På krusbär är denna metod särskilt behaglig eftersom man så slipper närkontakt med de taggiga buskarna. Föryngring genom nerskärning av hela busken till cm över markytan är möjligt, men återväxten är inte så kraftig som hos vinbär. Viktigt vid maskinskörd är att inte ha för låga buskar (de nedre cm kan inte skördas med vinbärströskare, men väl med handburen skakapparat för vinbär eller havtorn, som dock fungerar betydligt långsammare än des stora tröskmaskinerna). För att inte få för kort årstillväxt bör man begränsa antalet per buske, 6-8 huvudgrenar är lagom. Det är viktigt att tänka på att man för att få miljöstöd för ekologisk odling åtminstone enligt nuvarande miljöstödsregler måste ha en planteringstäthet motsvarande minst 2

4 1500 plantor per ha, och skörda på dessa. Mycket tyder på att samma regler kommer att gälla även framöver, åtminstone under Om man föryngrar ett helt fält samtidigt går det alltså minst 2 år innan man kan skörda på det igen. Många odlare väljer därför att plantera tätare än 1500 buskar/ha och bara föryngra var 5:e eller 6:e rad varje år så att det alltid finns minst 1500 buskar per hektar som skördas. Vid traditionell beskärning eller klockmetoden skördar man på alla buskar och kommer inte i konflikt med miljöstödsreglerna. Under de första 2 åren av en totalföryngring är det viktigt att bekämpa flerårigt ogräs i raderna. Det är även viktigt att hindra gräset i gångarna från att växa in i de numera ljusa raderna. I ekologisk odling kan detta göras med ytlig fräsning eller sidomonterade borstar, eller ev. upprepade flamningar. Även gäss eller andra typer av fjäderfä är en bra hjälp i ogräsbekämpningen. Efter de första två året skuggar buskarna så mycket, att åtminstone fröogräs har mycket svårt att etablera sig där. Ett sätt att minska ogräsproblemet är odling på vävd plast (mypex) eller agryl. I äldre odlingar skulle plastremsor kunna läggas ut på var sida om raden när återväxten börjat. Det systemet skulle göra det möjligt återanvända plasten när nya rader skall föryngras. Kostnaden för plasten skulle därmed minskas avsevärt. För färskkonsumtion av bär ger det bättre kvalitet att odla krusbären som spaljé eftersom det ger bättre plockbarhet och större bär. God plockbarhet är nödvändigt eftersom dessertbären måste skördas för hand. Då binder man upp 3-6 skott per buske till 3-4 trådar med cm mellanrum, och tar bort alla andra. Störst bär får man med bara 3 skott per planta, ett årsskott, ett tvåårsskott som man kan plocka på, och ett 3:årsskott med sidogrenar med bär. Av hänsyn till plockningen på de taggiga buskarna kortas sidoskotten i regel in till 10 cm under vinterhalvåret. Varje år tar man bort det 3-årsskott som man skördat på (eller två treårsskott om man väljer att ha 6 grenar per buske) och börjar dra upp ett (eller två) nya årsskott. Alla andra årsskott tas bort efterhand som de kommer. På det viset kommer alla bär på relativt unga grenar, är lätta att plocka och lätta att bespruta mot t.ex. mjöldagg. Pollinering Krusbärssorter är självfertila och man behöver därför inte plantera flera sorter, men korspollinering ger i regel större bär. Pollinering sker nästan uteslutande med insekter, så pga. krusbärens tidiga blomning är det i regel ekonomisk lönsamt att sätta ut bin eller humlor i odlingen. Välpollinerade blommor ger betydligt större bär (10-25 %) än dåligt pollinerade. Vid odling av dessertbär bör man därför absolut sätta ut pollinerare. I Danmark rekommenderas minst 3 hela samhällen med honungsbin, gärna fler. Om man väljer humlor bör det motsvara 2-3 trippelbon per ha. Krusbärsblommorna är inte så attraktiva för bin, men vid den tiden på året då krusbären blommar har insekterna inte så mycket att välja på, så intresset hos pollinerarna brukar vara ganska bra ändå. 3

5 Jord Krusbär föredrar näringshållande och vattenhållande, gärna mullrik jord och går även bra på tyngre jordar om de är väldränerade och alvluckrade innan plantering. ph-värdet bör inte ligga för lågt, 6-6,5 är lämpligt, högst på lerhaltig jord. Krusbär är dock ganska toleranta vad angår krav på jorden och kan växa utmärkt även på lätt jord, då är bevattning dock en förutsättning för att hålla buskarna fria från mjöldagg. Bevattning För industriodling på vattenhållande mark är bevattning inte vanligt, och i regel inte tvingande nödvändigt heller om man använder mjöldaggsresistenta sorter. Avsaknad av bevattningsmöjlighet kräver dock att buskarna planteras på icke-frostländ mark, så att odlingen inte behöver frostskyddsbevattnas. Möjlighet att bevattna ökar dock odlingssäkerheten om man väljer en typ som kan användas som frostskyddsbevattning. Droppbevattning ger visserligen mindre svampsjukdomar (sällan något stort problem i krusbärsodling) och är mindre vattenkrävande än sprinklerbevattning, men kan inte användas för frostskydd. Välbevattnade buskar får dessutom mindre mjöldagg och brukar även angripas mindre kraftigt att stor krusbärsbladstekel. Därtill kommer att bären blir större. Krusbär har ett mycket grunt rotsystem, i regel når rötterna inte längre ner i jorden än cm. Spaljéodlingar med produktion av stora bär för färskvarumarknaden bör dock kunna bevattnas, helst med droppbevattning för inte att blöta ner bär och blad. Jämn tillgång på vatten ökar bärstorleken och gör också att skotten blir längre. Dels gör långa skott det lättare att handplocka spaljén, dels ökar skörden med varje knopp som finns på skotten. Gödselbehov Krusbärs näringsbehov är dåligt undersökt, men följande mängder ser ut att ge bra skörd: kg/ha kväve, 5-7 kg/ha fosfor och kg/ha kalium radgödslad. Det motsvarar ton stallgödsel per ha. Djupströbädd är ett bra gödselmedel till krusbär eftersom kvävet där är relativt hårt bundet, man kan gärna ge 20 ton/ha i raderna av djupströbädd per år (eller dubbla mängden vartannat år) för att öka mullhalten i jorden, åtminstone på lerhaltig mark. På kall jord kan man eventuell ge lite urin på våren för att ge plantorna kväve tills omsättningen i jorden kommer i gång. I Schweiz ligger den rekommenderade givan så högt som 60 kg kväve per år men där är växtsäsongen betydligt längre än i Sverige. På krusbär är det mycket viktigt inte att ge för mycket kväve, eftersom överskott ökar risken för mjöldaggsangrepp och dessutom ökar grenarnas tendens att lägga sig på marken. Gödseln ges lämpligast på våren. Eftersom näringsbehovet är så begränsat är det inte nödvändigt att dela givan i flera portioner.. Eftersom lerhaltiga jordar ofta redan innehåller mycket fosfor bör man välja fosforfattiga gödselmedel som urin eller vinass på sådana jordar. Detta av hänsyn till mykorrhizasvamparna i jorden som krusbär är rätt beroende av rötterna går bara cm ner i marken. 4

6 Klimat Frost Krusbär blommar tidigt och blomfrost är ofta ett problem. Plantering i kylfällor måste undvikas, lätt slutning är att föredra så att kalluften kan kana bort från buskarna. Då måste raderna förstås läggas någorlunda vinkelrätt mot höjdkurvorna så att buskarna inte stoppar upp kalluften. Det är även klokt att undvika direkt syd- och sydvästläge eftersom buskarna lockas i gång extra tidigt på våren där, så att risken för ett stort antal nätter med frost under blomningen ökar. Frystorkning av grenar är ovanligt, men kan ske på vårvintern, särskilt på blåsiga fält. Lä Krusbär är inte så känsliga för vind. För att undvika frystorkning av grenarna på vintern och skavskador på bären på sommaren bör man dock inte välja de allra mest blåsiga fälten. På grund av krusbärens tidiga blomning är det en fördel med lä då, för att göra fältet attraktivt för pollinerarna. Ogräsbekämpning Ogräs helt in till buskarna konkurrerar med dessa och bör därför undvikas. Speciellt vid odling för maskinskörd får det inte finnas för mycket gräs eller fröställningar från t.ex. baldersbrå, kamomill eller tistel i raderna eftersom dessa förorenar skörden. Odling på plastlist är en möjlighet, huruvida det är lönsamt är osäkert på grund av den oklara prisbilden. För odling av dessertbär i spaljé är plastodling mycket vanlig i utlandet. Plastlist är en stor fördel vid odling av hängande och krypande sorter för att hindra nersmutsning av bären. Tester har klart visat, att om man väljer att odla på plast, då måste man välja hållbar plast som mypex eller agrylväv, inte tunn plastfilm av den typen som används i jordgubbsodlingar. Taggarna på de krypande grenarna river hål i plastfilmen, inte minst när det blåser och rotskott växer rakt igenom, så att ogräseffekten är borta efter bara ett par år. Mypex och agryl håller hela kulturtiden igenom, mypexplast kan till på köpet flyttas till ett nytt fält när man röjer odlingen. Det är klokt att välja att bränna ett kryss i duken inför planteringen framför en håla, krysset hindrar ogräset bättre från att växa. Mekanisk bearbetning av jorden intill plantorna är långt det vanligaste i krusbärsodling, åtminstone för industriodling. Bearbetningen får inte vara för djup, krusbärens rötter ligger mycket ytligt. En sidoställd borstmaskin av samma typ som används i fruktodling är en visserligen dyr möjlighet. Eller billigare kan man välja en sidoställd fingerhacka av den typ som utvecklats för rosodling. Vid körning tillräckligt ofta (ca. 1 gång i veckan om jordytan är fuktig och temperaturen över C) kastas så mycket jord in i raderna att det mesta groende fröogräs täcks över och dör. Fingerhjulen är relativt prisvärda jämfört med t.ex. sidoställda fräsar och borstar, runt kr beroende av hur mycket extra utrustning man vill ha med. 5

7 Marktäckning med flis eller bark annat än möjligen precis runt rothalsen på buskarna bör undvikas på grund av den ökade frostrisk det ger i blomningen. Insådd av vitklöver i gångarna ger mindre konkurrens än insådd av gräs. I odlingar som skördas med maskin kan marktäckningen därför ev. tolereras helt in under plantorna för att undvika tistel, baldersbrå och liknande ogräs, som förorenar skörden. Klövern måste dock hållas kortklippt under växtsäsongen. Växtskydd De medel som nämns i avsnittet är sådana, som 2006 finns på marknaden och får användas i ekologisk odling. Reglerna och sortiment ändras dock från år till år, så kontrollera alltid vad som är tillåtet innan behandling sker. Krusbärsmjöldagg Det finns två olika typer av mjöldagg, som angriper krusbär. Europeisk krusbärsmjöldagg, en typisk mjöldaggsvamp, som ger vit beläggning på blad, årsskott och bär. Amerikansk krusbärsmjöldagg, som också börjar med en vit beläggning, men som sedan utvecklar sig till ett tjockt brunt skikt, som till slut täcker hela busken och så småningom dödar den. Av samma anledning kallas denna mjöldaggsvamp för "krusbärsdödare" på danska och norska. Alla gamla sorter kan i större eller mindre grad angripas av dessa sjukdomar. De flesta nya sorter är dock resistenta eller åtminstone motståndskraftiga mot mjöldaggen - en viss tid. Mjöldaggen ändrar sig hela tiden efter de värdväxter som finns tillgängliga, och ingen resistens varar evigt. T. ex. kan den "resistenta" krusbärssorten Invicta numera angripas av den europeiska mjöldaggen. Viktigaste förebyggande åtgärden är att välja en motståndskraftig sort. Bevattna ofta och regelbundet under torra perioder om det är möjligt eller plantera på vattenhållanden mark. Skada inte rotsystemet med för djup fräsning. Gödsla inte för kraftigt med kväve. Tidigt på våren innan knopparna spricker kan mjöldaggen bekämpas genom besprutning med antingen insektsåpa (se nedan) eller en blandning av 0,5-1 l matolja vispad med 1-1,5 dl såpa per 100 l vatten. Olja och såpa vispas med lite vatten innan blandningen i sprutan. Måste sprutas ut direkt efter blandningen för inte att skikta sig. Man bör göra 1-2 behandlingar innan knoppbrytning. Dessa behandlingar sker för att döda övervintrande sporer. Under och efter lövsprickningen: 1 behandling var 1-2 vecka med såpa (fortfarande 2,5%) eller med såpa/olja, då med sänkt oljedosering (0,3-0,5 l/100 l) och inte i sol, det kan ge brännskador. Dessa sommarbesprutningar har dessutom bra effekt mot krusbärsbladstekelns hungriga larver. God täckning, även på undersidan av bladen är viktig, man måste med andra ord ha en spruta med lågt sittande munstycken som sprutar uppåt, dvs. någon form av bygel med munstycken över raden behövs, alternativt en fläktspruta. Efter bladfall på hösten behandlas åter 1-2 gångar med såpa eller matolja/såpa med hög oljedos, och de nedfallna bladen gödslas lätt med urin eller BioVinass för snabb nedbrytning. Ev. kan man även sönderdela dem med gräsklipparen, borstmaskin, fingerhacka eller fräs. 6

8 Av insektsåpor finns följande att köpa i Sverige: Zense 40, Biodux och Reniderm (alla 2,5% eller 10 l/ha), Zense 100 (1% eller 4 liter per ha), Tri-Emulka (0,1% eller 1 l/ha), av dessa får enbart Reniderm användas i KRAV-odling, tom. 2006, från 2007 får alla ovannämnda medel användas även i KRAV-odling. OBS! Inga av dessa medel bör sprutas i sol, det kan ge brännskador på bladen! Även svavel (i form av medlet Kumulus) får användas mot mjöldagg i ekologisk odling, dosen är 4-5 kg Kumulus/ha. Svavel i så hög dos skadar dock känsliga sorter som Öjebyn kraftigt, och minskar dessutom populationen av rovkvalster, som hjälper till att minska angreppen av gallkvalster. Svavel bör därför om möjligt undvikas helt, eller endast användas som komplement till andra metoder. Olja/såpa, Zense och övriga såpor och alginatmedel har i tyska försök inte minskat populationen av rovkvalster. Stor krusbärsbladstekel Ibland försvinner bladen från krusbärsbuskarna på sommaren så att bara bladstjälkarna sitter kvar. Oftast sker det under en mycket varm period då buskarna fått för lite vatten. Det är krusbärsbladstekelns glupska stekellarver som kaläter buskarna. Larverna är först genomskinnliga och gnager fönstergnag från bladens undersida. Larverna blir dock snabbt stora och blir då blekgröna med svarta punkter runt varje led. Om bladstekellarverna angriper sker det i regel som massförekomst efter en varm och torr period. Regelbunden bevattning under torra perioder brukar minska angreppsgraden. Såpa eller matolja/såpa (se under krusbärsmjöldagg) har bra effekt på larverna, men kräver god täckning. OBS! Spruta ej i full sol, det kan ge brännskador på bladen. I katastrofsituationer kan man få snabb effekt med pyretrummedlen Raptol (tillåten i både KRAV-odling och EU-ekologisk odling) eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling). Även dessa medel bör sprutas på kvällen eller natten eftersom de bryts ner av solljuset. Båda medel dödar alla nyttodjur som finns i odlingen vid behandlingstillfället och medlen bör därför enbart användas i katastrofsituationer. Nyttodjurens ägg överlever dock, så att nyttodjursfaunan så småningom återställs, om medlen inte används mer än högst någon gång per säsong. Krusbärsmottet Krusbärsmottets larver spinner ihop bladen, blomställningarna och de unga karten som äts upp inifrån, brådmognar och ramlar av i förtid. Krusbärsmott är dock sällan något stort problem i en välskött odling. Håll luftigt och väl beskuret i odlingen. Ev. kan Bacillus thuringiensis (Turex) eller såpa/olja/alginat vid kraftiga angrepp användas strax efter larvernas kläckning, men behandlingen måste ske innan de spinner in sig i bladen, så var uppmärksam på våren året efter att de första angreppen upptäckts. Bladfallssjuka I särskilt blöta somrar kan även krusbär angripas av denna vinbärssjukdom. Symptomen är brunvioletta fläckar på bladen, samt förtidig gulfärgning av bladen och förtida bladfall. Upprepade behandlingar med olja eller såpor (se under krusbärsbladmögel) har haft bra effekt mot sjukdomen i danska vinbärsodlingar. 7

9 Snabb nerbrytning av gamla, vissna blad på hösten minskar svampens möjlighet att överleva vintern. Sönderdelning och lätt gödsling (med t.ex. utspädd urin, 1-2 ton/ha eller vinass, ca l/ha) av bladen efter bladfall ökar nerbrytningstakten. Grensmitta kan dödas med vårbehandling med olja. Luftig, välbeskuren odling, där bladverket snabbt torkar upp minskar också angreppen. Vid mjöldaggsbehandling med Kumulus får man bieffekt mot bladfallsjuka, men Kumulus får inte användas mot enbart bladfallsjuka. I Danmark har man i vinbär fått ganska bra effekt av 3-5 gångar såpa eller olja/såpa (se under krusbärsmjöldagg) från knoppsprickningen och framåt med ca. 1 veckas mellan. Det bör fungerar också på krusbär. Starrost Starrost är en svampsjukdom som värdväxlar med starrgräs, som ofta finns i blöta ängar och vid sjöar, dammar och vattendrag. Blad och bär får gulorange vårtor, som vid kraftiga angrepp helt kan förstöra skörden. Tidigare var starrost en ovanlig och stort sett betydelselös sjukdom i södra Sverige, men det har visat sig att den kan uppförökas på ett par år om somrarna är blöta. I Norrland är sjukdomen vanligare, troligen pga. de många myrar nära odlingarna. Svavel har viss effekt på sjukdomen, men får bara användas mot mjöldagg. Att få en sidoeffekt mot rost är dock tillåtet! Bästa åtgärden är att undvika krusbärsodling intill vattenområden med mycket starrgräs och att ha väldränerade fält runt odlingen. Eller ettåriga grödor där fälten plöjs varje år så att starrgräs inte hinner etablera sig. Filtrost Filtrost är en annan rostsvamp, som ibland går på krusbär. Symptomen är mycket små gulorange runda plattor (1-2 mm i diameter) på undersidan av bladen. Svampen kan värdväxla med fembarriga tallar, men kan också klara sin livscykel uteslutande på arter av samma familj som krusbär (t.ex. vinbär och måbär). I regel är sjukdomen värst på vinbär, som alltså inte bör odlas för nära en krusbärsodling. Även fembarriga tallar bör undvikas i närheten av odlingen, svampen kan övervintra på dessa. Även mot filtrost har svavel (Kumulus) har viss effekt, men får bara användas mot mjöldagg. Att få en sidoeffekt mot rost är dock tillåtet! Huruvida olja/såpabehandling hjälper är inte ordentligt undersökt, men är inte otänkbart. Nerbrytning av de vissna bladen (se under bladfallsjuka) minskar svampens möjlighet att övervintrar. 8

10 Sorter Gula och gröna sorter Careless: En mycket vanlig, gammal sort med ljusgröna frukter och hög skörd om inte buskarna får mjöldagg. Careless är mycket känslig! Annars växer den under de flesta förhållanden. Greenfinch: En mycket kompakt växande sort som är motståndskraftig mot amerikansk krusbärsmjöldagg. Ger hög skörd av ljusgröna frukter av god industrikvalitet. Både blomning och skörd är tidiga, så det finns risk för blomfrost. Gul Hinnonmäki: Kan få båda typer mjöldagg, men är inte särskilt mottaglig. Bären är medelstora, runda, mycket söta, men har relativt många hår. Skalet är relativt tunt och går lätt sönder om bären är helt mogna, dvs. att man inte skall vänta för länge om man vill maskintröska. Skörden kan bli mycket hög. Sorten finns med i det svenska E-plantsystemet. Grön Hinnonmäki: Det finns även en mer grönfruktig typ av Hinnonmäki, även denna är ganska så motståndskraftig mot mjöldagg. Annars påminner sorten om Gul Hinnonmäki. Invicta: Motståndskraftig mot amerikansk krusbärsmjöldagg, men kan angripas av den europeiska typen. Bären är gröna, medelstora-stora, avlånga och med få hår. Skalet är relativ tjockt och med tydliga ribbor. Skörden är hög på välbeskurna buskar, men risken för frostskador stor pga. den mycket tidiga blomningen. Invicta finns med i det svenska E- plantsystemet. Jubilee: En av de sorterna som ger högst skörd om den inte får mjöldagg. Bären är stora och mörkgröna, och lämpliga för industri. Finns ej att köpa i Sverige men väl i England. Lepac/Lepaac: Finsk sort. Från tyskt håll anges den som mycket mjöldaggsresistent. Bären är medelstora med god smak. Skörden lär vara hög och ganska sen. Ett tilltalande drag är att buskarna har få taggar. Leveller: Mycket fin smak och hög skörd av gulgröna bär om inte buskarna får mjöldagg. Används främst som dessertbär. Är känsligare än de flesta sorterna för dålig dränerade fält. Finns ej att köpa i Sverige men väl i en del andra EU-länder, bl.a. England. Mucurines/Moucorines: Ej testad i Sverige, får i Tyskland medelstora bär med tunt skal och med viss behåring. Smaken är mycket god och skörden hög. En fördel är att sorten blommar något senare än Invicta och att det därför vanligtvis blir mindre skador av blomfrost. Som alla moderna sorter är Mucorines självklart motståndskraftig mot mjöldagg. Finns ej att köpa i Sverige men väl i Tyskland och England. Tatjana: En storfruktad, taggfri sort som till på köpet lär har god, kraftig smak! Bären är gulgröna vid mognad med tunt skal. Kan mycket väl användas till dessertbär, spaljéring är säkert en fördel eftersom grenarna har en tendens att hänga. Nackdelen är mycket tidig blomning och därmed stor risk för frostskador. Sorten är mjöldaggsresistent än i alla fall. Det finns svenskt virusrensat material att tillgå, däremot kan det vara svårt att hitta bruksplantor i Sverige, däremot förökas sorten kommersiellt i Danmark. 9

11 Röda sorter Achilles: Tidigare huvudsort i Europa. Stora vackra bär med få hår. Skalet är relativ tjockt och smaken syrlig. Skörden är hög. Tyvärr är Achilles mycket mottaglig för mjöldagg - den kan dock hållas fri med olja och bevattning - det har lyckats i Danmark. Röd Hinnonmäki: Påminner om den gula typen, men har färre hår. Röd Hinnonmäki verkar vara stort sett resistent mot mjöldagg. Den får i regel lite större bär än den gula formen, men skörden är oftast lite lägre. Sorten kallas ibland även för Anneli, bl.a. i Norge. Sorten Lepaas/Lepaan punainen omtalas ibland som dottersort till röd Hinnonmäki, ibland som ett annat namn på sorten. En del förvirring råder med andra ord. Sorten Röd Hinnonmäki finns med i det svenska E-plantsystemet. Larell: Nästan taggfri sort. Lär behöva spaljering för att få storlek på bären. Inga erfarenheter i Sverige, men börjar planteras lite i Danmark, dock främst i hemträdgårdar. Martlet/Martlett: Mjöldaggsresistent sort med mycket mörkröda, hårlösa, ganska fasta bär. Skall beskäras ofta och kraftigt för att få bär av någorlunda storlek. Lämpar sig därför bra för spaljering. Det finns svenskt virusrensat material att tillgå. Pax: Ljusröd, mjöldaggstolerant sort med hög skörd. Så hög att bären ofta blir små, särskilt de som kommer på grenar som är äldre än 2 år. Bör säkert odlas i spaljé och med droppbevattning för att få tillräckligt stora bär. Mycket fin smak om den får tillräckligt med vatten och det inte är för många bär på. Det är viktigt att plocka bären fullmogna, färgen utvecklas först sent i utvecklingen, vilket naturligtvis minskar hållbarheten, dock inte allvarligt. Pax har den fördelen att den är taggfri. Ej testat ordentligt i Sverige, men har ingått i norska försök. Remarka: Ej testat i Sverige. Rekommenderas i Tyskland och England för yrkesodling med medeltidig skörd. Växten är medelstark, lätt hängande och grenarna har få taggar. Sorten är än så länge resistent mot mjöldagg. Blomningen medeltidig och bären stora och kala och med god färg. Rokula: En tidig sort med medelstora-stora frukter. Motståndskraftig mot mjöldagg, men bör inte planteras i frostlänt läge eftersom blomningen är mycket tidig. Bären kan spricka i regn, vilket kan minska skörden väsentligt. Används i Tyskland till spaljéodling. Rolanda: Ej testat ordentligt i Sverige, men räknas i Holland och Tyskland som hemträdgårdssort, fast en av de bättre. Bären blir medelstora-stora om busken beskärs regelbundet, annars blir de snabbt små. Skörden är acceptabel och sorten är mjöldaggstolerant fast inte helt resistent. Smaken är god och söt. Finns ibland i diverse gardencentrer. Rote Triumph: Huvudsort i Tyskland och känslig för både vårfrost och mjöldagg. Knappast en sort för vara sig svenskt klimat eller ekologisk odling. Tixia: En ny storfruktig, tjeckisk sort som är mycket motståndskraftig mot mjöldagg. Bären är stora, hårlösa och mörkröda, och mognar ungefär samtidigt med Invicta. Sorten bilder långa, ganska kraftiga skott och passar bra för spaljéodling. Tyvärr är skotten mycket taggiga. 10

12 Härdigheten i Sverige är okänt, annars verkar Tixia vara en lovande sort. Finns ej på den svenska marknaden men väl i andra EU-länder. Whinhams Industri: En av de vanligaste engelska industrisorterna med stora, hårliga röda bär om inte buskarna får mjöldagg. Mycket tolerant vad angår marken, men har dålig återväxt efter kraftig beskärning. Föryngring genom nerklippning är inte att rekommendera. Finns ej att köpa i Sverige men väl i England. Xenia: Även Xenia är en ny tjeckisk, mjöldaggstolerant sort, och den tidigaste storfruktiga, röda sorten på marknaden. Den mognar 4-5 dagar tidigare än Invicta, åtminstone i Tyskland där den testats. Bären är mer ljusröda än systersorten Tixia och smaken inte så kraftig. Bären är annars stora och hårlösa och av mycket fin kvalitet, och skörden verkar vara hög. Buskarna är mycket öppna och skotten tunna, så spaljéodling är säkert ett måste för att inte grenarna skall lägga sig på marken. En fördel med sorten är att de bärande skotten är nästan fria från taggar. I Tyskland har man fått brännskador på bladen i starkt solsken, så odling under tak eller eftermiddagsskugga är säkert en fördel. Som systersorten Tixia är härdigheten i Sverige okänt. Finns ej på den svenska marknaden men väl i andra EU-länder. Skörd Krusbär brukar ge hög och stabil skörd, 5-10 kg/busken är vanligt, minst för dessertbär i spaljéodling där priset dock är högre. Till industri sker praktiskt taget all skörd med vinbärströskare, i småodlingar med bärplockare, ev. kopplat till våtdammsugare. Även en gammal vinbärsskakare, en havtornsskakare eller en ombyggd sticksåg kan användas. Vid maskintröskning måste bären frysas inom 2 dygn för att inte sockersaften, som runnit ur bären skall börja mögla! Leverans till storindustrin sker i regel i djupfryst form i plastade storlådor, till lite mindre förädlare i 5-20 l plastpåsar eller plastbyttor. Till färskkonsumtion bör all plockning ske för hand (oftast i g tråg), eventuellt med bärplockare om bären skall säljas för hemförädling t.ex. i gårdsbutik eller på en matmarknad. Maskintröskade bär möglar för fort och bör därför aldrig säljas till färskkonsumtion! Användning Huvudparten av världens krusbär används i industrin. Vanliga produkter är saft, sylt, kompott, kräm, i utlandet även bärvin. En mindre del av produktionen säljs som dessertbär. Oftast är det speciella odlingar med spaljeuppbindning som specialiserat sig på att leverera till färskvarumarknaden och till konditori och restaurangbranschen. Industribären förorenas ofta med växtsaft under vägen genom skördetröskaren, vilket innebär att de snabbt möglar. Tyvärr hindrar det inte att det ibland kommer ut sådana bär i livsmedelskedjorna och förstör konsumenternas lust att äta krusbär. 11

13 Fina, stora dessertbär för färskkonsumtion säljs ibland även i svenska livsmedelsbutiker, då oftast i g tråg. Även konditorier och restauranger använder en del krusbär, dels stora dessertbär för dekoration, dels industribär för t.ex. desserter, kräm eller tårtor. Krusbär verkar aptitstegrande, de befordrar matsmältningen och verkar laxerande och urindrivande enligt folkmedicinen. Marknad Marknaden för krusbär är i praktiken outnyttjad i Sverige. Det finns stort sett ingen yrkesodling i Sverige, enbart lite för självplock. Behovet av dessertbär för färskvarumarknaden täcks i dag i stort sett av importerade bär. Ibland är mindre saft- och syltfabriker intresserade av ekologiska bär, om de kan räkna med stabila leveranser, vissa även av omogna krusbär som pektinkälla. Då ligger priserna ungefär som på vinbär, dvs ,50 kr per kg för frysta eko-märkta bär. På matmarknader ligger ofta priset på kr/kg. Då är bären i regel skördade med bärplockare. Priset för självplock ligger oftast på kr/kg för konventionella bär. Det är tveksamt om man kan få ut ett särskilt mycket högre pris för ekologiska bär. Priset för dessertbär varierar oftast mellan 12 och 17 kr per 250 g ask och kr per 500 g för konventionella bär beroende av säsong och kvalitet. I utlandet är röda sorter mest efterfrågade, i Sverige verkar det inte finnas någon specifik preferens för röda sorter framför gröna eller gula bland kunderna. Viktigast är att bären är stora. En tröskel som måste övervinnas för att sälja mer krusbär i Sverige är att folk inte vet hur de skall använda bären. Möjligen även att krusbär känns lite mossiga, mormorsbär. I Norge funderar odlarna på att nylansera krusbär åtminstone gröna sorter som midnattssols-kiwi! Det skulle nog inte vara lagligt enligt den svenska marknadsföringslagstiftning där namnet kiwi bara får användas om just kiwifrukter, men en marknadsföring som t.ex. krusbär Norden kiwi skulle kanske kunna öka försäljningen även här. 12

14 Näringsinnehåll Ämne per 100 g färskvikt Krusbär, röda Avfall (%) 1 Energi (kj) 134,4 Energi (kcal) 32,1 Vatten (g) 89 Aska (g) 0,5 Protein (g) 0,8 Fett (g) 0,6 Kolhydrater (g) 5,8 Karoten (µg) 86 Retinolekv (µg) 14,3 a-tokoferol (mg) 0,37 Tiamin (mg) 0,04 Askorbinsyra (mg) 32 Riboflavin (mg) 0,03 Niacin (mg) 0,3 Niacinekv (mg) 0,4 Vitamin B6 (mg) 0,08 Folat (µg) 12 Kalcium (mg) 34 Fosfor (mg) 28 Järn (mg) 0,4 Magnesium (mg) 10 Natrium (mg) 3 Kalium (mg) 148 Zink (mg) 0,1 Mättade fettsyror (g) 0,07 Enkelomättade fettsyror (g) 0,06 Fleromättade fettsyror (g) 0,35 Kolesterol (mg) 0 Monosackarider (g) 5,2 Disackarider (g) 0,2 Sackaros (g) 0,2 Fibrer (g) 3,4 Enligt uppgifter från Livsmedelverkets databas ver , 13

15 Svenska Invicta är den vanligaste, gröna krusbärsorten. Den ger hög skörd, har stora bär och är motståndskraftig mot amerikansk krusbärsmjöldagg. Foto: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län Röd Hinnonmäki/Anneli är fortfarande en av de friskaste och mest storfruktiga, röda sorterna. Foto: Finn Måge, University of Life Sciences, Dep. Of plant and environmental Sciences, Ås, Norge

16 Att beskära en gammal krusbärsbuske genom att selektivt ta bort äldre grenar medan man låter de nyare stå kvar kan påminna om att klippa ett igelkott! Det gäller alltså att hitta ett rationellt sätt att beskära, som samtidigt minskar närkontakten med taggarna så mycket som möjligt Klockmetoden fungerar bra på krusbär, och säkrar att det stort sett bara är röjsågen, som kommer i närkontakt med grenarna och taggarna! Självklart kan man också föryngra buskarna genom total nerhuggning, då går det dock ett par år innan man är uppe i full skörd igen (1:a året efter nerklippningen får man ingen skörd alls, dvs. inget ekostöd heller), och ogräsproblemen ökar. Alla fotonoch ritningar: Kirsten :Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

17 För att få stora bär till färskvarumarknaden och inte minst för skörd av dekorationsbär till konditorier och restauranger måste buskarna hållas unga. På grenar som är äldre än 3 år kommer det visserligen mycket bär på sidoskotten, men de är mycket små. Krusbärsbuskar är lite som äppleträd ju fler frukter det finns, desto mindre blir de. Därför sparar man i regel enbart 3 skott per buske när man önskar att skörda stora dessertbär. Det är dessutom lättare och behagligare att plocka taggiga sorter om det finns få grenar, och lättare att spruta t.ex. mot amerikans krusbärsmjöldagg. Oftast kortas sidoskotten på 3årsgrenarna på vårvintern in till 10 cm längd för att få öppnare buskar. Alla foton och ritningar: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

18 Krusbärens tendens till hängande växt gör det extra vikigt med effektiv ogräsbekämpning inte minst om buskarna skall maskinskördas. Ett sidoställd fingerhjul är nog det mest prisvärda sättet att bekämpa ogräs mekanisk på. Plastlistodling är förstås möjligt, men knappast lönt för industriodling. Marktäckning med flis ökar risken för frostskador på blommorna eftersom marken då inte kan ta upp värme över dagen. Alla foton: Kirsten :Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län