Studie av fastighetsnära insamlingssystem för hushållens farliga avfall i Sverige. RVF Utveckling 2003:07 ISSN 1103-4092.

Studie av fastighetsnära insamlingssystem för hushållens farliga avfall i Sverige RVF Utveckling 2003:07 ISSN 1103-4092 RVF Utveckling

RVF Utveckling 2003:07 ISSN 1103-4092 RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2003 Upplaga: 1000 ex

Innehåll 1 Sammanfattning 1 2 Bakgrund och problembeskrivning 3 3 Syfte 4 4 Genomförande 4 5 Begränsning 5 6 Lagstiftning farligt avfall 5 6.1 Översikt - Vad gäller vid fastighetsnära insamling av farligt avfall? 5 6.2 Ansvar för hushållens farliga avfall 7 6.3 Klassificering av farligt avfall 8 6.4 Mellanlagring och tillfällig lagring av farligt avfall 8 6.5 Brandsäkerhet 9 6.6 Transport av farligt avfall/farligt gods 11 6.6.1 Transport av farligt avfall 12 6.6.2 Transport av farligt gods 13 6.7 Arbetsmiljö och farligt avfall 18 6.7.1 Ansvar för arbetsmiljön 18 6.8 Säkerhetsrådgivare 19 7 Systembeskrivning 19 7.1 Kort beskrivning av undersökta system 20 7.1.1 Röd box i villor 20 7.1.2 Miljöbil i glesbygd 22 7.1.3 Hämtning efter budning vid lägenhetsdörren 24 7.1.4 Obemannad lämning i röd box i soprum 25 7.1.5 Obemannad lämning i miljökarusell 27 7.1.6 Inlämning till fastighetsskötare Köpenhamnsmodellen 28 7.2 Köpenhamnsmodellen - Insamlingssystem hos R98 i Köpenhamn 29 7.3 Sammanfattning av systemens för- och nackdelar 31 8 Diskussion 32 8.1 Insamlingsframgång 32 8.2 Kostnad 32 8.3 Kundvänlighet/Tillgänglighet 33 8.4 Förvaring fastighetsnära 33 8.5 Barnsäkerhetsrisker 34 8.6 Risker för miljön 35 8.7 Risker för arbetsmiljön 35 8.8 Transportdokumentation 36 8.9 Säkerhetsrisker 37 8.10 Utbildning 38 9 Tänk på att Tips och rekommendationer 39 9.1 Systemutformning 39 9.2 Arbetsmiljö 40

9.3 Information 41 9.4 Transport 41 9.5 Förvaring i fastighet 42 10 Fortsatt arbete 43 10.1 Förslag på åtgärder i lagar och anvisningar 43 10.1.1 Tillfällig lagring av hushållens farliga avfall 43 10.1.2 Brandskyddsanvisningar för tillfällig lagring av farligt avfall 43 10.1.3 Transport av hushållens farliga avfall som farligt gods 44 10.2 Övriga förslag på åtgärder 45 10.2.1 Kostnadsanalys för fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall 45 10.2.2 Utbildningsbehov 45 10.2.3 Underlätta korrekt hantering 46 Bilaga 1 Översiktlig jämförelse av studerade system Bilaga 2 Exempel på godsdeklaration enligt ADR-S kap 16 i bilaga S Bilaga 3 Instruktion till förare och sorterare vid transport enligt begränsad mängd

1 Sammanfattning Det framgår tydligt i regeringens proposition 2002/03:117 "Ett samhälle med resurssnåla och giftfria kretslopp", maj 2003, att ökad insamling av hushållens farliga avfall är ett prioriterat område. I denna förordas att kommunerna ska samla in hushållens farliga avfall på ett sätt som är så enkelt för hushållen som möjligt, samt att hushållen ska vara skyldiga att sortera ut det farliga avfallet ur övrigt avfall. Denna sorteringsskyldighet existerar inte idag vilket innebär att svenska hushåll inte är skyldiga enligt någon lag att sortera ut farligt avfall från övrigt avfall. En del kommuner har under senare år infört eller övervägt att införa fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. I diskussioner kring anledningen till att det är så få som satsar på fastighetsnära insamling framförs att det är en svåröverskådlig lagstiftning som reglerar denna typ av insamling. Denna rapport beskriver bland annat reglerna för mellanlagring, transport, brandsäkerhet och arbetsmiljö i anslutning till fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. Lagstiftningen har även under senare år ändrats i olika delar vilket gör att det saknas helhet och de olika delarna hänger inte ihop. Rapportens syfte är att beskriva gällande lagstiftning kring fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall, att studera och övergripande utvärdera några befintliga system för fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall samt att ta fram råd om vad man bör tänka på när man startar fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. Sex olika system för fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall har besökts och intervjuats, fem i Sverige och ett i Danmark. De system som undersökts är röd box i villor, miljöbil i glesbygd, hämtning vid lägenhetsdörr efter budning, obemannad lämning i röd box i soprum, obemannad lämning i miljökarusell och det danska vicevärdssystemet med inlämning till fastighetsskötare. En övergripande utvärdering av de olika systemens positiva och negativa aspekter har gjorts utifrån ett antal bedömningsfaktorer. Utifrån dessa erfarenheter ges ett antal tips och rekommendationer att ha i minnet vid införandet av fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. Lagstiftningen som reglerar fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall består i huvudsak av miljöbalken, lag om transport av farligt gods, lag om brandfarliga och explosiva varor samt arbetsmiljölagen. Under dessa övergripande lagar och ramlagar gäller ett antal förordningar och föreskrifter för hanteringen. Den stora svårigheten är att reglerna i många fall skapats utifrån två olika fokus, miljö- och hälsoskydd samt brand- och olycksrisker, utan att dessa nämnvärt har samordnats. Detta gäller främst för lagring och

transport av farligt avfall/gods samt utbildning för att få transportera farligt avfall. I undersökningen av de olika insamlingssystemen uppvisades i några fall brister som kan härröras till att reglerna är svåra att överblicka och tolka. Exempelvis följs inte reglerna om farligt gods (ADR-S) på alla punkter och på några ställen finns klar brist på säkerhetstänkande. Utredningen visade också på bra exempel som erbjuder bra tillgänglighet och bra säkerhetstänkande. De olika systemen har analyserats med avseende på olika bedömningsfaktorer och diskussion förs i rapporten kring vad som gäller och vad man bör tänka på vid fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall med avseende på följande faktorer: Insamlingsframgång Kostnad Kundvänlighet Förvaring fastighetsnära Barnsäkerhetsrisker Risker för miljön Risker för arbetsmiljön Transportdokumentation Säkerhetsrisker Utbildning I diskussionen har en del problem identifierats, bland annat inom lagstiftning och anvisningar kring hantering av farligt avfall. Det gäller främst regler och tolkning kring tillfällig lagring och mellanlagrig av farligt avfall, brandskyddsanvisningar, transport av farligt gods och utbildning för transport av farligt avfall. Några föreslås åtgärdas genom förändringar i lagstiftning och tydligare anvisningar: Naturvårdsverket klargör vad som gäller för tillfällig lagring av farligt avfall Räddningsverket tar fram anvisningar för lagring av hushållens farliga avfall i flerbostadshus Räddningsverket utformar anpassning av ADR-reglerna med avseende på fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall Naturvårdsverket gör översyn av rutiner kring beviljande av transporttillstånd för farligt avfall Naturvårdsverket gör övervägande kring personligt körkort för transport av farligt avfall. Några problem kan åtgärdas genom projekt och aktiviteter inom ramen för RVFs verksamhet: Framtagande av utbildningspaket för kommuner och fastighetsskötare som ansvarar för hantering av farligt avfall Framtagande av sorteringslista anpassad, enligt dagens ADR, för hushållens farliga avfall Framtagande av lathund för korrekt emballering och märkning, enligt dagens ADR, av hushållens farliga avfall

Utredningen resulterar även i ett antal tips och rekommendationer att tänka på vid införandet av fastighetsnära insamling. T ex rekommenderas att överlämning av avfall sker från person till person, röda boxar bör budas så att det finns en körorder på varje box som töms, att inte röda boxar byts ut och transporteras osorterade och att det görs en noggrann och genomtänkt uppföljning av systemet. 2 Bakgrund och problembeskrivning Svenska hushåll är inte enligt svensk lag skyldiga att sortera ut farligt avfall ur övrigt avfall. I regeringens proposition 2002/03:117 Ett samhälle med resurssnåla och giftfria kretslopp maj 2003, föreslås dock att en ändring ska göras i avfallsförordningen som klargör hushållens ansvar för att följa kommunernas instruktioner om utsortering av farligt avfall. Kommunen har genom sitt renhållningsansvar för hushållsavfall även ansvar för insamling och behandling av hushållens farliga avfall. Alla kommuner har därför infört lokala regler i sin renhållningsordning med skyldighet att sortera farligt avfall från övrigt hushållsavfall. Allt mer fokus sätts på farligt avfall bland annat genom förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall samt i regeringens proposition 2002/03:117 Ett samhälle med resurssnåla och giftfria kretslopp. Hushållens önskan om en lättillgänglig insamling har aktualiserat fastighetsnära insamling av farligt avfall. Regeringen anser i proposition 2002/03:117 Ett samhälle med resurssnåla och giftfria kretslopp att tillgängligheten till insamlingssystemen för hushållens farliga avfall måste förbättras. Naturvårdsverket uppmanar i sin rapport Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall att kommunerna inför det bästa möjliga insamlingssystem som idag finns för farligt avfall. Dessutom har Räddningsverket ett pågående projekt med mål att förändra lagstiftningen för att förenkla för denna typ av insamling. År 2001 gjorde RVF utredningen Nationell inventering av insamlingssystem för farligt avfall, där det framkom att det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall var någon form av miljöstationer. När det gällde fastighetsnära insamling hade 33 kommuner någon typ av röda boxar för kunderna att lägga sitt farliga avfall i. Endast 15 av dessa 33 kommuner hämtade den röda boxen vid fastigheten. I de andra kommunerna fick invånarna själv köra det farliga avfallet till miljöstationen. Endast 12 kommuner hade fastighetsnära insamling av farligt avfall vid flerbostadshus. I diskussionerna om varför så få satsar på fastighetsnära insamling har framförts att reglerna kring farligt avfall och farligt gods upplevs

som krångliga och är i viss mån oklara över vad som gäller. Detta kan ha hindrat kommuner från att starta fastighetsnära insamling. Räddningsverket har uppmärksammat detta och har börjat ett arbete med att se över hur ADR-reglerna kap 16 i bilaga S kan anpassas till fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. En faktor som bidrar till fokuseringen på fastighetsnära insamling av farligt avfall är att många centralt placerade bensinstationer med miljöstationer successivt avvecklas av säkerhetsskäl. En annan faktor är strukturförändringen av bensinstationerna där allt fler ändrar karaktär från att huvudsakligen hantera farliga saker som bensin till mer dagligvaruhandel. Detta innebär att bensinstationerna varken har rätt kompetens eller vilja att hantera farligt avfall. Många miljöstationer på bensinstationer tas bort och kommunen måste hitta ett alternativ, t ex fastighetsnära insamling. Fastighetsnära insamling av farligt avfall har också blivit än mer intressant genom samordningsvinsterna som kan göras när man dessutom satsar på fastighetsnära insamling av elektronikavfall, vilket många kommuner gör. I RVFs undersökning 2001 svarade också 22% av kommunerna som besvarade enkäten att de avsåg att förändra systemet för insamling av farligt avfall. Allt fler kommuner och entreprenörer överväger fastighetsnära system. Dock är kunskapsnivån generellt ganska låg kring vilka regler som egentligen gäller och kunskapsunderlaget bristfälligt kring frågor som om man får avsedd effekt, om systemen är barnsäkra, hur brandskyddet ska fungera, hur beställningen ska gå till osv. 3 Syfte Syftet med projektet är att utreda vilka lagar och regler som gäller vid fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. Att utvärdera befintliga system för fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall, både vad gäller villor och flerfamiljsfastigheter. Att med erfarenhet av studien ta fram råd om vad man bör tänka på när man startar fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. Med en utvärdering av de system som finns igång idag, kan kunskapsnivån höjas och därmed undviks att olämpliga respektive olagliga insamlingssystem startas. 4 Genomförande Utredningen baseras på studier (intervjuer och studiebesök) av fem svenska system för fastighetsnära insamling av hushållens farliga

avfall. Utöver dessa har det kommunala renhållningsbolaget R98 i Köpenhamn besökts och intervjuats. RVF har för uppdraget satt samman en projektgrupp med representanter från flera olika kommuner vilken har varit bollplank vid utarbetandet av intervjufrågor och urval av system/kommuner att studera. Gruppen har även lämnat synpunkter på intervjuresultaten och slutsatser därav samt bidragit med förslag på rekommendationer och fortsatt arbete. Projektledare har varit Jessica Christiansen, RVF. Gruppen har i övrigt bestått av Charlotta Ringdahl, SYSAV Kemi; Cecilia Holmblad, Helsingborgs Renhållningsverk; Lars Hägg, Renova; Lovisa Wassbäck, Stockholms Renhållningsförvaltning; Ann Ljusnefors-Norstedt, Järfälla kommun; Sven Svensson, TKD Service/Räddningsverket; Jonas Nilsson, Transportarbetarförbundet. Det huvudsakliga arbetet med utredning, intervjuer och rapportskrivning har genomförts av Helena Åberg, SWECO VIAK AB, i aktiv samverkan med Jessica Christiansen, RVF. Även Sven Svensson, TKD Service/Räddningsverket, och Liselott Andersson, Linköpings Tekniska Verken, har bidragit aktivt till rapportens innehåll i de avsnitt som behandlar transport av farligt gods. 5 Begränsning Utredningen och rapporten behandlar bara farligt avfall från hushåll som samlas in fastighetsnära. All annan hantering av farligt avfall från hushåll eller andra verksamheter ligger utanför studien och behandlas inte i lagstiftningsbeskrivning eller diskussion. 6 Lagstiftning farligt avfall Den 1 januari 2002 samordnades och förändrades förordningen om farligt avfall och renhållningsförordningen och bildade avfallsförordningen (2001:1063). Därmed blev de då halvårsgamla nya Allmänna Råd och Handbok till förordningen om farligt avfall snabbt inaktuella och har ännu inte arbetats om. Det råder därför viss förvirring kring vad som egentligen gäller. Lagstiftningen som rör fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall är omfattande och komplex. Korsläsning mellan olika parallella förordningar är nödvändig för att få en hel bild av vad som gäller. 6.1 Översikt - Vad gäller vid fastighetsnära insamling av farligt avfall? Följande lagar och förordningar gäller för fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall.

AVFALL/FARLIGT AVFALL Miljöbalken (SFS 1998:808) kap 2, kap 15 8 Avfallsförordning (SFS 2001:1063) - 9, 26 Förordning (SFS 1997:645) om batterier - 8, 10-11, 22 TRANSPORT AV FARLIGT GODS Lag (SFS 1982:821) om transport av farligt gods Förordning (SFS 1982:923) om transport av farligt gods Föreskrifter (SRVFS 2002:1) om transport av farligt gods på väg och i terräng, ADR-S Föreskrifter (SRVFS 2002:3) om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods FÖRVARING AV BRANDFARLIG OCH EXPLOSIV VARA Lag (SFS 1988:868) om brandfarlig och explosiv vara Förordning (SFS 1988:1145) om brandfarlig och explosiv vara Föreskrifter och allmänna råd (SÄIFS 1998:7) om brandfarlig gas i lös behållare Föreskrifter och allmänna råd (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor Föreskrifter och allmänna råd (SÄIFS 1995:3) om tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor ARBETSMILJÖ Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) Föreskrifter (AFS 2000:4) om kemiska arbetsmiljörisker Föreskrifter (AFS 2000:1) om manuell hantering Enligt svensk lagstiftning är inte hushållen skyldiga att sortera ut farligt avfall ur övrigt avfall. Alla kommuner har dock utnyttjat sin möjlighet att föreskriva utsortering av hushållens farliga avfall i den kommunala renhållningsordningen.

Reglerna kring hantering av farligt avfall finns i avfallsförordningen. Enligt 9 i avfallsförordningen (2001:1063) tillämpas inte ett antal paragrafer i förordningen då farligt avfall ingår som en beståndsdel i hushållsavfall enligt 15 kap. 2 miljöbalken. Dessa paragrafer behandlar t ex transportdokumentation (41 ) och anteckningsskyldighet (44 ) etc. För dessa undantag finns ännu ingen uttalad tolkning eller läsanvisning från Naturvårdsverket. RVFs tolkning av undantaget i 9 är därmed följande: Hantering av farligt avfall från hushåll är undantaget från vissa specialregler om farligt avfall, innan detta avfall passerat en central insamlingspunkt. Det inkluderar befrielse från krav på transportdokumentation och anteckningsskyldighet men ej från kravet på transportdokumentation för farligt gods enligt ADR. Som central insamlingspunkt betraktas återvinningscentral, mellanlager eller miljöstation. Vid fastighetsnära insamling av farligt avfall från hushåll gäller alltså inte 41 och 44 i Avfallsförordningen. Det innebär att hanteringen i huset och transporten från huset är befriat från 41 och 44 i avfallsförordningen. Kraven gäller från och med central insamlingspunkt. Reglerna i avfallsförordningen kring transport av farligt avfall gäller inte hushållets egna transporter av farligt avfall till miljöstation eller annan uppsamlingsplats. Tidigare fanns Naturvårdsverkets Handbok och allmänna råd till, den före 1 jan 2002 gällande, förordningen (1996:971) om farligt avfall. Den kunde användas som förtydligande av förordningstexten om farligt avfall i avfallsförordningen (2001:1063). I maj 2003 upphävdes det allmänna rådet och handboken (NFS 2001:13) genom NFS 2003:4. 6.2 Ansvar för hushållens farliga avfall Enligt 15 kap. 8 miljöbalken har kommunen insamlings- och behandlingsansvar för hushållsavfall, vari hushållens farliga avfall ingår. Kommunen har enligt förordning (1997:645) om batterier (8 ) ansvar för att alla batterier, med undantag för blybatterier med vikt över 3 kg samt öppna nickelkadmiumbatterier ( 10-11), samlas in och behandlas. Kommunen ska tillhandahålla insamlingssystem för effektiv insamling. Ett eventuellt kommunalt utökat ansvar för transport av farligt avfall omfattar inte blybatterier.

6.3 Klassificering av farligt avfall I avfallsförordningen (2001:1063) definieras avfall som farligt om det är markerat med asterisk (*) i bilaga 2 till förordningen eller uppvisar egenskaper vilka listas i bilaga 3 till förordningen. Avfall som innehåller ett farligt ämne klassificeras som farligt avfall men beroende på koncentration av det farliga ämnet kan klassningen bli olika. Allt avfall, icke farligt såväl som farligt är listat i avfallsförordningens bilaga 2 och är belagt med en sexsiffrig kod, EWC-kod (EWC- European Waste Catalogue, avfallskatalogen). Nya slag av farligt avfall som har tillkommit i den nya avfallslistan är till exempel kasserade elektriska och elektroniska produkter som innehåller farliga komponenter, kyl- och frys samt cytostatika. 6.4 Mellanlagring och tillfällig lagring av farligt avfall Mellanlagring av farligt avfall prövas enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Mellanlagring av mindre mängder (mindre än 5 ton oljeavfall, 10 ton blybatterier, mindre än 10 ton el-avfall ej innehållande isolerolja eller ett ton övrigt farligt avfall per tillfälle) är anmälningspliktigt (C-anläggning). Mellanlagring av större mängder farligt avfall än vad som angivits ovan är däremot tillståndspliktigt (B-anläggning). Den vanligaste typen av miljöstationer för hushållens farliga avfall som är öppna för allmänheten räknas som yrkesmässig mellanlagring. Det är mängden mellanlagrat farligt avfall som styr prövningsnivån. Oftast klassas obemannade miljöstationer på t ex bensinstationer som C-anläggning som kräver anmälan medan miljöstationer på bemannade återvinningscentraler ofta kräver tillståndsprövning som B-anläggning. I läsanvisningarna till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd står följande definition på mellanlagring av farligt avfall: Med mellanlagring bör avses sådan lagring som ej är deponi enligt 5 punkt 2. och 3. avfallsförordningen (2001:1063) och som utgör yrkesmässig insamling och lagring av avfall på en plats där avfallet inte har uppkommit och där avfallet inte heller ska bortskaffas eller återvinnas i enlighet med koderna D1-D14 och R1-R12 i bilaga 4 och bilaga 5 i avfallsförordningen (2001:1063). Läsanvisningar saknar juridisk status men är för närvarande den enda vägledning som finns om hur förordningen ska tolkas. Handboken till förordningen om farligt avfall gäller inte längre och nedanstående bekräftas inte av någon myndighet. Eftersom riktlinjerna är få kring begreppet mellanlagring citeras ändå här handboken som stöd för tolkningen. I handboken gjorde Naturvårdsverket skillnad på mellanlagring och tillfällig lagring. Som konkret exempel på

icke tillståndspliktig verksamhet nämndes i handboken farligt avfall som lämnas direkt från hushållen till grovsopsrum i ett flerbostadshus och batteriholkar samt småbåtshamnar. Avgörande faktor för skillnaden mellan mellanlagring och tillfällig lagring var enligt handboken vem som har tillgång till insamlingsplatsen/anläggningen och om den bedrivs som yrkesmässig verksamhet. I Handboken stod följande exempel: Om en båtklubb upprätthåller en container där medlemmarnas farliga avfall samlas upp i väntan på borttransport är inte att anse som tillståndspliktig mellanlagring. Om båtklubben däremot har en gästhamn där vem som helst kan förtöja och då också lämna sitt farliga avfall i hamnen är det en tillståndspliktig mellanlagring som sker. RVFs tolkning av båda ovanstående är att en av fastighetsägaren anordnad lagring av farligt avfall från exempel hushållen i en fastighet inte är att betrakta som mellanlager. Därmed är den heller inte tillståndspliktig eller anmälningspliktig. Om samma fastighetsägare låter hyresgäster i grannfastigheten lämna farligt avfall i samma utrymme krävs tillstånd. Inga förändringar har införts i ny lagstiftning som motstrider denna tolkning idag. Slutsats: Batteriholkar och fastighetsnära lagring av hushållens farliga avfall i fastigheten behöver inte prövas som mellanlager av farligt avfall, utan betraktas som tillfällig lagring. 6.5 Brandsäkerhet En del farligt avfall utgörs av brandfarliga gaser och vätskor. Förvaring av detta avfall ska följa Räddningsverkets föreskrifter. Enligt en rapport genomförd för SYSAVs (Sydvästra Skånes avfallsaktiebolag) räkning av Øresund Safety Advisers Brandfarligt avfall i flerbostadshus (2001) gäller följande: Brandfarliga varor får inte förvaras i vindsförråd eller källarförråd. Inom de ytor som i övrigt inte är lägenheter i ett flerbostadshus gäller för brandfarlig vätska: Att brandfarlig vätska aldrig får förvaras tillsammans med lättantändligt gods eller brandfarliga gaser. Utrymmet där brandfarlig vätska hanteras ska vara välventilerat.

Hanteringen förutsätts ske i slutna förpackningar omtappning etc. får inte ske. Brandfarlig vätska klass 1 och 2a ska förvaras brandtekniskt avskilt i klass EI 60 om mer än 500 liter förvaras. Brandfarlig vätska klass 2b och 3 ska förvaras brandtekniskt avskilt i klass EI 60 om mer än 2000 liter förvaras. Utrymmet där brandfarlig vätska förvaras ska vara invallat så att ett utflöde inte kan sprida sig om det finns mer än 100 liter av klass 1 eller 2a vätska eller mer än 1000 liter klass 2b och 3 vätska. Invallningen ska motsvara 10% av den förvarade mängden dock minst den största förpackningen. För brandfarlig gas gäller: Antändbart material får inte finnas i utrymmet där brandfarlig gas hanteras Utrymmet där brandfarlig gas hanteras ska vara välventilerat Brandfarlig gas ska förvaras brandtekniskt avskilt i klass EI 30 från bostad. Tillstånd för hanteringen fordras om verksamheten är yrkesmässig och mer än 250 liter brandfarlig vätska eller gas förvaras. Tillstånd söks hos kommunens byggnadsnämnd eller motsvarande. Om tillstånd fordras ska en föreståndare för verksamheten utses. Denne ska ha god kännedom om de hanterade varorna och kraven på hantering enligt regelverket för brandfarliga och explosiva varor. Ex-klassning (klassning av riskområden för explosiv gasblandning) ska alltid finnas om brandfarliga varor hanteras i förpackningar som varit öppnade och återförslutits vilket är fallet vid fastighetsnära lagring av hushållens farliga avfall. Ex-klassningen innebär en systematisk genomgång av riskkällor och utbredningen som riskområdet kring dem kan ha. Vid yrkesmässig hantering av brandfarliga varor ska det finnas en riskutredning som visar att hanteringen sker på ett betryggande sätt. Utredningen ska genomföras tillsammans med berörd personal och behandla hur hanteringen sker i varje enskilt fall och vilka förebyggande och skadebegränsande åtgärder som vidtagits. Den som hanterar brandfarliga och explosiva varor ska: iaktta rökförbud, förbud mot gnistbildning och öppen eld

sätta upp varningsanslag se till att ingen obehörig kommer åt varorna varor får ej samförpackas med andra varor som tillsammans kan öka risken för brand eller explosion Eftersom det från hushåll kan inkomma olika typer av brandfarliga vätskor bör alla behandlas som brandfarlig vätska klass 1. Förvaring i ett eget plåtskåp (som inte uppfyller krav för brandteknisk avskiljning) ger viss fördröjning vid brandspridning mellan skåpet och omgivningen. Fördröjningen är dock kort och har mindre betydelse vid ett fullständigt brandförlopp. Ovan beskrivna regler är de som gäller kring hantering av brandfarliga varor men det saknas generella riktlinjer om hur dessa ska tolkas för just fastighetsnära hantering av hushållens farliga avfall. Det upplevs bland kommunerna som räddningstjänsterna inte gör samma tolkning av lagstiftningen i alla kommuner. Slutats: Hanteringen bör inriktas på att minimera mängden brandfarlig vara som förvaras fastighetsnära och att lättantändligt och antändbart material inte ska förvaras i samma utrymme. För att fördröja brandspridning bör alla brandfarliga varor placeras i ett eget plåtskåp även om inget krav finns på brandteknisk avskiljning. För mindre än 100 liter brandfarlig vätska behöver förvaringsplatsen vara välventilerad men invallning behövs inte och inte heller särskild brandteknisk avskiljning. Brandfarlig gas bör placeras brandtekniskt avskilt i klass EI 30 från bostad. 6.6 Transport av farligt avfall/farligt gods Transport av farligt avfall regleras genom: Miljöbalken och avfallsförordningen (2001:1063) 26 29 och 41 Om det farliga avfallet även är farligt gods, regleras transporten även genom:

Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (SRVFS 2002:1), ADR-S Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg (SRVFS 2002:1), RID-S Sjöfartsverkets föreskrifter om transport av farligt gods till sjöss (SJÖFS 2002:9), IMDG-koden. I denna rapport tas endast regler om transport av farligt avfall/farligt gods på landsväg upp. 6.6.1 Transport av farligt avfall Avfallsförordningen ställer en rad krav på hanteringen av farligt avfall, tillstånd för transport, transportdokumentation, anteckningsskyldighet etc. Enligt 9 i Avfallsförordningen (2001:1063) tillämpas inte ett antal paragrafer som rör farligt avfall i förordningen då farligt avfall ingår som en beståndsdel i hushållsavfall enligt 15 kap. 2 miljöbalken. Enligt RVFs tolkning (se avsnitt 6.1) innebär detta att hantering av farligt avfall från hushåll, innan detta avfall passerat en central insamlingspunkt, är undantaget från kravet på transportdokumentation (41 ) och transportörens anteckningsskyldighet (44 ). Reglerna i avfallsförordningen kring transport av farligt avfall gäller inte hushållets egna transporter av farligt avfall till miljöstation eller annan uppsamlingsplats. Fastighetsskötaren i en bostadsfastighet har inte rätt att transportera farligt avfall från de boende till en miljöstation, eftersom kommunen har ett renhållningsansvar för hushållsavfall som betyder att det är kommunen eller kommunens entreprenör som ska utföra transporten. Frågan om vem som är ansvarig i händelse av olycka med farligt avfall som är utställt av privatperson för upphämtning inom kommunens insamlingssystem är ännu outredd och praxis saknas. 6.6.1.1 Transporttillstånd för avfall All typ av yrkesmässig transport av avfall kräver tillstånd enligt 26 i avfallsförordningen (SFS 2001:1063). Syftet med kravet på tillstånd för transportören av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063) är att säkerställa att avfallet transporteras till godkänd behandlingsanläggning under betryggande former. Tillstånd för transport av farligt avfall kan sökas för en typ av farligt avfall eller för farligt avfall i allmänhet. Tillstånd för transport av farligt avfall lämnas för en viss tid, längst 5 år.

Enligt 22 i förordningen (SFS 1997:645) om batterier behövs inte tillstånd för transport av blybatterier och nickel-kadmiumbatterier. 6.6.1.2 Transportdokumentation - Farligt avfall Enligt avfallsförordningen (2001:1063) ska avsändaren av farligt avfall för varje transport av farligt avfall inom Sverige upprätta ett transportdokument. Dokumentet skall innehålla uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag och avfallsmängd samt undertecknas av avsändaren och vid mottagandet av mottagaren. Enligt RVFs tolkning (se avsnitt 6.1) innebär undantagen i 9 avfallsförordningen att hantering av farligt avfall från hushåll, innan detta avfall passerat en central insamlingspunkt, är undantaget från kravet på transportdokumentation. Som central insamlingspunkt betraktas återvinningscentral, mellanlager eller miljöstation. Eftersom fastighetsnära insamling är en verksamhet som uteslutande pågår innan avfallet passerat miljöstation eller mellanlager krävs inte transportdokument enligt avfallsförordningen men väl enligt ADR-S. 6.6.2 Transport av farligt gods Syftet med lagstiftningen om transporter av farligt gods är att yrkesmässig transport ska ske på ett transportmässigt säkert sätt samt för att minska skadorna pga. det fraktade godset vid t ex en trafikolycka. Farligt avfall är inte alltid farligt gods ur transportperspektiv t ex är en del el-avfall farligt avfall men inte farligt gods. Enligt reglerna för farligt gods (ADR-S) får privatpersoner transportera sådant gods om detta är förpackat i detaljhandelsförpackningar och transporten sker för eget eller hushållets bruk. Då det gäller yrkesmässiga transporter ställs krav på emballering, märkning, transporthandlingar men också på utbildning. Den centrala myndigheten är Räddningsverket och polisen är tillsynsmyndigheten. Räddningsverket ger ut den svenska versionen av ADRbestämmelserna SRVFS 2002:1 (ADR-S). ADR reglerna baseras på FN:s s.k. Orange Book och är idag ratificerade i 35 länder i Europa och delar av tidigare Östeuropa. Genom EG:s s.k. ADR-direktiv har man inom EG beslutat att det i princip endast är ADR som skall tillämpas för vägtransport av farligt gods inom gemenskapen. Genom lagen om transport av farligt gods (SFS 1982:821) och förordning om transport av farligt gods (SFS 1982:923), har ADR reglerna också antagits som svensk tillämpningsföreskrift för farligt godstransporter. ADR-S består av bilagorna A och B vilka helt följer den internationella ADR versionen, samt kap 16 i bilaga S vilken innehåller ett antal

svenska särbestämmelser vilka godkänts för ett nationellt svenskt bruk av övriga EG-länder. Det finns idag ingen speciellt anpassad del i ADR-S med regler för transport av farligt gods av karaktären farligt avfall från hushåll. De flesta transporter av sådant farligt gods sker idag enligt regelverkets bestämmelser om sk. Begränsad mängd eller i andra fall enligt de särbestämmelser som finns i kap 16 i bilaga S. 6.6.2.1 Transport av farligt gods enligt ADR-S kap 16 i bilaga S I ADR-S bilaga S kap 16 finns en kraftigt förenklad föreskrift med bestämmelser om transport av farligt gods i mindre förpackningar till återvinning eller bortskaffande vilken främst är användbar för yrkesmässig transport av olika avfallskemikalier från laboratorier, miljöstationer och liknande verksamheter. Vid transport enligt ADR-S bilaga S kap 16 skall avfallet vara klassificerat och märkt med den grupp som avfallet tilldelats (GRUPP A-L). Ämnen som tillhör samma grupp får samemballeras under förutsättningen att det inte kan uppstå några farliga reaktioner. Vissa undantag finns dock. Förpackningen ska också märkas med om avfallet består av aerosoler eller om det innehåller kvicksilver. Godset ska vara etiketterat med etiketter angivna i ADR-S och emballerat i någon av de 6 typer av emballage som nämns i bilaga S, ex. småkem/miljökartonger av typ 1 (t.ex. SCAs avfallskartonger). Det ställs krav på vilka avfall som får transporteras i varje typ av emballage. Bilen skall vara skyltad och ha föreskriven brandsläckningsutrustning. Föraren ska i vissa fall (fordon med total vikt <3500kg) ha förarintyg enligt ADR-S kap 8.2.1 eller vid transporter i mindre fordon utbildning enligt ADR-S kap 8.2.3. Vid transport av farligt gods skall det medfölja en godsdeklaration/transportdokumentation med en teknisk beskrivning av godset samt uppgifter om mängd och gruppbeteckning enligt ADR. Syftet med godsdeklarationen är att underlätta för räddningstjänsten att vid en eventuell olycka, med hänsyn till godsets egenskaper och risker, vidta korrekta åtgärder. Med på transporten ska det även finnas ett transportkort med skriftliga instruktioner om hur olika kemikaliegrupper (enligt ADR-S kap 16 i bilaga S grupp A-L) ska hanteras vid olyckor, farans art för just den gruppen, första hjälpen, skyddsutrustning etc. I den skriftliga instruktionen kan det ställas krav på särskild utrustning som skall medföras transporten. Bra transportkort för de olika kemikaliegrupperna finns att hämta på SAKABs hemsida.

Transporthandlingarna ska finnas i förarhytten under transporten. Godsdeklarationen ska ange: gruppbeteckning samt det gruppnamn vartill godset hör (grupp A-L enligt kap. 16.19 i bilaga S, ADR-S) antal och typ av kollin uppskattad bruttovikt/volym per gruppnamn uppgift om avsändare och mottagare På godsdeklarationen ska anges FARLIGT GODS TILL ÅTERVINNING ELLER BORTSKAFFANDE. 6.6.2.2 Transport av farligt gods som Begränsad mängd Det finns även en lättnad från farligt gods-reglerna som benämns Begränsad mängd. Denna innebär att vissa gods kan transporteras i små mängder utan ADR-utrustad bil, ADR-utbildad förare eller godsdeklaration OM det är under en viss mängd, korrekt klassificerat, emballerat och märkt med UN-nummer. Om det konstaterats att ett avfall kan transporteras som begränsad mängd krävs det att det förpackas i sammansatt förpackning, dvs. en inner och en ytterförpackning. Förpackningarna behöver inte vara typgodkända. Det ställs däremot krav på att förpackningarna är av god kvalitet och att de är tillräckligt hållfasta att klara av normala transportförhållanden. Ett bra emballage att använda som ytterförpackning är exempelvis en röd box med lock. Andra godkända ytteremballage kan vara lock fat i olika material samt dunkar med avtagbar topp. Ytteremballaget måste kunna förslutas, en back utan lock är inte godkänt. Originalförpackningen till avfallet eller annan försluten förpackning kan användas som innerförpackning. Kravet är naturligtvis att dessa är hela. Varje ytterförpackning ska märkas med UN-nummer i en rombformad yta som inramas av en linje (sidan 100 mm). Är det fler avfall med flera olika UN-nummer i ytterförpackningen räcker det att skriva bokstäverna LQ (Low Quantity) i den rombformade ytan. Man kan också välja att skriva alla UN-numren. Vid en transport av farligt gods som begränsad mängd krävs inte något transportdokument och eller transportkort. Det krävs inte heller fordonsutrustning, skyltning av bilen, ADR-utbildad chaufför,

typgodkänt emballage (UN-märkt) eller etikettering av innerförpackningarna. Det är viktigt att observera att inte alla ämnen får transporteras som begränsad mängd. Volymen/vikten på innerförpackningen samt hur mycket som får finnas i varje ytterförpackning är också reglerad. Dessa volymer och vikter varierar från avfall till avfall (olika regler för olika UN-nummer). 6.6.2.3 Jämförelse mellan ADR-S kap 16 i bilaga S och Begränsad mängd Idag saknas en anpassad föreskrift kring fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. Det finns två möjligheter att transportera farligt gods av karaktären hushållens farliga avfall och ändå möjlighet att följa reglerna kring farligt gods. Kraven enligt ADR-S kap 16 i bilaga S och Begränsad mängd beskrivs schematiskt nedan. TRANSPORT AV FARLIGT AVFALL FRÅN HUSHÅLL SOM FARLIGT GODS ENLIGT ADR-S Begränsad mängd ELLER ADR-S Kap 16 i bilaga S Begränsad mängd per kolli och innerförpackning. Sammansatt förpackning (inner- och ytterförpackning). Förpackningarna ej typgodkända. Ytterförpackning märkt med UNnummer eller LQ (Limitied Quantity) Krävs ej ADR-utbildad förare. Krävs ej ADR-utrustat fordon. Krävs ej transporthandling. Krävs ej skyltat fordon. Begränsningar: Gäller inte alla typer av farligt gods. Klassning av farligt avfall som farligt gods enligt begränsade mängder kräver omfattande ADR-kunskaper. Transport av mindre förpackningar (<70 liter eller <30 kg). Förpackas enligt sex olika typer av förpackningar eller typgodkända förpackningar. Sortering/klassning enligt ämnesgrupper A-L. Samemballering tillåts inom samma grupp, tillåts ej mellan grupper (undantag grupp J och K). Krav på märkning av kolli (Grupptillhörighet, om aerosoler AEROSOLER, om kvicksilver KVICKSILVER ). Krav på transporthandlingar för varje transport. Krav på skyltat fordon (orangefärgad skylt). Krav på ADR-utrustat fordon (brandsläckare, personlig skyddsutr. m.m.) Krav på ADR-utbildad förare. I bilaga 2 redovisas ett transportdokument som används vid transport enligt ADR-S kap 16 i bilaga S i ett av de studerade systemen. I bilaga 3 redovisas en sammanfattning av mängder och kollistorlekar

som används som instruktion till förare och sorterare vid transport enligt begränsad mängd. 6.6.2.4 Ansvar för transport - Farligt gods Avsändaren är ansvarig för att godset är korrekt klassificerat, emballerat och märkt vid transporten samt att dokumentation sker. Avsändaren av hushållens farliga avfall är kommunen och det är alltså kommunen som har det yttersta ansvaret för korrekt hantering. Alla avsändare (i detta sammanhang kommuner) är enligt lagen (SFS 1982:821) om transport av farligt gods skyldiga att ha en säkerhetsrådgivare, se ytterligare i avsnitt 6.1. Observera att reglerna om säkerhetsrådgivare förändras kontinuerligt. Beroende på hur farligt gods transporteras kan det finnas undantag vad gäller krav på säkerhetsrådgivning vid fastighetsnära insamling av farligt avfall. Om kommuner även har annan verksamhet där farligt gods transporteras t.ex. miljöstation på en återvinningscentral (ÅVC) har kommuner likväl ett behov av säkerhetsrådgivare. I de fall kommunen har insamling av farligt avfall i egen regi är det kanske lättare att se att man har hela ansvaret inklusive det arbetsmiljö- och säkerhetsrelaterade ansvaret. I de fall man upphandlar insamlingen av en entreprenör måste man i upphandlingsskedet definiera krav på den kompetens som personalen ska ha som utför beställda uppgifter. I RVFs rapport Ansvarsfördelning vid transport av hushållens farliga avfall (2002) finns ytterligare detaljerad sammanställning om ansvarsfördelning och gällande regler kring transport av hushållens farliga avfall. Slutsats: Transportören måste ha tillstånd enligt avfallsförordningen för att få transportera farligt avfall. Vid transport av farligt gods måste reglerna i ADR följas, det finns dock lättnader som kan utnyttjas. Dessa innebär dock begränsningar. Det måste finnas godsdeklaration för farligt gods vid transport enligt ADR-S kap 16 i bilaga S. Både transport enligt ADR-S kap i 16 bilaga S och begränsad mängd innebär att den som sköter klassificering, emballering och märkning måste ha goda kemikunskaper. Inte alla typer av avfall får tas med på transport enligt ADR-S kap 16 i bilaga S eller begränsad mängd ens om de är identifierade. Kravet på transportdokumentation 41 och anteckningsskyldighet 44 i avfallsförordningen gäller enligt RVFs tolkning (avsnitt 6.1) inte vid fastighetsnära insamling.

Kommunen är ansvarig avsändare och ska ha tillgång till en säkerhetsrådgivare. Oidentifierbart avfall får inte transporteras. 6.7 Arbetsmiljö och farligt avfall Grundkrav för en god arbetsmiljö finns i 2 kap. arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Här föreskrivs bland annat att allt arbete ska planeras och anordnas så att det kan utföras i en sund och säker miljö. Ämnen som kan orsaka ohälsa eller olycksfall får hanteras endast om detta kan ske på ett betryggande sätt. Tekniskt och organisatoriskt ska arbetet utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. I arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1160) finns bland annat krav på regelbunden översyn av arbetsplatsen i form av skyddsrond. Enligt föreskrifterna (AFS 2000:4) om kemiska arbetsmiljörisker ska arbetsgivaren genomföra en riskbedömning av hanteringen av kemiska ämnen. Med utgångspunkt i riskbedömningen ska arbetsgivaren sedan fatta beslut om val av arbetsmetoder etc. Enligt föreskrifter (AFS 2000:1) om manuell hantering ska manuell hantering av bördor och laster så långt som möjligt undvikas. Om dessa inte kan undvikas ska arbetsgivaren med hjälp av olika tekniska hjälpmedel samt med sin organisation reducera riskerna med det manuella arbetet. För arbetsmiljöfrågor är Arbetsmiljöverket central tillsynsmyndighet medan arbetsmiljöinspektionen är operativ tillsynsmyndighet. 6.7.1 Ansvar för arbetsmiljön Den som äger eller bedriver verksamhet har huvudansvaret för att all hantering sker på ett riktigt sätt och att arbetet kan bedrivas med minsta möjliga hälsorisk både för anställda och eventuell inhyrd personal. För tillfälliga arbeten eller i de fall det inte är möjligt att med fasta installationer tillförsäkra personalen en fullgod arbetsmiljö ska denna i stället ha tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning så att kravet på god arbetsmiljö kan uppfyllas. Det finns också laglig skyldighet för arbetstagaren att följa anvisade föreskrifter samt använda tilldelad skyddsutrustning. I de fall entreprenörer anlitas för att som egen verksamhet utföra arbeten hos beställaren har beställaren inte ansvar för arbetsmiljön. Det är i detta fall

entreprenörens uppgift att se till att avtal med beställaren ger utrymme för en god arbetsmiljö. Beställaren kan dock ge goda förutsättningar för en god arbetsmiljö genom att se till att ändamålsenlig utrustning för insamlingssystem finns samt genom att hålla avfallslämnare och fastighetsägare/skötare välinformerade. Slutsats: Vid hantering av farligt avfall från hushåll ska arbetet tekniskt och organisatoriskt ordnas så att risker för personalens hälsa minimeras, personalen ha tillgång till och använda personlig skyddsutrustning, hanteringen riskbedömas och rutiner för olika scenarion utarbetas 6.8 Säkerhetsrådgivare Alla avsändare (i detta sammanhang kommuner) av farligt gods är enligt lagen (SFS 1982:821) om transport av farligt gods skyldiga att ha en säkerhetsrådgivare, vilken ska verka för att olyckor i samband med transport av farligt gods förebyggs. Säkerhetsrådgivare ska ha genomgått prov som godkänns av Räddningsverket och inneha intyg om detta. 7 Systembeskrivning De system som undersökts i denna studie är ett slumpmässigt urval av sex olika fastighetsnära insamlingssystem för hushållens farliga avfall. Urvalet är gjort utifrån projektgruppens kännedom om vilka system som är i bruk. Projektgruppen har dock strävat efter att välja studieobjekt med olika förhållanden, geografisk spridning etc. De studerade systemen kan i viss mån sägas representera de mest förekommande systemen. Eftersom de studerade systemen utgör stickprov är det alltså inte säkert att alla liknande system som är i bruk använder samma typ av sortering, rutiner eller dylikt. Systemen har utvärderats med utgångspunkt från de parametrar som är viktigast att ta hänsyn till vid införandet av fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall. I detta avsnitt presenteras de olika studerade systemen kortfattat. En sammanställning och översiktlig tabell finns även i avsnitt 7.3. De studerade systemen är:

Röd box i villor Miljöbil i glesbygd Hämtning efter budning vid lägenhetsdörren Obemannad lämning i röd box i soprum Obemannad lämning i miljökarusell Inlämning till fastighetsskötare Köpenhamnsmodellen Sammanfattningsvis kan för alla studerade svenska systemen nämnas att inget av dem fullständigt följer reglerna om transport av farligt gods (ADR) speciellt vad gäller sortering och transportdokumentation. Några är mycket nära medan andra lämnar mycket kvar att önska. 7.1 Kort beskrivning av undersökta system 7.1.1 Röd box i villor Aktuell kommun har delat ut en röd box (Miljöbox) i varje villahushåll i vilka hushållen enligt instruktion ska lägga farligt avfall och mindre elavfall. Systemet har funnits i kommunen sedan hösten 2001. Boxarna i villorna töms efter budning till en entreprenör som kör varannan vecka. Teoretiskt finns alltså 26 tillfällen/år att få boxen tömd. Entreprenören tömmer bara boxar som är anmälda/som man har en körorder på. Avsikten är även att hushållet vid beställningen uppger vad boxen innehåller. På så vis undviker man att oidentifierbart avfall måste hanteras. Vid beställning av hämtningen bestämmer man också var på tomten boxen kommer att stå. Den måste alltså inte stå vid sopkärlet och lysa med sitt farliga/spännande innehåll. Vid hämtningen plockar chauffören över avfallet från den röda boxen till lastbilens olika kärl och behållare och ställer sedan tillbaka boxen på villatomten. I boxen lämnas sådant kvar som varken är farligt avfall eller el-avfall som t ex förpackningar. Med i boxen är det också meningen att ett meddelande ska lämnas om varför dessa avfall lämnats kvar och vad hushållet ska göra med dem. Transportdokumentation sker. Varje nytt farligt avfall som lastas på bilen dokumenteras. Dokumentation sker vid varje stopp som ett nytt emballage påbörjas. I de fall som chauffören inte klarar att identifiera avfallet konsulterar han en kemist på telefon och i de fall avfallet ändå inte kan identifieras lämnas det kvar i boxen med ett meddelande att det kan lämnas på någon av kommunens sex miljöstationer eller på ÅVC.

Hämtpersonalen har genomgått ADR-utbildning och RVFs kurs Hushållens farliga avfall (HFA) men är ej kemister. Även ordermottagaren har kunskaper om ADR för att kunna ställa rätt frågor vid beställning av hämtning. Hämtfordonet är ADR-klassat och utrustat med brandsläckare, kemoverall, andningsmask, skyddsmask, förbandslåda med ögondusch. Kommunal renhållningsordning Arbetsmiljölagen Föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker Föreskrifter om manuell hantering Avfallsförordningen ADR -transportdokument, utbildning, klassat fordon, etc Avfallsförordningen -transporttillstånd för avfall Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd -tillstånd för mellanlager av farligt avfall Figur 1: Hanteringskedja inklusive lagstiftning som påverkar systemet med Röd box i villor i olika skeden. Figur 2: Röd box för tömning framför villafastighet samt batterier och glödlampor i behållare på bilens flak. Positivt med systemet Kundvänligt, (barn)säkert system med körorder och förbestämd utställningsplats. Bra arbetsmiljö Negativt med systemet Locket på lådan är inte alltid på och är relativt lätt att öppna för t ex barn.

genom att innehållet i boxen registreras vid budning. Frysrisk på vintern. Samförvaringsrisker om farligt avfall och el-avfall blandas i boxen. 7.1.2 Miljöbil i glesbygd Aktuell kommun kör i egen regi miljöbil i glesbygden två gånger per år sedan 1995. Kommunen har även tre miljöstationer i tätorten. Miljöbilen tar emot farligt avfall och smått el-avfall. Miljöbilen kör en runda på våren och en runda på hösten ute i byarna, alla med cirka 5 mil till centralorten. Det bor cirka 500 personer i varje by. Bilen stannar på ett 20-tal platser mellan 15 och 45 minuter på varje ställe. Den längsta rutten är 35 mil. Boende längs rutten kan få hämtat hemma vid dörren om man ringer i förväg. Avfallet tas emot av chauffören på varje plats och sorteras i olika behållare i skåpbilen. Personlig överlämning gör att identifiering underlättas. För avfall som chauffören inte klarar av att identifiera konsulteras en kemist per telefon. Chauffören har instruktion att inte ta med oidentifierbart avfall men de stora avstånden till centralort och miljöstation gör det svårt att neka mottagning. Transportdokumentation sker. Varje nytt emballage som tas i bruk i bilen noteras vid varje stopp. Det händer att avfall ställs ut på hämtplatsen före tidpunkten för hämtning och då står det obevakat och överlämningen blir inte personlig. Miljöbilen är en ADR-godkänd skåpbil med en fläkt installerad. Skyddsutrustningen utgörs av brandsläckare samt ADR-väska. Förarna är inte kemister men har genomgått RVFs kurs Hushållens farliga avfall (HFA) samt ADR-utbildning. En riskbedömning av systemet har gjorts av Arbetsmiljöverket innan systemet sattes i drift.

Kommunal renhållningsordning Arbetsmiljölagen Föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker Föreskrifter om manuell hantering Avfallsförordningen ADR -transportdokument, utbildning, klassat fordon, etc Avfallsförordningen -transporttillstånd för avfall Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd -tillstånd för mellanlager av farligt avfall Figur 3: Hanteringskedja inklusive lagstiftning som påverkar systemet med Miljöbil i glesbygd i olika skeden. Figur 4: Miljöbil och sortering i skåpet på bilen. Positivt med systemet Kundvänligt. Bemannad överlämning vilket eliminerar arbetsmiljö- och säkerhetsrisker. Boende kan få hämtat vid dörren. Negativt med systemet Systemet kräver att invånarna tar sig till en speciell plats på en speciell tid. Om inte instruktionerna till hushållen följs och avfall ställs ut för tidigt äventyras barnsäkerhet och säkerhet samt ökar miljörisker.

7.1.3 Hämtning efter budning vid lägenhetsdörren Aktuell kommun har sedan oktober 2001 hämtning av farligt avfall (ej el-avfall) utan extra kostnad vid lägenhetsdörren om man har minst tre artiklar. Hushållen beställer hämtning av entreprenören och uppger vad som ska hämtas och gör upp om tidpunkt. Entreprenören har genom beställningen en körorder för varje lägenhetsdörr. Avfall ska lämnas i originalförpackning eller tydligt märkt förpackning. Inget oidentifierbart, explosivt eller radioaktivt avfall hämtas vid dörren utan hänvisas till kommunens återvinningscentral. Avfallet sorteras av chauffören i olika behållare på flaket. Transportdokumentation sker. Kommunen har en miljöstation kvar på återvinningscentralen, man tog bort alla andra miljöstationer när man införde fastighetsnära hämtning. Kommunen har även miljöboxar i villor. Fordonet är ADR-godkänt och skyddsutrustning som ögondusch, handskar, mask, skyddskläder och brandsläckare finns. Personalen har genomgått RVFs kurs om hushållens farliga avfall (HFA) och ADR-utbildning samt kemiutbildning genom RECI. Kommunal renhållningsordning Arbetsmiljölagen Föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker Föreskrifter om manuell hantering Avfallsförordningen ADR -transportdokument, utbildning, klassat fordon, etc Avfallsförordningen -transporttillstånd för avfall Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd -tillstånd för mellanlager av farligt avfall Figur 5: Hanteringskedja inklusive lagstiftning som påverkar systemet med dörrhämtning i flerbostadshus i olika skeden.