Bilaga 3 FORSA Osteologisk undersökning av brända och obrända skelettrester från Uppland, Tensta socken, Forsa 3:3, RAÄ 434 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för Arkeologiska undersökningar UV-Mitt Berit Sigvallius Osteolog Oktober 2002
Osteologisk undersökning av brända och obrända skelettrester från Uppland, Tensta socken, Forsa. Berit Sigvallius Under september och oktober år 2002 undersöktes en nyupptäckt fornlämning i Forsa, Tensta socken, Uppland, av Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för Arkeologiska undersökningar, UV-E4 i Uppsala, under ledning av arkeolog Håkan Aspeborg. Fornlämningen omfattade en stenfylld hög samt ett antal mindre anläggningar i närheten av högen. Dateringen är i skrivande stund oklar p.g.a. fyndfattigheten, men omfattar sannolikt övergångsskedet mellan brons- och järnålder, möjligen delvis senare. De skelettrester som framkom vid utgrävningen har undersökts av osteolog Berit Sigvallius, UV-Mitt under oktober 2002. Material I högen framkom tre avgränsade begravningar, två brandgravar och en jordbegravning, samt spridda brända ben i högens fyllning. I ytterligare en anläggning påträffades ett fragment bränt ben, övriga anläggningar innehöll inga benrester. Metod Benmaterialet har identifierats genom okulär besiktning och med hjälp av en jämförelsesamling av kända skelett. Arbetet har utförts på UV-Mitt i Örnsberg. Materialet redovisas per fyndenhet i katalogen nedan. Resultat Skelettgraven A200014 (F 10964, 10965, 10895) var placerad överst i högen och har blivit utsatt för plundring. Detta innebar att skelettresterna dels var rubbade ur sitt ursprungliga läge, dels att nedbrytningen av benen var mycket långt gången. Skelettet var utomordentligt dåligt bevarat och endast ett fåtal ben fanns kvar. Kraniet var rubbat och låg vid utgrävningstillfället placerat ungefär mitt på vänster överarmsben. Kraniet var inte komplett, ansiktsbenen saknades så gott som helt. Det enda som återstod av ansiktet var delar av pannbenet, vilket dock pulveriserades vid upptagande och rengöring. Att döma av pannbenets utseende strax ovanför näsroten var skelettet troligen av en man. Någon närmare åldersbedömning är inte möjlig, men skelettet är av en vuxen individ. Vid utgrävningstillfället fanns rester av halskotpelaren kvar vid kraniet. Plundringen har följaktligen skett medan dessa fortfarande var fästade vid kraniet, vilket innebär att graven inte har plundrats i modern tid. Kotorna kunde dessvärre inte tillvaratas, inte ens i fragmentariskt tillstånd. Av det postkraniala skelettet fanns endast delar av båda överarmsbenen och båda lårbenen kvar. Alla var mycket dåligt bevarade och föll sönder vid hantering. Brandgraven med rena brända ben (A 11646) innehöll skelettrester (F11597), vilka troligen är från en man som avlidit i en ålder av 35-64 år. I graven fanns varken djur eller artefakter. Fragmenten var stora och krossningsgraden låg. Benen låg väl samlade i en grop som var 10-15 cm djup. Vid utgrävningen kunde inga bålrester eller rester av någon sorts behållare iakttas. Vid en noggrann genomgång av sålljorden påträffades ett fåtal små kolbitar, vilka visade sig vara av björk (Strucke 2002). Dessa kolbitar är sannolikt rester från gravbålet Brandgraven med något sotiga brända ben (A 12082) innehöll skelettrester (F12081, F11752) av en vuxen individ som ej har kunnat köns Vid utgrävningen delades benen i två anläggningar, vilket inte är med verkligheten överensstämmande, dels därför att inget avstånd fanns mellan benkoncentrationerna, dels eftersom passning mellan två fragment (skenbensfragment) påträffades, ett i var benkoncentration. Fragmenteringen i graven är betydligt större än i den med rena brända ben och förbränningsgraden är högre. Fragmenten är gråaktiga efter sotinblandning. 2
Spridda brända ben. På ett flertal ställen i högen påträffades enstaka fragment av brända ben. Dessa var placerade även i plundringsgropen runt det obrända skelettet. Vid jämförelse mellan de identifierade fragmenten från de spridda brända benen och de båda koncentrerade brandgravarna (A 11646 och A 12082) kan konstateras att åtminstone delar av de spridda brända benen inte kommer från någon av koncentrationerna utan utgör minst en separat begravning. Det är dessutom fullt möjligt att de spridda benen utgör fler än en begravning, något som emellertid inte kan bevisas. Samtliga ben från fyndenheterna med spridda brända ben kommer från en eller flera vuxna individer av människa. Stensättning. (A 2598) I den anläggning som under fältarbetet benämnts kulthuset påträffades ett fragment av bränt ben. Detta har dessvärre inte kunnat identifieras. Om anläggningen är en lämning av ett hus, kanske för hantering av benen såväl före som efter en eventuell kremering, kan detta fragment komma från benkoncentrationen med något sotiga brända ben, eller från en begravning som inneburit ett utspridande av brända ben i högen. Det är förstås fullt möjligt att detta fragment kommer från någon annan begravning som inte omfattats av denna utgrävning. Däremot kan fragmentet inte komma från begravningen med rena brända ben i högen; förbränningsgraden är annorlunda. SLUTSATS Begravningarna i högen tyder på att denna använts för återkommande begravningar under lång tid. Att döma av benens utseende borde graven med rena brända ben vara äldst. Stora, rena benfragment som ligger väl samlade är vanligast under yngre bronsålder och övergången mot äldre järnålder (Sigvallius 1994). Benkoncentrationen med något sotiga brända ben borde vara något yngre, men kommer sannolikt från äldre järnålder, liksom de spridda brända benen. Skelettet skulle också kunna vara från denna period eftersom skelettgravar förekommer under hela den tid som kremeringstraditionen är förhärskande, men, p.g.a. artefakten i graven; en järnnål placerad ovanpå skelettets högra lårben, kan skelettet i högen vara den yngsta begravningen. För att närmare klargöra tidsrymden under vilken högen har använts som begravningsplats, har följande prover har lämnats för 14 C-datering: det kol som påträffades bland de rena brända benen, benfragment från båda brandgravarna och från de spridda brända benen, samt fragment från det obrända skelettet. Vedartsbestämning har utförts på kolet från A 11646 och fragmenten befanns komma från björk (Strucke 2002). LITTERATUR OCH HÄNVISNINGAR Sigvallius, B. (1994): Funeral Pyres. Iron Age Cremations from North Spånga. Thesis and Papers in Osteology I. Stockholms Universitet. Strucke, U. (2002): Muntlig uppgift om resultat av vedartsbestämning. 3
KATALOG Uppland, Tensta socken, Forsa. Osteologisk undersökning av brända och obrända skelettrester. A 2598 Stensättning F 10749 Ett bränt benfragment, 0,6 gram, oidentifierat. A 11646 Bengrop i A1392 Hög F 11597 Bengropen var väl avgränsad, nedgrävd i grus och sand utan synliga rester av organiskt material. Gropen var skålformad, väl avgränsad och 10-15 cm djup. Eftersom den inte innehöll varken krukskärvor eller hartstätning måste de brända benen ha grävts ner fritt i gropen, eller samlats i en behållare av annat slag, t.ex. tyg eller läder. 1,7 liter rena brända ben, 1004,6 gram, varav 352,1 gram (35%) kunnat identifieras. Maximal fragmentstorlek 8,6 cm, uppskattad vanligaste fragmentstorlek 2,5 cm. Människa (Homo sapiens): (352,1 g) En man? i åldersgruppen maturus (= 35-64 år). Könsbedömningen utförd på ett fragment av tinningben med utskottet bakom örat (processus mastoideus), samt fyra fragment från pannbenet, dels med kanten mot ögonöppningen (margo supraorbitalis), dels med området ovanför näsroten (glabella). Åldersbedömningen utförd på skalltaksfragmentens utveckling; dels suturernas sammanväxningsgrad, dels omfattningen av kranieväggens porösa mittskikt (Sigvallius 1994). Kranium, 104 fragment (calvarium 87 fr, petrosum 2 fr sin + 1 fr dx, visceralcranium 4 fr, temporale 5 fr, frontale 4 fr) Innerörats ben: 1 helt städ (incus dx) Underkäke, 3 fragment (mandibula) Tand, 1 rotfragment (dens) Ryggrad, 53 fragment (atlas 3 fr, axis 2 fr av samma dens, vertebrae cervicale 8 fr, vertebrae thoracicae 7 fr, vertebrae lumbale 5 fr, ospecificerade vertebrae 28 fr) Revben, 10 fragment (costae) Nyckelben, 1 fragment (clavicula) Skulderblad, 2 fragment (scapula) Överarmsben, 3 fragment (humerus sin/dx diafys 1 fr, distalt 2 fr) Strålben, 3 fragment (radius sin/dx proximalt 2 fr, diafys 1 fr) Handledsben, 2 fragment (carpi) Bäckenben, 2 fragment (os coxae) Lårben, 20 fragment (femur sin/dx diafys 14 fr, distalt 6 fr: epi+) Knäskål, 1 fragment (patella) Skenben, 2 fragment (tibia sin/dx diafys) Finger- eller tåben, 3 fragment (phalanx I eller II ) A200014 Skelettgrav i A1392 Hög F 10895, 10900, 10964, 10965 Skelettet var beläget i en nergrävning överst i röset. Begravningen hade utsatts för rovgrävning och kraniet var rubbat ur sitt ursprungliga läge och var vid utgrävningstillfället placerat ovanpå det vänstra överarmsbenet. Skelettet var mycket dåligt bevarat, det som återstod var endast delar av de nedan specificerade skelettdelarna. I den fuktiga väderleken hade det en mycket mjuk konsistens. Kraniet var i extremt dåligt skick, bl. a. ansiktet saknas helt, varför det togs upp i preparat. Vid frampreparering föll det sönder än mer. Vid utgrävningen fanns även delar av halskotorna synliga. Detta innebär att rovgrävningen troligen inte ägt rum särskilt lång tid efter begravningen, halskotorna 4
måste fortfarande ha varit fästa vid kraniet. Vid upptagandet av kraniet kunde dessa kotor inte tillvaratas. Innan kraniepreparatet rengjordes var delar av pannbenet någotsånär helt, och en könsbedömning utfördes därför först. Graven innehöll en individ, möjligen en man. Åldersbedömningen kan inte göras närmare än till åldersgruppen adultus maturus, d.v.s. 18-64 år. Över höger lårben var ett avlångt järnföremål placerat. Människa (Homo sapiens): Identifierade skelettdelar: Kranium, ca 60 skalltaksfragment (calvarium) Överarmsben, ca 75 fragment av vänster och ca 60 av höger sidas ben (humerus diafys) Lårben, ca 85 fragment av vänster och ca 100 av höger sidas ben (femur diafys) A 12082 och A11728 Benlager i A1392 Hög F 12081, F11752 Vid utgrävningen bedömdes fyndet vara två olika begravningar p.g.a. att benen var något utspridda. Något avstånd större fanns emellertid inte mellan de båda benkoncentrationerna, och efter den osteologiska undersökningen kan det konstateras att de båda utgör en begravning. Koncentration 1 (F 12081) 208 fragment något sotiga brända ben, 26,1 gram, varav 2,4 gram (9,2%) kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (2,4 g) En vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Kranium, 3 fragment (calvarium), alla tre splittrade i diploë. Tand, 1 rotfragment (dens) Skenben, 1 fragment (tibia sin/dx diafys) Fragmentet har passning till ett fragment av skenben i den andra fyndenheten. Koncentration 2 (F 11752 ) 122 fragment något sotiga brända ben, 26,8 gram varav 7,8 gram (29,1%) kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (7,8 g) (2,4 g) En vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Kranium, 11 fragment (cranium) Lårben, 1 fragment (femur sin/dx diafys) Skenben, 1 fragment (tibia sin/dx diafys) Fragmentet har passning till ett fragment av skenben i den första fyndenheten. A1392 Hög F5385 SPRIDDA BRÄNDA BEN 3 fragment brända ben, 2,6 gram, varav 1,7 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (1,7 g) Ben från en vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Identifierat fragment: Lårben, 1 fragment (femur sin/dx diafys) F 10476 Rensfynd A5360 i A1392 Hög 38 fragment brända ben, 26,0 gram, varav 9,3 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (9,3 g) Ben från en individ i åldersgruppen adultus (= 18-44 år) vars kön ej kunnat Kranium, 8 fragment (calvarium) P.g.a. fragmentens utseende och utvecklingsgrad är det inte sannolikt att dessa fragment kommer från samma individ som den som begravts i A 12082 F 12081. Fragmenten är sämre förbrända, insidan (tabula interna)är svartfärgad och utsidan (tabula externa) är grå. F 10477 Rensfynd A5360 i A1392 Hög 9 fragment brända ben, 4,9 gram, varav 2,9 gram kunnat identifieras. 5
FNR25: Människa (Homo sapiens): (2,9 g) Ben från en vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Lårben, 2 fragment (femur sin/dx diafys) F 10519 FNR 28 Rensfynd A5360 i A1392 Hög 3 fragment brända ben, 2,5 gram, oidentifierat. F 10604 Rensfynd i A1392 Hög 138 fragment brända ben, 30,3 gram varav 0,9 gram kunnat identifieras. FNR 30 Människa (Homo sapiens): (0,9 g) Ben från en vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Kranium, 3 fragment (calvarium) F 10662 Rensfynd A5360 i A1392 Hög F18 OBRÄNT: 1 obränt benfragment, 0,2 gram, oidentifierat. F19 BRÄNT: 4 brända benfragment, 2,5 gram, oidentifierade. F 10748 Brända ben i plundringsgropen i högen. 6 fragment brända ben, 4,7 gram varav 2,1 gram kunnat identifieras. FNR 21 Människa (Homo sapiens): (2,1 g) Ben från en vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Kranium, 2 fragment (calvarium) F 10962 FNR Rensfynd i A1392 Hög 2 fragment brända ben, 0,9 gram, oidentifierade. F 11584 Rensfynd i A1392 Hög 1 fragment bränt ben, 2,1 gram, identifierat FNR 23: Människa (Homo sapiens): (2,1 g) Ben från en vuxen indivd (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Identifierat fragment: Kranium, 1 fragment (calvarium) F 11750 FNR24 Rensfynd i plundringsgrop A 1415 i A1392 Hög Spridda brända ben i plundringsgropen. 6 fragment brända ben, 3,6 gram, oidentifierat. F 11756 A 5360 i A 1392 Hög 1 fragment bränt ben, 1,5 gram, identifierat. Människa (Homo sapiens): (1,5 g) Ben från en vuxen indivd (= 18-89 år) vars kön ej kunnat Identifierat fragment: Kranium, 1 fragment (calvarium) A 12343 benlager i A1392 Hög FNR 20: 18 fragment brända ben, 2,5 gram, oidentifierat. 6