En betesmark i förändring En skalbaggsinventering på restaurerad sandstäppsmiljö vid Kristianstads flygplats Christoffer Sjöholm, Malmö 2010 1
En betesmark i förändring En skalbaggsinventering på restaurerad sandstäppsmiljö vid Kristianstads flygplats Konsultuppdrag utfört 2010 av Christoffer Sjöholm, Malmö Handledare: Pål-Axel Olsson, Ekologihuset, Lund Omslagsfoto: Chrysolina sanguinolenta, från Reitter, Edmund. 1908. Fauna Germanica, DieKäfer des Deutschen Reiches. Lutz, Tyskland 2
En betesmark i förändring En skalbaggsinventering på restaurerad sandstäppsmiljö vid Kristianstads flygplats Christoffer Sjöholm 2010 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Material och metoder...6 Resultat Allmänt... 9 1. Jordlöpare, Carabidae... 9 2. Bladbaggar, Chrysomelidae...11 3. Bladhorningar, Scarabaeidae... 11 Diskussion... 12 Använd Litteratur... 13 3
Sammanfattning En igenväxt betesmark vid Kristianstads Flygplats nära Everöd restaurerades 2009 genom grävning av sandblottor och viss skogning. I samband med restaureringen inventerades områdets jordlöpare, bladbaggar och bladhorningar. 16 arter av jordlöpare, tre arter bladbaggar och en bladhornsart blev funna. Av dem var en art rödlistad såsom nära hotad (NT), bladbaggen Chrysolina sanguinolenta. En annan art som bör noteras var jordlöparen mindre korslöpare, Panageus bipustulatus som även om den ej är rödlistad är en ovanlig torrmarksart. Den övriga faunan var till största delen av trivialare typ. Området ska återinventeras inom en snar framtid för att undersöka ifall det har skett någon större återkolonisering av sandmarksarter. Abstract An overgrown pasture at Kristianstad Airport near Everöd was restored in 2009 by removing vegetation with a digger, exposing bare sand patches, vital for many rare plants and animals. In connection with the restoration the ground beetles, leaf beetles and scarabs in the area was censused using pitfall-traps. 16 species of ground beetles, three species of leaf beetles and one scarab was found. Of these, one species is red-listed as near threatened (NT), the leaf beetle Chrysolina sanguinolenta. Another species that warrant mentioning is the ground beetle Panageus bipustulatus that even if it is not listed as endangered is a rare specie. Most of the other species recorded was of more trivial kind, mostly typical for open forest and low grassing pasture land. The area will be subjected to future censusing to determine if there have been any recolonisation of open sand species from adjacent areas. 4
Inledning Sandiga betesmarker uppskattas nog av de flesta, speciellt på våren då de prydas av vackra och väldoftande blommor, men även på sommaren då det ofta sprider sig en fantastiskt väldoft av vilda kryddväxter såsom backtimjan när man vandrar över hagen, eller på hösten när vackra och rara svampar syntes såsom juveler ibland de nu vissna örterna. Men det är ej bara vi som gillar denna naturtyp utan även ett flertal hotade växter och djur. Ibland djuren är det framför allt insekter såsom flera vackra fjärilar, nyttiga bin och skimrande skalbaggar. Öppna sandmarker i idag en hotad naturtyp i Sverige. Det främsta hotet mot dem i dagsläget är minskat bete och övergödning vilket leder till att de växer igen. Många har även försvunnit och istället blivit planterad tallskog eller sommarstugeområden. Betesmarken vid Kristianstads flygplats var tidigare drabbad av igenväxning men restaurerades 2009, i samband med restaureringen gjordes en inventering av skalbaggar på lokalen för att se vilka arter som där gick att finna. Det är tänkt att området ska återinventeras efter ett par år för att se vilken effekt restaureringen har haft på skalbaggsfaunan. Skalbaggar är lämpliga indikatororganismer för sandmarker då de är väldigt känsliga för förändringar och är relativt lättinventerade med hjälp av fällfångst. Inventeringen gjordes på uppdrag av Lektor Pål-Axel Olsson, Ekologi Huset, Lunds Universitet. 5
Material och metoder Området Området är en betesmark som ligger nära Kristianstads flygplats och Everöd, se Figur 1. Området har restaurerats genom grävning vilket har öppnat upp 4 större sandblottor (Se bild 1) detta utfördes den 28 april 2009. Området har även rensats från träd och buskar. Det ligger flera intressanta sandmarker i närheten varifrån området kan koloniseras. Dock har de ej blivit inventerade så det går ej att säga vilka eventuella rödlistade arter det finns i området. Figur 1. Översiktskarta. Området som inventerades är här utmärkt med X Fällornas placering i området Alla fyra sandblottor inventerades och för att få ett större material som är mer representativt för betesmarken i sin helhet så placerades även fällor ut längs 4 fällinjer. Se Tabell 1. Tyvärr så förstördes fällorna i alla sandblottor förutom nummer fyra. De förstördes av en kombination av djur och människor. Jag misstänker att det ej var medvetet gjort av människor utan bara en okunnig men godhjärtad person som velat städa undan skräp. Ett par fällor var uppdragna av kråkfågel. 6
Tabell 1. De olika delområde vid undersökningen Delområdets namn Kordinater (RT90) Antal fallfällor Delområdes-beskri vning Grävd 4 6201895/c 4 Grävd större sandblotta, ingen växtlighet Linje 1 6201792/1392896-15 Relativt låg 6201768/1392885 vegetation, gräs med örtinslag Linje 2 6201814/1392914-14 Relativt låg 6201780/1392915 vegetation, gräs med örtinslag Linje 3 6201902/1392925-18 Kraftig gräsvegetation, 6201940/1392936 tjockt förnalager Linje 4 6201870/1392944-19 Kraftig gräsvegetation, 6201936/1392955 tjockt förnalager Fällor Som fällor användes två deciliters kaffekoppar i plast som fylldes till 75 % med en dödarvätska. Dödarvätskan utgjordes av 10 % koksaltlösning med en mindre mängd tillsatt oparfymerat diskmedel för att häva ytspänningen. Denna vätska dödar och konserverar effektivt skalbaggar och har den fördelen framför glykol som ofta används att den ej är giftig för djur som kan komma åt att dricka den, den är även billig att tillverka. Fällorna grävdes ner precis i markhöjd och stod ute mellan den 25 maj och förste juni. Efter fällperiodens hälldes innehållet i varje fällområde i individuella påsar, tillverkade av nylonstrumpor, dödarvätskan silades ut och en lapp med information om vilket fällområde fällorna var placerade i lades i ett så kallat eppendorfrör och därefter i påsen som förslöts. Proverna förvarades sen frusna tills de analyserades. Sortering, montering och bestämning Varje påse med fällmaterial blötlades under ca 12 timmar i 10 liter varmt vatten för att avlägsna saltet. Saltet kan annars kan bilda kristaller på skalbaggarna när de torkar vilket försvårar bestämning, nålarna man använder kan även rosta sönder efter en längre tid. Fällmaterialet sorterades sedan blandat med vatten i en vanna. Skalbaggar ur de grupper som jag hade i uppdrag att inventera sorterades ut, resterande djur spritlades för eventuella framtida undersökningar. Större skalbaggar nålades direkt, mindre limmades först upp på papp som i sin tur nålades. Djur från grupper där könsdelarna behövs för säker bestämning fick dessa framtagna och limmade på papp som fästes på samma nål som djuret. Djuren torkades under 2 veckor och försågs sedan med etiketter där det framgår vilket fällområde de härrör från. Skalbaggarna bestämdes sedan under stereomikroskop. Samlingarna förvaras hos författaren. Val av skalbaggsgrupper Jordlöpare valdes då dessa skalbaggar är väldigt artrika i den typ av miljö som här har restaurerats och används både inom och utom landet som indikator organismer för skyddsvärda torrmarker. Det finns även ett flertal arter inom gruppen som är hotade i Sverige och har några av sina sista lokaler just på Österlen. Bladbaggar är en intressant grupp då de är växtätare och ofta monofaga, det vill säga de livnär sig endast på en växtart. De är ofta även kräsna med miljön som växten lever på. 7
Det finns flera arter inom familjen som är knutna till torr sandmark och det kan vara av intresse att se hur snabbt de kan återkolonisera ett restaurerat område. Bladhorningar är en annan grupp som ofta har blivit använd som indikatorer på skyddsvärda torrmarker och den har även den ett flertal mycket hotade arter på denna typ av miljö. Bild 1. En av de grävda ytorna vid flygfältet. Det översta lagret med förna har skalats av. Foto Pål-Axel Olsson 8
Resultat 1.Allmänt T otalt bestämdes 46 skalbaggar fördelade på 20 arter. Två arter får sägas vara sällsynta. Jordlöparen Mindre korslöpare (Panagaeus bipustulatus) med sex rapporterade fynd i Skåne på artportalen och bladbaggen Chrysolina sanguinolentavilken är rödlistad som Nära Hotad, NT. För mer utförlig information angående de olika arternas fördelning i området, se Appendix 1. 2.Jordlöpare, Carabidae 38 individer av jordlöpare blev funna, de var i sin tur fördelade på 16 arter. Guldkornlöpare, Amara aenea En mellanstor (6.2-8.8 mm) art, väldigt varierande i storlek och färgskimmer, men normalt med kraftigt mässingsskimmer. Arten finns i södra halvan av landet och är vanligast vid kusten. Den är en karaktärsart för torra solbelysta marker som dock ej ska vara helt utan växtlighet. Man ser dem ofta springa omkring över sanden under soliga dagar. Två individer noterades. Ängskornlöpare, Amara communis En medelstor (6-8 mm) starkt glänsande art. Skiljs från guldkornlöparen bland annat på dess antennfärg och groparna utformning på halsskölden. En allmän art i hela landet. Den föredrar ängsmark men går även att finna i skog, fuktmark med mera. Den vill ha mer växttäcke än guldkornlöparen. En individ trillade ner i fällorna. Moränkornlöpare Amara quenseli En medelstor (6.4-8.8 mm) mörk art med svagt bronsskimmer, hallsköldens sidor ljusare. Denna art föredrar sand eller grusmark i öppet läge, ungefär samma habitat som guldkornslöparen föredrar men den är ej lika allmän. Den finns spridd över större delen av Sverige. Endast 15 observationer finns rapporterade på artportalen för Skåne. En individ fångades. Hagbroklöpare, Badister bipustulatus En liten (4.8-6 mm) röd och svarttecknad art. Den finns i södra hälften av vårt land och är ej särskilt nogräcknad med sitt habitat, men den verkar föredra öppna lövskogar eller hagmark. En individ blev tagen. Stor marklöpare, Calathus fuscipes En stor (10-14.4 mm.) jordlöpare, glänsande svart med rödaktiga ben. En relativt allmän art i landets södra hälft. Den föredrar hyfsat torr öppen mark, helst gräsbevuxen men är ej så kräsen. En individ fångades. Parklöpare, Carabus nemoralis En stor (22-26 mm.) klumpig art med ofta vackert violetskinande sidor, annars mestadels mörk med viss metallglans. Finns i hela landet, ofta i samhällen men i princip överallt där det är medelfuktigt och viss förna finnes. En individ fångades in. Brun sandjägare, Cicindela hybrida En stor (12-16 mm) väldigt karaktäristisk art. Den är bronsfärgad med vit till beige teckning på täckvingarna. Dess utbredning täcker södra Sverige. Den är en snabbspringande och 9
flygande jägare på öppna sand och grusytor, ej nödvändigtvis så stora, utan man finner den ofta i mindre husbehovssandtag och liknande. 6 individer blev tagna. Blå frölöpare, Harpalus rubripes En stor (8.5-12.2 mm) jordlöpare där hannen oftast är glänsande blåsvart, honan är dock mattsvart. Den finns i södra hälften i landet och gillar grusmark, helst kal, såsom grustag. Man kan även finna den på lastplatser och liknande platser. Tre individer fångades Fuktögonlöpare, Notiophilus palustris En liten (5-6 mm) glänsande skalbagge med stora ögon. Den är fuktighetsälskande och hittas bland annat ibland mossa och vegetation i fuktig lövskog och ängsmark. Den finns spridd större delen av landet och är vanligt förekommande. En individ hittades. Mindre korslöpare, Panagaeus bipustulatus EN halvstor (6.5-7.5 mm) vackert tecknad jordlöpare. Den är svart med ett rött kors på täckvingarna vilket har gett släktet sitt svenska namn, de båda svenska arterna i släktet är väldigt lika men det är viss storleksskillnad och framför allt en kraftig uppdelning i val av habitat. Den finns i Sverige endast i sydöstra delen och verkar ha sin största koncentration på Öland. Denna art förekommer på torra sandiga eller grusiga marker med kortväxt ängsvegetation. Den är ej särskilt vanlig och man hittar normalt endast enstaka exemplar. Endast 6 observationer i Skåne finns inlagda på artportalen. Ett exemplar blev taget. Sommarsollöpare, Poecilus lepidus En stor (11-15.2 mm) kraftigt metallglänsande vacker art som som ger ett relativt slankt intryck. Den finns i hela landet uteslutande på sand och grusmarker med låg vegetation som är öppna och solbelysta. Elva individer blev tagna i fällorna vilket gör den till den vanligaste arten i undersökningen vilket är förvånande då området ej bör ha varit lämpligt för den innan restaureringen, dock så flyger den bra och koloniserar därför snabbt nya områden. Vårsollöpare, Poecilus versicolor En stor (9-12.2) glänsande art som mycket påminner om den föregående. Den finns i hela landet, vanligast i söder, på öppen oftast gräsbevuxen någorlunda torr mark. Två individer insamlades. Strandsvartlöpare, Pterostichus diligens En liten (5.3-6.7) svart art. Den finns i hela landet, saknas bara i rent alpin miljö. Den kan hittas i de flesta typer av mark men föredrar fuktig miljö, skog, myrar, stränder med mera. Två individer blev tagna. Kärrsvartlöpare, Pterostichus nigrita En stor (8.8-12.8) svart jordlöpare. Ger ifrån sig ett illaluktande sekret vid fara liksom de andra arterna i släktet och även några andra grupper av jordlöpare. Den finns i hela landet förutom fjällen. Den gillar fuktig mark, gärna stränder med riklig vegetation. Ett exemplar insamlades. Skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus En stor 9.5-12.6 mm) mörk art med en rad av gropar på vardera täckvinge. Den finns i hela landet förutom i fjällen och är en skogsart. Den går att finna allmänt i både löv och granskog det bör dock finnas ett marktäcke av mossa, löv eller dylikt. En individ blev taget. 10
Svart stumplöpare, Syntomus truncatellus Detta är en mycket liten (2.6-3.2) art, mörkt med som mest ett svagt bronsskimmer, oftast utan. Den finns över större delen av landet och går att finna på de flesta öppna någorlunda torra marker. Tre individ blev tagna. 3. Bladbaggar, Chrysomelidae Fem individer fördelade på tre arter blev fångade. En av arterna, tillika den talrikaste bland bladbaggefångsten är rödlistad som nära hotad, NT. Chrysolina sanguinolenta Nära hotad (NT) En medelstor (6-9 mm) bladbagge, vackert svart med en rödaktig sidorand på täckvingarna. Dess kropp är kraftigt välvd. Den har en sydlig utbredning i Sverige och finns upp till Uppland. Den är framförallt en sandmarksart men den går även att finna på järnvägsbankar och liknande miljöer. Dess larver lever av gulsporre, Linaria vulgaris men de vuxna djuren finner man framför allt krypande på öppna ytor. Den hotas av igenväxande sandmarker och gynnas därför av restaureringsåtgärder som öppnar upp fler sandblottor. Tre individer blev funna i fallfällsmaterialet Cassida denticollis En rätt så liten (5-7.2 mm) sköldbagge. Väldigt platt såsom de andra arterna inom släktet, den är grön med lite roströda färgstänk längst fram på täckvingarna. Den finns i södra hälften av landet och verkar föredra sand eller grusmarker där den livnär sig på rölleka, Achillea millefolium. En individ blev tagen. Gastrophysa polygoni En liten (4-5 mm) vacker bladbagge, metaillblå med röd halssköld. Den finns spridd i större delen av landet men verkar ha sin huvudsakliga utbredning i de södra delarna. Den livnär sig på trampört (Polygonum spp.). En individ trillade ner i våra fällor. 4.Bladhorningar, Scarabaeidae Tre individer alla tillhörande samma art blev funna. Det är ej så överraskande då området ej var betat och restaureringen var gjord för nära inpå insamlingen för det skulle kunna trilla ner någon sandmarksart. Fläckig dyngbagge, Aphodius distinctus En liten (3.5-6 mm) art med gula täckvingar med spridda långa mörka fläckar. Den hittas från Skåne till Hälsingland i de flesta typer av dynga. Tre individer föll ner i fällorna 11
Diskussion Eftersom området var nyrestaurerat förväntade jag mig en trivial skalbaggsfauna och inventeringen gjordes för att i framtiden kunna återupprepa den och se hur pass lyckad restaurering har varit med hänseende på rara skalbaggar. Men förvånansvärt nog visade det sig att det redan fanns två sällsynta sandmarksarter på plats, jordlöparen mindre korslöpare och bladbaggen Chrysolina sanguinolenta, den sista rödlistad. Dessa arter är troligen nya för området och har kommit in från sandmarkerna i närheten, det finns flera på kort avstånd från lokalen. De bör ej ha funnits där innan restaureringen då de båda kräver öppna ytor. Med undantag för ett par andra mer allmänna sandmarksarter så var områdets fauna av skog och igenväxt betesmark typ vilket var förväntat. Några fuktighetsälskande arter var dock mer oväntat, det var dock enstaka djur vilka kan ha spritt sig från närliggande våtområden. Återinventeringar bör ske regelbundet för att se hur faunan utvecklar sig över tiden. 12
Använd Litteratur Hansen, V. 1927. Biller VII. Bladbiller of bønnebiller (Chrysomelidae & Lariidae). Danmarks Fauna 31. Köpenhamn, Danmark Landin, B O. 1957. Svensk insektfauna 9: Skalbaggar. Bladhorningar: fam. Scarabaeidae. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Lindroth, C. H. 1961. Svensk insektfauna. 9, Skalbaggar, Coleopetra. Sandjägare och jordlöpare, fam. Carabidae. 2. omarb. uppl. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Ljungberg, H., Hall, K. 2009. Nyckel till svenska dyngbaggar. Trycksaken, Uppsala, Sverige Ljungberg, H. 2005. Faktablad: Chrysolina sanguinolenta. ArtDatabanken, SLU Ljungberg, H., Svensson, M. 1993. Förenklad Bestämningsnyckel till Svenska jordlöparsläkten (Coleoptera: Carabidae). Lund Lyneborg, L., Coulianos, C-C. 1979. Skalbaggar i färg. Almqvist & Wiksell, Uppsala, Sverige Mindre korslöpare, Panagaeus bipustulatus, illustration från Reitter, Edmund. 1908. Fauna Germanica, Die Käfer des Deutschen Reiches. Lutz, Tyskland 13