Gemensamt program för fallprevention i Sörmland. Närvård i Sörmland 2007. Kommuner Landsting i samverkan

Gemensamt program för fallprevention i Sörmland Närvård i Sörmland 2007 Kommuner Landsting i samverkan

2

Innehållsförteckning Inledning... 4 Syfte... 4 Mål... 4 Bakgrund... 5 Riskfaktorer för fall och fallskador... 6 Utlösande faktorer... 6 Riskfaktorer kan påverkas... 7 Etiska överväganden... 9 Registrering - rapportering... 9 Förebyggande åtgärder... 10 Både generella och individuella insatser behövs... 10 Målgrupp och behov av insatser... 10 Behovsnivå A... 12 Behovsnivå B... 13 Behovsnivå C... 16 Behovsnivå D... 18 Personalansvar... 21 Personal inom primärvården... 22 Biståndshandläggare inom kommunen... 22 Personal inom hemtjänsten... 22 Personal på särskilt boende... 23 Personal på sjukhus... 23 Samhällsansvar... 25 Intresseorganisationer... 25 Ordlista... 26 Deltagare i Arbetsgrupp fallprevention... 26 Referenser... 27 Bilagor... 28 3

Inledning Programmet har tagits fram på uppdrag av styrgruppen för Närvård i Sörmland. Det har skett i samverkan mellan kommunerna och landstinget. En grupp bestående av personer med olika professioner från både kommun och landsting samt pensionärsorganisationer har arbetat fram programmet. Det är inriktat på fallolyckor för personer över 65 år. Visserligen faller många barn och ungdomar också men eftersom de inte är så sköra i övrigt, har starkare skelett och färre andra sjukdomar blir konsekvenserna mindre. Forskning både i Sverige och utomlands har visat på att det går att minska och förhindra fall genom insatser på bred front, på olika nivåer och med hjälp av ganska enkla metoder. Viktigt i arbetet med fallprevention är att identifiera individer med stor fallrisk, att rikta insatser mot flera riskfaktorer samtidigt och att arbeta över yrkes- och organisationsgränser. Nationella riktlinjer för att förebygga fallolyckor finns i England och USA men saknas hittills i Sverige. Vårt program strävar efter att underlätta för både vårdpersonal och befolkning att få en sammanställning av risker och möjliga påverkansområden. Syfte Syftet med programmet är - att minska antalet fall och fallskador bland befolkningen i Sörmland över 65 år. - att ta fram enhetliga riktlinjer för registrering av fall, både på särskilt boende, sjukhus och inom primärvården. Mål Målet är att halvera antalet höftfrakturer till 2012. Registrering av höftfrakturer sker i landstingets journalsystem BMS och kommer även att följas genom medverkan i Rikshöft. Utfallet kommer att följas. Definition av fall En händelse då en person oavsiktligt hamnar på golvet eller marken oavsett orsak och oavsett om skada inträffar eller inte. 4

Bakgrund Fall är ett mycket vanligt och allvarligt problem som många äldre drabbas av. Fallolyckorna ökar i absoluta tal och framför allt hos äldre. Ökningen är störst hos de allra äldsta, beroende på att andelen äldre ökat. Mellan 1970 och 1997 hade andelen över 80 år av befolkningen fördubblats, från 2,4 procent till 4,8 procent. År 2002 var 17,5 procent av befolkningen över 65 år. 2020 beräknas andelen ha ökat till 20 procent. (1) Ett fall kan orsaka lidande, fysisk skada och även dödsfall. Över 1 000 personer dör varje år av fallolyckor i Sverige. (2) Man kan få en nedsatt rörelseförmåga, nedsatt förmåga att sköta sina aktiviteter i dagliga livet (ADL), vilket hämmar individens levnadsvillkor och livskvalitet. Många blir rädda och begränsar därför sina aktiviteter mer än tidigare både fysiskt och socialt. En del behöver därför flytta till särskilt boende. Även fall som inte leder till skada är förenat med en tre gånger så hög risk att få behov av att flytta till särskilda boendeformer. (23) Fallolyckor är den vanligaste orsaken till skada hos personer över 60 år. Ungefär en tredjedel av alla hemmaboende över 65 år faller någon gång varje år. Hälften av dem som faller gör det mer än en gång. Aktiva personer faller mer sällan än inaktiva. Fallolyckor är tre gånger så vanliga hos individer som vistas på institution jämför med hemmaboende (3). Av dem som faller blir ca 40 procent lindrigt eller måttligt skadade. Tio procent av fallen söker sjukhus för allvarligare skada och 1-2 procent ådrar sig frakturer (4). Fallolyckor kostade samhället nästan 4,8 miljarder kronor år 2000 (27). Varje år drabbas omkring 19 000 äldre personer av höftfrakturer, de allra flesta (95 procent) till följd av fall (2). En höftfraktur kostar samhället minst 200 000 kr. Enligt Räddningsverket väntas antalet personer som vårdas inom slutenvården efter en fallolycka öka från 40 700 år 2000 till 67 000 år 2035. Det är en ökning med 65 procent. I Sörmland vårdas i slutenvården varje år i genomsnitt drygt 2100 personer för fallolyckor samt ca 530 personer för höftfraktur. Totala antalet skadade är ca 3350, vilket innebär att fallolyckorna och höftfrakturerna står för en betydande del av vården. Som jämförelse vårdas ca 350 personer för trafikolyckor. (21) 5

Riskfaktorer för fall och fallskador Det är vanligt att friska och fysiskt aktiva faller utomhus och i situationer där risker i omgivningen spelar stor roll. Människor med motorisk och kognitiv nedsättning faller däremot oftast inomhus i en vardaglig aktivitet. Detta är också det vanligaste, troligen beroende på att äldre och sjukare personer mest vistas inomhus. Fallolyckor på sjukhus eller annan institution inträffar ofta när aktiviteten på avdelningen är hög, när individen är engagerad i något eller när hon eller han träffar på ett fysiskt hinder. (3) Fallrisker kan beskrivas i två delar: predisponerande och utlösande, där predisponerande är mer kroniska och utlösande mer akuta riskfaktorer. (3,13) Predisponerande faktorer för fall är oftast demografiska, fysiska och medicinska faktorer. Akuta sjukdomar, aktivitet och omgivningsfaktorer är ofta utlösande faktorer som kan få en äldre person med sårbarhet att komma över gränsen till sin förmåga så att hon faller. Sambanden är komplexa genom att omgivningen, den egna aktiviteten och individuella riskfaktorer samverkar till uppkomsten av fall. Omgivningen Individen Aktiviteten Individuella riskfaktorer innefattar bland annat motoriska, sensoriska och kognitiva funktionsnedsättningar samt vissa medicinska tillstånd och läkemedel(16). En kombination av nedsatt funktion och krav på uppmärksamhet kan överstiga en persons kapacitet, med fallolycka som följd. Fallriskfaktorerna skiljer sig åt Riskfaktorerna för fall skiljer sig mellan män och kvinnor, mellan dag och natt, mellan inomhus- och utomhusfall, mellan hemmaboende och de på institution, mellan personer med och utan demenssjukdom, mellan strokedrabbade och icke drabbade, mellan äldre och yngre etc. Vi vet till exempel att fallrisken ökar med stigande ålder och att kvinnor faller oftare än män. Vissa studier visar dock att den skillnaden jämnar ut sig i högre åldrar och till och med att män faller mest bland de allra äldsta på institutioner och på sjukhus (15). Utlösande faktorer Utlösande faktorer kan i vissa fall vara akut sjukdom, till exempel urinvägsinfektion, stroke eller epilepsi. Det har i studier visat sig utlösa 5-30 procent av fallen. Läkemedel orsakar 5-9 procent av fallen enligt vissa studier (13). Det kan till ex- 6

empel vara sömnmedicin givet vid fel tillfälle, lugnande läkemedel eller muskelavslappande. På sjukhus inträffar en mycket stor andel av fallen på grund av akuta förvirringstillstånd, som i sin tur oftast är orsakade av olika akuta sjukdomstillstånd eller läkemedelsbiverkningar (2). Även ny ovan miljö inverkar. Höftfrakturpatienterna har ofta multipla sjukdomar: stroke (>25 procent), demens (>25 procent), depression (>25 procent), näringsbrist, inklusive lågt kalcium- och D-vitaminintag (>65procent), diabetes (>20 procent), synnedsättning (>50procent). Många är rädda för att falla (>50procent) (2). Vid ankomst till sjukhus är inte mindre än ca 30 procent av höftfrakturpatienterna akut förvirrade. Detta skall alltid betraktas som en varningssignal för ökad fallrisk. Människor som drabbats av stroke utvecklar ofta en halvsidig osteoporos och har dessutom en ökad fallrisk på grund av pareser, nedsatt balans och nedsatt perception. Människor som har haft stroke har upp till fyra gånger ökad risk att drabbas av höftfraktur, och frakturen drabbar ofta den paretiska sidan. Många har ramlat i samband med ett akut förvirringstillstånd. Eftersom ett akut förvirringstillstånd definitionsmässigt alltid har en utlösande orsak är det viktigt att utreda den förvirrade höftfrakturpatienten (2,17). Det krävs en strukturerad analys av varje händelse för att kunna hitta rätt åtgärd. Se bilaga 7. Riskfaktorer kan påverkas Nedan följer en sammanställning av riskfaktorer som kan påverkas. Muskelsvaghet Tidigare fall Gångsvårigheter Balanssvårigheter Användande av hjälpmedel Nedsatt syn Leder till balans och gångsvårigheter som i sig leder till fallrisk. Kan ibland delvis vara orsakad av undernäring/malnutrition. Även läkemedel (till exempel bensodiazipiner) kan ge muskelsvaghet. En av de starkaste faktorerna i alla studier och grupper. Långsam gånghastighet är en riskfaktor (3) En enkel test är Stops walking when talking. När en person inte klarar att föra ett samtal under gång utan stannar är det en riskfaktor för fall. (6) Yrsel och balansproblem är vanliga. Orsaker till yrsel och ostadighet kan vara kärlförändringar, eller infektiösa, neurologiska, eller genetiska faktorer samt naturligt åldrande. Balansförmågan avtar med stigande ålder. Patienter med osteoporos, särskilt de med kotfrakturer, har större svajning vid balanstest, vilket tyder på sämre balansförmåga än hos personer utan osteoporos. (1) Det är enligt flera studier en riskfaktor (5). Otillfredsställande eller felaktigt använda gånghjälpmedel är också en fallrisk. Nedsatt syn av olika orsaker, exempelvis katarakt (grumling i 7

Artros Nedsatt ADL Depression Nedsatt kognitiv förmåga Läkemedel Omgivningsfaktorer Nutrition Hjärt- och kärlsjukdom Rädsla att falla ögonlinsen), samt att man med stigande ålder får sämre förmåga till omställning mellan ljus och mörker kan ge ökad fallrisk. Läsglasögon kan påverka avståndsbedömningen om man går omkring med dem på sig. Artros kan ge smärta som i sig påverkar funktionsförmågan. Det kan även innebära medicinering som påverkar fallrisken. Behöver man hjälp vid till exempel förflyttningar eller hjälp vid bad/dusch är detta en riskfaktor. Inaktivitet på grund av depression kan medföra att fallrisken ökar. Även medicineringen kan öka fallrisken. Deprimerade äldre har ofta ökad förekomst av osteoporos vilket är en riskfaktor för höftfraktur. Nedsatt kognitiv förmåga och demenssjukdom innebär att man inte alltid uppfattar omgivningen på rätt sätt och missbedömer situationer med följd att fallrisken ökar. Insikten om den egna förmågan samt även den fysiska förmågan påverkas på sikt av en demenssjukdom. Ett akut förvirringstillstånd är också en stor riskfaktor för fall. Att använda flera läkemedel samtidigt (polyfarmaci) ökar risken att falla. Vissa läkemedelsgrupper, till exempel psykofarmaka, utgör särskild risk för fall. Se bilaga 6 om läkemedel. Blöta golv, sladdar, dålig belysning, trappor med mera är riskfaktorer. Detta är främst studerat i miljö hos hemmaboende. Även olämplig fotbeklädnad, placering av ringklockor samt medpatienter som råkar stöta till individen kan påverka. Se checklista i bilaga 2. Otillräckligt näringsintag eller för långt mellan måltider, till exempel lång nattfasta, kan ge risk för yrsel och fallrisk Även vätskebrist kan leda till yrsel och ostadighet. Se bilaga 5 om kost. Ortostatiskt lågt blodtryck och rytmrubbningar kan ge fallrisk. Ortostatiskt lågt blodtryck har visat sig vara en oberoende riskfaktor för upprepade fall. (13) De som är rädda för att falla har en ökad risk att falla, men ett fall förutspår också rädsla för ett nytt fall. Osäkerhet och rädsla att falla på grund av minskad balansförmåga kan leda till minskad fysisk aktivitet, vilket i sin tur leder till sämre balansförmåga. (3) Samverkande faktorer ökar risken Många studier visar att fallrisken ökar dramatiskt med ökat antal fallriskfaktorer (5). En kombination av nedsatt funktion och ökade krav på uppmärksamhet kan överstiga den äldres kapacitet. Det är viktigt att uppmärksamma samverkan mellan olika riskfaktorer. 8

Etiska överväganden Programmet är inriktat på att göra gott, dvs. att främja människors hälsa och livskvalitet. Det kan ändå upplevas som integritetskränkande att försöka påverka en persons levnadsvanor och miljö, även om det sker i ett gott syfte. Det krävs ett professionellt förhållningssätt med respekt för individens självbestämmande. Det finns en risk för ökad användning av, och för krav på, begränsande skyddsåtgärder bland annat inom särskilda boenden. Det finns inte alltid tillräckligt med personal för övervakning av oroliga och fallbenägna personer. Man kan då tvingas att spänna fast individen för att förhindra att hon eller han faller och får en fraktur. Fallprevention hos äldre med omvårdnadsbehov som till exempel på sjukhus och i särskilda boenden innebär en avvägning mellan säkerhet, rörlighet samt de risker som den äldre, närstående och personal är beredda att acceptera tillsammans. Genom att basera åtgärdsförslag på kunskap och genom att samverka i team går det att fatta svåra beslut efter ett etiskt övervägande. Det är dock ytterst personen själv som ska acceptera givna råd. Registrering - rapportering Att registrera fall är viktigt. Detta för att vi ska kunna följa utvecklingen och se om våra åtgärder har haft avsedd effekt; att fallen ska minska. Fallrapportering är också ett arbetssätt, ett kunskapsinhämtande som behövs för att kunna åtgärda rätt orsak till varje specifik fallolycka. Registrering behöver ske både på sjukhus och inom primärvården, på särskilt boende och inom hemtjänst. Se vidare riktlinjer för olika personalgrupper i slutet av programmet. 9

Förebyggande åtgärder Både generella och individuella insatser behövs Studier har visat att det går att förebygga fallrelaterade skador hos äldre. För att vara effektiva måste fallpreventiva åtgärder fokusera på olika riskfaktorer samtidigt hos olika grupper av äldre. Det krävs en strukturerad analys av riskfaktorer för varje individ. (se bilaga 7) I eget boende kan många risker elimineras med hjälp av träning av balans och styrka men också med gånghjälpmedel, bostadsanpassning, förbättrad belysning samt översyn av utemiljö och trafik. Man kan förhindra förvirringstillstånd och infektioner särskilt hos människor med demenssjukdom och då kan man även förhindra många fallolyckor och skador. Samarbete över yrkes- och huvudmannaskapsgränser, så kallat teamarbete, är nödvändigt. Målgrupp och behov av insatser Målgruppen har här delats in i fyra grupper: Befolkningen Äldre Individer med risk för fall Individer som faller Typen av insatser delas in i fyra behovsnivåer: A, B, C och D, där A står för minst insatser och D för de mest omfattande. För varje grupp ökar behovet av insatser. Det största behovet finns hos den minsta gruppen. Individer som faller behöver insatser från alla fyra behovsnivåerna medan befolkningen som helhet bara har behov motsvarande nivå A. 10

Så här ser det ut D C C B B B A A A A Befolkningen Äldre Individer med risk för fall Individer som faller Behoven för de olika grupperna preciseras så här: Befolkningen Behovsnivå A Äldre Behovsnivå A + B Individer med risk för fall Behovsnivå A och B + C För att minska antal fall och fallskador hos befolkningen är det hälsofrämjande arbetet viktigt. Detta är basen som berör alla. Här finns de äldre samt individer med begynnande funktionsnedsättningar som bor hemma och är aktiva. Både hälsofrämjande och förebyggande insatser behövs. Prevention innebär åtgärder i miljön samt även åtgärder riktade mot individen. Målgruppen är de som drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning. En lätt identifierbar riskgrupp är de som söker vård på grund av fall även om ingen skada kan påvisas. För individer med risk för fall behövs ytterligare insatser som innebär att identifiera och kartlägga riskfaktorer för fall samt sätta in för personen lämpliga åtgärder. 11

Individer som faller Behovsnivå A, B och C + D Här avses de som faller trots insatser för att förebygga fall. En speciell riskgrupp är individer med akut förvirring eller med demenssjukdom. För den här gruppen krävs de mest intensiva insatserna. Det innebär ytterligare åtgärder för att skydda från skador efter ett fall. Behovsnivå A Syftet är att skapa förutsättningar för människor att leva ett bra och aktivt liv. Att stödja människors egen livskraft och friskfaktorer. Detta behövs i alla åldrar oavsett om man är frisk, sjuk eller har funktionshinder. Insatserna kan gälla: Fysisk aktivitet - skelettuppbyggnad Kost Yttre miljö Samverkan Fysisk aktivitet Arbetet med att bygga upp barn och ungdomars hälsa bör vara prioriterat. Uppbyggnaden av den maximala benmassan sker före 30 års ålder. Hos både barn och vuxna har fysisk aktivitet under minst 30 minuter 2-3 gånger per vecka en positiv effekt på bentätheten, framför allt i lårbenet och i ländryggen. (1) Även hos mycket gamla och sköra människor kan gång- och balansförmågan, koordinationen, kroppskännedom, reaktionsförmåga och muskelstyrka förbättras med träning. Kost Kosten har betydelse för uppbyggnad av benmassa. Studier talar entydigt för goda matvanor med tillräckligt innehåll av energi, protein, kalcium i form av mjölkprodukter och D-vitamin. Regelbunden utevistelse rekommenderas för att D-vitamin ska kunna bildas med hjälp av solljus. Under vinterhalvåret stiger dock solen inte tillräckligt högt vid våra nordliga breddgrader för att vi ska kunna tillgodogöra oss detta. (24) Se bilaga 5 om kost. Yttre miljö En yttre miljö som minimerar risken att råka ut för en halkolycka är också viktigt. Som exempel kan nämnas underhåll och konstruktion av trottoarer och gångbanor, planering av trafikmiljö och belysning av miljöer som är tänkta för gångtrafikanter. 12

Ett samarbete mellan olika sektorer i samhället behövs för att nå målen. Individen har också ett eget ansvar för sin hälsa men goda förutsättningar kan skapas på samhälls-, grupp- och individnivå. På samhällsnivå Förutsättningar för ökad fysisk aktivitet i närområdet Sittplatser utomhus för att kunna vila Tillgång till natur- och kulturupplevelser Goda kommunikationer, tillgång till affärer och offentliga platser Separata cykelbanor och gångbanor Stadsplanering i miljö- och boende frågor Bra mat för unga och äldre i skolor och äldreomsorg enligt fastställda rekommendationer På gruppnivå Hälsofrämjande omsorg och hälso- och sjukvård där det är naturligt att ge förutsättningar till att bevara och stärka hälsan Gruppverksamhet som innehåller social gemenskap, aktivitet, motion och kunskap om goda levnadsvanor. Här har olika föreningar en viktig roll att fylla. På individnivå Samtal om näringsriktig kost, alkoholkonsumtion samt träning av skelett och muskler Rökslutarstöd; det är aldrig för sent att sluta röka Egenvård med hjälp av foldern Goda vanor förebygger fallskador, se bilaga 4. Behovsnivå B Syftet är att förhindra att fallrisk uppstår. Medlen är: Fysisk aktivitet Läkemedelsöversyn Syn Hörsel Egenvård Uppsökande verksamhet Information t ex Faller ej Osteoporosbehandling Nutrition 13

Fysisk aktivitet Det är en grundläggande åtgärd som inte kan betonas tillräckligt. Forskning visar att aktiva personer faller mindre än inaktiva (3). Vilken form av aktivitet som passar den enskilde är förstås mycket individuellt, men enkelt uttryckt är alla sätt bra bara de blir av. En fördel är om det i kommunerna finns grupper för äldre som tränar balans och styrka på olika sätt. Det kan ske genom pensionärsorganisationer, motionsföreningar eller andra intresseorganisationer. Exempel på aktiviteter är stavgång, tai-chi, linedance eller annan dans. Läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och annan legitimerad personal kan skriva ut recept på fysisk aktivitet. På vissa orter finns möjlighet till uppföljning med hjälp av en koordinator. Läkemedelsöversyn Många äldre äter flera olika läkemedel som kan påverka bland annat balansförmågan. Sömntabletter kan ge risker att falla nattetid om man till exempel behöver gå upp på toaletten och är lite omtöcknad av tabletterna. Se bilaga 6. Det är viktigt att det finns rutiner i vården för regelbunden strukturerad uppföljning och omprövning av äldres läkemedelsanvändning för att minska onödig medicinering och risk för interaktioner, biverkningar och fall. På Apoteket kan man boka tid för kostnadsfri rådgivning om sina läkemedel. Syftet är att få ökad säkerhet i läkemedelsanvändningen. Bokad rådgivning utförs av specialutbildad farmaceut på Apoteket. Syn och hörsel Åldrandet innebär ofta nedsatt funktion av syn och hörsel, vilket medför behov av kunskap och vägledning om användbara hjälpmedel. Egenvård För att minska risken för att falla i hemmet finns flera saker som den enskilde kan göra själv, till exempel att ha en halkmatta i duschen eller badkaret, ta bort nivåskillnader, exempelvis trösklar, fästa upp sladdar, ordna med bättre belysning samt skaffa en bärbar telefon. Att utomhus använda broddar vid halka samt reflexer i mörker är andra enkla förebyggande åtgärder. Se checklista. Uppsökande verksamhet Uppsökande verksamhet i form av hembesök har provats på olika sätt både i Sverige och utomlands. Man har till exempel visat att ett individuellt utformat träningsprogram i hemmiljö, med successivt stegrad muskel- och balansträning minskar fall 14

med 35 procent under en ettårsperiod (25). Riskbedömning i hemmet har i studier visat bäst effekt på de personer som tidigare fallit, jämfört med oselekterade grupper. De studier där åtgärden endast bestått av information om riskfaktorer och olyckfallsprofylax i det egna hemmet kunde inte visa någon effekt på antal fall (1). Däremot har man kunnat se positiva effekter där riskbedömningen i hemmet är kopplat till fler åtgärder (7). Det är därför viktigt att belysa flera faktorer vid förebyggande hembesök. Andra resultat, bortsett från fallfrekvens, som har framkommit vid uppföljning av försök med förebyggande hembesök är att man kunnat se en ökad trygghet och minskat vårdbehov hos de äldre (26). Flera kommuner i landet har anställt eller diskuterar att anställa personer som kan ge service i hemmet med att byta lampor, byta gardiner och annat som kan medföra fallrisk, så kallade Fixar-Malte efter ursprunget i Höganäs. Det finns idag inte utvärderat hur det har påverkat antalet fall men upplevelsen är att det har haft stor effekt. Information till exempel Faller ej Foldrar med egenvård (se bilaga 4) som finns att hämta på olika platser i samhället där äldre rör sig kan också vara en åtgärd. De kan exempelvis lämnas ut i samband med influensavaccinering samt finnas på vårdcentraler, Apotek, bibliotek och pensionärshus. Uppmärksamhet i medier med jämna mellanrum kan också vara en möjlighet till att nå ut med information till berörda grupper. I Trosa och Gnesta har man genomfört projektet Faller ej där personer uppmuntrades att ta del av Räddningsverkets broschyr Säkerhet i vardagen (22). Man fick en påse med sand, en nattlampa samt rabattkupong på halkbroddar samt nämnda broschyr. En enkät efteråt visade på mycket positivt mottagande hos pensionärerna. Speciellt uppskattades att budskapet inte var påtvingat utan ett erbjudande i positiv anda. Man har också anordnat så kallad Faller ej-dag med information från olika yrkesgrupper. Volontärverksamhet bland äldre, bland annat genom anhörigcentraler eller pensionärsföreningar kan också vara en möjlighet att nå ut med information. Osteoporosbehandling Personer med osteoporos är en underbehandlad grupp vad avser läkemedelsbehandling och andra åtgärder för att förebygga nya frakturer. SBU påtalar att diagnosen osteoporos sällan finns med vid in- eller utskrivning av patienter med höftfraktur. 15

Kalcium och D-vitamin har visats ge minskad risk för höftfraktur och andra frakturer utom kotfrakturer hos äldre kvinnor. (1) Några studier har visat att Kalcium och D-vitamin inte bara reducerar antal frakturer utan även antal fall, troligtvis genom att stärka både muskler och skelett. (8) Läs mer om osteoporos i det vårdprogram som landstinget Sörmland tagit fram(19). Nutrition Det är viktigt att identifiera riskgrupper för undernäring. Bibehållen vikt efter menopaus är en betydelsefull frakturförebyggande faktor. För den äldre kan energibehovet vara lägre men behovet av näringsämnen är oförändrat. Detta innebär att maten måste vara näringstät. Var noga med intag av kalcium och D-vitamin. Rekommendation är att bibehålla normalvikt, äta allsidigt och jämnt fördelat under dagen. Äldre känner inte alltid törst på samma sätt. Vätskebrist kan leda till yrsel och ostadighet. Se bilaga 5 om kost. Behovsnivå C Här handlar det om att identifiera personer med fallrisk, kartlägga orsaker samt att vidta för individen lämpliga åtgärder för att förhindra fall och skador. Medlen är: Fallrapporter Downtons fallriskindex Personalutbildning Träning av styrka och balans Läkemedelsgenomgångar Översyn av förflyttningar Översyn av hjälpmedel Översyn av omgivningsfaktorer Översyn av matsituationen Fallrapporter På särskilda boenden och för personer med hemtjänst ska varje fall rapporteras i en fallrapport (se bilaga 1). Den skrivs av den som först kommer till platsen där en person fallit. Rapporten förs vidare enligt gällande lokala rutiner, oftast till ansvarig sjuksköterska och områdeschef (enhetschef). Sammanställning av totalt antal fall görs av MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) för personer på särskilda boenden. För de fallrapporter som skrivs i hemtjänsten är det viktigt att lokala rutiner arbetas fram för överföring av informationen till primärvårdens distriktssköterska som ska sammanställa dessa. 16

På sjukhus ska fallregistrering göras i landstingets avvikelsesystem. Sammanställning av totalt antal fall görs av ansvarig chef. Syftet med fallrapporten är att skapa underlag för att bedöma lämpliga åtgärder för att förhindra nya fall. Därför är det viktigt att få med omständigheter kring själva fallet, var det skedde, vilken tidpunkt, vad personen hade på fötterna, om hjälpmedel användes etc. Fallrapporterna ska sedan analyseras av ett team med olika kompetenser, inom rimlig tid. Teamkonferenser och vårdplaneringar som sker regelbundet i vissa kommuner är ett sådant tillfälle. Där träffas områdeschef (enhetschef), sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast och representant för personalen. För hemtjänsten tillkommer även biståndsbedömare vid dessa möten. Läkare kontaktas av sjuksköterska efter mötena, eller när behov uppstår. Önskvärt även att dietist kan finnas tillgänglig för teamen. Vid analys av fallrapporterna skall individuella risker beaktas och ses över. Det kan handla om omgivningsfaktorer som exempelvis möblering och belysning, träning av styrka och balans, översyn av hjälpmedel eller översyn av läkemedel. Se checklista bilaga 2 samt även bilaga 7. Downtons fallriskindex Downtons fallrisk index kan med fördel användas för att identifiera individer med fallrisk. Tanken är att hitta personer innan ett fall inträffat. Studier visar att Downtons index är enkelt och inte tidskrävande att använda. Instrumentet får fram de som har risk att falla men det är många som hamnar i gruppen med hög fallrisk och därför har instrumentet inte så stor specificitet. Se bilaga 3. Downtons index rekommenderas att användas i samband med inflyttning på särskilt boende eller då en individ blir beviljad hemtjänst för första gången. Kan även användas av paramedicinsk personal (sjukgymnast och arbetsterapeut) i samband med utskrivning av rollator. I de fall man uppmärksammar en hög risk ska man sedan gå vidare med en fördjupad fallriskbedömning för att analysera vilka åtgärder som kan vara lämpliga för individen. Utbildning av personal Att personalen är välutbildad är en viktig del i arbetet med att förebygga fall. Personalen vet ofta vilka personer som faller eller är i riskzonen för att falla, men man har idag inte alltid kunskap om vad man kan göra för att förhindra det. Träning av styrka och balans Träning har visat sig reducera antal fall hos de personer som förbättras av träningen. I en nyligen publicerad doktorsavhandling från Umeå har intensiv träning även visat sig ha effekt för demenssjuka, något som inte tidigare har kunnat påvisas (14). 17

Läkemedelsgenomgång Läkemedelsgenomgångar för individer med många mediciner är en viktig fråga. Apotekare kan här bidra med viktig kunskap. Idag pågår ett utvecklingsarbete inom Läkemedelskommittén i Sörmland där apotekare tillsammans med läkare, sjuksköterskor och vårdpersonal gör systematiska genomgångar av läkemedel för personer med ApoDos både på särskilda boenden och i ordinärt boende. (19,20) Se även bilaga 6 om läkemedel. Översyn av förflyttningar Att se över att förflyttningar är säkra är en annan viktig del. Sjukgymnast och arbetsterapeut kan vara behjälpliga med detta. Översyn av hjälpmedel Det är viktigt att se över hjälpmedel som gånghjälpmedel, ADL-hjälpmedel, rullstolar etc. De påverkar säkerheten för individen. Översyn av omgivningsfaktorer Här handlar det om att se över risker med mattor, belysning, skor, sladdar, att ha en bärbar telefon lätt nåbar, att ha ett vattenglas vid sängen etc. Se foldern bilaga 4. Översyn av matsituationen Undernäring kan förebyggas om man är uppmärksam på ofrivillig viktminskning. Kontrollera vikt och längd med jämna mellanrum. Får personen tillräckligt med näring? Finns ätsvårigheter, nedsatt aptit, tugg eller sväljbesvär? Vilken tandstatus har personen? Se även bilaga 5 om kost. Behovsnivå D Behovsnivå D syftar till att förhindra att skador uppkommer hos personer som, trots tidigare åtgärder, ändå faller ibland. Exempel är personer med nedsatt kognitiv förmåga eller akut förvirringstillstånd. Här kan man använda: Höftskyddsbyxor Larm Utredning av oro hos förvirrade personer Skydds/begränsningsåtgärder 18

Höftskyddsbyxor För personer där andra åtgärder inte är tillräckliga kan höftskyddsbyxor vara ett alternativ. Se kriterier i bilaga 8. Höftskyddsbyxor med stötdämpande inlägg över höften har i olika studier visat sig kunna minska antalet höftfrakturer med 50-80 procent hos fallbenägna, sköra äldre med nedsatt kognition på institution. De fall som orsakar höftledsfraktur är ofta fall i sidled mot övre delen av lårbenet. Tanken med en höftskyddsbyxa är att minska kraften av fallet just mot detta område, bland annat genom att fördela ut kraften till mjukdelarna i låret. Skyddet består vanligen av en byxa med fasta eller löstagbara plastskal över höften. Det finns flera olika modeller, även med mjuka skydd. Följsamhet är ett problem i vissa fall. Svårigheten att ta av och på byxan, obehagskänsla och risk för hudskador, liksom att vård med extra plagg tar längre tid, gör att byxorna inte används på ett optimalt sätt. Det finns dock starkt vetenskapligt stöd att byxorna är effektiva hos äldre med nedsatt kognitiv förmåga. (1,3,9,12) Subventionerad förskrivning finns i flera landsting och arbetsgruppen förordar att så sker även i Sörmland för personer med tydliga kriterier, se bilaga 8. Larm Det finns olika typer av trygghetslarm. A. Passagelarm: Om individer inte kan använda ringklocka för att tala om att de går upp och behöver hjälp, kan en larmmatta läggas i eller bredvid sängen. B. Påkallningslarm: Det används om individen har behov av hjälp men inte kan förmedla till någon i närmiljön. Brukaren kan själv påkalla hjälp med detta hjälpmedel. Det är passagelarm som i detta fall avses kunna hindra fallolyckor eller minska risk att personen som fallit får ligga en längre tid utan upptäckt. Hjälpmedelscentralen i Sörmland har kunskap om olika hjälpmedel och kan kontaktas för rådgivning. Utredning av oro hos förvirrade personer Oro hos individer med nedsatt kognitiv förmåga bör leda till en utredning av basala behov som syftar till att upptäcka hunger, törst, smärta, infektion, urinvägsinfektion, förstoppning med mera. 19

Skydds- och begränsningsåtgärder Det kan i särskilda fall bli tvunget att kortvarigt använda åtgärder som exempelvis bälte eller brickbord för att förhindra att en agiterad, orolig person faller. Observera att det krävs läkarordination för detta. För att motverka allvarliga konsekvenser av immobilisering måste individen få möjlighet till regelbunden fysisk aktivitet. Sänggrindar kan skydda ibland men man måste alltid bedöma risken att en förvirrad person istället klättrar över grinden och därmed faller högre ifrån. Då är en sänkt säng, utan grind, med madrass nedanför att föredra. Socialstyrelsen arbetar med frågan om skydds- och begränsningsåtgärder, remissrunda planeras under 2007. 20

Personalansvar Mycket av vårdprogrammet bygger på individens eget ansvar för sin hälsa. För vårdpersonal kan det finnas en fördel att veta vilket ansvar och vilka åtgärder som förväntas av dem. I nedanstående avsnitt presenteras olika personalgruppers ansvarsområden och tänka insatser. Lokala rutiner behöver utarbetas för att detta ska bli genomfört på ett systematiskt sätt. Som grund för alla insatser ligger följande schema: Personer över 65 år i möte med primärvård, sjukhus eller kommunal vård och omsorg Fråga alltid om de har fallit sista året Inga fall Ingen åtgärd Upprepade fall Enstaka fall Gång/balans problem Bedöm gång/balansproblem Inga problem Sökt vård för fallskada Flyttat in på särskilt boende Fördjupad fallutredning Bedömning Tidigare fall Läkemedel Syn Gång och balans Nedre extremitetsleder Neurologi Hjärta-kärl Nutrition Multifaktoriella åtgärder (efter behov) Gång, balans och motionsprogram Läkemedelsöversyn Behandling av postural hypotension Översyn av omgivande faktorer Behandling av hjärtkärlproblem Översyn av nutrition Fritt översatt och lätt modifierat efter Guideline for the Prevention of falls in older persons av American Geriatrics Society, British Geriatrics Society and American Academy of Orthopeadic Surgeons Panel on falls prevention. 21

Personal inom primärvården Det här gäller alla Fråga alla personer över 65 år, som söker vårdcentral, minst en gång per år om de fallit samt observera balans och gångsvårigheter genom ett enkelt test, exempelvis att resa sig ur en stol utan hjälp från armarna. Gör därefter vid behov en fördjupad fallriskbedömning. Se flödesschema på föregående sida. Lämna ut informationsfolder (se bilaga 4) i samband med besök där fallproblematik framkommer, eller vid andra tillfällen, exempelvis vid vaccinationer mot influensa. Registrera i landstingets avvikelsesystem om en person faller inne på själva vårdcentralen eller i annan lokal inom primärvården. Primärvården ska vara mottagare av information från akuten angående personer som sökt för fallskada. Lokala rutiner ska utarbetas om vem som är mest lämplig att samordna detta, exempelvis distriktssköterskan. Distriktssköterskorna Distriktssköterskorna ska vara mottagare för de fallrapporter som hemtjänstens personal skriver. Distriktssköterskorna ska sedan initiera en fördjupad fallriskbedömning. De har en samordningsfunktion för att en tvärprofessionell bedömning görs. Det kan till exempel vara arbetsterapeut för översyn av hjälpmedel, sjukgymnast för bedömning av balans och muskelstyrka samt läkare för läkemedelsgenomgång. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter De här personalgrupperna ska i samband med utskrivning av rollator göra en fallriskanalys genom till exempel Downtons index. Vid behov ska de kontakta övriga i primärvården för vidare åtgärder, alternativt slussa personen till träningsgrupper inom till exempel friskvården. Biståndshandläggare inom kommunen Biståndshandläggare ska beakta fallrisk i samband med att man gör hembesök inför bedömning eller start av hemtjänst. Som ett stöd i arbetet kan exempelvis Downtons fallrisk index användas. I de fall man upptäcker en person med hög risk ska man kontakta primärvården för en fördjupad fallrisk bedömning. Som en följd av bedömningen kan ett beviljat bistånd till exempel vara förebyggande promenader utomhus. Personal inom hemtjänsten Personal inom hemtjänsten ska skriva fallrapporter då ett fall upptäcks. Dessa ska sedan rapporteras till ansvarig disktriktsköterska för uppföljning. Ansvarig områdeschef (enhetschef) behöver också få kännedom om det inträffade. 22

Fallrapporten ska diskuteras vid regelbundna teamträffar och vårdplaneringar där olika yrkeskategorier kan bidra med sin kunskap. Användande av checklista (se bilaga 2) kan underlätta. Personal på särskilt boende Personal på särskilt boende ska skriva fallrapporter då ett fall upptäcks. Dessa ska sedan rapporteras och följas upp enligt lokala anvisningar för avvikelser och slutligen sammanställas av MAS. Fallrapporten ska diskuteras vid regelbundna teamträffar och vårdplaneringar där olika yrkeskategorier kan bidra med sin kunskap. Användande av checklista (se bilaga 2) kan underlätta. Då en person flyttar in till särskilt boende ska en fördjupad fallutredning göras. Exempelvis Downtons fallrisk analys kan användas som hjälp. Om personen bedöms ha en hög risk för fall ska en fördjupad analys ske av flera yrkeskategorier. Områdeschef (enhetschef) ansvarar för att personalen har behövlig utbildning i ämnet. Personal på sjukhus Personal på vårdavdelning Ska skriva fallrapport i landstingets avvikelsesystem då ett fall upptäcks; Ska ta upp dessa fallrapporter vid regelbundna teamträffar och vårdplaneringar och även vid arbetsplatsträffar. Ska ha extra uppmärksamhet på förvirrade patienter: 1. uppmärksamma förvirrade patienter, även sådana som inte är motoriskt oroliga utan även de tysta, skilja förvirring från demens, 2. alltid tänka proaktivt: förhindra att sköra personer blir förvirrade, dvs. undvika stress, hunger, onödiga läkemedel etc, 3. om patienten är förvirrad att analysera orsaken och åtgärda, t ex UVI (ca 10 procent), förstoppning etc (17) Ska tänka på att smärtstillande och lugnande mediciner kan dölja möjligheten att hitta den egentliga orsaken till förvirring; Ska bedöma behovet av extravak till förvirrade personer, exempelvis nyopererade; Ska fråga alla personer över 65 år om de har fallit sista året. Se flödesschemat. När man träffar på personer som fallit ofta eller har gång- och balansproblem görs en fördjupad fallriskbedömning. Se flödesschemat.. I samband med vårdplanering vid utskrivning ska frågan om fallrisk tas upp för eventuell uppföljning. 23

Personal på mottagning Ska fråga alla personer över 65 år om de fallit sista året. Se flödesschemat. Om personen har upprepade fall, eller enstaka fall samt gång- och balansproblem, ska man initiera en fördjupad fallriskbedömning, eventuellt i samarbete med primärvården. Ska lämna ut informationsfolder (se bilaga 4) till patienter som berättar att de fallit. Ska registrera i landstingets avvikelsesystem om en person faller inne på mottagningen. Personal på akuten När en person som sökt för en fallskada på akuten inte läggs in, ska personalen överrapportera fallet för en fördjupad fallriskbedömning till vårdcentralen i det område som patienten bor, (alternativt annan vårdcentral som personen har valt). Detta gäller de personer som bor i eget boende och inte har hemtjänst. (Personer med hemtjänst eller på särskilt boende uppmärksammas ändå enligt riktlinjerna för personal ovan.) Individens eget medgivande krävs för informationsöverföringen. Det behövs ordnade och fastställda rutiner för att detta ska fungera, dessa arbetas bäst ut lokalt på varje akutvårdcentral. (Eventuellt ha en fall-ansvarig sköterska som ordnar med kontakterna vid avsatt tid någon gång per vecka.) Personalen ska informera om fallrisker samt lämna ut egenvårdsfoldrar till de patienter som går hem efter bedömning av fallskadan, samt ta ställning till om Primärvården behöver göra fler insatser. ska ha uppmärksamhet på fallriskproblem även för patienter som söker för till exempel yrsel, och lämna information vidare till primärvården (med personens medgivande). Ska registrera i landstingets avvikelsesystem de fallolyckor som sker inne på akutmottagningen. För all personal överallt gäller att man ska fokusera på att minska så kallade ställtider, eller ledtider, mellan olika vårdåtgärder. Att en gammal person får vänta mellan en fallolycka, ankomst till sjukhus, bedömning och eventuell operation innebär en klart ökad risk för förvirringstillstånd som i sig är en risk för nya fall. 24

Samhällsansvar Kommuner och landsting har tillsammans ett ansvar att utveckla det regionala och lokala folkhälsoarbetet, där det skadepreventiva arbetet ingår. Regeringen har förutom det övergripande folkhälsomålet - samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen - tagit fram elva målområden (28). Däribland ingår till exempel sunda och säkra miljöer (målområde 5), en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård (målområde 6) samt ökad fysisk aktivitet (målområde 9) och goda matvanor och säkra livsmedel (målområde 10). Målen nås bäst genom tvärsektoriell samverkan, där olika myndigheter inom kommun och landsting är huvudaktörer. Samhällsinsatser som kan förhindra fall kan till exempel vara - att stimulera till fysisk aktivitet genom en trygg och säker utemiljö, - att erbjuda servicelinjer med anpassad kollektivtrafik för funktionshindrade, - att bostadsanpassa och säkerställa bostaden från onödiga risker för fall utöver det som den enskilde kan göra själv, - att samverka mellan frivillig organisationer och kommun och landsting för att gemensamt ta fram insatser som gynnar det fallpreventiva arbetet för befolkningen t ex informationsfömedling, studieverksamhet med mera, - att skapa möjlighet till förskrivning av livsstilsrecept inom hälso- och sjukvården. Intresseorganisationer Intresseorganisationer, som exempelvis pensionärsföreningar, studieförbund, kyrkan och motionsföreningar, har en mycket viktig funktion att fylla när det gäller det fallpreventiva arbetet. De möter många äldre människor och kan sprida information och kunskap genom sina kontaktvägar även till dem som ännu inte drabbats av fallolyckor. Det är angeläget är att man tar upp frågan i sina respektive föreningar och funderar över hur man skulle kunna jobba med frågan på olika sätt, exempelvis genom studiecirklar, motionsverksamhet, informationskvällar eller annat. Intresseorganisationer som har behov av praktiskt stöd i arbetet för att minska antalet fallolyckor kan vända sig till kommunerna i Sörmland. 25

Ordlista Prevention Kognitiva funktioner Osteoporos MAS Artros Demografi UVI Neuroleptika Ortostatisk Nutrition Predisponerande ADL = åtgärder för att förebygga ohälsa. I det är programmet innebär det att förebygga fall och fallskador. = färdigheter som har med intellektuella funktioner att göra som tänkande, varseblivning, minne m m. = benskörhet, ett tillstånd där benets hårda beståndsdelar minskar samtidigt som de porösa ökar, vilket ger ett svagt och bräckligt ben. Osteoporos är vanligt hos äldre, särskilt hos kvinnor när östrogenproduktionen minskar och det leder till ökad risk för benbrott. = Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska. = sjukliga ledförändringar som kan leda till smärta och funktionshinder. = läran om befolkningars tillstånd och förändringar. = urinvägsinfektion. = läkemedel mot psykoser och ångest = upprättstående = näring, näringsupptagning eller tillförsel. = ha anlag, fallenhet eller vara mottaglig för något. = Aktiviteter i Dagliga Livet. Deltagare i Arbetsgrupp fallprevention Anna Forsberg, sjukgymnast, Katrineholm, projektledare Marie Ackelman, geriatriker, Nyköping Margareta Berg, PRO, Nyköping Marianne Dahlander, SPRF, Katrineholm Lisbeth Dahlberg, biståndshandläggare, Strängnäs Lotta Fogelberg, sjukgymnast Strängnäs Barbro Gimlander, sjuksköterska, primärvården, Nyköping Helena Gustafsson, MAS, Trosa och Gnesta Stefan Ivarsson, områdeschef,katrineholm Susanne Jonsson arbetsterapeut, Oxelösund Ruth Lööf, apotekare, Eskilstuna Marie Portström, distriktsläkare, Eskilstuna Wivianne Rosenqvist, MAS, Flen Ingalill Sandström, dietist, Nyköping Anna-Maarit Tirkkonen, folkhälsokonsulent, Eskilstuna Ann-Louise Walfridsson, undersköterska, Vingåker Birgitta Öjmyr-Karlsson, Räddningstjänsten, Nyköping Stort tack till Ulla Lindström på folkhälsoenheten i Jönköping som generöst delat med sig av erfarenheter och material. Stort tack också till professor Yngve Gustafson i Umeå som lämnat värdefull information och inspiration. 26

Referenser 1. SBU-Osteoporos- prevention, diagnostik och behandling. Nr 165/1 Oktober 2003 2. Gustafson Y, Jarnlo G-B, Nordell E Fall och höftfraktur hos äldre går att förebygga Läkartidningen nr 40 volym 103 2997-2999 3. Socialstyrelsens riktlinjer för vård och behandling vid höftfraktur, Stockholm 2003 4. Samverkan och vaksamhet ger färre fall. Forskning för äldre, sept 2003:6-7 5. Guideline for the prevention of falls in older persons. American Geriatrics Society, British Geriatrics Society, and American Academy of Orthopaedic Surgeon panel on Falls Prevention Journal of the American Geriatrics Society 2001;49:664-672 6. Lundin-Olsson L., Nyberg L.,Gustafson Y. Stops walking when talking as a predictor of falls in elderly people The Lancet Vol 349: March 1, 1997:617 7. Gillespie LD, GillespieWJ, Robertson MC, Cumming RG, Rowe BH, Interventions for preventing falls in elderly people. Cochrane Database Syste. Rev. 2003; (4): CD000340 8. Vårdprogram för fallprevention, Jönköpings läns landsting 2006 www.lj.se/folkhalsa 9. Parker MJ, Gillespie WJ, Gilllespie LD, Hip protectors for preventing hip fractures in the elderly (review) The Cochrane Database of Systematic Reviews 2006 10. Tinetti, ME. Preventing falls in the elderly New England Journal of Medicine 2003;348: 42-49 11. Jacqueline C. T. Close Prevention of falls in older people Disability and Rehabilitation, 2005; 27(18-19): 1061-1071 12. Kannus P, Sievänen H et al Prevention of falls and consequent injuries in elderly people the Lancet 2005, volume 366:1885-93 13. K Kallin avhandling Falls in Older people in geriatric care settings Umeå universitet 2004 New serie no 902 14. E Rosendahl avhandling Fall prediction and a high-intensity functional exercise programme to improve physical functions and to prevent falls among older people living in residential care facilities. Umeå universitet 2006 New serie no 1024 15. M Stenvall avhandling Hip fractures among old people. Their prevalence, consequences and copmplications, and the evaluation of a multi-factorial intervention program designed to prevent falls and injuries and enhance performance of activities of daily living Umeå universitet 2006 New series no 1040 16. Rundgren Å, Dehlin O Äldresjukvård medicinsk äldresjukvård av multisjuka patienter. Studentlitteratur 2004 17. Gustafson Y, Edlund A, Lundström M, Bucht G. Akuta förvirringstillstånd hos äldre inom akutsjukvården kan förebyggas och behandlas SFAI tidningen 9:50-55;2003 (SFAI = Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård) 18. Jensen J, Lundin-Olsson L, Nyberg L, Gustafson Y, Fall and Injury Prevention in older people living in residential care fascilities Annals of Internal Medicine 2002;136(10);733-741 19. www.landstinget.sormland.se/narvard, Läkemedelskommittén 20. www.apoteket.se vårdpersonal, tjänster, läkemedelsgenomgång. 21. Patientregistret, Epidemiologiskt centrum, Socialstyrelsen, 2006-04-10 22. Säkerhet i vardagen Tips och råd på äldre dar! Räddningsverket 2005 Nationella skadeförebyggande programmet. 23. Tinetti ME, Williams CS. Falls injuries due to falls and the risk of admission to a nursing home. N Engl J Med 1997;337(18):1279-84 24. Waern Eva, Nordisk Geriatrik nr 6 dec 2005 årgång 8, sid 32-34 25. Otago exercise programme to prevent falls in older adults. Otago medical School, University of Otago March 2003 (John Cambell MD, FRACP och M C Robertson PhD) 26. Sahlén K G, Löfgren K, Lindholm L En kostnadsnyttoanalys av förebyggande hembesök i Nordmaling. Statens folkhälsoinstitut Rapport A 2005:1 27. Fallolyckor bland äldre samhällets direkta kostnader 2004 www.raddningsverket.se 28. Statens folkhälsoinstitut www.fhi.se 27

Bilagor 1. Fallrapport 2. Checklista preventiva åtgärder samt förklaringstext 3. Downtons fallriskindex samt vägledning 4. Fallfolder 5. Kost 6. Läkemedel 7. Fallriskanalysschema 8. Kriterier för höftskyddsbyxor 28

Gemensamt program för fallprevention i Sörmland Bilaga 1 Fallrapport Namn Personnummer Typ av boende Händelsedatum Veckodag Klockslag Var personen ensam vid fallet? Ja ( ) Nej ( ) Var inträffade fallet? Ex. kök, hall, badrum, sovrum, allmänna utrymmen, utomhus Vad gjorde personen? Beskriv händelsen! Ex. låg/satt i stol/säng, gick, förflyttade sig mellan säng/stol-stol/stol, på/avklädning Fotbeklädnad? Ex. barfota, strumpor, tofflor, skor Yttre omständigheter? Ex. mörker, halt/blött golv, matta, tröskel, möblering, hinder Vilken typ av hjälpmedel är ordinerat? Ex. käpp/krycka, rollator, gåbord, rullstol Användes hjälpmedel vid olyckstillfället? Ja ( ) Nej ( ) Föregicks fallet av särskilda symptom? Ex. oro, förvirring, yrsel, feber/infektion, lågt blodsocker, brister i nutrition Läkemedel? Ja ( ) Nej ( ) (Om ja, fyll i nedanstående alternativ!) Lugnande/sömnmedel/neuroleptika Diuretika Antihypertensiva (annat än diuretika) Antiparkinson läkemedel Antidepressiva läkemedel Andra läkemedel Konsekvenser av fallet? Tidigare fall? Hur kan man förhindra nytt fall? Rapportör/datum Omv.ansvarig ssk/datum Ansv. chef/områdeschef/datum

Gemensamt program för fallprevention i Sörmland Bilaga 2 Namn Boende Personnummer Datum Checklista preventiva åtgärder Åtgärd Ansvarig Åtgärdat/bedömt Ej aktuellt Datum Sign Begränsningsåtg läkare grensele m m Läkemedelsgenomgång läkare Nutritionsstatus sjuk.sköt Inkontinensbed/skydd sjuk.sköt Förstoppning/diarré sjuk.sköt Syn/hörselundersökning sjuk.sköt Blodtryck sjuk.sköt Blodsocker sjuk.sköt Sömn sjuk.sköt Sänggrindar sjuk.sköt Sängvakt, larmmatta sjuk.sköt Insikt/orientering ADL-förmåga Hjälpmedel/bostadsanp Höftskyddsbyxa Känsel Gångförmåga Balans Muskelstyrka Taktil massage Glasögon Daglig aktivitet Skor, tofflor, antihalks Sladdar Möblering Textilier, färgsättning Golvkvalité, färg Belysning Trappor/ledstänger Halkskydd Närliggande utemiljö arb.terp arb.terp arb.terp arb.t/sj.g sjuk.gymn sjuk.gymn sjuk.gymn sjuk.gymn vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers vård-pers