Stormen Gudrun informationen till allmänheten Ingår som en del i Handbok i kriskommunikation
Förord KBM sammanfattade erfarenheter efter stormen Gudrun som härjade i Sydsverige under januari 2005. Dessa erfarenheter sammanfattas i skriften Krishantering i stormens spår. Vi konstaterar bland annat att krishanteringssystemet knappast skulle ha klarat ytterligare påfrestningar. En viktig erfarenhet efter stormen Gudrun är vikten av att kunna hantera information på ett bra sätt. Det gäller både information för att skapa och presentera gemensamma och samlade lägesbilder och prognoser, men också för att kunna lämna snabb och korrekt information till drabbade, allmänhet och medier. Rapporten visar på ett antal brister hos flera aktörer och vikten av fungerande samverkan även för informationshanteringen. I detta avsnitt sammanfattar vi den del i rapporten som handlar om information till allmänheten. Omslagsbild: Stormen Gudrun. Röjningen av nedblåst skog har resulterat i ett visuellt träd format i landskapet. Foto: Joakim Berglund Utgiven av Krisberedskapsmyndigheten 0605. Form och produktion: Jupiter Reklam Tryck: NRS Tryckeri 2
Stormen Gudrun informationen till allmänheten Stormen som drabbade Sydsverige i januari 2005 ledde till att en halv miljon elkunder blev av med sin ström och en kvarts miljon teleabonnenter drabbades av avbrott. Skadorna av stormen blev mycket omfattande. KBM har sammanställt erfarenheter från ett antal myndigheter och företag i rapporten Krishantering i stormens spår. I detta avsnitt sammanfattar vi den del i rapporten som handlar om informationen till allmänheten. Allmänhetens förväntningar och behov och hur de har motsvarats Nätbolagen hade stora problem med att få ut information till de drabbade kunderna. Det informationsbehov som uppfylldes i särklass sämst var prognoser för när elen och telefonförbindelserna kunde förväntas komma tillbaka. Prognoserna under den första tiden var för optimistiska och för allmänt hållna. Information om hur många som totalt var utan el och tele hjälpte inte de enskilda abonnenterna. Dessa behövde veta när kommunikationerna skulle fungera för just dem, presenterat på ett geografiskt lättolkat sätt. Kvaliteten på informationen som elföretagen lämnade till sina kunder och samverkande organ varierade påtagligt. Exempelvis uppdaterade vissa företag kontinuerligt sina webbsidor, medan andra inte orkade med detta. I en del fall upprättades informationsplatser ute i skadeområdena, andra gånger inte. De centrala informationsavdelningarna hos både nätbolag
och myndigheter kan sägas ha hamnat något vid sidan om i det kaos som rådde. De hade själva svårt att få uppdaterad information. Detta gav problem på de stora bolagen, som har centraliserade informationsavdelningar som ofta ligger på helt andra platser i landet. Det fanns också centralt en bristande lokalkännedom under krisen, som i sin tur förorsakade missförstånd och felaktig information. Många hade problem med att skicka ut personal för att informera och hjälpa enskilda drabbade. I vissa fall saknade den personal som skickades ut befogenheter att faktiskt påverka Stormfälld skog blockerar vägen till Brönnestad. Foto: Johnny Palmér 4
situationen. Eftersom det handlar om människor i kris, lärde man sig också att det var viktigt att personalen hade kompetens att hantera detta. Det var också viktigt att personalen hade med sig en tydlig legitimation eller bar sin uniform, inte minst med tanke på att stöldligor härjade i vissa områden i stormens spår. Flera länsstyrelser och kommuner upplevde att el- och teleoperatörer i många fall helt lämnade över informationsansvaret till myndigheterna. Vanliga frågor till kommunerna handlade om information om serviceanläggningar, reservkraft och eventuella förändringar i ordinarie service. Man ville också veta vart man kunde vända sig för att få svar på olika frågor. Drabbade och allmänheten förväntade sig i stort sett att kommunen skulle kunna svara på det mesta som rörde stormen i deras kommun. Information om framkomligheten i vägnätet var viktig. Det fanns vissa tillgänglighetsbrister i informationen från Vägverket till allmänheten under och efter stormen. Brister i informationen till allmänheten om t.ex. el- och teleavbrott och trafikhinder fick till följd att Polisen blev överbelastad av frågor, vilket gick ut över den operativa verksamheten. Allmänhetens och mediernas bild av vad KBM förväntas göra vid en kris som stormen Gudrun, visade sig stämma dåligt överens med KBM:s instruktion. En vanlig missuppfattning var att KBM tar över vissa krishanteringsuppgifter och ansvarar för att samordning kommer till stånd mellan aktörer i samhället. Informationskanaler De flesta myndigheter informerade via pressmeddelanden, presskonferenser eller träffar. Kommuner och flera teleoperatörer annonserade i pressen. Radion var också mycket viktig. Ibland fungerade dock inte täckningen ordentligt. Tre länsstyrelser använde sig av informations- och varningssystemet Viktigt Meddelande till 5
Allmänheten (VMA). Många kommuner hade extra beredskap i kommunens växel, som en ytterligare informationskanal. Teleoperatörer gav också information genom kundtjänsterna. Flera kommuner genomförde uppsökande verksamhet med hjälp av egen personal, politiker och hemvärnsförband. Tidningsutbärare och posten användes av flera för informationsspridning till drabbade. På uppdrag av vissa kommuner delade Försvarsmakten ut informationsblad till drabbade. Vid dessa tillfällen kunde man också samla in information tillbaka till kommunerna. Informationen på Internet visade sig vara mycket värdefull även vid elavbrott. Webben kunde nå dem som fanns utanför det drabbade området. Den kunde också nå dem som inte hade el hemma, men som hade tillgång till Internet på arbetet till exempel. I Kronobergs län använde man sig flitigt av upplysningssystemet KrisSam, baserat på IT och telefoni. Samverkan och samordning av information En slutsats som drogs efter stormen Gudrun var att informationssamverkan behöver utvecklas. De inblandade arbetade i alltför stor utsträckning utifrån olika lägesbilder. Även internt inom vissa organisationer kan samordningen förbättras. Rutinerna för samordning över länsgränserna behöver utvecklas. Det är också viktigt att tidigt etablera en informationstjänst på plats för de centrala organisationer som har en roll vid denna typ av händelse. Kommuner och länsstyrelser efterlyser en förbättrad samordning mellan el- och teleleverantörerna för att kunna svara på frågor från allmänhet och myndigheter. Flera elbolag hade en alltför centraliserad informationsspridning. Den bästa kunskapen om det aktuella läget fanns lokalt och den centrala informationsförmedlingen orsakade i vissa fall mer skada än nytta, då denna inte var tillfredsställande uppdaterad. De flesta teleoperatörer visade sig också ha alltför knapphändiga 6
rutiner för informationssamverkan på regional och lokal nivå. Ett system för mer decentraliserad informationshantering efterfrågades därför efter stormen. Inte heller inom transportsektorn fungerade informationssamverkan tillräckligt väl enligt de inblandade myndigheterna. Motsägelsefull information gick ut till allmänheten om läget i järnvägsnäten efter stormen. Många saknade en regionalt bättre samordnad press- och informationstjänst för Banverket och järnvägsföretagen. Systemet för vädervarningar visade sig inte vara tillräckligt bra för hela krishanteringssystemet. Många har påpekat att det är viktigt med en gemensam upplysningscentral för allmänheten vid händelser liknande Gudrun. Kronobergs läns upplysningssystem KrisSam, baserat på IT och telefoni, innebar dock att väl inarbetade och övade rutiner finns i länet för samordnad information till allmänheten. Även om många upplevde att radion fungerade bra så kan samverkan med medierna förbättras. Det är viktigt med en väl etablerad kontakt med massmedierna. Radion fungerade bra som snabb informationskanal, särskilt för länsstyrelser och kommuner. Sveriges Radio hade dock vissa täckningsbrister som skapade störningar i informationsspridningen till en del invånare. Man kunde också märka att de olika lokalradiostationerna samverkade relativt dåligt. Informations- och varningssystemet Viktigt Meddelande till Allmänheten, VMA, utnyttjades inte av någon länsstyrelse under den senare fasen av krisen. Kommuner och länsstyrelser behöver lära sig att anpassa sitt material till etermedierna för att snabbt få ut sina budskap. Det kan vara viktigt att i förväg komma överens med radiokanalerna om deras roll och ansvar i krislägen. De inblandade myndigheterna kände också efter stormen att de behöver ännu bättre informationsflöde till medierna vid den här typen av händelser. 7
2