Klimatanpassning Förändrat klimat Klimatscenarier framtagna av SMHI 2015 visar att klimatförändringarna för Stockholms del bland annat kan innebära att vi får somrar med ökad risk för torka, varmare och blötare vinterhalvår, mer nederbörd och skyfall, högre vattenstånd i Mälaren och Östersjön, högre vattentemperatur med ökad risk för algblomning och längre växtsäsong. Även grönstrukturen i Stockholmsområdet med naturområden, parker, stadsträd och planteringar kommer att påverkas av ett förändrat klimat. I stadsplaneringen behöver dessa förändringar beaktas och anpassningar av befintliga miljöer kan också vara nödvändiga. Parallellt med klimatanpassningen gör också Stockholms stad insatser för att minska klimatpåverkan och har antagit målet att vara fossilbränslefritt år 2040. Exempel på åtgärder som kommunen kan vidta i planarbetet är att ge förutsättningar och vägledning för energieffektiva byggnader och installation av alternativa energikällor, samt planera för ett samhälle med mer miljöeffektiva transporter. Mer information om hur energianvändning och växthusgasutsläpp kan minskas i planeringsskedet finns i Hjälpredans kapitel Byggnaden och Transporter. Temperaturen för Stockholms län beräknas öka med cirka 3 5 grader till slutet av seklet. Störst uppvärmning sker vintertid med upp mot 6 grader. Vegetationsperioden ökar med upp till 100 dagar och antalet varma dagar blir fler. 1 Fler värmeböljor i kombination med förtätning kan medföra ökade problem med heat island-effekter. Heat island-effekter är värmeöeffekter som orsakas av att värme lagras i urbana miljöer som är täta och med mycket hårdgjorda ytor, vilket medför att vind och ventilation av luften minskar och materialen ackumulerar värme. Kombinationen av klimatförändringar (varmare medeltemperatur, fler värmeböljor) och tätare städer innebär att risken för värmeöeffekter ökar. Vegetation och ljusare färger kan minska värmegenereringen, vilket gör att behovet av vegetation både i ett regionalt och i ett lokalt perspektiv kommer öka i framtiden. Årsnederbörden beräknas öka med 20 30 %. Nederbörden ökar mest under vinter och vår. Den kraftiga nederbörden i form av skyfall förväntas också öka. 2 Under sommaren som helhet förväntas en svag ökning av nederbörden med cirka 20 % samtidigt som antalet nederbördsdagar minskar. Detta leder till längre sammanhängande torrperioder vilket i kombination med ökad avdunstning kan öka risken för torka, vattenbrist och försämrad vattenkvalitet i sjöar och Saltsjön. Nederbördsmönstret sommartid 1 Framtidsklimat i Stockholms län - enligt RCP-scenarier. SMHI, Klimatologi Nr 21, 2015. 2 Framtidsklimat i Stockholms län - enligt RCP-scenarier. SMHI, Klimatologi Nr 21, 2015. Sida 1 av 11
förväntas alltså ändras, så att det blir vanligare med skyfall som en följd av kraftiga åskväder, vilket kan leda till fler översvämningar. Enligt de beräkningar och modelleringar som gjorts kommer den ökade nederbörden bli ett av de största problemen för Stockholmsregionen. En viktig fråga med bäring på klimatanpassning är hantering av dagvatten. Detta behandlas i Hjälpredans kapitel Vatten. Vidare påverkar stigande havsnivåer lågt liggande bebyggelse och teknisk infrastruktur men även strandpromenader och andra rekreativa anläggningar vid vatten kommer att påverkas. Den globala havsnivån bedöms enligt IPCC öka med maximalt en meter till 2100, vilket med avdrag för landhöjningen i Stockholm (cirka 5 mm/år) i nuläget beräknas medföra en havsnivåhöjning i Stockholm med cirka 40 cm. Forskningsläget utvecklas ständigt och mer data blir tillgängligt. Vissa forskare hävdar idag att den maximala havsnivåhöjningen till år 2100 kan bli upp till två meter globalt. Det är därför viktigt att det regelbundet görs sammanställningar av forskningsläget kring stigande havsnivåer. Havsnivån kommer dessutom att fortsätta stiga under hundratals år, vilket skapar stora osäkerheter på längre sikt. För Stockholms del bedöms de viktigaste konsekvenserna av ett förändrat klimat fram till 2100 bli: Varmare medeltemperatur; 3 5 grader ( o C). Den tätt bebyggda staden kan komma att bli varmare och drabbas av fler värmeböljor. Risk finns att heat island-effekter och värmestress blir mer kännbara. Behov av beskuggade och svala platser för stadens invånare ökar. Förändringar i nederbörd. Mer nederbörd väntas främst under vinter och vår, medan det kan bli längre torrperioder sommartid. Samtidigt förväntas nederbörden under sommaren också öka något. Skyfall och längre perioder med ihållande regn innebär risk för översvämningar. Behovet av dagvattenfördröjning och magasinering ökar. Nederbördsmängden vid skyfall bedöms öka med cirka 25 % till år 2100. Högre havsnivåer, troligen maximalt 40 cm relativ havsnivåhöjning i Stockholm (korrigerat för landhöjningen) till år 2100. Bebyggelsen måste höjdsättas och anpassas till framtida höjda vattenstånd i havet. Stadsträden kommer att utsättas för stress på grund av ändrade nederbördsförhållanden med bland annat torrare somrar. Stressade träd drabbas i högre utsträckning av sjukdomar. Vattningsbehovet sommartid kommer att öka. Ökande risker för ras och skred samt erosion. Sida 2 av 11
Längre växtsäsong. Framförallt kommer den inledas tidigare på året jämfört med nuläget. Mindre snö och kortare vintersäsong. Mindre is på sjöarna. Översvämningsrisker Sjöar I Stockholm ligger stora delar av staden med förorter i anslutning till Mälaren där både bebyggelse och infrastruktur kan drabbas vid översvämningar, tills det att Slussen är ombyggd och dimensionerad utifrån ny vattenreglering. Ulvsunda, Alvik, Gröndal, Liljeholmen, nordvästra Kungsholmen och Gamla Stan är exempel på områden som kan drabbas. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tagit fram översiktliga kartor över översvämningshotade områden för Mälaren och Tyresåns sjösystem. Figuren nedan visar ett utsnitt ur översvämningskarteringen för Mälaren, hämtad från Miljödataportalen. Sida 3 av 11
Länsstyrelsen har under 2015 fastställt Rekommendationer för lägsta grundläggningsnivå för såväl Mälaren som Östersjön. 2017 har rekommendationer även fastställts för övriga sjöar och vattendrag i Stockholms län. För Mälaren ska ny sammanhållen bebyggelse planeras över 2,7 meter i RH2000, vilket motsvarar den beräknade högsta vattennivån (med en teoretisk återkomsttid på cirka 10 000 år). Dagens medelvattenstånd i Mälaren är 0,86 m (RH2000). Enstaka mindre värdefulla byggnader, såsom uthus och garage, kan placeras ovan 1,5 m enligt länsstyrelsens rekommendationer (vilket motsvarar 100-årsnivån). Om exempelvis byggnader eller infrastruktur planeras under denna nivå, bör det redovisas hur dessa ska klara höga vattennivåer i Mälaren. När det gäller övriga sjöar och vattendrag i länet innebär länsstyrelsens rekommendationer att ny bebyggelse ska planläggas så att översvämningsrisk undviks, men det finns inga generella nivåer angivna i RH2000, utom för Norrtäljeån, Tyresån och Oxundaån. Det beror också på vilken sorts bebyggelse det är: sammanhållen bebyggelse och samhällsfunktioner av betydande vikt behöver placeras ovanför nivån för ett beräknat högsta flöde. enstaka byggnader av lägre värde behöver placeras ovan nivån för ett 100-års flöde. Det är inte klarlagt hur dessa nivåer ska tas fram för enskilda sjöar och vattendrag. För vissa av dem har Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) uppgifter om vattennivåer. När det gäller Bällstaån finns en särskild översvämningskartering. Länsstyrelsens rekommendationer för Mälaren: http://miljobarometern.stockholm.se/content/docs/tema/klimat/malaren/lst-rekommendationer-grundlaggningsnivaer-malaren-2015.pdf Länk till Länsstyrelsens rekommendationer för övriga sjöar och vattendrag i Stockholms län: http://miljobarometern.stockholm.se/content/docs/tema/klimat/oversvamning/lst-rekommendationer-grundläggning-sjoar-och-vattendrag-2017.pdf Länsstyrelsens riskkartor för Mälaren, Oxundaån och Tyrestaån: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/manniska-och-samhalle/krisberedskap/oversvamningar/pages/default.aspx Kartorna för 100-årsflödet för år 2098 är klimatanpassade men har inte tagit hänsyn till en ombyggd sluss. Vattendrag Stadens vattendrag är ibland uträtade och kulverterade och omgivande marker är hårdgjorda i större utsträckning jämfört med förr. Det medför en snabbare ytavrinning vid kraftiga regnväder vilket leder till ökade flöden i vattendragen. Bällstaån är det mest översvämningskänsliga vattendraget i Stockholm. SVOA har en särskild hydrologisk modell för Bällstaån där utbredning av översvämning vid 100-årsflöde har beräknats. Figuren nedan visar ett utsnitt ur översvämningskarteringen för Bällstaån, hämtad från Miljödataportalen. Sida 4 av 11
Staden har tagit fram ett underlag som kombinerar befintliga uppgifter om översvämningsrisker inom Bällstaåns avrinningsområde med pågående och planerade exploateringsprojekt: Bällstaåns avrinningsområde, planeringsunderlag- PM. En användarhandledning för Bällstaåmodellen är under framtagande på SVOA. Saltsjön Stadens generella princip för lägsta vattenstånd för översvämningsskydd vid Saltsjön En generell princip i staden är att lägsta vattenstånd för översvämningsskydd för sammanhållen bebyggelse och samhällsviktiga funktioner vid Saltsjön ska läggas på en nivå på cirka 225 cm i RH2000 (d.v.s. minst 100-års perspektiv och att avsteg från 200-årsperspektivet kan motiveras se Länsstyrelsens rekommendationer). Detta baseras på den förväntade nivån för högsta högvattenstånd år 2100 (+175/180 cm) i kombination med vind- och vågpåslag (+50 cm). S.k. uppstuvningseffekt p.g.a. vind Sida 5 av 11
har av SMHI bedömts som försumbar i centrala Stockholm och södra Värtahamnen. Beräkningen av högsta högvatten år 2100 inkluderar 50 centimeters tillägg för framtida havsnivåhöjning med hänsyn tagen till landhöjningen i Stockholm. Hur nivån på bebyggelsen ska anpassas till framtida havsnivåer och vilken höjdsättning och beräkning av laster som ska följas anges i fördjupade kunskapsunderlag från SMHI. Kompletterande utredningar och beräkningar kan behöva göras, t.ex. för laster. Stadens motiv till att tillämpa denna generella princip är att de områden i staden som angränsar till Saltsjön och som kan utvecklas/bebyggas utgörs av redan ianspråktagen mark med befintlig infrastruktur samt att det efter 2100 kommer att krävas storskaliga åtgärder för att skydda Stockholm och Mälardalen. Stadens princip för lägsta vattenstånd grundar sig på Länsstyrelsens rekommendation avseende förväntade havsnivåer år 2200, att ny bebyggelse och samhällsfunktioner av betydande vikt längs Östersjökust behöver placeras med lägsta grundläggningsnivå ovan nivån 2,70 meter räknat i höjdsystem RH2000. Beräkningen baseras på 100-årsvattenstånd för år 2100 (175cm i RH2000) inklusive säkerhetsmarginal för vind- och vågpåslag samt tidsperspektiv (+90cm). Motsvarande beräkning för förväntade havsnivåer år 2100 innebär placering ovan nivån 220 cm RH2000 (175cm i RH2000+45 cm vind- och vågpåslag). För stadens planering utgör Länsstyrelsens nivå ingen absolut gräns. Om ny bebyggelse placeras under denna nivå behöver staden visa att exploateringen inte blir olämplig. Avsteg från rekommendationerna kan vara motiverat av olika skäl. Avsteg ska motiveras med till exempel riskbedömningar, utredningar eller karteringar för att påvisa att planerad bebyggelse inte drabbas på ett sådant sätt att det är risk för hälsa och säkerhet eller att bebyggelsen tar ekonomisk skada i en översvämningssituation. Länsstyrelsens rekommendationer för Östersjön: http://miljobarometern.stockholm.se/content/docs/tema/klimat/havsnivaer/lst-rekommendationer-grundläggningsnivaer-ostersjon-2015.pdf Läs mer om stigande havsnivåer på Miljöbarometern, inklusive de dokument som refereras ovan: http://miljobarometern.stockholm.se/klimat/klimatforandringar-och-klimatanpassning/stigande-havsnivaer/ Skyfall Stora och intensiva skyfall kan utgöra en potentiell översvämningsrisk i tätorter eftersom kommunala avloppsystem dimensioneras för regn med upp till 10 års återkomsttid. Stockholm Vatten har därför i samarbete med miljöförvaltningen genomfört en skyfallsmodellering som visar möjliga översvämningsrisker vid ett intensivt skyfall med 100-års återkomsttid. Hänsyn har då tagits till de klimatförändringar som kan inträffa till år 2100. Läs mer om skyfallsmodellen på Miljöbarometern: http://miljobarometern.stockholm.se/klimat/klimatforandringar-och-klimatanpassning/skyfall/stockholms-skyfallsmodellering/ Sida 6 av 11
Figuren nedan visar ett utsnitt ur Skyfallsmodellens sannolikhetskarta för marköversvämning, hämtad från Miljödataportalen. I skyfallsmodelleringens metodrapport föreslås tre grundläggande principer som bör tillämpas vid fysisk planering: 1. Säkra ytliga avledningsstråk Avrinningsstråk på markytan, dit vatten naturligt kommer att söka sig vid stora skyfall, bör hållas öppna för att erbjuda säkra avrinningsvägar. 2. Säkra lokala lågpunkter Lågpunkter som kan riskera att översvämmas bör inte bebyggas. 3. Förvärra inte läget för bebyggelse som redan är utsatt för risk I avrinningsområden där bebyggelse riskerar att översvämmas redan med dagens exploateringsnivå bör ytterligare hårdgöring av mark inte tillåtas, såvida inte en fördjupad utredning visar hur översvämningsrisken ska hanteras. Ras och skred Ras och skred hör till den mest dramatiska formen av naturolyckor när de inträffar vid bebyggda områden. Klimatscenarier visar på både större och intensivare nederbördsmängder, vilket sannolikt bidrar till en ökad benägenhet för ras och skred. SGI, Statens Geologiska institut, ansvarar för det Sida 7 av 11
geotekniska området och ger stöd till länsstyrelser och kommuner i geotekniska säkerhetsfrågor som t.ex. risker för naturolyckor i form av ras, skred, erosion och konsekvenser av översvämning. Uppgifter om ras- och skredkänsliga områden finns tillgängliga via SGI:s skreddatabas. MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ansvarar för översiktliga stabilitetskarteringar av bebyggda områden med förutsättningar för ras och skred. För Stockholms läns del ökar riskerna för ras och skred generellt i de områden som redan i dagens klimat är ras- och skredbenägna. Orsaken till detta är till stor del de ökande nederbördsmängderna, vilket leder till förändrade grundvattenförhållanden och högre portryck i marken. Bällstaåns dalgång är ett skredkänsligt område p.g.a. de finkorniga jordarterna. Hälsoeffekter och påverkan på den byggda miljön Ett varmare klimat bedöms ha både direkta och indirekta konsekvenser för människors hälsa. Fler och mer intensiva värmeböljor liksom översvämningar påverkar oss direkt. Bland utsatta grupper finns gamla, små barn och personer med hjärt-, kärl- och lungsjukdomar samt psykiska sjukdomar. Planeringen kan behöva ta hänsyn till att längre perioder av hetta ger ett ökat behov av skugga. Lövträd ger skugga när solen står som högst men släpper fram sol och ljus under vinterhalvåret. Studier utförda av miljöförvaltningen (SLB) visar att temperaturen är högre i tätt bebyggda delar av staden. Studien visar också att närvaro av träd sänker temperaturen på gatunivå. Även närhet till vatten har en temperatursänkande effekt. Ytterligare rapporter med åtgärder som kan vidtas finns under rubriken Användbara underlag nedan. Varmare somrar för även med sig ökat behov av avkylning av byggnader som i viss mån kan hanteras i planeringsskedet (se kapitel Byggnaden ). Även bebyggelsen påverkas om klimatet ändras. Man behöver därför ta hänsyn till en ökad risk för problem med fukt och mögel i ett varmare och fuktigare klimat. Snö- och vindlaster kan komma att ändras liksom häftiga regn- eller snöfall som är av betydelse för anläggningar och lokaler med stora plana tak. Föroreningar Ökade nederbördsmängder och intensitet kan leda till att markföroreningar urlakas och förs till sjöar och vattendrag. Föroreningar som idag är bundna i marken kan även följa med vid ras och skred och påverka omgivningen. Det kombinerade avloppsnätet kan få svårt att klara stora skyfall och förorenat dagvatten kan då behöva bräddas till sjöar och vattendrag. Detta kan förebyggas genom att anlägga fördröjningsmagasin för dagvatten som jämnar ut flödet till ledningsnätet. Se vidare i Hjälpredans kapitel om Vatten och Markföroreningar. Sida 8 av 11
Grönska Genom medveten planering av ny grönska och lokal hantering av dagvatten kan negativa effekter av klimatförändringarna begränsas. Grönytefaktor för kvartersmark är ett planeringsredskap för Stockholms stad som styr mot systemlösningar där stadsgrönska och dagvatten på olika sätt används för att stärka ekosystem, klimatanpassning och samtidigt forma attraktiva gårdar och utemiljöer. Grönytefaktorn bidrar till att ekosystemet och rekreativa funktioner samt dämpar de negativa effekterna av ett förändrat klimat. Grönytefaktor för kvartersmark finns på: http://www.stockholm.se/pagefiles/1023350/gr%c3%b6nytefaktor%20f%c3%b6r%20kvartersmark%202015-06-17.pdf Klimatanpassning i fysisk planering Klimatanpassning är ett brett och komplext område där många aktörer är involverade. Kommunens ansvar väger dock tungt vad gäller att planera för och genomföra åtgärder. Alla skeden i plan- och byggprocessen, från översiktsplanen till detaljplanering och förvaltningsskedet, måste samspela för att minska de negativa effekterna av klimatförändringarna och anpassa staden till ett förändrat klimat. Det handlar också om att i befintlig bebyggelse hantera bland annat teknisk infrastruktur och grönstruktur på ett strategiskt vis för att möta ett klimat i förändring. Stadsplaneringen är ett viktigt verktyg för att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Enligt plan- och bygglagen ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bl.a. behovet av goda klimatförhållanden. Exempel på åtgärder är att i nya planer hantera frågor som rör lokalisering och utformning av verksamheter och bebyggelse utifrån förväntade framtida klimatförhållanden. Även frågor som dagvattenhantering, hantering av översvämningsrisker, höjdsättning av mark och byggnader är relevanta utifrån ett klimatanpassningsperspektiv och kan till viss del regleras i detaljplan. Nedan listas ett urval av de klimatanpassningsåtgärder som kan vidtas i den fysiska planeringen: Planera för och genomför konkreta projekt för att förbättra översvämningsskydd och skydda ledningstunnlar, exempelvis vallar, tätning av tunnlar och förflyttning av teknisk infrastruktur. Använd byggnadsteknik och material som är anpassade till nya förhållanden, avseende bland annat ett blötare klimat. Förlägg byggnader på ej översvämningshotade ytor eller med vattentäta grunder. Reservera markområden som skyddszoner utmed sjöar, vattendrag och havsstränder. Reservera ytor som kan ta hand om dagvatten vid extrema skyfall, säkra ytliga avledningsstråk, säkra lokala lågpunkter samt förvärra inte läget för bebyggelse som redan är utsatt för risk. Sida 9 av 11
Säkerställ grönska och grönstruktur genom detaljplanebestämmelse. Genom planering för ny grönska samt lokal hantering av dagvatten kan negativa effekter av högre temperaturer och ökad nederbörd begränsas. Planera för frikyla alternativt fjärrkyla. Ge möjlighet till solavskärmning och andra byggnadstekniska åtgärder på fasad och vid uteplatser. Ta hänsyn till skred och rasrisk i planeringen. Bebyggelse intill vatten och på jordarter som kan bli instabila måste konsekvensbedömas. Beakta om det finns föroreningar inom områden som kan riskera att översvämmas. Anpassa växtlighet till sorter som bättre tål högre temperaturer och värmestress. Planera för gröna tak. Stockholms stads miljöprogram 2016 2019 Miljöprogrammets mål Hållbar mark- och vattenanvändning rör klimatfrågor. Anspråken på markanvändning i kombination med pågående klimatförändringar, ställer höga krav på hur staden planeras och strategiskt arbetar med grönytor, vattenförekomster och stadsmiljöer för rekreation, biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Stockholms miljöprogram 2016 2019 Mål 3. Hållbar mark- och vattenanvändning Delmål 3.1 Sårbarheter i stadsmiljön till följd av ett klimat i förändring ska förebyggas 3.7 Varje stadsdel ska planeras för god stadsmiljö Sida 10 av 11
Användbara underlag Framtidsklimat i Stockholms län - enligt RCP-scenarier. SMHI, Klimatologi Nr 21, 2015. Mångfunktionella ytor. Klimatanpassning av befintlig bebyggd miljö i städer och tätorter genom grönstruktur. Boverket, 2010 Klimatanpassning i fysisk planering. Länsstyrelserna, 2012 Riskområden för skred, ras, erosion och översvämning i Stockholms län i dagens och framtidens klimat kortversion. SGI och SMHI, 2011 Rapport Nr. 2011-62. Havsnivåer i Stockholm 2011-2110: En sammanställning. SMHI, 2011. Rapport Nr 29. Dimensionerande havsvattennivåer vid Södra Värtan. SMHI, 2012 Rekommendationer för lägsta grundläggningsnivå längs Östersjökusten i Stockholms län med hänsyn till risken för översvämning. Länsstyrelsen Fakta 2015:14 Rekommendationer för lägsta grundläggningsnivå för ny bebyggelse vid Mälaren med hänsyn till risken för översvämning. Länsstyrelserna Fakta 2015:2 Rekommendationer för lägsta grundläggningsnivå längs vattendrag och sjöar i Stockholms län med hänsyn till risken för översvämning. Länsstyrelsen Fakta 2017:1 Kommunstyrelsens beslut 2013-06-19 och gemensamt tjänsteutlåtande 2013-05-21. Rekommendationer för lägsta grundläggningsnivå längs Östersjökusten i Stockholms län. Remiss från Länsstyrelsen i Stockholms län. SMHI tar även fram scenarier om det framtida klimatet för länet och underlag för sårbarhetsanalyser: http://www.smhi.se/klimatdata/framtidens-klimat/klimatscenarier/lan#area=lan&dnr=1&sc=rcp85&seas=ar&var=t Sommartemperaturen i Stockholm. SLB Analys, Miljöförvaltningen i Stockholm, november 2011. Stadsklimatet. Åtgärder för att sänka temperaturen i bebyggda områden. FOI, mars 2012 http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/sv/manniska-och-samhalle/krisberedskap/oversvamningsdirektivet/pages/riskkartor.aspx Bällstaåns avrinningsområde, planeringsunderlag- PM. Miljöförvaltningen PM om stigande havsnivåer baserat på IPCC:s senaste bedömning, med fördjupning om regionala variationer. Miljöförvaltningen 2015 (Miljöanalys) Skyfallsmodellering för Stockholms stad - Simulering av ett 100-årsregn i ett framtida klimat (år 2100). Pramsten, J (2015). Stockholm Vatten AB. Sida 11 av 11