Medel för den regionaliserade rovdjursförvaltningen Bakgrund Riksdagen beslutade 2009 om propositionen En ny rovdjursförvaltning 1. Den nya rovdjursförvaltningen handlar särskilt om ett utökat regionalt ansvar och ett mer regionalt beslutsfattande i rovdjursfrågor. Målet med att flytta en stor del av ansvaret för rovdjursförvaltningen från Naturvårdsverket till länsstyrelserna är att öka acceptansen för rovdjuren, genom att besluten fattas närmare de som direkt berörs av frågorna. Regionaliseringen genomfördes under 2010, baserat på en ny förordning 2 som styr förvaltningen. Konsekvenserna för länsstyrelserna - av regionaliseringen men också av ökande rovdjursstammar - är omfattande. Rovdjursfrågor är ofta konfliktfyllda. De kräver dialog och tid för de processer som ska vara utgångspunkten för ökat deltagande från lokalt håll, bland annat i viltförvaltningsdelegationerna. På grund av regionaliseringen av rovdjursförvaltningen i Sverige har landets länsstyrelser behövt utöka många av de befintliga verksamhetsområdena rörande rovdjur. Myndigheterna har även fått nya arbetsuppgifter. Länsstyrelserna har inte fått medel för att klara den nya rovdjursförvaltningen. Nedan är redovisat de medel som länsstyrelserna sedan tidigare fått för inventering av rovdjur och tillfälliga satsningar. Sedan 1996 har Naturvårdsverket årligen fördelat medel för rovdjursinventering till länsstyrelserna. Tilldelningen av medel har ökat från år till år, men inte i samma grad som rovdjursstammarna och allmänhetens intresse i frågan. I samband med införandet av den nya rovdjursförvaltningen fick länsstyrelserna under perioden 2009-2011 särskilda medel för att öka kompetensen under verksamhetsövergången. Dessa medel upphör nu. Två län i Mellansverige (Värmland och Dalarna) har under perioden 2006-2010 fått s.k. akutgruppsmedel med 2 Mkr per år. Från 2011 har dessa medel minskat något för Dalarna och Värmland och övriga län har fått del av dem till viss del. Naturvårdsverket har sedan 2002 haft uppdrag att fördela medel till rovdjursinformation. De utdelade beloppen har varierat från år till år och medlen har varit mycket betydelsefulla för länsstyrelsernas information och kommunikation kring rovdjur. Systemet för fördelning av informationspengar ses för närvarande över och det är oklart hur och i vilken omfattning sådana medel framöver kommer att komma länsstyrelserna till del. 1 Prop. 2008/09:210 2 Förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn
Kostnader för en regionaliserad förvaltning Länsstyrelserna i norra och mellersta rovdjursförvaltningsområdet identifierar här nedan de huvudsakliga verksamhetsområdena inom rovdjursförvaltningen och sammanställer de kostnader som enligt länsstyrelsernas beräkning är nödvändiga för att myndigheterna ska kunna genomföra den nya förvaltningen och nå målen i den rovdjurspolitik som riksdag och regering beslutat. Kostnader per verksamhetsområde Kostnaderna anges i svenska kronor och avser hela norra rovdjursförvaltningsområdet, dvs. länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland samt i mellersta rovdjursförvaltningsområdet d v s Stockholm, Uppsala, Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Med full verksamhet avses den verksamhetsnivå som länsstyrelserna bedömer nödvändig för en bra och framgångsrik rovdjursförvaltning. Vilka aktiviteter som ingår i de olika verksamhetsområdena (1-6) och hur summorna har beräknats framgår av texten i nästa avsnitt. Norra förvaltningsområdet (4 län) Verksamhetsområde Kostnad vid full verksamhet (kronor) Kostnadsdel som idag inte har finansiering 1 Viltförvaltningsdelegation 1 700 000 1 700 000 2 Samverkan mellan länen 600 000 600 000 3 Förvaltningsåtgärder 7 500 000 3 000 000 4 Inventering av rovdjur mm 22 000 000 2 500 000 + 3 600 000 5 Information 2 000 000 2 000 000 6 Kompetens 600 000 600 000 Totalt 34 400 000 10 400 000 + 3 600 000 Finansiering som saknas 14 000 000 a: varav 600 000 kr för attitydundersökningar endast vart femte år, härnäst 2014. Mellersta förvaltningsområdet (8 län) Verksamhetsområde Kostnad vid full verksamhet (kronor) Kostnadsdel som idag inte har finansiering 1 Viltförvaltningsdelegation* 3 000 000 3 000 000 2 Samverkan mellan länen* 1 200 000 1 200 000 3 4 Förvaltningsåtgärder, extra Akutgrupper** Besiktning licensjakt* Vargflytt** Inventering av rovdjur mm** 10 000 000 600 000 2 000 000 18 000 000 6 200 000 600 000 2 000 000 10 000 000 a + 3 600 000 5 Information* 4 000 000 4 000 000
6 Kompetens* 5 000 000 5 000 000 Totalt 43 800 000 32 000 000 + 3 600 000 Finansiering som saknas 35 600 000 *Förstärkningar som föreslås på länsstyrelsernas förvaltningsanslag. ** Förstärkningar som föreslås genom Naturvårdsverkets 1:3-anslag. Detaljer och förklaring 1 Viltförvaltningsdelegationer Enligt gällande regelverk 3 ska länsstyrelserna förordna ledamöter i viltförvaltningsdelegationerna, för att dessa ska delta och besluta i viltförvaltningsfrågor. Lanshövdingen sitter ordförande i delegationen. Kostnader som uppstår i samband med viltförvaltningsdelegationernas arbete är mötesarvoden, ersättning för förlorad arbetsinkomst, resor och logi mm för ledamöterna, arbetstid för delegationens sekretariat samt arbetstid för de länsstyrelsetjänstemän som på olika sätt är direkt involverade i delegationens arbete. Länsstyrelserna uppskattar sina kostnader för viltförvaltningsdelegationerna till mellan 395 000 och 470 000 kr per år, totalt ca 1,7 miljoner kronor för norra området. För mellersta området är samma uppskattning mellan ca 150 000 och ca 600 000 kr, totalt ca 3 miljoner kr. Aktiva viltförvaltningsdelegationer med beslutsrätt är en ny företeelse inom rovdjursförvaltningen, även om viltvårdsnämnder och rovdjursgrupper tidigare har fyllt en del av samma funktion. Precis som rovdjursgrupperna tidigare, så saknar viltförvaltningsdelegationerna finansiering. 2 Samverkan inom förvaltningsområdet Det enligt gällande regelverk 4 nyinrättade samverkansrådet nödvändiggör en strukturerad samverkan mellan länsstyrelserna på både handläggar-, chefs- och landshövdingenivå. Kostnader som uppstår rör arbetstid, resor och möten. Enligt länsstyrelsernas uppskattning uppgår kostnaderna till ca 150 000 kr per län och år. Samverkansrådet och dess verksamhet är en ny uppgift som saknar finansiering. Enligt länsstyrelsernas beräkning saknas idag årligen 600 000 kr inom norra förvaltningsområdet och 1 200 000 kr i mellersta. 3 Förvaltningsåtgärder Under 2007 inrättades de så kallade akutgrupperna i Värmland och Dalarna. Akutgrupperna har utvärderats av Naturvårdsverket under 2010. Utvärderingen konstaterar bl.a. att mycket tyder på att dialogen i de två länen förbättrats. Länsstyrelsernas bedömning är att dessa medel är en nödvändighet för att få en fungerande och trovärdig hantering av rovdjursfrågorna. Det innebär att de här två länsstyrelserna t.o.m. 2010 har haft resurser att vara närvarande då olika händelser med rovdjur ska utredas och drabbade ska ges stöd. Den här verksamheten bör ges möjlighet att utvecklas även i övriga län vid sidan av Dalarna och Värmland för att skapa en bas för god service och förvaltning i dialog med människorna i områden med rovdjur. Det är en absolut förutsättning för att rovdjursförvaltningen ska lyckas att myndigheterna kan vara 3 Förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer 4 Förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn
närvarande då det finns oro eller då angrepp skett. För detta arbete skulle det behövas totalt 10 Mkr i mellersta området. Även för norra området behövs medel för akutinsatser och dialog. Det gäller särskilt arbete med vargförekomst i renskötselområdet. En ny och omfattande uppgift för länsstyrelserna i norra förvaltningsområdet rör behovet av nya gener till den skandinaviska vargstammen. Inom ramen av den nya rovdjurspolitiken är det särskilt viktigt att länsstyrelserna följer de vargar som dyker upp i norra Sverige, främst för att kunna hantera genetiskt viktiga invandrade djur. Det handlar om att upptäcka och följa vargar, ta DNA-prover samt att hantera akuta situationer som kan uppstå när samebyar får skador under den tid en varg är i området. Denna intensiva förvaltning kan behöva pågå i långa perioder, från veckor upp till månader, innan nödvändiga beslut kan fattas eller vargen flyttar på sig själv. Detta medför kostnader såväl för länsstyrelsen som för berörd sameby. För besiktning av fällda djur vid licensjakt har länsstyrelserna speciellt i björnlänen stora kostnader. För mellersta området bedömer vi detta till 600 000 kr. För att stärka genetiken hos varg kommer arbetet med vargflytt bli av relativt stor omfattning för ett antal län. Vi bedömer för mellersta området att 2 Mkr bör finnas avsatt för detta arbete i den del som avser länsstyrelsernas insatser i mellersta förvaltningsområdet. Det finns en lång rad åtgärder som länsstyrelsen ansvarar för i arbetet med rovdjursförvaltning. Länsstyrelsen har den operativa rollen i förvaltningssystemet. De huvudsakliga åtgärderna är att skapa processer för lokal delaktighet genom viltförvaltningsdelegationens arbete, ta fram förvaltningsplaner, besluta om skydds- och licensjakt, besiktiga alla vid jakt fällda rovdjur, hantera problemdjur, besiktiga och ersätta viltskador, samverka med polis, tull och miljöåklagare för att komma tillrätta med jaktbrott, samt att handlägga CITES-ärenden. En ökande diskussion rör behovet av att länsstyrelserna ska vara behjälpliga vid omsättning av skyddsjaktsbeslut. Detta är särskilt viktigt i fjällänen, där avstånden och terrängen ofta innebär att effektiv skyddsjakt endast kan genomföras med helikopter. Kommunikation med allmänhet, näringar, intresseorganisationer och media är en allt mer betydelsefull och krävande del av rovdjursförvaltningen. Enligt länsstyrelsernas uppskattning uppgår kostnaderna för detta delområde inom rovdjursförvaltningen till mellan ca 1,6 och 2,6 miljoner kr per län och år, totalt ca 7,5 miljoner kronor för norra förvaltningsområdet. Verksamheten har utökats i samband med regionaliseringen av rovdjursförvaltningen, ökande rovdjursstammar och ökade jaktkvoter. Verksamheten saknar därför delvis finansiering. Enligt länsstyrelsernas beräkning saknas idag årligen ca 3 miljoner kronor inom norra förvaltningsområdet. 4 Inventering av stora rovdjur m.m. Ett av de stora ansvarsområdena för länsstyrelserna när det gäller rovdjursförvaltning är kunskapsuppbyggnad. Inventering av rovdjursstammarnas storlek, utbredning och dynamik, uppföljning av rovdjursskador och undersökning av människornas attityder är viktiga underlag för att kunna fatta välgrundade beslut om rovdjur. Även förvaltningsmärkning av rovdjur ger värdefull kunskap. Det är viktigt att påpeka att länsstyrelserna endast har medel från Naturvårdsverket för inventering av varg, järv, lodjur och kungsörn. Inventering av björn är helt ofinansierad, vilket gör att det idag inte finns någon systematik i björninventeringen. Detta är synnerligen olyckligt eftersom en viktig nyckel till att öka acceptansen för rovdjuren är att myndigheterna har bra
kunskap om rovdjursstammarnas storlek och utbredning och kan följa deras utveckling. När det gäller björn är en inventeringscykel, där varje län inventeras ungefär vart sjätte år med hjälp av DNA-analys av spillning, lämplig. Stora undersökningar av befolkningens attityder gentemot rovdjur och rovdjursförvaltning är viktiga för att kunna följa upp hur arbetet går, hur förtroendet för förvaltningen ser ut och om detta förtroende förändras med en förändrad politik. Attitydundersökningar genomförs vart femte år, vilket blir aktuellt igen år 2014. Inventering av vargar i norra förvaltningsområdet är en omfattande uppgift som kräver en annan detaljkontroll på enskilda vargar. Inom ramen av den nya rovdjurspolitiken är det särskilt viktigt att länsstyrelserna följer de vargar som dyker upp i norra Sverige, främst för att kunna hantera genetiskt viktiga invandrade djur. I mellersta området finns huvuddelen av Sveriges vargpopulation. Att följa dessa noggrant genom inventeringar är kostnadskrävande. Kraven på hur inventeringar ska utföras ökas ständigt och det finns inget samband mellan dessa krav och tilldelade medel. Idag täcker inte tilldelade medel behoven i denna verksamhet då kraven är stora på inventering även av våra övriga rovdjursarter. Enligt länsstyrelsernas uppskattning uppgår kostnaderna för rovdjursinventeringarna i norra förvaltningsområdet till mellan 3,2 och 9,4 miljoner kronor per län och år, totalt ca 22 miljoner kronor. Medel för inventeringsverksamheten, som regleras i förordning 5 och föreskrifter 6, har inte utökats i samma takt som rovdjursstammarna har ökat och har heller inte justerats i samband med regionaliseringen av rovdjursförvaltningen. Verksamheten saknar därför delvis finansiering. Enligt länsstyrelsernas beräkning saknas idag årligen ca 2,5 miljoner kronor inom norra förvaltningsområdet. I mellersta området beräknar vi behovet av inventeringar till ca 18 Mkr och ett tillskott på ca 10 Mkr skulle då behövas. Skillnaden mellan de två förvaltningsområdena beror sannolikt på att stor del av inventeringsmedlen läggs på att kartlägga vargarna. Därtill kommer ofinansierade kostnader för regelbundna björnspillningsinventeringar (ca 2 miljoner kronor per år), attitydundersökningar (600 000 kronor vart femte år, härnäst år 2014) samt för förvaltningsmärkning av rovdjur och hantering av vandringsvargar (ca 1 miljon kronor per år). Beloppen avser totalkostnad för hela norra förvaltningsområdet och behov av detta finns också i mellersta området där det nu är länge sedan en björnspillningsinventering genomfördes. 5 Information Information är en mycket viktig del av rovdjursförvaltningen, vilket också betonas i regeringens proposition om en sammanhållen rovdjurspolitik 7. Informationsverksamhet utgör en omfattande del av tjänstemännens dagliga arbete, men den bedrivs också i projektform på olika sätt. Löner för projektanställd extrapersonal, resor, utrustning och material är kostnader i detta sammanhang. Enligt länsstyrelsernas uppskattning uppgår kostnaderna för detta delområde inom rovdjursförvaltningen till ca 500 000 kr per län och år, totalt 2 miljoner kronor i norra förvaltningsområdet och 4 miljoner kr i mellersta. Finansiering av en stor del av verksamheten har under senare år skett via Naturvårdsverkets fördelning av informationspengar. Det är idag oklart om 5 Förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn 6 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn; Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar; Sametingets föreskrifter (STFS 2009:2) om ändring i Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar 7 Prop. 2000/01:57
och i vilken form denna finansiering kommer att fortsätta, varför vi här väljer att ta upp hela summan på 2 miljoner kronor som ofinansierat kostnad.
6 Kompetens Länsstyrelserna i norra och mellersta förvaltningsområdet har hög kompetens när det gäller förvaltning av rovdjur. Kompetensen upprätthålls och förstärks bland annat med hjälp av litteratur, möten, kurser, samverkan med och deltagande i forskningsprojekt, studieresor samt extern tjänstgöring av vissa tjänstemän under begränsade perioder. De kompetensmedel för rovdjursförvaltningen som utgått för 2009-2011 har inneburit att länsstyrelserna kunnat bredda och fördjupa sin kompetens och de finansierar till delar de rekryteringar som kunnat göras under senare år. Flera länsstyrelser har varit tvungna att lösa personalbrist på detta sätt för att klara arbetsuppgifterna. Därför finns ett stort behov av att bibehålla dessa medel och behovet för mellersta området är 5 Mkr per år. Enligt länsstyrelsernas uppskattning uppgår kostnaderna för detta delområde inom rovdjursförvaltningen till ca 150 000 kr per län och år, totalt 600 000 kr för norra förvaltningsområdet. Finansiering av en stor del av verksamheten har under senare år skett via särskilda medel för kompetenshöjning. Det har annonserats att dessa medel inte kommer att vara tillgängliga framöver. Således kvarstår ett finansieringsbehov uppgående till 600 000 kr per år. Genomförd analys Efter många utredningar kring rovdjursfrågan 8 har riksdag och regering slutligen bestämt att länsstyrelserna ska ansvara för genomförandet av den nya politiken. Länsstyrelserna arbetar nu efter politikens nya riktlinjer, men det behövs medel för att länen ska kunna genomföra de olika delarna och förverkliga målen för rovdjurspolitiken. Länsstyrelserna har i samverkan genomfört en analys av verksamhetsområdet rovdjursförvaltning och dess ingående delområden. Syftet har varit att undersöka om länsstyrelserna når uppsatta mål för verksamheten och därigenom kan uppfylla intentionen i riksdagsbeslutet rörande en ny rovdjursförvaltning. Det har varit viktigt att bedöma om länsstyrelserna kan uppfylla de krav och förväntningar som regering, näringar, intressegrupper, allmänhet och media har. Där så inte bedömdes vara fallet, har länsstyrelserna undersökt vad som behövs för att kunna genomföra den nya rovdjursförvaltningen. Länsstyrelserna bedömer att det finns tre sätt att avhjälpa de brister som konstaterats: att dra ner på ambitionsnivån, att omprioritera samt att söka nya medel. Att dra ner på ambitionsnivån är svårt, i och med att länsstyrelserna genom riksdagsbeslutet och regeringens förordningar har fått nya uppgifter rörande rovdjursförvaltningen. Därigenom har också krav och förväntningar från medborgarna och intressenterna ökat. Dessutom är frågan synnerligen kontroversiell och kraven på dialog och närvaro i fält är avgörande för hur lyckosam politiken ska bli. I dagsläget står dessvärre nu länsstyrelserna i Dalarna och Värmland inför att säga upp fältpersonal på grund av minskade anslag. När det gäller omprioriteringar har länsstyrelserna i ett flertal år omfördelat medel mellan olika verksamhetsområden, men denna strategi kan inte drivas hur långt som helst utan att skada övrig verksamhet. Således återstår för länsstyrelserna att söka nya medel för att kunna genomföra den verksamhet som följer av den tydliga delegeringen av rovdjursförvaltningen till regional nivå som har skett. Länsstyrelsernas slutsats är således att det behövs ett tillskott av nya medel om den regionaliserade rovdjursförvaltningen ska kunna få den effekt som utredare, riksdag och regering önskat. Med denna skrivelse vill länsstyrelserna väcka frågan om en utökad finansiering av rovdjursförvaltningen hos regering och centrala verk. 8 Jämför följande betänkanden: Skyddsjakt på varg (SOU 1999:50), Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146), Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89), Rovdjurens bevarandestatus (SOU 2011:37)
För länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län. Britt Bohlin Landshövding i Jämtlands län Ordförande i samverkansrådet i Norra rovdjursförvaltningområdet Barbro Holmberg Landshövding i Gävleborgs län Ordförande i samverkansrådet i Mellersta rovdjursförvaltningområdet