Till forskarseminariet i litteraturvetenskap tisdagen den 17 februari, 15.15 Litteraturens kraft /The Force of Literature Under lång tid har litteraturen varit ett dominerande konstnärligt medium. Inte bara därför att den har varit förknippad med föreställningen om en kulturell och social identitet utan också därför att den har producerats och konsumerats i ett samhälle för vilket det skrivna ordet haft en avgörande betydelse. Vi lever emellertid nu i en värld där den nationella identiteten ger vika för ett globalt medvetande och där helt andra uttrycksformer än skriften börjar bli tongivande. De existentiella erfarenheter som litteraturen alltid har varit god på att förmedla överförs till unga människor idag lika ofta genom TV, film, populärmusik och datorspel. Frågan uppstår då om litteraturen fortfarande kan betraktas som en för samhället oumbärlig konstnärlig praxis. För att besvara den frågan måste man mer ingående undersöka huruvida litteraturen förmår uträtta något som andra kulturella aktiviteter inte förmår i lika hög grad. En sådan undersökning skulle kunna vara sociologiskt inriktad och studera hur litteraturen faktiskt används i olika sektorer av samhället, men den kan även fokusera själva litteraturen för att ta reda på vilka existentiella, kognitiva och sociala funktioner eller värden som är inskrivna i dess egen form och tematik. Väljer man det senare alternativet måste man dock anlägga ett speciellt perspektiv på det litterära skapandet. Snarare än att leta efter litteraturens inre väsen och djupare mening eller utveckla ett profilerat läsar- och bruksperspektiv bör man fråga sig vad litteraturen försöker göra med sina läsare. Kan litteraturen göra oss mer intelligenta? Kan den hjälpa oss att förstå andra människor och möta främmande kulturer? Kan den skänka oss djupare kunskap om den värld vi lever i? Kan den rentav skapa ett bättre samhälle?
Med utgångspunkt i den här problemställningen kommer vi under vårterminen 2009 att starta ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt med titeln Litteraturens kraft / The Force of Literature. Inom ramen för projektet förenas två redan existerande forskningsinriktningar: Rikard Schönströms studier av litteraturens performativitet och Anders Mortensens forskning kring litteraturens värdefrågor. Schönström har i sin bok En försmak av framtiden: Bertolt Brecht och det konkreta (2003) bland annat undersökt gestens förhållande till det verbala språket, och han skall i en essäsamling med titeln Olikhetens region, som beräknas bli färdig under våren 2009, utveckla och fördjupa en del av sina resonemang. Med utgångspunkt i Brechts föreställning om der Gestus har han dessutom startat ett nytt projekt, kallat The Literary Gesture, i vilket han med exempel från bland andra Strindberg kommer att presentera en mer systematisk teori om litteraturens performativa karaktär. Grundtanken i Schönströms forskning är att litteraturen inte bara gestaltar en viss yttre eller inre verklighet utan också alltid ger uttryck för en bestämd hållning till denna verklighet. Genom de gestiska uttrycksmedlen i ett skådespel, berättarperspektivet i en roman eller bildspråket och tonfallet i en dikt kan författaren markera hur läsaren bör förhålla sig till innehållet i hans verk. Schönström vill studera denna inre ram i texten för att visa att det litterära verket långtifrån utgör något rent estetiskt objekt eller någon passiv återgivning av verkligheten, utan snarare bör förstås som en kommunikativ handling med vilken författaren söker påverka och förändra den värld han lever i. Mortensen utger under hösten 2009 en monografi med titeln Diktens värde versus penningens. Om en ekonomikritisk strömning i romantisk och
modernistisk diktning. Under 2005 ledda han en doktorandkurs och öppen seminarieserie om Värde och värdering i litteratur och andra konstnärliga medier. Detta seminarium för fördjupad reflektion kring hur konst och litteratur skapas och tolkas i historiens föränderliga kraftfält av konkurrerande värdeföreställningar, övergick efterhand i ett nätverk för forskning i ämnet, med den vidare uppgiften att verka för en vitalisering av det humanistiska studiets värdefrågor på en nationell nivå. Denna verksamhet, som redan har gett avtryck i en mängd skrifter, utmynnar nu i en antologi som ger en historiskt och teoretiskt perspektivrik översikt över litteraturens värdefrågor. Volymen utkommer i början av 2009 på Brutus Östlings Bokförlag Symposion under titeln Litteraturens värden och kommer att presenteras på ett symposium vid SOL-centrum den 7 mars 2009. Symposiets främsta syfte är att låta antologins vetenskapliga frågor bilda utgångspunkt för nya forskningsuppgifter inom det överordnande projektet Litteraturens kraft. Övergången ter sig följdriktig: ett flertal av bokens originalbidrag är inriktade på frågorna om vilka särskilda förmågor som litteraturen anses besitta. Litteraturens kraft initieras under vårterminen 2009 genom ett par seminarier som inledningsvis har två huvudsakliga syften. Dels gäller det att etablera ett intellektuellt livaktigt och stimulerande forskarforum för vad vi uppfattar som den allmänna litteraturvetenskapens mest centrala fråga, alltså vad litteraturen förmår uträtta. Detta förutsätter att blicken är riktad mot den internationella forskningsfronten och att internationellt tongivande forskare bjuds in. Dels ska en antologi produceras, skriven på engelska och med titeln The Force of Literature, i vilken forskare med olika ämnesanknytning och forskningsinriktning närmar sig problemet från olika håll, i texter som också har karaktären av pilotstudier för mer elaborerad forskning inom projektet Litteraturens kraft. På längre sikt ska verksamheten utvecklas till en mer permanent forskningsmiljö kring ämnet litteraturvetenskap och hävda sig väl i
konkurrensen om externa forskningsmedel, såväl internationellt som nationellt. Projektet har hämtat inspiration från den teoribildning om språkets performativa karaktär som går tillbaka på J. L. Austins How to Do Things with Words (1962) och John Searles Speech Acts (1969). Austin skilde som bekant mellan tre typer av talhandlingar ( speech acts ): den lokutionära, den illokutionära och den perlokutionära. Något förenklat skulle man kunna säga att litteraturvetenskapen under lång tid har prioriterat studiet av den litterära textens lokutionära och perlokutionära aspekter, alltså dess lingvistiska och semantiska struktur å ena sidan och dess mer eller mindre tillfälliga effekter på läsaren å den andra. I vårt projekt är det litteraturens illokutionära kraft ( illocutionary force ) som står i centrum. Vad vi vill undersöka är de kommunikativa handlingar som en litterär text förmår utföra med hjälp av sina ord. Den i vår tid gängse frågan om vad läsarna gör med litteraturen, vänds således i intresset för vad litteraturen gör med läsarna. Är det fråga om en deskriptiv, expressiv, preskriptiv eller genuint kreativ akt och hur försöker texten i så fall realisera dessa funktioner? En central fråga kommer även att vara i vilken utsträckning den litterära språkhandlingen teoretiskt, empiriskt och historiskt skiljer sig från andra typer av kommunikativa handlingar, eller med andra ord i vad mån litteraturen har en kraft som andra kulturella uttrycksformer saknar. Internationellt sett finns det redan en omfattande forskning på detta område. Austins och Searles teorier har vidareutvecklats, nyanserats och korrigerats av bland andra Jacques Derrida (1977), Shoshana Felman (1980), Judith Butler (1990, 1997) och J. Hillis Miller (2001). I Tyskland har Erika Fischer-Lichte (1998) försökt koppla samman språkhandlingsteorin med teatervetenskapens performance-begrepp. I Frankrike har frågorna om litteraturens särskilda funktioner behandlats från olika teoretiska synvinklar av forskare som Antoine Compagnon (2007), Tzvetan Todorov (2007) och Vincent Jouve (2001).
Forskning om de värdemässiga perspektiven på litteraturens kraft pågår inom en rad forskningsfält. I antologin Litteraturens värden berörs bland annat aspekter av psykologiskt, filosofiskt, estetikhistoriskt, sociologiskt, bokhistoriskt och ämneshistoriografiskt slag. I Storbritannien pågår omfattande försöksverksamhet och forskning om olika på litteraturtillägnelse och -skrivande baserade terapier som medel för rehabilitering av fångar. Som John Carey påpekar i What Good are the Arts? (2005) utgör de påvisbara, goda resultat som den här verksamheten har gett ett empiriskt säkerställt bevis för att litteraturen och teatern besitter en avgörande potential för existentiell och kognitiv utveckling som andra medier eller konstarter saknar. En fråga som på senare år återkommer ofta i den internationella litteraturen i ämnet, Vad är det i litteraturen som gör att den anses befrämja demokratin?, kommer att ägnas vår synnerliga uppmärksamhet, liksom hypoteserna om att litteraturen har gjort mänskligheten väsentligt mer intelligent. Som dessa exempel ger för handen skall projektet inte bara undersöka på vilket eller vilka sätt litteraturen skiljer sig från andra kulturella aktiviteter. Det är lika viktigt att reflektera över vad somlig litteratur kan uträtta i högre grad än annan litteratur och detta är en frågeställning med flera förgreningar. Vilka typer av performativa tekniker kan man identifiera och definiera i den litterära texten? I vilka olika slag av litteratur förekommer de, i vilka specifika texter och för vilka läsare? Studiet av litteraturens kraft mynnar således ut i litteraturkritikens grundläggande frågor om litterär kvalitet. Detta centrala och i vår tid förringade begrepp förefaller ha sin omedelbara relevans och giltighet i den litterära språkhandlingens perspektiv. Om en språkhandling inte kan vara sann eller falsk, kan den vara mer eller mindre vällyckad ( felicitous ), enligt Austin. När man studerar vad litteraturen försöker göra med sina läsare, bör man alltså samtidigt fråga sig på vilka värdemässiga grunder det sker och i vad mån det
enskilda litterära verket som sådant förmår uppfylla språkhandlingens krav. Understrykas bör att vår främsta ambition inte är att introducera utländska teoribildningar i Sverige utan att själva bidra till den internationella forskningen kring litteraturens kraft. En förutsättning för detta är att ett intellektuellt starkt och inspirerande nätverk för forskning och reflektion kring litteraturstudiets mest centrala fråga etableras. Ett sådant interdisciplinärt samarbete mellan olika forskningsinriktningar borde kunna engagera företrädare för litteratur- och teatervetenskap, retorik, kognitionsforskning, estetik, psykologi, kultursociologi, bokhistoria och ytterligare ämnen. Genom sin fokusering av centrala humanistiska värdefrågor utgör projektet en angelägenhet för hela HT-området. Lund den 10 februari 2009 Anders Mortensen Rikard Schönström