Asfäriska kontaktlinser vad är det som gäller? Dr Trusit Dave Den här artikeln tittar på användningen av asfäriska kontaktlinser, går igenom jämförelser som gjorts av asfäriska och sfäriska linsers funktion och hur aberrationer varierar med ackommodation och blinkningar. Inledning Det finns ett allt större intresse för kontaktlinser som korrigerar parametrar utöver sfär och cylinder och reducerar optiska oskärpan. Detta kräver dock egentligen att synkorrigerande kontaktlinser specialtillverkas till varje kund. Den höga kostnaden utgör för närvarande ett av de största hindren för att det ska kunna omsättas i praktiken. Men även andra faktorer, såsom tillverkningsprocessen och ledtider, utgör hinder för att sådana linser ska kunna levereras. För att producera linser på kommersiellt gångbar nivå har vissa tillverkare använt sig av ett populationsgenomsnitt av de aberrationer som förekommer inom normalbefolkningen för att tillverka linser som till en förutbestämd grad sägs kunna korrigera sfäriska aberrationer. Den här artikeln har som målsättning att ge kontaktlinsoptikern lite perspektiv på behovet av korrigering av sfäriska aberrationer och också utvärdera vilken inverkan en sådan korrigering skulle kunna ha. Den går igenom studier som har utvärderat aberrationer i normalpopulationen och hur dessa aberrationer förändras över tid. Även detaljer om vad optiker kan göra för att förbättra synkvaliteten hos sina kontaktlinspatienter kommer att tas upp. Artikeln undersöker också om mjuka asfäriska kontaktlinser kan ge bättre synfunktion än deras sfäriska motsvarigheter. Aberrationer i normala ögon Flera studier har genomförts i syfte att kartlägga olika optiska aberrationer i en normalpopulation. 1,2,3 En av de mest citerade artiklarna beskriver den studie som genomfördes av Porter m.fl. 1 där 109 normala individer mellan 21 och 65 år med en refraktion som varierade mellan +6 D och 12 D och en astigmatism upp till 3 DC fick genomgå aberrometri. I dessa mätningar uppmättes de absoluta värdena på koefficienterna för Zerniketermerna. Koefficienterna representerar de enskilda benämningarna på komplexa matematiska formler (Zernikepolynom) som definierar ögats intrikata optiska egenskaper. 4 De beskriver storleken på Zernikepolynomenerna sfär, cylinder, koma, sfärisk aberration och många fler deskriptorer som sammantaget definierar de unika egenskaperna hos ett mänskligt ögas optiska fingeravtryck. Detta motsvarar ungefär en parameter som kallas RMS-vågfrontsfel (där RMS står för Root Mean Square). I studien mätte Porter aberrationerna vid en pupilldiameter på 5,7 mm. Varje studie som mäter optiska aberrationer måste definiera pupillstorleken vid vilken mätningarna görs, eftersom aberrationerna ökar med pupillstorleken. Figur1 visar den aberrationsvariation som Porter och hans kollegor uppmätte. Figuren visar att sfär och cylinder är de parametrar som bidrar mest till optisk suddighet, där 93 procent av ögats RMS-vågfrontsfel kan tillskrivas enbart okorrigerad sfär och cylinder för en pupillstorlek på 5,7 mm.
Slutsats: sfär och cylinder svarar för omkring 93 % av aberrationerna Figur 1 visar också variationen av högre ordningens aberrationer (de utöver sfär och cylinder) i normalpopulationen. Den visar att med stigande högre ordning minskar bidraget till normala, friska ögons totala vågfrontsfel. Man ser också att den aberration av högre ordningen som har störst inverkan på ögonens totala RMS-vågfrontsfel är den 12:e Zernike-termen som vanligen benämns sfärisk aberration. Slutsats: av alla högre ordningens aberrationer är sfärisk aberration den som bidrar mest till försämrad optisk bildkvalitet Figur 1: Fördelning av medelvärdet av det absoluta vågfrontsfelet för varje Zerniketerm (upp till 5:e ordningen) Zernike-term 3 5 (i ANSI-enheter) representerar sfäriska och cylindriska komponenter. Zernike-term 12 är Zernikebenämningen på sfärisk aberration. Efter Porter et al 1. Slutsats: korrekt korrigering av sfär OCH cylinder är mycket viktigt innan man överväger korrigering av högre ordningens aberrationer i ögat Porter m.fl. utvärderade dessutom den genomsnittliga förekomsten av högre ordningens aberrationer i normalpopulationen. Figur 2 visar att hos de 109 individer som ingick i studien var medelvärdet av högre ordningens aberrationer nära noll för alla komponenter förutom Zernike-komponenten sfärisk aberration. Mellan de enskilda individerna varierar högre ordningens aberrationer signifikant, men är i genomsnitt nära noll sett över hela populationen. Den enda aberration av högre ordningen som konsekvent uppvisar ett positivt värde i en normalpopulation är sfärisk aberration. Slutsats: i en normalpopulation har den sfäriska aberrationen ett positivt värde på 0,1±0,1 μm för en pupillstorlek på 6 mm 2,5,6
Figur 2: Genomsnittsvärden av Zernike-termer hos 109 individer i studien av Porter m.fl. 1 Man kan därför argumentera för att nästa parameter som kontaktlinser ska kunna korrigera (efter sfärisk och cylindrisk korrigering) är sfärisk aberration. Hävdas detta måste hänsyn tas till att den sfäriska aberrationen i en population varierar (även om den för det mesta har ett positivt värde) och följer en normalfördelning med toppen vid ungefär 0,1±0,1 μm med en pupillstorlek på 6 mm. 2,5,6 Som optiker har vi större vana av att förstå suddighet när den uttrycks i dioptrier som är det primära måttet på defokusering vid rutinmässig refraktionering. Som en grov vägledning motsvarar 0,1 μm RMS Zernike sfärisk aberration 0,12 dioptrier vid en pupillstorlek på 6 mm! Slutsats: den genomsnittliga sfäriska aberrationen i normala ögon motsvarar omkring 0,12 D sfärisk defokusering För en djupgående förklaring av Zernike-polynom rekommenderar författaren starkt en utmärkt artikel av Charman om Zernike-polynom och vågfrontsaberrationer. 7 Kompensationen hos hornhinnan och ögats lins Många vetenskapliga studier har visat att hornhinnan har formen av en ellips som progressivt planar ut mot periferin (figur 3). Dess form minskar markant nivån på den positiva sfäriska aberrationen i hornhinnan jämfört med en sfärisk hornhinna. Men den sfäriska aberrationen i hornhinnan är ändå positiv. 8 Däremot är den sfäriska aberrationen i hela ögat mindre än den sfäriska aberrationen i enbart hornhinnan. Detta tyder på att ögats lins kan bidra till den partiella korrigeringen av hornhinnans sfäriska aberration.
Figur 3: Hornhinnans utplaning mot periferin Artal 9 med kollegor undersökte förhållandet mellan hornhinnan och ögats lins. Hos den undersökta populationen av 57 individer med myopi och 16 med hyperopi fann de belägg för kompenserande aberrationer i ögats lins som på ett effektivt sätt minskade aberrationen som inducerades av hornhinnan. Slutsats: hornhinnan och linsen interagerar för att minska den totala aberrationen i ögat Sfärisk aberration och dess korrigering En sfärisk aberration inträffar normalt med sfäriska ytor då strålar som är parallella med, men på olika avstånd från, den optiska axeln inte konvergerar till samma punkt (figur 4). Detta resulterar i diffus cirkulär suddighet runt punktkällor. Figur 4: Simulerad strålgång för en lins med sfärisk aberration. Strålarna längst ut från den optiska axeln uppvisar överrefraktion jämfört med strålarna närmast axeln, vilket leder till positiv sfärisk aberration. För en enskild lins kan den sfäriska aberrationen minimeras genom att linsens form ändras. Genom att ändra ytornas kurvatur med hjälp av asfäriska kurvor kan kompensationen av den refraktiva effekten i linsens utkanter optimeras.
Under åren har tillverkarna utnyttjat två tillvägagångssätt för att korrigera den sfäriska aberrationen i kontaktlinser. Tillvägagångssätt 1 Det första innebär att försöka bemästra den sfäriska aberrationen i sfäriska mjuka kontaktlinser med höga styrkor. Lösningen har varit att producera en kontaktlins med en asfärisk frontyta som minimerar den sfäriska aberrationen som induceras av kontaktlinsens styrka (till exempel Frequency 55 Aspheric från Coopervision). Tillvägagångssätt 2 Det andra sättet innebär att man korrigerar den sfäriska aberrationen i kontaktlinsen och den genomsnittliga sfäriska aberrationen i ögat (till exempel PureVision från Bausch & Lomb). Det finns ett antal asfäriska kontaktlinser som sägs kunna tillhandahålla förbättrad synskärpa jämfört med deras sfäriska motsvarigheter. Innan vi utvärderar publicerade data från studier som jämför asfäriska och sfäriska kontaktlinser på bärarnas ögon, kan vi fundera på vad som händer med den sfäriska aberrationen i en sfärisk mjuk kontaktlins när linsen sätts på ögat. Sfäriska mjuka linser på verkliga ögon vad händer? Sfäriska mjuka kontaktlinser inducerar sfärisk aberration i LUFT. Om linsens styrka är positiv induceras en positiv sfärisk aberration och, motsatt, om styrkan är negativ induceras en negativ sfärisk aberration. Detta stämmer om mätningarna utförs på mjuka sfäriska linser i luft. Men när mjuka sfäriska linser placeras på en asfärisk hornhinna anpassar de sig efter hornhinnans asfäriska form. Cox 10 har visat att på grund av mjuka linsers flexibilitet är den sfäriska aberrationen som induceras av linsen försumbar för linsstyrkor mellan +3 D och -6 D vid pupilldiametrar på 6 mm. Det är värt att notera att pupillstorleken 6 mm används som referens. Eftersom de flesta patienters pupill är mindre än 6 mm vid fotopiska och möjligen även vid mesopiska ljusförhållanden är effekten av sfärisk aberration i själva verket försumbar i ett ännu bredare linstyrkeintervall. Asfärisk optik skulle kunna vara användbar vid höga positiva styrkor, i synnerhet hos individer med afaki, men för de allra flesta sfäriska linsstyrkor (6 mm pupill) visar Cox studie att en asfärisk frontyta gör liten skillnad för den sfäriska aberrationen som induceras av mjuka kontaktlinser. Så är det verkligen nödvändigt att överväga korrigering av sfärisk aberration i ett normalt friskt öga? Optiska funktionen hos sfäriska och asfäriska mjuka kontaktlinser Under de senaste åren har mjuka asfäriska kontaktlinser funnits tillgängliga och man har hävdat att dessa minimerar aberrationer och förbättrar synfunktionen. I en nyligen publicerad studie av Lindskoog Petterson m.fl. 11 utvärderades effekten av Zernike sfärisk aberration med olika kommersiellt tillgängliga kontaktlinser med eller utan aberrationskontroll. De jämförde den sfäriska aberrationen i ögonen i sig, i ögon med sfäriska hydrogel-endagslinser (CIBA Focus Dailies ) och i ögon med en lins utformad för att korrigera aberrationer (Definition AC Everyday, Optical Connection). När de två grupperna som bar linser jämfördes påvisades en statistiskt signifikant skillnad beträffande den sfäriska aberrationen. Överraskande var att den återstående sfäriska aberrationen var mindre med den sfäriska linsen än med den aberrationskontrollerande linsen. I själva verket inducerade den aberrationkontrollerande linsen signifikant högre negativ sfärisk aberration. I en annan del av studien jämfördes förändringen i uppmätt sfärisk aberration hos en asfärisk silikonhydrogellins (PureVision, Bausch & Lomb, utformad för att minska sfärisk aberration i linsen och ögat tillsammans) med den sfäriska aberrationen i ögat utan en
kontaktlins. Resultaten visade att den aberrationskontrollerande linsen överkorrigerade den sfäriska aberrationen som skiftade till ett i genomsnitt negativt värde. PureVision hävdas korrigera den sfäriska aberrationen med 0,15 μm (för 6 mm vida pupiller). I Lindskoog Pettersons studie korrigerades den sfäriska aberrationen med i genomsnitt 0,19 μm för 6 mm vida pupiller. Det är intressant att notera att i deras grupp hade samtliga individer myopi och därför skulle effekterna som orsakas av linsens flexibilitet möjligen kunnat ha inducerat en överkorrigering av den sfäriska aberrationen. Författarna rekommenderar att det kan vara på sin plats att mäta aberrationerna hos patienterna som bär sådana kontaktlinser för att utvärdera deras effekter på individnivå. Detta är dock inte alltid möjligt eftersom en aberrometer vanligtvis inte ingår i en optikers standardutrustning. I en annan studie av Efron m.fl. 12 jämfördes sfäriska och asfäriska kontaktlinser (Biomedics 55 och Biomedics 55 Evolution, Coopervision) med avseende på Zernike sfärisk aberration och synskärpa vid hög och låg kontrast. Man fann inga signifikanta skillnader mellan de sfäriska och asfäriska linserna hos 10 försöksindivider som bar linser med -2 D och -5 D under varken mesopiska eller fotopiska ljusförhållanden. Aberrationsmätningarna anpassades efter den minsta pupillstorleken hos de testade individerna eftersom man inte utförde någon pupillvidgning. Jämförelserna av Zernike aberration gjordes således vid pupillstorleken 3,2 mm för linsen med -2 D vid fotopiska förhållanden och 3,8 mm vid mesopiska förhållanden. För de som använde linsen med -5 D anpassades mätningarna till en pupillstorlek på 3,3 mm för fotopiska förhållanden och 4,7 mm för mesopiska ljusförhållanden. Även om detta inte visar vilken inverkan aberrationen har vid den vanligen citerade pupillstorleken 6 mm, representerar det den aberrationsnivå som påträffas i det verkliga livet och understryker att den asfäriska linsen inte förbättrade synskärpa, aberrationskontroll eller individens testresultat när den jämfördes med en motsvarande mjuk lins. Dessa resultat bekräftar arbetet av Cox 10 som konstaterar att för pupillstorlekar upp till 6 mm skulle korrigering av sfärisk aberration varken göra till eller från för linsstyrkor mellan +3 D och -6 D hos normala friska ögon. Slutsats: kliniska studier bekräftar teoretiska beräkningar. Korrigering av sfärisk aberration i normala friska ögon med hjälp av asfäriska linser ger ingen signifikant minskning av den sfäriska aberrationen (för sfäriska styrkor mellan +3 D och -6 D). Asfäriska linser kan vara fördelaktiga för individer med kraftig hyperopi. Man bör också ha i åtanke att än så länge har diskussionerna endast berört aberrationerna i pupillplanet som uppstår från en fokuspunkt centrerad i fovea. Effekten på den perifera synkvaliteten (dvs. utanför fovea) har inte beaktats i någon av ovanstående diskussioner. Funktion hos asfäriska kontaktlinser för korrigering av låggradig astigmatism Optiker anger ibland korrigering av en liten astigmatism som anledningen till att ordinera asfäriska kontaktlinser. Morgan m.fl. undersökte synfunktionen vid användning av en asfärisk mjuk kontaktlins (Frequency Aspheric, Coopervision), vid användning av en mjuk torisk kontaktlins (SofLens 66 Toric, Bausch & Lomb) och vid korrigering med hjälp av glasögon hos en grupp försökspersoner med låggradig astigmatism (cylinder på 0,75 eller 1,00 DC). För små pupillstorlekar var skillnaden i synskärpa liten både vid hög och låg kontrast med de tre olika refraktionskorrigerande alternativen. För större pupiller var däremot synfunktionen signifikant bättre med de toriska mjuka kontaktlinserna och glasögonen jämfört med de asfäriska kontaktlinserna (med en halv rad eller mer).
Sfärisk aberration ändras med ackommodation och ålder Så här långt har vi visat att hos en normalpopulation är det hornhinnan som inducerar den största aberrationen, men att totalt sett är de enskilda högre ordningens aberrationer i ögat mer eller mindre noll förutom sfärisk aberration som genomgående är positiv (medelvärde 0,1 μm). Vad kan det finnas för fördelar för ögat med att ha en viss sfärisk aberration och hur påverkar ackommodation sfärisk aberration i ögat? Den huvudsakliga inverkan av positiv sfärisk aberration skulle vara ökat skärpedjup när man tittar på föremål på långt avstånd. Ett öga helt utan aberration skulle ge knivskarp skärpa av ett föremål som betraktas på långt håll, medan alla föremål på ett närmare avstånd skulle vara suddigare. Positiv sfärisk aberration (liksom små pupiller) ökar ögats djupskärpa och minskar därför till viss del det suddiga intrycket av de föremål som befinner sig närmare än det föremål man betraktar på långt håll. Det finns alltså viss logik i det faktum att ögat har en viss positiv sfärisk aberration på +0,1 μm. De optiker som kanske inte håller med om påståendena ovan och som framhåller de fördelar med bättre skärpa på långt håll som erhålls genom att korrigera den populationsgenomsnittliga sfäriska aberrationen i kontaktlinser (eller på något annat sätt) kan fundera lite på hur ackommodation och ålder påverkar sfärisk aberration. Studier har visat på komplexa aberrationsförändringar med ökande ackommodation, i de flesta fall minskar ögats sfäriska aberration och är i genomsnitt noll när ackommodationen är 3 4 dioptrier. 14-16 Det finns två saker som bör beaktas här. För det första, om den sfäriska aberrationen korrigeras i ett öga korrigeras den endast för ett avstånd. När patienten ackommoderar föreligger det återigen en sfärisk aberration, men den har nu ett negativt värde (eftersom ackommodationen inducerar negativ sfärisk aberration). För det andra, om den positiva sfäriska aberration beaktas vid fokus på nära håll minskar djupskärpan (föremål på avstånd upplevs som suddigare), är det faktum att ögats lins under ackommodationen ökar sin negativa sfäriska aberration så att den totala sfäriska aberrationen i ögat är mycket liten eller noll ett utmärkt exempel på ögats optiska robusthet. En annan anledning till varför det kanske inte är till gagn att korrigera sfärisk aberration i normalpopulationen uppdagas när man tittar på variationen av den sfäriska aberrationen hos olika åldersgrupper. Fujikado m.fl. 17 visade att högre ordningens aberrationer ökar med ålder, vilket främst beror på förändringar i ögats lins. Mer specifikt så ökar den positiva sfäriska aberrationen med åldern. Återigen är detta en optisk fördel eftersom man med ökande ålder skiftar mot presbyopi. Många multifokala kontaktlinser och intraokulära linser försöker faktiskt utnyttja fördelarna med positiv sfärisk aberration i ett försök att korrigera synen på både nära och långt håll. Slutsats: sfärisk aberration i ögat är inte statisk. Ackommodation inducerar en relativ negativ sfärisk aberration. Normalt sett minskar den sfäriska aberrationen under ackommodationen. Tillfällig variation i högre ordningens aberrationer Ögat är en biologisk vävnad och tårar och blinkningar påverkar mätningar och variationen i de okulära aberrationerna. Uppsprickningen av tårfilmen inducerar signifikanta aberrationer i ögat (figur 5). Koh m.fl. 18 visade att högre ordningens aberrationer var 44 % högre efter uppsprickningen av tårfilmen jämfört med före i ögonen hos 20 normala individer.
I en annan särskilt intressant studie mätte Koh m.fl. 19 högre ordningens aberrationer hos 15 personer utan kontaktlinser och 15 symtomatiska kontaktlinsbärare (individerna klagade på torrhet, suddighet, fluktuerande syn och användningen av smörjande droppar). Sekventiella mätningar av högre ordningens aberrationer utfördes med hjälp av en aberrometer varje sekund under 60 sekunder. Försökspersonerna fick instruktioner om att blinka var 10:e sekund. För båda grupperna genomfördes aberrometrimätningar vid två tillfällen då de bar två olika hydrogel endagslinser, 1 DAY ACUVUE och 1 DAY ACUVUE MOIST (Johnson & Johnson Vision Care). Den största skillnaden mellan dessa linser är att i Moist-linsen tillförs ett vätande ämne (PVP) in i matrisen hos linsmaterialet etafilcon A. Koh m.fl. 18 visade att högre ordningens aberrationer var signifikant mindre med 1 DAY ACUVUE MOIST i gruppen med symtomatiska kontaktlinsbärare. Dessutom; när de omvandlade aberrometridata till två andra mätvärden (fluktuationsindex (FI) och stabilitetsindex (SI)) fann de att dessa mätvärden varierade mindre hos både dem utan kontaktlinser och de symtomatiska kontaktlinsbärarna med 1 DAY ACUVUE MOIST jämfört med 1 DAY ACUVUE (tabell 1). Slutsatsen av detta är således att PVP i linsen reducerar variationer i synkvaliteten. Hos de patienter som inte bär endagslinser är beläggningar på kontaktlinsen dessutom ett stort problem som ytterligare minskar tiden till tårfilmens uppsprickning. Optikerna bör därför vara mycket uppmärksamma på patienternas synsymtom och på tårfilmens kvalitet på linsytan. Standardfrågor om synkvaliteten efter insättning, vid slutet av dagen och vid slutet av ett linspars användningsperiod kommer att uppmärksamma optikerna på synkvalitetsproblem. Att byta linser oftare eller att byta till linser med bättre vätbarhet (såsom linser med ett inre vätande ämne i linsmaterialet) förbättrar normalt sett synkvaliteten utöver att motverka dålig komfort och torra ögon. Slutsats: Tårfilmens stabilitet har stor betydelse för synkvaliteten. Dålig stabilitet hos tårfilmen ökar högre ordningens aberrationer med 44 %. Kontaktlinser som innehåller PVP i linsmatrisen har visats ge upphov till mindre aberrationer av högre ordningen. Figur 5: Uppsprickning av tårfilmen. De mörka områdena visar områden där tårarna inte väter hornhinnan. Tabell 1: Nyckelresultat från Koh m.fl. 19 avseende högre ordningens aberrationer hos kontaktlinsbärare
Totala högre ordningens aberrationer (RMS, μm) 1 DAY ACUVUE 1 DAY ACUVUE MOIST P-värde (parat t-test) Grupp utan kontaktlinser 0,163 ± 0,065 0,144 ± 0,050 0,109 Symtomatiska linsbärare 0,242 ± 0,157 0,140 ± 0,037 0,013 (signifikant) FI (fluktuationsindex) 1 DAY ACUVUE 1 DAY ACUVUE MOIST P-värde (parat t-test) 0,031 ± 0,034 0,021 ± 0,028 0,018 (signifikant) 0,087 ± 0,104 0,018 ± 0,010 0,014 (signifikant) SI (stabilitetsindex) 1 DAY ACUVUE 1 DAY ACUVUE Moist P-värde (parat t-test) 0,005 ± 0,009 0,002 ± 0,005 0,062 0,024 ± 0,034 0,002 ± 0,003 0,019 (signifikant) Hur ska användare av mjuka kontaktlinser få bättre syn Som optiker åligger det oss att se till att våra kontaktlinspatienter alltid ser klart. Den här artikeln har beskrivit hur befintliga asfäriska mjuka linser är utformade för att minimera aberrationer och förbättra synfunktionen hos en genomsnittlig individ. Men eftersom patienterna skiljer sig åt med avseende på till exempel ögonform, pupillstorlek, refraktion, ackommodation och tårfilm, varierar aberrationerna i hög grad. Det är därför inte säkert att en specifik genomsnittlig design förbättrar synfunktionen för dem som inte är genomsnittliga och kan till och med försämra den hos vissa patienter. Forskningen har hittills visat att linser som kontrollerar sfärisk aberration verkar ge en begränsad förbättring av synfunktionen hos de flesta av våra kontaktlinsbärare även om de för ett fåtal patienter med högre dioptristyrkor eller med större pupiller kan medföra vissa fördelar. Det finns ytterligare åtgärder som kan vidtas för att se till att patienterna får bästa möjliga hjälp utifrån ett synkvalitetsperspektiv (tabell 2). Tabell 2 ytterligare åtgärder för att maximera synkvaliteten hos patienter med mjuka kontaktlinser 1. Noggrann korrigering av sfär och cylinder. a. Korrigera låggradig astigmatism med mjuka toriska linser. 2. För stora refraktionsfel kan sfärisk aberration bidra till suddig syn, i synnerhet hos dem med stora pupiller. Observera att i dagsläget har linser som utformats för att korrigera sfärisk aberration inte visats ge bättre synfunktion än konventionella sfäriska linser. 3. Beakta faktorer som linsrörelse, centrering och rotation som kan ha stor betydelse för synkvaliteten, i synnerhet vid högre styrkor. 4. Undersök patientsymtomen med avseende på synkvalitet a. Ställ detaljerade frågor som hur graderar du din synkvalitet (graderingar är mycket
användbara i dessa sammanhang). b. Undersök när, t.ex. vid slutet av dagen, framför datorn, under de sista dagarna före ett linsbyte och så vidare. 5. Utvärdera ögonlockskanterna och tårhinnan (inklusive uppsprickningstiden av tårfilmen på linsytan). Aberrationer av högre ordningen påverkas i hög grad av dålig tårkvalitet. 6. Undersök om det förekommer linsbeläggningar detta leder till suddig syn och ökar högre ordningens aberrationer. Många patienter anger att synen är bättre efter en blinkning. 7. Beakta följande alternativ: a. Om synskärpan minskar innan linserna byts bör linsbytena göras oftare, t.ex. endagslinser. b. Om beläggninmgar, t.ex. kraftiga lipidbeläggnimngar hos en silikonhydrogellins, är relaterade till material, byt till ett annat material eller endagslinser eller effektivare rengöringsvätskor. Den relativt nya marknadsintroduktionen av endagslinser tillverkade av silikonhydrogemateriall minskar problemet med beläggningar samtidigt som en hög syregenomsläpplighet bibehålls. Ovannämnda åtgärd ska vidtas i samband med lämplig ögonlocksbehandling om patienten lider av lipidbeläggningar relaterad till dysfunktion av Meiboms körtlar. c. Välj ett mycket vätbart linsmaterial. Nypublicerad forskning visar att linser som innehåller PVP i linsmatrisen minskar aberrationer av högre ordningen, i synnerhet hos patienter med symtomatiskt torra ögon. Sammanfattning Flera studier har visat att den genomsnittliga sfäriska aberrationen i ögat är omkring 0,1 μm. Det motsvarar en liten optisk suddighet uttryckt i dioptrienheter. Det är viktigare att ta hänsyn till sfärisk aberration när kraftiga refraktionsfel ska korrigeras i synnerhet vid hypermetropi. Det beror på den ökade nivån av positiv sfärisk aberration som uppstår i den korrigerande kontaktlinsen i sådana fall. Normalt sett påverkar sfärisk aberration inte den optiska skärpan för linsstyrkor mellan +3 D och -6 D för 6 mm vida pupiller. Vid mindre pupiller blir dessutom detta intervall ännu bredare. Att använda asfäriska kontaktlinser för att minska den högre ordningens aberrationer ger i dagsläget troligen inte någon förbättrad synfunktion hos de allra flesta kontaktlinsbärare. Tack Den här artikeln sponsrades av ett anslag från Johnson & Johnson Vision Care som ingår i Johnson & Johnson Medical Ltd. Den är baserad på en Guest Editorial som ursprungligen publicerades i Contact Lens and Anterior Eye och som med deras tillåtelse återpublicerats här. Artikeln har även publicerats i Optician 12/5 2008. Författaren tackar Anna Sulley för hennes redaktionella synpunkter på originalartikeln och Peter Karvik för den svenska bearbetningen. Om författaren Dr Trusit Dave är optiker som specialiserat sig på kontaktlinser och oftalmiska instrument. Han föreläser ofta både i och utanför Storbritannien och är chef för Professional Affairs for Optimed, ett företag som är specialiserat på utveckling av medicinska tredimensionella animationer. Dr Dave är senior fakultetsmedlem vid Johnson & Johnson s Vision Care
Institute. Han har inget ekonomiskt intresse i Johnson & Johnson s Vision Care eller någon av företagets produkter. Referenser 1. Porter J., Guirao A., Cox I.G., & Williams D.R. Monochromatic aberrations of the human eye in a large population. Journal of the Optical Society of America, 2001; 18(8), 1793-1803. 2. Thibos, L., Hong, X, Bradley, A and Cheng, X. Statistical Variation of Aberration Structure and Image Quality in a Normal Population of Healthy Eyes. J Opt Soc Am, 2002; 19(12), 2329-48. 3. Thibos, L., Bradley, A., Hong, X. Model of the Aberration Structure of Normal Well-Corrected Eyes. Ophthal Physiol Opt, 2002: 22; 1793-1803 4. Dave, T. Wavefront aberrometry. Parts 1 and 2. Optometry Today 2004; 19:41 5, 21 3; November 19, December 3. 5. Wang, L., Koch, D. D. Age-related changes in corneal and ocular higher order aberrations. Am J Ophthalmol, 2004; 137 (June (6)):988 92. 6. Wang, Y., Zhao, K., Jin, Y., Niu, Y., Zuo, T. Changes of higher order aberration with various pupil sizes in the myopic eye. J Refract Surg, 2002. 19 (March April (Suppl. 2)) :S270 4. 7. Charman, W. N. Wavefront Technology: Past, Present and Future. Contact Lens & Anterior Eye 2005; 28: 75 92. 8. Artal, P., Guirao, A., Berrio, E., & Williams, D. R. Compensation of corneal aberrations by internal optics in the human eye. Journal of Vision, 2001; 1(1): 1-8. 9. Artal, P., Benito, P., Tabernero, J. The human eye is an example of robust optical design. Journal of Vision, 2006; 6: 1 7. 10. Cox, I. The Why And Wherefore Of Soft Lens Visual Performance. Contact Lens and Anterior Eye, 2000; 23: 3-9. 11. Lindskoog Pettersson, A, C. Jarko, C., Alvin, A., Unsbo, P., Brautaset, R. Spherical aberration in contact lens wear. Contact Lens & Anterior Eye, 2008; 31: 189 193. 12. Efron, S., Efron, N., Morgan, P. B. Optical and Visual Performance of Aspheric Soft Contact Lenses. Optom Vis Sci, 2008: 85: 201 210. 13. Morgan PB, Efron SE, Efron N, Hill EA. Inefficacy of aspheric soft contact lenses for the correction of low levels of astigmatism. Optom Vis Sci, 2005; 82(9): 823-8. 14. Atchison, D. A., Collins, M. J., Wildsoet, C. F., Christensen, J. & Waterworth, M. D. Measurement of monochromatic ocular aberrations of human eyes as a function of accommodation by the Howland aberroscope technique. Vision Research, 1995; 35: 313-323. 15. Lopez-Gil, N., Iglesias, I. & Artal, P. Retinal image quality in the human eye as a function of accommodation. Vision Research, 1998; 38: 2897-2907. 16. He, J. C., Burns, S. A. & Marcos, S. Monochromatic aberrations in the accommodated human eye. Vision Research, 2000; 40: 41-8. 17. Fujikado, T. Kuroda, S. Ninomiya, N. Maeda, Y. Tano, T. Oshika, Y. Hirohara, T. Mihashi. Age-related changes in ocular and corneal aberrations. American Journal of Ophthalmology, 2004; 138(1): 143 146. 18. Koh, S., Maeda, N., Kuroda, T., et al. Effect of tear film break-up on higher-order aberrations measured with wavefront sensor. Am J Ophthalmology, 2002: 134: 115 117. 19. Koh, S., Maeda, N., Hamano, T, Hirohara, Y., Mihashi, T, Hori, Y, Hosohata, J, Fujikado, T, Tano, Y. Effect of Internal Lubricating Agents of Disposable Soft Contact Lenses on Higher-Order Aberrations After Blinking. Eye & Contact Lens, 2008; 34(2): 100-105.