En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats

Transkript

1 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Rapport 2016:9 Arkeologisk förundersökning Östergötlands län, Östergötland, Linköpings kommun, Kärna socken, Malmen 2:7, RAÄ 148 Ann Westermark

2

3 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Rapport 2016:9 Arkeologisk förundersökning Östergötlands län, Östergötland, Linköpings kommun, Kärna socken, Malmen 2:7, RAÄ 148 Dnr Ann Westermark

4 Arkeologerna Statens historiska museer Vi har kontor i: Hägersten Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Telefon till växel: Kontakt: E-post: Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2016:9 Lantmäteriets kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Kartor: Ann Westermark. Foto: Ann Westermark, Peter Zetterlund (figur 11, 21, 22). Bildredigering: Britt Lundberg. Layout: Britt Lundberg. Omslag: Bearbetad kvarts samt städ i sandsten. Foto: Peter Zetterlund. Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2016.

5 Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 7 Topografi och fornlämningsmiljö 7 Syfte 8 Metod och genomförande 8 Resultat 9 Mesolitikum 9 Hydda 1 9 Hydda 2 12 Boplatsytan 13 Fynd 14 Kvarts 14 Bergart 15 Flinta 17 Sammanfattning 17 Yngre järnålder tidig medeltid 17 Skärvstensanläggning A1 19 Beskrivning 19 Skärvstensanläggning A2 20 Beskrivning 20 Fynd 22 A1 22 A2 22 Övrigt 23 Analysresultat 24 Makrofossilanalys 24 Vedartsanalys C-analyser 25 Diskussion och tolkning 27 Mesolitikum 27 Yngre järnålder tidig medeltid 29 Skärvstensanläggningarnas läge i landskapet och i tid 31 Åtgärdsförslag 33 Referenser 34 Arkiv 36 Administrativa uppgifter 37 Bilaga 1. Anläggningslista 38 Bilaga 2. Fyndlista 41 Bilaga C-analys 43 Bilaga 4. Osteologisk analys 56 Bilaga 5. Makrofossilanalys 58 Bilaga 6. Vedartsanalys 61

6 4 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Figur 1. Utdrag ur Gröna kartan med utredningsområdet markerat. Skala 1:

7 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 5 Sammanfattning Arkeologerna vid Statens historiska museer har med anledning av att Fortifikationsverket planerar att bebygga en del av fastigheten Malmen 2:7, Kärna socken, Linköpings kommun, genomfört en arkeologisk förundersökning under april och maj Vid en tidigare utredning, etapp 2, framkom arkeologiska lämningar från stenålder och järnålder inom exploateringsområdet (Westermark 2015). Den arkeologiska förundersökningen syftade till att beskriva de påträffade lämningarnas karaktär, utbredning, datering, omfattning, sammansättning och komplexitet. Förundersökningen skulle utföras med mycket hög ambitionsnivå och om möjligt skulle fornlämningen dokumenteras och tas bort i sin helhet. Vid förundersökningen undersöktes mesolitiska boplatslämningar i form av hyddor, anläggningar och kulturlager samt fynd av kvarts, flinta och bergart. Lämningarna dateras till cirka 6500 f Kr och är en del av ett större mesolitiskt boplatsområde intill Kärna mosse. Utöver detta påträffades två skärvstensanläggningar från yngre järnålder tidig medeltid, cirka e Kr. Dessa tycks inte vara lokaliserade till en boplats utan representerar någon form av eldfängd verksamhet förlagd i utmark. Efter utförda undersökningar anser Arkeologerna i samråd med Länsstyrelsen att det inte finns hinder för den planerade exploateringen. Den totala utbredningen av fornlämningsområdet är emellertid inte känt, varför framtida anslutande exploateringar sannolikt kommer att innebära fortsatta arkeologiska åtgärder. Ansökan om eventuella framtida tillstånd ställs till Länsstyrelsen, vilka beslutar i ärendet.

8 6 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats meter Område Figur 2. Utdrag ur digitala fastighetskartan med utredningsområdet markerat.

9 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 7 Bakgrund Fortifikationsverket planerar att bygga en hundanläggning inom fastigheten Malmen 2:7. Platsen som ska bebyggas är belägen i ett område där fornlämningar från framförallt äldre stenålder tidigare påträffats. Vid en utredning, etapp 1, har platsen pekats ut som ett topografiskt lämpligt boplatsläge (Rolöf 2004). I december 2014 genomfördes en utredning, etapp 2, vilken berörde delar av det utpekade boplatsläget. Utredningen kunde konstatera att exploateringsområdets västra delar hyste arkeologiska lämningar av förhistorisk karaktär. Dessa utgjordes av boplatslämningar från äldre stenålder och vad som vid utredningstillfället tolkades som en skärvstenshög (Westermark 2015). Efter beslut av Länsstyrelsen Östergötland genomförde Arkeologerna vid Statens historiska museer en arkeologisk förundersökning under perioden 9 april 8 maj Ansvarig arkeolog var Ann We s ter m a rk. Topografi och fornlämningsmiljö Undersökningsområdet omfattar en yta av cirka 1600 m 2 och ligger väster om Linköping i den norra delen av Malmens flygplats och militärområde. Området är beläget i skogsmark och var före avverkning till största delen bevuxet med sly och enstaka större barr- och lövträd. Undergrunden var sandig med större markfasta block glest utspridda över ytan. Det aktuella området ligger mellan 87 och 91 meter över havet och sluttar svagt åt norr ned mot det som för cirka år sedan utgjorde Ancylussjöns strand. Vattennivån var då meter högre än idag och har delvis fluktuerat. Runt 75 meter över havet syns ett väl utbildat strandhak. Strax nedanför detta ligger Kärna mosse som bildades då Ancylussjön drog sig tillbaka (Molin 2009). Under historisk och förhistorisk tid hade våtmarken större utbredning än vad den har idag då dess södra delar är utdikade (Wallin & Engelmark 2009). Fornlämningarna i närområdet utgörs främst av lämningar från äldre stenålder. Vid Trädgårdstorp, cirka 300 meter öster om utredningsområdet, har vid flera arkeologiska undersökningar boplatslämningar från stenålder i form av hus, anläggningar och kulturlager undersökts inom ett 500x30 meter stort område. Fyndmaterialet består av bearbetad kvarts, flinta och bergart. Boplatslämningarna har daterats till mesolitikum, f Kr (Molin 2003, 2006, 2007, 2009). Inom samma område påträffades också boplatslämningar från senneolitikum och bronsålder som bland annat bestod av ett tvåskeppigt hus från tiden runt f Kr (Molin 2006). En kilometer sydöst om undersökningsområdet har mesolitiska lämningar påträffats i samband med anläggandet av en cykelväg. Dessa bestod av områden med skärvsten och fynd av bearbetad kvarts och porfyr samt förhistoriska anläggningar i form av gropar och en härd. Anläggningarna har daterats till f Kr samt f Kr (Molin 2007). De lämningar från yngre järnålder som nu har undersökts utgör ett mer apart inslag i fornlämningsmiljön. Närmaste kända lämning från denna period är Tiftgravfältet som återfinns cirka två kilometer

10 8 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats nordöst om undersökningsområdet. Det är ett mycket stort gravfält med 460 registrerade fornlämningar. 2,5 kilometer sydväst om undersökningsområdet ligger Kapellsbacken som också det är ett stort järnåldersgravfält med 130 gravar. Det är skadat av grustäkt och kan ha varit ännu större från början (Ericsson 2012:56). Vid en undersökning på Värö gamla bytomt cirka 1 kilometer norr om undersökningsområdet har en anläggning som daterats till övergången mellan vikingatid och medeltid, e Kr, påträffats (Hörfors 2010). Syfte Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att beskriva de påträffade lämningarnas karaktär, utbredning, datering, omfattning, sammansättning och komplexitet. Förundersökningen skulle utföras med mycket hög ambitionsnivå och om möjligt skulle fornlämningen dokumenteras och tas bort i sin helhet inför nybyggnationen. Metod och genomförande Förundersökningen inleddes med att en större sammanhängande yta banades av med hjälp av grävmaskin. Vegetationsskiktet och ett underliggande sand- och grusskikt cirka 0,1 0,15 meter djupt avlägsnades ner till lager- eller anläggningsnivå. Därefter användes handredskap till framrensning och undersökning av framkomna lämningar. I de områden där kulturlager eller fyndförande skikt fanns bevarade, skärvstensanläggningarna undantaget, lades ett nät med kvadratmeterstora rutor ut. Dessa handgrävdes och sedimenten torrsållades i såll med 4 mm maskstorlek. Syftet med detta var att fånga fyndspridning i och runt eventuella strukturer och aktivitetsytor. De två skärvstensanläggningarna torvades av med hjälp av grävmaskin och handrensades. Därefter sänktes de stegvis i plan. Tvärs genom anläggningarna sparades profilbänkar för att tydliggöra eventuell stratigrafi. Fynd som påträffades tillvaratogs och deras position mättes in digitalt. En av två skärvstensanläggningar (A1) undersöktes intensivt för hand. Den andra (A2) sänktes efter avtorvning, handrensning och fotodokumentation varsamt och stegvis i plan med hjälp grävmaskin. Underliggande anläggningar undersöktes sedan med handredskap. Båda skärvstensanläggningarna fotodokumenterades i lod och metalldetekterades systematiskt. Övriga anläggningar undersöktes för hand och innehållet sållades i såll med 4 mm maskstorlek. Anläggningarna mättes in, fotograferades och ritades för hand. För att på ett tillfredställande sätt kunna bedöma fornlämningar nas art, ålder och komplexitet, skickades ett urval av prover för specialanalys såsom makrofossilanalys, vedartsanalys och 14 C-analys. Makrofossilanalysen har utförts av Jonas Bergman vid Arkeologerna (bilaga 5), vedartsanalyser av Ulf Strucke vid Arkeologerna (bilaga 6) och 14 C-analys av ICA-laboratoriet i Miami, USA (bilaga 3). Den osteologiska analysen är gjord av Ola Magnell vid Arkeologerna (bilaga 4). Området och anläggningarna mättes in digitalt med RTK-GPS och informationen förvaras i Arkeologernas informationsdatabas Intrasis (

11 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 9 Resultat Vid den arkeologiska förundersökningen påträffades boplatslämningar från mesolitikum och lämningar efter en specialiserad verksamhet från yngre järnålder tidig medeltid. Totalt påträffades 60 anläggningar. Av dessa kunde 21 knytas till den mesolitiska fasen och 27 till den yngre fasen. Därutöver undersöktes 12 anläggningar som inte kunde knytas till en bestämd period. Mesolitikum Över hela undersökningsytan påträffades anläggningar och fynd som kan knytas till den mesolitiska fasen. Anläggningarna utgjordes av stolphål, gropar, härdar och en kokgrop. På två platser inom undersökningsytan grupperade sig anläggningar runt markfasta block. En av dessa grupperingar, hydda 1, tolkades tidigt som en mesolitisk hyddlämning. Den innehöll förutom tydliga konstruktionselement, som stolphål och en härd, också ett kulturlager samt tillhörande fyndmaterial. Den andra anläggningsgruppen liknade hydda 1 på så vis att den bestod av stolphål som låg samlade intill marfasta block. Strax utanför påträffades en härd och en grop. Enstaka fynd av bearbetad kvarts och bergart påträffades också i anslutning till blocket, men inget kulturlager fanns bevarat här. Anläggningsgruppen tolkas utifrån sina likheter med den säkra hyddlämningen som en möjlig men betydligt sämre bevarad hydda och benämns nedan hydda 2. På ytan väster om hydda 1 fanns en yta med ett lösare sammanhållet kluster av anläggningar och fynd. Här påträffades en kokgrop och bearbetad kvarts och bergart. Hydda 1 Hyddan var placerad intill ett större markfast block runt vilket undergrunden utgjordes av fin sand. Då ytan banades av med grävmaskin avtecknade sig ett flammigt kulturlager intill blocket. Kulturlagret (A1179) var 5,5x3,5 meter stort och 0,05 0,15 meter tjockt. Det innehöll sot, mindre kolbitar, enstaka mindre skärvsten och bearbetad kvarts och bergart. Lagret låg intill och runt det markfasta blocket. I anslutning till lagret påträffades sju stolphål (A505, A512, A977, A985, A994, A1012, A1072). De var 0,25 0,45 meter i diameter och 0,10 0,22 meter djupa och framträdde i eller mot botten av kulturlagret. Fyllningarna bestod av mörkbrun sotig sand. Fyra av stolphålen bildade en bågformad rad i kulturlagrets västra kant, motstående sida i konstruktionen saknade stolphål och markerar sannolikt platsen för hyddans ingång. Ett stolphål (A977) låg indraget från de andra mellan den bågformade raden och det markfasta blocket och kan ha fungerat som takbärande. Intill det markfasta blocket påträffades en avlång härd (A1060) (figur 6). Den mätte 1,37x0,7 meter i plan och var 0,22 meter djup. Fyllningen bestod av sotig sand och innehöll enstaka kolbitar. Ovanpå härden låg flera större platta stenar som till viss del var eldpåverkade. Dessa har troligtvis hettats upp för att sedan kunna fungera som värmeelement. Troligt är också att placeringen av härden alldeles intill det markfasta blocket har haft samma avsedda effekt; att efter

12 10 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats meter ± 773 Anläggning Sten Schakt Figur 3. Plan över området med schakt och anläggningar utritade.

13 ! ± En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 11! ± Stolphål Härd Grop Lager A meter Sten Skärvsten Stolphål Härd!!!! 0 1,25 2,5 5 meter Figur 4. Plan över hydda ,25 2,5 5 meter Grop Lager A1179 Stolphål Sten Härd Skärvsten Grop Lager A1179 Sten Skärvsten Figur 5. Hydda 1 under utgrävning. Foto från sydväst. Figur 6. Härden (A1060) intill det markfasta blocket. Foto från söder.

14 12 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats uppvärmning kunna avge värme under en längre tid. Utanför hyddan, intill det markfasta blockets östra sida, låg ett lager med skärvsten (A2085) som sannolikt rakats ut ur härden i hyddan. Inne i hyddan, väster om härden, påträffades en grop (A1050). Den var 0,6 meter i diameter och 0,25 meter djup. Fyllningen bestod av sotig sand. Stolphålen tillsammans med kulturlagrets utbredning indikerar att hyddan har haft en rundoval form och har täckt en yta om cirka 3x4 meter. I anslutning till hyddan påträffades 54 fynd av kvarts och 15 fynd av bergart. De flesta fynden låg på en liten yta intill hyddans norra sida där en aktivitetsyta tycks ha funnits. Kvartsfynden utgjordes av splitter, avslag och en kärna. Med några få undantag härrör kvartsen från en enda slagserie där en nodul har öppnats och bearbetats (se nedan). Intill kvartsen påträffades ett städ i sandsten som uppenbarligen använts vid tillslagningen av kvartsen. På samma yta, strax utanför hyddans vägg, påträffades också bearbetad bergart av tre olika råmaterial. Bland dessa fanns ett retuscherat redskap och en skrapa. Några få fynd påträffades också på hyddans östra sida, bland annat ett retuscherat redskap i bergart. Hydda 2 I undersökningsområdets sydöstra hörn påträffades en grupp stolphål intill två större markfasta block (figur 7 och 8). Stolphålen var sex till antalet (A642, A725, A730, A813, A821, A828), 0,25 0,35 meter i diameter och 0,12 0,15 meter djupa. Fyllningarna bestod av sotig sand. Fem av de sex ± stolphålen låg på blockens västra sida. Det sjätte (A813) låg inkilat mellan de två blocken på den östra sidan. Inget kulturlager fanns bevarat i anslutning till stolphålen och endast två fynd av bearbetad sten gjordes: en kärna i kvarts och ett avslag i bergart. I likhet med hydda 1 tycks de markfasta blocken ha utnyttjats i konstruktionen av hyddan. Två av stolphålen (A642, A821) bildade en bågformad rad tillsammans med de två stora markfasta blocken och ett par mindre markfasta stenar. De ramar sannolikt in själva golvytan som då legat väster om blocken. Konstruktionens form och fulla utbredning är på grund av avsaknad av kulturlager eller fyndförande skikt osäker. En försiktig mätning av ytan innanför blocken och stolphålen ger en storlek på cirka 3,0x4,5 meter. Stolphål Härd ± ± r Grop Sten Stolphål Härd 0 1,25 2,5 5 meter Grop Sten Figur 7. Plan över hydda ,25 2,5 5 meter Stolphål Härd Grop Sten

15 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 13 Figur 8. Stolphål i hydda 2. Foto från nordväst. Två meter öster om blocken påträffades resterna efter en mindre härd (A675) och en grop (A970). Härden var 0,5 meter i diameter och 0,1 meter djup. Fyllningen bestod av sotig sand med inslag av kol och skärvsten. Gropen låg intill härden och var 0,4 meter i diameter och 0,15 meter djup. Fyllningen bestod av mörkbrun sand med inslag av sot. Boplatsytan Förutom de två husen fanns mesolitiska anläggningar och fynd glest spridda över området. Mest utmärkande var ett område sydväst om hydda 1 som uppvisade en kokgrop (A419) med mesolitiska fynd och delar av ett kulturlager (A750) med fynd av bearbetad kvarts och bergart. Redan vid utredningen noterades i undersökningsområdets västra kant det vaga kulturlagret (A750) som bland annat innehöll ett mikrospån i kvarts. Vid förundersökningen kunde mörkfärgningen följas över ett cirka 7x5 meter stort område. Ett rutnät med kvadratmeterstora rutor lades över området och materialet i rutorna sållades. Figur 9. Kokgropen A419. Foto från norr.

16 14 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Glest spritt i lagret påträffades sex fynd av kvarts och två fynd av bergart. Kvartsen bestod, förutom det tidigare påträffade mikrospånet, av en bipolärt bearbetad kärna, två bipolära avslag och två splitter. Lagret och fynden representerar en mesolitisk aktivitetsyta och visar att boplatsområdet sträcker sig bortom det nu undersökta området. Lagret låg precis i kanten av schaktet och är inte avgränsat i sydväst. Kokgropen (A419) låg cirka 4,5 meter söder om kulturlagret. Den hade en rund form i plan, var 1,2 meter i diameter och 0,4 meter djup. Fyllningen bestod genomgående av sotig sand som innehöll enstaka kolbitar. Gropens kanter var stenskodda med rundade, sotiga moränstenar. I anläggningen påträffades bearbetad kvarts, en skrapa i kvarts och ett mikrospån i flinta. Kol från kokgropen har daterats till f Kr (ICA 15C/0807). Fynd Kvarts Inom undersökningsytan tillvaratogs totalt 75 fynd av kvarts som tillsammans vägde 95,4 gram. Kvarts förekommer naturligt i landskapet både som isälvsavlagrade noduler och som ådror i berg och större stenblock. Då undergrunden inom undersökningsområdet utgörs av sandiga och grusiga isälvsavlagringar är tillgången på kvartsnoduler god i närområdet. Ett antal av kvartsfynden från Malmen uppvisar krusta och kan med säkerhet sägas komma från rundslipade noduler. Kvartsen är insamlad i grävda kvadratmeterrutor eller som renseller schaktfynd. Majoriteten av fynden påträffades i anslutning till den norra av de två mesolitiska hyddlämningarna, hydda 1. Av dessa härrör de allra flesta från en enda slagserie. Inom ett område om cirka fyra kvadratmeter påträffades splitter, avslag och en kärna i samma gulaktiga kvarts. Då flertalet avslag hade krusta var det tydligt att råmaterialet kom från en i moränen påträffad nodul. Denna hade bearbetats bipolärt mot ett städ i sandsten som!! ± ± ±!!!!!!! 0 1,25 2,5 5 meter0 1,25 2,5 5 meter 0 1,25 2,5 Figur meter Kvartsens spridning runt hydda 1. Kvarts, antal fynd Kvarts, antal fynd Kvarts, antal fynd

17 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 15 Figur 11. Bearbetad kvarts samt städ i sandsten. återfanns inom samma område. Kärnan var inte typiskt kuddformad utan uppvisar en sned plattform. En sådan kärna producerar vanligtvis raka avslag (Lindgren 2004:180). Reduktionens slutprodukter var ut plockade från slagplatsen, men syftet med att bearbeta nodulen torde ha varit att producera avslag med skärande eller skrapande eggar. I övrigt påträffades bearbetad kvarts glest spritt över boplatsytan. Mest utmärkande var ett mikrospån och en skrapa. Skrapan påträffades i en kokgrop cirka sex meter sydväst om hydda 1. Den var tillverkad av ett plattformsavslag och hade en tydlig retusch. Mikrospånet på träffades strax norr om kokgropen (A419). Bergart Redskap av bergart och övrig bearbetad bergart påträffades på flera ställen över hela området med en övervikt vid hydda 1. Majoriteten av fynden var avslag från två snarlika råmaterial: en gulvit tät bergart och en gråvit grovkornigare bergart. Båda dessa härrörde från rundslipade noduler vilket visades genom att flertalet avslag hade diagnostisk krusta. Samtliga sju fynd i den gulvita bergarten var avslag. Två av dessa hade retusch eller bruksretusch. Endast för två av avslagen kunde bearbetningstekniken bestämmas till bipolär metod, övriga var obestämbara. Fem av de sju avslagen hade krusta. Råmaterialet påminner om materialet ryolit som har påträffats i betydligt större mängd vid undersökningarna av den mesolitiska boplatsen i Motala, cirka f Kr. Ryolit är en finkornig och tät bergart som liknar tät kvartsit (Ogenhall 2014). I ryolitmaterialet från Motala kan en reduceringsstrategi identifieras som visar att bearbetningen av ryoliten huvudsakligen syftade till att tillverka avslag med vassa skärande eggar eller redskap med retuscherade eggar såsom skrapor. En liknande strategi kan anas också i Malmenmaterialet där ett avslag uppvisade retusch och ytterligare ett avslag hade en bruksretusch där eggen kan ha använts i ett skärande syfte. Bearbetningsstrategin för den grovkornigare bergarten tycks ha varit liknande som för den gulvita. I detta material påträffades fem fynd. Dessa utgjordes av tre avslag, ett retuscherat redskap och en

18 16 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats ± ± ± #* ") 0 1,25 2,5 0 1,25 5 meter 2,5 5 meter 0 1,25 2,5 5 meter #* ") #* ") Bergart, antal fynd #* Knacksten ") Slipsten Bergart, antal fynd #* Knacksten ") Slipsten Bergart, antal fynd #* Knacksten ") Slipsten Figur 12. Bergartsmaterialets spridning runt hydda 1. Figur 13. Retuscherade bergartsredskap. Två delar av samma redskap i den gråvita bergarten till vänster och ett redskap i den gulvita bergarten längst till höger. möjlig skrapa. Två av fynden har krusta. Endast ett av fynden har kunnat metodbestämmas. Det utgjordes av ett stort bipolärt, spånliknande avslag som var retuscherat längs med båda långsidorna. En skrapa påträffades också på aktivitetsytan intill den norra väggen av hydda 1. Skrapan var tillverkad av ett ytteravslag och hade en möjlig retusch eller bruksretusch. Utöver avslagmaterialet påträffades en knacksten, en slipsten och ett städ i sandsten. Knackstenen och slipstenen påträffades på boplatsytan sex meter sydöst om kokgropen (A419). Slipstenen hade en konkav slipyta med tydliga slipspår. Städet påträffades inom aktivi tetsytan vid den norra väggen av hydda 1 och hade tydliga slagärr på båda sidorna.

19 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 17 Figur 14. Mikrospån i kvarts till vänster och mittsegment av mikrospån i flinta till höger. Flinta Endast ett fynd av flinta gjordes inom undersökningsområdet; ett mittsegment av ett prismatiskt mikrospån i sydskandinavisk flinta. Sammanfattning Fynden från Malmen är relativt få och de allra flesta kan härledas till endast tre olika kärnor, en av kvarts och två av bergart. Sammantaget ger de ett intryck av att vara mesolitiska, vilket stämmer väl med 14 C-dateringen från kokgropen A419 ( f Kr (ICA 15C/0807). Det främsta argumentet för att fynden har ett mesolitiskt ursprung är förekomsten av mikrospån vilka är ledartefakter för denna tidsperiod. Användningen av bipolär metod för bearbetning av såväl kvarts som bergart stärker också intrycket av att fynden är från tidsperioden. Under mesolitikum dominerar den bipolära metoden för att avta något i popularitet cirka 4500 f Kr (Lindgren 2004, Carlsson 2007). Fyndet av en städsten som utgjort den undre polen vid tillslagningen av stenmaterialet är ett bevis för användningen av den bipolära metoden, såväl som att endast avslag som bearbetats bipolärt har kunnat identifieras i fyndmaterialet. Yngre järnålder tidig medeltid På undersökningsytan påträffades två flacka runda högar som var uppbyggda av sotig jord och skärvsten. Efter avtorvning och handrensning blev det snart tydligt att det inte rörde sig om traditionella skärvstenshögar, utan någon annan typ av anläggning med mycket kol, sot och skärvsten. Vad dessa ska kallas är inte självklart då några direkta paralleller inte har kunnat hittas. Med inspiration från liknande men betydligt äldre anläggningar från Mälardalen har vi valt att i denna rapport kalla dem skärvstensanläggningar (Darmark & Vogel 2008). Runt skärvstensanläggningarna och vidare spritt över ytan påträffades härdar och sotiga gropar som sannolikt kan knytas till samma period.

20 18 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Figur 15. Skärvstensanläggningen A1 schaktas fram. Foto från sydväst. Figur 16. Den centrala härden i A1. I anläggningens högra kant syns delar av packningen med rundade, eldpåverkade stenar. Foto från norr. A100 A110 A1512 A1648 A Figur 17. Profil genom skärvstensanläggningen A1. Ritad från väster. A773 - Svart sand blandad med sot, kol och skärvsten A Gråsvart sand blandad med sot, kol och skärvsten Ljusbrun grusblandad sand Svart och sotig sand blandad med kol och skärvsten Svart och sotig sand blandad med kol och skärvsten. Upplevdes fet. A100 A110 A1512 A1648 A meter

21 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 19 Skärvstensanläggning A1 Kontexter: Lager: A773, A1605. Härd: A100, A120, A1385, A1407, A1416, A1512, A1578, A1588, A1648, A1673. Stolphål: A110. Grop: A1679. Stenpackning: A1314. Beskrivning Skärvstensanläggningen A1 var inte känd innan förundersökningen utan var synlig först efter att området hade avverkats. Anläggningen framträdde som en flack rundoval välvning som kantades av flera markfasta block. Höjden var cirka 0,45 meter och dess utbredning i plan var 8x9 meter. Efter den inledande avtorvningen med grävmaskin syntes ett svart, sot- och kolblandat lager (A773). Lagret var 8x9 meter stort och bestod av svart sand med mycket skärvsten, sot och kol. Då anläggningstypen inte kändes igen sedan tidigare valdes en noggrann undersökningsmetod där hela anläggningen handrensades och stegvis sänktes i plan. Tvärs genom högen sparades en profilbänk för att tydliggöra lämningens stratigrafi. Anläggningens översta lager (A773) var mellan 0,05 och 0,4 meter tjockt, det var mäktigast i mitten och tunnade ut mot kanterna. I lagret observerades koncentrationer av kol och skärvsten. När lagret hade avlägsnats upptäcktes att dessa koncentrationer utgjorde härdar som grävts ner i och genom detta. Nedgrävningskanterna var svåra att upptäcka högre upp då fyllningarna i de nedgrävda härdarna var mycket lika det omgivande lagret. I profilen som löpte genom hela anläggningen var det dock tydligt att härdarna hade grävts ner genom lagret (figur 17). Härdarna var åtta till antalet (A100, A120, A1385, A1407, A1416, A1578, A1588, A1673). De var mellan 0,5 och 0,9 meter i diameter och mellan 0,1 och 0,3 meter djupa. När det övre svarta lagret (A773) hade avlägsnats framkom ett gråsvart sandigt lager (A1605) som också det innehöll sot, kol och skärvsten, men i betydligt mindre mängd. Lagret var 0,05 0,20 meter tjockt och hade samma utbredning som det ovanliggande svarta lagret (A773). Det upplevdes på vissa håll hårt packat och skulle kunna representera en naturlig markyta som trampats till vid de tidigaste aktiviteterna. De härdar och härdgropar som var grävda genom lager A773 var i de flesta fall också nedgrävda i detta lager. Redan från början syntes en markant kol- och skärvstenskoncentration ungefär i mitten av det översta svarta lagret (A773). Den visade sig markera platsen för en central härdgrop (A1512). Härdgropen var 1,8x1,5 meter i plan och 0,42 meter djup. Fyllningen bestod av svart, sotig sand som innehöll mycket kol och skärvsten. Enstaka ben, bland annat en bränd hästtand och ett obränt ben från svin, påträffades i fyllningen som upplevdes fet. I härdgropens västra del fanns resterna efter den sista eldningen (A1648). Den utgjordes av en rund nedgrävd härd, 1,1 meter i diameter och 0,35 meter djup. Härden var fylld med skörbränd sten och var fodrad med större trästycken i botten och längs med kanterna. I toppen fanns en packning av rundade, eldpåverkade stenar cirka 0,1 0,3 meter diameter (figur 16).

22 20 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Intill ett par större stenblock i anläggningens sydöstra del påträffades en oregelbunden stenpackning (A1314) som bestod av rundade moränstenar, 0,05 0,25 meter stora, lagda i två skikt. Stenpackningen överlagrade en härd (A120) och har tillkommit under tiden för aktiviteterna på platsen. Packningen innehöll inga fynd och tolkas som ett möjligt upplag för stenar som ämnades användas vid framtida eldningar. Skärvstensanläggning A2 Kontexter: Lager: A400, A2094, A2100. Härd: A1787, A1825, A1836, A1846,A1865, A1991. Kokgrop: A1745. Stenpackning: A2072. Beskrivning Redan under utredningen syntes A2 som en flack, rundad välvning i terrängen. Vid förundersökningen torvades hela anläggningen av med grävmaskin och ett svart, sot- och kolbemängt, sandigt lager med mycket skärvsten (A400) blev synligt. Av tidsmässiga skäl användes en mer rationell metod vid undersökningen av A2 jämfört med A1. Efter en inledande handrensning användes fortsättningsvis maskin för att varsamt och skiktvis sänka lager A400. Lagret hade en rund form i plan och var 9,5 meter i diameter. Redan efter avtorvning och handrensning var det tydligt att en markant koncentration av skärvsten, sot och kol fanns centralt i anläggningen intill ett markfast block. Koncentrationen visade sig representera en större, central härdgrop (A1991), mycket lik den som fanns i A1. Lagret (A400) var 0,05 0,4 meter tjockt. Det var som allra mäktigast i anslutning till den centrala härdgropen och det markfasta blocket och tunnade ut mot kanterna. Intill den centrala härdgropen och det markfasta stenblocket observerades i sektionen ett cirka 0,1 0,28 meter tjockt ljusbrunt sandlager (A2094) med betydligt mindre sot och kol än både det ovanliggande svarta lagret (A400) och det underliggande lagret (A2100). Då lagret endast observerades på en yta omkring den centrala härdgropen och inte i resten av skärvstensanläggningen så kan det utgöra material som kastats åt sidan då den centrala härdgropen grävts om. Alternativt kan det vara material som har använts för att täcka över anläggningen under användningstiden (se nedan för vidare resonemang). Under sandlagret fanns ytterligare ett lager (A2100). Det var 0,05 0,20 meter tjockt och bestod av brun, humös, sotig sand. Lagret hade samma utbredning som det övre svarta lagret (A400) och representerar sannolikt den naturliga markytan. När det övre svarta lagret (A400) hade avlägsnats framträdde härdar och en kokgrop som grävts ner i det understa lagret (A2100) (figur 19). Flera hade sannolikt sitt ursprung högre upp i stratigrafin och endast botten av anläggningarna fanns kvar. Härdarna (A1787, A1825, A1836, A1846) var fyra till antalet, 0,5 0,9 meter i diameter och 0,1 0,3 meter djupa. Kokgropen (A1745) var 0,9 meter i diameter och 0,28 meter djup. I toppen av anläggningen fanns ett tunt lager sotig sand med träkol och skärvsten. Under detta fanns ett cirka 0,15 meter tjockt skikt av grå lera som innehöll skörbränd sten. Mot botten

23 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 21 Figur 18. Skärvstensanläggningen A2 efter att det ovanliggande svarta lagret avlägsnats. Den centrala härdgropen är synlig mellan stenblocket och stubben. Foto från väster. Figur 19. Den centrala härdgropen i skärvstensanläggningen A2. Foto från sydöst. A Figur 20. Profil genom skärvstensanläggningen A2. Ritad från öster. A400 - Svart sand blandad med sot, kol och skärvsten A Ljusbrun sand A Ljusbrun sand blandad med sot Ljusbruns grusblandad sand Svart och sotig sand blandad med kol och skärvsten A meter

24 22 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats fanns en lins av kol och sot. I anläggningen påträffades såväl ett bränt ben som förkolnade sädeskorn och ett förkolnat frö av en ärtväxt. Antalet anläggningar i och under det ovanliggande svarta lagret var betydligt färre än antalet anläggningar som observerades i A1. Förhållandet kan ha att göra med den mindre noggranna grävmetodiken vilken gjorde det mycket svårt att observera härdar i det ovanliggande svarta lagret. Den centralt placerade härdgropen (A1991) var synlig högt upp i det ovanliggande lagret (A400). Anläggningen var 1,6x2,0 meter i plan och 0,8 meter djup. Gropen var fylld av brunsvart sand med sot, kol och skärvsten. Den nordvästra nedgrävningskanten låg dikt an mot det markfasta stenblocket och mot denna sida fanns rester av en lerfodring. Klumpar av lera påträffades också i gropens fyllning. Nedgrävt i A1991 fanns den senaste versionen av härdgropen (A1865). Den var 1,2x1,5 meter i plan och 0,8 meter djup. Fyllningen i denna bestod av svart sotig sand, träkol och mycket skärvsten. Fyllningen upplevdes fetare mot botten. Större kolbitar påträffades utmed anläggningens sidor och botten. Fynd A1 Brända och obrända ben från får/get, nöt och svin påträffades på olika nivåer i det översta lagret (A773) och i det underliggande lagret (A1605). Den centrala härdgropen (A1512) innehöll brända ben från häst och obestämbara däggdjur. Ben från ovannämnda arter påträffades också i de omkringliggande mindre härdarna. Majoriteten av benen från skärvstensanläggningen var brända eller utgjordes av obrända tänder. Båda dessa kategorier bevaras bättre än andra ben och belyser på så sätt de dåliga bevaringsförhållandena för ben på platsen. De ben som i övrigt har bevarats, till exempel skulderblad och överarmsben, kommer från köttrika delar. Slaktåldern på djuren tyder på att de varit köttdjur (Magnell bilaga 4). I övrigt var fynden få. Delar av en eldsprängd malstenslöpare påträffades högt upp i lager A773. Hela anläggningen gicks flera gånger över med metalldetektor. Förutom ett par hästkosömmar som sannolikt är yngre än verksamheten i skärvstensanläggningarna påträffades inga metaller. Enstaka bitar av bränd lera påträffades i lager A773. De kan eventuellt ha rakats ur den centrala härdgropen eller någon av härdarna. En lerfodring observerades i den nästan identiska centrala härdgropen i A1 vilket kan tala för att lera är en komponent som också använts i A2. A2 Fynden från A2 utgörs uteslutande av brända och obrända djurben. De påträffades i det ovanliggande svarta lagret A400 och i anläggningar i och under detta. Benmaterialet liknade motsvarande fyndmaterial från A1 med brända och obrända ben från nöt, får och får/ get. Benfynden var färre än i A1 vilket sannolikt beror på den något mindre noggranna undersökningsmetoden. Hela skärvstensanläggningen metalldetekterades vid flera tillfällen under grävprocessen, men inga metaller framkom. Den centrala härdgropen (A1991) innehöll bitar av bränd lera.

25 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 23 Övrigt Femton meter norr om A1 påträffades en keramikskärva och en pärla (figur 21 och 22). Keramiken utgörs av en mynningsskärva med inåtböjd form och kan allmänt dateras till järnålder. Ytan var svart till färgen och glättad. Pärlan är tunnformig och opak röd, en variant som förekommer under både äldre och yngre järnålder (Helander & Zetterlund 1997:53). Figur 21. Pärla. Figur 22. Keramikskärva.

26 24 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Analysresultat Makrofossilanalys Anläggningarna på Malmen innehöll sparsamt med växtmaterial i form av frön eller frukter. I två härdar (A1745, A1825) under den södra av de två skärvstensanläggningarna (A2) påträffades förkolnade kärnor av korn. En av dessa härdar innehöll också ett förkolnat frö av en ärtväxt. Ytterligare ett förkolnat frö av en ärtväxt påträffades i den mesolitiska kokgropen (A419). Då denna typ av växt inte förekom under mesolitikum har den sannolikt hamnat i anläggningen i efterhand. Rötter eller mikroorganismer kan ha dragit med fröet ned i fyllningen, exempelvis växte en trädrot i kokgropens västra del. Både säden och ärtväxterna kan sannolikt härledas till matlagning då inga spår av odling fanns i området. Varken matjord eller äldre odlingshorisonter kunde observeras. Ärtväxten i den mesolitiska kokgropen skulle också kunna härröra från närliggande medeltida odling. I arkeologiska sammanhang förekommer ärtväxter ofta i samband med just medeltida odling. De mesolitiska anläggningarna innehöll inga fröer eller dylikt som kan härledas till den mesolitiska fasen. I härden (A1060) i hydda 1 påträffades en förkolnad växtdel av hallon som daterades till bronsålder, e Kr (2680±30BP, ICA 15C/0806). Återigen kan förekomsten av en yngre växtdel i en äldre kontext förklaras med rötter och bioturbation runt det stora markfasta block som härden låg intill. Vedartsanalys Vedartsanalyser utfördes i två olika syften: dels för att kunna välja ut lämpligt kol för 14 C-datering och dels för att få en uppfattning om vilket bränsle som använts vid eldning i skärvstensanläggningarna då detta kan ha betydelse för tolkningen. Kolprover samlades in i alla anläggningar där detta var möjligt. För att få en så fullständig uppfattning som möjligt om vilka arter som använts i skärvstensanläggningarna kompletterades de insamlade kolproverna med att kol flotterades fram ur makroprover. Det visade sig vara framgångsrikt då resultatet från dessa gav en mer mångfacetterad bild av bränsleanvändningen än de handplockade kolproverna enskilt hade gjort. Tabell 1. Vedarter i den centrala härdgropen A1648 i skärvstensanläggningen A1. Art Antal fragment Asp 62 Ek 31 Björk 9 Gran 2 Tabell 2. Vedarter i den centrala härdgropen A1865 i skärvstensanläggningen A2. Art Antal fragment Asp 9 Ek 10 Björk 8 Gran 4 Tall 12 Lönn 2 Tabell 3. Vedarter i härdar intill och under skärvstensanläggningarna. Art Antal fragment Björk 28 Ek 27 Gran 25 Asp 16 En 12 Salix 4 Al 2

27 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 25 Kolprovet från den mesolitiska kokgropen (A419) utgjordes av förkolnad tall. Många anläggningar i Östergötland som är daterade till mesolitikum har innehållit just kol från tall vilket tycks vara ett föredraget bränsle under denna period (Carlsson 2014b). Proverna från de centrala härdgroparna i skärvstensanläggningarna (A1648, A1865) innehöll kol från fyra respektive sex olika arter. Mest frekvent förekommande var asp, ek och björk, men även tall, gran och lönn förekom (tabell 1 och 2). En jämförelse med prover från härdar under eller strax intill skärvstensanläggningarna visar ingen skillnad i urval av bränsle (tabell 3). Också här är variationen relativt stor och lövträd som ek, björk och asp är frekvent förekommande. 14 C-analyser Sammanlagt skickades elva prover för 14 C-analys. Samtliga resultat nedan redovisas kalibrerat till 2 sigma. Mycket lite daterbart material framkom i de mesolitiska anläggningarna. En mesolitisk datering, f Kr (7640±30BP, ICA 15C/0807), kom från kol i kokgropen A419. Den rumsliga kopplingen mellan kokgropen och hydda 1 gör det dock troligt att dateringen väl representerar aktiviteterna på platsen. Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] 15C/ ±30BP 15C/ ±30BP 15C/ ±30BP 15C/ ±30BP Figur 23. Diagram över 14 C-dateringar från yngre järnålder. 15C/ ±30BP 15C/ ±30BP 15C/ ±30BP 15C/ ±30BP 200CalAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD 1000CalAD 1200CalAD 1400CalAD Calibrated date Radiocarbon determination 7900BP 7800BP 7700BP 7600BP 7500BP Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] 15C/0807 : 7640±30BP 68.2% probability 6500BC (68.2%) 6445BC 95.4% probability 6570BC (95.4%) 6430BC Figur 24. Diagram med den mesolitiska 14 C-dateringen. 7400BP 6800CalBC 6700CalBC 6600CalBC 6500CalBC 6400CalBC 6300CalBC Calibrated date

28 26 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats Från skärvstensanläggningen A1 daterades kol från den centrala härdgropen A1648, från en härd, A1416, nedgrävd i det svarta lagret A773 och från en härdgrop, A1622, cirka en meter norr om det svarta lagret. Den centrala härdgropen daterades till e Kr (990±30 BP, ICA 15C/0812). Kolet plockades i den del som tolkades vara den sista användningen av härdgropen. Ytterligare en härd, A1416, som var nedgrävd i det svarta lagret daterades till e Kr (1130±30BP, ICA 15C/0808). Härdgropen A1622 daterades till e Kr (1170±30BP, ICA 15C/0808). Från skärvstensanläggningen A2 daterades kol och sädeskorn från fyra separata anläggningar: den centrala härdgropen A1865, en härdgrop, A718, cirka en meter nordöst om det svarta lagret och en kokgrop, A1745, samt en härd, A1825, under det svarta lagret A400. Kol från den centrala härdgropen daterades till e Kr (1240±30BP, ICA 15C/0811). Från härden och kokgropen under det svarta lagret daterades sädeskorn till e Kr (1230±30, ICA 15C/0802) och e Kr (1200±30BP, ICA 15C/0803). Från härdgropen A718 norr om det svarta lagret daterades kol till e Kr (1300±30BP, ICA 15C/0810). Kol från ytterligare en härdgrop, A1115, belägen på ytan mittemellan de två skärvstensanläggningarna daterades till e Kr (1240±30BP, ICA 15C/0805). Dateringarna visar att området har använts mellan cirka e Kr där den ena skärvstensanläggningen, A1, tycks ha använts något längre fram i tid än den andra, A2. Intill det markfasta blocket vid hydda 1 samlades ett bränt hasselnötsskal och en förkolnad växtdel från hallon in. Dessa daterades e Kr (250±30BP, ICA 15C/0804) respektive f Kr (2680±30BP, ICA 15C/0806). De skiftande resultaten visar att sediment och växtdelar kring det stora blocket sannolikt rörts runt av bioturbation och rötter. De två brända växtdelarna kan likaväl komma från mänskliga aktiviteter som naturliga bränder och berättar inget särskilt om verksamheten på platsen.

29 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 27 Diskussion och tolkning Mesolitikum Boplatslämningarna på Malmen ligger på en högre höjd över havet än tidigare undersökta stenålderslämningar i närområdet. Inför undersökningen ställdes därför frågan om de utgjorde en äldre fas än boplatslämningarna vid det närbelägna Trädgårdstorp eller om dessa två områden tillsammans utgjorde ett större gemensamt boplatsområde. Dateringen av boplatslämningarna vid Malmen till cirka 6500 f Kr visar att de är samtida med lämningarna vid Trädgårdstorp och att de tillhör ett större område där människor levt och rört sig cirka f Kr. Till samma område bör även de mesolitiska lämningarna vid Jägarvallen räknas. Dessa dateras till f Kr respektive f Kr (Molin 2007). Vid tiden för Malmenboplatsens utnyttjande låg Littorinahavets strand cirka 1,5 kilometer bort (Molin 2009). Malmen utgjorde då inte en kustboplats, sannolikt har Kärna mosse istället varit avgörande för dess lokalisering. Placeringen intill en våtmark är ett typiskt läge för stenåldersboplatser som då de inte är strandbundna ofta återfinns vid insjöar, våtmarker och vattendrag (Carlsson 2012, Carlsson 2014a, Nilsson et al. 2015). Analys av makrofossil från mossen visar att närmiljön kring boplatsen vid den här tiden främst utgjordes av lövskog bestående av björk, al, alm och hassel. Pollenanalysen indikerar också att vegetationen vid boplatsen kan ha varit relativt öppen (Wallin & Engelmark 2009). Inför undersökningen ställdes vidare frågor om boplatsens organisation, eventuella strukturer och aktivitetsytor och hur dessa förhåller sig till varandra. Vid fältarbetet påträffades två olika stolpstrukturer och två utomhus liggande aktivitetsytor. Samhörigheten mellan aktivitetsytorna och hydda 1 är otvetydig. Den ena låg inom ett koncentrerat område direkt utanför hyddans norra vägg. Den andra var belägen cirka 4 5 meter väster om hyddan intill den daterade kokgropen. Fynd av bergartsavslag och redskap, som tycks vara slagna ur samma kärna och som fanns både vid hyddan och på aktivitetsytan vid kokgropen, ger en tydlig rumslig koppling mellan byggnaden och utomhusaktiviteterna. Några motsvarande aktivitetsytor har inte direkt kunnat kopplas till hydda 2. Det är inte självklart huruvida mesolitiska bebyggelselämningar ska benämnas hus eller hyddor. Cronberg (2001) konstaterar i en genomgång av senmesolitiska huslämningar, företrädesvis från Sydskandinavien, att bebyggelselämningar som har benämnts som hyddor har varit mindre än 25 kvadratmeter med rektangulär till oval form. De som kallats hus hade rektangulära golvytor och var 50 kvadratmeter eller större (Cronberg 2001:89). I ett annat resonemang konstaterar Hernek (2005) att i hyddor bildar tak och väggar en enhet i likhet med ett tält, medan så inte är fallet för hus (Hernek 2005:14). Welinder (2009) menar däremot att strukturer som är långvariga och avsedda för vinterbruk bör kallas hus, men att mer kortvariga eller sommarbrukade strukturer bör få epitetet hyddor (2009:165). Enligt ovanstående resonemang bör stolpstrukturerna på Malmen benämnas hyddor. Storleksmässigt passar de bäst in under den

30 28 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats benämningen. Konstruktionen med stolpar endast längs med kanterna och till synes inga takbärande mittstolpar indikerar att väggar och tak har bildat en enhet. Vid det närliggande Trädgårdstorp har ytterligare två stolpstrukturer undersökts (Molin 2006). Dessa är större och mer robusta än hyddorna på Malmen och benämns därför som hus. Den äldsta av de två husen har daterats till f Kr. Ett tjugotal stolphål bildade en 6,7x4,5 meter stor oval. Tre stolpar i mitten tolkades som takbärande. Två härdar påträffades intill väggen i söder och väster. De allra flesta fynden fanns inne i huset där de visade en tydlig rumslig struktur med slagen flinta i ena änden, kvarts i andra och verktyg och mikrospån i mitten. Det yngre huset har daterats till f Kr med den andra halvan av spannet som mest sannolik vilket alltså gör det samtida med Malmenhyddorna. Huset var väldigt likt det äldre huset med samma ovala form, takbärande mittstolpar och mycket fynd inomhus (Molin 2009). Husen i Trädgårdstorp har tolkats som vinterbostäder på grund av de robusta konstruktionerna, användningen av eld inomhus och det faktum att de flesta fynden påträffades inne i husen. Det kontrasterar mot de mindre stolpstrukturerna på Malmen som ger ett intryck av att vara använda under en eller flera kortare perioder snarare än att utgöra en bostad där människor uppehållit sig under en längre tid. Förutom skillnaden i storlek är fynden från Malmen relativt få och de allra flesta kan härledas till endast tre olika kärnor, en av kvarts och två av bergart. En längre vistelse skulle sannolikt generera ett mer heterogent fyndmaterial i likhet med till exempel husen i Trädgårdstorp (jmfr Vogel 2010:137ff). Det mesta som behövdes för vistelsen på Malmen kan ha tillverkats på annan plats och tagits med i form av färdiga redskap vilka också togs med från platsen när denna återigen lämnades. Boplatsområdet vid Kärna mosse är en del av ett större mönster i Linköpingstrakten med boplatser som etablerats på Ancylussjöns sandiga stränder runt år 8000 f Kr. Samma områden har fortsatt att användas trots att Ancylussjön övergått till Littorinahavet och landhöjningen gjort att de hamnat betydligt längre från stranden (Molin 2009, Carlsson 2012, Carlsson 2014a). På flera av dessa platser har hus- eller hyddlämningar påträffats. Mer robusta hus som kan tyda på en mer varaktig bosättning återfinns till exempel i Kränge och Sjögestad (Carlsson 2012, Carlsson 2014a, Molin et al 2011). Båda dessa platser hade i jämförelse med Malmen ett stort fyndmaterial bestående av bearbetad kvarts, flinta och bergart samt ben. Vid Kränge, 5,5 kilometer norr om Malmen, påträffades två mesolitiska hus som båda kunde dateras till cirka f Kr. Ett av de två husen var av den större och mer robusta modellen. Det var 8x3,5meter stort, hade rundade gavlar och två takbärande mittstolpar. Fynd påträffades både inne i huset och utanför, men låg framförallt koncentrerat intill väggarna. Den andra stolpkonstruktionen var en mindre halvcirkelformad byggnad med en diameter på 2,2 meter. Ben och bearbetat stenmaterial låg koncentrerat till byggnadens golvyta och precis utanför ingången. En yngre fas som sträckte sig mellan f Kr kunde också identifieras, men visade sig endast i ett fyndmaterial eftersom inga konstruktioner kunde knytas till tidsperioden (Carlsson 2014a). Huset vid Sjögestad, 9 kilometer norr om Malmen, var 9,0x44 meter stort. Fynd påträffades huvudsak-

31 En mesolitisk boplats samt utmarksaktiviteter under yngre järnålder på Malmens flygplats 29 ligen inom en koncentrerad yta utanför huset, mycket få fynd fanns inomhus (Carlsson 2012). Ett exempel på en byggnad använd för mer tillfälliga besök har påträffats vid kvarteret Intellektet cirka 2,5 kilometer sydöst om Malmen. Hyddlämningen var 4,85x4,4 meter stor och bestod av stolphål som omgärdade ett grunt nedgrävt golvlager. Inne i hyddan påträffades en härd och en kokgrop. En mindre mängd bearbetad kvarts låg direkt öster om härden. Kvartsen tolkades inte representera en slagplats utan utgjordes av resterna från uppskärpning av redan befintliga redskap och kvartskärnor sparade för framtida bruk. Kol från härden, kokgropen och ett stolphål har daterats till cirka f Kr (Molin 2007). De olika typerna av bostäder gör det tydligt att området kring Ancylussjöns stränder under lång tid har utnyttjats av människor som har återkommit till samma område vid upprepade tillfällen och under olika tider på året. Malmenhyddorna kompletterar bilden av mer långvariga vinterbostäder och visar att besöken också varit av mer tillfällig karaktär. Yngre järnålder tidig medeltid Några direkta paralleller till skärvstensanläggningarna har under rapportskrivandets gång inte kunnat hittas. Anläggningar som till konstruktion, läge i landskapet och fyndinnehåll till stora delar liknar anläggningarna från Malmen har påträffats i Mälardalen, men dessa är daterade till yngre bronsålder äldre järnålder och är alltså betydligt äldre. De bestod av sotiga skärvstenslager runt en central försänkning eller härd. Flera av dem innehöll ben från nötkreatur, får/get och häst. Många av lokalerna har legat i närheten av havet eller intill en våtmark. Ingen särskild verksamhet har kunnat knytas till dem, men vanliga tolkningsförslag har varit beredning av kött i form av torkning eller rökning (Lindkvist 2005). Dessa tolkningar har till stor del byggt på att anläggningarna innehållit mycket kvistar från bland annat enbuskar som ska ha genererat rök vid eldning. Några sådana indikationer finns inte på Malmen vilket gör en sådan tolkning mindre trolig. Ett annat tolkningsförslag som har presenterats är att anläggningarna från Mälardalen hör samman med beredning av hudar. Det innefattar flera moment som kräver både varmt och kallt vatten såsom avhåring, skrapning och garvning. Själva garvningen av skinnen kan göras med fett, rökning eller med hjälp av bark. För avhåring kan lövträdsaska användas vilket också kräver eld och kokning. De olika processerna som ingår i skinnberedningen är illaluktande vilket kan förklara varför verksamheten inte förlagts till boplatser (Elfstrand 1995, Lindkvist 2005). Läget nära vatten, mycket eldfängd verksamhet och tillgång till ved och bark kan således tala för en tolkning av Malmen som en plats för beredning av djurhudar. Hypotesen stöds dock inte av benmaterialet som snarare visar att benen är rester av matlagning och köttkonsumtion. Hade skinnberedning varit aktuellt borde platsen innehålla andra benslag (Ola Magnell muntligen). Benmaterialet från Malmen tyder alltså på att anläggningarna använts för tillredning av mat. Härdarnas uppbyggnad och förekomsten av sädeskorn och bränd lera i anläggningarna kan också peka i den riktningen. De centrala härdgroparna i respektive skärvstensanläggning är av en typ som Petersson (2006) i sin studie av härdar i västra Östergötland kallar typ 2. I dessa har stenar lagts ovanpå