PETER EINARSSON Tel & fax 0477 401 60 E-post peter.einarsson@ekolantbruk.se 22 december 2006 Till Jordbruksverket gunilla.kock@sjv.se Utkast föreskrifter kompensationsbidrag, miljöersättningar, miljöinvesteringar Ert Dnr 19-11351/06 Ekologiska Lantbrukarna har följande synpunkter på utkastet. Vi har liksom tidigare koncentrerat oss på de föreskrifter som rör ersättningen till ekologisk produktion. Frågor i regeringsförordning Vi har ända sedan början av hösten efterlyst information om vilka frågor som kommer att regleras i regeringsförordningen. Det är omöjligt att bedöma vissa skrivningar i föreskriften utan kännedom om förordningstexten. Vi är medvetna om att detta inte är Jordbruksverkets fråga utan regeringens, men eftersom departementet inte förefaller planera någon remissbehandling av förordningstexten ser vi ingen annan möjlighet än att framföra dessa synpunkter här. Vad beträffar ekoersättningen har regeringsförordningen tidigare innehållit bland annat begränsningar av godkända grödor/användningsområden. Nuvarande begränsning (användning till livsmedel, foder eller utsäde) måste vad vi förstår ändras, eftersom det nya programmet har en generell formulering om "andra ettåriga grödor" och dessutom uttryckligen omfattar en fibergröda (spånadslin). Den rimliga konsekvensen av programtexten är att begränsningen till vissa användningsområden helt slopas och ersättning utgår till samtliga de kategorier av grödor som nämns i programmet, inklusive alla icke specificerade ettåriga grödor som odlas på åkermark. Förändringen berör inga stora arealer, men har stor betydelse för de lantbrukare som arbetar med att utveckla nya grödor och Sågargatan 10 A 753 18 Uppsala Telefon rikskansli 018 10 10 06 Telefax rikskansli 018 10 10 66 Webplats www.ekolantbruk.se
användningsområden, framförallt för fiber- och energiändamål. Den ger samtidigt en förenkling av administration och kontroll. Vi menar också att det nuvarande skördekravet ("årlig användning") bör slopas och ersättas av en formulering som tar sikte på avsikten med odlingen istället för resultatet. Nuvarande formulering har vid många tillfällen skapat problem för lantbrukare som av olika yttre orsaker drabbats av missväxt. Eftersom skörd av grödan är ett villkor för utbetalning, leder detta till att ersättningen bortfaller trots att lantbrukaren följt alla regler. De senaste åren har man försökt lösa problemet med en dispensmöjlighet, vilket är administrativt kostsamt och skapar rättsosäkerhet genom skiftande individuella bedömningar. Syftet med skördekravet har vad vi förstår varit att förhindra "stödodling" av grödor med hög ersättning utan avsikt att överhuvudtaget skörda. Det syftet tror vi nås bättre genom en formulering i stil med den som nu föreslås i föreskriftsutkastets 5 kap 9, dvs att grödan ska "odlas med sikte på god skörd och för det syfte som grödan har redovisats för". Detta ger bättre möjligheter att ingripa mot grödor som avsiktligt missköts, samtidigt som det inte behöver leda till problem för den som drabbas av missväxt på grund av väderförhållanden eller liknande. Formuleringen kan placeras i föreskriften som nu föreslås, eller i förordningen. En annan fråga som hittills reglerats i förordningen är djurenhetstal för beräkning av djurtillägget i ekoersättningen. Från olika källor har vi förstått att SJV för närvarande laborerar med följande DE-tal för de nya djurslag som är aktuella: Slaktsvin 10 st/de Värphöns 71,42 st/de Slaktkyckling 33,33 st/de DE-talet för slaktsvin avser antal slaktade svin per år, de två andra genomsnittligt djurantal under året. DE-tal som används i miljöersättnigarna ska som huvudregel hämtas från tillämpningsförordningen till EUs förordning om landsbygdsutveckling, men det finns också en möjlighet att använda justerade tal förutsatt att de grundas på "objektiva kriterier". Vi menar att att DE-talen för olika djurslag bör sättas så attde motsvarar ungefär samma arealbehov för foderodlingen. Som riktvärde kan användas den koppling som finns i programmet mellan 1 DE och 1 ha ekologisk areal. Detta stämmer i grova drag för de DE-tal som hittills använts. De tal som anges för nya djurslag i utkastet till den ännu ej beslutade tillämpningsförordningen är: Slaktsvin Värphöns Slaktkyckling 0,3 DE 0,014 DE 0,003 DE Jordbruksverkets förslag till DE-tal för slaktsvin avviker något från EU-nivån. Om ett slaktsvin är 0,3 DE går det 3,33 slaktsvin på en DE, men 10 slaktade svin per år motsvarar cirka 4 slaktsvin i årsgenomsnitt vid 2,5 omgångar per år, vilket får betraktas som det maximala vid ekologisk produktion (räknat på 130 dagars 2
uppfödningstid). Men siffran är rimlig i förhållande till foderförbrukningen (cirka 3 ton spannmål), och vi kan därför stödja förslaget. Det föreslagna DE-talet för värphöns är framräknat direkt från EU-nivån. Om en värphöna är 0,14 DE går det 71,42 värphöns på en DE. Även denna siffra är rimlig i förhållande till foderförbrukningen. Vi kan stödja den, men föreslår att den avrundas till 70. Det föreslagna DE-talet för slaktkyckling förefaller också vara framräknat direkt från EU-regeln, men vad vi kan se har det blivit ett räknefel. Om en slaktkyckling är 0,003 DE går det 333,33 slaktkycklingar på en DE, inte 33,33. Ingen av dessa siffror är emellertid rimlig i förhållande till foderförbrukningen i ekologisk produktion. Det saknas svenska kalkyler för ekologisk slaktkyckling, men en dansk kalkyl som redovisas i SJVs skrift om ekologisk slaktkycklingproduktion (Jordbruksinformation 17/2005) anger en foderförbrukning om 6,5 kg per slaktkyckling vid en uppfödningstid på 81 dagar och slutvikt på 1,5 kg. Detta möjliggör fyra omgångar per år, dvs en foderbrukning på 26 kg per kycklingplats och år. Om vi utgår från samma fodermängd som för slaktsvin och värphöns, cirka 3 ton spannmål, ger det en siffra på 3000/26 = 115 slaktkycklingar per DE. De 333,33 slaktkycklingar per DE som följer av EU-förordningen kan troligen vara en rimlig siffra i konventionell produktion, där uppfödningstiderna är mycket kortare och slutvikterna lägre, men inte för ekologisk slaktkyckling, som är en helt annorlunda produktion. Vi noterar att SJV i tidigare förslag hade en siffra på 130 slaktkycklingar/de, vilket ligger nära vår kalkyl. 1 kap 2 Det saknas definition av begreppet "produktionsenhet" som används i 5 kap 33, 35 och 52. Definitionen av "certifierad ekologisk produktion" har ändrats sedan föregående version av utkastet. Nu krävs inte längre att en produktion ska vara godkänd av kontrollorgan för att räknas som certifierad. Eftersom denna definition blir avgörande för om full ekoersättning kan utgå, är det mycket viktigt hur den utformas. Betyder denna skrivning att anslutning till ekologisk certifiering är tillräcklig för att uppfylla villkoret för full ersättning, även om produktionen inte godkänns av certifieringsorganet? Hur motiverar SJV i så fall detta? I definitionen av "ekologisk djurhållning" är kravet däremot att produktionen godkänts av kontrollorgan. Definitionen av "ekologiskt foder"är alltför vid. Reglerna för ocertifierade bör så långt som möjligt följa vad som gäller i certifierad produktion. Förutom certifierat ekologiskt foder bör den endast omfatta -- foder som skördas eller betas på egen mark ansluten till ekologiska produktionsformer 3
-- foder som betas på egen mark ansluten till betesmarker och slåtterängar eller våtmarker och småvatten. Eventuellt skulle man även kunna inkludera foder som betas på andras mark ansluten till ekologiska produktionsformer, betesmarker och slåtterängar eller våtmarker och småvatten; men endast förutsatt att dessa beten redovisas i djurhållarens SAM-ansökan och ingår i länsstyrelsens kontroll av djurhållarens ekoersättning. Bete på mark som endast är ansluten till gårdsstödet bör inte tillåtas. Där kan både gödselmedel och bekämpningsmedel användas fritt. Vi ser ingen rimlig möjlighet för länsstyrelserna att kontrollera ett villkor av det slag som föreslås, "att inga andra produkter än de som är godkända för ekologiska produktionsformer används på marken under stödåret". Av samma skäl bör inte heller bete tillåtas på betesmarker med hänvisning till SJVFS 1999:119 och SNFS 1997:2 ännu svårare att kontrollera. Definitionen av "extensiv boskapsskötsel" kan slopas om reglerna för användning av konventionell stallgödsel istället skrivs in direkt i 5 kap 12 (se förslag nedan). Definitionen av "genetiskt modifierad organism" överensstämmer inte med den standarddefinition som används både i EUs ekologiska regelverk och i de specifika regelverken för utsättning, märkning och spårbarhet av GMO. Som vi tidigare påpekat bedömer vi det som juridiskt omöjligt att använda en annan och mycket snävare definition av begreppet GMO än den etablerade. Även om det skulle vara möjligt är det mycket olämpligt att skapa förvirring genom att ha en helt annan definition i ekoersättningen än vad som gäller för ekocertifieringen. Se vidare vårt tidigare brev, daterat 17 oktober. Definitionen kan antingen lämnas oförändrad från nu gällande föreskrift eller ersättas av en hänvisning till Art 2.2 i EG-direktivet 2001/18. Definitionen av "grönfoder" innehåller en märklig formulering, "duglig som helfoder till lantbruksdjur". Vi antar att verket menar "duglig som grovfoder". Helfoder är den vedertagna beteckningen för ett kraftfoder som innehåller både spannmål och koncentrat. Definitionen av "jordlös husdjursskötsel" kan slopas om reglerna för användning av konventionell stallgödsel istället skrivs in direkt i 5 kap 12 (se förslag nedan). 5 kap 2-5 Avsnittet om kraven för full ersättning är mycket svårbegripligt. Begreppet "ersättning för certifierad ekologisk produktion" bör ersättas med "full ersättning". Den föreslagna formuleringen kan ge intryck av att det är certifieringen i sig som berättigar till ersättning. Det bör vara tydligt att grunden för ersättningen är den miljötjänst som ligger i att bedriva en ekologisk produktion. Vi kan inte se att det någonstans krävs att produktionen ska vara godkänd av certifieringsorgan. Är avsikten att anslutning är tillräcklig, även om produktionen senare blir underkänd? 4
I 3 förstår vi inte formuleringen "all mark och minst samma areal... som ingår i ansökan". 5 förefaller överflödig. Om produktionen är godkänd av ett certifieringsorgan innebär det att den uppfyller alla krav som ställs enligt 2092/91. Om man ställer detta överlappande krav, innebär det då att länsstyrelsen parallellt med certifieringsorganet ska kontrollera att de nämnda kraven är uppfyllda? 5 kap 9 Den nya tydligare formuleringen om "sikte på god skörd" är bra. Som påpekats ovan menar vi att den gör det tidigare kravet på "årlig användning" (i förordningen) överflödigt. 5 kap 12 Vi kan inte stödja förslaget att slopa förhandsprövningen av gödselmedelsanvändningen. Reglerna är så pass komplicerade att det är mycket svårt för en enskild lantbrukare att själv göra bedömningen. Den rutin som finns för förhandsprövning är relativt enkel. Dessutom kommer antalet lantbrukare som berörs att minska radikalt eftersom antalet ocertifierade anslutna kan förväntas bli begränsat. Förslaget att slopa de särskilda reglerna för djurtäthet förefaller bygga på en feltanke. Tvärvillkoren kan inte helt ersätta dessa regler, därför att det som behöver regleras är djurtätheten på det företag som gödseln kommer ifrån. Skyldigheten att följa tvärvillkoren gäller den som är ansluten till miljöersättningen. Så länge gödseln kommer från det egna företaget säkerställer tvärvillkoren att djurtätheten ligger inom de tillåtna gränserna. Men när gödsel hämtas från andra producenter finns ingen kontroll av att tvärvillkoren följts i den produktionen. Därför ser vi inte hur man skulle kunna slopa reglerna om högsta djurtäthet där gödseln producerats. Vi ser inga problem med att justera djurtäthetsgränserna så att de helt överensstämmer med tvärvillkoren, eftersom skillnaderna är små. Men det måste finnas en skrivning som tydligt säger att gödseln ska komma från produktion som respekterar dessa gränser. Vi tror också att det för tydlighetens skull bör finnas kvar en listning av gränserna, oavsett om de är lika med tvärvillkoren eller ej. Vi måste också motsätta oss förslaget att slopa den tydliga sammanställning av tillåtna respektive förbjudna gödselslag, som idag finns i föreskriftens bilaga 5, och istället bara ha en hänvisning till bilaga 2 i 2092/91. Informationen till lantbrukarna måste i alla händelser ske i klartext, och vi tror det är klokt att även i föreskriften behålla motsvarande skrivningar. Däremot skulle föreskriften kunna förenklas genom att slopa hänvisningarna till de förvirrande och dåligt översatta EU-begreppen "extensiv boskapsskötsel" respektive "jordlös husdjursskötsel". Därmed elimineras även behovet av att definiera dessa i 1 kap 2. Om bilaga 5 kompletteras med den lista på djurtäthetsgränser som idag finns 5
i definitionen av "extensiv djurhållning" i 1 kap 2, kan samtliga begränsningar för gödselanvändningen hittas på ett ställe. Om det anses nödvändigt av juridiska skäl kan bilagan självklart också kompletteras med uppgifter om vilka författningar begränsningarna grundas på. 5 kap 15 Inte heller ifråga om växtskyddsmedel anser vi att förhandsprövningen kan slopas. 5 kap 17 Vi ser inte varför ersättningen till hampa ska omges med särskilda restriktioner. Miljönyttan av den ekologiska produktionen påverkas inte av om hampan används till fiber- eller energiändamål istället för till foder eller livsmedel. 5 kap 31 Vi förstår inte riktigt varför självdöda eller avlivade djur ska få räknas in som underlag för ersättning just ifråga om fjäderfä, om inte motsvarande gäller andra djurslag. 5 kap 34 Jordbruksverket har givit mycket skiftande besked ifråga om hanteringen av parallellproduktion med konventionella och ekologiska djur av samma djurslag. Enligt nuvarande föreskrift är parallellproduktion förbjuden på samma "produktionsenhet", med möjlighet till undantag för slaktsvin. Men eftersom "produktionsenhet" inte är något definierat begrepp förefaller tillämpningen ändå ha inneburit stor tolerans för parallellproduktion så länge den bedrivits i olika byggnader eller separata avdelningar. I tidigare föreskriftsutkast föreslogs ett totalförbud för parallellproduktion, utan möjlighet till undantag. I det aktuella förslaget gäller istället fritt fram för parallellproduktion för alla djurslag, förutsatt att den sker i separata avdelningar. Det kan diskuteras hur viktigt det är ha regler för parallellproduktion för de ocertifierade producenterna inom ekoersättningen. För certifierade producenter finns detaljerade regler för parallellproduktion, eftersom det är en viktig förtroendefråga på marknaden. Parallellproduktion ställer höga krav på särhållning och dokumentation för att konsumenten ska få en rimlig garanti för ekomärkningens pålitlighet. För producenter som inte säljer ekoprodukter finns inte det skälet. Det som kvarstår är att parallellproduktion även ökar risken för sammanblandning avsiktlig eller oavsiktlig av billigare konventionellt foder med dyrare ekologiskt. Eftersom ocertifierade producenter endast stickprovskontrolleras är sannolikheten för upptäckt också relativt liten. Med de nya ersättningsnivåerna bedömer vi att antalet ocertifierade djurproducenter överlag kommer att minska kraftigt, och därmed även antalet fall av ocertifierad 6
parallellproduktion. De flesta ocertifierade producenter som idag har ersättning för ekologiska djur kommer antingen att lämna ersättningsformen helt eller låta certifiera sig för att behålla full ersättning. Därmed blir det i allmänhet en individuell bedömning av certifieringsorganet som bestämmer på vilka villkor parallellproduktion kommer att tillåtas. Vilken lösning som väljs i föreskriften får alltså mindre betydelse framöver. Den administrativt enklaste lösningen är sannolikt inte den som SJV nu föreslår, eftersom särhållning i olika avdelningar ställer ganska stora krav på länsstyrelsernas kontroll. Det är istället att helt förbjuda parallellproduktion för ocertifierade producenter. De får då valet mellan att certifiera produktionen eller lämna ersättningen helt. 5 kap 37 Nuvarande föreskrift innehåller bara ett av de två olika undantag för uppbundna djur som finns i EU-regelverket. Det har varit tillräckligt fram till nu, eftersom inga ersättningsbeslut sträckt sig längre än år 2010, då det generella undantaget för djur i äldre byggnader löper ut. Från och med 2007 kommer emellertid alla nya beslut att sträcka sig förbi detta årtal. Det innebär att producenter som inte är säkra på att de kan uppfylla kravet på lösdrift senast 2010 inte kan gå in i nya åtaganden. Det skulle drabba ett avsevärt antal existerande certifierade ekomjölkproducenter. Utan möjlighet till ekoersättning skulle de troligen även lämna certifieringen och kanske även mjölkproduktionen överhuvudtaget. Av detta skäl ser vi det som nödvändigt att även det andra undantaget i EUregelverket redan nu förs in i föreskriften, dvs undantaget för små besättningar. Vi delar SJVs bedömning att detta undantag troligen kommer att permanentas. 5 kap 38 I denna och flera andra paragrafer har villkor strukits med hänvisning till att de nu regleras i tvärvillkoren. Vi ser inget problem med detta så länge tvärvillkoren är fullt jämförbara med vad som tidigare stått i föreskriften. Däremot tror vi det är viktigt att samtliga villkor även i fortsättningen redovisas i ett sammanhang i informationsmaterialet som går ut till lantbrukarna, oavsett om regeln står i tvärvillkoren eller i denna föreskrift. I annat fall kan man skapa intrycket att villkor slopats eller lindrats, vilket kan leda till att lantbrukare ovetande bryter mot reglerna. Detta gäller bland annat förbudet mot operativa ingrepp, kravet på omgående behandling vid sjukdom och kravet på hälsojournal. 5 kap 41 Vi anser att beteskravet bör kvarstå även för andra djurslag än idisslare. Det är en sedan länge etablerad princip i svensk ekologisk djurhållning och har stor betydelse för djurens möjlighet att utöva sitt naturliga beteende och därmed för effekten av 7
ersättningen. Att det inte är obligatoriskt enligt EU-reglerna hindrar inte att villkoret står kvar i regelverket för miljöersättningen. Undantaget från utevistelse under vintern bör begränsas till djur i byggnader med uteliknande förhållanden. Rörelsefrihet är inte en tillräcklig ersättning för utevistelse. 5 kap 52 Uttrycket "odlas i samarbete med andra gårdar" behöver specificeras. För kontrollerbarhetens skull tror vi det är motiverat att kräva skriftligt samarbetsavtal. /Enligt uppdrag Med vänlig hälsning Peter Einarsson 8