Sammanträdesprotokoll 1(7) 2011-09-22 Miljö- och byggnadsnämnden Plats och tid: Listerbysalen, Stadshuset, Ronneby 10.00 10.30 Beslutande Ledamöter Ledamöter Lena Karstensson (m) Ola Robertsson (s), 220 Olle Helt (m) Margareta Yngveson (s) Claes Lagerlund (m) Gunnar Ferm (s) Knut Svensson (c) Stefan Kullman (sd) Jan Olofsson (c) Tjänstgörande ersättare Curt Piculell (m) Tommy Arvidsson (s) 219 Linnéa Carlsson (s) Tjänstgörande ersättare Magnus Fast (s) Lars Hansson (m) Övriga deltagare Ersättare Tjänstemän Gudrun Johansson (sd) ersättare Kerstin Hannrup, MoHinsp. 220 Willy Persson (kd) Laila Karlsson, Sekr. Annika Lörincz, MoHinsp. Jan Moberg,MoBchef Monika Oredsson, MoHchef Emma Sjögren, MoHinsp Utses att justera: Margareta Yngveson (s) Justeringens plats och tid: Stadshuset, Kommunledningsförvaltningen, SUS-enheten 2011-09-22 Sekreterare: Laila Karlsson Paragrafer: 219-220 Ordförande: Lena Karstensson Justerande: Margareta Yngveson Anslag/Bevis Protokollet är justerat. Justeringen har tillkännagivits genom anslag. Organ: Miljö- och byggnadsnämnden Sammanträdesdatum: 2011-09-22 Datum för anslags uppsättande: 2011-09-23 Datum för anslags nedtagande: 2011-10-17 Förvaringsplats för protokollet: Underskrift: Stadshuset, Kansliavdelningen Laila Karlsson
Ronneby kommun Sammanträdesprotokoll 2(7) Innehållsföreteckning Sid 219 - Risanäs 2:12 Ändring av enskilt avlopp 3 220 Remiss från kommunstyrelsen Tydligare fördelning av tillsynsansvar över förorenade områden 7
Ronneby kommun Sammanträdesprotokoll 3(7) 2009-758.850 219 - Risanäs 2:12 - Överklagan av länsstyrelsen i Blekinges beslut angående tillstånd att anordna en enskild avloppsanordning med urinsorterande WC, markoch miljödomstolens målnummer M 2169-11 Bakgrund År 2009 ansökte XXX om tillstånd att på fastigheten Risanäs 2:12 anlägga ett enskilt avlopp. XXX meddelades per delegation ( 160/2010) tillstånd att anordna en enskild avloppsanordning med sluten tank för urin, samt en trekammarbrunn med efterföljande grund och förstärkt infiltration bestående av kompaktfilter för resterande avloppsvatten. XXX överklagade tillståndsmeningen samt de flesta av villkoren i detta tillstånd till länsstyrelsen. Dåvarande miljö- och hälsoskyddsnämnd beslutade den 10 juni, 2010 ( 111) att ändra tillståndsmeningen samt villkor 1 och 11 enligt XXXs yrkande, att upphäva villkor 13 och att stå fast vid villkor 2,3,4,5,6,7,9 och 12. Överklagandet skickades till länsstyrelsen. Länsstyrelsen beslutade den 4 maj, 2011 att ändra villkor 4 och villkor 9 i miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut, i övrigt lämnades överklagandet utan bifall. XXX har överklagat länsstyrelsens beslut avseende villkor 4, vilket handlar om avståndet mellan dricksvattenbrunnen och infiltrationen. Mark- och miljödomstolen har nu förelagt miljö- och byggnadsnämnden att svara på detta överklagande. Sammanfattning I ansökan om tillstånd till att anlägga ett enskilt avlopp hade XXX två alternativ till placering av infiltrationen (till vilken bad- disk- och tvättvatten samt fekalier skall ledas efter slamavskiljning). Infiltrationen ska utgöras av kompaktfilter av typen IN-DRÄN med ett förstärkningslager av fingrus under. Om infiltrationen placeras i område 1a blir avståndet mellan infiltrationen och dricksvattenbrunnen cirka 13 meter. Om den placeras i område 2 blir avståndet cirka 30 meter. För att eliminera risken för att sjukdomsframkallande mikroorganismer och förorenande ämnen från avloppsvattnet ska nå dricksvattenbrunnen angavs i det ursprungliga tillståndet följande i villkor fyra; Avståndet mellan infiltrationen och dricksvattenbrunnen ska motsvara grundvattnets transportsträcka under minst två till tre månader vid maximalt vattenuttag. Avståndet får dock inte understiga 20 meter. Formuleringen är hämtad från Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (NFS 2006:7). I överklagan till länsstyrelsen redovisar XXX fastighetens markförhållanden och yrkar i första hand att villkoret upphävs och i andra hand att formuleringen ändras till; Det horisontella avståndet mellan infiltrationen och dricksvattenbrunnen får inte understiga 13 meter om infiltrationen placeras inom område 1a. Efter XXXs överklagan har länsstyrelsen ändrat formuleringen till; Avståndet mellan infiltrationen och dricksvattenbrunnen får inte understiga 20 meter. Länsstyrelsen menar att
Ronneby kommun Sammanträdesprotokoll 4(7) formuleringen om grundvattnets transportsträcka i tillståndsbeslutet är svår att kontrollera, men att det horisontella avståndet på 13 meter medför för stor risk trots redovisade markförhållanden. XXX har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkar på följande: Att domstolen ändrar formuleringen av villkor fyra till; Det horisontella avståndet mellan infiltrationen och dricksvattenbrunnen får inte understiga 13 meter om den biologiska reningen och infiltrationen utförs enligt ansökan. Om den biologiska reningen och infiltrationen utförs enligt faktablad 4 får avståndet inte understiga 20 meter. Att villkoret kompletteras med en föreskrift om att åtgärder vidtas för att eliminera förorening i dricksvattnet om dricksvattnet skulle bli otjänligt pga. att infiltrationen placerats i område 1a. Åtgärder som i så fall kan och skall vidtas är tätningsåtgärder kring brunnens foderrör, installation och idrifttagande av utrustning för UV-behandling av dricksvatten eller flyttning av infiltrationen till område 2. XXX åtar sig enligt yrkandet att utföra bakteriologisk och allmän kemisk kontroll av dricksvattnet tidigast 3 månader och senast 1 år efter det att infiltrationsanläggningen har tagits i bruk, och att därefter upprepa samma kontroller i den utsträckning som behövs för att kontrollera effekterna av eventuella utförda skyddsåtgärder. Sammanfattningsvis motiverar XXX sina yrkanden med: en redovisning av de hydrogeologiska förutsättningarna på fastigheten med slutsatsen att risken för att vattnet från infiltration ska nå dricksvattenbrunnen via sprickor i berggrunden är mycket liten och att grundvattnets strömningsriktning är sådan att dricksvattenbrunnen är placerad uppströms område 1a, att nämnden och länsstyrelsen har formulerat villkor 4 utifrån naturvårdsverkets allmänna råd utan att ha gjort en bedömning i detta enskilda fall, att om infiltrationen placeras i område 1 a bidrar det till en mer hållbar utveckling än om den placeras i område 2 eftersom reduceringen av näringsämnen blir större och tiden det tar för näringsämnen att nå Östersjön är längre från område 1a än från område 2, att det blir 30-40 % dyrare att placera infiltrationen i område 2 jämfört med om den placeras i område 1 a, samt att försiktighetsprincipen inte ska ersätta hydrogeologiska fakta. Bedömning Vid prövning av ansökan om tillstånd till ett enskilt avlopp med WC fattar miljö- och byggnadsnämnden beslut utifrån miljöbalkens bestämmelser med tillhörande föreskrifter. För bedömning av nödvändiga skyddsåtgärder utgår miljö- och byggnadsnämnden från Naturvårdsverket allmänna råd (NFS 2006:7) med tillhörande handbok om små avloppsanordningar (Handbok 2008:3). Det generella horisontella skyddsavståndet mellan infiltrationen och dricksvattentäkten som tillämpas är således cirka 50 meter. Utifrån en bedömning av Appelkvists hydrogeologiska undersökning har nämnden i detta fall gjort bedömningen att ett skyddsavstånd på 20 meter är godtagbart. Miljö- och byggnadsnämnden har även i samband med prövningen gjort en skälighetsbedömning i förhållandet till kravet enligt villkor fyra. Fastigheten är belägen inom hög skyddsnivå och det finns plats för alternativa placeringar av infiltrationen
Ronneby kommun Sammanträdesprotokoll 5(7) inom den egna fastigheten. Nämnden ifrågasätter den nu redovisade fördyringen med en pump och med elanslutning då det även ska installeras om infiltrationen placeras i område 1a. Appelkvist har i detta ärende redovisat en trovärdig hydrogeologisk undersökning. Det är dock svårt att fastställa exakta förhållanden såsom sprickor i berget, grundvattnets rörelse och hur stor reduktionen av bakterier eller virus är. Eftersom det räcker med en spricka i berget som leder avloppsvatten från platsen för infiltrationen till brunnen och eftersom en mycket liten mängd bakterier eller virus kan ge upphov till infektion finns det skäl att vidta skyddsåtgärder i form av ett horisontellt skyddsavstånd. Det är dock mycket svårt, vilket även Appelkvist menar, att exakt bestämma hur stort skyddsavstånd som krävs för att eliminera risken. Men även om det inte kan fastställas är detta inget skäl, eller gör dessa förhållande till undantagsfall, för att frångå Naturvårdsverkets råd om att avståndet inte bör understiga 20 meter. Utifrån ett tidsperspektiv som motsvarar en enskild avloppsanordnings livslängd är det orimligt att helt frångå vissa mått av försiktighet. I dagsläget bor det två personer på fastigheten. Boningshuset är relativt stort och det är befogat att anta att huset i framtiden skulle kunna bebos av en större familj, med ökat uttag av dricksvatten till följd och därmed utsläpp av en större mängd avloppsvatten. Appelkvist har gjort bedömningen att ett maximalt vattenuttag inte kan påverka grundvattnets rörelse i marken, vilket kan vara korrekt. Men med ett ökat uttag av grundvatten på platsen för brunnen i samband med ökat utsläpp av vatten på plasten för infiltrationen kan det dock inte med säkerhet uteslutas att avloppsvattnets rörelse i marken kan förändras. Ett ökat flöde kan t ex medföra kanalbildning i jordmånen som medför att avloppsvattnet når sprickor som leder till dricksvattenuttaget. Det finns dessutom en risk för en förändrad grundvattensituation med ett förändrat klimat. Appelkvist yrkar på att domstolen ska lämna föreskrifter om att åtgärder ska vidtas om dricksvattenbrunnen skulle bli förorenad av avloppsvatten. Sökande menar alltså att risken är så liten och merkostnaden är så stor att det är skäligt att skyddsåtgärder för människors hälsa först behöver vidtas i efterhand. Miljö- och byggnadsnämnden har ingen skyldighet att bedriva tillsyn på enskilda dricksvattentäkter. För att säkerställa människors hälsa i ett långsiktigt perspektiv är det skäligt att i en prövning av ett enskilt avlopp ställa krav på att skyddsåtgärder vidtas för att förhindra att olägenhet uppstår. Likaså är det är inte rimligt att i en prövning bygga in ett framtida tillsynsbehov av denna karaktär. För att säkerställa att föreskrifter om åtgärder för att rena ett förorenat dricksvatten samt åtaganden om att analysera dricksvattnets kvalitet efterföljs, även av eventuellt kommande fastighetsägare, om mark- och miljödomstolen accepterar Appelkvists yrkande, bör ett sådant beslut i sådant fall följas av en begäran om anteckning i inskrivningsregistret. Nämnden finner emellertid att sådana försiktighetsmått ska ställas i tillståndet som säkerställer grundvattnets kvalitet utan framtida ytterligare ingripanden eller åtgärder. Huruvida infiltrationen placeras i område 1 a eller i område 2 är inte relevant i förhållande till hållbar utveckling och en minskad övergödning eftersom avloppsvattnet källsorteras och det mesta av näringsämnena samlas upp med urinen. Urinen innehåller enligt Naturvårdsverkets rapport 4425 ca 80 % av hushållsavloppets totala kväveinnehåll, 50 % av hushållsavloppets totala fosforinnehåll och 60 % av hushållsavloppets totala kaliuminnehåll. Att välja en källsorterande teknik med ett
Ronneby kommun Sammanträdesprotokoll 6(7) lokalt kretslopp bidrar i sig till såväl minskad övergödning, ett grundvatten av god kvalitet som till hållbar utveckling. Förslag till beslut Miljö- och byggnadsnämnden beslutar att meddela mark- och miljödomstolen att nämnden motsätter sig sökandes yrkande. Miljö- och byggnadsnämndens bedömning är att Naturvårdsverkets allmänna råd om att det horisontella avståndet mellan dricksvattenbrunnen och infiltrationen inte bör understiga 20 meter i detta fall är tillämpbart för att så långt som möjligt säkerställa fastighetens långsiktiga dricksvattenförsörjning. Nämnden anser vidare att de extra kostnader ett sådant krav medför är skäliga i förhållande till nyttan av en sådan skyddsåtgärd. Miljö- och byggnadsnämnden gör bedömningen att i detta fall väger hälsoskyddsmässiga skäl tyngre än såväl de nationella som de lokala miljömålen. Deltar i debatten I debatten deltar ledamot Knut Svensson (c). Beslut Miljö- och byggnadsnämnden beslutar att meddela mark- och miljödomstolen att nämnden motsätter sig sökandes yrkande. Miljö- och byggnadsnämndens bedömning är att Naturvårdsverkets allmänna råd om att det horisontella avståndet mellan dricksvattenbrunnen och infiltrationen inte bör understiga 20 meter i detta fall är tillämpbart för att så långt som möjligt säkerställa fastighetens långsiktiga dricksvattenförsörjning. Nämnden anser vidare att de extra kostnader ett sådant krav medför är skäliga i förhållande till nyttan av en sådan skyddsåtgärd. Miljö- och byggnadsnämnden gör bedömningen att i detta fall väger hälsoskyddsmässiga skäl tyngre än såväl de nationella som de lokala miljömålen. Detta beslut justeras omedelbart. Ledamot Ola Robertsson (s) anmäler jäv och deltar inte i ärendets handläggning och beslut. Exp: Mark- och miljödomstolen (A-post och E-post) Akten
Ronneby kommun Sammanträdesprotokoll 7(7) 2011-344.800 220 Remiss från kommunstyrelsen Tydligare fördelning av tillsynsansvar över förorenade områden Bakgrund Tillsynsansvaret över förorenade områden har varit otydligt och krångligt sedan långt innan miljöbalken infördes. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har haft ett regeringsuppdrag att föreslå en tydligare, enklare och mer ändamålsenlig fördelning av tillsynsansvaret vilket nu redovisats. Synpunkter Utredningens strävan att sammanföra tillsyn enligt 9 och 10 kap i miljöbalken så långt det är möjligt, är positiv. Förslaget bygger i det hela på att länsstyrelserna ska ha tillsyn över de objekt med störst risk - vilket är bra. När det gäller deponier blir det inte fallet med den föreslagna fördelningen av ansvaret. Deponier är en mycket heterogen grupp objekt, inte minst ur risksynpunkt. Stycket om de kommunala deponierna verkar inte tillräckligt genomarbetat och ger inte en tydlig ansvarsfördelning. Ändringen av 28 är i sak bra, men texten bör bearbetas språkligt för att bli mer lättförståelig. Att göra en översyn av befintliga och tidigare medgivna överlåtelser av tillsyn syns som en onödig byråkrati. Istället bör överlåtelse av tillsyn ske enligt en branschuppdelning. Att länsstyrelsernas tillsynsvägledning till kommunerna förstärks är mycket viktigt för att öka åtgärdstakten. Idag varierar länsstyrelsernas tillsynsvägledning mellan länen både när det gäller omfattning och kvalitet. Länsstyrelsernas roll och ansvar måste bli tydligare. Tillförande av resurser är självklart ett måste om staten vill öka åtgärdstakten. Det gäller både hos länsstyrelser och kommuner. Frågan om huvudmannaskap och svårigheter med att få kommunerna att påta sig detta är också av betydelse för åtgärdstakten. Ett sätt kunde vara att inrätta vägledning för huvudmannaskap - vilket skulle behövas. Detta bör dock inte ligga på länsstyrelserna. Förslag till beslut Miljö- och byggnadsnämnden föreslås lämna ovanstående synpunkter till kommunstyrelsen. Beslut Miljö- och byggnadsnämnden beslutar att lämna ovanstående synpunkter till kommunstyrelsen. Detta beslut justeras omedelbart. Exp: Kommunstyrelsen Akten