DEN KREATIVA ENTREPRENÖREN

DEN KREATIVA ENTREPRENÖREN i nordvästra Skåne förr och nu en skrift från Framtidskommittén Skåne Nordväst av Ola Thufvesson, Anders Johnson och Lotta Johansson

Innehåll Föregångarna av Anders Johnson...6 Från medeltid till nutid... 7 Den ekonomiska utvecklingens drivkrafter... 16 Från stenkolsverk till plastfabrik... 20 Reportage av Lotta Johansson...46 Text Ola Thufvesson Anders Johnson Lotta Johansson Layout AddEmotion 2.0, Helsingborg Tryck Trydells tryckeri AB, Laholm Utgiven av Framtidskommittén, Helsingborg december 2010 Spirit of Hven: Liten ö, men stora ambitioner... 46 Tomarps Kungsgård: Gamla slottsmiljöer möter modern konst... 48 Wellplast: Problematiskt papp blir välfungerande plast... 50 Anders Lindberg: Turism och näringsliv i en person... 52 Hotel Skansen: Tennis, tradition och synergieffekter... 54 Smaker från Söderåsen: Samarbete får Söderåsen att smaka gott... 56 Skoogs Åkeri: Transportsektorn med miljöpotential växer i takt med regionen... 58 Lantbruksmusem: Håller ångan uppe med ideell passion... 60 Elises Pärlateljé: Pärlan i Ekeby sätter Bjuv på kartan... 62 Oatly: Från torr havre till nyttig mjölk... 64 Lars Vilks: För mycket men knappast tillräckligt... 66 Monica Oldsberg: Från restaurang till turismbransch med en ostpassion... 68 Förslövs IF: Idrott med sociala mål framspelas av näringslivet... 70 Camilla Alexandersson: Kommunen som ska bli en klippa på konst... 72 IT-Gården: Motverkade svordomar och renodlade tjänster... 74 Niclas Nornemark: Filmen ska åter rulla för kulturlivet i Svalöv... 76 Vi Får Främmande: Okänt och nytt, möte och upplevelse... 78 Safesack: Säker framgång med industrisäckar... 80 John Skoog: Sent på jorden i Kvidinge... 82 Rose-Marie Östberg: Högtflygande planer för region med potential... 84 Att gynna nordvästskånsk kreativitet av Ola Thufvesson...86

Författarpresentation Om kreativa entreprenörer i nordvästra Skåne Denna skrift domineras av kreativa nordvästskåningar som med sina företag eller andra verksamheter bidrar (eller har bidragit) till att göra regionen lite mer välmående, attraktivare och intressantare. Det regionala tänket, att se nordvästra Skåne med sina 317 239 invånare som en sammanhängande stad, kräver sina hjältar, ambassadörer, entreprenörer och eldsjälar. Idén bakom boken är ett citat från Framtidskommitténs tidigare skrifter: Ett sätt att fundera på vad som är möjligt att åstadkomma i framtiden är att titta 100 år bakåt. Det ger perspektiv. Med detta i åtanke inleder vi boken med berättelser om föregångarna skriven av Anders Johnson. I bokens andra del, skriven av Lotta Johansson, intervjuas några av alla de kreativa entreprenörer och eldsjälar som verkar idag. I den tredje delen analyserar Ola Thufvesson från Campus Helsingborg hur den kreativa jordmånen i regionen kan bli så gynnsam som möjligt. Ola Thufvesson Ola Thufvesson är kulturgeograf och anställd som universitetslektor på Lunds Universitet, Campus Helsingborg. Han har under de senaste åren författat följande skrifter med syfte att främja utvecklingen i nordvästra Skåne: Fjärde staden (2006), 309 000 invånare Tio utmaningar för nordvästra Skåne (2008), Platsutveckling (2009) samt 316 208 invånare vägen till bästa regionen (2010). Anders Johnson Anders Johnson är skriftställare med inriktning på svensk näringslivshistoria. Han har bland annat författat boken Fånga platsen Guide till Sveriges företagsamma historia (SNS 2008) och Företagsamma Skåne Från Findus till Bokus (SAF 1999). Johnson fick Studieförbundet Vuxenskolans Sokratespris 2009 och Svenskt Näringslivs pris till Curt Nicolins minne 2010. Han hade som trafikledaraspirant på Kungliga Krigsflygskolan i Ljungbyhed 1974 1975 möjlighet att betrakta Skåne lite grann sådär från ovan. Lotta Johansson Lotta Johansson bor i Lund och har examen från Lunds universitet och Campus Helsingborg inom kommunikation och pedagogik. För tillfället arbetar hon som journalist med särskild inriktning mot lokalnyhetsförmedling och sport med hela Skåne som arbetsfält. Hon har tidigare medverkat som skribent för några av Framtidskommitténs tidigare produktioner. Vi hoppas att du ska känna stolthet för nordvästra Skåne, ett driv och en önskan om att vara en del av visionen om regionen som en sammanhängande flerkärnig stad med stark dragningskraft. Det är du som gör skillnad! Hans Nelson Framtidskommittén Skåne Nordväst 14 december 2010

ANDERS JOHNSON Föregångarna Från medeltid till nutid Ekonomisk utveckling handlar i grunden om människor. Föregångarna Ekonomisk utveckling handlar inte främst om anonyma produktionsfaktorer som råvaror, kapital, arbetskraft eller teknik. Ekonomisk utveckling handlar liksom utvecklingen inom vetenskap, konst och andra samhällsområden i grunden om människor. Den handlar om människor som utbildar sig, arbetar, uppfinner, investerar, driver företag, finner nya problem och söker nya sätt att lösa dem. Vi ska här berätta om några historiska personer som har gjort viktiga insatser för den ekonomiska utvecklingen i nordvästra Skåne. Men innan dess ska vi ge en kort översikt av nordvästra Skånes ekonomiska utveckling sedan medeltiden. Under tidig medeltid gav katolska kyrkan viktiga bidrag till den ekonomiska utvecklingen i Norden. Kyrkan hade tillgång till ekonomiska och politiska resurser samt goda internationella kontakter. Inte minst klosterväsendet betydde mycket för den materiella och andliga odlingen. Cistercienserorden grundade kloster över hela Europa, varav ett i Skåne, nämligen Herrevadskloster vid Rönne å söder om Klippan 1144. Cistercienserklostren grundades på landsbygden av munkar från det franska moderklostret i Cîteaux. Genom dessa kloster kom ny kunskap till Norden inom byggnadskonst, kraftteknik, hantverk, jordbruk, boskapsskötsel, fiske och administration. Herrevadskloster blev både ett kyrkligt centrum i Skåne och en viktig kulturspridare i bygden. Hansan Under 1100- och 1200-talen blev Nordtyskland en av Europas ledande ekonomiska regioner och de viktigaste handelsstäderna bildade Hanseförbundet 1358. Tyska invandrare kom att få stor betydelse för Nordeuropas ekonomiska utveckling. Tyska handelsmän och hantverkare hade stor betydelse för handel, köpenskap, hantverk och flera andra näringar samt för stadsbyggnad, stadsförvaltning och rättsskipning. Hansans makt grundades dels på en högt utvecklad kompetens inom sjöfart och handel, dels på militär styrka och en förmåga att skickligt manövrera i Nordeuropas politiska maktspel. På så sätt kunde hanseatiska handelsmän tillskansa sig en monopolställning på många marknader. I Skåne organiserade Hansan på 1200- och 1300-talen omfattande sillfiske. Tillgången på sill var då mycket riklig i södra Östersjön. Danmark utgjorde länge det allvarligaste hotet mot Hansans Östersjövälde, varför det uppstod flera konflikter mellan dem. Ett krig mellan Hansan och Danmark avslutades genom freden i Stralsund 1370 där Hansan fick omfattande handelsprivilegier i Danmark, bland annat att under 15 år få överhögheten över Helsingborg, Malmö, Skanör och Falsterbo. I slutet av 1400-talet försvagades Hansans position. De tyska handelskompanierna i de danska städerna förbjöds 1475 i syfte att förmå de tyska köpmännen att bli danska medborgare. År 1490 slöt Danmark de första handels avtalen med England och Holland för att därigenom minska Hansans inflytande över den internationella handeln. Danmark utgjorde länge det allvarligaste hotet mot Hansans Östersjövälde. Hanseförbundets sigill. 6 7

ANDERS JOHNSON Föregångarna Helsingborg 1588. Medeltidsstäderna Skåne blev under medeltiden en central del av det danska riket med en rikligare förekomst av städer än i någon annan del av nuvarande Sverige. Det berodde på ett överskott av jordbruksvaror, på att klimatet medgav handel året runt och på en stark kungamakt som kunde upprätthålla ett stadsväsen. Sammanlagt 14 skånska medeltidsstäder finns belagda. Fyra av dem låg i nordväst: Helsingborg. Omnämnd första gången som stad 1085, vilket gör Helsingborg till en av landets allra äldsta städer. Här är Öresund som smalast, vilket har gjort läget ekonomiskt och militärt strategiskt betydelsefullt. Den första bebyggelsen låg på landborgen. På 1200-talet uppstod en köpstad på den smala strandremsan. Landskrona. Staden grundades av unionskungen Erik av Pommern 1413. Här finns den enda goda naturhamnen vid Öresunds östra sida. Syftet med staden var att minska Hansans makt genom ett eget handelscentrum dit bland annat brittiska och holländska köpmän kunde söka sig. Hansan kom dock snabbt att etablera sig även här. Båstad. Den danske kungen Kristian I köpte 1450 mark för att anlägga hamn staden Båstad. Härifrån skulle timmer skeppas till Köpenhamn. Under 1400- och 1500-talet skapade sjöfart och sillfiske ett visst välstånd här. Ängelholm. Omkring 1470 grundades staden Luntertun där landsvägen Helsingborg Halmstad korsade Rönne å. År 1516 flyttades staden 3 kilometer uppströms, troligen på grund av igensandning av landsvägen. Den nya staden fick namnet Ängelholm. Fredrik II lät Brahe uppföra ett naturvetenskapligt forskningscentrum på Ven 1574. Där anlade Brahe en pappersmölla och ett boktryckeri och han tillverkade även nydanande astronomiska instrument. Den danska kronans satsning på Ven är den största forskningssatsningen i Skånes historia, i förhållande till den tidens ekonomiska resurser. Dagens satsning på ESS-anläggningen i Lund kommer på en hedrande andraplats. Vid forsarna i Klippan har industriell verksamhet bedrivits kontinuerligt sedan 1619 då Kristian IV lät anlägga ett för sin tid betydande kopparoch mässingsverk här. År 1637 fick Mattias Smidt, som var affärsman från Bremen, tillstånd att anlägga ett pappersbruk i strömmen ovanför mässingsbruket. Två år senare stod pappersmöllan färdig och utarrenderades då till den tyske pappersmästaren Jockum Lemchen. Hans efterlevande kom i över 150 år att vara verksamma inom den svenska pappersindustrin. 250 år av stagnation Krigen mellan Danmark och Sverige under 1500- och 1600-talen drabbade Skåne hårt. De första 150 åren av svenskt styre från 1658 innebar en stagnation i skånsk ekonomi. Nu blev landskapet en perifer del av riket vid en nationsgräns som klippte av gamla ekonomiska kontakter. Den svenska handelspolitiken motverkade bland annat exporten till Danmark och Tyskland. Ett led i försvenskningen av Skåne var att låta svenska adelspersoner överta gods från den danska adeln. Därigenom kom en av 1600-talets mest företagsamma svenska kvinnor att etablera sig i nordvästra Skåne, nämligen Marie Sophie de la Gardie. Hon hade blivit änka vid 21 års ålder och fick då ansvar för en rad gods i Sverige och runt Östersjön. Hon drev en rad industrier, framförallt på godsen i Stockholms närhet. År 1667 förvärvade Marie Sophie de la Gardie Krapperups slott norr om Höganäs. Hon köpte även stenkolsbrott i närheten och drev fyrar med hjälp av kolen. Krapperups slott norr om Höganös. Den danska kronans satsning på Ven är den största forskningssatsningen i Skånes historia. Foto: Bengt Olof Åradsson Helsingborg 1644. Danskt 1500- och 1600-tal Efter reformationen tillföll Herrevadskloster länsherren Sten Bille 1565. Här lät han 1573 anlägga en pappersmölla, vilket var det första framgångsrika pappersbruket i Norden. Det var också på Herrevadskloster som Billes systerson Tycho Brahe 1572 gjorde sin första stora astronomiska upptäckt, en supernova i stjärnbilden Cassiopeia. Detta blev inledningen på en bana som gjorde Brahe till en av Europas främsta astronomer. Industriellt uppsving Kring sekelskiftet 1800 påbörjades en ekonomisk uppgång i Skåne. Beslutet om att genomföra enskifte här 1803 lade grunden till nyodlingar och en moder nisering av jordbruket. Relationen med Danmark förbättrades avsevärt och ledde till ett intensivt utbyte av varor, tjänster, människor och idéer. Det var framförallt Öresundsregionen som gynnades av detta uppsving. 8 9

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Höganäs bildarkiv Svensk 5-kronorssedel. Arbetare i Höganäs gruva. En viktig händelse var när Danmark, efter påtryckningar från USA och ekonomisk kompensation från berörda sjöfartsnationer, avskaffade Öresundstullen 1857. Den hade införts 1429 och riktades då främst mot Hansan. År 1860 införde Sverige passfrihet. År 1873 fick Sverige och Danmark kronan som gemensam valuta. Norge anslöt sig till den skandinaviska myntunionen två år senare. Passfriheten och myntunionen upphävdes under första världskriget. På 1800-talet skapade ångbåtarna förutsättningar för en expanderande sjöfart. Ordentliga hamnar anlades på flera håll. Den första hamnen i Helsingborg, Centralhamnen, öppnades 1832. Tidigare hade det bara funnits en lång träbrygga ut i havet. Hamnen i Ängelholm invigdes 1856. Ett syfte var att skapa en hamn varifrån man nådde Västerhavet utan att behöva betala Öresundstullen. Eftersom denna tull avskaffades året därpå gick dock hamnen miste om en del av den tilltänkta sjöfarten. I Skåne finns bara två större vattendrag, Helge å i öst och Rönne å i väst, varför möjligheterna att driva större industrianläggningar med vattenkraft var begränsade. Vid Rönne å har det funnits vattendrivna anläggningar sedan medeltiden. Den mest kända industrin här är Klippans pappersbruk. Även järnbruk, mässingsbruk samt en rad såg- och mjölkvarnar har drivits här. Det mjuka vattnet i Rönne å bidrog också till etableringen av flera garverier i Klippan och Ängelholm. Ån är segelbar från kusten till Klippan. Pråmtransporter av jordbruksprodukter, tegel och papper inleddes på 1600-talet. År 1840 presenterades förslag om en kanal via Rönne å och Ringsjön till Åhus eller Trelleborg. Planerna kom dock aldrig att förverkligas. Bristen på vattenkraft och naturliga inre kommunikationsvägar gjorde att det blev ångan som industrialiserade Skåne på allvar. De flesta industrierna anlades vid järnvägarna. Jord, kol och lera Skåne skulle få stor glädje av sitt effektiva jordbruk efter att Storbritannien hade avskaffat sina spannmålstullar 1846. En stor export av havre kom igång som framförallt användes för att föda de hästar som drog Londons spårvagnar och pråmarna längs Englands kanaler. Havreexporten nådde sin höjdpunkt på 1880-talet. Helsingborg och Landskrona blev viktiga exporthamnar. Under andra halvan av 1800-talet började en modern livsmedelsindustri växa fram med mekaniserad och laboratoriemässigt kontrollerad produktion. Många mejerier, brännerier, kvarnar, slakterier etcetera anlades. Även flera andra branscher utvecklades till följd av jordbrukets och livsmedelsindustrins utveckling, bland annat företag som tillverkade jordbruksutrustning och livsmedelsförpackningar. I nordvästra Skåne finns landets enda stenkolsfyndigheter av någon betydelse, om än av relativt dålig kvalitet. Kol har här brutits i ett femtontal gruvor. Gruvbrytningen inleddes 1571 då Melchior Huscher fick den danske kungens tillstånd att bryta kol. Den sista underjordsgruvan stängdes i Bjuv 1979. Den eldfasta lera som kolet ligger varvad med har också givit upphov till flera lervaruindustrier. I trakterna kring Örkelljunga framställdes under medeltiden järn av sjöoch myrmalm för det danska rikets behov. Detta lade grunden till en smidestradition. Även trähantverket har varit viktigt här. Järnvägarna Ett omfattande järnvägsnät anlades i Skåne 1856 1911. Landskapet kom att få Sveriges tätaste järnvägsnät som, förutom Södra stambanan, byggdes i enskild regi. Både affärsmän i städerna och storgodsägare engagerade sig i järnvägsbygget som fick stor betydelse för jordbruket, handeln och industrin. Södra stambanan Malmö Hässleholm och vidare norrut stod klar 1864. De viktigaste järnvägarna i nordvästra Skåne var: 1865: Järnväg från Eslöv vid stambanan, dels till Landskrona, dels till Helsingborg. 1875: Järnväg från Hässleholm vid stambanan till Helsingborg över Klippan, Åstorp och Bjuv. 1885: Järnväg från Helsingborg till Halmstad över Ängelholm och Båstad. Järnväg från Åstorp till Höganäs. 1892: Helsingborg Helsingör blir Sveriges första tågfärjelinje till utlandet. Rallare arbetar med gruvjärnvägen. Pågatåg i dagens Skåne. Foto: Höganäs bildarkiv Foto: Kasper Dudzik 10 11

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Arne Juhlin Järnvägarna, hamnarna och ångmaskinerna skapade förutsättningar för framväxten av dynamiska industristäder. Tågfärja. Järnvägarna kom att rita om Skånes geografi. Flera nya stationssamhällen uppstod, däribland Bjuv, Klippan, Svalöv, Åstorp och Örkelljunga. Svalöv fick järnväg 1886 och Örkelljunga 1894. Städerna Järnvägarna, hamnarna och ångmaskinerna skapade förutsättningar för framväxten av dynamiska industristäder. Helsingborg levde länge en relativt undanskymd tillvaro men kom från mitten av 1800-talet att utvecklas mycket snabbt och bli en av landets mest betydande städer. Affärsmän i Helsingborg gjorde stora vinster på spannmålsexporten till Storbritannien och använde vinsterna till omfattande industriinvesteringar och till uppförandet av den ståndsmässiga stenstaden. Helsingborg fick under 1900-talet Skånes kanske mest allsidiga näringsliv med industrier i många branscher och därtill starka inslag av handel, transport och andra tjänstenäringar som exempelvis reklam. Även Landskrona blev från slutet av 1800-talet en av landets viktigaste industristäder. Här fanns under 1900-talet både en omfattande tung industri och många textilindustrier. På så sätt fick staden en stor arbetsmarknad för både manliga och kvinnliga industriarbetare. Men branschsammansättningen innebar att Landskrona under senare decennier har drabbats hårt av industrinedläggningar. I regionens två andra medeltidsstäder tog utvecklingen en annan riktning. Båstad kom under 1600-talet att minska i betydelse och 1664 degraderades orten till fläck, vilket innebar en rätt att driva vissa stadsnäringar. Under andra halvan av 1800-talet började Båstad utvecklas till en mondän badort. Stadsrättigheterna för Ängelholm drogs in 1547 och befolkningen uppmanades flytta till Landskrona. Orten levde dock vidare och blev åter stad 1767. Den fick karaktär av handels- och hantverksstad och blev aldrig någon utpräglad industristad. De industrier som etablerades var framförallt livsmedels- och läderindustrier. Industrialismen skapade också en ny stad i nordvästra Skåne, nämligen Höganäs. Den industriella gruvbrytningen startade i här 1797. Kring år 1800 växte ett gruv- och industrisamhälle fram vid Höganäs Övre. Vid Höganäs Nedre fanns sedan 1500-talet ett fiskeläge som nu blev ett sjöfarts- och komplementsamhälle till bruksorten med bland annat affärer och hantverkare. År 1936 blev Höganäs Skånes sista stad. Porten mot kontinenten Skånes långa kuster och geografiska läge som Sveriges port mot kontinenten har i alla tider satt sina spår i näringslivets struktur. Fiske, fiskeindustrier, rederier, varv, hamnar, åkerier, importfirmor, partihandlare och råvaruimporterande industrier har under olika perioder varit viktiga längs kusterna. Läget som porten mot kontinenten har också bidragit till att många företagsamma invandrare har etablerat sig i Skåne. Även turismen har länge varit betydelsefull i många kustorter, inte minst på Bjärehalvön och Kullahalvön. En pionjär inom skånsk besöksnäring var den tyske läkaren Johan Jacob Döbelius. År 1699 blev han provinsialmedikus i Skåne. Hans mest bestående insats var grundandet av Ramlösa hälsobrunn 1707. Han ansåg att det järnhaltiga vattnet hade en hälsobringande effekt och ville starta brunnsverksamhet så att ej längre denna Guds gåva förgäves måtte bortrinna. Brunnsdrickningen upplevde sin högkonjunktur under 1800-talets första hälft då Ramlösa blev societetsbrunnen nummer ett. År 1893 upptäcktes en alkalisk underjordskälla på 90 meters djup. År 1912 började man buteljera vatten från den källan. Hälsobrunnen lades ner 1973 men underjordskällan används alltjämt för Ramlösa mineralvatten vars etiketter pryds av Döbelius porträtt. Succéer, märkvärdigheter och misslyckanden Näringslivshistorien i nordvästra Skåne handlar om stora och små företag inom ett brett spektrum av branscher. Under senare decennier har exempelvis forskningsintensiva branscher som läkemedel och IT utvecklats starkt, liksom många tjänstenäringar. All nydanande företagsamhet är experimentell. Näringslivshistorien inrymmer därför både succéer och misslyckanden. Det finns flera historiska exempel på att entreprenörer i nordvästra Skåne har varit först i landet och ibland även internationella pionjärer med en produkt eller en produktionsprocess. Innan ett antal intressanta historiska entreprenörer presenteras lite närmare, kommer här några exempel på personer och händelser i regionens historia: 1855 drogs den första telegrafledningen till Danmark från Hildesborg norr om Borstahusen. Den första telefonledningen drogs härifrån 1893. Ramlösa Brunnshotell sent 1800-tal. Den ståtliga byggnaden i Ramlösa Brunnspark finns kvar, men här bedrivs inte längre hotellverksamhet. Foto: Håkan Dahlström 12 13

ANDERS JOHNSON Föregångarna Nicorette storsäljare från McNeil AB, f.d Leo. Foto: Per Asplund 1856 anställdes den danske skulptören Ferdinand Ring vid Höganäsverkets tillverkning av saltglaserat gods. Han kan betecknas som Sveriges förste industridesigner. 1872 grundades Landsverk i Landskrona av smeden Johan Pettersson och handlaren Alexander Ohlsen. Det utvecklas till en tung verks tadsindustri som bland annat tillverkade järnvägsvagnar, grävmaskiner och stridsvagnar. 1894 startade dansken Valdemar Aller i Helsingborg en svensk avläggare till det förlag som hans föräldrar Laura och Carl Aller hade startat i Köpenhamn 1874. 1900 togs Kullens fyr i drift. Den är Skandinaviens ljusstarkaste och Sveriges högst belägna. 1909 grundades Höganäs Keramik av drejaren Johannes Olofsson och glasyrmästaren Sigfrid Johansson. 1914 avskaffades apotekens monopol på läkemedelstillverkning och läkemedelsföretaget Leo i Helsingborg grundades av den danske apotekaren August Kongsted. Företaget lanserade bland annat Albyl, Nicorette och Treo. 1914 grundades Sydsvenska Läder- och Remfabriken i Ängelholm. Företaget levererade bollarna till VM i fotboll 1958 och 1962. 1915 inleddes export av elkraft genom Sydkrafts 20 kv-kabel Helsingborg Helsingör. Anläggandet av kabeln var en betydande ingenjörsbragd. 1938 grundade Sven Boström och Bernhard Jorlén Nordiska Latexfabriken i Torekov, numera Nolato, som bland annat tillverkar plastdetaljer till mobiltelefoner. Företaget var först i Norden med att använda latex (flytande gummi) som råvara. 1954 öppnade KAK Sveriges första riktiga motell i Fleninge. 1965 startade Rolf Janson bokförlaget Bra Böcker i Höganäs. År 1985 fick företaget uppdraget att ge ut Nationalencyklopedin. 1973 uppfördes det berömda operahuset i Sydney. Taket är täckt med en miljon keramiska plattor från CC Höganäs i Ekeby. Bland alla misstag och skandaler som har inträffat under senare decennier finns det särskilt två från nordvästra Skåne som har skrivit in sig i den svenska historien. I Teckomatorp tillverkade BT Kemi bekämpningsmedel 1965 1977. Monica Nilsson, som bodde i samhället, startade 1974 en kamp mot de miljöproblem som fabriken orsakade. Detta hörsammades inte av företaget eller myndigheterna. Senare avslöjades att hundratals gifttunnor grävts ner på fabriksområdet 1971 och att stora giftutsläpp hade gjorts i Braån. Ingen kunde dock fällas för miljöbrott på grund av att preskriptionstiden hade gått ut. År 1979 sprängdes fabriksbyggnaden. År 1992 startade bygget av en järnvägstunnel genom Hallandsås. Den skulle kosta 0,9 miljarder kronor och vara klar 1997. Vattenfalls dotterbolag Kraftbyggarna gav upp 1995. Skanska övertog uppdraget 1996. Bygget stoppades 1997 på grund av giftläckage. År 2005 återupptog Skanska-Vinci bygget. Det beräknas nu vara klart 2015 och kosta över 10 miljarder kronor. Operahuset i Sydney. 1915 anlades Öresundsvarvet i Landskrona av Artur Du Rietz i Göteborg. Foto: Ulf Angberg Saltglaserad keramik från Höganäs. 1934 köpte dansken Erik Philip-Sörensen det lilla bevakningsföretaget Hälsingborgs Nattvakt, vilket är upphovet till Securitas. Det är i dag Sveriges största företag, mätt i antal anställda över hela världen. Tunnelbygget genom Hallandsåsen beräknas vara klart år 2015. 14 15

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Per Sjöborg Entreprenörskap kan definieras som förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter. Norra hamnen i Helsingborg har blivit ett attraktivt bostadsområde. Den ekonomiska utvecklingens drivkrafter Den industriella revolutionen har inneburit att Sverige sedan 1850 producerar 20 gånger mer per invånare samtidigt som arbetstiden har halverats. Spädbarnsdödligheten har reducerats till en femtiondel och medellivslängden har nära nog fördubblats. Bostads- och arbetsmiljöerna har förbättrats. Utbildningsnivån har höjts och fler möjligheter finns till intressanta fritid s aktiviteter. Vad är det då som driver den ekonomiska utvecklingen? Vi kan sammanfatta några viktiga aspekter i åtta teser: 1. Utvecklingen är experimentell. För alla mänskliga problem finns alltid oprövade lösningar som är bättre än de bästa som hittills har prövats. Ekonomisk utveckling bygger på att många människor ständigt bedriver experiment med nya lösningar. Bakom varje framgångsrikt experiment ligger oftast många misslyckanden. Ibland kan en fruktbar lösning uppkomma genom rena tillfälligheter eller som resultat av ett misstag. Utvecklingen är också full av stickspår och återvändsgränder. En lösning som i förstone syns framgångsrik, kan efter en tid visa sig behäftad med allvarliga nackdelar eller konkurreras ut av andra, ännu bättre lösningar. 2. Entreprenörerna har en nyckelroll. Entreprenörer är personer som tar initiativ till och organiserar nyskapande verksamheter. De spelar en avgörande roll för utvecklingen. Innovationer är de nyskapande idéer som entreprenörerna bygger sin verksamhet på. Ibland är det entreprenören som har tagit fram idén. I andra fall är entreprenören och idéskaparen (innovatören) olika personer. Entreprenörer finns och behövs inom alla delar av samhället, i näringslivet, offentlig sektor, politik, föreningsliv och på andra håll. Ibland skiljer man på entreprenörer och intraprenörer. Båda orden syftar på personer som tar initiativ till och organiserar nyskapande verksamheter. Skillnaden är att en entreprenör grundar (eller övertar) och leder den organisation där den nya verksamheten bedrivs. Intraprenören genomför den nya verksamheten inom ramen för en organisation där hon är anställd eller medlem. Entreprenörer och intraprenörer möter ofta motstånd, dels därför att de ifrågasätter traditioner och hävdvunna sanningar, dels därför att de, om de lyckas, utgör ett hot mot branschens etablerade aktörer. Vi kan finna detta motstånd hos allmänhet och medier, bland arbetstagare och fack, i politik och förvaltning och bland näringslivsorganisationer och företagare, särskilt i den berörda branschen. 3. Ekonomisk utveckling handlar inte bara om teknik. Många företagsframgångar bygger snarare på organisatoriska innovationer än på tekniska innovationer (uppfinningar). De organisatoriska innovationerna kan handla om exempelvis marknadsföring, arbetsorganisation, ledarskap och försäljningskanaler. Det finns också många exempel på att en tekniskt briljant lösning inte leder till ekonomisk utveckling. Det kan bero på att uppfinnaren saknar intresse eller förmåga för entreprenörskap, på att det inte finns någon lämplig entreprenör i omgivningen eller på regelsystemen och attityderna i samhället. 4. Lagstiftningen är viktig. En avgörande faktor bakom tillväxten är hur lagstiftningen i samhället påverkar enskilda individers möjligheter och motivation att utbilda sig, arbeta, experimentera, uppfinna, spara, investera, starta och driva företag etcetera. En viktig förklaring till den snabba ekonomiska utvecklingen i Sverige efter 1870 var de reformer som genomfördes under 1800-talet, bland annat laga skifte 1827, silvermyntfot 1834, folkskola 1842, aktiebolagslag 1848, läroverks reform 1849, stambanor 1854, fri in- och utvandring samt fri rörlighet inom landet 1860, näringsfrihet 1864, frihandel 1865, skandinavisk valutaunion med guldmyntfot 1873 samt flera reformer som ökade kvinnors rättigheter. Den politiska utvecklingen har haft en särskild betydelse i Skåne eftersom landskapet har befunnit sig i skärningspunkten mellan det svenska och det danska riket. 5. Attityder är också viktiga. Attityder, traditioner och värderingar i samhället kan främja eller försvåra utveckling. Sådana informella regler är en viktig förklaring till de skillnader i entreprenörskap som finns mellan olika regioner i Sverige. Entreprenörer är personer som tar initiativ till och organiserar nyskapande verksamheter. Foto: Anna Olsson 16 17

ANDERS JOHNSON Föregångarna Kvinnor hade fram till mitten av 1800-talet mycket begränsade möjligheter att självständigt utöva olika näringar och yrken. 6. Invandrarnas betydelse har varit avgörande. Invandrare har sedan medeltiden haft en avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling, som företagare, experter eller yrkesarbetare. Invandrare kan ha förvärvat särskild kompetens som ännu inte finns i Sverige. De kan tillföra landet kapital för investeringar. De kan ha ett internationellt kontaktnät som inte minst är värdefullt för internationella affärer. Människor som bryter upp från sitt hemland är dessutom genomsnittligt sett mer initiativkraftiga än de som hela livet bor kvar där de har fötts. Eftersom Skåne har utgjort Sveriges port mot kontinenten har regionen dragit särskild stor nytta av invandrade entreprenörer, kanske framförallt under 1800-talet. 7. Kvinnornas betydelse är underskattad. Kvinnor hade fram till mitten av 1800-talet mycket begränsade möjligheter att självständigt utöva olika näringar och yrken. Av sociala skäl kunde fattiga kvinnor få tillstånd att driva till exempel enklare handel eller krogrörelse. Änkor hade också rätt att ta över rörelsen vid makens död. Även efter det att näringsfriheten hade införts i mitten på 1800-talet var många yrken, framförallt offentliga tjänster, stängda för kvinnor, antingen genom direkta förbud eller genom att kvinnor var utestängda från högre utbildning. Dessutom dröjde det ända till 1921 innan gifta kvinnor blev myndiga och fick rätt att självständigt råda över sin ekonomi. Kvinnor har ändå haft en stor betydelse i näringslivet. Fram till slutet av 1800-talet var det lilla familjeföretaget dominerande inom nästan alla branscher. Både mannen och hustrun gjorde normalt viktiga insatser i dessa företag. Säkert har kvinnor varit viktiga i flera av de skånska företag vi kommer att berätta om här. Men i avsaknad av källmaterial som belyser detta får vi ofta nöja oss med att skildra männens insatser. Även om nya arbetstillfällen skapas, vet ingen i förväg exakt vilka jobb eller vilka företag som uppstår eller som växer genom den ekonomiska utvecklingen. En anledning är att de företagare som har störst framgångar ofta är de som gör något som ingen annan tror på. Det är ofta lättare att förutsäga vilka jobb som försvinner. Dessutom är det lättare för de potentiella förlorarna att organisera sig i arbetet mot förändringar än det är för de potentiella (ännu oidentifierade och ofta ännu icke existerande) vinnarna att arbeta för förändring. Därför uppstår ofta en obalans i samhällsdebatten där försvararna av det bestående får ett övertag gentemot dem som förespråkar en dynamisk omvandling. Detta påpekade redan Niccolò Machiavelli 1513 i sin klassiska politiska instruktionsbok Fursten: Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så väldigt att leda, ingenting så osäkert i framgång, som att införa en ny tingens ordning; ty den som försöker har nämligen alla dem till fiender som drog fördel av den gamla ordningen och han har endast ljumma försvarare i dem som drar fördel av den nya. Denna ljumhet beror delvis på rädsla för motståndarna, som har lagen på sin sida, och delvis på människornas klentrogenhet, ty de tror inte på nyordningar om de inte ser dem som en följd av en lång erfarenhet. Därav kommer det sig att var gång de som är fientligt inställda har tillfälle att angripa de nya förordningarna, de gör det med våldsamt ursinne under det att de andra försvarar dem så ljumt, att man i deras sällskap råkar i fara. Låt oss mot denna bakgrund ge oss i kast med ett antal kända och okända entreprenörer i nordvästra Skånes historia från slutet av 1700-talet och framåt. Ingen utveckling är möjlig utan avveckling. Kvinnor arbetar på Tretorn, 1940-tal. 8. Utveckling innebär också avveckling. Utveckling innebär att nya företag, arbetstillfällen, produkter och produktionsmetoder hela tiden introduceras samtidigt som äldre företag, arbets tillfällen, produkter och produktionsmetoder försvinner eller i varje fall minskar i betydelse. Ingen utveckling är möjlig utan avveckling. Resurser i form av bland annat arbetskraft måste frigöras för att kunna skapa nya företag. Niccolò Machiavelli, Florens (1469 1527) skrev boken Fursten. 18 19

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Bengt Oberger År 1799 fick Ruuth privilegium att anlägga en lerkärlsfabrik och ett järngjuteri i Helsingborg, de så kallade Ruuthska bruken. Erik Ruuth grundade många företag i Höganäs och Helsingborg. Skulptur i Höganäs gjord av Ferdinand Ring 1861. Från stenkolsverk till plastfabrik Erik Ruuth och Anders Polheimer industrigrundare i Höganäs och Helsingborg Erik Ruuth (1746 1820) var en framträdande ämbetsman och politiker, bland annat generalguvernör i Svenska Pommern 1792 1796. År 1795 utnämndes han till greve. Ruuth var också en företagsam jordägare och industrialist i Skåne. Han moderniserade sitt gods Marsvinsholm utanför Ystad och rekryterade schweizaren Du Bas 1787 för att göra emmentaler. Resultatet blev i stället herrgårdsost. Året innan hade Erik Ruuth fått rätten till stenkolsbrytning i Skåne. Han förvärvade Bosarps gruva öster om Helsingborg. Ruuth var övertygad om att det fanns fler fyndigheter i regionen som väntade på att bli upptäckta och anlitade Anders Polheimer (1746 1811) för att göra provborrningar. Polheimer var en framträdande gruvtekniker och var som sådan verksam i bland annat Falun, Grängesberg, Nasafjäll, Sala och Åtvidaberg. Polheimers arbete kunde dock inte komma igång på allvar förrän efter Gustav III död 1792 eftersom kungen hade engagerat honom för det aldrig fullbordade slottsbygget i Haga norr om Stockholm. År 1793 upptäckte Polheimer kolfyndigheter och eldfast lera vid Höganäs. Han fick ansvaret för den tekniska och administrativa ledningen av exploateringen. Återigen uppstod problem, denna gång på grund av att regeringen inledde en politisk process mot Erik Ruuth. Efter ett par år ljusnade situationen och 1797 kunde Ruuth grunda Höganäs Stenkolsverk. År 1799 fick Ruuth privilegium att anlägga en lerkärlsfabrik och ett järngjuteri i Helsingborg, de så kallade Ruuthska bruken. Företagen, som utnyttjade lera och kol från Ruuths egendomar, var de första egentliga industrierna i Helsingborg. Anders Polheimer byggde upp bruket och var platschef här under de första åren. Lerkärlsfabriken tillverkade bland annat krukor, krus, tallrikar och fat. Gjuteriet tillverkade hushållsföremål och jordbruksredskap. Erik Ruuth drev även rederiverksamhet och deltog i den utbyggnad av Helsingborgs hamn som inleddes 1805. Erik Ruuth drabbades dock av stora ekonomiska problem. Det var svårt att få avsättning för kolet, huvudsakligen beroende på dess bristande kvalitet. Hans ekonomi blev alltmer undergrävd. När konjunkturen avmattades tvingades han 1816 överlåta sina egendomar och företag åt arvingarna. Industrierna i Helsingborg levde dock vidare. Gjuteriet bytte på 1800-talet namn till Helsingborgs Mekaniska Verkstad och senare till Elektromekano för att därefter bli en del av Asea/ABB. En del av verksamheten lever i dag vidare i företaget Elektrokoppar. Thomas Stawford samhällsbyggare i Höganäs Thomas Stawford (1766 1831) föddes i Durham, England, och utbildade sig till en mångsidig tekniker. Han kom till Göteborg 1795 för att lära ut hur man kunde använda stenkol som bränsle i glasbruk och trankokerier. År 1797 blev han ledare för stenkolsverket i Höganäs. Stawford var disponent i Höganäs till 1831 och byggde upp både företaget och det engelskinspirerade brukssamhället. År 1798 anlade han en hästbana på träräls från gruvan till hamnen, vilket var den första banan ovan jord i landet. År 1799 sattes en ångmaskin in för länspumpning av gruvan, vilket var en av de allra första framgångsrika användningarna av en ångmaskin i Sverige. Ett buteljglasbruk anlades 1805 och 1825 etablerades ett bruk för eldfast tegel i Höganäs. Thomas Stawford var angelägen om de anställdas välfärd. År 1800 anställdes en bolagsläkare och en kvällsskola inrättades för gruvarbetarnas barn. Dessutom inrättades en sjuk- och begravningskassa samt andra välfärdsinrättningar. Ekonomiskt var dock gruvdriften mycket bekymmersam under Stawfords tid. Det var stora problem med vattentillströmningen i gruvan och kolet hade bristfällig kvalitet. Först i mitten av 1800-talet kunde stenkolsverket uppnå långsiktig lönsamhet genom nya gruvtekniska metoder och ett utvidgat keramiskt sortiment. Carl Georg Stjernswärd jordbruksreformator som gick omkull Fram till mitten av 1800-talet verkade 80 procent av Sveriges befolkning inom jordbruket. En viktig förutsättning för den industriella revolutionen var en genomgripande reformering av jordbruket. Om inte modernäringen hade blivit effektivare, skulle arbetskraft inte kunna frigöras till industrier och andra näringar. Utvecklingen inom jordbruket genererade också efterfrågan på jordbruksmaskiner och andra insatsvaror, liksom på konsumtionsvaror när jordbrukarnas inkomster steg. Thomas Stawford var angelägen om de anställdas välfärd. Arbete i Kolgruvan. Foto: Höganäs Bildarkiv. 20 21

ANDERS JOHNSON Föregångarna Flera av de viktigaste svenska jordbruksreformatorerna var verksamma i Skåne. Flera av de viktigaste svenska jordbruksreformatorerna var verksamma i Skåne. En av dem var Carl Georg Stjernswärd (1767 1825) på Engeltofta gods norr om Ängelholm. Han hade deltagit i kriget mot Ryssland 1788 1790 och tog avsked som major 1791. Två år senare övertog han Engeltofta efter fadern. Godsets gav inte särskilt hög avkastning med de metoder som då användes varför Stjernswärd insåg att jordbruksrörelsen måste reformeras. Stjernswärd hade genom Thomas Erksine kommit i kontakt med den jordbruksutveckling som pågick i Skottland. Erskine var född i Skottland och verkade under flera decennier som affärsman i Göteborg innan han 1799 blev 9th Earl of Kellie och återflyttade till Skottland. Thomas Erskine medverkade till att skotska jordbruksexperter, mekaniker, smeder och plogdrängar med verktyg och redskap sändes till Engeltofta 1803. Skottarna leddes av den erfarne jordbrukaren Alexander Hall. Samma år uppfördes en fabrik för tillverkning av jordbruksredskap på Engeltofta, den första i sitt slag i Sverige. Härifrån levererades bland annat tröskmaskiner, hackelsemaskiner, plogar och harvar. Viktigast var de nydanande plogarna med vändskiva av järn som hade konstruerats av engelsmannen James Small. De kunde köras med bara en dragare och klarade ändå de tunga lerjordarna i nordvästra Skåne. Stjernswärd lade även om driften på godset till sexårig växtföljd. Stora arealer nyodlades. Engeltofta enskiftades 1810 och delades in i 19 brukningsenheter, så kallade farmer. Ett mejeri och två tegelugnar anlades; därtill tre brännerier för tillverkning av brännvin gjord på potatis från godset. Stora investeringar gjordes i ekonomibyggnader, bostadshus och vägar. Stjernswärds initiativ var mycket avancerade för samtiden och han mottog intresserade besökare från Sverige och andra länder. Men han motarbetades av många som uppfattade hans idéer som farliga. Sockenprästen fick exempelvis Stjernswärd bötfälld när han började med täckdikning på sina marker. Stjernswärd skapade ett mönsterjordbruk med mycket hög avkastning. Men han tog stora lån och tvingades 1819 att sälja Engeltofta. Köpare var Karl XIV Johan. Stjernswärd dog utfattig i Stockholm sex år senare. Men vid den gamla landsvägen i Engeltofta reste deltagarna på ett lantbruksmöte i Ängelholm 1855 en obelisk till minne av jordbrukspionjärens insatser. På stenen står att läsa: Med omdöme före sin tid och klar blick i framtiden tillämpade han en ny lanthushållning i så allmänt gagnelig riktning, att han förvärvat sig ett välförtjänt rum bland utmärkte medborgare. Sven Magnus Sunnerdahl pappersindustrins förnyare i Klippan År 1637 grundades ett pappersbruk i Klippan. Det fick ett uppsving efter att Skåne hade blivit svenskt. Kronan behövde mycket papper för folkbokföring och förvaltning i det nya territoriet. År 1680 fick bruket ensamrätt på lumpsamling i Skåne, Halland och Blekinge. Under 1700-talet var det Sveriges största pappersbruk men kom mot slutet av seklet att drabbas av en nedgångsperiod. År 1799 övertogs företaget av kamreraren Carl Fredrik Kemner (1766 1832). Fram till 1803 ägde han bruket tillsammans med registratorn Anders Hellman. De nya ägarna lät genast rusta upp bruket. Kemner överlät bruket 1825 till sin svärson Sven Magnus Sunnerdahl (1786 1854). Det var då ett blomstrande företag och ett av de främsta pappersbruken i landet. Sunnerdahl föddes i Vänersborg som son till en handelsman. Själv fick han burskap som handlande i Göteborg 1810. Nio år senare flyttade han till Helsingborg. Som ägare till Klippans Bruk moderniserade och utvidgade han papperstillverkningen så att det befäste sin ställning som landets största. Samtidigt avvecklade han mindre lönsamma sidoverksamheter som kortfabrik, garveri och kvarn. Sunnerdahl följde den internationella utvecklingen inom papperstillverkningen och var inte sen med att introducera nya innovationer i den egna rörelsen. Brukets största marknad var Danmark. Klippan hade fördelar framför de danska konkurrenterna genom god tillgång på vattenkraft, bra kvalitet på processvattnet och billigare råvara. Men när den stora danska konkurrenten Strandmøllen 1829 som första anläggning i Norden skaffade en pappersmaskin innebar detta ett stort hot mot Klippan. Nu kunde Strandmøllen producera större mängder papper till lägre priser och högre kvalitet. Dittills hade papper framställts genom hantverksmässiga metoder, ark för ark. Med pappersmaskiner kunde papper kontinuerligt framställas i långa banor. Den första fungerande pappersmaskinen hade tillverkats i Storbritannien 1803 men ännu 1830 hade sådana maskiner inte fått någon större spridning utanför Storbritannien. År 1830 kontaktade Sunnerdahl den ledande tillverkaren av pappersmaskiner, Bryan Donkin & Co. i London, för att köpa en maskin till Klippan. Den 20 juni 1832 kunde den första pappersmaskinen i Sverige tas i bruk. Den År 1637 grundades ett pappersbruk i Klippan. 22 23

ANDERS JOHNSON Föregångarna drevs genom ett vattenhjul. Den ångpanna som hade installerats användes endast för att värma torkcylindrarna. Sunnerdahl moderniserade sedan anläggningen i takt med att tekniken utvecklades. Från 1835 drevs pappersmaskinen dygnet runt. Flera andra svenska handpappersbruk kom under 1830-talet att införa maskindrift. Den ökade produktionskapaciteten i de svenska pappersbruken, i kombination med allt effektivare tryckpressar och en större efterfrågan på tryckalster i samhället, gav upphov till en besvärande råvarubrist. Den tillgängliga mängden lump förslog inte. Experiment gjordes med bland annat halm. Men det verkliga genombrottet för den moderna pappersindustrin kom när man kunde framställa papper ur trä. År 1853 sålde Sunnerdahl Klippans pappersbruk till dansken Christen Asp Bock. Han anlade ett träsliperi vid Klippan 1866 vilket gjorde pappersbruket till ett av de första i Sverige som började använda skogsråvara för pappersframställning. Stockholm (sedermera KTH) och gjorde därefter en studieresa till Tyskland, där han ingående studerade betsockerfabrikationen. Efter återkomsten till Sverige fick han i uppdrag att anlägga en sockerfabrik i Halmstad. År 1872 blev han teknisk ledare för sockerbruket i Landskrona. Tranchell uppvisade en stor teknisk skicklighet och organisationsförmåga. Han anlade en rad sockerbruk och raffinaderier i Skåne och på andra håll i Sverige. Han tog sedan initiativ till bildandet av Svenska Sockerfabriks AB 1907. Carl Tranchell var vd och styrelseordförande i bolaget till 1916. Han efterträddes som vd av sin son Carl Fredrik Tranchell. Carl Tranchell var även ordförande i Landskronas drätselkammare och stadsfullmäktige samt ordförande eller styrelseledamot i ett stort antal företag. Åren 1914 1916 var han ordförande i Sveriges Industriförbund. Carl Tranchell lät uppföra ett ståndsmässigt bostadshus vid Stadshuskajen i Landskrona och Örenäs slott vid Glumslöv norr om staden. Sockerbruket i Landskrona lades ner 1960. Tranchell uppvisade en stor teknisk skicklighet och organisationsförmåga. Landskrona kom att bli pionjär för den svenska betsockerindustrin. Justus och Carl Tranchell sockerkungar i Landskrona Till skillnad från annan livsmedelsförädling har sockerframställning uteslutande bedrivits som fabriksindustri. Före mitten av 1800-talet var socker en lyxvara som producerades av importerat rörsocker. På 1860-talet började den svenska betodlingen utvecklas och flera bruk etablerades i Skåne. År 1907 samlades de flesta svenska sockerbruken i Svenska Sockerfabriks AB, som blev landets i särklass största företag. Landskrona kom att bli pionjär för den svenska betsockerindustrin. Redan 1838 startades ett sockerbruk som dock inte blev framgångsrikt. Det återstartades 1854 och blev med hjälp av anlitade tyska experter landets första varaktiga betsockerbruk. Bakom nysatsningen stod grosshandlare Justus Tranchell (1818 1883). Han var född i Göteborg där flera medlemmar av hans släkt hade haft framträdande positioner i Ostindiska kompaniet. Efter examen på Chalmerska slöjdskolan 1825 inledde Tranchell en bana inom handeln. År 1851 blev han disponent för Skånska Sockerfabriks AB i Landskrona. Han var ledande kommunalman och även riksdagsledamot för Landskrona. Justus Tranchell efterträddes som disponent i sockerbolaget av sonen Carl Tranchell (1849 1919). Sonen studerade vid Teknologiska institutet i Grönvalls läderdynasti i Ängelholm Det mjuka vattnet i Rönne å lämpade sig väl för garverier, varför många garvare etablerade sig i Ängelholm. En av dem var Lars Grönvall (1725 1779) som flyttade från Ystad till Ängelholm 1752 och gifte till sig ett garveri. Lars sonsonson Ludvig Grönvall (1831 1883) köpte 1858 en tomt för att anlägga ett nytt garveri. Ludvigs söner Wilhelm Grönvall (1860 1930) och Johannes Grönvall (1864 1929) förvandlade det hantverksmässiga garveriet till en av landets största läderfabriker, 1911 ombildad till AB Wilhelm Grönvalls Läderfabrik. Grönvalls var även huvudägare i Malmgrens Skofabrik i Helsingborg där Wilhelm Grönvall blev vd. Han var också ledamot av Ängelholms stadsfullmäktige och drätselkammare. AB Wilhelm Grönvalls Läderfabrik drevs sedan vidare av Wilhelms son Sture och Johannes son Gösta. Därefter blev Stures son Wilhelm Grönvall vd i företaget. År 1940 köpte Wilhelm Grönvalls Läderfabrik Klippans Chromläderfabrik som hade bildats 1906. Den österrikiske garveriteknikern Egon Höning hade intresserat patron Johan Jacobsen från Ängelholm att satsa på kromlädergarvning, vilket då var något helt nytt i Sverige. Inledningsvis tillverkades skoovanläder sedan tillkom bland annat maskinremmar samt möbel- och bokbinderiläder. Klippans Chromläderfabrik köptes upp av Grönvalls Läderfabrik 1940. Foto: Klippans Läderfabriks arkiv/skånes näringslivsarkiv 24 25

ANDERS JOHNSON Föregångarna Johan Stenqvist började köpa linjerat papper från Klippans pappersbruk och av detta tillverkade han skrivböcker för skolans elever. Grönvalls hade varit intresserade av fabriken i Klippan redan från dess start och efter att Chromläderfabriken hade gjort konkurs för tredje gången 1938 fick man chansen att ta över verksamheten. Produktionen delades nu upp så att bottenläder tillverkades i Ängelholm medan skoovanläder gjordes i Klippan. År 1936 hade Malmgrens Skofabrik vuxit ur skorna och flyttades till Ramlösa där den slogs ihop med Ramlösa Skofabrik. Tretorn köpte Malmgrens Skofabrik 1966. Tillverkningen lades ner året därpå och företaget ombildades till grossiströrelse av skinnskor. År 1985 slogs fabrikerna i Klippan och Ängelholm samman till ett bolag, Wigral. Läderfabriken i Klippan lades ner 1988. Syftet var att rädda fabriken i Ängelholm genom att föra över produktionen dit. Två år senare tvingades dock även Grönvalls Läderfabrik i Ängelholm upphöra med verksamheten. Johan och J.D. Stenqvist pappersföretagare i Kvidinge År 1868 anlände en ny folkskollärare till Kvidinge. Han hette Johan Stenqvist (1839 1912), var född och uppväxt i Jämshög i Blekinge och 29 år gammal. Johan var utbildad folkskollärare och gjorde sig känd som en noggrann och duglig man i sin kateder. Eftersom Johan och hans hustru Anna hade åtta barn behövde Johan extrainkomster för att klara försörjningen. Han började bedriva en liten speceriaffär med det egna skafferiet som lager. Efter ett tag kunde han öppna en bod för specerier och kryddor. Men den verksamheten överläts efter något år eftersom Johan hade kommit på en ny affärsidé. Johan Stenqvist började köpa linjerat papper från Klippans pappersbruk och av detta tillverkade han skrivböcker för skolans elever. Hela familjen engagerades i produktionen. Ryktet om de praktiska skrivböckerna spreds till andra skolor och Johan kunde fortsätta expansionen genom att anlita skolans elever som arbetskraft. År 1885 ansökte Johan Stenqvist om ett års tjänstledighet för att kunna utveckla sin rörelse. Han kom aldrig att återgå i tjänst som lärare. År 1887 byggde Johan ett ståndsmässigt hus, Villa Activ, som inledningsvis inrymde både bostad och fabrik. När den ende sonen, Josef David Stenqvist (1868 1944), engagerades som försäljare 1887 tog verksamheten ytterligare fart och efter ett par år kunde en ny fabrikslokal uppföras. J.D. Stenqvist reste runt med häst och vagn i hela södra Sverige för att sälja skrivböcker. Johans rörelse omfattande även partihandel med pennor och annan förbrukningsmateriel för skolorna. J.D. började efter ett tag även sälja påsar, strutar, omslagspapper, snören och annat emballage till detaljhandlare. År 1894 ville J.D. starta egen rörelse. Johan behöll skrivbokstillverkningen medan sonen inriktade sig på tillverkning och försäljning av emballage till detaljhandeln samt att mot provision sälja skolmateriel åt Johan. J.D. hyrde en lokal, skaffade en tryckpress och anställde personer som kunde sköta tryckeriet. Redan efter två år kunde J.D. Stenqvist bygga en egen fabrik med in tilliggande bostad. Han fick hjälp med finansieringen av faster Carolina som var en framgångsrik företagare i arbetsförmedlingsbranschen i New York. År 1899 kunde den första påsmaskinen installeras. Johan Stenqvist kom vid sekelskiftet i kontakt med Gransholms pappersbruk söder om Alvesta. De köpte skrivboksrörelsen 1901 och Johan utsågs till bruksdisponent i Gransholm. Men det uppstod snart konflikter mellan Johan och övriga ägare varför han lämnade verksamheten och återvände till Kvidinge. I strid med den överenskommelse Johan hade gjort med Gransholm startade han 1903 en ny skrivbokstillverkning, Skrivboks AB J. Stenqvist. Detta ledde till att Johan fick betala ett stort skadestånd till Gransholm. För att rädda sin nya rörelse tvingades Johan därför överlåta den till sina barn och svärsöner. J.D. Stenqvist övertog ledningen av verksamheten. J.D. Stenqvist gifte sig med Hanna Strömblad 1899 och de fick fem barn, varav en dotter. Han hade bara gått folkskola som ung men läste senare engelska och tyska genom korrespondenskurser från Hermods. J.D. Stenqvists företag blev den dominerande industrin i Kvidinge och ett av Sveriges ledande företag inom påsar och andra detaljhandelsförpackningar. J.D. var mycket aktiv i kommunalpolitiken. Det var till stor del hans förtjänst att Kvidinge blev municipalsamhälle med stadsplan och elför sörjning. J.D. var också engagerad i branschorganisationer och i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, där han även var ordförande. J.D. Stenqvist var drivande bakom tillkomsten av Sundsgårdens folkhögskola i Råå 1938 som fortfarande drivs av EFS. År 1928 införlivades Skrivboks AB J. Stenqvist med J.D. Stenqvist Junior AB, som hade bildats 1927 när J.D. ombildade sin verksamhet till aktiebolag. Stenqvist AB i Kvidinge är i dag en av Europas ledande tillverkare av förpackningar och förpackningsmaterial i papper och plast. 26 27

ANDERS JOHNSON Föregångarna Det var i Mölle som den svenska turistnäringen tog fart och fick internationell ryktbarhet. Badande vid Ransvik, Mölle. Detta företag omfattade från 1928 bland annat tillverkning av skrivböcker, reklamkalendrar, anteckningsböcker och förpackningar. Två av sönerna, Nils och Bertil, engagerades i rörelsen men de avled före fadern. Den tredje sonen, Hans, utbildade sig till läkare och gick tillfälligt in i företaget för att stötta fadern efter brödernas död. Den som tog över ledningen av företaget efter J.D. Stenqvist blev i stället hans måg Nils E. Erlandsson som var disponent till 1968. Detta år köptes företaget av Södra Sveriges Skogsägare. Året därpå upphörde bokbinderiet som bland annat tillverkade skrivböcker. Företaget kom nu helt att koncentrera sig på förpackningar. Ägarbilden har förändrats flera gånger under de senaste decennierna och Stenqvist AB i Kvidinge är i dag en av Europas ledande tillverkare av förpackningar och förpackningsmaterial i papper och plast för utvalda segment inom detaljhandel och industri. Katarina Jönsson turistföretagare i Mölle Det var i Mölle som den svenska turistnäringen tog fart och fick internationell ryktbarhet. Redan på 1840-talet organiserades turistresor till Kullahalvön. På 1860-talet började krögarparet Henrietta och Gustaf Elfversson på Kullagårdens värdshus att anlägga promenadvägar och utsiktspunkter på Kullaberg. Mellan 1880 och 1914 var Mölle ett populärt resmål för många danskar och tyskar, även av kungligt blod. De danska besökarna lockades bland annat av att länderna sedan 1873 hade en gemensam valuta. 3 000 personer per dag anlände under den mest intensiva turistperioden. Direkta tågvagnar gick hit från Berlin. Till ryktbarheten bidrog att man i Mölle by the Sea tillät män och kvinnor att bada tillsammans. De Mölleturister som var rädda om sitt rykte kunde då ställa sin post till postkontoret i Arild och vandra över berget för att hämta den. Många av företagarna inom besöksnäringen var kvinnor, ofta hustrur till eller änkor efter sjömän och fiskare. En av pionjärerna var Katarina Jönsson (1829 1915). Hennes far var båtskeppare och drunknade då hon var fyra år. Maken var sjökapten och avled i en olycka när Katarina var 39 år. Hon hade då sex barn, varav ett svårt funktionshindrat, och hon var gravid i fjärde månaden. Katarina bodde i ett grönmålat hus som kallades Gröna längan och själv fick hon smeknamnet Gröna änkan. Huset låg vid foten av den branta Mölle bergsbacken där de som skulle promenera upp på Kullaberg passerade. Som änka blev nu Katarina för första gången myndig. Hon sålde makens tillhörigheter för att kunna inreda en butik i boningshuset. Hon började med att sälja mjölk och utvidgade sedan sortimentet med lemonad, socker dricka, te, kaffe och andra drycker. Affärerna gick lysande och Katarina Jönsson började nu hyra ut de rum hon kunde avvara till turister. När hon fick fler förfrågningar om övernattning än hon kunde klara själv, frågade hon andra boende i närheten om de kunde ställa upp. Därmed hade Katarina etablerat en rumsförmedling i Mölle. Det blev kvinnorna i dessa familjer som tog hand om gästerna och de kom i flera fall att tjäna mer pengar än sina män. Katarina förmedlade rum men maten fick alla gäster inta i Gröna längan. Successivt utvidgade hon sin värdshusrörelse med fler resanderum och bättre utspisningsmöjligheter. År 1892 rev hon ett uthus och lät där uppföra en ståtlig värdshusbyggnad. Hennes fyra döttrar hjälpte till i rörelsen. Katarinas yngsta dotter Ida (1866 1936) träffade i mitten av 1890-talet svenskamerikanen Bernhard Paulson (1862 1925), som var född och uppväxt i Mölle och nu på tillfälligt återbesök. Han hade emigrerat efter folkskolan och gjort karriär i den amerikanska hotellbranschen. Ida och Bernhard gifte sig och tog 1898 över verksamheten som nu fick namnet Hotel Mölleberg. Hotellet var kvar i familjens ägo till Idas död även om det utarrenderades från 1918. Walfrid Weibull pionjär inom växtförädlingen Walfrid Weibull (1833 1903) var son till en postmästare i Landskrona. Modern var dotter till en välbärgad affärsman i staden. Walfrid utbildade sig till sjökapten i Malmö men lämnade sjölivet 1860 för att bli inspektor för Weibullsholms gård utanför Landskrona som hans far hade byggt upp genom successiva köp av jordegendomar 1825 1859. Samma år som Walfrid blev inspektor avled fadern och 1863 löste han ut övriga familjemedlemmar och blev ensam ägare till Weibullsholm. Under åren till sjöss hade Walfrid Weibull kommit i kontakt med växtförädlingen i USA och Storbritannien. På Weibullsholm började han med förädling av foderväxter för de egna kreaturen. Skördarna blev större än förväntat och de frön som inte behövdes för den egna verksamheten såldes till grannarna. Hotell Mölleberg. Grand Hotel, byggt år 1909, ståtar ännu på höjden ovanför Mölle hamn. Foto: Christer Åkerberg 28 29

ANDERS JOHNSON Föregångarna Växtförädling. Birger Welinder var en idérik och initiativkraftig person som hade stora visioner om att bidra till det svenska jordbrukets utveckling. Därmed var grunden lagd till utsädeshandeln på Weibullsholm. År 1870 grundades företaget W. Weibull som då gav ut den första prislistan för foderbets- och morotsfrön. Två år senare gifte sig Walfrid med Augusta Elisabeth Frost som kom från en gammal garvarsläkt. Medan Walfrid skötte jordbruket och växtförädlingen skötte Augusta fröförsäljningen. Hon och senare även döttrarna fick sy fröpåsar vid matsalsbordet och sedan fylla dem med fröer. Men det blev sönerna Walter och Harry som tog över firman i slutet av 1890-talet. De kom än mer målmedvetet att arbeta med fröförädling och marknadsföring. Vid sekelskiftet var Weibulls ett internationellt etablerat fröförädlingsföretag. Birger Welinder entreprenören som gav växtkraft åt Svalöv Svalöv är kommunen som enligt Sveriges bästa (?) kommunslogan är ett strå vassare. Den som lade grunden till Svalövs traditioner inom växtförädling hette Birger Welinder (1855 1936). Han var prästson, född i Stångby norr om Lund. Birger läste medicin i Lund men avbröt studierna efter att under en resa i Europa ha mött kärleken i form av den förmögna schweiziskan Hélène Gillierou. De gifte sig 1878 och med hjälp av den förmögenhet hon förde till boet kunde de året därpå köpa en lantegendom i Svalöv. Gården fick namnet Heleneborg och successivt utvidgades jordbruket genom köp av grannfastigheter. Birger Welinder var en idérik och initiativkraftig person som hade stora visioner om att bidra till det svenska jordbrukets utveckling. Han reste mycket i Europa för att inhämta kunskaper och nya idéer. Hustruns goda språkkunskaper och kulturella intresse betydde också mycket för de internationella kontakterna, inte minst då det gällde att ta hand om utländska besökare i Svalöv. Birger kom under sina resor i kontakt med greve Arnim von Schlagentin i Pommern. Han var en framstående utsädesodlare med stort intresse för växtförädling. Detta väckte hos Birger tanken att grunda en svensk växtförädlingsanstalt. I Kiel mötte Birger Welinder 1885 den nederländske kulturingenjören Th. Bruun von Neergaard. Han rekryterades till Svalöv för att bistå med den utländska korrespondensen, följa den internationella lantbrukslitteraturen och hjälpa Welinder med exporten av svenskt utsäde. Birger Welinder tog sedan kontakt med en av Skånes största jordägare, friherre Fredrik Gyllenkrook på Sinclairsholm öster om Hässleholm, och fick honom intresserad av att stödja tillkomsten av en växtförädlingsanstalt. Tillsammans kontaktade de ett antal stora jordägare och 1886 kunde de bilda Sydsvenska föreningen för odling och förädling av utsäde. Welinder valdes till föreningens sekreterare och skattmästare. Han erbjöd föreningen att anlägga ett försöksfält på sin egendom i Svalöv. Lokaliseringen till Svalöv underlättades också av att orten detta år fick järnväg. von Neergaard blev föreningens förste tjänsteman. År 1894 sammanslogs föreningen med en mellansvensk motsvarighet och bildade Sveriges Utsädesförening. Welinder var verksam i styrelsen fram till 1907 och betydde mycket, både som idégivare och finansiär. Birger Welinder skapade också förutsättningar för att bedriva utsädeshandel. Först skedde detta i hans egen regi men 1891 tog han initiativet till att bilda Allmänna Svenska Utsädes AB. Bolaget arrenderade mark av Welinder. Även i denna styrelse var han aktiv till 1907. Bland Birger Welinders övriga initiativ för Svalöv kan nämnas grundandet av Svalövs Hotell 1892 och Svalövs Mekaniska Verkstad 1894 (sedermera Cebe). Företaget tillverkade jordbruksmaskiner. Welinder medverkade även till att Svalöv fick folkhögskola och lantmannaskola. Hans visioner om att bygga ett folkuniversitet vid sina ägor kom dock aldrig att förverkligas. Birger Welinder var, som har framgått, en mycket idérik person. Tyvärr stod det sämre till med hans ekonomiska realism. Han lär själv ha sagt sig väl förstå värdet av nya idéer, men däremot aldrig ha förstått sig på pengar. Han kom att engagera sig i en del företag som inte gick så bra. Han förlorade exempelvis stora belopp vid en krasch i Kristianstads Sparbank. Dessutom hade han inte alltid så god ordning på sina papper vilket ledde till att han i samband med en annan affär blev polisanmäld för bedrägeri. Några dagar före julafton 1907 flydde Welinder ur landet. Han kom under några år att vistas i Tyskland och Danmark. Hustrun, vars förmögenhet nu var helt förbrukad, fick under resten av sitt liv ett visst ekonomiskt understöd av utsädesbolaget. Birger Welinder återvände sedermera till Sverige. Han grundade ett bankirinstitut i Stockholm 1920 som dock kom på obestånd. Han arbetade även med att bilda Nationalförbundet för folkhälsa men kunde på grund av tilltagande ohälsa inte fullfölja projektet.trots det tragiska slutet för Birger Welinder kan ingen frånkänna honom äran av att Svalöv blev ett viktigt centrum...svalöv blev ett viktigt centrum för växtförädling. SW Seeds AB har sin grund i Sveriges Utsädesförening. 30 31

ANDERS JOHNSON Föregångarna Familjen Zoéga hade italienska rötter men kom till Danmark redan på 1500-talet. Zoégas grundades officiellt 1886 och firar 125-årsjubileum 2011. för växtförädling. År 1980 slogs utsädesföreningen samman med utsädesbolaget till Svalöf AB. År 1993 gick Svalöf AB samman med W. Weibull AB och bildade Svalöf Weibull AB. Från 2010 heter företaget Lantmännen SW Seed och är en av Europas största växtförädlare. Maria och Carlos Zoéga kaffehandlare i Landskrona och Helsingborg Carlos Zoéga (1850 1888) grundade det Helsingborgsföretag som i dag är känt som Zoégas. Han skulle kunna klassificeras som dansk, italienare eller brasilianare. I själva verket föddes han i Sireköpinge väster om Svalöv som Carl Zoéga. Familjen Zoéga hade italienska rötter men kom till Danmark redan på 1500-talet. Carls föräldrar, Ludwig Zoéga och Margaretha Aarslew, var jordbrukare och fick 16 barn. Familjen flyttade från Danmark 1846 för att i stället driva jordbruk i Skåne. Tillsammans med de flesta av barnen emigrerade Ludwig till Brasilien 1871, enligt uppgift beroende på att hans gård hade drabbats av mul- och klövsjuka. Carl var ett av barnen som följde med och i Brasilien bytte han namn till Carlos. Där arbetade han med kaffehandel 1873 1881. Carlos Zoéga återvände till Sverige och startade en kaffehandel i Landskrona 1881. År 1885 gifte han sig med Maria Tufvesdotter Thunéll (1860 1940). Hon var en företagsam person som visat sig ha affärstalanger när hon som ung reste från hemmet i Källna, som låg mellan Ängelholm och Klippan, för att sälja äpplen på torget i Ängelholm. Hon hade sedan öppnat egen fotoateljé i Landskrona. År 1886 flyttade paret till Helsingborg där de öppnade en kaffe-, sockeroch tehandel med namnet Helsingborgs Patent-Kaffe-Ångbränneri. Carlos avled redan 1888 och Maria fick erbjudande att sälja rörelsen. Men hon bestämde sig för att själv driva den vidare. Hon började gå runt och sälja kaffe direkt till olika butiker i Helsingborg. Maria gifte efter ett tag om sig med konditor Johan Svensson och hela familjen antog namnet Zoéga. Marias och Johans son Rudolf Zoéga kom sedan att utveckla rosteriet till en framgångsrik industrirörelse. Rudolf började sin bana i företaget 1913 och tog sedan över efter faderns död 1922. Petter Olsson from konsul i Helsingborg Helsingborg har kallats för konsulernas stad eftersom många av de framträdande företagarna där var konsuler för andra länder. En av de främsta var Petter Olsson (1830 1911). Om någon historisk person ska betecknas som upphovsman till företeelsen Helsingborg Business Region så är det just konsul Olsson eftersom han drev företag inte bara i Helsingborg utan även i exempelvis Hyllinge, Klippan, Rögle och Ängelholm. Det var också han som mer än någon annan drev fram de järnvägslinjer som binder samman regionen. Men eftersom Petter Olsson var konsul för Tyskland och tyska var den tidens viktigaste internationella affärsspråk i Nordeuropa skulle Olsson kanske snarare ha talat om Der Wirtschaftsbereich Hälsingborgs. Petter Olsson föddes i Fleninge, där hans föräldrar drev gästgiveri. År 1845 fick han anställning som bokhållare hos en handlare i Helsingborg och han fick burskap som handlare här 1853. Olsson kom att bli en av landets största spannmålsexportörer. Olsson bidrog till anläggandet av en ångkvarn och flera andra industrier. Han blev även ägare till de tidigare omtalade Ruuthska bruken. Olsson lät bygga ut verkstaden och gjuteriet och lät företaget byta namn till Helsingborgs Mekaniska Verkstad. Han var riksdagsman, ledande kommunalpolitiker och engagerade sig i utbyggnaden av Helsingborgs hamn och stadens järnvägsförbindelser. Petter Olsson var starkt religiös och ledande i regionens väckelserörelse. Han hade en ekumenisk läggning med kontakter inom Svenska kyrkan, EFS och frikyrkan. Som politiker drev han en konsekvent religionsfrihetslinje. Under ett tiotal år fungerade en rymlig sal i övervåningen på hans stora spannmålsmagasin som den viktigaste möteslokalen för stadens väckelserörelse. Sedan byggde han, till stor del med egna medel, Missionshuset i Helsingborg som stod öppet för olika kristna grupper. Petter Olsson gjorde stora donationer till sociala ändamål. Han byggde bland annat två hem för föräldralösa barn, ett sjömanshem och ett hem för gamla tjänarinnor. År 1870 köpte han Rögle säteri. Det väckte upprörda känslor i skånska adelskretsar att en handlande med borgerlig bakgrund kom i besittning av ett så anrikt gods. Ett motiv för honom var att få direkt tillgång till spannmål för sin spannmålshandel. Därtill fanns på ägorna ett tegelbruk som var möjligt att bygga ut. På godset hölls också stora religiösa pingstmöten som samlade tusentals personer. Olsson bidrog till anläggandet av en ångkvarn och flera andra industrier. 32 33

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Jesper Olsson Olsson angreps ofta hårt i pressen för sitt religiösa engagemang. Sockerbruket i Helsingborg grundades av Konsul Olsson och Konsul Persson 1889. Idag har IKEA sitt kontor i byggnaden. Det finns många exempel i Sverige som visar att en stark frikyrkobygd ofta kan bidra till en stark företagsamhet. Gnosjö är det mest kända exemplet. Men Helsingborg var ingen väckelsebygd. Tvärtom fanns här en utbredd fientlighet gentemot frikyrkorna. Olsson angreps ofta hårt i pressen för sitt religiösa engagemang. Han deltog därför inte alls i stadens sällskapsliv. Till detta bidrog också att han som person var mycket sluten. Det var bara i religiösa sammanhang som några sociala drag hos honom kom till uttryck. Petter Olssons affärsbana kan illustrera det faktum att en stark religiositet kan vara en framgångsfaktor även i en väckelsefientlig bygd. Hans engagemang för väckelsen bidrog på tre sätt till hans framgångar. För det första bröt han med den lurendrejarmentalitet som, inte minst, den omfattande smugglingen hade givit upphov till i Helsingborg. Han fick namn om sig att vara utomordentligt hederlig, vilket skapade förtroende hos kunder och leverantörer. För det andra tvingade hans sociala isolering i förhållande till stadens affärsliv honom att söka nya vägar och geografiskt vidga sina affärsintressen. Även hans spannmålsrörelse bidrog naturligtvis till det breda geografiska engagemanget. För det tredje gav hans engagemang inom väckelsen goda kontakter med människor inom många samfund och inom ett vidsträckt geografiskt område, vilket kunde ge honom viktiga stödjepunkter då han skulle göra affärer eller lansera en ny affärsidé. Petter Olsson samarbetade i politiken, järnvägsbyggandet och i flera affärsprojekt med en annan framträdande konsul i Helsingborg, Nils Persson (1836 1916). Som personer var de dock mycket olika, vilket Alf Åberg konstaterar i sin biografi Konsul P. Olsson 1953: Det var inte bara i den yttre livsstilen de båda männen skilde sig från varandra; de stodo också ganska främmande för varandras livsuppfattning. Den ene var en karg och sluten arbetsmänniska, som hade föga tid över för nöjen och världsliga ceremonier. Den andre var en öppen och vänsnäll man som älskade att representera vid stadens fester och som var den naturliga medelpunkten i de förmögna hälsingborgarnas sällskapsliv. Nils Persson började vid 15 års ålder 1851 sin köpmannakarriär som bodbetjänt hos sin morbror. År 1860 öppnade han egen diversehandel och började där även sälja importerad guano, som användes som gödningsmedel i jordbruket. Persson grundade sedan flera industrier, bland annat för tillverkning av superfosfat och svavelsyra, vilket i dag är kemiföretaget Kemira i Helsingborg. Sockerbruket i Helsingborg grundades av Olsson och Persson 1889. Fasaderna kläddes med gult tegel ( Olsasten ) från Olssons tegelbruk i Rögle och rött tegel ( Persasten ) från Perssons bruk i Helsingborg. Ett sockerbruk uppfördes också i Ängelholm men hit levererades endast Olsasten. Petter Olssons sista år förmörkades av de stora ekonomiska bekymren för hans stenkolsbrytning i Hyllinge. Han hade köpt gården Stora Hyllinge 1887 i syfte att driva det som ett filialjordbruk till Rögle. År 1896 konstituerades Hyllinge Stenkols- och Lerindustribolag. Åldern hade nu tagit ut sin rätt. Olsson hade förlorat både sin syn och sin forna kraft och kunde inte delta i företagets skötsel, endast skjuta till medel för att betala bolagets skulder. Han visste att detta inte skulle kunna rädda företaget men han kände ett moraliskt ansvar för de femhundra arbetare med familjer som han hade lockat till Hyllinge. Olsson vågade inte, förklarade han för sina närmaste medarbetare, träda inför Guds anlete om han bröt sitt ord och berövade dem deras arbete. Henry Dunker gummikung i Helsingborg År 1872 rekryterade konsul Petter Olsson den danske hamningenjören Johan Dunker för att leda hamnutbyggnaden i Helsingborg. Johan Dunker hade tyskt ursprung och arbetade som hamningenjör i Esbjerg. Hans hustru Henriette var danska. År 1891 grundade Dunker Helsingborgs Gummifabrik med ekonomiskt stöd av Olsson. Sonen Henry Dunker (1870 1962) anställdes för att biträda med skötseln av fabriken. Den första produkten var galoscher. Problemet var bara att ingen på företaget visste hur man skulle göra. Företaget fick ta emot tusentals galoscher i retur, eftersom de klibbade ihop. Henry Dunker visste att det i Ryssland fanns kompetens inom området varför han reste till Sankt Petersburg 1892. Ingen där ville dela med sig av fabrikshemligheterna. I Riga fann dock Dunker kemisten Julius von Gerkan, som var villig att följa med till Helsingborg för att lösa galoschmysteriet. Han anställdes nu som teknisk chef vid gummifabriken. Steg för steg lyckades von Gerkan bemästra de tekniska problemen, och Helsingborgs Gummifabrik kom med tiden att bli en internationellt framgångsrik galoschtillverkare. Henry Dunker blev disponent för Helsingborgs Gummifabrik 1894. År 1905 köpte han aktiemajoriteten i Velox i Trelleborg, som bland annat Annons för Tretorns gummistövlar, en av fabrikens storsäljare. Under en längre tid var Tretorn världsledande på galoscher, stövlar och tennisbollar. Foto: Tretornarkivet/Skånes näringslivsarkiv 34 35

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Tretornarkivet/Skånes näringslivsarkiv Foto: Ole Jais Pengar från Dunkers donationsfond har bidragit till en ny läktare på Olympias fotbollsarena. Henry Dunker inför sin 75-årsdag 1945. tillverkade cykeldäck. Detta företag döptes om till Trelleborgs Gummifabrik (från 1964 Trelleborg AB). För att sprida riskerna behölls galoschtillverkningen i Helsingborg medan tillverkningen av slangar, däck och industriella produkter förlades till Trelleborg. Dunker samlade Helsingborgsfabriken och flera andra gummifabriker till en koncern, Tretorn. Under en längre tid var Tretorn världsledande på galoscher, stövlar och tennisbollar. Henry Dunker blev en av Sveriges rikaste personer och kvarstod som styrelseordförande i företagen till sin död 1962. Helsingborgsfabriken kom på 1960- och 70-talen att möta hård konkurrens från låglöneländer och lades ner 1980. Trelleborg AB är nu en global koncern inom polymerteknik. Henry Dunker testamenterade sin förmögenhet till fonder och stiftelser som i dag är majoritetsägare i Trelleborg AB men vars avkastning ska främja Helsingborg. Pengar har bland annat bidragit till Stadsteatern, huvudläktaren på fotbollsarenan Olympia och Dunkers kulturhus. Under sin livstid var han med om att finansiera Konserthuset. Dunkers magnifika bostad, Villa Hevea (hevea är det latinska namnet på gummiträdet), blev ett sjukhem. Henning Schlasberg konfektionsföretagare i Landskrona Under andra hälften av 1800-talet tilltog antisemitismen i nuvarande Polen, Baltikum och Ryssland. På flera håll genomfördes regelrätta pogromer. Miljoner judar flydde västerut, de flesta till USA. Men många kom till Sverige 1870 1910. En av dessa var David Schlasberg som utvandrade från en liten by i nuvarande Litauen och som sedan byggde upp en framgångsrik ekiperings affär i Landskrona. Där såldes bland annat tyska fabrikstillverkade kostymer och överrockar. Sonen Henning Schlasberg (1874 1950) fick tidigt idén att starta en svensk konfektionsindustri för herrkläder. Efter att ha gått i handelsskola fick Henning möjlighet att 1894 1896 arbeta som volontär på en herrklädesfabrik i Frankfurt som exporterade till Sverige. Efter hemkomsten startade han egen konfektionstillverkning i firman Henning Schlasberg & Co. Detta var ett av landets första konfektionsföretag för herrkläder. I företaget arbetade även brodern Herman Schlasberg (1878 1945). Tillverkningen startade i en trerumslägenhet i Landskrona. Henning reste själv runt i landet för att sälja kläderna. I Norrland reste han runt i släde om vintrarna. Inledningsvis fanns ett visst köpmotstånd mot konfektionstillverkade kläder. Henning Schlasberg & Co. fick dock snabbt fart på försäljningen och tillverkningen mekaniserades successivt. Efter fem år sysselsatte företaget omkring 200 personer. År 1906 kunde företaget flytta in i en ny fabriksbyggnad. År 1936 upptogs även damkonfektion på programmet. Henning Schlasberg lämnade 1945 över ledningen för sin firma till sonen Harald Henningsson (1914 1998). Företaget hade under efterkrigstiden som mest över 500 anställda. 80 procent var kvinnor vilket gjorde det till Landskronas största arbetsplats för kvinnor. Företaget lades ner i samband med den svenska tekokrisen 1978. Ludvig Nobel entreprenören som skapade det mondäna Båstad Under andra halvan av 1800-talet kom Båstad att utvecklas till en badort på modet. I början av 1900-talet gjorde Båstadskungen Ludvig Nobel (1868 1946) orten till ett semesterparadis. Ludvig Nobel var son till en av Alfred Nobels bröder, Robert Nobel, som tillsammans med en tredje broder etablerade oljebolaget Bröderna Nobel (Branobel) i Baku 1876. Under åren närmast före första världskriget svarade bolaget för nästan en fjärdedel av världens oljeproduktion. Robert Nobels familj hade dock återflyttat till Sverige 1880. Ludvig Nobel blev civilingenjör på KTH 1890 och var vd för vågfabriken Stathmos 1902 1903. Under en sommarvistelse i Båstad blev han så förtjust i trakten att han 1905 köpte ett större markområde väster om Båstad. År 1907 bildade han AB Båstads Villaområde. Ludvig Nobel var vd och styrelseordförande i bolaget till sin död. Det uppförde sommarvillor och bostadshotellet Skånegården, anlade vattenverk, tennisbanor och golfbana. Många hus ritades av arkitekten Karl Guettler som var utbildad i Köpenhamn och Stockholm och som öppnade egen praktik 1905. Nobel ägnade sig också åt ett intensivt kultur-, natur- och fornminnesbevarande arbete i bygden. Han medverkade till att Rudolf Abelin (1864 1961) köpte mark väster om Båstad 1906 för att där anlägga Norrvikens trädgårdar. Abelin var en framstående svensk trädgårdsexpert, född i Malmö och utbildad i trädgårdsskötsel i Danmark. Schlasberg fick tidigt idén att starta en svensk konfektionsindustri för herrkläder. Bostadshotellet Skånegården i Båstad. 36 37

ANDERS JOHNSON Föregångarna Foto: Magnus Torle Hos Märta Måås-Fjetterström AB förs traditionen vidare....avskedad av styrelsen eftersom nyskapande textilkonst inte ingick i hennes arbetsuppgifter. Han hade i slutet av 1880-talet skapat en trädgårdsanläggning vid Norrviken norr om Norrköping. Men järnvägsbygget Norrköping Nyköping kom att dra undan förutsättningarna för trädgårdsverksamheten där. I stället etablerade Abelin en ny trädgård nära Båstad och gav den samma namn som trädgården i Östergötland. Märta Måås-Fjetterström textilkonstnär i Båstad Ludvig Nobel anlitade textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström (1873 1941) för sina byggprojekt i Båstad. Hon var prästdotter, född i Kimstad i Östergötland. Efter konstindustriell utbildning i Stockholm och några år som teckningslärare i Jönköping kom hon 1902 till Skåne som föreståndare för textilateljén på Kulturen i Lund. År 1905 blev hon föreståndare för Malmöhus läns hemslöjdsförening och fick där möjligheten att fördjupa sig i den skånska allmogetraditionen. Efter att hon på Stockholmsutställningen 1909 hade presenterat två självständiga och uppmärksammade verk blev hon avskedad av styrelsen eftersom ny skapande textilkonst inte ingick i hennes arbetsuppgifter. I stället blev hon 1913, efter ett kort mellanspel som lärare, föreståndare på Svensk Hemslöjds vävskola i Vittsjö. År 1919 öppnade hon egen verkstad i Båstad och anställde skickliga väverskor som efter hennes ritningar tillverkade draperier och flossamattor som sedermera har nått världsrykte. Genombrottet kom med en utställning på Liljevalchs i Stockholm 1934. Märta Måås-Fjetterström var en centralgestalt i modern svensk textilkonst. Efter hennes död ombildades verkstaden 1942 till Märta Måås-Fjetterström AB där traditionen förvaltas och förnyas. Den första konstärliga ledaren för verksamheten var Barbro Nilsson (1899 1983) som bodde i Lerberget nära Höganäs. Anna-Lisa Mohlin och Charlotta Jönsson textilformgivare i Kvidinge Samtidigt som Märta Måås-Fjetterström verkade i Båstad, var två andra framstående textilformgivare verksamma i Kvidinge, nämligen systrarna Anna-Lisa Mohlin och Charlotta Jönsson. De föddes i Norra Vram öster om Bjuv och hade skaffat sig en god yrkesutbildning. Charlotta hade varit ansvarig för NK:s avdelning för möbeltyger och gardiner innan hon, tillsammans med sin syster, omkring 1920 startade Åstorps Vävskola i Kvidinge. Någon skola var det dock inte frågan om utan ett företag som tillverkade och sålde textilt konsthantverk. Systrarna anlitade väverskor i bygden, försåg dem med mönster och material och marknadsförde sedan produkterna. Det som tillverkades var främst möbeltyger, gardiner, dukar och mattor. NK var en viktig kund. Carl Malmsten anlitade systrarna för sina möbeltyger. Anna-Lisa Mohlin och Charlotta Jönsson hade egna butiker med namnet Hemkonst i Helsingborg och Ängelholm. Där såldes inte bara egna alster utan även konsthantverk som de hade köpt under sina årliga inköpsturnéer i Europa. De anlitades även som experter för olika heminredningsuppdrag. Anna-Lisa Mohlin och Charlotta Jönsson drev sin verksamhet i ungefär 20 år varefter de bosatte sig i Klippan. Emil Sieurin ingenjören som inledde Höganäsbolagets omvandling Höganäs AB är i dag världsledande vad gäller utveckling och tillverkning av järn- och metallpulver. Men företaget startade som stenkolsverk. Den som inledde övergången från kol till pulver var Emil Sieurin (1877 1962). Han föddes i Falun som son till en bergsnotarie och blev civilingenjör i kemiteknik vid KTH 1899. Samma år anställdes han som ingenjör i Höganäsbolaget. Han var överingenjör i företaget 1909 1929. Sieurin uppfann den första kommersiella metoden för tillverkning av järnsvamp, en process som introducerades 1911 och som fortfarande används inom Höganäs. De lokala råvarorna kom till användning på flera sätt i järnsvampsframställningen: järnmalmen bäddades in i stenkol, värmdes upp genom kolet och hela processen ägde rum i lerkapslar tillverkade i fabriken för eldfast gods. Järnsvampen blev en viktig produkt både i svenska specialstålverk och på exportmarknaderna. Under 1940-talet började företaget experimentera med att framställa järnpulver ur järnsvampen. Försöken blev framgångsrika och 1946 öppnades den första järnpulverfabriken. År 1961 avslutades gruvepoken i Höganäs och företaget är numera helt inriktat på pulverteknologi. Historien om Höganäs AB visar att det finns klara naturgeografiska förklaringar till Höganäsbolagets framväxt. Vi ser också hur företagets inriktning Sieurin uppfann den första kommersiella metoden för tillverkning av järnsvamp Järnpulver. 38 39