Färre alkoholkonsumenter och minskat drickande

Färre alkoholkonsumenter och minskat drickande Alkoholkonsumtionen bland elever i årskurs 9 har minskat dramatiskt under 2000-talet. Konsumtionen är idag den lägsta sedan början på 1970-talet medan andelen som aldrig druckt alkohol är den högsta. Även i gymnasiets år 2 minskar drickandet. Text Håkan Leifman Andel elever i årskurs 9 som uppger att de dricker alkohol har förändrats markant över tid. Som framgår av figur 1 var det fler niondeklassare under 1970- talet som var alkoholkonsumenter än under senare år. Mellan 80-talets mitt och 90-talets slut var minskningen mindre påtaglig, men sedan 2000 har trenden bland niondeklassarna varit tydligt nedåtgående. År 2000 var ca 80 procent av eleverna i årskurs 9 alkoholkonsumenter, år 2012 var andelen 56 procent (54 % pojkar, 58 % flickor) vilket är de lägsta uppmätta nivåerna sedan starten av mätningarna år 1971. Även bland eleverna i gymnasiets år 2 har andelen alkoholkonsumenter minskat sedan startåret 2004; från ca 90 procent 2004 till 82 procent 2012 med små skillnader mellan pojkar och flickor. Medan de långsiktiga förändringarna är att betrakta som statistiskt säkerställda är i regel så icke fallet när det gäller skillnaderna mellan pojkar och flickor. Beräkningarna av den totala uppgivna årskonsumtionen av alkohol bland niondeklassarna omfattar undersökningarna genomförda 1977 2012. Uppgifter från åren 1983 1985 saknas eftersom genomsnittskonsumtionen inte beräknades dessa år. För gymnasiet finns, som för övriga mått, data från och med 2004. Figur 2 visar utvecklingen av den uppgivna årskonsumtionen mätt i liter ren (100 %) alkohol. Som framgår av figuren sjönk konsumtionen bland niondeklassare i slutet av 1970-talet och början av 80-talet för att därefter under resterande 80-talet ligga kvar på en relativt oförändrad låg nivå. Under 1990-talet började konsumtionen öka, en ökning som accentuerades under andra halvan av 90-talet. För pojkarna nåddes konsumtionstoppen år 2000. Därefter har konsumtionen gradvis sjunkit (se också tabell 1a). För flickorna fortsatte konsumtionen att stiga fram till och med 2005. Därefter har även flickornas konsumtion sjunkit, i stort sett för varje år. I 2012 års undersökning sjönk således konsumtionen ytterligare och låg detta år för pojkarna på ca 2,3 liter och för flickorna på ca 1,6 liter ren alkohol. Utvecklingen under perioden 2000 2012 framgår vidare av tabell 1a. Under denna period har pojkarnas Ω Alkohol & Narkotika Nr 3/2013 5

Figur 1. Andelen alkoholkonsumenter i årskurs 9 och gymnasiets år 2 efter kön. 1971 2012. Procent 100 80 60 40-75 -80-85 -90-95 -00-05 -10, åk 9, Gy 2, åk 9, Gy 2 Figur 2. Den beräknade genomsnittliga årskonsumtionen mätt i liter ren alkohol (100%) i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2 efter kön. 1977 2012. Liter 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 80-85 -90-95 -00-05 -10, åk 9, Gy 2, åk 9, Gy 2 År År konsumtion sjunkit med 57 procent och flickornas med 43 procent. Som också framgår av figuren och tabell 1b har även konsumtionen bland gymnasieelever sjunkit men efter 2006. Nedgången uppgår till ca 25 procent bland både pojkarna och flickorna (2006 2012). Av figur 2 framgår också att konsumtionsnivåerna är mycket högre, ungefär dubbelt så höga, i gymnasiets år 2 jämfört med årskurs 9. Det bör också i detta sammanhang nämnas att alkoholkonsumtionen även sjunkit bland de elever som dricker alkohol, en grupp som alltså utgör en över tid allt mindre andel av samtliga elever. Konsumtionsnedgången är för pojkarna i denna grupp ca 36 procent och för flickorna ca 20 procent från 2000 till 2012. Motsvarande minskningar i gymnasiet är ca 20 procent för båda könen. Att utvecklingen av alkoholkonsumtionen och andelen högkonsumenter följs åt framkommer tydligt i tabellerna 2a-b där, förutom andel högkonsumenter, också andelen riskkonsumenter (enligt måttet med hög volym konsumerad alkohol eller månatlig intensivkonsumtion) samt andelen med månatlig intensivkonsumtion redovisas. Alla dessa indikatorer visar således entydigt på samma nedåtgående trend. Exempelvis har andelen riskkonsumenter sjunkit med över 50 procent för pojkarna och med ca 30 procent för flickorna i årskurs nio under perioden 2000 2012. Motsvarande minskningar i gymnasiet från toppåret 2006 är 17 respektive 15 procent (och från 2004 2012: 12 respektive 4 procent). En viktig fråga som diskuterats flitigt under senare år är om den nedgång i konsumtion som ägt rum bland unga inneburit en kollektiv förskjutning nedåt i nivå för i stort sett alla konsumtionsgrupper eller om nedgången är större i vissa grupper än i andra. Ibland har begreppet polarisering använts, vanligen med den innebörden att skillnaderna mellan alkoholvanegruppen ökat över tid (ökad spridning) som ett resultat av att den stora majoriteten dricker mindre, men att en liten minoritet med hög alkoholkonsumtion dricker mer (t ex de 5 procent med högst alkoholkonsumtion och med största ansamling av olika riskfaktorer). En studie med skoldata från Stockholms stad under åren 2000 2010 indikerar en sådan utveckling, framförallt bland pojkar i årskurs nio (Hallgren m fl, 2012). Frågan är dock hur det ser ut i hela landet 6 Alkohol & Narkotika Nr 3/2013

Tabell 1a. Uppskattad årskonsumtion av respektive alkoholdryck och totalt i årskurs 9, i liter ren alkohol (100 %), efter kön. 2000 2012. Åk 9 Sprit Vin Blanddrycker Starköl Folköl Totalt 2000 1,6 0,2 0,9 1,4 1,3 5,4 2001 1,5 0,2 1,0 1,4 1,0 5,1 2002 1,2 0,2 0,9 1,2 0,9 4,4 2003 1,0 0,1 0,9 1,3 0,7 4,1 2004 1,0 0,1 0,9 1,4 0,6 4,0 2005 1,1 0,1 1,0 1,3 0,4 3,9 2006 1,3 0,1 0,9 1,4 0,4 4,1 2007 1,0 0,1 0,7 1,3 0,3 3,4 2008 1,0 0,1 0,7 1,3 0,4 3,5 2009 1,1 0,1 0,8 1,4 0,4 3,8 2010 0,9 0,1 0,6 1,1 0,4 3,1 2011 0,9 0,1 0,6 1,0 0,3 2,9 2012 0,7 0,1 0,5 0,7 0,3 2,3 2000 1,1 0,3 0,7 0,5 0,4 2,9 2001 1,1 0,2 0,7 0,5 0,4 2,9 2002 1,1 0,2 0,7 0,6 0,4 3,1 2003 0,9 0,2 0,8 0,6 0,4 2,9 2004 0,9 0,2 0,9 0,7 0,3 3,0 2005 1,1 0,2 1,0 0,8 0,2 3,3 2006 1,1 0,2 0,9 0,6 0,2 3,0 2007 0,9 0,1 0,7 0,6 0,2 2,5 2008 1,0 0,2 0,7 0,5 0,2 2,7 2009 0,8 0,2 0,7 0,4 0,2 2,3 2010 0,7 0,2 0,6 0,5 0,2 2,1 2011 0,7 0,1 0,6 0,3 0,2 1,9 2012 0,5 0,1 0,6 0,3 0,1 1,6 Tabell 1b. Uppskattad årskonsumtionen av respektive alkoholdryck och totalt i gymnasiets år 2, i liter ren alkohol (100 %), efter kön. 2004 2012. Gy 2 Sprit Vin Blanddrycker Starköl Folköl Totalt 2004 1,8 0,2 1,2 3,0 0,9 7,1 2005 1,8 0,2 1,2 3,1 0,8 7,1 2006 1,9 0,2 1,4 3,3 0,8 7,7 2007 2,0 0,2 1,1 3,3 0,7 7,3 2008 1,8 0,2 1,0 2,9 0,6 6,5 2009 1,6 0,2 1,0 3,0 0,7 6,5 2010 1,6 0,2 0,9 3,0 0,6 6,4 2011 1,5 0,2 0,8 2,9 0,6 6,0 2012 1,5 0,2 0,9 2,6 0,5 5,7 2004 1,0 0,5 1,3 0,9 0,3 4,0 2005 1,1 0,5 1,4 1,2 0,3 4,5 2006 1,3 0,5 1,4 1,1 0,3 4,6 2007 1,3 0,5 1,1 1,1 0,2 4,3 2008 1,2 0,6 1,1 0,9 0,2 3,9 2009 1,2 0,7 1,2 1,0 0,2 4,2 2010 1,2 0,6 1,2 0,9 0,2 4,0 2011 0,9 0,6 1,1 0,6 0,2 3,4 2012 0,9 0,6 1,2 0,6 0,2 3,4 utifrån CAN-data. Här pågår studier och bilden är tämligen komplex. Den övergripande bilden är dock, såsom framkom i den senaste rapporten om skolelevers drogvanor, en nedgång i konsumtionsnivå i alla grupper, det vill säga från de som dricker små till de som dricker stora mängder (se Leifman, 2013). Någon polarisering i termer av ökad konsumtion bland de som dricker mest och minskad konsumtion bland övriga har således inte ägt rum. Det bör nämnas att en liknande bild tecknas om man istället delar in materialet i hundradelar (percentiler): alla grupper som dricker (även den högsta procenten) uppvisar nedgångar under denna tidsperiod. Analyserna rymmer flera andra resultat som ger ytterligare nyanseringar av tolkningen av utvecklingen sedan år 2000. Det framkommer tydligt att nedgången i absoluta tal (i volym) ökar med ökad konsumtionsnivå. Den grupp som uppvisat den största nedgången återfinns således bland de elever som dricker mest (t ex de fem procent med högst årlig konsumtion). Förändringar i absoluta tal är en sak, en förändring i relativa (procent) en annan. Nedgången i relativa termer har varit som störst i lågkonsumtionsgrupperna och som minst bland högkonsumtionsgrupperna. De högsta fem procenten uppvisar en minskning med 34 procent, näst högsta gruppen (percentilerna 90 95) 51 procent. Detta kan jämföras med exempelvis mittengruppen, grupp 10, (percentilerna 45 till 50) med initialt mycket lägre konsumtion men där nedgången uppgår till 98 procent. Tendenser till samma utveckling framkommer också bland gymnasieeleverna från 2004 till 2012: störst absolut minskning i de högre grupperna men störst relativ minskning i de lägre konsumtionsgrupperna. Men Ω Alkohol & Narkotika Nr 3/2013 7

Tabell 2. Andelen elever i årskurs 9 respektive Gy 2 med månatlig intensivkonsumtion, högkonsumenter och riskkonsumenter. Procentuell fördelning efter kön. Årskurs 9 åren 2000 2012, Gy 2 åren 2004 2012. Andel med månatlig intensivkonsumtion a) Andel högkonsumenter b) Andel riskkonsumenter c) Åk 9 2000 32,9 14,9 34,9 2001 31,0 14,1 32,7 2002 29,1 12,6 30,8 2003 25,7 11,4 27,3 2004 25,4 11,2 27,2 2005 25,2 10,3 26,1 2006 23,9 10,4 25,1 2007 23,3 9,3 24,5 2008 24,5 9,5 25,6 2009 23,8 10,3 24,9 2010 20,2 7,7 21,1 2011 18,4 7,1 19,8 2012 15,9 6,1 16,6 2000 23,3 11,4 25,3 2001 25,6 11,7 27,2 2002 24,8 12,1 26,2 2003 23,6 10,7 25,2 2004 23,0 12,5 24,8 2005 23,0 13,9 25,3 2006 22,3 11,3 23,9 2007 22,7 9,5 23,6 2008 25,0 11,0 25,9 2009 22,8 8,6 23,6 2010 20,4 8,1 21,1 2011 19,7 7,3 20,7 2012 17,0 6,2 17,7 Gy 2 2004 48,9 20,7 50,4 2005 50,1 20,9 51,2 2006 51,7 23,7 53,7 2007 52,0 21,2 53,4 2008 50,8 18,8 51,9 2009 47,5 18,7 48,8 2010 47,7 19,1 49,1 2011 47,0 17,3 48,5 2012 43,0 15,5 44,5 2004 37,9 15,9 39,6 2005 42,4 18,9 44,4 2006 42,2 20,2 44,6 2007 43,1 18,1 44,6 2008 42,5 16,1 43,9 2009 42,4 17,9 44,1 2010 44,9 16,6 45,8 2011 39,3 13,7 40,3 2012 36,7 14,2 38,1 a) Minst en flaska vin eller motsvarande vid samma tillfälle. b) minst 14 standardglas/vecka, flickor minst 9 standardglas/vecka. c) minst 14 standardglas/vecka, flickor minst 9 standardglas/vecka eller månatlig intensivkonsumtion denna förändring är mycket svagare än i årskurs 9. Gymnasieeleverna uppvisar inte heller lika stor konsumtionsnedgång totalt sett. Ytterligare ett viktigt resultat av dessa analyser är att den stora konsumtionsnedgången främst ägt rum i de högsta konsumtionsintervallen. De högsta fem procenten svarar för 27 procent av den totala minskade volymen konsumerad alkohol och de högsta 10 procenten för 44 procent. De högsta 50 procenten (medianen och uppåt) svarar för 97 procent av nedgången. I gymnasiet svarar, på motsvarande sätt, de olika grupperna för något mindre andel av totalminskningen: 23 (topp 5 %), 36 (topp 10 %) respektive 86 procent (topp 50 %). Den stora ökningen av andelen icke-konsumenter bidrar således inte nämnvärt till den stora volymminskningen. Som tidigare nämnts består materialet av årligen upprepade tvärsnittsundersökningar. Det går således inte att följa en och samma individ över tid. Men det är ändå högst sannolikt att de som inte dricker alkohol idag annars (tidigare år) skulle ha gjort det i små mängder. Den osökta fråga som följer av ovan redovisade nedgångar är vad detta beror på. Här finns inget givet svar. Sannolikt samvarierar flera faktorer som sammantaget gett upphov till stora förändringar på relativt kort tid. Det pågår också för närvarande omfattande studier på dessa data för att försöka bringa större klarhet i olika faktorers potentiella påverkan. Medan vissa faktorer på detta sätt sannolikt kan stärkas kommer andra att kunna avfärdas som tänkbara bidragande faktorer till minskningen. Nedan kommenteras vissa av de faktorer som brukar lyftas fram i detta 8 Alkohol & Narkotika Nr 3/2013

sammanhang. Flera av dessa är inte ömsesidigt uteslutande utan de påverkar varandra på olika sätt. Ungdomstrender. Nedgången i alkoholkonsumtion gäller inte bara Sverige utan även vissa andra länder i Europa, såsom Norge och Finland. Även USA visar nedgångar. Mycket tyder dock på att nedgången i Sverige varit större än i flertalet andra europeiska länder som redovisar minskningar (se ESPAD, 2012). Detta kan tyda på att det finns en i grunden generell trend i riktning mot minskat alkoholbruk bland unga i västvärlden och att denna, i kombination med andra inhemska faktorer, bidragit till en ännu större nedgång i Sverige. Ökad restriktivitet bland föräldrarna. Våra data visar här på en kraftigt ökad restriktivitet bland föräldrarna i att köpa ut och bjuda sina barn på alkohol, åtminstone enligt de svar som eleverna lämnar i enkäterna. Det återstår dock att studera om detta i sig bidragit till nedgången men sanno likt är det en av flera påverkansfaktorer. Förlängd ungdomstid. Ungdomar flyttar senare hemifrån idag än tidigare och ägnar också mycket tid åt dataspelande hemma. Tillsammans med föräldrars ökade restriktivitet, och möjlighet till kontroll, kan detta ha bidragit till nedgången både i årskurs 9, gymnasiet men också i gruppen unga vuxna i 20-årsåldern. Narkotikabruk istället för alkoholbruk? En fråga som ofta ställs är om de olika drogerna (substanserna) hänger ihop såtillvida att när en minskar/ökar så minskar/ökar också en annan. Sett under ett längre tidsperspektiv finns sådana samband. Analyser av data från 2000 visar dock att den totala droganvändningen alkohol och/eller narkotika och/eller tobak sjunkit. Den kraftigt minskade alkoholkonsumtionen har således inte ersatts av en liknade ökning av andra droger. Summan av lasterna är inte konstant. Genomförda insatser. Relativt sett mycket resurser har satsats under de senaste ca tio åren på att förebygga alkoholproblem, inte minst med fokus på unga och frågan har fått relativt sett mycket uppmärksamhet, exempelvis i media. Dessa förebyggande satsningar, som ofta varit lokala, kan sammantaget ha bidragit till minskningen. Ökat antal ungdomar med invandrarbakgrund. Fler ungdomar över tid har invandrarbakgrund, många från kulturer med återhållsamma alkoholvanor. Detta bör rimligtvis ha bidragit till lägre andel över tid men kan inte förklara lejonparten av den stora nedgången som ägt rum i stort sett år efter år. Ökad andel som inte dricker alkohol. Nästan varannan pojke och flicka i årskurs 9 dricker inte alkohol och många andra dricker små mängder. Detta kan visserligen ses som ett resultat av den lägre konsumtionen och därmed betraktas som en effekt, och inte en orsak, till nedgången. Men det är också möjligt att den stora andelen som idag inte dricker också i sig ytterligare driver på utvecklingen i riktning mot lägre alkoholkonsumtion och fler som inte dricker. Detta är rimligt, inte minst i ljuset av att drickandet är en kollektivt företeelse. Åtminstone torde valet för unga att dricka mindre eller inte alls ses som mer attraktivt jämfört med exempelvis år 2000, då endast 20 procent av eleverna i årskurs 9 var icke-konsumenter. Nytt från CAN CAN tar över Monitorundersökningarna Det blir CAN som tar över ansvaret för de så kallade Monitorundersökningarna, det blev klart vid regeringssammanträdet den 8 maj. Uppdraget gäller för innevarande år med möjlighet till förlängning över 2014. Vi är mycket glada över förtroendet, säger Håkan Leifman i en kommentar. I och med detta kommer CAN att kunna följa och analysera alkohol- och tobakskonsumtionen i hela befolkningen. Monitorundersökningarna startade år 2000 och utgår i korthet ifrån registrerad alkoholförsäljning (Systembolaget, restauranger samt folköl i livsmedelsbutiker) och lägger till skattningar av oregistrerad alkohol (resandeinförsel, smuggling, hemtillverkning och internethandel). Sedan år 2003 finns även frågor om tobakskonsumtion. Undersökningen genomförs med hjälp av telefonintervjuer varje månad och omfattar ett slumpmässigt urval om 1 500 personer i åldern 16 80 år. Vem blir årets förebyggare? CAN delar ut ett årligt pris för förebyggande arbete i fyra olika kategorier; Årets förebyggare, Årets förebyggande insats, Årets ideella organisation och Årets förebyggande kommun. Information om nomineringsperiod och ansökningsblanketter finns på www.can.se. Priserna delas ut under konferensen Förebygg.nu i Göteborg den 13 november 2013. Alkohol & Narkotika Nr 3/2013 9