Fig. 24. Fingerdragningen i rabbningen på kärl 2 (F15, F94 och F197). Jämför rekonstruktionen av kärlet på fig. 22. Foto Thomas Eriksson.

för vätskor, men som dessutom i många fall också fyllde en dekorativ funktion. I Sydskandinavien och i bland annat Polen finns exempel på rabbade kärl som har daterats till äldre järnålder, men några liknande sena dateringar finns ännu inte i Mälardalen. Regionens bronsåldersboplatser har i regel mellan 45 och 80 % rabbad keramik (Jaanusson 1981:38ff; Eriksson 2002:125ff; Eriksson 2003:121ff). I Glädjen har samtliga kärl med bevarad yta olika varianter av rabbighet, där rabbningen har gått upp till mynningskanten (kärl 1 3 och 5). I Skåne är detta ett drag som är typiskt för mellersta bronsålderns keramik och tillhör där den så kallade A-gruppen som kan dateras från period III till och med en tidig del av period V (Björhem & Sävfestad 1993:44ff). Förutom att rabbningen går upp till mynningskanten i denna grupp är det även vanligt med fåror i rabbningen, så kallade fingerdragningar. Ett specialutförande av rabbningen som kallas för Otterbötetyp kännetecknas av dekorativt utformade fåror i rabbningen. Fårorna har dragits med svepande rörelser med något tandat redskap eller med fingrar. Typen har fått sitt namn utifrån sin dominans på Otterböteboplatsen på Kökar i åländska skärgården. Där har den antagligen förts in från polskt område (Gustavsson 1997). Keramiken är dock vanlig i hela Mälardalen och torde till större delen vara lokalt tillverkad på plats, men det är en definitionsfråga var gränsen går mellan rabbning med fingerdragningar och så kallad Otterbötekeramik, som bör ha mer dekorativa mönster i rabbningen. I Glädjen finns två kärl som kan ses som representanter för antingen Otterböte eller fingerdragningar i rabbningen (kärl 2 och möjligen kärl 5: se fig. 22 och Fig. 24. Fingerdragningen i rabbningen på kärl 2 (F15, F94 och F197). Jämför rekonstruktionen av kärlet på fig. 22. Foto Thomas Eriksson. 24). Otterbötekeramiken från Kökar brukar arkeologiskt dateras huvudsakligen till period IV, men de naturvetenskapliga dateringarna sträcker sig från period II till V (Gustavsson 1997:40f). De teknologiska analyserna av godsen i de vanliga rabbade kärlen och de med fingerdragningar från Glädjen visar att båda typerna sannolikt är tillverkade lokalt av samma lera samt att de har stora likheter i magringen (se nedan). I Glädjen finns sålunda inga tecken på att den så kalllade Otterbötetypen skulle ha något annat ursprung än den sedvanliga rabbade keramiken. En närbelägen plats som har en liknande dominans av rabbad keramik med inslag av fingerdragen eller Otterbötetyp är Snåret, RAÄ 291 i Vendels socken. Platsen ligger drygt tre kilometer sydsydöst om Glädjen och har ett liknande läge i moränmark, på denna plats har emellertid funnits permanent bebyggelse under åtminstone vissa delar av bronsåldern (Björck & Larsson, i manus). Gods och magringstyper Fyra av fragmenten som har antagits komma från bronsåldern har genomgått en teknologisk analys av Brorsson och Stilborg vid Keramiska forskningslaboratoriet vid Lunds universitet (se nedan). Fragment från samtliga rabbade kärl har analyserats (kärl 1 3 och 6). Likheterna mellan de olika kärlen och även med den neolitiska keramiken är stora och sannolikt är samtliga bronsålderskärl lokalt tillverkade i en mycket enhetlig tradition. Kalkfri lera har använts, en lertyp som finns lokalt, med magring av krossad granit med glimmer och hornblände. Den översiktliga okulära bestämningen av magring och gods som har gjorts av mig vid specialregistreringen tyder även den på ett relativt homogent material som är av bronsålderskaraktär. Magringsandelarna har i fem fall satts som låg, i 25 fall som normal och i ett fall som rikligt. Det sistnämnda fragmentet är en obestämbar skärva som ligger norr om de klara bronsåldersskärvorna. Magringen består av krossad bergart och är i 20 fall upp till 2 mm stor, i åtta fall upp till 3 mm stor och i tre fall upp till 4 mm stor eller större. Bronsålderskeramik brukar ofta vara magrad med relativt finkrossat material men i detta fall överväger den rabbade keramiken och den brukar ofta ha en något grövre magring än den glättade och polerade keramiken under samma tid. Huvuddelen av keramiken har en utsida som är oxiderat bränd eller har flammiga stråk som antingen kan härröra från primärbränningen eller den senare 36 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.9 Bronk Ramsey (2003); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] F22 dekor ker 5285±160 BP F159 dekor ker 4745±105 BP F203 ker, ej obs 4190 ±35BP F5 keramik 3755 ±35BP F260 rabbig 2985 ±35BP A6274 k-lager 2950 ±35BP F47 rabbig 2920 ±35BP A6281 härd 2060 ±35BP 6000 BC 5000 BC 4000 BC 3000 BC 2000 BC 1000 BC BC/AD Kalenderår Fig. 25. Kalibrerade 14 C-dateringar från Glädjen. användningen av kärlen. Insidan av nästa samtliga fragment är dock reducerat brända, något som tyder på att de har bränts upp och ned i öppet bål och att syrebrist därmed har uppstått inuti kärlen. Det går dock inte utesluta att färgningen även kan bero på andra orsaker, till exempel sekundär nedsotning. Lipidanalyserna av flera av fragmenten visar att dessa innehåller tjärprodukter (se bilaga 10). Antingen har tjäran kommit från bränningen av kärlen eller uppstått när de har stått över öppen eld, eller så har man förseglat kärlen med tjära, kokat eller förvarat tjära i dem. Dateringar Som redan nämnts kan keramiken från Glädjen grovt sägas tillhöra den skånska A-gruppen. Denna brukar när den refereras i litteraturen dateras till mellersta och framförallt yngre bronsålder. Det dateringsunderlag som redovisas i Fosie spänner dock från och med period II till och med IV/V. Författarna menar där att den tidigaste dateringen för gruppen ska sättas till period III, men denna bakre gräns kan sannolikt flyttas bakåt (Björhem & Säfvestad 1993:58). I så fall har gruppen en datering till äldre och mellersta bronsåldern (jfr korrelationen mellan 14 C-dateringar och arkeologiska perioder i Vandkilde m.fl. 1996). Åtminstone kan den tidigaste förekomsten av rabbad keramik i Mälardalen sättas till period II och III, det vill säga äldre bronsålder, utifrån matskorpsdateringar (Eriksson 2002:152). Utifrån den teknologiska analysen förefaller den rabbade keramiken att vara tillverkad i samma hant- Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] R_Combine Glädjen (df=2 T=1.7 (5 % 6.0)) Poz-6307 2985 ±35BP Poz-6305 2950 ±35BP Poz-6311 2920 ±35BP R_Combine Glädjen 1600 BC 1400 BC 1200 BC 1000 BC 800 BC Kalenderår Fig. 26. Kombination av dateringarna av de rabbade kärlen 1 och 3 samt kulturlagret A6274. Kalibreringen utförd med OxCal v.3.9. Särskild arkeologisk undersökning, SU 37

verkstradition och av samma råvaror, sannolikt även av samma hantverkare (se nedan). De 14 C-analyser som har gjorts på materialet tyder också på att aktiviteterna och bronsålderskeramiken kan dateras till en kort fas. Organiska beläggningar från de rabbade kärlen 1 (F260: Poz-6307) och 3 (F47: Poz-6311) samt kol från det närbelägna kulturlagret A6274 (Poz- 6305) har samtliga dateringar från cirka 1300 1020 med 1 σ (fig. 25, s. 37). De tre dateringarna ligger så pass nära i tid att de kan vara samtidiga. Därför har dateringarna kombinerats för att en mer noggrann datering ska gå att få. När man gör detta får man ett kortare intervall som med ett sigma kan avgränsas till 1260 1240 BC (9,8 % sannolikhet) och 1220 1120 BC (58,4 % sannolikhet: se fig. 26, s. 37). Dateringen ligger då mycket gott till i period III, det vill säga äldre bronsålder, om det går att korrelera 14 C-år med kulturhistoriska periodindelningar. Keramiken från Glädjen en teknologisk undersökning (av Torbjörn Brorsson och Ole Stilborg) Inledning och material Keramiken från Glädjen har huvudsakligen daterats till neolitikum och till bronsåldern. Bronsålderskeramiken är från äldre bronsåldern, med en viss dragning mot den senare delen av denna. Den neolitiska keramiken har daterats till början av tidigneolitikum. Den analyserade neolitiska keramiken har påträffats i olika delar av utgrävningsområdet i anslutning till moränkullen, samt i anslutning till kulturlager A6247 och gropen A6941. Bronsålderskeramiken härrör huvudsakligen från nordvästra och nordöstra kanten av kulturlager A6247. Det analyserade materialet utgörs av nio skärvor, fördelade på tre neolitiska (F3, F24 och F122), fyra från bronsåldern (F15, F16, F47 och F260) samt två med osäker datering (F112 och F294), men som har tolkats som neolitiska. Dessa skärvor utgör en mycket begränsad andel av förundersöknings- och undersökningsmaterialet, och de är därför utvalda med stor noggrannhet efter specialregistreringen. Urvalet har fördelats på olika magringstyper, olika kärl- och dekortyper samt efter olika kontexter. I viss mån har urvalet även styrts av vilka prov som skulle analyseras med avseende på lipider. Således har vissa av de analyserade skärvorna tydliga bruksspår i form av förkolnade lager på främst insidan. De två analysmetoderna ger tillsammans en rikare information om samhörigheten mellan teknologi och funktionalitet. Tre råleror från undersökningsområdet har även analyserats. De utgör referensmaterial för den lokala leran och dess mineralogiska sammansättning. Den neolitiska keramiken utgörs av två mynningsskärvor med dubbelstämpel på utsidan och på mynningsranden (F24 och F122) samt en bukskärva med ornering av koniska gropar och vertikala streck (F3). De två osäkra skärvorna, som tolkats som neolitiska, består av en bukskärva med en triangulär grop som ornering (F112) respektive en skärva med organisk beläggning (F294). Materialet från bronsåldern omfattar fyra skärvor av rabbade krukor. Två skärvor är mynningsskärvor av A-krukor (Björhem & Säfvestad 1993:46) med diagonala fingerränder i den grova rabbningen, medan de resterande två är bukskärvor. Mynningarna är utåtböjda med beräknade mynningsdiametrar på cirka 30 cm (F16) respektive 20 cm (F15) vilket antyder en stor respektive mellanstor kruka (Stilborg i tryck). Bukskärvornas tjocklekar på 12 och 13 mm antyder också större kärl (F47 och F260). Frågeställningar Analyserna av keramikgodset från ett antal kärl från Glädjen syftar till att besvara frågor kring funktionella och kulturella aspekter. En viktig frågeställning är om det neolitiska keramikhantverket och det yngre från bronsåldern skiljer sig och på vilket sätt. Har man använt sig av samma typer av råleror och magringsmedel för att framställa sina kärl inom respektive period eller ej? Hur kärlgodset förhåller sig till olika kärl- och dekortyper är ytterligare en fråga, som skall diskuteras. En viktig fråga är även att undersöka keramikens bränningstemperatur. Detta kan belysa dels lerornas och magringsmedlets förändring vid olika temperaturer. Det är även viktigt att jämföra keramiken från Glädjen med material från andra någorlunda samtida boplatser i regionen. Metoder Mikroskopering av keramiska tunnslip Mikroskoperingen av tunnslipen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialen och övriga tillverkningstekniska parametrarna. Metoden kan bland annat ge information om kärlens funktion och om lokalt såväl som om främmande hantverk. Tunnslipet ska vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vid förstoringar mellan 25 och 630 i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens art, andel och största korn fastställes. Vidare noteras närvaron av organiskt material, accessoriska mineral och förekomsten av diatomeer (kiselalger). Termiska analyser (TCT) De termiska analyserna syftar främst till att bestämma vilken högsta temperatur kärlen varit utsatta för. Metoden benämns för Thermal Colour Test (TCT) (Hulthén 1976). Skärvornas färg fastställes uti- 38 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

från Munsell Soil Color Charts (Munsell 1971) och bränns därefter i laboratorieugn i 100 -intervall från 100 C upp till 800. Proverna upphettas i 15 minuter i varje intervall varefter proverna tas ut ur ugnen och efter 10 minuters avsvalning registreras färg och karaktär. Resultat Mikroskopering Keramiken från Glädjen är framställd av sorterade finleror som magrats med olika proportioner av krossad granit. Jämförelsen mellan de nio kärlgodsen visar en ytterst liten variation i kvalitet och sammansättning. En mindre variation har konstaterats i lerornas glimmerhalt, men den mineralogiska sammansättningen är likartad. Alla leror utom tunnslip 4 är kalkfria. Tunnslip 4 härrör från en bukskärva från norra delen av moränkullen. I samtliga tunnslip utom slip 9 har hornblände identifierats. Inga diatoméer har observerats i lerorna. De tre neolitiska skärvorna har magrats med 9, 13 respektive 16 % krossad granit. Största korn har uppmätts till 2,0, 2,5 samt 3,5 mm. Tunnslip 1 och 2 (F24 och F122) som båda består av likartade mynningsskärvor är inte framställda av samma leror. Den ena leran är mycket rik på glimmer medan den andre har låga halter. Tunnslip 1 består dessutom av en tät finlera medan tunnslip 2 har en förhållandevis hög halt av silt och finsand, och är därmed något grövre. De två osäkra skärvorna tunnslip 4 (F112) och 5 (F294) påminner om keramiken från både neolitikum och bronsåldern. Dessa två kärl är framställda av finleror som magrats med 14 respektive 10 % krossad granit. Största korn i både godsen har uppmätts till 2,3 mm. Mynningen tunnslip 6 (F16) och bukskärvan tunnslip 7 (F47) har gjorts av samma leror och dessutom magrats med samma typ av granit karakteriserad av en stor mängd glimmer. Även fördelningen av övriga mineral stämmer så pass väl överens att det sannolikt är krossmaterial från samma sten som uppträder i båda. Kvaliteten är, som det framgår av tabell 12, nästan exakt samma. På bakgrund av den utsträckta överensstämmelse i såväl lera som magring kan det inte uteslutas att de två skärvorna härrör från samma kärl. Att detta inte nödvändigtvis är fallet illustreras av godssammansättning i mynningen tunnslip 8 (F15). Leran är obetydligt annorlunda jämfört med tunnslip 6 och tunnslip 7, men magringskvaliteten är densamma. Även graniten, som krossats till magring, har en liknande sammansättning präglad av ett markant inslag av glimmer. Den innehåller dock också en större mängd hornblände samt ett korn av granat. Det fjärde godset (tunnslip 9) skiljer sig tydligare ut med hänsyn till magringen. En lera av samma kvalitet och mineralogiska sammansättning som i tunnslip 6 8 hade i detta fall magrats med upp emot 30 % grövre krossad granit. Den maximala kornstorleken uppgår till 3,6 mm mot 2,6 2,9 mm i de övriga godsen. Skillnaden i magringskvalitet kan eventuellt förklaras med att krukan, som representeras av F260, är större än de andra analyserade krukorna. Som ovan nämnt är provurvalet relaterat till lipidanalyserna och på alla fyra bronsålderskärvor finns användningsspår i form av förkolnade rester. Därutöver finns det förkolnat material i alla sprickor igenom hela kärlväggens tjocklek på såväl tunnslip 6 som tunnslip 7. Detta underbygger misstanken, att skärvorna härrör från samma kärl. Även på tunnslip 8 hade det organiska materialet trängt in i sprickor en bit in i godset, medan motsvarande inte kunde observeras på tunnslip 9. Jämförelsen med de lokala rålerorna visar att keramiken mycket sannolikt kan ha framställts i närområdet. Den mineralogiska sammansättningen stämmer väl överens. Rålera L3 är en mycket grovt sorterad lera som inte återfinns bland keramiken. Rålera L2 stämmer väl överens med keramiken och kan mycket väl ha använts till kärlframställning. Rålera L1 kan ha använts till kärlen, men har inte lika god överensstämmelse som L2. Termiska analyser Förhistorisk keramik brändes normalt i en täckt grop eller på ett öppet bål. Genom att minimera syrehalten vid bränningen, det vill säga skapa en reduktion, kunde ett mörkt kärlgods erhållas. I det öppna bålet var syrehalten hög och kärlet blev oxiderat, vilket medförde att färgen blev ljusare. Givetvis kunde ett mörkt kärl erhållas om man täckte bålet. Det motsatta gäller gropbränningen. Huvuddelen av keramiken från Glädjen har ett ljust kärlgods, vilket tyder på att kärlen varit utsatta för oxiderande atmosfärer. Resultatet av de termiska analyserna visar att keramiken bränts till mellan 600 C och 700 C. Det föreligger inga skillnader mellan kärlen från neolitikum och bronsålder. Den enda avvikelsen är att kärlet tunnslip 3 möjligen är bränd till under 600 C, vilket är förhållandevis lågt. Resultat och tolkning Samtliga kärl från Glädjen har framställts av i stort sett samma typ av lera och magringsmedel. Trots att det skiljer tusentals år mellan den tidigneolitiska bosättningen och boplatsen från mellersta bronsåldern använde människorna sig av samma råmaterial och tekniker. Om det rör sig om en fortlevande hantverks- Särskild arkeologisk undersökning, SU 39

tradition är en fråga som kräver närmare studier. De analyserade neolitiska skärvorna uppvisar en mindre variation, men bör ändå härstamma från samma region. Detsamma gäller keramiken som daterats till bronsåldern. De fyra skärvorna som härrör från rabbade krukor kan även vara gjorda av samma hantverkare. Den skillnad som observerats i godskvalitet har sannolikt samband med en skillnad i krukornas storlek. Det är sannolikt att keramiken framställts inom ett begränsat område från Glädjen. Analyserna av de lokala rålerorna stödjer detta. Keramiken är dessutom framställd av glacialleror, och enligt jordartskartan finns det betydande områden med glaciala leror i regionen (Jordartskartan 12 H Söderfors SO). Nuvarande E4:an följer ett långt stråk av isälvsavlagringar som sträcker sig från Uppsala i söder förbi Tierp och fortsätter norrut. I en neolitisk skärva har kalk identifierats. Enligt beskrivningen till jordartskartan i området är den glaciala leran oftast kalkrik (Grånäs 1990:50). Det finns emellertid även kalkfria leror i området, vilket bland annat stöds av tidigare analyser av keramik från regionen. Förekomsten av hornblände i graniten är även en viktig observation. Just hornblände är vanligt förekommande i den uppländska graniten och har även identifierats i två av rålerorna. Med hänsyn till det homogena keramikmaterialet är några mera långtgående hypoteser om funktionella och kulturella aspekter förenade med stor osäkerhet. Homogeniteten inom och mellan de olika perioderna är viktig och kan betyda att man använda sig av samma kärlgods för att framställa exempelvis kok- eller förrådskärl. Det förefaller inte heller vara sannolikt att val av kärlgods var styrt av dekor eller kärlform. Ett undantag kan vara tunnslip 9 av ett antagligen större kärl som magrats med 30 % krossad granit. Avsaknaden av hornblände i detta gods är även anmärkningsvärd. Detta kan bero på att kärlet haft ett annat ursprung, men det kan inte heller uteslutas att det är slumpen som påverkat val av magringsmedel. Keramikern lyckades helt enkelt magra leran med en icke hornblände-haltig granit. Glädjen och andra samtida boplatser i regionen Med hjälp av undersökningarna för E4:an i norra Uppland har jämförelsematerialen vad beträffar analyser av kärlgods blivit allt fler. Dessa utgör tillsammans med de tidigare analyserna och analysen av keramiken från Glädjen viktiga bidrag till tolkningen av hur de förhistoriska samhällena var uppbyggda och platserna förhöll sig till varandra. Näst intill ingen keramik i regionen som daterats till början av tidigneolitikum är ännu analyserad. De närmsta kronologiska parallellerna är Anneberg, Bälinge socken. (Segerberg 1999) och Bålmyren, Vendels socken. (Sundström & Darmark 2005). Både Anneberg och Bålmyren ligger emellertid längre söderut än Glädjen och resultaten bör användas med försiktighet. Analyserna av keramik från dessa lokaler uppvisade även homogena material, som baserats på mycket täta finleror vilka bland annat magrats med krossad granit (Lindahl 1999; Brorsson & Sköld 2005). Teknologiskt överensstämmer keramiken från Anneberg och Bålmyren med Glädjen, men utifrån råmaterialen är det uppenbart att kärlen från respektive plats haft olika ursprung. Analysen av Glädjen utgör den första keramikteknologiska delen av studiet av områdets bronsålderskeramik. Under detta arbetes gång har även de keramikteknologiska studierna av bronsålderskeramiken på Snåret färdigställts (Björck & Larsson, i manus). Generellt verkar bronsålderns keramiska hantverkstraditioner ganska homogena sett utifrån resultat av tidigare studier av material från Skåne, Kalmartrakten, Pryssgården och Apalle. Detta gäller åtminstone de kärltyper, som är gemensamma för dessa områden och speciellt de rabbade krukorna. Denna kärlform och dess senare utveckling (B-krukan) är spridd över stora delar av Skandinavien och dominerar de keramiska fyndmaterialen. Den morfologiska och kanske framför allt funktionella variation, som trots allt finns, kan vara en nyckel till förståelsen av överregionala kontaktmönster. Glädjens bronsålderskeramik framstår som teknologiskt oerhört homogen, vilket ger den en lokalt specifik karakteristik vid jämförelser med kommande analyser av andra samtida platsers keramik och tyder på ett begränsat tidsspann för produktionen. De analyserade krukorna kan till och med vara gjorda av samma krukmakare. Sammanfattning Den tidigneolitiska keramiken är tunnväggig, tillverkad av en finlera magrad med granit och med medelstor magringsstorlek och magringsandel. Fördelningen mellan å ena sidan oxidationsbränd och å andra sidan reduktionsbränd keramik har sannolikt inte sitt ursprung i oliktida keramik, utan speglar snarare enskilda kärl med olika funktioner som spridits ojämnt över ytan. Förekommande kärlformer har varit svårt att rekonstruera, men kärl med en viss profilering och utåtböjd mynning tycks dominera. En hög andel av kärlen har varit dekorerade, troligen främst på övre delen och ibland även på mynningsläppen. Inristade streck, kam- och tandstämplar är vanligast, ordnade i rader med varierande riktning, eller mer yttäckande. Mindre, oregelbundna kärlväggsgropar förekommer på en del av keramiken. Trots den neolitiska keramikens ringa mängd, uppskattningsvis max fem till tio kärl, och starka frag- 40 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

Tabell 12. Resultat av mikroskopering av keramiska tunnslip från Glädjen, Tierps socken. Förkortningar: * = normal andel, - = sparsam andel, + = hög andel, ++ = mycket hög andel, x = förekomst. e.o. = ej observerad. ID Lera Magring Slipnummer Fyndnummer Skärva Datering Sorterad / Osorterad Grov / Mellangrov / Fin Silt Finsand Sand Järnoxid Glimmer Kalciumbarbonat Diatomeer Organiskt material Krossad granit Magringsandel (%) Största kornstorlek (mm) NOTERINGAR 1 24 2 122 3 3 4 112 5 294 6 16 7 47 8 15 9 260 Mynning med dubbelstämpel TN Sorterad Fin x + - e.o. x 16 3,5 Hornblände Mynning med dubbelstämpel TN Sorterad Fin x x + ++ e.o. x 13 2,5 Hornblände Buk med konisk grop och vertikala streck TN Sorterad Fin x x + - e.o. x x 9 2,0 Hornblände Buk med triangulär grop TN? Sorterad Fin x x + - x e.o. x 14 2,3 Hornblände Tunnväggig keramik med org. beläggning TN? Sorterad Fin x x * - e.o. x 10 2,3 Hornblände Rabbig mynning med org. beläggning BÅ Sorterad Fin x x * + e.o. x 18 2,9 Hornblände Rabbig buk med org. beläggning BÅ Sorterad Fin x x * + e.o. x 16 2,9 Hornblände Rabbig mynning med org. beläggning BÅ Sorterad Fin x x + * e.o. x 19 2,6 Hornblände Rabbig buk med org. beläggning BÅ Sorterad Fin x x + * e.o. x 30 3,6 L1 3E+05 Rålera Sorterad Fin x + * e.o. 1 L2 7037 Rålera Sorterad Fin x + * e.o. 0 Hornblände L3 7370 Rålera Sorterad Grov x x x + * e.o. 1 Hornblände menteringsgrad utgör den ett viktigt jämförelsematerial i regionen, och är av stor betydelse för tolkningen av Glädjen som plats. Argumentationen i keramikkapitlet leder fram till att den neolitiska keramiken troligen utgör spår av en periods utnyttjande, trots att sammanlagt fyra matskorpedateringar finns, med en spridning från TN I till SN. Det finns en minimal överlappning mellan de båda äldsta proverna kring 3800 3700 BC om man använder 2 σ. Med ledning av keramikens morfologi och dekor, och utblickar i regionen, argumenteras för att just denna datering är den som bäst passar med den neolitiska keramiken. Ingen keramik av yngre neolitisk typ finns på platsen. Bronsålderskeramiken från Glädjen är inget stort material men kastar ändå nytt ljus både över keramiken i allmänhet från bronsåldern i regionen och över platsens och kärlens funktioner. Olika typer av rabbad keramik dominerar helt på platsen och keramiken har tillverkats i samma tradition. Fyra av de fem kärlen är rabbade varav ett har fingerdragningar i rabbningen. Den rikliga förekomsten av organiska beläggningar tyder på att kärlen till stor del har fungerat som förvaringskärl av organiska ämnen eller som kokkärl. Två av de rabbade kärlen har enligt en lipidanalys höga värden av tjära av tall eller gran. Ett annat kärl har innehållit oljerika vegetabilier. Ingen finkeramik finns representerad i materialet: varken polerade eller tunnväggiga bukar har påträffats. Annars är det två variabler som ofta förekommer hos bronsålderskeramiken i området och som hör till det finare godset hos till exempel bordskärlen. I stället dominerar grövre kärl som kan ha varit ämnade för förvaring eller tillverkning av mat eller tjära. Detta i sin tur ger antydningar om platsens funktion under bronsåldersfasen. Platsen förefaller då inte vara en central del på en boplats utan en plats som har använts under kortare tid för någon typ av aktivitet utanför den egentliga boplatsen. Dateringarna ligger mycket samlade i period III och även de keramiska analyserna antyder att kanske till och med samma krukmakare har tillverkat samtliga kärl (se ovan och bilaga 10). Platsen och keramiken kastar därmed nytt ljus över bronsålderns resursområden och har en nära parallell i tid och rum på boplatsen i Snåret i Vendels socken. Den sistnämnda platsen har en liknande dominans av rabbad keramik med organiska beläggningar, men kan sannolikt knytas närmare till sedentär bebyggelse. Särskild arkeologisk undersökning, SU 41

Vid en jämförelse mellan den tidigneolitiska- och bronsålderskeramiken finns inga egentliga teknologiska avvikelser, vilket sannolikt beror på ett lokalt baserat hantverk. Däremot är bronsåldersgodset genomgående grövre och ytbehandling och dekor skiljer de båda keramiktyperna åt mycket tydligt. Bränd lera Endast två fragment bränd lera, vägandes 6,4 gram påträffades på Glädjen, varav ett påträffades under förundersökningen. Bägge får ses som oidentifierad bränd lera utan några särtecken. Bägge fragmenten påträffades på den norra delen av område B (fig. 32 och bilaga 9). Artefakter av bergart och mineral Sammanlagt påträffades 50 fynd av bergart och mineral, med en vikt av 53,1 kg varav 48 kg representeras av en underliggare, F296 (bilaga 3 och 9). Av dessa påträffades två kvartsavslag med en vikt av 4,4 gram vid förundersökningen. Fynden utgörs av 14 avslag, 13 splitter, sex kärnor och 17 föremål. Förundersökningen gav en indikation på att fynd av kvarts kunde förväntas under den särskilda arkeologiska undersökningen men lite information i övrigt. Eftersom förundersökningsmaterialet var så litet skulle en egen analys vara av litet värde, därför presenteras förundersöknings- och undersökningsmaterialet tillsammans. Fyndmaterialet kommer att presenteras per råmaterial. Analyser av bergarts- och mineralmaterial Specialregistreringen och analysen av bergarts- och mineralmaterialet syftar till att kunna identifiera aktivitetsområden såsom slagplatser och avfallsområden samt att studera hantverkets karaktär. De variabler som bedömts vara viktiga för detta ändamål är; föremålstyp, råmaterial, metod och teknik, fragmenteringsgrad, del av avslag och förekomst av plattform, retuscher, bränt/obränt, skärande eggar och krusta, samt profil. Registreringen av kvartsmaterialet omfattar en fragmentanalys och har gjorts med tanke på det kommande publikationsarbetet, där kvartsen från ett antal lokaler inom E4-projektet kommer att studeras. Materialet från enbart Glädjen är för litet och ofullständigt för att kunna jämföras med de generella fragmenteringskurvor som utarbetats (Callahan m.fl. 1992; Rankama 2002). En slitspårsanalys gjordes av doc. Kjel Knutsson där två kvartsavslag och en kärna valdes ut för att se om oretuscherade avslag och kärnor använts, en kvartsitskrapa analyserades för att undersöka funktion. Slitspårsanalysen visade att det finns potential för framtida mer omfattande studier (se bilaga 11). Materialet har också bergartsbestämts av Ulf B. Andersson, studien presenteras under kapitlet råmaterial nedan (se bilaga 12). Råmaterial Fynden registrerades i tre basgrupper av råmaterial; bergart, kvarts och kvartsit. Dessa fördelade sig enligt följande; 14 artefakter i bergart, 32 fynd i kvarts och fyra fynd i kvartsit. Därefter har materialet analyserats av Ulf B. Andersson som identifierade fem olika materialtyper inom bergartsgruppen; amfibolit, jotnisk sandsten, kalksten, sandsten och vulkanit. Fyra bergartsföremål kunde inte bergartsbestämmas utan registreras som obestämd bergart. Det gjordes en lokal och en regional fältinventering för att proveniensbestämma stenmaterialet. I boplatsens närområde, inom cirka 300 meter stor omkrets besiktades block och noduler. I detta område lokaliserades ett möjligt kvartsbrott cirka 100 meter nordväst om boplatsen på åsryggen 48 meter över havet (se bilaga.12). Slitspårsanalys Studiens syfte var att undersöka om oretuscherade kvartsbitars använts som redskap. Dessutom undersöktes bevarandegraden och slitspårens kvalitet inför eventuella kompletterande analyser. Förutom de tre kvartsbitarna slitspårsanalyserades även en formell skrapa i kvartsit för att belysa på vilka material den använts och om den formella typologiseringen överensstämde med dess faktiska funktion. De tekniska detaljerna kring utförandet av slitspårsanalysen är beskrivna i bilaga 11. Av de två kvartsavslagen som analyserades utgick F237 eftersom de frilagda ytorna bestod av små kristaller med naturligt växt yta. Kvartsavslaget F256 visade tydliga slitspår efter inledande fettskrapning av fuktigt skinn. Den bipolära kärnan F254 hade slitspår efter avslutande mjukskrapning av ett torrt skinn. Till sist hade kvartsitskrapan F258 slitspår efter inledande fettskrapning av fuktigt skinn. Sammantaget visade slitspårsanalysen att flera steg av skinnbearbetning skett på platsen och att slitspårsanalysen har en stor potential att belysa enskilda händelser på platsen vilket kan leda fram till lokalens syfte och funktion. Tabell 13. Kvartsartefakter som påträffades på Glädjen. Antal Vikt (g) Bipolär Plattform Obestämd Kärna 6 198,5 2 3 1 Avslag 11 50,6 3 1 7 Splitter 13 5 Skrapa 2 24,1 Totalt 32 278,2 5 4 8 42 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

X 6677030 Skrapa F254 A 1 Kärna 1 Kärna / Y 1593835 Fig. 27. Fynden av kvartsartefakter på Glädjen presenterade i vikt (gram) per grävenhet/anläggning. Notera även var skrapor och kärnor påträffades. Skrapa F256 2 Kärnor B 1 Kärna C C 1 Kärna X 6677005 Y 1593810 0 10 m Kvarts Sammanlagt hittades 32 fynd av kvarts med en vikt av cirka 0,3 kg. Dessa utgörs av elva avslag, 13 splitter, sex kärnor och två skrapor (fig. 27 och tabell 13). Kvartsen påträffades främst i två områden, dels på platån i område A och dels vid kulturlagret A202565 på södra delen av område B. En skrapa F256 påträffades strax nedanför platån men ses dock som tillhörande område A:s kvartskoncentration, F238 och F250 som påträffades tre meter norr om den södra koncentrationen ses som tillhörande denna. I område A:s koncentrationen påträffades två kärnor, fyra avslag, ett splitter och två skrapor. Endast bipolär teknik har varit möjligt att påvisa i detta område. Skraporna har varit använda i skilda moment i processen att bearbeta skinn. F256 har använts i det inledande momentet där fettet tagits bort från skinnet. Skrapan F254 har använts i ett senare moment för att mjukgöra ett torrt skinn. I område B:s koncentrationen ingick fyra kärnor, sju avslag och tolv splitter. I denna koncentration överväger plattformstekniken. Splittren ligger främst strax norr om härden A6281, då splittren oftast blir kvar vid slagplatsen så ses detta som den enda tydliga bearbetningsplatsen. F256 F254 Fig. 28. Kvartsskraporna F256 och F254. Skala 1:1. Tecknare Ylva Roslund Forenius.. Särskild arkeologisk undersökning, SU 43

Tabell 14. Bergartsartefakter som påträffades på Glädjen. Sakord Vikt (g) Antal Bergart Bearbetad 93,2 1 Obestämd Bryne 66,3 1 Jotnisk sandsten Glättsten 319,2 1 Amfibolit Glättsten 92,5 1 Sandsten Malsten liggare 48000 1 Obestämd Malsten löpare 940,5 1 Obestämd Råämne 1651,4 2 Kalksten Råämne 464,3 2 Kalksten Råämne 586,4 1 Kalksten Råämne 206,5 1 Kalksten Slipsten 139,4 1 Vulkanit Tunnackig yxa 336,3 1 Obestämd Totalt 52896 14 Bergart Totalt tillvaratogs cirka 52,8 kg bergart, fördelade på 14 fynd. Fynden bestod av sex råämnen, två glättstenar, en bearbetad bit, ett bryne, en slipsten, en underliggare, en löpare och en tunnackig yxa (tabell 14 och fig. 29). Med bearbetad bergart menas här ett bergartsföremål som är bearbetad men ingen funktion kan bestämmas. På område A påträffades bara två bergartsföremål, en tunnackig yxa och en röd kalksten. Yxan har ett rektangulärt tvärsnitt med måtten 96 67 33 mm, den är helt slipad och har en lätt bullig form. Yxan är fortfarande i användbart skick och får klassas som tunnackig eller atypisk (se fig. 30). Den röda kalkstenen vägde 0,2 kg och var flat. Den är troligen ditförd och kan möjligen ha använts vid beredning av skinn. En större markfast sten, cirka 0,5 0,3 meter stor, utnyttjades som malsten/underliggare på Glädjen. Malstenen var tydligt skålad och var lokaliserad strax nedan moränkullen på norra delen av område B. En löpare återfanns också cirka fem meter söder om liggaren. På den södra delen av område B vid härden A6281 påträffades ett fragment av en slipsten i vulkanit. Vid härden påträffades även en bearbetad bergart som har två nedslitna ytor, bergarten har inte bestämts. Vid kulturlager A200565 påträffades fem bitar röd kalksten i gropen A6867. I den södra kanten av kulturlager A200565 påträffades även en glättsten. En del av ett bryne av jotnisk sandsten återfanns intill A6675 på den sydvästra delen av område B. Slutligen så hittades en glättsten på den sydöstra delen av område C. Kvartsit Totalt påträffades fyra bitar kvartsit med en sammanlagd vikt av 0,03 kg. Dessa utgörs av tre avslag och en skrapa. Kvartsiten är grå och kommer troligen från ett och samma stycke. All kvartsit återfanns på den södra delen av område B i anslutning / X 6677030 A B C C Y 1593835 X 6677005 Y 1593810 0 10 m Fig. 29. Bergartsartefakter som påträffades på Glädjen. Notera fyndplatserna för kalkstenen och att löpare och underliggare påträffades invid varandra. Skala 1:400. 44 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

Fig. 30. Bergartsyxan F244. Skala 1:1. Tecknare Ylva Roslund Forenius. till bronsålderskeramiken. Användandet av kvartsit är vanligt under bronsålder och det tillsammans med fyndassociationen gör att den ses som tillhörande bronsåldersfasen. Skrapan F258 (fig. 31) påträffades cirka en meter öster om kulturlager A200565. F258 Fig. 31. Kvartsitskrapan F258. Skala 1:1. Tecknare Ylva Roslund Forenius. Sammanfattning Sammantaget var fyndmaterialet av bergart och mineral sparsmakat men några intressanta iakttagelser kan göras. Bland annat så visade slitspårsanalysen att bearbetning av skinn skett på platsen, dels påträffades två kvartsskrapor vid område A och dels påträffades en kvartsitskrapa på område B vid kulturlager A200565. Vid båda dessa platser återfanns även röda kalkstensskivor som kan ha brukats vid beredningen av skinnen. Den enda troliga slagplatsen för kvarts var vid härden A6281 på område B där en del splitter återfanns men det skall påpekas här att den ringa mängden visar att det har skett i en mycket begränsad omfattning. Vid foten av moränkullen strax norr om område B påträffades även en löpare och en malsten, under vilken av perioderna dessa har använts är omöjligt att bestämma då de är av en typ som kan ses under bägge tidsperioderna. Särskild arkeologisk undersökning, SU 45