Inventering av insektsfaunan på sandmarker vid Lyngby banvall och Kristianstads flygplats under 2015

Transkript

1 Inventering av insektsfaunan på sandmarker vid Lyngby banvall och Kristianstads flygplats under 2015 Christoffer Sjöholm, Sofia

2 Inventering av insektsfaunan på sandmarker vid Lyngby banvall och Kristianstads flygplats under 2015 Konsultuppdrag utfört 2015 av Christoffer Sjöholm, Sofia Handledare: Pål-Axel Olsson, Ekologihuset, Lund. Undersökningen är en del av det EU finansierade SandLIFE projektet. Omslagsbild: Smal frölöpare, Harpalus anxius, från Reitter, Edmund Fauna Germanica 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 4 Material och metoder 5 Resultat Allmänt Skalbaggar, Coleoptera 10 2:1. Jordlöpare, Carabidae 10 2:2. Nyckelpigor, Coccinellidae 12 2:3. Vivlar, Curculionidae 12 2:4. Ängrar, Dermestidae 13 2:5. Knäppare, Elateridae 13 2:6. Halsrandbaggar, Helophoridae 14 2:7. Stumpbaggar, Histeridae 14 2:8. Bladhorningar, Scarabaeidae 14 2:9. Svartbaggar, Tenebrionidae Fjärilar, Lepidoptera Tjockhuvuden, Hesperidae Juvelvingar, Lycaenidae 16 Använd Litteratur 17 3

4 Sammanfattning Två områden i Skåne inventerades medels fallfällor under försommaren2015. Båda områdena är sandmarker som har blivit restaurerade för att skapa öppna ytor med kalkrik sand. Undersökningen fokuserade på marklevande skalbaggar, främst jordlöpare, men en del andra grupper bestämdes för att ge en god bild av områdenas insekts fauna. Totalt bestämdes 123 insekter fördelade på 24 arter, 11 familjer, och två ordningar. Två arter är rödlistade såsom Nära Hotad (NT). Både antalet individer och antalet arter är lite lägre än förväntat, troligen beror det på att vädret var mestadels molnigt och kyligt under perioden som fällorna var utsatta. Abstract Two areas in Scania, southern Sweden were surveyed using pitfall traps during the early summer of Both areas are sandy calcareous grasslands that have been subjected to restoration measures aiming to create open areas with lime rich sand, a habitat that is both rare in itself as well as essential for a multitude of endangered species in Sweden. The survey focused on ground-dwelling beetles, foremost ground beetles (Carabidae) but also other groups where determined. In total 123 insects belonging to 24 species, 11 families and two orders where determined. Two species are listed on the national red list as near threatened (NT). Both the number of species and the number of individuals were lower than expected, which was most likely due to cold and cloudy weather during the survey. 4

5 Material och metoder Områden Två områden inventerades, Lyngby banvall och ett område i nordöstra delen av Kristianstads flygplats. Båda områdena har även blivit inventerade av mig under tidigare år. Områdena har grävda ytor där sanden har skiktas om för att få fram kalkrik sand från djupare lager till ytan och för att skapa sandblottor. Detta har gjorts för att hjälpa hotade djur och växter som är knutna till sandstäpp vilket finns i områdena. Denna naturtyp är i Sverige starkt hotad av bland annat igenväxning och försurning. Omrörning av sandlagren verkar vara ett effektivt sätt att återskapa sandstäpp och hjälpa tynande populationer av organismer knutna till denna naturtyp. Både grävda sandytor och kontrollytor med orestaurerad sandig men mer tät ängsvegetation inventerades med hjälp av fallfällor. De två områdena som undersöktes är här utmärkta med A för Lyngby banvall och B för Kristianstad flygplats. 5

6 Lyngby banvall En gammal banvall som nu har blivit en cykelbana. Området är sandigt med torrmarksflora och ett par grävda ytor med sandblottor. Runt området finns tallskog med inslag av lövträd och buskar såsom hylle (Sambucus nigra), hassel (Corylus avellana) och måbär (Ribes alpinum). Koordinaterna till undersökningsområdet: RT90: / /- 200m. Fällorna var utsatta mellan 16 och 23 maj, Lyngby banvall. Den grävda sandytan är utmärkt med A. Kontrollytan är utmärkt med B Två delområden inventerades, en grävd sandyta med stora sandblottor och sparsam vegetation av bland annat revfibbla (Pilosella lactucella), fältmalört (Artemisia campestris), gul fetknopp (Sedum acre), sandstarr (Carex arenaria), tofsäxing (Koeleria glauca). Den andra ytan var en kontrollyta placerad i ängsvegetation med få och små sandblottor. Vegetationen där var tät med diverse gräs, fingerörter (Potentilla spp.), syror (Rumex spp.) och mossor. Båda delområden inventerades med fem fällor placerade såsom en fyrkant med en fälla i var hörn och en i mitten. Avståndet mellan hörnen var fem meter. 6

7 Kristianstad flygplats Kristianstad flygplats, även känd som Kristianstad Österlen Airport, Kristianstad Airport och Everöds flygplats öppnades 1939 utanför Everöd. Flygplatsen består av en asfaltbana omgiven av sandig gräsmark omgivet av ett högt stängsel för att bland annat hålla ute obehöriga. Utanför det stängslade området finns åkermark, skog och betesmark. Området som jag inventerade ligger i områdets nordöstra del, både innanför och utanför det inhägnade området. Detta område har behandlats med restaureringsåtgärder som syftar till att få tillbaka den artrika sandstäppen i området. Behandlingen inkluderar grävning av sandytor där den kalkrika undre sandlagren fås upp i ytan och sandblottor skapas, vilket är viktigt för många hotade arter i området. Sly och mindre trädpartier har även rensats bort. Restaureringsåtgärderna startade med rensning och grävning av de första ytorna på våren Områdena vid Kristianstads flygplats som inventerades. A visar en större grävd sandyta innanför staketet som omger flygplatsen, B är en kontrollyta med ängsvegetation, C är en grävd sandyta utanför staketet och D är en kontrollyta med ängsvetetation 7

8 De ytor som inventerades var yta A som ligger innanför staketet som omger flygplatsen. Det är en större grävd yta med fin sand. Ytan är mestadels utan vegetation men saknar ej vegetation helt, bland annat växer där tofsäxing (Koeleria glauca), fältsippa (Pulsatilla pratensis), diverse mossor och gräs. Yta B är en kontrollyta som ej har blivit grävd, här är vegetationen tätare med få sandytor. Mestadels är marken täckt av mossor och diverse gräs, men även en del större örter förekommer som till exempel rallarros ( Chamerion angustifolium) vilket kan tyda på hög kvävenivå i marken. Yta C är en grävd yta utanför staketet i en betesmark. Ytan domineras av öppen sand men där är viss vegetation, bland annat gul fetknopp (Sedum acre), tofsäxing (Koeleria glauca), gråfibbla (Pilosella officinarum), violer (Viola sp.) och mossor. Den sista ytan, yta D är en kontrollyta med mycket mossa och även en hel del gråfibbla (Pilosella officinarum) och violer (Viola sp.). Där fanns även en mindre mängd gräs och gul fetknopp (Sedum acre). Liksom på Lyngby banvallar så inventerades ytorna med vardera fem fallfällor. Här var det dock ett visst bortfall av fallfällor, främst på grund av igenfyllning med sand orsakad av vinddrift. I yta A klarade sig tre fällor, i yta B fyra fällor, yta C tre fällor och i yta D fyra fällor. Fällorna var utsatta mellan 16 och 23 maj, Fällor Som fällor användes två deciliters kaffekoppar i plast som fylldes till 75% med dödarvätska. Dödarvätskan utgjordes av 10% koksaltlösning med en mindre mängd tillsatt oparfymerat diskmedel för att häva ytspänningen. Denna vätska dödar och konserverar effektivt skalbaggar och har den fördelen framför glykol, som ofta används att den ej är giftig för djur som kan komma åt att dricka den, den är även billig att tillverka. Fällorna grävdes ner precis i markhöjd. Efter fällperiodens hälldes innehållet i varje fälla i individuella påsar tillverkade av nylonstrumpor, dödarvätskan silades ut och en lapp med information om vilket fällpar fällorna var placerade i lades i ett så kallat eppendorfrör och därefter i påsen som förslöts. Proverna förvarades sedan frusna tills de analyserades. För att ta hålen för fallfällorna användes en så kallad lökspade. Som fällor användes plastkoppar fyllda med saltvatten med lite diskmedel för att bryta ytspänningen. 8

9 Sortering, montering och bestämning Varje påse med fällmaterial blötlades under ca 12 timmar i 10 liter varmt vatten för att avlägsna saltet. Saltet kan annars kan bilda kristaller på skalbaggarna när de torkar vilket försvårar bestämning, nålarna man använder kan även rosta sönder efter en längre tid. Fällmaterialet sorterades sedan blandat med vatten i en vanna. Skalbaggar och andra grupper som kan vara intressanta att undersöka sorterades ut, resterande djur spritlades för eventuella framtida undersökningar. Större skalbaggar nålades direkt, mindre limmades först upp på papp som i sin tur nålades. Djuren torkades under 2 veckor och försågs sedan med etiketter där det framgår vilken fälla de härrör från. Insekterna bestämdes sedan under stereomikroskop. De djur som krävde det genitalie preparerades. Samlingarna förvaras hos författaren. Val av insektsgrupper Tidsbrist gjorde att ett visst urval vid bestämningsarbetet var tvunget. Familjer som bedömdes ha ett högt värde som bioindiktorer eller som misstänktes kunna ge hotade eller på andra sätt intressanta arter valdes främst ut. En del andra grupper bestämdes även om de ej uppfyllde dessa kriterier eftersom de antingen hade ett stort antal individer i fällmaterialet eller för att de var snabba att bestämma. Inom de familjer som valdes artbestämdes allt material. De grupper som ej bestämdes är tidskrävande och bedömdes ha lite betydelse för denna studies mål. 9

10 Resultat 1.Allmänt Totalt bestämdes 123 insekter fördelade på 24 arter, 11 familjer, och 2 ordningar. Två arter är rödlistade såsom Nära Hotad (NT). Både antalet individer och antalet arter är lite lägre än förväntat, troligen beror det på att vädret var mestadels molnigt och kyligt under perioden som fällorna var utsatta. Jag anser dock att sammansättningen av arter ger en god bild av vad områdena hyser. Antalet individer för de olika områden står inom parentes under artinformationen med L = Lyngby banvall, K = Kristianstads flygplats. 2. Skalbaggar, Coleoptera Totalt bestämdes 114 skalbaggar fördelade på 22 arter. Nio skalbaggsfamiljer bestämdes. Två arter (smal frölöpare, Harpalus anxius och stumpbaggen Margarinotus purpurascens) är rödlistade såsom Nära Hotad (NT). Faunan kan sägas vara typisk för torra öppna sandiga gräsmarker med kort kontinuitet. 2:1. Jordlöpare, Carabidae Totalt blev 73 jordlöpare fördelade på tio arter tagna under undersökningen. Av dem var endast en individ och art rödlistad, smal frölöpare, Harpalus anxius som är listad såsom Nära hotad (NT). Guldkornlöpare, Amara aenea En mellanstor ( mm) art, väldigt varierande i storlek och färgskimmer, men normalt med kraftigt mässingsskimmer. Arten finns i södra halvan av landet och är vanligast vid kusten. Den är en karaktärsart för torra solbelysta marker som dock ej ska vara helt utan växtlighet. Man ser dem ofta springa omkring över sanden under soliga dagar. (L: 1, K: 6) Guldkornlöpare, Amara aenea, en vackert skimrande sandmarksart. Från Reitter, Edmund Fauna Germanica Kustkornlöpare, Amara lucida En liten ( mm) kornlöpare, svart med ofta kraftig glans. Den finns längs kusten i södra Sverige. Det är en utpräglad kustart som man hittar på torra kortvuxna gräsmarker på sand eller grus. (L: 0, K: 1) 10

11 Gårdskornlöpare, Amara nitida En relativt stor ( mm) kornlöpare. Svart, vanligen med metalskimmer. Antennernas första tre leder och början av den fjärde är rödgula, de resterande mörka. Man finner den i större delen av Sverige förutom längst i norr. Den verkar dock vara vanligast i södra Sverige. Den är sällsynt och blir normalt funnen med enstaka exemplar. Under 2000 talet har den blivit rapporterad sju gånger på artportalen. Man finner den normalt på ej för torr grussmark med både öppna ytor och vegetation, såsom till exempel grustag och ruderatmarker. (L: 1, K: 0) Grön sandjägare, Cicindela campestris En stor (12-16 mm) jordlöpare med vacker grön färg. Det är en snabb jägare som springer och flyger omkring på öppna ytor, till exempel sandmarker, gångstigar och dylikt. Den är skygg och flyger bort om den upptäcker något större djur såsom en människa så ifall man vill få syn på den gör man bäst i att titta noga några meter framför sig i öppna sandytor. Den finns i hela landet och är vanligt förekommande, speciellt i den södra delen. (L: 3, K: 0) Sandjägarnas larver (här Grön sandjägare, Cicindela campestris) är liksom de vuxna djuren formidabla rovdjur. Från Reitter, Edmund Fauna Germanica Brun sandjägare, Cicindela hybrida En stor (12-16 mm) väldigt karaktäristisk art. Den är bronsfärgad med vit till beige teckning på täckvingarna. Dess utbredning täcker södra Sverige. Den är en snabbspringande och flygande jägare på öppna sand och grusytor, ej nödvändigtvis så stora, utan man finner den ofta i mindre husbehovssandtag och liknande. (L: 47, K: 0) Smal frölöpare, Harpalus anxius Nära hotad (NT) Detta är en medelstor (6.5-8 mm) jordlöpare med en långsträckt mörk kropp. Den var förut funnen i Skåne, Blekinge, södra Halland, Öland, Gotland, Östergötland och Närke. Under 1900 talet minskade den och har nu försvunnit från Östergötland och Närke. Den är fortfarande relativt allmänt förekommande i östra Europas stäpper. Den lever på torr sandmark med sparsam vegetation och gynnas av sandblottor orsakade av störningar från betande djur eller till exempel stridsvagnskörning. Det främsta hotet mot den är exploatering eller igenväxning av de få lämpliga sandmarkslokaler som finns kvar. (L: 0, K: 1) Kopparsollöpare, Poecilus cupreus En stor ( mm) oftast vackert metallglänsande art. Den finns i södra Sverige på ej för torra öppna marker, särskilt på sandmark, även åker. (L: 0, K: 1) 11

12 Vårsollöpare, Poecilus versicolor En stor ( mm) glänsande art som mycket påminner om den föregående. Den finns i hela landet, vanligast i söder, på öppen oftast gräsbevuxen någorlunda torr mark. (L: 0, K: 3) Bronsstumplöpare, Syntomus foveatus En liten ( mm) matt bronsglänsande jordlöpare. Den finns i en stor del av landet men uteslutande på torra och sandiga marker med gles vegetation. (L: 1, K: 2) Svart stumplöpare, Syntomus truncatellus Detta är en mycket liten ( mm) art, mörkt med som mest ett svagt bronsskimmer, oftast utan. Den finns över större delen av landet och går att finna på de flesta öppna någorlunda torra marker. (L: 3, K: 3) 2:2. Nyckelpigor, Coccinellidae Endast en individ/art blev funnen i undersökningen, den mycket allmänna Sjuprickiga nyckelpigan, Coccinella septempunctata. Sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata Detta är en stor (5.5-8 mm) nyckelpiga som nog alla känner igen. Den har röda täckvingar med tillsammans 7 prickar. Den förekommer vitt spritt över hela landet och är mycket allmän. Den livnär sig av bladlöss både som larv och som adult. (L: 0, K: 2) Sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata. Från Reitter, Edmund Fauna Germanica 2:3. Vivlar, Curculionidae Inom denna synnerligen artrika och vitt spridda familj blev 22 individer fördelade på tre arter funna. Alla arterna är typiska för denna typ av torr sandmark. Miarus campanulae En liten (2.3-3 mm) oval svart vivel med nedliggande vitgrå behåring. Snytet är smalt och svagt böjt. Den går att finna över större delen av landet men saknas längst i norr och i fjällen. Arten är knuten till blåklockor (Campanula spp.) där larverna utvecklas i galler på fruktkapslarna. (L: 2, K: 0) Philopedon plagiatus En liten till stor (4-9 mm) vivel med rundad bakkropp och halssköld. Den är mörk och har breda ljusa strimmor på täckvingarna och halssköld. Arten finner man i södra Sverige, 12

13 mestadels vid kusten med ett fåtal inlandslokaler och är i sitt habitat en mycket allmän art. Arten är knuten till sandområden, gärna sandynnsområden men den kan även gå in på sandiga åkrar och trädgårdar och där uppträda som skadedjur på en stor mängd olika grödor. (L: 1, K: 3) Romualdius scaber En liten (3-3.7 mm) brun vivel täckt av grå- och brun-spräckliga fjäll. Den finns över större delen av landet men saknas i fjällen och längst i norr. Det är en hyfsat vanlig art och går att finna i många olika typer av habitat. Larver har rapporteras från rötterna av gråfibbla. Den förökar sig åtminstone till största delen partenogenetiskt. (L: 2, K: 14) 2:4. Ängrar, Dermestidae En art med två individer blev funnen i denna undersökning. Dermestes laniarius En medelstor (6.5-8 mm) mörk änger. Man finner den i Sverige från Skåne till Stockholms trakten, främst längs östkusten. Den är relativt sällsynt med endast 26 fynd rapporterade på artportalen i Skåne under 2000 talet (hämtat ). Den verkar vara starkt knuten till sandmarker, både öppna gräsmarker med sandblottor och sandyner längs kusten. (L: 0, K: 2) Dermestes laniarius, en ovanlig änger. Från Reitter, Edmund Fauna Germanica 2:5. Knäppare, Elateridae Sex individer tillhörande två arter blev funna av denna familj. Båda arterna är allmänt förekommande. Grå knäpparer, Agrypnus murinus En stor (12-17 mm) i grunden svart-svartbrun knäppare med karaktäristisk grå och ljusbrun fjälliknande hårbeklädd översida. Den är allmänt förekommande från Skåne till Västmanland och föredrar torra öppna gräsmarker. Larverna är åtminstone delvist rovdjur i och lever i de övre jordlagren. (L: 1, K: 1) 13

14 Mörk sädesknäppare, Agriotes obscurus En halvstor (7-9.5 mm) brun rätt så bred knäppare. Den är funnen i hela landet även om den i norr endast finns vid kusten. Det är en mycket allmän art på ängar, trädgårdar och liknande områden där dess larver lever av rötter vilket orsaker stor skada för jordbrukare då de äter allt från potatis till vete. (L: 0, K: 4) 2:6. Halsrandbaggar, Helophoridae Inom denna lilla familj av framför allt akvatiska arter blev en individ funnen. Helophorus nubilus En liten (3-4 mm) brunaktig skalbagge med kraftiga ribbor på täckvingarna. I Sverige finns den från Stockholms närområden ner till södra Skåne. Den är ej särskilt vanlig även om den med sitt diskreta levnadssätt kan vara förbisedd. Den har rapporterats 12 gånger under 2000 talet på artportalen i Skåne (hämtat ). I Finland är den rödlistad såsom nära hotad (NT). Man finner den på normalt torra sand och grusmarker, dess levnadssätt verkar dåligt känt, men det är möjligt att den lever i temporära vatten, såsom vattenpölar efter kraftiga regn. (L: 0, K: 1) Helophorus nubilus, en fascinerande bagge. Från Reitter, Edmund Fauna Germanica 2:7. Stumpbaggar, Histeridae Endast en individ blev funnen inom denna grupp, det är dock ej så underligt då de flesta arter inom familjen hittas mestadels på spillning eller kadaver, dock med flera undantag. Arten som blev funnen är dock intressant då det ger en ny lokal för en rödlistad art. Margarinotus purpurascens Nära Hotad (NT) En medelstor (3.5-5 mm) blank svart/mörk platt skalbagge med diffus röd fläck på bakre delen av täckvingarna. Arten har gått kraftigt tillbaka, troligen mest på grund av igenväxning men man finner den ändock över större delen av landet förutom längs i norr och bland fjällen. Den är minst ovanlig i Skåne och på Öland och Gotland. Man finner den på torr ängsmark där den lever av insekter som dras till spillning, kadaver och dylikt. (L: 0, K: 1) 2:8. Bladhorningar, Scarabaeidae Sex individer tillhörande två arter blev tagna. Ingen av arterna är rödlistad, men den ena är trots det mycket rar. Kompostkrypare, Oxyomus sylvestris En liten (2-3.5 mm) mörk bladhorning. Den känns bland annat igen på sin kraftigt punkterade halssköld och täckvingarna som har höga ribbor mellan punktraderna. Man finner den från Skåne till Västergötland samt Uppland. Under 2000-talet har den endast 14

15 rapporterats tio gånger i Skåne på artportalen (uppgift hämtad, ). En sällsynt art som oftast blir funnen vid sållning av kompostmaterial, men man kan även finna den i spillning, bland annat får, på öppna torrmarker. (L: 1, K: 0) Fläckig dyngbagge, Aphodius distinctus En liten (3.5-6 mm) art med gula täckvingar med spridda långa mörka fläckar. Den hittas från Skåne till Hälsingland i de flesta typer av dynga. (L: 1, K: 4) 2:9. Svartbaggar, Tenebrionidae Endast en individ inom denna familj ramlade ner i mina koppar. Arten som blev tagen är dock intressant då den är starkt knuten till öppna sandmarker. Opatrum sabulosum En stor (7-10 mm) svart skalbagge med kraftigt huvud och halssköld. Artens går att finna i Sverige från Skåne till Stockholmstrakten. Den är allmännast på den östra sidan. Den är relativt vanlig i Sverige, speciellt på Öland och Gotland och i Skåne. Dess utbredning sträcker sig ända bort till Sibirien och är på många håll vanlig och på andra håll hotad, till exempel så är den i Finland stark hotad enligt deras rödlista. Man finner den på soliga öppna sand- och grus-marker där den är aktiv under natten och gömmer sig under dagen. Larverna lever av växtrötter och verkar åtminstone ibland vara associerad med myror inom släktet Formica. (L: 1, K: 0) Opatrum sabulosum, från: Calwer, C. G.; Jäger, G. (1876). Käferbuch. Naturgeschichte der Käfer Europas. Stuttgart 15

16 3. Fjärilar, Lepidoptera Endast dagfjärilar bestämdes. Totalt bestämdes nio fjärilar fördelade på två arter och två familjer Tjockhuvuden, Hesperidae Endast en art med två individer blev funna inom denna charmiga familj. Smultronvisslare, Pyrgus malvae En liten (vingspann mm) kraftigt byggd dagfjäril som har mörka vingar med vita fläckar. Man finner den i södra hälften av Sverige. Den vill ha öppen solbelyst mark med kort vegetation. Larven utvecklas på smultron (Fragaria vesca). (L: 2, K: 0) 3. 2 Juvelvingar, Lycaenidae En art inom denna stora och ofta vackert lysande dagfjäril familj blev funnen med sju individer. Mindre guldvinge, Lycaena phlaeas En vacker fjäril med mestadels orange fram vingar med mörka kantiga fläckar och en mörk bård på spetsen av vingen. Bakvingarna har tvärtom en orange taggig kant på annars mörka vingar. Arten är allmänt förekommande i södra halvan av Sverige med några fynd även längre norrut. Den föredrar torra ängsmarker och betesmarker, men kan även hittas i andra miljöer såsom banvallar, ruderatmarker och grustag. Dess värdväxter är olika arter av syror (Rumex spp.) (L: 1, K: 6) 16

17 Använd Litteratur Hansen, V Biller XXI. Snudebiller. Danmarks Fauna 69. G. E. C. Gads Forlag. Köpenhamn, Danmark Hansen, V Biller XXIII. Smaeldere og Pragtbiller. Danmarks Fauna 74. Köpenhamn, Danmark Hansen, V Danmarks fauna : Illustrerede håndbøger over den danske dyreverden. Bd 77, Biller, 25 : ådselbiller, stumpbiller m.m. Gad, Köpenhamn, Danmark Hansen, V Biller XII. Heteromerer. Danmarks Fauna 50. G. E. C. Gads Forlag. Köpenhamn, Danmark Landin, B O Svensk insektfauna 9: Skalbaggar. Bladhorningar: fam. Scarabaeidae. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Lindroth, C. H Svensk insektfauna. 9, Skalbaggar, Coleopetra. Sandjägare och jordlöpare, fam. Carabidae. 2. omarb. uppl. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Lindroth, C. H Våra Skalbaggar och hur man känner igen dem, del I, II och III. Bonniers boktryckeri. Stockholm, Sverige Ljungberg, H., Hall, K Nyckel till svenska dyngbaggar. Trycksaken, Uppsala, Sverige Ljungberg, H Artfaktablad: Harpalus anxius, smal frölöpare. Artdatabanken SLU Lyneborg, L., Coulianos, C-C Skalbaggar i färg. Almqvist & Wiksell, Uppsala, Sverige Ohlsson, A., Wedelin, M., Berlin, G., Elmquist, H Dagfjärilar i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län. Edita Västra Aros AB. Västerås, Sverige Palm, E Danmarks Dyreliv bind 7. Nordeuropas Snudebiller. Apollo Books. Stenstrup, Danmark En nysatt fallfälla, skummet från diskmedlet försvinner efter några minuter 17