15 Motion 1981/82:707 Ove Karlsson m. fl. Vissa skattefrågor i samband med jord- och skogsbrukets rationalisering Det är väl bekant att fastighetsförhållandena är mycket särpräglade inom stora delar av Kopparbergs län. Staten har under tidernas lopp satsat mycket betydande belopp på olika åtgärder för att åstadkomma en förbättring och mycket har blivit bättre men mycket återstår fortfarande. Vad som länge försvårade allt arbete på strukturförbättrande åtgärder var de oklara äganderättsförhållandena. Efterett intensivt och omfattande arbete under ca 20 år är äganderättsutredningsverksamheten nu i stort sett avslutad. Därmed har en god grund lagts för åtgärder som är direkt inriktade på att förbättra fastighetsstrukturen. Vissa större förrättningar för strukturförbättrande åtgärder pågår f. n. Några av dem gäller byar i Dala-Järna socken (i Vansbro kommun). En mycket stor förrättning - som pågått i ca ett år - gäller Bonäs by i Mora socken och Våmhus socken (i Mora kommun). Den senare förrättningen omfattar drygt 50 000 hektar, till övervägande del skogsmark. Länsstyrelsen har - efter förslag av en särskild arbetsgrupp med företrädare för olika berörda intressenter- antagit en plan för det fortsatta, arbetet med strukturrationaliseringen. Om inte extraordinära resurser sätts in är det uppenbart att planen inte hinner genomföras före sekelskiftet. Enbart en förrättning av typen Bonäs-Våmhus beräknas kräva tio år och kostar 20 milj. kr. I arbetet på strukturrationaliserinen deltar staten med stora insatser, främst genom lantmäteriet, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Stöd och bidrag utgår i många olika former men betydande kostnader stannar naturligtvis på de berörda markägarna. Den nu gällande lagstiftningen om fastighetsbildning, om förvärv av jordbruksfastigheter och om skötseln av jordbruks- och skogsfastigheter är i stora delar tillrättalagd för att befrämja och underlätta rationliseringsarbetet. Däremot har det visat sig att skattelagstiftningen i vissa hänseenden direkt motverkar arbetet. Detta är särskilt beklagligt med hänsyn till att rationaliseringsverksamheten till allt övervägande del måste bygga på frivillig medverkan från sakägarna. Endast om en sådan medverkan kan åstadkommas, kan arbete löpa snabbt och friktionsfritt och därmed till rimliga kostnader. skattelagstiftningen har f. n. flera inslag som direkt hämmar markägarnas vilja att frivilligt delta i arbetet på att förbättra fastighetsstrukturen. Vissa
Mot. 1981/82:707 16 inslag är ådana att det är direkt oförmånligt för ägaren av ett rationaliseringsobjekt att medverka till en strukturförbättrande åtgärd. Vi kan inte inom ramen för denna motion i detalj beskriva hur skattelagstiftningen motverkar arbetet på en strukturrationalisering. Det gäller i flera fall ganska komplicerade regelsystem. Problemområdena är främst realisationsvinstbeskattningen, skog avdragssystemet och beskattningen av gemensamhetsskogar. Gemensamt för alla är att gällande regler direkt avhåller en ägare att frivilligt avstå ett - i regel mycket litet - markinnehav som bör avstås eller försvårar uppbyggandet av rationella företagsenheter. l fråga om flera av de aktuella beskattningsreglerna gäller dessutom att lagstiftningen i ett tidigare skede varit mer positiv till rationaliseringsarbetet. Enligt vår mening bör det vara en angelägen uppgift för lagstiftaren att skapa harmoni i regelsystemet. Vill man åstadkomma en bättre fastighetsstruktur och satsar man miljontal kronor på sådan verksamhet. bör man också på skattelagstiftningens område verka i samma riktning. Som exempel kan anges att rationaliseringsverksamheten hindras starkt av det ringa utbudet av för ändamålet lämpliga fastigheter. En bromsande faktor för utbudet är den allt hårdare beskattningen av uppkomna vin ter. De regler som gäller för uppskov med beskattning av realisationsvinster har fått en alltför näv utformning genom att ersättningsfastighet i bl. a. rationaliseringsfallen måste vara av jämförlig art. Den som för yttre rationalisering avyttrar t. ex. en mindre jord- och skogsbruksfastighet har i praktiken ingen möjlighet att anskaffa en ny sådan fastighet. Bl. a. jordförvärvslagen sätter effektivt stopp för en sådan anskaffning. Uppskovsreglerna är därför i många fall utan egentligt värde. Problem av det slag vi här behandlat med utgångspunkt från förhållandena i Kopparbergs län torde förekomma även i andra delar av landet. ehuru inte i samma utsträckning och med samma allvarliga verkningar. Om staten emellertid även i någon annan del av landet under liknande förhållanden engagerar sig i större projekt för att rationalisera fastighetstrukturen bör samma regler gälla som för de projekt vi syftar på i Kopparberg län. Vi utgår från att den s. k. strukturutredningen (Dir 1981 :22) kan ta upp de frågor vi här har aktualiserat. Utredningen har emellertid ett omfattande arbete framför sig och det kan därför dröja länge innan något förslag från utredningen föreligger. Med hänsyn till den mycket stora angelägenheten av att skattelagstiftningen ändras i sådan tid att effekterna kan komma de nu pågående rationaliseringsprojektena till godo, anser vi därför att två alternativ står till buds. Antingen bör strukturutredningen med förtur - omgacndc - ta upp dc problem vi åsyftar. problem som länsstyrelsen i Kopparbergs lan strukturgrupp inom kort kommer att utförligt redovisa i en särskild promemoria. Eller också bör problemen närmare övervägas av en ärskild utredningsman eller inom budgetdepartementet.
Mot. 1981/82:707 17 Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande behovet av en skyndsam utredning angående sådana ändringar i skattelagstiftningen att arbetet på att förbättra fastighetsstrukturen i Kopparbergs län inte motverkas. Stockholm den 21 januari 1982 OVE KARLSSON (s) BERTIL DAHLEN (fp) YNGVE NYQUIST (s) AR E ANDERSSON (c) i Gustafs BJÖRN KÖRLOF (m) BIRGITTA HAMBRAEUS (c) LARS-OVE HAGBERG (vpk)
/ /
GOT AB 702J5 Stockholm 1982