REMISSVAR Dnr 2016-00010 Utbildningsdepartementet Göteborg 25 februari 2016 103 33 Stockholm Remissvar gällande Yrkesprogramsutredningens slutbetänkande Välja yrke, SOU 2015:97 (dnr U2015/05421/GV) Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) avlämnar följande remissvar på Yrkesprogramsutredningen slutbetänkande Välja yrke. Synpunkter på slutbetänkandet har inhämtats via bland annat GRs nätverk för Gymnasiechefer och för rektorer med ansvar för lärande på arbetsplats, Vård- och omsorgscollege Göteborgsregionen samt Teknikcollege. I nära samverkan med våra medlemskommuner och andra samverkansorganisationer för GR en kontinuerlig dialog inom de områden som berörs i betänkandet. GR tillstyrker generellt de förslag som ökar förutsättningarna för regional samverkan inom gymnasieskolan, vuxenutbildning och yrkeshögskoleutbildning, men lämnar också kommentarer och yttranden om hur dessa förslag kan genomföras samt beskriver de utrymmen för förbättringar som GR kan se att vissa av förslagen har. GR konstaterar med tillfredsställelse att utredningen inte föreslår någon centralisering av antagningssystem eller beslut om det lokala utbudet av program och inriktningar, då ett sådant förslag skulle försvåra överblicken gällande den regionala arbetsmarknaden när det gäller matchning mellan kompetensbehov och planeringen av utbildningsutbudet. Flera förslag i slutbetänkandet bidrar i stället till att fler regioner/delregioner kan bygga upp liknande regional infrastruktur som den som GR under flertalet år har byggt upp. I ett regionalt sammanhang utgör GR en delregion omfattande 13 kommuner i Västra Götalandsregionen. Utredningen hänvisar också till GRs insatser, dels genom att nämna Skolverkets rapport Det svåra valet (sid 219) där GR är en av fyra delregioner som beskrivs, dels verktyget Praktikplatsen.se där olika former av lärande på arbetsplats administreras på uppdrag av medlemskommuner och andra beställare. Slutbetänkandet är värdefullt på så sätt att branschernas olika insatser och krav på kompetens och kvalitet har belysts både detaljerat och med bred pensel i det kapitel som hör samman med förslaget om försöksverksamhet med branschskolor. Mer specifikt vill GR lämna följande synpunkter. 3.3.1 Förtydliga grundskolans läroplan och kursplaner när det gäller kunskaper om arbetslivet GR tillstryker förslaget men med förbehållet att det bör beaktas att det måste utgöra ett led i hela skolans ansvar att arbeta med arbetslivskunskap som ämne utifrån att det behöver vara en naturlig del i elevernas valkompetens för kunna göra välunderbyggda val inför framtiden. 1
3.3.2 Alla elever i grundskolan ska få möjlighet att praoa samt 3.4 Ekonomiska konsekvenser och finansiering av förslaget om prao GR tillstyrker förslaget om att alla elever i grundskolan ska få möjlighet att praoa men med förbehållet att staten bör se över finansieringen till huvudmän för gymnasieutbildningarna om det ska bli kvalitet i genomförandet utifrån gymnasieskolans nya uppdrag. Det går inte att hänvisa till frivillighetsaspekten. Som utredningen konstaterar kommer kommunerna att få extra kostnader för bland annat administration och måltider. Utredningen menar att detta skulle kunna täckas inom ramen för utgifterna för exempelvis marknadsföringen. GR vill här framhålla den viktiga skillnaden mellan information, studie- och yrkesvägledning och marknadsföring. GR anser att kostnader för exempelvis måltider och administration inte kan ingå i kostnaderna för marknadsföringsåtgärder. Det bör vidare utredas vem som ansvarar för arbetsmiljön för en elev som är under 15 år eller som placeras på en gymnasieutbildning som har särskilda miljöer där arbetsmiljön kan vara olämplig för en grundskoleelev. Det bör också utredas vilket stöd en gymnasieskola kan räkna med om det handlar om prao för elever med funktionshinder som har särskilda behov och därmed särskilt stöd i ordinarie utbildning eller om elever i specialskolan. GR ser en risk i att antalet arbetsplatser som föreslås ta emot elever från grundskolan kan innebära en obalans i tillgången till arbetsplatsförlagt lärande för elever som redan går i gymnasieskolan. Begreppet prao bör breddas till att inte endast omfatta två veckor i arbetslivet eller i gymnasieskolan. Det bör i stället utgå ifrån begreppet att stärka elevens valkompetens. GR vill uttrycka en farhåga för att förslagen i utredningen kan få en viss inlåsningseffekt mot ett visst yrke. Det är av vikt att utbildningsbredden och möjligheten till olika vägval fortsatt hålls uppe. På s. 89 i betänkandet framgår att utredningen uppskattar den genomsnittliga tidsåtgången för administration till cirka en halv timmes arbetstid för en studie- och yrkesvägledare per elev som praoar på en arbetsplats. GR bedömer att utredningens beskrivning av kostnaden och den totala tidsåtgången per praktikplats för administration är underskattad. GR vill i sammanhanget framhålla följande. Praktikplatsen.se samordnar över 12 000 praktikplatser per år och utvecklar ett IT-verktyg för samordning av dessa inom alla skolformer. Med den volymen lyckas verksamheten komma ner i en totaltid per samordnad plats som innefattar alla administrativa moment inklusive kvalitetssäkring med ett spann på 1-3 arbetstimmar per plats beroende på vilken bransch praktikplatsen verkar inom. Det förutsätter också att platsen utnyttjas av flera elever och flera skolor. 3.3.4 En utökad satsning på yrkestävlingar GR tillstyrker förslaget, men vill framföra att ju mer medel som tillförs branschernas organisationer desto större risk att trycket på gymnasieskolorna och huvudmännen att vara med och delfinansiera ökar. Förslagsvis bör resurser tillföras båda parter. 3.3.5 En utredning ska få i uppdrag att utveckla studie- och yrkesvägledningen i grundskolan GR tillstryker förslaget då det idag finns otydligheter kring studie- och yrkesvägledarens profession och uppdrag. Som framgår av förslaget är det av vikt att en sådan utredning 2
inte bara fokuserar på arbetslivskunskap som nytt ämne i skolan utan att en översyn över hela studie- och yrkesvägledarens ansvarsområde görs. 5.3.1 Ett nationellt råd för yrkesutbildning ska inrättas GR tillstyrker förslaget om ett nationellt råd för yrkesutbildning, men är tveksam till om det är Skolverket som ska ansvara för rådet. Eftersom förslaget går ut på att rådet ska ta upp strategiska frågor på övergripande nivå av politisk karaktär kan rådet istället förslagsvis placeras i Regeringskansliet/Utbildningsdepartementet. GR saknar representation från elevorganisationerna i det föreslagna rådets sammansättning. 6.4 Förslag om statsbidrag för att utveckla regionala stödfunktioner GR tillstyrker förslaget men vill påpeka att de regionala/delregionala stödstrukturer som föreslås genom statsbidrag till branschorganisationer bör följas av en motsvarande ansökningsomgång för regionala/delregionala stödfunktioner för kommunerna som medpart i arbetet. Dessutom bör det ske en regelbunden dialog mellan staten och branscherna gällande de krav som branscher ställer på gymnasieskolorna när det gäller att lägga till resurser för att uppnå vissa certifieringar som går längre än gymnasieskolans innehåll. 7. Branschskolor för vissa små yrkesområden GR tillstyrker i huvudsak utredningens förslag men önskar en fördjupad kartläggning av ekonomiska, juridiska och organisatoriska aspekter. En sådan fördjupad kartläggning skulle med fördel kunna göras under försöksverksamheten. GR vill mer specifikt framhålla följande aspekter och frågeställningar som inom ramen för en kartläggning skulle kunna förtydligas: Vad inbegriper en branschskolas uppdrag? Ett förtydligande kring om det ska krävas att både gymnasieskola, vuxenutbildning och yrkeshögskoleutbildning ska finnas på en branschskola för att den ska få delta i försöksverksamheten; Hur ska i så fall dessa finansieras? Ska detta vara ett kriterium för att få bli branschskola? Om det blir ett krav vill GR framföra att nationellt regelverk kan sätta käppar i hjulet för hur personer i så fall kan vara behöriga eller ha möjlighet att antas till en sådan branschskola som ligger i annan kommun än hemkommunen. GR önskar vidare förtydliganden av hur antagningen ska gå till när det gäller de inriktningar som ska omfattas av försöket. När ska urvalet till inriktningen göras och på vilka grunder ska urvalet göras? Hur kan/ska en elev som vill välja en inriktning som inte finns i hemkommunen eller samverkansområdet hanteras? Om det inte finns underlag för att bedriva samtliga inriktningar/yrkesutgångar inom ungdomsgymnasiet bör man sannolikt överväga nödvändigheten av detsamma, kanske är det mer resurseffektivt och ändamålsenligt att erbjuda dessa utbildningar på branschskolor som bedriver riksrekryterande verksamhet, uteslutande för vuxna. GRs nätverk för Lärande på arbetsplats har t ex tillskrivit plåtbranschen angående krav på att elever måste gå en del av sin utbildning på en branschskola belägen i Katrineholm under många veckor. Elever kan ha sociala skäl eller andra privata skäl som t ex elitidrottsutövning för att inte vilja/kunna bo på annan ort under längre tid. Önskemålet från GR har istället varit att en skola i regionen får legitimitet för att genomföra samma utbildning. Möjligen då så som det beskrivs på sidan 225 när Säkerhetsgymnasiet skickar lärare till de gymnasieskolor som inte själva har lärarresurser. 3
7.2.1 Branschskolor en lösning för kompetensbrist inom vissa små yrkesområden GR tillstyrker i princip förslaget men önskar ett förtydligande enligt följande. På sidan 216 skriver utredningen bland annat att branschskolor passar bäst för yrkesområden som har en strategisk position i samhället eller i en längre produktionskedja. GR önskar ett förtydligande om vilka yrkesområden som det kan röra sig om i så fall. GR påpekar att det i utvärderingen av försöksverksamheten också bör inkluderas ett barnperspektiv med särskilt fokus på den sociala situationen runt eleven. 7.3.1 Branschskolor införs som försöksverksamhet GR tillstyrker i princip försöksverksamhet enligt förslaget gällande branschskolor för små och smala yrkesområden. GRs skäl för att tillstyrka detta är bland annat att det genom försöksverksamheten prövas hur en kommun kan ha hand om uppgifter som det ankommer på en annan kommun att ha. Det öppnas samtidigt möjligheter till förstärkt regional samverkan kring utbildningsutbudet i nya former. GR avstyrker förslaget om att det är Statens skolverk ensamt som prövar ärenden om godkännande som anordnare av branschskola. När prövningen sker bör också berört nationellt programråd höras. Om så sker bör formerna vara sådana, att ledamöter som kan ha intressen i sådana branschskolor som ägs av branschens parter, inte deltar i beslutet eller i rådgivningen. Vidare bör det tas med i det fortsatta arbetet att om det är en fristående skola som ansöker om försöksverksamhet borde det vara Skolinspektionen som granskar och avgör ärendet enligt gällande regelverk för enskilda huvudmän. 7.3.3 Villkor för att få delta i försöksverksamheten GR anser vidare att, eftersom dessa branschskolor nödvändigtvis bör ha en nära koppling till en kvalitetssäkrande bransch, bör det vara obligatoriskt att inhämta synpunkter från parterna eller branschföreträdarna i den region där branschskolan ansöker om att få genomföra försöksverksamheten. Alltså inte bara om en urvalssituation uppstår om fler än tio sökande uppfyller kraven. 7.3.4 Gymnasieskolan behåller huvudmannaskapet för eleven GR önskar att rektors roll förtydligas i enlighet med lag och förordning gällande skolenhet och rektorsansvaret. Ur barnperspektivet kan annars en otydlighet uppstå inom försöksverksamheten. 7.3.5 Lärares kompetens och betygssättning vid branschskolan Vidare bör det klargöras ytterligare hur en yrkeslärare på elevens skola ska kunna utföra myndighetsutövningen kring att sätta betyg på de kurser som genomförs på en branschskola utan att ha varit med och planerat, genomfört och följt upp innehållet. 7.3.6 Huvudmän som samarbetar med branschskolor ska kunna söka statsbidrag GR avstyrker förslaget om att huvudmannen ska ersätta branschskolan för kostnaderna för elevens utbildning och att ersättningen ska bestämmas med hänsyn till branschskolans åtagande och elevens behov efter samma grunder som huvudmannen tillämpar vid fördelning av resurser i sin egen utbildning. GR vill lyfta att upphandlingen bör ge underlag för ersättningsnivån alternativt att ersättningen avgörs genom ett avtalsförhållande. Huvudmannen har antagligen inte egen verksamhet inom just det område som köps, varför det inte finns något att jämföra med. 4
8.5 Förslag för utvecklad regional samverkan om yrkesvux GR tillstyrker att utredningen föreslår åtgärder för ökad regional samverkan, men anser att underlaget inte belyst flera möjliga åtgärder som torde vara relevanta för att lösa ut de problematiseringar som lyfts fram kring t.ex. undanträngningseffekt av smala yrkesområden, minskade kommunala satsningar på yrkesinriktad gymnasial vuxenutbildning samt bristande behovsanalyser, tillgång och kvalitet. Helt avgörande framgångsnycklar, såsom kombinationen av statliga och kommunala medel, lyfts inte fram i analysen och således missas viktiga delar i konsekvensanalysen (s.314). För att yrkesutbildning för vuxna på allvar ska kunna vara en möjlig och bestående utbildningsväg i utbildningslandskapet kring yrkesutbildning måste verksamheten få en permanent grundstruktur. Yrkesutbildning för vuxna leder till de yrkeskompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden och tillhandahåller även förkunskaper till kvalificerade yrkesutbildningar inom yrkeshögskolan. GR efterfrågar därför en djupare utredning kring yrkesutbildning inom vuxenutbildningen där en mer bestående och långsiktig finansieringsmodell övervägs, precis som framhålls i utredningen. Även effekterna av en rättighetslagstiftning kring behörighetsgivande kurser inom vuxenutbildningen bör utredas tillsammans med behovet av ytterligare justeringar i förordningen som styr antagningen till vux/yrkesvux. För att värna smala yrkesområden skulle branschskolor på strategisk ort, med riksrekryterande antagning inom vuxenutbildningen, i kombination med regional garanti inom gymnasieskolan, såsom i Göteborgsregionen, kunna vara en framkomlig väg. Det regionala utbudet måste ha utrymme att ta hänsyn till den regionala arbetsmarknadens kompetensbehov, istället för att värna utbildningar som vare sig efterfrågas av arbetsmarknaden eller av presumtiva elever. Dessa arrangeras med fördel som lärlingsutbildning i den mån de efterfrågas i mindre volymer. GR tillstyrker en försöksverksamhet med branschskolor för vuxna men de skulle med fördel kunna inriktas på riksrekrytering inom ett antal fasta studievägar med smal profilering och svagt lokalt/regionalt elevunderlag. 8.5.1 Kommuner ska ansöka om statsbidrag gemensamt GR ser mycket positivt på försöket att stimulera regional samverkan för effektivt resursutnyttjande, men avstyrker kravet på samverkan mellan minst tre kommuner med hänsyn till regionala och lokala förutsättningar. Gällande förslaget om krav på minst tre kommuner vill GR framhålla att det, med hänsyn till regionala och lokala förutsättningar och skillnader, finns ett stort värde i att istället utgå ifrån delregionala samverkansmodeller. För att nå önskad effekt, om utökat utbildningsutbud, föreslår GR därför att utgångspunkt för samverkan istället borde vara arbetsmarknadsregioner. Dessa geografiska områden kan komma att variera över tid, allteftersom infrastrukturen och pendlingsmöjligheterna utvecklas. GR avstyrker även att de samverkande kommunerna ska visa på att behovet av specifika utbildningar finns i samtliga kommuner och menar snarare att det inom en arbetsmarknadsregion är en styrka att kunna möta kompetensbehov som finns i en kommun med personal/elevunderlag från en eller flera av grannkommunerna. Att det i Skolverkets uppföljning 2014 framgår att 96 % av de svarande kommunerna redan samverkar sinsemellan antyder att det trots samverkan finns ett antal problem som sannolikt behöver alternativa åtgärder för att lösas, eftersom inte samverkan redan eliminerat problemen. Den mångåriga och frivilliga samverkan kring yrkesutbildningar för vuxna som har funnits i Göteborgsregionen har haft flera positiva synergieffekter, men 5
det krävs flera nycklar för att åstadkomma det som satsningarna på yrkesvux vill göra anspråk på och som man i mångt och mycket har lyckats med i vår region. GR föreslår att alternativa lösningar övervägs, såsom att t.ex. krav på motprestation från kommunerna skulle kunna tillgängliggöra ett bredare utbildningsutbud (eftersom statsbidraget inte täcker kostnaden för utbildningar inom resurskrävande yrkesområden behöver man kombinera statliga och kommunala medel för att kunna erbjuda utbildningar inom andra yrkesområden än vård och omsorg). En möjlig utgångspunkt till formulering skulle kunna vara att kommuner som ansöker om statsbidrag à 50 000:- /årsplats ska tillskjuta kommunala medel för yrkesinriktad utbildning motsvarande minst X 000:-/årsplats. 8.5.2 Regional samverkan om yrkesvux blir villkor för statsbidrag GR avstyrker förslaget att statsbidraget för yrkesinriktad vuxenutbildning på gymnasial nivå villkoras med att kommunerna planerar utbildningen i samråd med aktören med regionalt utvecklingsansvar i det eller de län som berörs. Istället förespråkar GR att planeringen av yrkesvuxutbudet ska göras i samråd med relevanta lokala och regionala aktörer samt utifrån befintliga strukturer och verktyg. Så länge kompetensplattformarna ser olika ut i olika regioner kommer sannolikt inte önskad effekt att uppnås genom krav på samråd med desamma. GR skulle se positivt på tillgängliggörandet av nationell statistik kring kompetensbehov på kommunal och/eller regional nivå. I samband med ett sådant arbete förespråkar GR att den nationella standard som gäller gällande yrken och utbildningar uppdateras för att mer motsvara dagens utbildningsutbud och arbetsmarknad. GR vill se en tydlig koppling mellan yrkesklassificeringar och utbildningsklassificeringar, så att matchningen mellan de båda tydligare kan göras och i viss mån automatiseras. 9 kap Fler behöriga till yrkeshögskolan GR ställer sig positiv till att utredningen föreslår åtgärder för att säkerställa innehållet i behörighetsgivande utbildning till yrkeshögskolan samt för att möjliggöra för fler att läsa inom yrkeshögskolan, framförallt att vägar för de som läst högskoleförberedande program inom gymnasiet föreslås. Däremot delar inte GR synen på att den föreslagna strukturen för hur detta ska åstadkommas är den bäst lämpade. 9.2.1 Statliga bidrag till behörighetsgivande förutbildningar GR ser positivt på samverkan mellan YH-aktörer och vuxenutbildningen stimuleras, inte minst eftersom regeringen i budgetpropositionen för 2016 aviserade att det ska införas en rättighetslagstiftning avseende behörighetsgivande kurser inom vuxenutbildningen. Däremot avstyrker GR förslaget om att behörighetsgivande yrkesutbildning på gymnasial nivå ska få erbjudas och betygsättas som ett parallellt utbildningsspår inom yrkeshögskolan. 9.2.2 Förutbildningar ska huvudsakligen vara kurser i yrkesämnen GR tillstyrker att utbildningarna i huvudsak ska bestå i yrkeskurser, men avstyrker att de inte får omfatta mer än 10 veckors utbildning. Det är positivt att utredningen förespråkar en utökning av utbildningstiden för förutbildningarna, men det förefaller inte vara tillräckligt om de ska motsvara ett gymnasialt yrkesprogram. Behörighetskraven till YH-utbildningar tenderar att skärpas och det ställs i allt större utsträckning krav på genomgånget yrkesprogram eller specifik inriktning i gymnasiet. GR är tveksam till att tio veckors förutbildning skulle kunna motsvara ett helt yrkesprogram. 6
GR ställer sig fundersam till att utredningen, utifrån sitt syfte att öka yrkesutbildningarnas attraktivitet, lyfter fram en alternativ utbildningsväg som enligt GRs bedömning inte kan motsvara de gedigna yrkesutbildningar och/eller yrkeserfarenheter andra elever på samma utbildning har med sig som förkunskap, genom att likställa dessa förkunskaper med tio veckors förutbildning. Risken är att det skulle skicka en signal inför gymnasievalet att yrkesprogrammen inte är ett attraktivt val, utan att de sökande istället för att läsa en tre år lång yrkesprogramsutbildning på gymnasieskolan skulle kunna läsa ett högskoleförberedande program och som vuxen välja att läsa in ett yrkesprogram under tio veckor för att sedan kunna göra samma karriärsval som yrkesprogramseleverna. Att inte heller deltagarna ska få de kompetenser de tillgodogör sig i en förutbildning formellt betygsatta, medför ett antal risker. Istället för att effektivisera utbildningsvägarna riskerar man att åstadkomma det motsatta genom att de vid ett ev. omval eller avhopp måste få kunskaperna validerade/prövade mot gymnasiebetyg inom vuxenutbildningen för att kunna visa på kompetensen i något annat sammanhang än just antagning till den aktuella yrkeshögskoleutbildningen. Inom vuxenutbildningen kan gymnasiekurser i sin helhet eller som delkurser erbjudas och betygssättas utifrån rådande betygssystem. 9.2.3 Uppdrag att främja utvecklingen av behörighetsgivande förutbildningar GR avstyrker förslaget om att Myndigheten för yrkeshögskolan ska främja utvecklingen av behörighetsgivande förutbildningar. Att konsekvensen av förslaget om förutbildningar till yrkeshögskolan är ett ökat statligt åtagande för yrkesutbildning på gymnasial nivå ser GR som positivt, men istället för att finansiera förutbildningarna genom att dra ner på antalet platser inom yrkeshögskolan föreslår GR utökat stöd till gymnasial yrkesutbildning för vuxna. Ersättningsnivåerna bör dock ses över, då de inte nödvändigtvis är att likställa med statsbidraget för yrkesvux. Den kalkyl som presenteras i utredningen utgår ifrån en kostnadsberäkning i departementspromemorian En stärkt yrkeshögskola ett lyft för kunskap (Ds 2015:41). Hänsyn tas dock inte till att den första kostnadsberäkningen är gjord utifrån utbildningsområdet data/it och antagandet om att dessa utbildningar skulle erbjudas på distans, till skillnad mot de skolförlagda yrkesutbildningar som utredningen förordar att förutbildningarna ska bestå i. Därför bör sannolikt kostnaden räknas upp innan den dubbleras med hänsyn till att utbildningslängden utökas från fem till tio veckor. Det är inte heller rimligt att anta att kostnaden för en tio veckor lång utbildning skulle vara att likställa med en fjärdedel av statsbidraget för yrkesvux, då det först i kombination med kommunala medel är tillräckligt för att arrangera yrkesutbildning inom samtliga yrkesområden. 10.2.2 Ändrade villkor för statsbidrag för yrkesvux Utifrån analysen kring konsekvenserna av ändrade villkor för statsbidrag för yrkesvux (s. 314) vill GR lyfta fram att den begränsande effekten i det kommunala självstyret kan bli mer långtgående än vad utredningen kommit fram till. Detta eftersom nyckeln till framgång inte enbart är samverkan i sig, utan även kombinationen av statliga och kommunala medel, för att kunna erbjuda resurskrävande utbildningar och bredare utbud i samverkan med andra kommuner. 7
10.3.2 Otraditionella utbildningsval i vuxen ålder GR vill framhålla följande angående analysen kring otraditionella val i vuxen ålder (s. 316). Benägenheten att göra otraditionella val i vuxen ålder är marginellt högre än i gymnasiet eftersom vuxna är något mer benägna att välja utbildning med målet att bli anställda snarare än för att förkovra sig i ett intresse. Att avhoppselever skulle slutföra sina studier inom vuxenutbildningen må vara hänt, men att de därefter skulle göra ett mer traditionellt val och slutligen hamna i skolans värld, som yrkeslärare, där de ska inspirera elever till otraditionella val förefaller mindre troligt. Alternativa vägar för att stimulera kompetensförsörjning inom vissa små yrkesområden GR vill framföra följande förslag till alternativa lösningar. Ett alternativ till branschskola är att inom befintligt system ansöka hos Skolinspektionen om att etablera en friskola för att i det reguljära systemet genomföra utbildningar i gymnasieskolan med rekryteringsbas från hela landet. Ett annat alternativ kan vara att staten finansierar en påbyggnad på de nationella program där smala yrkesutgångar förekommer med motsvarande 20 veckor och med det statsbidrag som föreslås utgå i försöksverksamheten. Medfinansieringen med den andra halvan skulle i så fall komma från branschen som ett led i dess kompetensförsörjningsstrategi. Medlemsföretag i organisationerna kan bilda en fond för att finansiera detta på liknande sätt som i t ex Danmark. Eftersom det är parterna på arbetsmarknaden som förhandlar om t ex löner och utbildningsavtal mm kan man tänka sig ett samhällskontrakt där staten står för halva utbildningskostnaden och arbetslivet för halva. Detta verkar kunna rymmas inom EUs statsstödsregelverk eftersom summan 50 000 kr föreslås med det motivet. Ett tredje alternativ finns sedan många år inom GR. Det innebär möjligheter att utfärda så kallad regional garanti för utbildning inom vissa små yrkesområden som arbetslivet uttrycker bör finnas kvar i regionen. Om endast en kommun anordnar utbildningen stödjer övriga kommuner inom samverkansområdet anordnarkommun om det finns tomma platser kvar när antagningen är gjord. Kostnaden för de tomma platserna fördelas enligt kommunernas invånarantal. Här råder ingen osäkerhet om vem som är huvudman för de elever som är antagna hos huvudmannen. 8