PROJEKTRAPPORT Workshop Dricksvatten 2014 Skriven av Anna Johansson 2014-12-05
Sammanfattning Under 2014 har ett projekt om dricksvatten genomförts i Kalmar län och Region Gotland med syftet att öka kunskapen, kompetensen och samsynen mellan inspektörerna i regionen. Projektet samordnades av Miljösamverkan Sydost på uppdrag av länens tillsynsmyndigheter. Projektet har genomförts genom workshop-tillfällen för inspektörerna samt ett studiebesök på ett dricksvattenverk. Utvärderingar som gjorts efter workshop-tillfällena visar på att inspektörerna varit nöjda, att de känner att de fått mer insyn i hur kollegorna arbetar, ökat sin egen kompetens och känner sig inspirerade att fortsätta arbetet med att utveckla dricksvattenkontrollen. Inspektörerna tycker att det är värdefullt att få tillfälle att diskutera kontrollrelaterade frågor med sina kollegor. Projektets syfte Workshop är ett arbetssätt där deltagarna delar med sig av sina kunskaper och tar tillvara på varandras kompetens. Målet med workshop-tillfällena var att förbättra dricksvattenkontrollen i länet. Genom att dela med sig av kunskaper och erfarenheter ska kompetensen höjas bland inspektörerna. Samtidigt ska samsynen mellan kommunerna öka och möjligheten till att stötta varandra i tillsynsbedömningar bli större. Arbetsgrupp Arbetsgruppen som har planerat och genomfört workshop-tillfällena och studiebesök är: Anna Hagberg, Mörbylånga kommun Anna Johansson, Miljösamverkan Sydost Mattias Pettersson, Västerviks kommun Oscar Ekberg, Emmaboda kommun Bakgrund Dricksvatten brukar kallas vårt viktigaste livsmedel. Ett bra dricksvatten är viktigt för ett fungerande samhälle och är en viktig hörnsten i många delar av samhället. Det är därför också viktigt att det utförs en bra kontroll på dricksvattenanläggningarna. Ofta sitter de olika kommunerna med samma frågor och problematik kring ämnet. Därför har det under 2014 anordnads tillfälle för inspektörerna att diskutera sina frågor och förhoppningsvis lösa problemen. Projektets omfattning och utformning Två workshop-tillfällen anordnades för inspektörerna med ledning av arbetsgruppens deltagare. Det anordnades även ett studiebesök på ett dricksvattenverk.
Första tillfället var en heldag med workshop som behandlade områdena egenkontroll, haccp och provtagning. 14 deltagare från 12 kommuner deltog, inklusive arbetsgruppen. Andra tillfället var även det en heldag. Första halvan var en workshop som behandlade områdena larm och barriärer. Andra halvan var ett studiebesök på Gårdsryds vattenverk i Nybro. 15 deltagare från 12 kommuner deltog, inklusive arbetsgruppen. Resultat Efter respektive workshop-tillfälle sammanställdes anteckningar från diskussionerna. Dessa anteckningar lades ut på Livsteck, Livsmedelsverkets interna sida för livsmedelsinspektörer. Anteckningarna återfinns i bilaga 1 och 2. Frågor som dök upp under workshoptillfällena och som inte kunde besvaras skickades vidare till Livsmedelsverket. Svaret på frågorna återfinns i bilaga 3. Efter de två tillfällena genomfördes en utvärdering av respektive dag. Påståendena som besvarades i utvärderingarna var: Sammanfattningsvis var workshopen bra Workshop som arbetssätt för att hantera dessa typer av frågor är bra Jag har fått insikt i hur andra kommuner arbetar med dricksvattenkontrollen Min kunskap om dricksvattenkontroll har ökat efter workshopen Workshopen har gett mig inspiration och motivation Vid det andra tillfället besvarades även dessa påståenden: Sammanfattningsvis var studiebesöket bra Studiebesök är ett bra sätt att inhämta kunskap på Förslag till hur vi inspektörer gemensamt ska arbeta vidare med dricksvattenkontrollen Nedan visas resultaten från utvärderingen. Utvärdering från workshop 1 Egenkontroll, HACCP och Provtagning, 2014-05-06. 7 av 10 deltagare besvarade utvärderingen (arbetsgruppen ej inräknad).
Utvärdering från workshop 2 Barriärer och larm samt studiebesök, 2014-10-01. 8 av 11 deltagare besvarade utvärderingen (arbetsgruppen ej inräknad). Slutsatser Tiden under workshop-tillfällena gick snabbt och deltagarna hade mycket att diskutera. Enligt utvärderingens resultat tyckte deltagarna att workshopstillfällena var bra och att det är ett bra arbetssätt. Övriga kommentarer som inkommit i efterhand är att det är mycket värdefullt att få sitta och diskutera så som man gjorde under workshop-tillfällena. Det fanns tillfälle att ställa sina frågor, få reda på hur andra gör och kunna diskutera hur man ska hantera vissa frågor. Utvärderingen visar också på att deltagarna fått insikt i hur andra kommuner arbetar och vilka frågeställningar de ställs inför. Det visade sig att det i mycket var samma frågor som fanns runt om i kommunerna. Att få insikt i hur andra kommuner arbetar ger en grund till att inspektörerna i regionen utför dricksvattenkontrollen på ett liknande sätt, vilket våra verksamhetsutövare uppskattar. Det ger också mer stöd åt inspektörerna om de vet att alla i regionen gör likadant. Att göra ett gemensamt studiebesök var också uppskattat. Detta för att det är något som man gemensamt kan diskutera efteråt. Anledningen till att resultatet i utvärderingen var lite sämre på studiebesöket beror troligen dels på att det bitvis under studiebesöket var svårt att höra personen som pratade, det var trångt och lite svårt att komma fram och se överallt. Det är något som vi i framtiden får tänka på inför ett studiebesök. Inspektörerna tycker att deras kunskap kring dricksvattenkontrollen har ökat genom dessa tillfällen då de fått diskutera med sina kollegor, enligt utvärderingen. Den här satsningen på dricksvattenkontrollen där kunskapen om dricksvatten och vetskapen om hur andra kommuner arbetar har ökat har också lett till att deltagarna känner inspiration och motivation till att arbeta med dricksvattenkontrollen. Det är en viktig del för att kunna utveckla och förbättra den befintliga kontrollen. Det har under det här projektet framkommit att det finns ett stort värde i att få träffa sina kollegor och diskutera frågor som är kontrollrelaterade. Det verkar finnas en vilja bland
inspektörerna att öka sammarbetet för att förbättra samsynen mellan kommunerna varför det är viktigt att ta tillvara på den strävan. Fortsatt arbete I samband med workshop-tillfällena har frågor framkommit som legat utanför dagarnas agenda, exempelvis Kemiska risker i dricksvatten vilka är dem och hur ska vi hantera dem?. Det är frågor som kräver mer tid för att ta i tu med. Det har också uppvisats ett intresse för att fortsätta att diskutera dricksvattenfrågor med varandra, anordna gemensamma inspektioner och ta fram en gemensam checklista. Det finns redan idag forum för inspektörerna som kan användas även för dricksvattendiskussioner. Bland annat så finns ett arbetsrum på Livsteck som heter Kalmar län där alla kan bli medlemmar, lägga ut dokument och diskutera frågor. Det har också kommit upp önskemål att få mer tid till diskussion på länsmötena som äger rum två gånger om året i Länsstyrelsens regi. Även där kan inspektören ta med sig frågor om dricksvattenkontrollen för att få diskutera med sina kollegor. Under 2015 kommer Livsmedelsverket att göra en satsning på dricksvattenkontrollen för att öka kompetensen bland inspektörerna i form av seminarier, kontrollprojekt och framtagandet av en ny kontrollhandbok för inspektörerna. Detta öppnar dörren för en fortsatt utveckling av dricksvattenkontrollen ute i regionen. Det här projektet med workshop-tillfällena har också öppnat dörrarna för ett fortsatt sammarbete och ökad samsyn mellan kommunerna i regionen.
Bilaga 1 2014-05-23 Minnesanteckningar från workshopsdagen om dricksvatten 6 maj 2014 Egenkontroll, HACCP och provtagning Registrering av vattenverk De kommunala verken är registrerade (alternativt godkända enligt det gamla). De flesta kommuner har inte registrerat alla sina OKV (offentliga och kommersiella vattenverk). Däremot är de flesta igång med denna process. En del har skickat ut information till de aktuella verksamheterna. Diskussion fördes om att det vore bra om det fanns central information som man kunde skicka ut. Onödigt att varje kommun ska sitta och skriva ihop informationsblad själva när det är samma regler som gäller för alla. De flesta kommunerna har att registrera vattenverksamheten hos företagen som en separat del inför kommande myndighetsrapportering. Vid registreringen bör inte registreringsavgift tas enligt SLV, men brunnen ska ha kontrolltid och avgift. Egenkontroll (EKP) och HACCP Det är främst på de kommunala vattenverken som vi ställt krav på EKP och HACCP. På OKV ställs i nuläget få krav på EKP/HACCP. Det bör inte vara någon skillnad. Även på OKV bör man utgå från riskbedömningen och ställa krav utifrån det. Stor variation på hur omfattande EKP är ute på vattenverken i kommunerna. Det är också variation på hur uppdaterade de är. Hur EKP används i praktiken är många gånger oklart. En pappersprodukt eller ett dagligt arbetsredskap? Olika delar av EKP är olika användbara. Rutiner och arbetsbeskrivningar används förmodligen mest. Mycket annat är ren formalia och finns i en pärm någonstans på kommunen, kanske inte ute på verket. Revision av EKP görs sällan. Ofta kan EKP vara många år gamla. Men kan vara svårmotiverat att EKP ska revideras när driften i sig fungerar utan anmärkning.
Skriftliga driftinstruktioner bör finnas för då ordinarie personal är borta. Driften fungerar oftast mycket bra på verken. Det finns mycket tyst kunskap ute på verken. D.v.s. det finns kunskap som man har lärt sig genom erfarenhet. Däremot kan man inte alltid sätta ord på det. Man har svårt att förklara varför men vet hur man ska göra och hur resultatet blir. En generationsväxling på gång i flera kommuner med nytt folk med mer utbildning är på väg in. Oftast är en eller ett fåtal personer som kan ett eller flera verk väldigt bra och driften går på rutin. Men vad händer när den personen/-erna är borta? 2012 kom lagkrav på att HACCP-basterat förfaranden ska finnas när så krävs (SLVFS 2001:30 2b ). Frågan är då när det är nödvändigt. Grundförutsättningarna ska vara uppfyllda och rutiner för det ska finnas (SLVFS 2001:30 2a ). En faroanalys ska alltid göras, men man behöver nödvändigtvis inte utvidga HACCP-arbetet mer om verksamheten inte visar på kritiska styrpunkter. Sannolikt endast mycket stora verk som skulle behöva ett fullt utvecklat HACCP-program. Det måste hänga samman med risken och konsekvensen om det händer något. Ju större verk ju större blir konsekvensen. Vilken kvalitet råvattnet har också betydelse för vilka krav man bör ställa. Vi ska ställa krav på provtagningsfrekvens och punkt samt säkerhetsbarriärer (SLVFS 2001:30 11 ) annars inga klara lagkrav på att ekp utan bedömningsfråga och få dem själva att de förstår att de behöver ekp genom kluriga frågor. Om inte vattenverken självmant upprättar grundförutsättningar, driftsrutiner och ekp samt haccp vid behov är vårt verktyg att förelägga verksamheten att göra det om vi gör bedömningen att det krävs för säker hantering. Rekommendation: Titta i Svenskt vattens handbok för exempel på rutiner. Kommunerna Västervik har ställt krav på ekp och haccp på de kommunala verken men det är inte färdigställt än. Driftsrutiner finns men inte samlade på ett och samma ställe. Borgholm har ej tittat på om det finns ekp Högsby har noterat avvikelser på ekp/haccp historiskt men vet inte hur det är i dagsläget, ny inspektör Nybro har en helt fullständigt ekp. Har ej ställt krav på haccp. Men har rutiner som fungerar bra men allt är kanske inte skriftligt. Har justerat upp tid i riskklassningen. OKV har ej varit registrerade och inte haft kraven på sig. Hultsfred har fastställt provtagningsprogram. Det finns ekp men har inte granskats.
Kalmars kommunala verk har ekp och haccp och har haft sen 2004. Kontrollerar främst att barriärer finns och fungerar samt kontrolleras av verksamhetsutövaren. Emmaboda har nyreviderat ekp och faroanalys är på gång. Torsås har haft sitt ekp ett tag och det fungerar fortfarande Mörbylånga har ekp och haccp. Ekp är under uppdatering. Provtagning De flesta kommunerna har inte fastställt något provtagningsprogram men har oftast tillgång till gällande provtagningsscheman. De kommuner som har fastställt gjorde det för länge sen. Provtagningsprogram ska fastställas av kontrollmyndigheten (SLVFS 2001:30 11 ). Myndigheten har inte ställt krav utöver föreskriftens parametrar. Det är svårt att motivera och svårt att veta vilka parametrar som kan vara aktuella på varje enskilt verk. Trendanalyser på parametrar görs på vissa vattenverk. Ska göras på verk som producerar >1000 m3/dygn (SLVFS 2001:30 14a ). Provtagning görs på råvatten hos alla kommuner men med varierande frekvens. Verksamheterna kan använda vatten på dunk, då behövs inget utökat prov. Dock bör ställas krav på bra rutiner för rengöring av dunkar och att normal mikrobiologisk undersökning görs. Utökad provtagning Det finns en osäkerhet hos alla kommunerna när det gäller den utökade provtagningen och vilka parametrar man kan undanta. Detta gäller främst bekämpningsmedel. Ett tips kan vara att höra med kommunens lantbrukstillsyn som bör ha lite koll på vem som använder vad. Vad ingår (bekämpningsmedel och andra parametrar) i labbens analyspaket för utökade prov? Skiljer det sig mellan Eurofins och Alcontrol? Går det att påverka? Vad gäller för att undersöka läkemedelsrester/hormoner? Dessa ingår vanligtvis inte i analyspaketen. Vilka krav finns, när och hur kan man ställa dessa? Offentliga och kommersiella vattenverken I nuläget uppmanar de flesta kommunerna att OKV ska ta ett normalt prov per år (mikrobiologiskt och kemiskt) mot lagstiftningens 2 prov/år. I vissa kommuner har OKV gjort provtagning enligt rekommendationerna för enskilda brunnar med motiveringen att fler parametrar provtas. Utvidgade prov har endast gjorts i enstaka fall på vissa verksamheter i vissa kommuner.
Diskussion fördes om vilka krav vi ville ställ på OKV. Skulle vara bra om man även här hade en riskbedömning. Det är skillnad på att koka korv och servera under sommaren än att bedriva förskola. Önskemål att man riskbedömde även vattenverksamheten och utifrån detta ställde olika krav på provtagning. Känns svårt att motivera samma krav på ett sommarkafé där gästerna fikar en gång och ev. dricker vatten och en förskola där barnen dagligen vistas och dricker vatten. När det gäller utökad provtagning för små verksamheter finns en del funderingar om hur hårda krav vi ska ställa för att det inte ska bli orimligt. Problemet är dock egentligen att föreskrifterna är tydliga och det finns inte några möjligheter till undantag. I nuläget är det få små verksamheter som faktiskt tar utökade prover. Kalmar har vissa verksamheter som har gjort det. Ska små verksamheter skicka in kopia på analysresultat till miljökontoren? De flesta kommunerna har inte krav på det idag. Västervik har krav på det. Analys/Bedömningar För bedömning, utifrån olika parametrar, när det kommer till anmärkning eller otjänligt vatten så finns ingen direkt flexibilitet i förskrifterna. För otjänligt värde, oavsett parameter, så får inte vattnet användas. Analyser som visar tjänligt med anmärkning på en teknisk parameter kan vara svåra att motivera att åtgärda på en OKV. Borgholm har vissa problem med att man får in för många analyssvar från kommunens provtagning d.v.s. kommunen tar fler prover än vad som är föreskrivet. Problemet verkar dock finnas i kommunikationen med labbet, som skickar allt. Kommunerna Högsby kommun har en provtagningsplan och skickar analysresultaten till miljökontoret. Nybro har fastställt nytt provtagningsprogram för de kommunala verken där 2 bekämpningsmedel lagts till, Glyfosat och Ampa. Hultsfred har fastställt provtagningsprogram. Kommunen tar även fler prov än vad som är föreskrivet. För mindre verksamheter har man inte koll på riktigt hur många som finns. Två verksamheter har fått förelägganden p.g.a. dåligt vatten. Kalmar kommun kör på med sin provtagning och det fungerar. Det finns inte så många små verksamheter som är registrerade.
Västerviks kommun tar prover enligt föreskrifterna, men det finns inget i detalj fastställt kontrollprogam. Emmaboda har ingen fastställd provtagningsplan men får ta del av provtagningsschemat som följer föreskrifterna. Vimmerby har fastställd provtagningsplan men det var längesen beslut togs. Mörbylånga har provtagningsplan som följer föreskrifterna men den är inte fastställd. En del kommuner ser till att verksamheterna som ska ta prov får kommunens taxa, andra gör det inte. Vid otjänligt vatten Exempel på lösning för en verksamhet med otjänligt vatten är att sätta filter på EN kran i verksamheten, om det är tillräckligt för verksamheten. Mindre kostnad för företagaren. Dunkvatten är ett annat alternativ men kan vara lurigt i avseendet rengöring. Det bör då finnas krav på provtagning av rengöringen eller vattenkvaliten i dunken. Frågor att besvara Möjligheten att Svenskt vatten kommer och håller kurs i vår region? (Frågan har inte ställts till Svenskt vatten än men kommer att göras) När ska en mindre verksamhet (idrottsföreningen etc.) klassas som offentlig/kommersiell så att den omfattas av föreskrifterna? Vid utvärderingen var en kommentar att vi missat att sammanställa frågor som ska skickas vidare till SLV. Om ni ute i kommunerna sitter med frågor som ni vill att vi gemensamt skickar till SLV är det bra om de formuleras och skickas till Anna Johansson så kan arbetsgruppen samordna det.
Bilaga 2 2014-10-06 Minnesanteckningar från workshopsdagen om dricksvatten 1 oktober 2014 Barriärer Larm och barriärer Olika barriärer har olika verkningsgrad beroende på exempelvis vilka mikroorganismer det gäller. Även vattnets egenskaper (ph, temp, turbiditet m.m.) påverkar barriärens effektivitet. Ingen barriär har 100 % avskiljningseffekt hela tiden. Råvattnets kvalitet är av stor vikt för att kunna bedöma vilka barriärer som krävs och vilka nivåer som ska användas. Det är därför en viktig del för oss att kontrollera och ställa frågor kring och kontrollera att verksamheten har kontroll på sitt råvatten genom trendanalyser. Antalet barriärer beror på råvattnets mikrobiologiska kvalitet. Rekommenderat antal barriärer beroende av råvattentyp hittas i vägledningen på s 27. Även om anläggningen inte har några barriärer bör barriär i beredskap finnas, vanligtvis i form av desinfektionsutrustning, som kan kopplas in med kort varsel. Principer för barriärverkan kan vara av två slag: Avskiljning (föroreningen avlägsnas från den fortsatta beredningen) Inaktivering (innebär att föroreningen inte längre är aktiv) Har man fler barriärer så bör dessa vara av olika typ för att komplettera varandra då ingen enskild barriär eller princip kan garantera 100 % effektivitet. Vad är en mikrobiologisk barriär? Inte så tydligt definierat i lagstiftningen. 3 (SLVFS 2001:30) säger att det ska finnas tillräckligt antal säkerhetsbarriärer mot mikrobiologisk förorening. En anordning eller åtgärd i vattenverket som motverkar förekomst av sjukdomsframkallande virus, bakterier och parasitära protozoer i dricksvatten (Vägledningen till föreskrifter om dricksvatten, s24) Vad räknas som barriär? (s 25 i vägledningen) Kort konstgjord infiltration av ytvatten (kortare tid än 14 dagar) Kemisk fällning med efterföljande filtrering Långsamfiltrering Primär desinfektion (UV-ljus, ozon och klor, utom kloramin och för parasiter)
Membranfiltrering med en absolut porvidd mindre eller lika med 0,1 µm Vad räknas inte som barriär? (s 26 i vägledningen) Mikrosilning Jonbytesfiltrering Snabbfiltrering genom sand eller kol utan fällning Biologisk förbehandling (filtrering) Desinfektion med kloramin Skillnaden mellan långsam och snabb filtrering (Svenskt Vatten Dricksvattenteknik, introduktionskurs, s 63): Snabbfilter: belastning 5-10 m 3 /m 2 *h Långsamfilter: belastning 0,1-0,2 m 3 /m 2 *h, maximalt 0,3 Vissa barriärer används som säkerhetsbarriärer men som inte klassas som det eftersom de inte har tillräckligt stor verkan. De fyller fortfarande en funktion i systemet. Genomgång av olika barriärer i kommunerna: UV-ljus Stor variation på hur ofta de behöver rengöras och hur ofta de behöver bytas. Beror helt på vattenkvaliten. Fungerar mot parasiter (även ozon). Klor Används främst som en mobil barriär som kopplas in vid behov. Klorering används stadigvarande på endast ett fåtal vattenverk. Hur mycket klor doseras? Hur har verksamheten kommit fram till den doseringen? Fungerar inte mot parasiter. Fällning med efterliggande filtrering Membranfilter Långsamfilter Dynasandfilter Stora variationer mellan olika vattenverk vilka barriärer som används, UV-ljus är det vanligaste. Vissa mindre verk har endast en barriär i beredskap medan större verk har flera barriärer. Mer information Det finns mycket information och artiklar på Svenskt vattens hemsida: http://www.svensktvatten.se/vattentjanster/dricksvatten/takt-till-kran/mikrobiologiskabarriarer/
Larm Vad är larm? Enligt vägledningen ( 4 föreskrifterna) ska det finnas larm eller utrustning som varnar när fel uppkommer i vattenverk. Det ska finnas utrustning som detekterar och registrerar mätdata vid den punkt där fel kan uppkomma och utlösa en varning i någon form av larm. Larmfunktionerna bör kontrolleras regelbundet Syftet med larm är att varna med sådan marginal att det är möjligt att vidta åtgärder innan det uppstår oönskade konsekvenser, t.ex. överskridande av ett gränsvärde. Krav på larm Vid ph-justering Desinfektion Vid förhöjd turbiditet, om vattenverket använder ytvatten som råvatten och är utrustat med filter för att avskilja tubiditet Olika typer av larm ph Tubiditet, viktigt att ha bra värden för att få ut en bra vattenkvalitet. Därför viktigt med ett fungerande larm och kontinuerliga mätningar. Dosering av kemikalier för beredning av vattnet Vattennivåer och flöden för bland annat för justering av beredningen och att tillräckligt tryck finns på nätet. De flesta vattenverken har larm på många olika steg i beredningen. Bland annat ph, turbiditet, UV-ljusintensitet samt på doseringen av olika beredningskemikalier t ex lut och klor. Möjliga problem Larmgränsen är satt på gränsen för otjänligt vatten vilket innebär att det redan är för sent när larmet går. Kan vara lämpligt att larmgränsen sätts en bit under otjänlighetsgränsen för att undvika att otjänligt vatten kommer ut på ledningsnätet. Det bör finnas tid för att reagera. Larmgränser finns endast åt ena hållet, t ex att en dosering endast larmar vid underdosering men inte vid överdosering. När ett larm går/vid strömavbrott så fortsätter vattenflödet utan beredning tills tekniker kan komma på plats och åtgärda (Svårt att komma ifrån dock).
Larmgränser är något som bör finnas med i HACCP-planen och något som vi ska kontrollera. Offentliga och kommersiella vattenverk På mindre verksamheter (t ex sommarcaféer med eget vatten) har oftast ingen eller en väldigt enkel beredning av vattnet t ex ett filter eller en UV-lampa. En barriär finns inte alltid. Enligt vägledningen ska det finnas en barriär i beredskap. Mindre verksamheter kan som alternativ tillfälligt upphöra med att använda sitt brunnsvatten och istället använda sig av dunkvatten. Enligt vägledningen är det i så fall mindre viktigt med en barriär i beredskap. Larm finns oftast inte även att föreskriften ställer krav på larm för ph-justering och desinfektion ( 4). Rimligt att kräva barriärer och larm på dessa verksamheter? Exempel på lösning för små verksamheter som inte har bra vattenkvalitet - ett bageri som har hög floridhalt har installerat ett filter i en av kranarna i verksamheten som de använder till beredningen. Det andra vattnet används till disk och städning. (Nybro) Camping med hög floridhalt informerar gästerna att det kan vara risk för barn och erbjuder en kran där man kan hämta dricksvatten. Det är konstigt att det saknas riskvärdering i dessa fallen. Det är inte någon diskussion om hur hög floridhalten är i det färdigbakade brödet eller hur stor halt den känsliga konsumenten får i sig, i det här fallet barn. Ligger inte heller någon värdering i hur länge man befinner sig på campingen och om det då hinner bli en fara. Man går efter satt gränsvärde som gäller för dricksvatten och det är dessa rekommendationer man fått från Livsmedelsverket. Vad krävs av en distributionsanläggning gällande barriärer och larm? Föreskrifterna ställer krav på att beredningen ska vara försedd med säkerhetsbarriärer. Sker ingen beredning utan enbart distribution, behövs ingen barriär. Sker någon form av beredning så kan, åtminstone den delen av, anläggningen räknas som vattenverk (se definition av vattenverk 1 2 pkt. i föreskrifterna). Beroende på typ av beredning så kan ju det vara en barriär. Sker ph-justering eller desinfektion så krävs rimligtvis larm även här. Kontrollen Vad kan vi titta på vid kontroll? Hur vet vi om det är rätt barriärer, rätt antal och bra gränser för larmen?
Be verksamheten förklara varför de har det dem har och varför Varför har dem de här barriärerna? Varför är det de här larmgränserna? Vad görs om larmet går? Åtgärder? Har de koll på råvattnet över året? Vad står siffrorna för som de säger är gränsvärde, vad betyder det när värdet nås? Hur verifierar verksamheten att barriärer och larm fungerar och är tillräckliga? Brunnskvaliteten - viktigt att ha koll på för att kunna producera bra vatten. Den kunskapen ute hos verksamheterna är väl inte alltid så bra. Det är därför en viktig del i kontrollen att prata om; hur ligger brunnen, är den tät, eventuella föroreningskällor i närheten, bereds vattnet från brunnen? Hur sköts beredningen? Frågor att diskutera vidare Kemiska risker i dricksvattnet vilka är dem och hur ska vi kontrollera dem? När ska föreningar och liknande registrera sig? Står en del i Branschriktlinjen för säker mat i samlingslokaler men är en bedömnings sak många gånger. Vill vi ha någon form av dricksvattennätverk? Ta fram en checklista för kontroll av vattenverk. Gjordes av bla Lise-lotte, kan den uppdateras? Invänta nya vägledningen. Ett forum där vi skriver in vanliga avvikelser och andra frågor kring vv. Gör ett på livsteck i vårt arbetsrum. Saminspektioner mellan ett par kommuner Önskemål finns om att livsmedelsverket eller svenskt vatten kan anordna webbkurser Att vi på länsmöten kan diskutera uppkomna frågor/problemställningar som skickats ut i förväg Vad är rimliga krav att ställa på offentliga och kommersiella vattenverk vad gäller larm och barriärer?
Bilaga 3 2014-12-05 Svar på frågor kring Dricksvattenkontrollen November 2014 Frågor som uppkommit under de 2 workshop-tillfällen som hölls via MSO under 2014 sammanställdes och skickades till Livsmedelsverket för att få svar. Nedan följer de svar som ficks av Christer Johansson på Livsmedelsverket Fråga 1 Vad är rimliga krav att ställa gällande barriärer och larm för kommersiella och offentliga mindre vattenverk? 3 2 stycket säger att beredningen ska vara försedd med tillräckligt antal säkerhetsbarriärer. 4 beskriver kraven på larm. Vad kan det röra sig om när det gäller verksamheterna nämnda ovan? Svar 1 Det spelar ingen roll om det är en liten eller stor kommunal eller privat (s.k. övrig) dricksvattenanläggning. Om dricksvattenanläggningen omfattas av dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30) gäller både 3 och 4. För att få en uppfattning om tillräckligt antal mikrobiologiska säkerhetsbarriärer brukar vi hänvisa till tabellen om rekommenderat antal barriärer kopplat till råvattnets innehåll av indikatororganismer (E.coli/enterokocker och koliforma bakterier). Tabellen återfinner man ungefär på sidan 27 (sidnumret kan av någon anledning variera beroende på utskrift) i dricksvattenvägledningen. Man bör alltså ha analysrapporter som visar råvattnets innehåll av mikroorganismer gärna i kombination med analysrapporter på utgående dricksvatten från vattenverket. De senare kan ses som ett kvitto på att beredningen fungerar som den ska. Finner man indikatorer i utgående dricksvatten är det absolut ett tecken på att eventuell barriär måste effektiviseras alternativt att ytterligare barriär/er kan krävas. Med effektiviseras menar vi exempelvis att klordosen kanske är för låg, att klorkontakttiden kanske är för kort, att vattnet före UV innehåller för mycket turbiditet där mikroorganismerna kan gömma sig bakom partiklarna och undgå bestrålning, att flödet genom UV-aggregatet kanske är för stort (stråldosen blir för låg), etc. Angående larmkravet gäller detta endast om man har beredning som kräver larm, dvs beredning bestående av; ph-justering, turbiditetsavskiljning (om vattenverket använder ytvatten som råvatten och är utrustat med filter för att avskilja turbiditet), klorering, ozonering eller UV-aggregat. Vi anser även att ett larm verkligen ska larma för att uppfylla paragrafens krav. Med detta menar vi t.ex. att ett stort kommunalt vattenverk bör ha larmet kopplat till jourhavande drifttekniker, till SOS-alarm, etc. För en mindre anläggning kan det räcka med ett ljus eller ljudlarm, huvudsaken det når och förstås av samtliga användare. Vid ett restaurangkök med egen dricksvattenanläggning kan det räcka med ett ljud- eller ljuslarm inne i köket. Syftet med larmet är att det snabbt ska upptäckas och förstås av de som berörs av larmet.
Fråga 2 När ska en mindre verksamhet klassas som offentlig/kommersiell så att den omfattas av föreskrifterna och registrera sig? I diskussionerna kom det bl.a. upp idrottsplatser där vattenkranar finns och som troligen används som dricksvatten. Svar 2 Det här är en lurig och svår fråga, som kräver bedömning från fall till fall. Om man bedömt att dricksvattenanläggningen omfattas av dricksvattenföreskrifterna ska den i alla fall registreras enligt 7 (LIVSFS 2005:20). Lämnar några exempel på hur vi resonerar. Hoppas dessa exempel ger ledtrådar till hur ni kan agera inom kontrollen; I dricksvattenvägledningen anger vi att man bör tänka i banorna kommersiell verksamhet om användarna förväntar sig dricksvatten och om användarna inte har någon möjlighet att påverka kvaliteten. Om man t.ex. har en vattenförening eller en samfällighet (förutsatt att de är under storleksgränserna 10 kubikmeter/50 personer) bör medlemmarna själva ha möjlighet att påverka kvaliteten en sådan anläggning bör alltså ses som enskild dricksvattenanläggning. Om samfälligheten (fortfarande under 10/50-gränserna) däremot säljer eller tillhandahåller dricksvatten till en restaurang eller annan verksamhet där det krävs dricksvatten bör samfällighetens anläggning ses som kommersiell och omfattas av dricksvattenföreskrifterna. Har samfälligheten däremot ett tydligt avtal (skriftligt) med restaurangen där det framgår att restaurangen får vattnet till självkostnadspris (restaurangen betalar motsvarande del av vad samfällighetens övriga medlemmar betalar) samt att avtalet kanske anger att restaurangen själva måste bereda vattnet för att uppfylla eventuella kvalitetskrav bör endast restaurangens dricksvatten ses som dricksvatten/dricksvattenanläggning enligt SLVFS 2001:30. Samfällighetens vattenanläggning (förutom restaurangen) betraktas då som enskild anläggning. Nackdelen med dessa avtal är att vi kontrollmyndigheter tappar kontrollen över själva brunnen där det troligen är vettigast att sätta in åtgärder. Vi har dock fört resonemang med våra jurister om detta, men de anser att avtal enligt mitt exempel är okey. För att få ledtrådar till om en dricksvattenanläggning är kommersiell eller inte kan man även behöva snegla på formuleringarna om livsmedelsföretag, dvs för att betraktas som livsmedelsföretag krävs viss kontinuitet och viss organisation. Bedömer man att en verksamhet, t.ex. en idrottplats eller bygdegård har viss kontinuitet och viss organisation kanske deras dricksvattenanläggning även närmar sig begreppet kommersiell, dvs att dricksvattenanläggningen omfattas av dricksvattenföreskrifterna. En bygdegård med eget dricksvatten som hyrs ut en till 12 gånger per år kanske inte omfattas av SLVFS 2001:30 (för låg kontinuitet kan ge bedömningen att den inte är kommersiell). Om bygdegården däremot aktivt skulle gå ut med reklam, annonser, på webben, etc. om att bygdegården kan hyras samt att den dessutom hyrs ut t.ex. en eller flera gånger per vecka/månad kan man nog börja fundera om inte verksamheten börjar närma sig kommersiell karaktär (kontinuitet). I så fall omfattas bygdegårdens vatten av dricksvattenföreskrifterna. Det är dock viktigt att myndigheten anger orsaken till sitt beslut om myndigheten
anser/beslutar att verksamheten skall omfattas av dricksvattenföreskrifterna. Dels för att verksamheten eventuellt ska kunna överklaga beslutet, men även för arkivet hos myndigheten (det kan ju vara som så att verksamheten väsentligt ändrats ett par år efter beslutet och då är det bra att se på vilka grunder det första beslutet fattades). Man kan även ha i minne att även om dricksvattenanläggningen inte har registrerats (det kan ju ha varit för svårt för oss inom kontrollen att avgöra om anläggningen är kommersiell eller inte) omfattas anläggningens dricksvatten ändå av artikel 14 i 178/2002 (livsmedel ska inte släppas ut på marknaden om de inte är säkra) vid exempelvis uthyrning. Skulle något hända p.g.a. dricksvattnet kan vi inom kontrollen i efterhand gå in med pekfinger och säga ajabaja mot verksamhetsutövaren. Nackdelen är dock att vi kommer in i efterhand då folk kanske redan blivit sjuka av dricksvattnet. Idrottsplatser, ridklubbar, etc. med eget vatten låter spontant som att de borde omfattas av dricksvattenföreskrifterna eftersom de tillhandahåller andra dricksvatten. De behöver dock nödvändigtvis inte omfattas av föreskrifterna under förutsättning att de underskrider storleksgränserna 10 kubikmeter eller 50 personer samt att vattnet kanske endast tillhandahålls till medlemmarna. Medlemmarna kan antas ha viss möjlighet att påverka vattenkvaliteten. Om de däremot ordnar evenemang där andra idrottsklubbar, fotbollslag och liknande besöker anläggningen kan dricksvattnet omfattas av dricksvattenföreskrifterna. Det beror alltså på vilken förväntan besökarna har på vattnet, hur ofta man tar in andra än medlemmar, hur många andra än medlemmar som dricker vattnet, o.s.v. Golfbanor med medlemmar samt restaurang och egen dricksvattenanläggning: Rimligt att dricksvattenanläggningen omfattas av dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30) då dricksvattnet även tillhandahålls en restaurang. Golfbanor endast med medlemmar: Spontant förefaller en golfklubb kunna vara en kommersiell verksamhet, men när dricksvattnet endast tillhandahålls medlemmarna måste man göra en bedömning om verksamheten kan betraktas som kommersiell eller inte, d.v.s. om vattenverket omfattas av SLVFS 2001:30 eller inte, se följande resonemang; Eftersom dricksvattnet endast tillhandahålls till golfbanans medlemmar skulle vattenverket kunna ses som en enskild vattentäkt, d.v.s. inte omfattas av SLVFS 2001:30. Med detta resonemang skulle vattenverket inte behöva registreras heller. Vid tidigare liknande frågor och svar har vi ansett att exempelvis ridklubbar med eget vatten inte nödvändigtvis omfattas av föreskrifterna. Detta förutsatt att man underskrider storleksgränserna 10 kubikmeter eller 50 personer samt att vattnet endast tillhandahålls till medlemmarna (som kan antas ha viss möjlighet att påverka vattenkvaliteten). Man kan även ta i beaktande att de vattenvolymer som uppenbart används till andra ändamål än dricksvatten (exempelvis bevattning) kan man bortse ifrån då man använder 10 kubikmetersgränsen. Man kan dock även resonera som så att tillhandahållandet av dricksvattnet har ett nära samband med kommersiell verksamhet. I så fall skulle dricksvattenanläggningen omfattas av SLVFS 2001:30 samt ska registreras. Medlemmarna kanske använder vattnet som dricksvatten och ser dricksvatten som en självklar del i medlemsavgiften eller medlemsavtalet, etc. Med andra ord - man vill ha dricksvatten då man betalar för den övriga tjänsten. För att knäcka nöten om verksamheten kan ses som kommersiell eller inte, d.v.s. att anläggningen omfattas av dricksvattenföreskrifterna eller inte kan man behöva göra viss utredning. Här kan medlemmarnas förväntan och användande av vattnet ge ledtrådar. Har andra än medlemmar möjlighet att utnyttja golfbanan och dricksvattnet exempelvis via "Greenfee" eller "pay and play", som vissa golfklubbar erbjuder? I ett sådant fall (greenfee, etc) tillhandahålls
dricksvatten till andra mot indirekt kostnad (avgiften för golfandet) och då är man definitivt i närheten av begreppet kommersiell verksamhet. Även golfbanans organisationsform (är det t.ex. ett AB, HB, KB, andelsägande, etc) skulle kunna ge ledtrådar till avgörandet om verksamheten är kommersiell eller inte. Vägrastplatser: För att avgöra om verksamheten är kommersiell eller offentlig kan man utgå från kriterierna att den som tillhandahålls dricksvatten har en befogad anledning att anta att vattnet uppfyller kraven i föreskrifterna och den som tillhandahålls dricksvatten har ingen rimlig möjlighet att påverka dricksvattnets kvalitet. Om båda dessa kriterier är uppfyllda bör verksamheten normalt omfattas av föreskrifterna. Ett exempel då man inte har befogad anledning att förvänta sig att vatten uppfyller kraven i föreskrifterna är om konsumenten hänvisas till att själv hämta sitt vatten i en brunn, en bäck eller likande. Ett exempel när vägrastplatsen kan omfattas av föreskrifterna (dvs. båda kriterierna är uppfyllda): Rastplatsen är välhållen, med bord, toaletter i en permanent byggnad, fungerande sophantering och kanske övernattningsmöjligheter för långtradare o dyl. Det finns en utkastare för vatten i anslutning till byggnaden och/eller det finns muggar i anslutning till rinnande vatten i handfat på toaletten. Ett exempel när vägrastplatsen inte bör omfattas av föreskrifterna: Rastplatsen har rinnande vatten i handfat på toalett utan muggar, ingen utkastare, eller olika former av lägre service. Det första kriteriet är inte uppfyllt här. Fråga 3 Finns det något datum för när den nya vägledningen/kontrollhandboken kommer vara färdig? Svar 3 Den nya vägledningen ska vara klar före julen 2014. Angående kontrollhandbok vet vi att detta önskemål finns. Vi har dock i dagsläget ingen tid avsatt för att skapa den (dvs ännu ej påbörjad och vi vet inte när vi kan påbörja en sådan). Önskemål Och så tillslut en vidarebefodran av ett önskemål om att webbaserade kurser hålls om dricksvatten. Svar önskemål Vi känner till detta önskemål (vi har bl.a. hört det från dricksvatteninspektörer i kommuner i Norrlands inland). Vi har, åtminstone för våra regionala kollegor, hållit en dricksvattenkurs som blev filmad och utlagd på vårt intranät. Självklart tänker vi i liknande banor vad gäller all dricksvattenkontroll där f.f.a. grundkursen om dricksvattenföreskrifterna initialt skulle passa som en webbaserad kurs.