Avdelningen för arbetsterapi och gerontologi Carita Håkansson & Pia Hovbrandt

Arbetsterapeuters synpunkter på arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet - en alumniundersökning Avdelningen för arbetsterapi och gerontologi Carita Håkansson & Pia Hovbrandt Juli 2008 1

BAKGRUND Biggs (2005) kvalitetsmodell betonar studenternas lärande. Lärandet främjas av en bra lärandemiljö, i vilken pedagogik, examinationer, och arbetsklimat är viktiga beståndsdelar. En utbildning behöver dock kontinuerligt kvalitetsutvecklas och för att få underlag för detta behöver utbildningens kvalitet utvärderas. En sådan utvärdering kan enligt Biggs (2005) fokusera på olika aspekter. Den kan fokusera på kvalitén i relation till kostnaden och mäter då t ex andelen studenter som tar sin examen och andelen lärare med doktorsexamen. Ett exempel är den utvärdering Högskoleverket gör. En andra typ av utvärdering fokuserar på om utbildningen uppnår de utbildnings- och inlärningsmål som anges i kursplaner, utbildningsplanen samt i högskolelagen och högskoleförordningen. På arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet utvärderas och utvecklas varje kurs kontinuerligt. Programmet som helhet utvärderas när studenterna tar sin examen. En tredje typ av utvärdering fokuserar på om utbildningen gett studenterna redskapen som krävs för att de ska kunna omsätta sina kunskaper och färdigheter och lösa de problem som de möter som yrkesverksamma arbetsterapeuter. I de två sistnämnda typerna av utvärderingar ingår också att komma med förslag på hur utbildningen ska kvalitetsutvecklas för att bättre leva upp till utbildningsmålen. I den utvärdering som föreliggande rapport baseras på tillfrågades yrkesverksamma arbetsterapeuter, som tog sin arbetsterapeutexamen, för ett respektive ett och ett halvt år sedan. Frågeställningen var hur de uppfattar att arbetsterapeutprogrammet uppfyllde målen för högskoleutbildning samt om utbildningen gett dem de redskap som krävs för att de ska kunna omsätta sina kunskaper och färdigheter och lösa de problem som de möter som yrkesverksamma arbetsterapeuter. Högskolelagen (HL) och högskoleförordningen är två av de lagar som ytterst styr hur utbildningen ska utformas för att möta de krav som ställs på en legitimerad arbetsterapeut. När de tillfrågade arbetsterapeuterna i denna rapport var studenter på arbetsterapeutprogrammet skulle det enligt Högskolelagen utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen inom det område utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå (HL, 1992:1434). 2

Studenterna skulle enligt högskoleförordningen (SFS1993:10) ha: - förvärvat sådana kunskaper och färdigheter som fodras för att kunna arbeta självständigt som arbetsterapeut, - förvärvat kunskaper och färdigheter i arbetsterapeutiska behandlingsmetoder och kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet, - utvecklat sin självkännedom och förmåga till inlevelse och därigenom, med beaktande av etiskt förhållningssätt och en helhetsbild av människan, utvecklat sin förmåga till goda relationer med patienter och deras närstående, - förvärvat kännedom om förhållanden i samhället som påverkar människors hälsa samt kunna initiera och delta i hälsofrämjande och förebyggande arbete Arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet Arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet syftar till att studenterna ska få kompetens att utföra hälsofrämjande, rehabiliterande och habiliterande arbetsterapi med människor i alla åldrar på individ-, grupp- och samhällsnivå. Enligt Utbildningsplanen för arbetsterapeutprogrammet (2007) fokuseras sambandet mellan aktivitetsutförande och hälsa samt välbefinnande. Aktivitetsutförande innefattar både själva görandet och upplevelsen som följer meningen. Vidare studeras människans aktivitet och sambandet mellan meningsfull aktivitet och hälsa utifrån ett livsperspektiv, d v s som barn, ungdom, vuxen och åldrande människa. Förutom att utbildningen har sin utgångspunkt i det arbetsterapeutiska grundantagandet att människan av naturen är och vill vara aktiv har utbildningen en profilinriktning, aktivitetsvetenskap. Aktivitetsvetenskap ger underlag för förståelse av aktiviteters betydelse för människans hälsa och utveckling, förutsättningarna för delaktighet i samhället och stödjande miljöer för aktivitet och hälsa. Dessutom ska studenterna förvärva fördjupad och specifik kunskap om olika sjukdomar, skador och livssituationer för att kunna identifiera, analysera, förebygga och åtgärda aktivitetshinder och begränsningar som kan uppstå som en följd av något av detta. Studierna fokuserar vidare på hur den omgivande miljön möjliggör eller begränsar aktivitetsutförandet. Problem Baserat Lärande (PBL) har under många år varit den pedagogiska ansatsen vid många vårdutbildningar både i Sverige och i andra länder (Silén, Normann, & Sandén, 1989) och är den pedagogik som används på arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet. 3

PBL startades vid Mc Master University i Canada och PBL har varit föremål för ett flertal studier (Barrows & Tamblyn, 1980; Maudsley, 1999; Silén, 2000). I Sverige var Hälsouniversitetet i Linköping först med att använda PBL på arbetsterapeututbildningen (Kjellgren, Ahlner, Dahlgren & Haglund, 1993). En viktig grundtanke i PBL är studenternas undersökande förhållningssätt och det egna ansvaret för lärandet. Lärarna har rollen som vägledare. Målet med det problemorienterade arbetssättet är att främja möjligheterna för studenterna att uppnå de kunskaper och färdigheter som krävs för att arbeta självständigt som arbetsterapeut samt för att uppnå förmågan att lösa problem relevanta för arbetsterapeutisk verksamhet. Eftersom undervisningen utgår från situationer hämtade från verkligheten ges studenterna en större möjlighet att redan i undervisningen använda sin kunskap i motsats till en mer traditionell undervisning. Även om PBL har tydliga fördelar som pedagogisk ansats vid vårdutbildningar har även kritiska röster väckts (Moust, van Berkel & Schmidt, 2005). Kritikerna menar att lärarna måste vara uppmärksamma på de förändringar som görs i olika undervisningsmoment såväl som i basgruppernas arbete eftersom de på olika sätt påverkar lärandeprocessen. Några av de risker som finns är större basgrupper med över 10 deltagare där både en dynamisk grupprocess och lärandeprocess påverkas negativt t ex genom att studenter kan åka snålskjuts på andras insatser. Dessutom har varje individ mindre tid till egna frågor/reflektioner och diskussionerna riskerar att sakna det djup som krävs för ett optimalt lärande. De arbetsformer som tillämpas på arbetsterapeutprogrammet vid Lunds universitet är av varierande karaktär såsom föreläsningar, basgruppsmöten och seminarier. Under utbildningen förekommer också ett flertal praktiska moment där de teoretiska kunskaperna tillämpas i praktiska situationer. Förutom dessa praktiska moment har utbildningen 18 veckor verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på olika verksamheter i både kommuner och landsting. Termin 2 3 veckor i kommunal verksamhet Termin 3 5+5 veckor i landsting eller kommun (somatik/psykiatri) med inriktning på den vuxna människan i arbetsför ålder Termin 4 1 vecka inom vuxenhabilitering eller omsorg Termin 5 4 veckor inom äldreomsorg 4

Examinationer har betydelse för studenternas lärande genom att de styr vad, hur och när studenterna läser. Examinationer är en kvalitetskontroll, ett inlärningstillfälle och ger studenterna en möjlighet till återkoppling (Andersson et al., 1997; Gibbs & Simpson, 2004-2005). För att examinera både fakta- och förståelsekunskap som studenterna ska lära sig enligt kursmålen måste både typ av frågor och examination variera (McKeachie, 2002), vilket är fallet vid arbetsterapeutprogrammet i Lund där olika examinationsformer förekommer. De examinationsformer som används är trestegsexamination, skriftliga inlämningsuppgifter, uppsatser samt traditionella salsexaminationer på ffa faktakunskap. Utifrån ett studentperspektiv menar Olsson (1997) att examinationer mest är en kontroll av faktakunskaper, vilket ofta innebär en för låg förståelsenivå enligt Trowald (1997). Studenterna menar vidare i Olssons undersökning att undervisning ofta kommer i skuggan av examinationerna och att examinationerna sällan är ett inlärningstillfälle. Trowald (1997) menar att examinationer även bör ta hänsyn till högskolans övergripande mål genom att studenterna får en möjlighet att kritiskt både analysera och kommentera t ex forskningartiklar. Arbetsterapi De åtgärder arbetsterapeuten ansvarar för, såsom utredning/bedömning och behandling, vidtas för att förebygga, förbättra och kompensera nedsatt aktivitetsförmåga. Vidare arbetar arbetsterapeuten utifrån individens behov och önskemål och fokuserar på att individens egna resurser ska tas tillvara och utvecklas. Människors aktivitet används inom arbetsterapi dels som ett mål i sig, för att människor skall kunna göra vad de vill och behöver i livet, dels som ett medel, eller terapeutiskt redskap, för att nå dessa mål. Vidare ingår arbetsuppgifter såsom förebyggande arbete för riskgrupper i samhället, medverkan i bostadsplanering samt handledning av andra personalgrupper. Åtgärderna syftar till att öka individers och gruppers förutsättningar för ett aktivt och meningsfullt liv. Arbetsterapeuter är verksamma inom kommunernas äldre- och handikappomsorg och landstingens hälso- och sjukvård. Arbetsterapeuter arbetar inom hjälpmedelsverksamheten och inom statlig verksamhet med inriktning mot t ex arbetsrehabilitering, försäkringskassa och kriminalvård. Yrkesgruppen återfinns även inom privat verksamhet. 5

Professionell kompetens Arbetsterapeutprogrammet ska bidra till att studenterna utvecklar den professionella kompetens som krävs av en legitimerad arbetsterapeut. Nedanstående figur visar de komponenter som ingår i professionell kompetens enligt Forslund (2000). Figur 1. Komponenter i professionell kompetens (Forslund, 2000) Forslund menar att en utvecklad yrkesetisk kod exempelvis rör människosyn, förhållningssätt, ansvar, rättvisa, lojalitet och andra värdeaspekter som gäller arbetet. En teorigrund som är förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet är enligt Forslund ett system av generella teorier som beskriver de typer av fenomen som professionen fokuserar sitt intresse på. Med hjälp av denna teorigrund får den professionelle stöd i att handla på ett visst sätt. Skicklighet i de färdigheter och handlingar som yrket kräver motsvaras i modellen av en uppsättning av metoder för att utöva yrket. Forslund menar att den professionelle med teorin som grund utvecklar olika metoder att nå målen. En profession utmärks även av att en personlig profil utvecklas i förhållande till ovanstående komponenter. Den personliga profilen är underlag för val av handlingar och beslut i professionella situationer. En professionell yrkesutövare kännetecknas även av ständig granskning och värdering av det egna arbetet samt att vid behov förändra sina handlingar och beteenden. Professionell kompetens inbegriper dessutom ett ständigt pågående lärande och vilja att utveckla professionen (Forslund, 2000). Arbetsterapeutprogrammet ska enligt högskolelagen ha utvecklat förmåga till självständig och kritisk bedömning, kunskaper och färdigheter i arbetsterapeutiska behandlingsmetoder och kunskaper om förhållanden i samhället som påverkar människors hälsa. För detta krävs en kombination av en systematisk teorigrund som innebär kunskap om vad som ska göras 6

och en uppsättning av metoder som innebär färdigheter i hur det ska göras. Ett annat mål är att utveckla sin självkännedom och förmåga till inlevelse och därigenom, med beaktande av etiskt förhållningssätt och en helhetsbild av människan, utveckla sin förmåga till goda relationer med patienter och deras närstående vilket motsvarar yrkesetik i Forslunds modell. Med hjälp av dessa komponenter utvecklar studenten, enligt Forslund en personlig profil eller en yrkesidentitet/yrkesroll. I varje yrkessituation handlar arbetsterapeuten utifrån kunskaper, färdigheter och yrkesetik. SYFTE Utvärdera hur arbetsterapeutprogrammet, enligt nu yrkesverksamma arbetsterapeuter, uppfyller målen för en högskoleutbildning samt hur de uppfattar att deras kompetens motsvarar yrkeslivets krav. METOD De arbetsterapeuter som avslutat sin utbildning 2006 identifierades via LADOK och en enkät (bilaga 1) skickades till dessa 46 arbetsterapeuter ett eller ett och ett halvt år efter examen. För att kunna behandla enkäterna konfidentiellt och samtidigt kunna skicka ut en påminnelse till dem som inte svarat användes löpnummer på enkäterna. En påminnelse skickades ut efter en månad och 31 svarade, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 67 %. Enkäten bestod av 29 frågor med både öppna och slutna svarsalternativ. På de slutna frågorna fanns det antingen fem svarsalternativ med verbala beskrivningar på det första (inte alls) och det femte svarsalternativet (i stor utsträckning/väldigt mycket) eller två svarsalternativ (ja/nej). De fem svarsalternativen trikotomiserades i låg (1-2), medium (3) och hög (4-5) eller så räknades medelvärdet ut. Svaren på frågorna med fasta svarsalternativ bearbetades i Excel. I de öppna frågorna kunde arbetsterapeuterna dels beskriva det mest positiva med utbildningen och dels ge förslag på förändringar. Dessa svar bearbetades kvalitativt och används för att ytterligare belysa svaren på de slutna frågorna i resultatredovisningen. RESULTAT Samtliga arbetsterapeuter, som besvarade enkäten, var kvinnor och medelåldern var 32,3 år (23-49 år). De hade varit yrkesverksamma som arbetsterapeuter mellan 8 och 17 månader och 19 av dem verksamma inom kommunal verksamhet, 11 inom landsting och 1 inom privat sektor. 7

Anledningen till att de valde arbetsterapeututbildningen var intresse (n=24), att de inte kom in på sitt förstahandsval (n=6) eller att utbildningen leder till ett yrke (n=4). Tre av respondenterna har angivit flera anledningar till sitt utbildningsval. Om respondenterna hade påbörjat sin utbildning så skulle 13 absolut välja utbildningen även idag, 15 var osäkra om de skulle ha gjort samma val idag och 3 av dem skulle inte ha gjort detta val. På frågan om hur nöjda respondenterna var med sin utbildning svarade 10 att de var mycket nöjda, 19 var nöjda och 2 var missnöjda. En av de synpunkter som framkom var att kravnivån mellan de olika kurserna varierar för mycket. Någon föreslog att det ska vara högre krav redan från början av utbildningen. Något annat som efterlyses i kommentarerna var interprofessionella inslag under utbildningen. När det gäller examinationer ansåg cirka hälften (n= 16) av arbetsterapeuterna att de i hög grad fokuserade på sådana kunskaper som de behöver som yrkesverksamma. De flesta respondenterna (n=25) ansåg att bilden av yrket som de fick under utbildningen överensstämmer med den bild de har som yrkesverksamma men enligt kommentarerna blev bilden av vad en arbetsterapeut gör tydlig för dem alldeles för sent under utbildningen. Sju respondenter har gått någon form av vidareutbildning där flertalet var kortare kurser som t ex kurs i förflyttningsteknik. Två av respondenterna har påbörjat magisterstudier och ytterligare två avser att börja inom en treårsperiod. När det gäller forskarutbildning har inte någon påbörjat den men två avser att göra detta inom en treårsperiod. Det problembaserade lärandets betydelse för lärandet och yrkesutövningen Arbetsterapeuterna fick besvara några frågor om hur den pedagogik som användes på utbildningen främjat lärandet och utvecklat förmågor de har nytta av i sin yrkesutövning. Uppfattningen var att PBL har varit positiv för lärandet och när det gäller yrkesutövning var det framför allt förmågan att urskilja och lösa problem som utvecklades genom PBL (Figur 2). 8

PBL har utvecklat förmågan att samarbeta utvecklat förmågan att lösa problem utvecklat förmågan att formulera problem Hög Medium Låg utvecklat förmågan att urskilja problem främjat lärandet 0 10 20 30 40 50 60 70 80 % Figur 2. I vilken utsträckning PBL har utvecklat olika förmågor och främjat lärandet En kommentar var att PBL har gett mej verktyg att hålla tråden på möten, problemfokusering, problemlösning. En annan synpunkt som framkom var att det är viktigt att kombinera PBL med traditionell undervisning. Samma arbetsterapeut efterlyser föreläsningar om biomekanik, pedagogik, tekniker, rätt sittställningar. En viktig förutsättning för att PBL ska främja lärandet är att basgruppsarbetet inte bara innebär återrapportering av faktakunskap utan även fördjupad diskussion. En av arbetsterapeuterna menar, det kan göras genom att pressa på mer när det gäller basgrupper så att det inte blir upprepning av det man läst i en bok utan en diskussion på ett djupare plan. Kunskaper och kompetens utbildningen gav i förhållande till yrkeslivets krav och målen för högskoleutbildning Arbetsterapeuterna fick också besvara frågor om hur de uppfattar att den kompetens som utbildningen gav motsvarar yrkeslivets krav samt uppfyller målen för högskoleutbildning. 9

Vetenskaplig teori/metod Färdighet/praktiskt kunnande Hög Medium Låg Arbetsterapi teori 0 10 20 30 40 50 60 70 80 % Figur 3. Yrkeslivets krav i relation till kunskaper från utbildningen Majoriteten av arbetsterapeuterna bedömde att kunskaperna i arbetsterapiteori och vetenskaplig teori/metod i hög grad överensstämmer med yrkeslivets krav. Däremot då det gäller färdighet/praktiskt kunnande så ställer yrkeslivet högre krav än vad arbetsterapeuterna tyckte att utbildningen gett dem kompetens att möta (Figur 3). Denna uppfattning stämmer väl överens med de kommentarer arbetsterapeuterna skrivit. Däremot tyder kommentarerna på att då praktiska moment förankrades i arbetsterapiteori medförde det en större säkerhet i yrkesutövningen t ex då skapande aktiviteter förankrades teoretiskt. Olika utbildningsfaktorers betydelse för yrkesutövningen Medstudenterna Lärarnas kompetens och engagemang Självstudier Verksamhetsförlagd utbildning Färdighetsträning Muntlig framställning Hög Medium Låg Skriftlig presentation Kritiskt tänkande Forskninganknytning 0 20 40 60 80 100 120 % Figur 4. Olika utbildningsfaktorers betydelse för yrkesutövningen Därefter fick arbetsterapeuterna bedöma vilken betydelse olika utbildningsfaktorer har för yrkesutövningen. Den faktor som de bedömde som viktigast var den verksamhetsförlagda utbildningen, därnäst kommer kritiskt tänkande, lärarnas kompetens och engagemang samt 10

självstudier. Det arbetsterapeuterna bedömde som minst viktigast var forskningsanknytningen. Några av arbetsterapeuterna kommenterar att lärarna är engagerade och inspirerande. Det framkom bland kommentarerna synpunkter som direkt kunde härledas till hur lärarna undervisar. Kritik riktas t ex mot att lärarna ibland fokuserar för mycket på forskningsresultat utan att hjälpa studenterna att förstå hur dessa kunskaper ska kunna användas i arbetet som arbetsterapeut. Förslag på förändringar är t ex att lärarna ska göra någon form av verksamhetsförlagd utbildning en gång per termin och att fler yrkesverksamma arbetsterapeuter ska föreläsa. Flera av arbetsterapeuterna kommenterar att kombinationen av föreläsningar, färdighetsträningar, basgrupper och verksamhetsförlagd utbildning är positiv. Någon arbetsterapeut lyfter samarbetet med studiekamraterna som något av det mest positiva med utbildningen, en annan kommenterar den goda sammanhållningen. Kommentarerna pekar på att en av de mest positiva delarna i utbildningen är den verksamhetsförlagda utbildningen och någon tycker att det var då samt i de praktiska momenten hon lärde sig mest. Resultatet på frågan som redovisas i figur 4 kring verksamhetsförlagd utbildning stärks ytterligare av kommentarerna som understryker behovet av att utöka den verksamhetsförlagda utbildningen. Kompenserande åtgärder Förbättrande åtgärder Yrkesliv Utbildning Hälsofrämjande åtgärder 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 Medelvärde Figur 5. Förhållandet mellan den kompetens utbildningen gav och yrkeslivets krav när det gäller att identifiera behovet av kompenserande, förbättrande och hälsofrämjande åtgärder Arbetsterapeuterna bedömde att överensstämmelsen mellan den kompetens utbildningen gav och yrkeslivets krav var ganska god då det gäller att identifiera behov förbättrande och 11

hälsofrämjande åtgärder. Deras bedömning var däremot att utbildningen borde ge bättre kompetens att bedöma behovet av kompenserande åtgärder. Erbjuda hälsofrämjande åtgärder Klienten ska uppnå balans i livet Föreslå tekniska hjälpmedel Föreslå åtgärder för anpassning av miljön Utveckla eller bibehålla förmågan till aktivitet/delaktighet Utveckla eller bibehålla funktioner Yrkesliv Utbildning 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 Medelvärde Figur 6. Förhållandet mellan den kompetens utbildningen gav och yrkeslivets krav när det gäller att genomföra arbetsterapeutiska åtgärder Skillnaden mellan den kompetens utbildningen gav och yrkeslivets krav när det gäller att genomföra arbetsterapeutiska åtgärder är störst när det gäller att föreslå tekniska hjälpmedel men också stor när det gäller åtgärder som syftar till att utveckla eller bibehålla aktivitets- och funktionsförmåga samt anpassning av miljön. Däremot är överensstämmelsen god då det gäller hälsofrämjande åtgärder och åtgärder som syftar till att klienten ska uppnå balans i livet. Sammanfattningsvis visade resultatet att utbildningen gett arbetsterapeuterna bra redskap för att göra bedömningar av människors aktivitetsproblem men att de däremot saknade övning i hur de rent konkret ska göra för att möjliggöra för människor att utföra önskade aktiviteter. Detta handlar t ex om genomföra ADL-träning, meka med rullstolar, använda liftar och träning i att handleda personal. De utbildningsinslag som arbetsterapeuterna menar skulle kunna bidra till detta är dels mer verksamhetsförlagd utbildning och dels flera utbildningsinslag med praktisk inriktning som t ex färdighetsträningar. 12

DISKUSSION Forslund menar att den professionelle får stöd i den systematiska teorigrunden för sitt handlande men att det även krävs en uppsättning metoder för att kunna utöva yrket. Resultatet av undersökningen visade att det finns både styrkor och brister i den professionella kompetens som arbetsterapeutprogrammet gav respondenterna i förhållande till yrkeslivets krav. Arbetsterapeuterna bedömer att de har en god systematisk teorigrund. Arbetsterapeuterna bedömer däremot att de inte vet hur den uppsättningen av metoder som de har kunskap om ska användas dvs. de har inte tillräckliga färdigheter och tillräckligt praktiskt kunnande i relation till yrkeslivet krav. Systematisk teorigrund Arbetsterapeuterna bedömer att de har en god systematisk teorigrund när det gäller arbetsterapeutisk teori. Vi tolkar detta som att arbetsterapeuterna vet vad som är yrkets ansvarsområde. Den utbildningsfaktor som arbetsterapeuterna bedömer ha minst betydelse för yrkesutövningen är forskningsanknytningen, vilken kan ses som en del av den systematiska teorigrunden. Enligt högskolelagen ska utbildningen utveckla förmågan att följa kunskapsutvecklingen inom arbetsterapi samt förmågan till informationsutbyte på vetenskaplig nivå och kravet på en högskoleutbildning är alltså forskningsanknytning. Den forskning som studenterna tar del av under utbildningen behöver därför sättas in i ett för studenterna meningsfullt sammanhang. Det innebär att studenterna bör uppfatta att den forskning som bedrivs och de forskningsresultat som de tar del av bidrar till att öka deras kunskap men också till en förståelse för hur de ska använda dessa kunskaper i yrkesutövningen. Uppsättning metoder Resultatet visar att arbetsterapeuterna önskar mer VFU och mer färdighetsträning vilket är några av de utbildningsfaktorer som, enligt dem, har stor betydelse för yrkesutövningen. Arbetsterapeuterna tyckte inte att utbildningen gav tillräckliga kunskaper om hur de som arbetsterapeuter identifierar och genomför kompenserande och förbättrande åtgärder. Däremot menade arbetsterapeuterna att de har högre kompetens avseende identifiering av hälsofrämjande åtgärder och genomförande av åtgärder inom detta område än vad yrkeslivet kräver. Enligt högskoleförordningen ska programmet utbilda studenter som kan initiera och delta i hälsofrämjande och förebyggande arbete och utbildningen måste ge studenterna redskap för detta även om inte yrkeslivet idag kräver det. En utbildning måste utbilda 13

framtidens arbetsterapeuter som har beredskap att även driva yrkesutvecklingen framåt. Därför är denna diskrepans inte något som behöver åtgärdas enligt vår mening. Däremot när det gäller att identifiera och genomföra förbättrande och kompenserande åtgärder bör programmet sträva efter en större överensstämmelse mellan arbetsterapeuternas kompetens och yrkeslivets krav. Enligt Kolbs modell för inlärning (1984) måste ett abstrakt tänkande kombineras med praktiskt handlande, konkret upplevelse och reflektion och vår tolkning av ovanstående resultat är att utbildningen inte i tillräckligt stor utsträckning möjliggör denna process och framför allt är det reflektion som saknas. Enligt vår mening behöver inte utbildningen innehålla fler praktiska moment d v s mer färdighetsträning och VFU men för att utbildningen ska ge studenterna den handlingsberedskap de behöver som yrkesverksamma måste de praktiska momenten kombineras med reflektion. I utvärderingen framkom önskemål om högre krav på programmet. Vi tolkar detta önskemål som att studenterna inte ges möjlighet att förstå hur arbetsterapi ska utföras och att koppling mellan teori och praktiskt handlande inte blir tillräckligt tydlig, vilket vi tror kan tillgodoses genom praktiskt handlande i kombination med reflektion. För att djupinlärningen ska främjas är både den teoretiska utbildningen, de praktiska momenten och VFU, där färdigheter prövas, viktiga beståndsdelar. Studenterna verkar, enligt resultatet av denna undersökning, behöva vägledning för att kunna göra kopplingen mellan det mer abstrakta (teori) och det konkreta (färdigheter). Det är heller inte de yrkesverksamma arbetsterapeuterna som handleder studenterna på VFU som har ansvaret för att tydliggöra denna koppling utan det är universitets lärare. Utbildningen måste därför ha en struktur där reflektion fokuseras i uppgifter, utgångspunkter, seminarier och examinationer så att djupinlärning uppnås. Resultaten av utvärderingen visar vidare att den pedagogik som utbildningen baseras på, d v s PBL, utvecklat förmågan att urskilja och lösa problem samt främjat lärandet. Dock menar vi att PBL borde i ännu högre utsträckning än idag kunna bidra till en reflektion kring hur den systematiska teorigrunden och uppsättningen av metoder rent konkret kan användas i yrkesutövningen. En kontinuerlig feedback bidrar också till inlärning. Det är därför också viktigt att feedback ges tillräckligt ofta, är tillräckligt detaljerad och att den relateras till både kunskaper och färdigheter. Dessutom måste feedback ges när den kan gagna ett fortsatt lärande (Gibbs & Simpson, 2004-05). Det innebär att feedback inte endast kan ges när kursen är slut utan möjligheten till fortsatt vägledning måste finnas så att studenten uppfattar att kursens mål är möjliga att uppnå med hjälp av denna feedback kombinerat med vägledning. 14

Kombinationen av en systematisk teorigrund och en uppsättning av metoder bidrar till den personliga profilen och alla tre är viktiga komponenter i den professionella kompetensen enligt Forslund (2000). I resultatet efterlystes interprofessionella inslag i programmet och sådana kan bidra till att ytterligare utveckla den personliga profilen och handlingsberedskapen då studenterna i interprofessionell kommunikation både behöver kunna verbalisera vad de gör och hur arbetsterapeuter arbetar. Även om denna utvärdering inte har fokuserat yrkesetik menar Forslund att även denna aspekt har betydelse för den professionella kompetensen. För att studenter redan i början av utbildningen ska känna trygghet i att utbildningen kommer att ge dem en grundläggande professionell kompetens vore det önskvärt att utbildningen startar med en introduktion innehållande vad en högskoleutbildning innebär och vad utbildningen innehåller och hur detta bidrar till att utveckla den professionella kompetensen. Dessutom bör introduktionen bidra till att studenterna förstår hur den valda pedagogiken kan bidra både till deras lärande och till utveckling av professionell kompetens. Utbildningens intention är att utbilda arbetsterapeuter som kan skapa framtidens arbetsterapi men de studenter som går ut möter nutidens arbetsterapi och upplever inte att bilderna av yrket stämmer överens eller att de har redskap att lösa nutidens problem. Att tidigt fokusera hur en professionell kompetens utvecklas leder förhoppningsvis till en större handlingsberedskap att möta både dagens och framtidens aktivitetsbehov såväl på individnivå som på grupp- och samhällsnivå. Målet för en grundutbildning är att lägga grunden för den professionella kompetensen men önskvärt är att den fortsätter att utvecklas som en del i ett livslångt lärande. 15

REFERENSER Andersson, L., Bauer, M., Bäckström, A., Degerblad, J-E., Ekendahl, A., Malmgren, G., Silén, C., & Trowald, N. (1997). Examinationen i högskolan, Slutrapport från Högskoleverkets examinationsprojekt. Högskoleverket, 1997:39 R. Barrows, H., & Tamblyn, R. (1980). Problem-based leraning. An approach to medical education. New York: Springer Publishing Company. Biggs, J. (2005). Teaching for quality learning at university (2nd Ed). Bershire: Open University Press. Forslund, K., Jacobsen, M. (2000). Professionell kompetens hos pedagoger inom förskolan. Linköpings universitet. Institutionen för beteendevetenskap. Gibbs, G. & Simpson, C. (2004-05). Conditions under which assessment supports students learning. Learning and teaching in higher education, 1, 1-31. Högskoleförordningen. SFS 1993:10, Högskolelagen. SFS 1992:1434, 1 kap. 8. Kolb, D. A. (1984). Experiential learning: experiences as the source of learning and development. Englewood Cliffs, N. J: Prentice-Hall Cop. Kjellgren, A., Ahlner, J., Dahlgren, LO., & Haglund, L. (1993). Problembaserad inlärning erfarenheter från Hälsouniversitetet. Lund: Studentlitteratur. Maudsley, G. (1999). Do we mean the same thing by Problem-based learning? A review of the consepts and formulation of the ground rules. Academic Medicine, 74:2, 178-85. McKeachie, W. (2002). McKeachie s teaching tips. Strategies, research, and theory for college and university teachers. Boston: Houghton Mifflin Company. Moust, J., van Berkel, H., & Schmidt, H. (2005). Signs of erosion: reflections on three decades of problem-based learning at Maastricht University. Higher education, 50, 665-683. Olsson, N. (1997). Examination vid universitet och högskolor. Högskoleverket, 1997: 10 S. Silén, C., Normann, S., & Sandén, I. (1989). Problembaserad inlärning en beskrivning av ideologi och pedagigisk referensram. Linköping: Hälsouniversitetet. Silén, C. (2000). Mellan kaos och kosmos om eget ansvar och självständighet i lärande. Linköpings universitet: Department of Behavioural Sciences, Doctoral thesis, n 73. Trowald, N. (1997). Råd och idéer för examination inom högskolan. Högskoleverket, 1997:14 R. Utbildningsplan, Arbetsterapeutprogrammet. (2007). http://portal.arb.lu.se/atprog/200702/uk_planer/utbildnplan_arbetsterapeutprogrammet.pdf 16