Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden i Skåne län

Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden i Skåne län Länsstyrelsen och Kommunerna i Skåne län Miljöenheten Skåne i utveckling 2004:10 ISSN 1402-3393

Titel: Författare: Utgiven av: Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden i Skåne län - ett länsprojekt inom ramen för samordnad kemikalietillsyn. Februari 2004. Jolanta Green, Industrifunktionen, Länsstyrelsen i Skåne län, samt i utvalda delar Samir Moushiy, Naturresursfunktionen, Länsstyrelsen i Skåne län och arbetsgruppen för projektet. Länsstyrelsen i Skåne län Beställningsadress: Länsstyrelsen i Skåne län Miljöenheten 205 15 MALMÖ Tfn: 040-25 20 17 Copyright: Innehållet i denna rapport får gärna citeras eller refereras med uppgivande av källa ISSN: 1402-3393 Upplaga: Tryckeri: Papper: 100 ex Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö Miljömärkt

Sammanfattning Vattenskyddsområden skall ge ett tillräckligt gott skydd för att tillgången av dricksvatten säkras på långt sikt. Detta skydd bör ha en mycket hög prioritet inom alla verksamhetsområden som är av betydelse ur föroreningssynpunkt. Med föroreningar avses bl. a kemiska ämnen som negativt kan påverka vattenkvalitén. En säker kemikaliehantering är av stor vikt för att kunna uppnå syftet med vattenskyddet. I Miljöbalken och Naturvårdsverkets föreskrifter finns bestämmelser som reglerar hanteringen av brandfarliga vätskor och bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. Enligt dessa är bl. a hanteraren skyldig att vidta utsläppsbegränsande åtgärder. Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som ett vattenskyddsområde. Föreskrifter till skydd för vattentäkter och enskilda grundvattentäkter kan också meddelas med stöd av Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och Plan- och bygglagen. Under åren 2002 och 2003 har inspektörer vid miljöförvaltningar i 16 av 33 skånska kommuner genomfört en tillsynskampanj riktad dels mot kartläggning av vattenskyddsområden i den egna kommunen dels kemikalieanvändning inom de utvalda områdena. Fem kommuner saknar vattenskyddsområden. Syftet med projektet har varit att: Identifiera möjliga hot genom inventering av verksamheter inom skyddsområden Ge förslag till gemensamma krav på yrkesmässig lagring och hantering av kemikalier inom vattenskyddsområden Ta fram information om kemikaliehantering inom vattenskyddsområden, även till hushåll Göra en bedömning av att skyddsområdets gränser är relevanta (baserade på hydrogeologiska fakta) Ca 2 200 informationsbrev har av kommunerna skickats till olika verksamhetsutövare och hushåll inom vattenskyddsområden med syfte att öka kunskapen om riskerna med kemikalieanvändning. Det finns 170 vattenskyddsområden i Skåne län och i projektet ingick 82 områden. Sammanlagt har ca 50 lantbruk och ca 50 andra miljöfarliga verksamheter inspekterats med anledning av det gemensamma projektet i Skåne län. Brister avseende bl.a. förvaring av diesel och eldningsolja konstaterades vid dessa besök. Vissa av verksamheterna återbesöktes. Resultatet visade att en stor del av de informerade fastighetsägarna (36 %) inte kände till att deras fastighet ligger inom vattenskyddsområden. Den dominerande delen av de inventerade kemikalierna utgörs av petroleumprodukter som förekommer på bensinstationer eller används för uppvärmningsändamål. Inom skånska vattenskyddsområden finns många verksamheter som dels betraktas som miljöfarliga dels utgörs av olika infrastrukturer som vägar, järnvägar, stadsdelar mm. Samordningsgruppen för kemikalietillsyn i Skåne län anser att projektet bidragit till ökad kunskap och medvetenhet hos fastighetsägare inom skyddade områden om gällande bestämmelser. Projektet har även bidragit till att miljöinspektörer, genom kartläggning och tillsynsbesök, har fått ett bättre underlag för det framtida tillsynsarbetet.

Innehållsförteckning Inledning...7 Bakgrund...7 Syfte med rapporten...7 Omfattning och avgränsningar...7 Regler om Vattenskyddsområden...8 Lagstiftning...8 Tillsyn...10 Ansvar...10 Miljösanktionsavgifter...11 Ersättningsanspråk...11 Hantering av kemikalier som hot mot vattenkvalitén...12 Transport av föroreningar...12 Mineraloljor...13 Bekämpningsmedel...13 Växtnäringsämnen...13 Oorganiska salter...14 Lösningsmedel...14 Fenoler...14 Köldbärarvätskor...15 Rekommendationer till skyddsföreskrifter för vattenskyddsområden...15 Allmänt...15 Spridning av en förorening i marken...16 Kemiska produkter och avfall...16 Petroleumprodukter...16 Jordbruk och trädgårdsodling...17 Skogsbruk...17 Övrigt...17 Översikt vattenskyddsområden i Skåne län...18 Skånes län skyddsområden...18 Aktuella ärenden...18 Länsstyrelsens projekt Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden...19 Organisation...19 Projektets syfte...19 Tillsynspaket...19

Projektplanering och genomförande...20 Handledning...20 Informationsinsatser...22 Genomförande och Resultat...23 Övergripande statistik...23 Delprojekt 1...24 Delprojekt 2...25 Delprojekt 3 och 4...26 Sammanfattning av svar på frågorna i svarsblanketten till Länsstyrelsen...27 Sammanfattande synpunkter på resultatet...29 Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden...29 Vattenanalyser...30 Bedömningsgrunder för grundvatten...30 Diskussion och slutsatser...31 Kommunernas deltagande i projektet...31 Uppföljning och behov av åtgärder...32 Utvärdering...32 Referenser...34 BILAGA 1 TILLSYNSPAKET URVAL (checklistor mm.) 35 BILAGA 2 EXEMPEL PÅ SKYDDSFÖRESKRIFTER FÖR VATTENSKYDDSOMRÅDEN 46 BILAGA 3 ANTAL VATTENSKYDDSOMRÅDEN PER KOMMUN (diagram) 51 BILAGA 4 MILJÖFARLIGA VERKSAMHETER OCH VATTENSKYDDSOMRÅDEN (karta) 52 BILAGA 5 EXEMPEL PÅ PROJEKTGENOMFÖRANDE FRÅN EN KOMMUN 53

Inledning Bakgrund En av våra allra viktigaste naturresurser är tillgången på vatten för vattenförsörjningen. Hoten mot vattnet är många. Hantering av kemikalier inom vattenskyddsområden kan direkt eller på sikt hota kvaliteten på vattnet, ytvatten såväl som grundvatten. Ett mark- eller vattenområde får av Länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. På många håll i Skåne pågår bildande av nya vattenskyddsområden och/eller översyn av befintliga områden. För ett effektivt skydd är det viktigt att skyddsområdet är rätt avgränsat så att det omfattar inströmningsområden och andra känsliga områden. Det finns också ett stort behov av att utforma klara regler och att informera de som hanterar kemiska produkter inom vattenskyddsområden om de begränsningar som gäller. Hoten mot grundvattnet måste identifieras och kraven från myndigheternas sida bör samordnas. För att få en överblick över hur situationen med kemikaliehantering inom vattenskyddsområden förhåller sig i Skåne län har länets kommuner röstat fram (inom ramen för samordnad kemikalietillsyn - Kemikalietillsyn Skåne) ett gemensamt projekt. Hösten 2001 bildades en särskild projektgrupp för att genomföra en länsomfattande informations- och tillsynskampanj Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden. Syftet med projektet har varit att så många kommuner som möjligt ska genomföra en inventering av de egna vattenskyddsområdena med avseende på verksamhetstyper och hanterad mängd kemikalier samt att boende och verksamhetsutövare ska informeras om riskerna med kemikaliehantering inom vattenskyddsområden. Syfte med rapporten Rapportens syfte är att sammanställa och utvärdera resultaten som har redovisats av skånska kommuner till Länsstyrelsen till följd av det genomförda projektet under åren 2002 och 2003. Rapportens syfte är också att ge en orienterande basinformation om de aktuella (enligt data för januari 2004) vattenskyddsområdena i Skåne län, gällande regler för dessa områden samt information om projektets uppläggning och genomförande. Omfattning och avgränsningar Rapporten bygger på det underlag i form av resultatsammanställningar som inkom till Länsstyrelsen från 16 av länets 33 kommuner under åren 2002 och 2003. Fem av länets kommuner saknar fastställda vattenskyddsområde. Varje kommun fick själv välja ut antal och storlek på vattenskyddsområdena utifrån sina egna resurser och behov. Mer information om projektets omfattning och avgränsningar finns på sid. 18. 7

Regler om Vattenskyddsområden Lagstiftning Länsstyrelsen eller kommunen kan med stöd av miljöbalken förklara ett område vars vattentillgångar behöver skyddas som vattenskyddsområde. Reglerna för detta finns i 7 kap miljöbalken: 7 kap miljöbalken 21 Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. 22 För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas. Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl. Innan beslut om vattenskyddsområde fattas skall länsstyrelsen eller kommunen förelägga ägare och innehavare av särskild rätt till marken att yttra sig över förslaget. Föreläggandet skall delges och tiden får inte sättas kortare än 1 månad (förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken mm). För tillämpningen av 7 kap. 21, 22 och 25 miljöbalken har Naturvårdsverket gett ut allmänna råd NFS 2003:16 samt en Handbok med allmänna råd: Vattenskyddsområde 2003:6. Av NFS 2003:16 (som ersätter NV:s AR 90 :15 om grundvattentäkter) framgår bl a följande anvisningar som berör etablering av miljöfarlig verksamhet samt kemikaliehantering: Föreskrifternas utformning Vissa verksamheter bör förbjudas inom ett vattenskyddsområde. Detta gäller t.ex. sådana verksamheter som kan ge upphov till irreversibla skador eller skador som kan få långtgående konsekvenser för vattnets kvalitet och kvantitet. Skadorna kan antingen bero på enskilda utsläpp eller på den sammanlagda effekten av många små utsläpp eller på konsekvenser av ingrepp i miljön. Inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter bör vid behov omfatta både pågående verksamheter och tillkommande verksamheter. Föreskrifternas närmare innehåll 3. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör, för primär skyddszon, föreskrivas att hantering av petroleumprodukter inte får förekomma annat än för att försörja bostads- och jordbruksfastigheter med olja och att det i sådana fall krävs tillstånd. För sekundär skyddszon bör föreskrivas att det krävs tillstånd för sådan hantering av petroleumprodukter som på kort eller lång sikt kan motverka syftet med skyddet. Myndigheten bör ange i föreskrifterna vilken hantering som avses. 8. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär och sekundär skyddszon upplag av asfalt, oljegrus eller vägsalt är förbjudna. I primär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för spridning av vägsalt. 11. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon för grundvattentäkt är anläggningar för lagring av och utvinning av värmeenergi ur berg, mark och vatten, uttag av vatten från berg och jord, samt även andra typer av borrningar som kan påverka vattentillgång/kvalitet, förbjudna och att i sekundär skyddszon för grundvattentäkt och i primär skyddszon för ytvattentäkt krävs tillstånd för sådana anläggningar. 8

12. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär skyddszon transport av farligt gods får ske endast på anvisade transportleder. 13. I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon sådan miljöfarlig verksamhet som innebär risk för förorening av yt- eller grundvatten inte får etableras. I sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för ny anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet. I NFS 2003:24 (Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor) finns speciella krav för förvaring av mer än 250 liter brandfarliga vätskor inom vattenskyddsområden. I dessa föreskrifter räknas även områden för vilka kommunala föreskrifter har meddelats med stöd av 40 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som vattenskyddsområde. Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor; NFS (2003:24) Med stöd av 26 förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer föreskriver Naturvårdsverket följande. 1:3 Föreskrifterna innehåller också ytterligare krav om mer än 250 liter brandfarlig vätska hanteras inom vattenskyddsområde. 2:1 som vattenskyddsområde definieras: dels mark- eller vattenområde som med stöd av 7:21 MB fastställts som skydd för en grund- eller ytvattentillgång eller områden för vilka kommunala föreskrifter har meddelats med stöd av 40 FMH, dels områden som fastställts med stöd av motsvarande äldre bestämmelser 10 kap. Ytterligare krav inom vattenskyddsområde 1 Ytor, på vilka brandfarliga vätskor hanteras, skall utformas på ett sådant sätt att spill och läckage kan insamlas och omhändertas. 2 Vid påfyllningsrör för tank inom vattenskyddsområde skall informationsskylt om "vattenskyddsområde" vara uppsatt. Informationsskylten skall vara väl synlig, vara av varaktig beskaffenhet eller ha annan varaktig märkning. 3 Cistern eller lösa behållare med en sammanlagd lagrad volym som är större än 250 liter skall ha sekundärt skydd. Generellt krav på sekundärt skydd gäller inte cistern belägen i pannrum eller motsvarande i bostadshus och som är under kontinuerlig uppsikt. 4 Det sekundära skyddet skall rymma minst hälften av lagrad vätskevolym, dock minst den största behållarens volym, och skall vara tätt och hållbart. Det sekundära skyddet måste vara utformat så att kontroll är möjlig. 5 Rörledningar skall vara dubbelmantlade eller ha annat sekundärt skydd. Rörledningar i mark får endast ha kopplingar mot cistern. Rörledning (i byggnad) får ej dras i eller under golv, utan skall förläggas väl synlig. 6 Vid konstruktions- och tillverkningskontroll skall kontrolleras att anordningar för sekundära skydd är täta och fungerar. Undantag från konstruktions- och tillverkningskontroll gäller för anordning för sekundärt skydd, för vilken certifieringsorgan meddelat intyg om överensstämmelse enligt 6 kap 2. 7 Återkommande kontroll av det sekundära skyddet skall ske enligt samma intervall som för cisterner och rörledningar. 8 För befintliga cisterner och rörledningar som installerats före den 6 juni 1990, och som inte har sekundärt skydd, skall återkommande kontroll ske med ett intervall av 6 år för anordningar som har ett gott korrosionsskydd, och med ett intervall av 3 år för anordningar som saknar ett gott korrosionsskydd. Protokoll skall inges till tillsynsmyndigheten. Inom vattenskyddsområde krävs enligt SNFS (1997:2) tillstånd från kommunens miljönämnd för spridning av bekämpningsmedel. 9

Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel; SNFS (1997:2) Förbud mot spridning i vissa fall 14 Bekämpningsmedel får inte utan tillstånd av sådan kommunal nämnd som avses i 10 yrkesmässigt användas inom skyddsområde för vattentäkt, Tillstånd skall sökas av den som skall utföra spridningen eller, efter skriftlig överenskommelse, av den som nyttjar marken. För tillämpningen av 14 SNFS (1997:2) har Naturvårdsverket gett ut allmänna råd NFS (2000:7). Tillsyn Den myndighet som fattar beslut om fastställelse av vattenskyddsområde är tillsynsmyndighet. Enligt bilagan till tillsynsförordningen ( 1998:990 ) punkt A19 är det den kommunala nämnden som utövar tillsyn över de vattenskyddsområden som har beslutats av kommunen och enligt punkt A18 är det Länsstyrelsen som har tillsynen över de vattenskyddsområden som har beslutats av Länsstyrelsen. Tillsynen får av Länsstyrelsen överlåtas till en kommunal nämnd på kommunens begäran. I de fall där kommunen har beslutat om vattenskyddsområdet har också kommunen det operativa tillsynsansvaret. Detta innebär att i de fall man vid inspektion uppdagar att en verksamhet bryter mot vattenskyddsområdets föreskrifter, skall ärendet lämnas över till länsstyrelsen om det är länsstyrelsen som beslutat om vattenskyddsområdet. Den kommunala miljönämnden har i det fallet ingen möjlighet att agera utifrån föreskrifterna. Ansvar Det finns i miljöbalkens 29 kap flera paragrafer med påföljder för den som slarvigt eller oansvarigt hanterar kemikalier inom vattenskyddsområden: Miljöbrott eller vållande till miljöstörning enligt 1-2 1 Den som med uppsåt 1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse eller annan betydande olägenhet i miljön, 2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1, eller döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller detta är allmänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig, döms inte till ansvar enligt denna paragraf. 10

2 Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1, döms för vållande till miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år. Miljöfarlig kemikaliehantering enligt 3 3 Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens eller varans inneboende egenskaper för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2. Otillåten miljöverksamhet 4, t.ex. att sprida bekämpningsmedel inom ett vattenskyddsområde utan att inhämta tillstånd för detta från miljönämnden 4 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmälan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller vid omprövning av sådana tillstånd eller villkor. Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2. Brott mot vattenskyddsområdets föreskrifter: 8 Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade med stöd av 7 kap. 22, Miljösanktionsavgifter Det finns inga miljösanktionsavgifter som specifikt berör vattenskyddsområden. Ersättningsanspråk En viktig fråga är om en markägare har rätt till ersättning om vattenskyddsområdet leder till inskränkningar i markanvändningen. Allmänt gäller att krav som ställs inom ramen för miljöbalkens allmänna hänsynsregler inte leder till ersättningsrätt. 31 kap 4 miljöbalken lyder 4 Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller 4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden, Markanvändningen skall alltså avsevärt försvåras för att markägaren skall ha rätt till ersättning. Markägaren skall kunna tåla visst intrång. Frågan är bara var gränsen går. 11

Enligt SNFS 1997:2 är det förbjudet att utan tillstånd yrkesmässigt sprida kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområde. I de allmänna råden (NFS 2000:7) står att kommunerna inte skall tolka regeln i 14 : Bekämpningsmedel får inte utan tillstånd av sådan kommunal nämnd som avses i 10 yrkesmässigt användas inom skyddsområde för vattentäkt som ett generellt förbud från vilket kommunen skall avgöra om det finns särskilda skäl att medge dispens. Miljönämnden skall istället utifrån erforderligt beslutsunderlag avgöra om tillstånd kan medges eller inte och om tillstånd ges också under vilka förutsättningar detta gäller. Vidare skall den sedvanliga skälighetsbedömningen göras innan miljönämnden meddelar beslut. Förbud mot spridning av kemiska bekämpningsmedel inom ett vattenskyddsområde faller även inom miljöbalkens allmänna hänsynsregler. 2 kap 3 miljöbalken lyder: 3 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller i miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse är dricksvatten tjänligt med anmärkning om det kan påvisas rester av kemiska bekämpningsmedel. Bästa möjliga teknik i sammanhanget måste rimligen innebära en odling utan användning av kemiska bekämpningsmedel. Markägaren bör emellertid få en skälig tid för omställning till alternativa odlingsmetoder. Därför kan markägaren under en övergångstid få använda vissa preparat som är dokumenterat lättnedbrytbara och ej lättrörliga. Hantering av kemikalier som hot mot vattenkvalitén I Naturvårdverkets Handbok med allmänna råd för vattenskyddsområde (2003:6) ges en beskrivning av de viktigaste hoten mot vattenkvalitén som kan utgöras av vissa kemikalier och hur de transporteras. Nedan följer utdrag ur några avsnitt som beskriver problemet. Den kompletta texten finns i handboken. Enligt Naturvårdsverket kan handboken komma att revideras i framtiden, därför den allra senaste versionen kommer att finnas tillgänglig som pdf-fil på Naturvårdverkets webbplats under Bokhandeln. Transport av föroreningar Förutsättningarna för spridningen av en förorening i marken bestäms i huvudsak av hydrogeologiska förhållanden. Vid infiltration av vatten genom markytan medför passagen genom de ytligaste marklagren en betydande reningseffekt, dels på grund av en mekanisk filtereffekt dels genom oxidation och mikrobiell nedbrytning av organiskt material. Grundvattnets skydd mot föroreningar som tillförs vid markytan, är således beroende av de ytliga marklagrens uppbyggnad samt deras kemiska och biologiska egenskaper. Föroreningar kan brytas ned i marken genom olika processer såsom oxidation, mikrobiologisk aktivitet och radioaktivt sönderfall. 12

I dagens samhälle hanteras en stor mängd olika ämnen. I det följande redovisas översiktligt egenskaperna för ett antal grupper av ämnen som hanteras under likartade förhållanden och i sådana situationer att de kan tänkas komma i kontakt med mark och grundvatten. Ämnena inom varje grupp kan i en sådan gruppering ur föroreningssynpunkt uppvisa relativt olikartade egenskaper. Mineraloljor De flesta mineraloljor har låg löslighet i vatten men kan ofta i stor grad påverka vattnets lukt och smak. Gränsen för lukt och smakpåverkan brukar anges till ca 0,1 mg/l. Oljespill och läckage från oljetank är de vanligaste orsakerna till allvarliga föroreningsskador på grundvattentäkter. Det beror dels på att oljeprodukter hanteras i många olika sammanhang och i förhållandevis stora mängder, dels på att de ger märkbar inverkan i mycket låga koncentrationer. Omfattningen av ett oljespills nedträngande i marken är beroende av såväl markens som oljans egenskaper. I och med att oljeskikt bildas i kontakt med grundvattnet finns även förutsättningar för en viss upplösning av oljan och transport i själv grundvattnet. Lösligheten i vatten för petroleumprodukter varierar mycket kraftigt. Lätta produkter har en betydande löslighet. Densiteten för lätta produkter som t ex bensin kan vara ner till ca 700 kg/m 3. Om sådana produkter når grundvattenytan i ett vattentäktsområde kan det därför få mycket allvarliga konsekvenser. Olja som trängt ner i marken bryts ned genom oxidation och mikrobiologisk aktivitet. Nedbrytningshastigheten är beroende av syretillgång och bakterieflorans sammansättning. Vid liten syretillgång är nedbrytningshastigheten mycket låg. Bekämpningsmedel Ca 20 % av den totala bekämpningsmedelsanvändningen sker inom jordbruket. För trädgårdsodling i villa- och handelsträdgårdar samt för plantskolor är de totalt använda mängderna relativt små men lokalt kan användningen ändå ha betydande omfattning. Flertalet registrerade och idag använda bekämpningsmedel har en begränsad rörlighet i marken. Fastläggningen i marken i kombination med en relativt snabb nedbrytning gör att medlen vid normal användning i allmänhet inte når grundvattnet. Ofta har problem uppstått vid spridning på mark utan naturligt markskikt, t ex hårdgjorda ytor. Gränsen för otjänligt dricksvatten på grund av förekomst av bekämpningsmedel är låg (0.1 µg/l), vilket medför att även ett mycket litet utläckage eller spill kan leda till att denna gräns överskrids. Ett stort antal enskilda brunnar och kommunala vattentäkter har vatten som överskrider gränsvärdet. Ofta, men inte alltid, är det bekämpningsmedel som inte längre får användas som ger problem. Växtnäringsämnen Med växtnäringsämnen avses här i första hand, kväve-, fosfor- och kaliumföreningar. Ämnena tillförs marken i första hand via handelsgödsel i jord- och skogsbruket och via stallgödsel. 13

Utlakningen av växtnäringsämnena från jordbruks- och skogsmark är ett resultat av flera processer såsom gödsling, vittring av markmaterial, nedbrytning av organiskt material samt tillförsel av atmosfäriska salter. Klimat, jordart, gödsling och odlingsinriktning har stor betydelse för växtnäringsläckaget. Kvävetillförseln från infiltrationsanläggningar för avloppsvatten utgör också en betydande föroreningsrisk för grundvattnet. Den specifika kvävetillförseln från en sådan anläggning är i storleken 10 g/d per ansluten person. Redan en anläggning för ett fåtal hushåll kan därför märkbart påverka en mindre kommunal vattentäkt. Fosfor förekommer i första hand som fosfat vilket har stark benägenhet att fastläggas i marken. Även kalium har en benägenhet att fastläggas i marken och med relativt höga acceptabla värden utgör det ej något problem ur grundvattenskyddssynpunkt. Oorganiska salter Oorganiska ämnen förekommer i grundvattnet så väl naturligt som genom föroreningspåverkan. Föroreningskällor i detta sammanhang kan vara industriellt avloppsvatten, avfallsdeponier, väghållning, dagvatteninfiltration från väg- och takytor, jordbruksgödsling mm. Även överuttag av grundvatten med åtföljande inträngning av saltvatten i kustnära områden eller aktivering av salthaltigt fossilt vatten kan i detta sammanhang räknas som en förorening. Metallsalter och andra salter är oftast lösliga till koncentrationer långt över gällande riktvärden. Mängden lösta salter i industriavlopp och lakvatten från avfallsdeponier varierar inom vida gränser och kan omöjligen beskrivas generellt. Från grundvattensynpunkt är de allvarliga föroreningskällor eftersom de kan utgöra kontinuerliga punktkällor med hög intensitet. Lösningsmedel De organiska lösningsmedlen är oftast svårlösliga i vatten och rör sig i marken på ett sätt som bestäms av deras fysikaliska egenskaper. Transporthastigheterna kan väsentligt avvika från vattnets strömningshastighet. Lätta kolväten och aromatiska kolväten har en densitet som är lägre än vattnets och rör sig på grundvattenytan något snabbare än det underliggande grundvattnet. Klorerade kolväten har en densitet som är högre än vattnets och rör sig i vissa fall betydligt snabbare än vattnet. Kolväten och klorerade kolväten bryts ned relativt långsamt i marken. För bensen och toluen har halveringstiden i marken uppskattats till 1 respektive 0,3 år och för metylenklorid och etylenklorid till 10 respektive 2 år. Nedbrytningen i marken av klorerade kolväten går således mycket långsamt. Fenoler Fenoler kan ha en löslighet i vatten i storleksordningen några gram per liter. De är tämligen stabila, men bryts långsamt ner i marken. Fenol har liten benägenhet att läggas fast i marken och redan ett relativt måttligt fenolutsläpp i marken kan skada grundvattnet. 14

I olika undersökningar har man visserligen funnit att fenol fullständigt bryts ner relativt snabbt i vatten, inom några dagar och upp till en månad, och att fenoler även bryts ner i marken genom mikrobiologisk aktivitet. Nedbrytningshastigheterna är dock ofta lägre och fenol kan därför transporteras med grundvattenströmmen i snabbt rörligt grundvatten över betydande sträckor. Med hänsyn till att redan mycket låga fenolkoncentrationer har en menlig inverkan på grundvattnets kvalitet kan ett fenolutsläpp ge grundvattenskador över stora områden. Köldbärarvätskor Köldbärarvätskor förekommer i slangsystem i kollektorer för uppsamlande av naturvärme i t.ex. jordvärmeanläggningar, energibrunnar samt sjö- och bottensedimentanläggningar för att sänka fryspunkten. Ämnena är lättlösliga i vatten. Under det senaste årtiondet har en utveckling skett för att mindre miljöstörande ämnen ska användas. Rekommendationer till skyddsföreskrifter för vattenskyddsområden Allmänt Länsstyrelsen eller kommunen fastställer vattenskyddsområden enligt 7 kap 21 MB. Den myndighet som fattar beslut om fastställelse av vattenskyddsområde meddelar skyddsföreskrifter för vattentäkten enligt 7 kap 22 MB. Skyddsföreskrifterna reglerar olika verksamheter och hantering av olika ämnen inom vattenskyddsområdet. Det finns två sätt att fastställa skyddsföreskrifter inom ett vattenskyddsområde: Kommunen fastställer skyddsföreskrifter Kommunen tar fram förslag tillsammans med länsstyrelsen. Länsstyrelsen fastställer föreskrifterna. Vid framtagandet av nya skyddsföreskrifter är det viktigt att berörda intressenter bereds möjlighet att delta i framtagandet av föreskrifterna. Intressenter som bör involveras kan förslagsvis vara: Tekniska kontoret, Miljökontoret, kommunledningen, politiker, Länsstyrelsen, samt berörda lantbrukare/verksamhetsutövare. Även allmänheten bör ges möjlighet att lämna synpunkter på föreslagna skyddsföreskrifter. Genom detta förfarande har alla möjlighet att yttra sig och förståelsen för behovet av skydd ökar. Skyddsföreskrifterna bör vara klara, tydliga och uppdateras var 8:e till 10:e år. Vid framtagande av skyddsföreskrifter bör följande ingå: Hantering, lagring och användning av petroleumprodukter Jordbruk och trädgårdsodling Skogsbruk Avledning av spillvatten och kommunalt dagvatten Hantering av avfall 15

Industriell verksamhet Kemiska produkter Väghållning Täktverksamhet och andra schaktningsarbeten Energianläggningar Transport av farlig gods Brunnar Verksamheter på och i sjön Nedan följer en kort sammanfattning över vad som särskilt bör beaktas vid kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden: Spridning av en förorening i marken Geohydrologiska förhållanden avgör i huvudsak förutsättningarna för spridning av en förorening i marken. En stor mängd ämnen transporteras med en hastighet som avviker från vattnets och uppträder i en koncentrationsfördelning som inte enbart bestäms av dispersionen. Avvikelserna orsakas av respektive ämnens egenskaper i följande avseenden. Fysikaliska egenskaper (densitet, viskositet, vattenlöslighet) Ackumuleringsförmåga i marken (sorptionsegenskaper, som även är beroende av markens kemiska egenskaper) Beständighet (motståndskraft mot kemisk och biologisk nedbrytning) Kemiska produkter och avfall Upplag, hantering och lagring av för grundvattnet skadliga ämnen såsom fenoler, organiska lösningsmedel, kemiska bekämpningsmedel, smörj-, hydraul-, och transformatorolja, tjärprodukter samt av industriella råvaror, produkter och avfallsämnen får inte anordnas annat än om den kommunala nämnden för miljöfrågor efter särskild prövning lämnat tillstånd därtill. Deponering av avfall eller snö från trafikerade ytor får inte förekomma. Petroleumprodukter Hantering, lagring och användning av petroleumprodukter inom inre skyddsområdet får inte förekomma annat än för bostadsuppvärmning samt jord- och skogsbruksdrift. Om hantering måste ske för t ex bostadsfastigheters oljeförsörjning eller industriell, särskilt prövad verksamhet, måste arrangemang vidtagas för att risken för spill minimeras. För hantering skall i övrigt iakttagas vad som gäller enligt miljöbalken (SFS 1998:808) och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om skydd mot mark- och vattenföroreningar vid lagring av brandfarliga vätskor (NFS 2003:24). Hantering och upplag utöver mängder för hushållsbehov inom yttre skyddsområdet bör endast tillåtas efter särskilt tillstånd av kommunens nämnd för miljöfrågor. I övrigt bör samma regler gälla som inom det inre skyddsområdet. 16

Jordbruk och trädgårdsodling Växtnäringsämnen är generellt sett lättlösliga i vatten. Dessa innehåller främst kväve-, fosforoch kaliumföreningar. Ämnena tillförs marken i första hand via handelsgödsel i jord- och skogsbruket och via stallgödsel. Kväve förekommer i marken som nitrat och är mycket lättrörligt. Nitrat från jordbruksmark är en allvarlig föroreningskälla för grundvattnet och särskilt för ytligt grundvatten i lätta sandjordar. Hantering (t.ex. påfyllning av förvaringstankar och spridningsutrustning) och lagring av ensilage och kemiska bekämpningsmedel får inte förekomma utan tillstånd från tillsynsmyndigheten. Nyetablering av verksamhet som innebär hantering och lagring av ensilage och växtnäringsämnen bör inte tillåtas. Skogsbruk Permanenta upplag av bark, flis och timmer samt hantering och lagring av bekämpningsmedel och träskyddsmedel får ej förekomma utan tillstånd från tillsynsmyndigheten. Skydds- och hyggesdikning samt kalavverkning får ej ske. Hantering och plantering av skogsplantor preparerade med kemiska bekämpningsmedel får ej ske. Övrigt Vattenskyddsföreskrifter kan omfatta även sådana verksamhetsområden som avledning av avloppsvatten, avfall, miljöfarlig verksamhet, transport av farligt gods, energianläggningar. Dessa och andra områden beskrivs närmare i bilaga 2, med exempel på vattenskyddsföreskrifter från Länsstyrelsen i Skåne län. Länsstyrelsen har kartlagt vattenskyddsområden och miljöfarliga (tillståndspliktiga enligt miljöbalken) verksamheter som är registrerade hos Länsstyrelsen (se bilaga 4). Av denna kartläggning framgår att det finns många miljöfarliga verksamheter som är lokaliserade inom vattenskyddsområden. Dessa verksamheter representerar många näringslivsområden och olika infrastrukturer. För ett effektivt skydd är det viktigt att ett skyddsområde är rätt avgränsat så att det omfattar inströmningsområden och andra känsliga områden. Det finns också ett stort behov av att informera de som hanterar kemiska produkter inom vattenskyddsområden om de begränsningar som gäller. 17

Översikt vattenskyddsområden i Skåne län Skånes län skyddsområden Det finns totalt 170 vattenskyddsområden i Skåne län (januari 2004). Av dessa är 156 fastställda av Länsstyrelsen (Länsstyrelsen i Kristianstad, Länsstyrelsen i Malmöhus samt Länsstyrelsen i Skåne), 11 områden av Vattendomstolen (nuvarande Miljödomstolen) och 3 av kommunerna. Antal vattenskyddsområden per kommunen varierar mycket. I östra och norra delen av länet finns de flesta av skyddsområdena. Variationerna beror bl.a. på storleken på kommuner, behovet av användning av egna vattenresurser, möjligheten att använda andra vattenresurser för vattenförsörjning, t.ex. från grannkommuner. Fem av länets 33 kommuner saknar vattenskyddsområden (se bilaga 3). Vattenskyddsområden i Skåne har fastställts vid olika tidpunkter. Merparten av länets vattenskyddsområden och tillhörande skyddsföreskrifter är från 1970-talet eller äldre (ca 62 %). Detta tyder på att två tredjedelar av dagens skyddsområden är i stort behov av revidering avseende skyddsområdenas avgränsning och utformningen av skyddsföreskrifter som är relevanta för att kunna leva upp till dagens skyddsbehov. Tabellen nedan visar när vattenskyddsområden är fastställda. År Antal Procent 1950-59 3 2% 1960-69 7 4% 1970-79 96 56% 1980-89 41 24% 1990-99 8 5% 2000-15 9% Aktuella ärenden Tolv förslag på vattenskyddsområde är inlämnade av kommunerna till Länsstyrelsen för fastställelse. I tabellen nedan följer förteckning över de aktuella ärendena för vattenskyddsområden hos Länsstyrelsen (januari 2004). Kommun Helsingborg Helsingborg Simrishamn Simrishamn Hässleholm Hörby Hörby Hörby Hörby Hörby Osby Båstad Vattenskyddsområde Ramlösa (ej kommunalt) Örbyfält Rörum Lunnamöllan Ignaberga Hörby S. Rörum Svensköp Önneköp Oderup Lönsboda Eskilstorp 18

Länsstyrelsens projekt Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden Organisation Inom ramen för samordnad kemikalietillsyn i Skåne län tillsattes hösten år 2001 en arbetsgrupp för att arbeta fram informations- och arbetsmaterial. I arbetsgruppen ingick följande miljöinspektörer: Ewa Björnberg - Landskrona kommun, Jan Rannek, Ingrid Persson och Carina Westerlund - Hässleholms kommun, Marianne Nordenadler - Helsingborgs kommun, Susanne Henrysson - Lunds kommun och Lars Johansson (projektledare) - Kävlinge kommun. Projektets syfte Syfte med projektet Kemikalieanvändning inom vattenskyddsområden har varit att: Identifiera möjliga hot genom inventering av verksamheter inom skyddsområden. Ge förslag till gemensamma krav på yrkesmässig lagring och hantering av kemikalier inom vattenskyddsområden. Ta fram information om kemikaliehantering inom vattenskyddsområden, även till hushåll. Tillsynspaket För att underlätta kommunernas arbete har projektgruppen, med utgångspunkt från erfarenheterna av tidigare länsomfattande projekt, tagit fram ett tillsynspaket. I tillsynspaketet ingick följande dokument: - Handledning - Regler om vattenskyddsområden, lagar och förordningar som har anknytning till kemikaliehantering i vattenskyddsområden - Rekommendationer och exempel på skyddsföreskrifter för vattenskyddsområden - Checklista 1 - Informationsblad till hushåll - Följebrev, enkät hushåll - Enkät till hushåll inom vattenskyddsområdet - Checklista 2 att användas vid inspektion av företag eller jordbruk/trädgårdsföretag - Mall för åtalsanmälan - Pressinformation - Blankett för sammanställning av resultat Efter utskicket av tillsynspaketet i digital form (via e-post) har materialet lagts ut på Länsstyrelsens webbplats, innehållande alla delar av tillsynspaketet och övrig information kring projektet. 19

Projektplanering och genomförande Följande tidsplanering har fastställts av projektgruppen: - Framtagande av underlagsmaterial: hösten 2001. - Tillsynspaket skickas ut till kommunerna: mars 2002 - Avstämning länsträff för kemikalietillsyn: mars 2002 - Projektgenomförande: mars 2002 november 2003 - Slutredovisning till Länsstyrelsen: senast den 30 november 2003 - Uppföljningsträff: november 2002 och december 2003. Följande moment för genomförande rekommenderades kommunerna av projektgruppen: - Genomgång av gällande lagstiftning (erhålls i tillsynspaketet), inklusive lokala skyddsåtgärder. - Eventuell granskning (i samverkan med tekniska förvaltningen) av underlaget för gränsdragning av vattenskyddsområdet/-en om den överensstämmer med grundvattenkartor mm. - Inventering och kartläggning av verksamheter förknippade med kemikalieanvändning inkl. hushåll som har egen oljetank. - Framtagandet av förslag till åtgärder från myndighetens/myndigheternas sida - Framtagandet (i samverkan med tekniska förvaltningen m.fl.) av adressregister över samtliga hushåll inom vattenskyddsområdet/-en med syfte att sprida informationsblad om miljörisker med kemikalieanvändning. Bladet erhålls i tillsynspaketet. - Urval och kontroll (enligt erhållna checklistor) av de verksamheter och hushåll med kemikalieanvändning som är av störst betydelse ur föroreningssynpunkt (i relation till grundvattensituationen mm.). - Sammanställning av resultatet enligt blankett från Länsstyrelsen Handledning Antalet och storleken på vattenskyddsområdena i Skånes kommuner varierar mycket. Projektet blev därför uppbyggt i olika nivåer. Det rekommenderades att alla kommuner åtminstone utför nivå 1 (=delprojekt 1), se nedan. Det var därefter upp till varje kommun att välja hur många delprojekt man vill göra, baserat på hur mycket resurser man vill avsätta för projektet. DELPROJEKT 1 NIVÅ 1 DELPROJEKT 2 HUSHÅLL DELPROJEKT 3 JORDBRUK DELPROJEKT 4 FÖRETAG NIVÅ 2 20

NIVÅ 1 Delprojekt 1: Grund ( Skrivbordsprojekt ) För nivå 1 användes Checklista 1. En sammanställning över antalet hushåll samt en lista över vilka företag som finns inom området och till vilka branscher dessa hör skulle tas fram. Sammanställning kunde göras till exempel från fastighetsregister som finns i kommunen samt med listor från t.ex. patent- och registreringsverket (fler förslag finns i handboken om egenkontroll). Åldern och statusen på vattenskyddsföreskrifterna skulle gås igenom och jämförs förslagsvis med de nya föreskrifterna. Kontakt med tekniska kontoret skulle upprättas och grunderna för varför området är avgränsat som det är tas reda på. Vidare skulle skyddsbarriärer och föroreningsbenägenheten bedömas utifrån geologin/marktypen. Uppföljning delprojekt 1 Om man valde att sluta efter det att nivå 1 var genomfört borde ett utskick med allmän information om vad det innebär att finnas inom vattenskyddsområde göras. Förslag på broschyr allmän information fanns i det av Länsstyrelsen utsända materialet. Även broschyr om cisternkontroll skulle lämpligen skickas med. NIVÅ 2 Delprojekt 2: Hushåll En enkät med följebrev skulle skickas ut till samtliga hushåll som tar upp uppvärmningsanordning, bekämpningsmedelsanvändning mm. Enkät hushåll samt Följebrev finns i materialet. Uppföljning: Informationsmaterialet från nivå 1 skulle skickas ut, eventuellt med detaljinformation i de fall man ansåg att det allmänna utskicket ej var tillräckligt. Delprojekt 3: Jordbruk och trädgårdsföretag Jordbruk och trädgårdsföretag skulle inspekteras med hjälp av Checklista 2. Informationsbrev med en enkät kunde (efter bedömning) skickas ut i förhand för att verksamhetsutövaren skulle ha möjlighet att på förhand ta fram de uppgifter som behövdes vid inspektionen. Uppföljning: Information om vattenskyddsbestämmelserna, allmän information samt föreläggande om åtgärder (i de fall det förekommit brister) skulle skickas ut. Delprojekt 4: Övriga företag Företagen skulle inspekteras utifrån Checklista 2, tänkt som inspektionsprotokoll. Om antalet företag har varit stort kunde man välja att riskklassa företagen utifrån branschtillhörighet och besöka högriskföretag. Om antalet var mindre eller man valde att prioritera projektet skulle då samtliga företag besökas. 21

Informationsbrev med en enkät kunde (efter bedömning) skickas ut i förhand för att verksamhetsutövaren skulle ha möjlighet att på förhand ta fram de uppgifter som behövdes vid inspektionen. Uppföljning: Information om vattenskyddsbestämmelserna, allmän information samt, i de fall det förekommit brister, föreläggande om åtgärder skulle skickas ut. Skulle en kommun haft väldigt stora vattenskyddsområden kunde även avgränsningar göras inom vattenskyddsområdet (yttre/inre) och mellan vattenskyddsområden. Ytterligare inspektioner kunde göras efter projektets slut om det visade sig finnas mycket problem inom granskade områden eller då man helt enkelt hade mer tid. REDOVISNING Checklista 1 samt sammanställningsblankett för övriga delprojekt skulle skickas in till Länsstyrelsen i Skåne län, senast den 30 november 2003. Informationsinsatser Inför kampanjstarten i mars 2002 anordnades av projektgruppen i samverkan med Länsstyrelsen ett seminarium för samtliga kommuner och andra intresserade för att diskutera projektets genomförande. Eftersom flera kommuner ville fortsätta med projektet även under efterföljande år har det förlängts till sista november 2003. I december 2003 inbjöds kommunerna av Länsstyrelsen till en uppföljningsträff för att byta erfarenheter från det genomförda projektet samt diskutera den framtida tillsynen inom området. 22

Genomförande och Resultat Övergripande statistik Under år 2002 och 2003 har miljöinspektörer från 16 av länets 33 miljökontor eller motsvarande sammanlagt kontrollerat 82 vattenskyddsområden. Fem kommuner har inte något fastställt vattenskyddsområdet inom kommunens gränser. Två av dessa har grundvattentäkter (Landskrona och Skurups kommun). Kommuner som har genomfört projektet Har inget fastställt vattenskyddsområde inom kommunen (januari 2004) Följande kommuner har deltagit i projektet: Bromölla, Båstad, Eslöv, Helsingborg, Hässleholm, Höör, Landskrona, Lund, Osby, Perstorp, Simrishamn, Sjöbo, Tomelilla, Ystad, Åstorp och Ängelholm. 23

Antal kommuner Antal vattenskyddsområden Hela Skåne 33 170 Deltagit i projektet 16 91 Inga vattenskyddsområden 5 Genomfört Delprojekt 1 16 82 Genomfört Delprojekt 2 12 32 Genomfört Delprojekt 3 10 23 Genomfört Delprojekt 4 9 22 Av uppgifterna i ovanstående tabell framgår bl.a. att 82 av länets 170 vattenskyddsområden ingick i det genomförda projektet. Kommunernas deltagande i olika delprojekt har varierat i omfattning, från 16 kommuner till 9 beroende av delprojektets svårighetsgrad. Nedan följer en resultatsammanställning av statistikuppgifter som har rapporterats av kommunerna. Delprojekt 1 Kontrollpunkt Resultat Antal kommuner 1. Antal vattenskyddsområden inom kommunen: 91 16 2. Hur många av vattenskyddsområdena har ni tittat på enligt checklista 1 82 15 3. Antal vattenskyddsområden (av samtliga inom kommunen) där det finns skyddsföreskrifter upprättade efter 1990 4. Antal vattenskyddsområden (av samtliga inom kommunen) där det finns skyddsföreskrifter upprättade innan 1990 15 15 66 15 5. Hur många av vattenskyddsområdena används idag för uttag av vatten 80* 15 * varav 4 st. reservvattentäkter 6. Inom hur många områden förekommer provtagning av vattenkvalitén 80 15 KOMMENTAR Resultatet av delprojekt 1 visar bl.a. att de flesta befintliga vattenskyddsområden (90 %) i de deltagande kommunerna ingick i kontrollen. Provtagning av vattenkvalitén förekommer i alla områden med uttag av vatten, vilket kan ha sin förklaring i bestämmelser enligt dricksvattenkungörelsen (SLVFS 2001:30). Flertalet vattenskyddsområden (73 %) i de deltagande kommunerna omfattas av föreskrifter upprättade innan år 1990. 24

Delprojekt 2 Kontrollpunkt Resultat Antal kommuner Genomfört för antal vattenskyddsområden 32 12 8. Antal hushåll som ligger inom något vattenskyddsområde 3958 12 9. Antal hushåll som utskick har gjorts till 2203 12 10. Antal hushåll som svarat på enkäten Svarsfrekvens % 11. Hur många fastigheter har svarat ja på frågan om de känner till att deras fastighet ligger inom vattenskyddsområde: Svarsfrekvens % Cisterner: 12. Hur många fastigheter har diesel- och/eller oljecistern på fastigheten 13. Antal diesel- och/eller oljecisterner som har sekundärskydd Värmepumpar 14. Hur många värmepumpsanläggningar finns det inom vattenskyddsområden: Varav ytjordvärmepumpar bergvärmepumpar grundvattenvärmepumpar Dricksvattentäkter: 15 a. Hur många fastigheter har borrad brunn 15 b. Hur många fastigheter har grävd brunn 16. Har åtgärder vidtagits mot något hushåll Typ av åtgärder: Föreläggande/vitesföreläggande, antal Åtal, antal Annat (typ, antal) 1624 74 1032 64 490 61 (eller 12 %) 103 23 8 19 214 259 2 1 12 12 11 11 10 10 KOMMENTAR Resultatet av delprojekt 2 visar bl.a. att det finns ett stort antal hushåll (nära 4 000) inom de skyddsområden som ingick i projektet. Ca 1 600 av ca 2 200 hushåll som erhöll information och enkät har svarat på frågorna (74 %), vilket kan betecknas som ett gott resultat. Av de hushåll som har svarat är det hela 36 % som inte känner till att deras fastighet ligger inom ett vattenskyddsområde. Förekomsten av oljecisterner är relativt stor, 490 inom 11 kommuner. 88 % av de inventerade cisternerna saknar sekundärt skydd. Nära hälften av de inventerade värmepumpanläggningarna (49 %) utgörs av berg-, ytjord- och grundvattenvärmepumpar, d.v.s. anläggningar med en potentiell risk för påverkan på grundvattnet. 25

Delprojekt 3 och 4 Kontrollpunkt Resultat Antal kommuner Delprojekt 3 genomför för antal vattenskyddsområden 23 10 Delprojekt 4 genomför för antal vattenskyddsområden 22 9 17. Hur många lantbruk finns det som ligger inom vattenskyddsområde 109 10 18. Hur många av dessa har inspekterats 53 10 19. Hur många av lantbruken bedriver ekologisk odling eller har EU-stöd för ekologisk produktion 20. Hur många lantbruk odlar grödor som är bekämpningsmedelsintensiva (som kräver 5 eller fler besprutningar per växtsäsong, t ex potatis, jordgubbar, m.fl.) 21. Hur många miljöfarliga verksamheter (exklusive lantbruk) finns det som ligger inom vattenskyddsområde (samtliga områden) 2 10 18 10 96 9 22. Hur många av dessa har inspekterats 47 9 23. Vilken typ av företag finns inom vattenskyddsområdena (exkl. jordbruk) Bensinstationer, antal: Andra verksamheter med potentiell stor påverkan på vattenskyddet: Kalktäkt, cisternserviceföretag, vägar, betongindustri, växthus, hästgårdar, handelsträdgård, bussgarage, tvätthall, gammal deponi för industriavfall, stad (Perstorp) simhall, lackeringsverkstad, tillverkningsföretag av hygienprodukter, mekanisk verkstad, plåtslageri m fl. 24. Mängd kemikalier som används i kg/år Särskilt farliga ämnen Hälsoskadliga ämnen Varav miljöfarliga Varav kemiska bekämpningsmedel 3 55 417* 1 325 715* 74 539* 2 872 7 7 25. Har åtgärder vidtagits mot något hushåll Typ av åtgärder: Föreläggande/vitesföreläggande, antal Åtal, antal Annat (typ, antal) * inklusive petroleumprodukter Svar saknas 26