UPPSALA UNIVERSITET Juridiska institutionen Terminskurs 2. Kursrapport för. Terminskurs 2, 30 hp

UPPSALA UNIVERSITET Juridiska institutionen Terminskurs 2 Kursrapport för Terminskurs 2, 30 hp Höstterminen 2011/Vårterminen 2012

1 Kursens innehåll Kursen omfattar 30 högskolepoäng och ingår som obligatorisk kurs i utbildningen för juris kandidatexamen. Kursen är integrerad, men kan delas upp i fem moment (i den ordning de läses); utomobligatorisk skadeståndsrätt, avtalsrätt, kontraktsrätt, fordringsrätt, och arbetsrätt. Momenten har ungefär enligt följande omfattning sinsemellan: skadeståndsrätt, avtalsrätt och arbetsrätt 1/5 vardera och kontraktsrätt och fordringsrätt tillsammans 2/5 (varav kontraktsrätten ¾ och fordringsrätten ¼). Självfallet kan inget ämne läsas uttömmande, men de tre förstnämnda momenten fungerar genomgående bra. Det gör i och för sig också de båda sistnämnda, men om mer genomgripande förändringar skall göras bör de i första hand koncentreras till kontraktsrätten. Fordringsrätten betraktas av studenterna ibland som särskilt svår, och önskemål om mer tid till den förekommer. Kontrakträtten å sin sida verkar studenterna överlag ganska nöjda med. Från lärarhåll kan det dock synas att det är den minst sammanhållna perioden, där det mest tydligt är fråga om nedslag på ett närmast oändligt stort fält. Ett informellt arbete med att se över den delen har påbörjats, med en arbetsgrupp som i sin kärna består av Erika P Björkdahl, Richard Hager och Torbjörn Ingvarsson. Också Torgny Håstad granskar undervisningsmaterialet. Tidsplanen går ut på att arbetet skall utföras under hösten, med en kollegial samling mot slutet av terminen. Arbetet sker förutsättningslöst såtillvida att man är oförhindrad att föreslå ändrade proportioner mellan ämnena på terminen. Det kan dock lika gärna tänkas att resultatet blir att inga genomgripande ändringar bör göras. 2 Kursens uppbyggnad Kursen var under de båda här beskrivna terminerna upplagd på samma sätt. Den inleddes med momentet skadeståndsrätt. Därefter vidtog momentet 2 (16)

avtalsrätt följt av momentet kontraktsrätt och fordringsrätt. Kursen avslutades med momentet arbetsrätt. Under ett antal terminer har varje moment avslutats med ett seminarium som varit tre timmar långt, istället för de vanliga två timmarna. I förra årets kursrapport sades om dessa: Ett undantag är att ett antal seminarier (de avslutande på varje period utom fordringsrätten) är tre timmar långa istället för de normala två. Tanken är att det skall finnas ett avslutande tillfälle för återkoppling, repetition, frågor utanför seminariematerialet och övergripande pedagogiska frågor, men det bör övervägas om nyttan med det överväger avbrottet i rutinerna och de schematekniska problemen. Tretimmarsseminarierna har inte varit misslyckade, men de har ändå inte fyllt sin funktion tillräckligt väl för att motivera det arbete som krävs för att få schemat att gå ihop och den insats det innebär att hålla ett seminarium under tre timmar mot de vanliga två. I grova drag kan man säga att seminarierna ofta blivit vanliga seminarier med ytterligare en timme snarare än ett tillfälle för återkoppling och eftertanke. Inför höstterminen 2012 läggs därför timmarna istället på utpräglade rättsfallseminarier, vilka kommer att bedrivas i halvgrupp under en timma per halvgrupp (varje seminariegrupp delar alltså på ett tvåtimmarspass). Syftet med rättsfallseminarierna är att vi skall få tillfälle att träna rättsfallsanalys (rättsfall är, som bekant, centrala rättskällor i civilrätten) i lugn och ro. Tid och tillfälle skall finnas till att ställa såväl enkla som svåra frågor. En liknande modell användes för ett antal år sedan, då med enskilda föredrag kopplade till varje seminarium. Man kan också betrakta upplägget med dedicerade rättsfallsseminarier som en föreberedelse för Terminskurs 3:s sokrater. En iögonenfallande skillnad därvid är att T2:s rättsfallsseminarium syftar till att läsa långsamt i mindre grupp, medan T3 läser snabbt i dubbel grupp. Förhoppningsvis kan skillnaden vara berikande. 3 Kursens mål Kursens mål återges i kursplanen, bilaga 1. 3 (16)

Enligt kursvärderingarna upplever studenterna generellt att kursens mål uppfyllts väl i vart fall de som svarar på frågan. En genomgående tendens är nämligen att mellan en tredjedel och en fjärdedel av de studenter som besvarar kursvärderingarna väljer alternativet vet ej/ej aktuell/vill ej svara. På en ganska omfattande kursvärdering framstår tydligen frågan inte som tillräckligt relevant för att besvaras. Kommentarerna är också få. Någon enstaka konstaterar att det är svårt att relatera målen till vad man faktiskt gör. En åtgärd kan vara att relatera till målen i inledningstexterna till seminarieuppgifterna, men för att det skall vara motiverat måste den ha ett vidare syfte än att öka svarsfrekvensen på en viss fråga i kursvärderingen. Tillsvidare kan målen fortsätta att tjäna kvalitetssäkrande genom att seminariematerial och examinationsuppgifter utformas med kursmålen i åtanke. Flera gånger har till exempel den så kallade hemtentan (se nedan under 5) använts för att mer uttryckligt träna och examinera mål som att studenterna efter avslutad kurs skall ha kunskap om det systematiska samspelet mellan rättsregler av olika slag inom kursens ämnesområden,, och förmåga att självständigt och kritiskt förhålla sig till rättssystemet och sin roll som jurist. 4 Kursens bärande pedagogiska idéer Undervisningen är problembaserad, med seminarier som centralt undervisningsmoment. För att seminarierna skall fungera förutsätts aktivt deltagande och noggranna föreberedelser i basgrupper. För att det skall vara möjligt att uppnå förutsätts i sin tur egen inläsning, vilken rimligen är det som tar mest tid i anspråk under en students arbetsvecka. Överhuvudtaget bygger kursen på studenternas egen aktivitet. Kursen ska ge juridisk färdighet, systematisk förståelse samt stimulera till kritiskt tänkande. Den katederundervisning som ges, ges väsentligen i form av föreläsningar, medan strävan med seminarierna är att studenternas egen argumentation skall tränas. Lärarollen går i mycket ut att stimulera diskussionen samt att hålla diskussionen inom rimliga ramar. Kursen syftar till förståelse framför detaljkunskaper om innehållet i vissa regler. 4 (16)

Det finns inga planer på att revidera de bärande pedagogiska idéerna i och för sig. Däremot är det en ständig utmaning att kommunicera dem. Modellen innebär också att varje lärare måst fullgöra sin pedagogiska uppgift på sitt sätt. Under de två terminer som rapporten omfattar har lärare med olika yrkesmässig bakgrund (från professorer via domstolsjurister till nyutexaminerade jurister). Mångfalden är berikande, och lärarmötena blir viktiga för att dela erfarenheter. Att det faktiskt sker synes ibland vara fördolt för studenterna, trots att det ingalunda är några hemligheter. På kursråd informeras ofta om hur samverkan går till, men det kan säkert göras på fler sätt och i fler sammanhang. Det kan noteras, apropå bakgrund, att de kommentarer i kursvärderingar som går att hänföra till en viss lärare skiljer sig mycket åt. En lärare kan få utstå kritik av några studenter samtidigt som samma lärare är mycket populär hos andra. Självfallet skall varken popularitet eller dess motsats blandas ihop med kvalitet, men man kan dra slutsatsen att de ganska frekventa lärarbytena som blivit en effekt av 50-timmarskravet för institutionens fast anställda lärare inte bara är av ondo. Varje seminariegrupp och varje student har sett över terminen kanske större chans att få en lärare man är bekväm med, samtidigt som det kan vara utvecklande i sig att möta olika lärarstilar. Egentligen vore nog två lärare att föredra, men det har inte alltid gått att lösa schematekniskt med de givna förutsättningarna (fastanställda lärare som gör 50 h och doktorander som undervisar på en mindre del av terminen). 5 Examination och betygspåverkande faktorer Den sammanlagda poängen på kursen är 60 poäng. För att erhålla godkänt betyg på kursen krävs 30 poäng. Av maxpoängen är det möjligt att erhålla 40 poäng vid den avslutande salsskrivningen. Sådana salsskrivningar (tentamina) har givits i januari, maj och augusti. Höstterminen 2011 gavs tentamen den 12 januari. Resultaten publicerades den 2 februari. Vårterminen 2012 gavs tentamen den 31 maj. Resultaten publicerades den 21 juni. Tentamen i augusti gavs den 9 augusti, resultaten publicerades den 21 augusti. Maximalt 20 poäng kan hämtas från två uppgifter om vardera 10 poäng som fullgörs under terminen; en promemoria ( PM ) om maximalt 12 000 tecken och en hemtenta om maximalt 10 000 tecken. 5 (16)

En tredjedel av kursens sammanlagda poängantal kan inhämtas under terminens gång. Det finns inga planer på att ändra proportionerna, men om de någon gång skall ändras skall inte andelen poäng att hämta under terminen minska. En ökning måste dock vara motiverad av ett pedagogiskt meningsfullt skäl. Man kunde annars tänka sig att poängsätta den muntliga föredragning som varje student håller (som är obligatorisk, men alltså inte poängsatt). Nu fungerar den istället som ett renodlat pedagogiskt moment, och som ett tillfälle att öva inför den poängsatta föredragningen på terminskurs 3. Dessutom kan den återkoppling som varje student får av läraren efter föredragningen ges en mer prestigelös och konstruktiv form, eftersom det inte finns någon risk att den går ut på att försvara en viss poäng. Ett ytterligare sätt att öka mängden betygspåverkande moment vore att låta båda PM vara poängsatta (se vidare under 7). Den ursprungliga anledningen till att blott ett av studenternas PM är poängsatt är att Terminskurs 2 använder en variant på den trappstegsmodell för PMskrivande som tidigare nyttjats på Terminskurs 1. Studenterna skriver två PM på samma ämne. Den första betygsätts inte, men kommenteras utförligt. Den andra promemorian kommenteras och betygssätts av samma lärare som kommenterade den första promemorian. Systemet innebär att studenterna bara får en chans att samla poäng på PM, men eftersom den poänggivande promemorian skrivs på ett bekant område med rättande lärares kommentarer från ett tidigare försök som stöd (om studenten så önskar) är den sammanlagda stressen inför det momentet knappast större än om två inlämningar varit poänggivande. Vissa studenters upplevelser av att PM kommenteras olika av olika lärare (vilket i och för sig är oundvikligt), till vilket man gärna härleder en eller annan orättvisa. Den orättvisan, om den finns, påverkar dock oavsett inte poängen. Tanken med den så kallade hemtentamen är att frågan ska ställas så, att studenterna ges tillfälle att visa att de tillägnat sig en principiell förståelse för kursens ämnen. På en hemtentamen har man möjlighet att utveckla sina resonemang på ett helt annat sätt än under en salsskrivning, samtidigt som det inte finns tid för omfattande efterforskningar med medföljande risk för osjälvständighet. Frågan kan också ställas så att den premierar delvis andra färdigheter är de som premieras vid en salsskrivning respektive vid PMskrivande. Det ger också, vilket är viktigare än det examinerande syftet, 6 (16)

tillfälle till juridisk skrivträning under förhållanden annorlunda än de vid PM-skrivande eller salskrivningar. 6 Basgruppsverksamheten i undervisningen Varje seminariegrupp är indelad i fem eller sex basgrupper med fyra till sex studenter i varje. Seminarieuppgifterna förebereds i basgrupperna, som därmed kommer att vara det forum i vilket det mesta diskussionerna förekommer, student för student räknat. På Terminskurs 2 förekommer ingen basgruppshandledning. Efter ungefär halva terminen delas studenterna in i nya basgrupper. Även om basgrupperna i allmänhet fungerar bra, förekommer att studenter inte finner sig väl i att arbeta i grupp eller inte inser vikten av de diskussioner som bedrivs i basgruppsmötena. Det är tydligt av kursvärderingarna att basgrupperna fungerar olika bra, varför bytet i mitten av terminen bör vara kvar. Mer djupgående problem är dock inte så vanliga, och varje sådant är unik och får hanteras därefter. Nästan alla problem tycks kunna lösas av basgruppen och seminarieläraren, och det finns för närvarande inga planer på att införa någon formaliserad basgruppshandledning eller liknande. 7 Inslag av skrivträning Den huvudsakliga skrivträningen på Terminskurs 2 bedrevs under såväl höstterminen 2011 som vårterminen 2012 i princip inom ramen för en större uppgift. De formella förutsättningarna för densamma beskrivs i Undervisningsplanen (se bilaga 2). Studenterna skrev två PM på samma ämne, vilket består av en serie om tre rättsfall. Vägledning gavs, liksom föregående år, genom en separat instruktion. För att säkra kvaliteten och jämnheten i såväl kommentarer som poängsättning ordnades två rättningsmöten, inför rättningen av respektive PM. Två test-pm rättades och poängsattes av varje lärare för jämförelse 7 (16)

och diskussion. Samsynen i lärarlaget om vilken poäng en viss PM är värd visat sig vara slående, vilket i ännu högre grad gäller den inbördes ordningen mellan två PM. I de fall där någon uppfattning avviker (vilket naturligtvis förekommer) tjänar mötet som utgångspunkt för en diskussion. Skillnaderna visar sig typiskt sett ligga mer i betoning av en egenskap hos en viss PM än i djupgående skillnader i vad som skall premieras i och för sig. Den så kallade hemtentan är ett annat tillfälle för skrivträning, även om det inte poängsätts eller kommenteras särskilt. Självfallet måste dock texten vara begriplig för att kunna rendera poäng, och varje text som skrivs på allvar innebär ett träningsmoment. Detsamma kan sägas om salstentan, men givet förutsättningarna kan förstås ännu mindre kraft läggas på utformningen. Det finns inga konkreta planer på att ändra upplägget. En stor utmaning ligger i att kommunicera tanken med uppgifterna. Ofta tycks formaliafrågor kosta onödigt mycket energi, inte minst på hemtentan. Av kursrådet efter T2 vt 2012 kan man dra slutsatsen att behovet av att få veta hur rättning, betygssättning och liknande går till inte kan överskattas. I kursvärderingarna värderas också en del missnöje, typiskt sett med kommentarer som studenter efter att ha jämfört med andra studenter anser vara alltför knapphändiga. De fåtaliga studenter som begär omprövning av betygsbeslutet hänför sig också ofta(st) till just PM-poängen. Vid dessa granskningar hittas dock ytterst sällan några felaktigheter, men det är i sig själv bekymmersamt att studenterna inte är övertygade om rättssäkerheten. Lösningen förefaller vara kommunikation, till ht 2012 kommer terminen att pröva att ha studentportalens diskussionsforum öppet. En annan utmaning är att uppdatera ämnena med lagom frekvens. Det verkar dock inte behövas av några kvalitetsskäl det är mycket sällsynt att något PM befinnes innehålla plagiat av tidigare års PM (samtliga PM, också de icke poängsatta, granskas i Urkund). 8 Inslag av muntligt framförande Förutom den muntliga färdighetsträning som följer av diskussioner i basgrupper och seminarier håller varje student en individuell föredragning 8 (16)

vid var sitt seminarium. Uppgiften är att inför seminariegruppen göra en föredragning på mellan fem och tio minuter. Föredragningen är obligatorisk, men poängsätts inte (dock måste den uppnå godkänd standard för att anses fullgjord). Efter föredragningen (i pausen eller efter seminariet) ger läraren återkoppling, framförallt på framförandet. Den muntliga föredragningen på Terminskurs 2 kan tjäna som föreberedelse inför den poängsatta föredragningen på Terminskurs 3. I stort sett fungerar de muntliga föredragningarna bra, och det finns inga konkreta planer på att vare sig avskaffa eller utöka momentet. I kursvärderingarna och på kursråden verkar också de flesta studenter vara nöjda med omfattningen. 9 Inslag av rättsteknikträning Hela kursen går på sätt och vis ut på rättsteknikträning. Om man dock menar mer utpräglade färdigheter som att söka relevant material och liknande finns inga särskilda inslag (en föreläsning om rättsfallstolkning kan hänföras till rubriken). I PM är det tillåtet att söka material utöver kurslitteraturen, men det är inte ett moment som framhävs särskilt, utan uppgiften kan mycket väl fullgöras ändå. I samband med att PMuppgifterna återlämnas sker en genomgång i halv- respektive helgrupp (ungefär, PM-skrivandet är uppdelat efter andra principer än seminariegrupperna), och i dessa kan förstås rättsteknikfrågor att få utrymme. Jensen, Rylander och Lindblom, Att skriva juridik samt Samuelsson och Melander, Tolkning och tillämpning är kurslitteratur. Det finns inga planer på att betona rättsteknikträningen ytterligare. De rättsfallseminarier som planeras för ht 2012 kan dock betraktas som ett steg i den riktningen, åtminstone står det lärare och seminariegrupper fritt att använda dem så. 9 (16)

10 Värdering av de olika undervisningsformerna Föreläsningar Merparten av föreläsningarna har varit introducerande, på ett eller annat sätt. De förmedlar systematiska grundstrukturer, går igenom av centrala regler, ger utblickar i den kommersiella verkligheten, tillhandahåller lösningsmodeller m.m. En del föreläsningar har dock varit mer teoretiska till sin karaktär. Överlag verkar föreläsningarna vara uppskattade, och man vill gärna ha fler. Studenterna synes dock inte eniga i frågan om föreläsningarna skall vara introducerande eller djuplodande. Seminarier Inför föregående termin skapades en del nya seminarier, seminarier som i år fick en chans att sätta sig. Seminarieuppgifterna är också genomgående ganska uppskattade, något mer i skadeståndsrätt och arbetsrätt än i de övriga momenten. Kontraktsrättens problem ligger nog främst i att den kan upplevas som lite partikulär och svårgripbar, särskilt i de seminarier som avser att belysa kontraktsrätten genom att göra nedslag i visa problemkomplex, gärna icke lag-reglerade. Det kan, åtminstone till dels, bemötas med att lärarna försöker stimulera till att koppla ihop områdena, lärarens insats kan då vara att förmedla en känsla av en helhet. Den får förstås inte drivas så långt att det blir en falsk bild. Kanske kan utbildningen så småningom ge studenterna en viss trygghet i att civilrätten inte nödvändigtvis alltid hänger ihop fullständigt men därom är nog inte rättsvetenskapen helt enig, vilket inte får vara en hemlighet på en utbildning som skall vila på vetenskaplig grund. Seminarieserierna i skadeståndsrätt och arbetsrätt är som sagt överlag något mer uppskattade än de övriga serierna, men de börjar i vissa delar bli lite gamla. Man skall kanske inte laga det som inte är trasigt, men seminariematerialet bör vara en levande materia. Terminskurs 2 skulle dessutom till sin helhet kunna bli ännu mer integrerad, och en del av det arbetet kan vara att skapa fler ämnesintegrerade seminarier. 10 (16)

11 Kurslitteraturen Litteraturlistan finns bilagd i Undervisningsplanen (se bilaga 2). Den har endast uppdaterats med avseende på nya upplagor. Kurslitteraturen är omfattande. Vissa val har gjorts för att hålla den inom rimliga gränser, såsom att fastighetsrätten inte har någon egen bok, vilket istället nyttjanderätt till fast egendom har (eftersom det inte täcks av andra framställningar). I skadeståndsrätt finns en etablerad lärobok, utan egentliga alternativ. En punkt som ibland föranleder kritik är det val mellan två böcker i avtalstolkning som kurslitteraturlistan erbjuder. De båda böckerna (Adlercreutz, Avtalsrätt II och Lehrberg, Avtalstolkning) är dock jämbördiga, och vilken man föredrar är en fråga om personlig läggning en frihet man dock kan lämna åt den enskilde studenten att avgöra. Självfallet skrivs inte heller några examinerande moment så att den ena eller andra boken ger någon fördel gentemot den andra. Man kan också notera att de som uttalar starka åsikter i kursvärderingen om vilken bok som skall väljas inte väljer samma bok, tvärtom synes sympatierna vara ganska jämt fördelade. I fordringsrätt finns en fungerande framställning (som uppskattas av många, och där kritiken främst går ut på att den skall innehålla vissa korrekturfel). I arbetsrätt upptar kurslitteraturlistan två böcker, som till viss del överlappar varandra. Den lösningen är dock ändå, enligt vår bedömning, att föredra. Alternativen skulle varken bli väsentligt kortare eller billigare. Man kan, och bör, också uppmärksamma att kurslitteraturlistan upptar nästan uteslutande manliga författare. Det kan naturligtvis vara så att det med tiden kan komma att jämnas ut, men man kan hjälpa tiden på traven genom att aktivt söka alternativ. Sådana ansträngningar har dock inte givit resultat, och det kan inte komma på fråga att välja kurslitteratur efter författarens kön med mindre allt annat är lika, och så är inte förhållandena. 12 Internationalisering Det finns inga uttryckliga inslag av internationalisering som sådan, vad det nu skulle vara. Däremot finns både på seminarier och föreläsningar med 11 (16)

internationellt material som grund (det mest tydliga är kanske den uppgift och den föreläsning som handlar om obehörig vinst, men det finns flera andra exempel). Civilrätten är i många delar mer eller mindre tydligt drivna av EU-rätten, men det är möjligt att det inte alltid pekas på uttryckligt (även om det förstås förekommer under seminarier och på föreläsningar). I kursmaterialet finns också några rättsfall från EG-domstolen. Utslag av internationalisering har också använts i undervisningssammanhang, som i en tentamensfråga som utgick från ett (autentiskt) lagstiftningsförlag vilket syftade till att få svensk rätt att överensstämma med EU-rätten. Det finns inga planer på att föra in internationalisering som ett självständigt moment. Däremot kommer föreläsare och seminarieledare att också fortsättningsvis vara fria att diskutera internationalisering i uttryckliga termer. 13 Hållbar utveckling Kursens materiella innehåll snuddar vid hållbar utvecklig i ett seminarium som angår reglerna om ersättning för miljöskada i 32 kap. MB. Tidigare har en del kursmaterial, till exempel seminarieuppgifterna, publicerats på studentportalen istället för att tryckas upp. Efter en del klagomål från studenter finns de nu istället upptryckta tillsammans med rättsfall och övrigt kursmaterial vid sidan av kurslitteraturen. Nuvarande ordning fungerar acceptabelt i administrativt hänseende. Vad som egentligen bäst främjar hållbar utveckling är inte undertecknad kompetent att avgöra. 12 (16)

14 Genus och andra kritiska perspektiv På kursen syns uttryckliga moment av kritiska perspektiv till föreläsningar (de har haft titlar som Kritisk avtalsrätt och Rätten och matrix ). Det skall dock inte förstås så att det inte finns utrymme för kritiska perspektiv i övrigt, och några seminarier kan pekas ut som mer uttryckliga i det avseendet. I kursmaterialet finns ett par artiklar med uttryckligt kritiska perspektiv (Thomas Wilhelmsson, Avtal och jämlikhet samt Reinhold Fahlbeck, Arbete kontra kapital. En omvänd tankeövning) Hur väl kritiska perspektiv faller ut beror naturligtvis på enskilda seminariegrupper. Man kan därvid slås av hur effektivt domarperspektivet inympas i unga juris studerandes tankevärld. Det ligger förvisso något sunt (och kritiskt) i att man reagerar på moment som uttryckligen marknadsförs som kritiska och som därför gärna förefaller vara uttryck för politiska påbud utifrån, i värsta fall med ringa värde för den riktiga verksamheten. Det är dock bestickande att andra perspektiv framstår som udda eller till och med irrelevanta hur studenter egentligen kan veta det låter sig inte riktigt utläsas, men man kan misstänka att det har att göra med hur vi examinerar. Om kritiska perspektiv fick större utrymme i examinationer skulle de kanske i motsvarande mån upplevas som mer relevanta. På terminskurs 2 har den så kallade hemtentan flera gånger använts för att ge ett sådant inslag, och någon fråga på tentan har ofta haft ett mer eller mindre uttryckligt inslag. De måste ju dock hålla sig inom kursens ram, och tillgängligheten på litteratur är en begränsande faktor. Man bör förstås löpande överväga att prioritera om i kurslitteraturen (att föra in mer litteratur kan knappast komma på fråga), men det bör självfallet ske i samordning med seminariematerialet. Vad, om något, som kan avvaras är inte heller uppenbart. En i någon mening begränsande faktor är naturligtvis lärarnas kompetens. De är, oavsett bakgrund, duktiga jurister men de har sällan någon särskild utbildning i teoretiska perspektiv. Så länge inte vi förser jurister med det inom utbildningen kan vi knappast heller förvänta oss att jurister vi rekryterar som lärare har skaffat sådan utbildning vid sidan av. Situationen är för övrigt inte annorlunda för fast anställda lärare. 13 (16)

15 Former för kursvärdering Kursen har utvärderats genom studentportalens funktion för kursvärderingar. Kursvärderingen har legat ute från några veckor före tentamen till några veckor efter densamma. Några påminnelser har under varje termins kursvärdering givits, också de med studentportalens funktion för dylika. Kursvärderingen Ht 11 besvarades av 48 %, medan vårterminens kursvärdering besvarades av endast 44 %. Svarsfrekvensen varierar något, och den är under alla omständigheter lägre än vad som skulle vara fallet om kursvärderingarna gjordes på traditionellt sätt, det vill säga på pappersformulär på sista seminariet. Dock är nog kvaliteten på svaren högre genom att utvärderingen kan besvaras i lugn och ro, och om man så vill i mer hanterbara delar. Många av de studenter som besvarat kursvärderingen har också lagt ner mycket energi på att ge utförliga kommentarer, vilket självfallet är värdefullt. Studenterna uttryckte vid efterkursrådet till vt-12 att de uppskattade att kunna svara efter att tentan var gjord, och också från kursledningens sida är det självfallet värdefullt att kunna få återkoppling också på tentan. Till detta kommer att tentamen är ett viktigt pedagogiskt moment på kursen, varför det är olyckligt om den inte kan utvärderas tillsammans med alla övriga moment. En kritik som kan riktas mot kursvärderingen ligger egentligen utom terminskursens kontroll, nämligen att den är alltför omfattande. Den stora mängden utbildningsgemensamma frågor gör att det praktiska utrymmet för terminsegna frågor är ganska litet. Man kan till exempel fråga sig om fyra frågor om biblioteket verkligen är motiverat. Till detta kommer att kursvärderingens längd medför tekniska problem, det har flera gången varit svårt att få ut hela sammanställningen av kursvärderingen från studentportalen. Särskilt kursvärderingen ht 2011 medförde stora problem i det avseendet. På något svar kan man ana att någon student också haft svårt att se hela kursvärderingen, men ingen har påpekat det särskilt. 14 (16)

16 Lärargruppens sammansättning och kompetens Lärarlaget bestod under höstterminen 2011 av två disputerade lärare och fyra odisputerade, varav två med erfarenhet från domstol. Två av de odisputerade lärarna hade erfarenhet från undervisning på juristprogrammet när terminen började. En lärare var (och är alltjämt) kvinna, hon undervisade på heltid den terminen. Av sammanlagt 15 föreläsare var fyra kvinnor. Inga ytterligare lärare var inblandade i PM-rättning och därtill knuten återkoppling under terminen. Under vårterminen 2012 bestod lärarlaget av sex disputerade lärare (varav fyra professorer), en doktorand, en lärare med erfarenhet från domstol och två lärare utan erfarenhet från domstol eller annars. En av dessa hade två terminers erfarenhet av undervisning på terminskurs 2 när terminen började. Fem av de undervisande lärarna var kvinnor, varav fyra undervisade på ett eller flera moment. En undervisade hela terminen. Av 14 föreläsare var fyra kvinnor. En doktorand utöver de som deltog i seminarieundervisning deltog i PM rättning och därtill knuten återkoppling. Karolina Stenlund har varit kursamanuens under såväl ht 2011 som vt 2012. Hon har med rätta varit uppskattad av såväl lärare som studenter (det sistnämnda framgår av kursvärderingar och inte minst omdömena på efterkursrådet från vt 2012). Den ökade andelen disputerade lärare under vårterminen beror på det krav på att varje fastanställd lärare skall göra minst 50 timmar på grundutbildningen. Kravet har fört det goda med sig att det har involverat lärare i terminen, men det löser för T2:s del inte lärarbristen, utan underskottet av fast anställda lärare består. Eftersom fastanställda lärare också tidigare ställt upp på lärarmöten och med kursmaterial är skillnaden inte heller i det avseendet så stor. En lite besvärande bieffekt är att schemat innehållit väl många lärarbyten för vissa grupper, eftersom det har pusslats ihop med ett ganska stort antal lärare som gör en liten del av terminen. En trevlig bieffekt är att flera studenter uttrycker uppskattning över att få se professorer i seminarieundervisning. Också de utifrån rekryterade lärarna var genomgående populära, och man kan notera att studenters uppfattning skiljer sig mycket åt. Av den anledningen förefaller de många bytena av seminariegrupplärare inte vara att beklaga i och för sig. 15 (16)

Andelen kvinnliga lärare varierar mellan de båda terminer som kursrapporten omfattar. Höstterminen 2011 var andelen påfallande liten, medan kvinnliga lärare stod för fler undervisningstimmar än manliga lärare under vårterminen 2012. Den fördelningen som då rådde får betraktas som jämn (inom ett spann på 60-40 %). Förhoppningsvis kan terminen fortsätta att locka såväl kvinnliga som manliga lärare, även om rekryteringen och tillsättningen av lärare också, och i huvudsak, måste styras av andra principer än intresset av en jämn könsfördelning. Uppsala den 17 september 2012 Mikael Hansson Kursföreståndare Bilagor: 1. Kursplan 2. Undervisningsplan 3. Samtliga tentamensskrivningear med kommentarer 4. Schema 5. Protokoll från kursråd 6. a. Kursvärdering (sammanställning) b. kodnyckel till kursvärdering 16 (16)