April 2013 FÖRVALTNINGSPLAN Vilt Järv. Järv

Transkript

1 April 2013 FÖRVALTNINGSPLAN Vilt Järv Järv

2 Nationell förvaltningsplan för järv NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: Arkitektkopia AB, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN Naturvårdsverket 2013 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2013 Omslagsfoto: Ola Jennersten/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå

4 Förord De stora rovdjuren, björn, varg, järv, lodjur och kungsörn, är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arterna ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i landet. Riksdagsbeslutet skedde i enlighet med Sveriges åtaganden gentemot art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet. Samtidigt påverkar de stora rovdjuren vardagen för många människor som lever och verkar i deras närhet och synen på deras förekomst är i vissa fall mycket polariserad. Naturvårdsverket fastställde år 2000 nationella åtgärdsprogram för björn, varg järv och lo. Programmen fokuserade på bevarandeåtgärder för arterna och reviderades För kungsörn fastställde Naturvårdsverket i maj 2011 ett åtgärdsprogram. Naturvårdsverket fick i juli 2011 regeringens uppdrag att redovisa en nationell förvaltningsplan för varg. I december 2011 fick Naturvårdsverket regeringens uppdrag att redovisa nationella förvaltningsplaner för björn, järv, lodjur och kungsörn. Förvaltningsplanen för varg redovisades i maj I denna förvaltningsplan för järv redovisas vilka politiska målsättningar som gäller, vilka grundläggande principer för förvaltningsarbetet som identifierats, vilka förvaltningsåtgärder som planeras för att nå målen samt hur uppföljningen planeras ske. Dessutom redovisas järvstammens utveckling och status, järvens betydelse för människor, hur förvaltningen är organiserad och vilka juridiska ramar som gäller för den samt vilken forskning som bedrivs om arten. När denna förvaltningsplan redovisas har rovdjursutredningens slutbetänkande Mål för rovdjuren (SOU 2012:22) remissbehandlats men något politiskt ställningstagande har inte gjorts. Betänkandet innehåller flera förslag av betydelse för förvaltningen av de stora rovdjuren, bland annat förslag på ny ansvarsfördelning för beslut om nationella mål för rovdjursstammarnas utveckling. Under arbetet med att ta fram förvaltningsplanen har samråd skett med berörda myndigheter och intresseorganisationer. Förvaltningsplanen har under vintern 2012/13 remissbehandlats. Av samråden och remissen har det framgått att flera berörda organisationer och myndigheter har invändningar mot den förvaltningsplan som nu fastställs. Bland annat har det framförts att redovisade mål för förvaltningsarbetet är för okonkreta, att referensvärden för gynnsam bevarandestatus saknas, samt att för lite utrymme ägnas åt och för lite hänsyn tas till rovdjursförekomstens socioekonomiska konsekvenser. När politiska ställningstaganden till den senaste rovdjursutredningen har gjorts samt när Naturvårdsverket redovisat bevarandestatus för björn, varg, järv och lodjur till EU-kommissionen avser Naturvårdsverket att uppdatera planen. Stockholm i mars

5

6 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Politiska målsättningar 7 Adaptiv förvaltning 7 Delmål 8 Rovdjurspolitikens målsättningar 10 Mål för järvstammens utveckling 11 Mål för förvaltningens inriktning 12 Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar 13 Övergripande principer för förvaltningsarbetet 15 Ekosystemansatsen bevarande och hållbart nyttjande 15 Ekosystembaserad förvaltning 15 Adaptiv förvaltning 15 Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet 16 Förvaltningens delmål för att nå politikens målsättningar 17 Långsiktigt livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus 17 God samexistens mellan människa och järv 18 Förvaltning för att nå målen 20 Skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skador 22 Skadeförebyggande jakt skyddsjakt 26 Populationsreglerande jakt licensjakt 28 Åtgärder mot illegal jakt 30 Regionalt ansvar för förvaltningen 32 Vägledning och myndighetssamverkan 37 Kommunikation och delaktighet 40 Samverkan med Norge och Finland 44 Uppföljning av förvaltningen och kunskapsförsörjning 46 Övervakning av järvstammens status 46 Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag 49 Uppföljning av förvaltningsarbetet 51 Den svenska järvstammen 53 Järvstammens utveckling och storlek 53 Järvstammens utbredning 57 Järvstammens genetik 59 Järvstammens status 60 5

7 Människan och järven 63 Människors inställning till järv och järvförekomst 63 Skador orsakade av järv 63 Rovdjursturism 65 Förvaltningens ramar 66 Internationella konventioner 66 EU-lagstiftning 68 Svensk lagstiftning 69 Förvaltningens organisation 73 Aktörer och deras ansvar 73 Forskning 79 Forskning på järv 79 Forskning kring rovdjursförvaltning 79 Attityder till järv och rovdjursförvaltning 80 Källförteckning 81 Bilaga 1 Sammanställning över styrande och vägledande dokument för järvförvaltningen 83 Bilaga 2 Övriga underlag 86 6

8 Sammanfattning Järven är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med art- och habitatdirektivet verka för att den svenska järvstammen uppnår respektive bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Järven påverkar vardagen för en del människor som lever och verkar i dess närhet, samtidigt som dess förekomst uppskattas av många. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att fortsätta den framgångsrika förvaltning av järvsom Sverige har haft och att hantera de nya utmaningarna som förvaltningen av järvstammen står inför. Politiska målsättningar Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat järv. De politiska målsättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att det ska finnas en långsiktigt livskraftig järvstam med gynnsam bevarandestatus och det ska råda en god samexistens mellan människa och järv. Adaptiv förvaltning Förvaltningen av järvstammen är komplex och i delar beroende av faktorer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärderas sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig. 7

9 Målsättning Kunskap Åtgärder Utvärdering Övervakning Figur 1. Schematisk beskrivning av den adaptiva förvaltningen. Delmål Naturvårdsverket har i förvaltningsplanen brutit ned rovdjurspolitikens övergripande målsättningar för järvförvaltningen till sex olika delmål (se figur 2). För att nå delmålen krävs ett antal aktiva förvaltningsåtgärder. I stort innebär planerade åtgärder att det förvaltningsarbete som redan sker idag fortsätter. Den samlade förvaltningen av järvstammen (figur 2) består av de övergripande målen, delmålen och olika planerade åtgärder som syftar till att nå de övergripande målen. För att möjliggöra en ekosystembaserad adaptiv förvaltning sker även en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad genom forskning på järvförvaltning, järven, andra rovdjur och bytesdjuren. Det utvecklas även ett system för uppföljning genom löpande övervakning av den svenska järvstammen. 8

10 FÖRVALTNINGENS Övervakning av järvstammens utveckling KUNSKAPSGRUND ÅTGÄRDER Internationell samverkan inkl. populationsbaserad förvaltning Åtgärder mot illegal jakt DELMÅL God genetisk status Tillräckligt stor stam och utbredning Ingen illegal jakt MÅL Långsiktigt livskraftig stam (gynnsam bevarandestatus) Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål. Forskning om biologiska, samhällsoch beteendevetenskapliga aspekter Skadeförebyggande åtgärder inkl. skyddsjakt Licensjakt Ersättning för skador Kommunikation och delaktighet Regionalt ansvar Vägledning och myndighetssamverkan Minskade skador Jämnare utbredning Legitim förvaltning God samexistens mellan människa och järv 9

11 Rovdjurspolitikens målsättningar Rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av 2001 års riksdagsbeslut om en samman hållen rovdjurspolitik och 2009 års riksdagsbeslut om en ny rovdjursförvaltning. Riksdagsbesluten styr förvaltningsarbetet, men även beslutens förarbeten, till exempel de aktuella propositionerna, utgör viktig vägledning. Riksdagen beslutade den 29 mars 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik och beslutet utgör fundamentet i den svenska rovdjurspolitiken. I propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr 2000/01:174) presenterar regeringen en rovdjurspolitik som ska säkerställa att björn, varg, järv, lo och kungsörn långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Propositionen föregicks av Rovdjursutredningen som arbetade under och presenterade ett delbetänkande i maj 1999 Skyddsjakt på varg (SOU 1999:50) och slutbetänkandet i januari 2000 Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146). Den 21 oktober 2009 beslutade riksdagen om en ny rovdjursförvaltning och beslutet innebär en vidareutveckling av den svenska rovdjurspolitiken. I propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7) presenterar regeringen en förvaltning av rovdjuren som innebär en ökad regionalisering med lokalt inflytande. Förslagen innebar bland annat att Naturvårdsverket får delegera beslut om skydds- och licensjakt till länsstyrelserna, att särskilda viltförvaltningsdelegationer etableras vid länsstyrelserna, att tre rovdjursförvaltningsområden etableras och att Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Vidare presenterar regeringen nya målsättningar för vargstammens utveckling. Målsättningarna innebar bland annat en tillfällig begränsning av vargstammens tillväxttakt och åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Propositionen föregicks av Utredningen om de stora rovdjuren som arbetade under och presenterade sitt slut betänkande Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) i december Regeringen beslutade i juni 2010 att tillsätta en utredning som skulle utvärdera de långsiktiga målen för stammarna av de stora rovdjuren, analysera utfallet av den regionaliserade förvaltningen, analysera behov av ytterligare åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status samt ge förslag på åtgärder i övrigt som förbättrar samexistensen mellan människa och rovdjur. Utredningen presenterade i april 2011 delbetänkandet Rovdjurens bevarandestatus (SOU 2011:37) och i april 2012 slutbetänkandet Mål för rovdjuren (SOU 2012:22). 10

12 Mål för järvstammens utveckling Övergripande mål 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik hade det övergripande målet att svenska staten skall ta ansvar för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. I likhet med de 15 nationella miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta övergripande mål skall nås inom en generation. Det nuvarande systemet med miljökvalitetsmål infördes genom att riksdagen antog propositionen Svenska miljömål Miljöpolitik för ett hållbart samhälle (prop. 1997/98:145). En utgångspunkt var det övergripande målet för miljöpolitiken att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I den propositionen finns inget tydligt svar på frågan vad begreppet en generation innebär. Som skäl till sin bedömning angav den dåvarande regeringen tidsintervallet omkring (s ). Etappmål 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik innebar att nationella etappmål infördes: För varg och järv bör etappmål slås fast. Med etappmål avses delmål för stammarnas tillväxt mot en nivå där artens fortsatta existens i Sverige kan anses långsiktigt säkrad. När etappmålet uppnåtts bör en förnyad bedömning göras om mål för arten. Innan etappmålet uppnåtts bör endast skyddsjakt tillåtas och då i begränsad omfattning. Nivåerna och målen bör anges som antalet föryngringar. 1 För järv fastställde riksdagsbeslutet att: Etappmålet för järvstammen i Sverige skall vara 90 föryngringar per år, vilket motsvarar ett totalt antal av ca 400 individer. 2 Att 90 föryngringar skulle motsvara cirka 400 individer grundade sig på den då aktuella kunskapen. Idag anses 90 föryngringar motsvara cirka 550 individer. I december 2008 meddelade Naturvårdsverket regeringen att den svenska järvstammen passerat 90 årliga föryngringar och att etappmålet därmed hade uppnåtts. 1 S. 27 i propositionen. Inga ändringar i riksdagens utskottsberedning och votering. 2 S. 34 i propositionen. Inga ändringar i riksdagens utskottsberedning och votering. 11

13 Populationsmål För att en art ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus krävs bland annat att ett referensvärde för gynnsam population har uppnåtts. Med referens värde avses den storlek som populationen minst måste ha för att på lång sikt garantera populationens livskraftighet. Att gynnsam bevarandestatus för järvstammen ska bibehållas eller återställas innebär därmed att populationen minst ska uppgå till referensvärdet för gynnsam population. Utbredningsmål Riksdagen beslutade 2001 att de stora rovdjuren ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. I propositionen till riksdagen angav regeringen att naturliga utbredningsområden innebar områden som i dag är sådana att respektive art kan leva och reproducera sig där 3. Vidare angavs följande begränsning av huvudregeln om spridning till naturliga utbredningsområden: I områden där riskerna för angrepp på människor och andra olyckor är störst bör man i förvaltningen försöka hindra en etablering eller i varje fall minska antalet djur. Också i områden där en art gör stor skada bör antalet djur minskas. För de arter som inte nått upp till etappmålet bör dock en förutsättning för sådan skyddsjakt vara att det kan konstateras att stammen som helhet i landet har en positiv utveckling. Detsamma gäller om en art minskat i antal så att den befinner sig under miniminivån. Inom renskötselområdet bör rovdjursstammarnas utveckling styras så att ordnad renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras i någon sameby. 4 För järv fastställde riksdagsbeslutet att Målet för järvstammens utbredning är att den sprider sig jämnare inom sitt naturliga utbredningsområde. 5. För att en art ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus krävs att ett referensvärde för gynnsam population har uppnåtts. Ett referensvärde för artens utbredningsområde är det område som krävs för att arten ska kunna uppnå gynnsam bevarandestatus. Mål för förvaltningens inriktning Regionalt ansvar för och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen Regeringen angav följande i propositionen En ny rovdjursförvaltning: Det regionala ansvaret för förvaltningen av rovdjur och annat vilt behöver stärkas och det lokala inflytandet över förvaltningen behöver öka. 3 S. 26 i propositionen 4 S. 30 i propositionen 5 S. 34 i propositionen. Inga ändringar i riksdagens utskottsberedning och votering. 12

14 Det har stor betydelse för acceptansen för rovdjursförvaltningen att det finns möjligheter till ett verkligt inflytande över förvaltningens riktlinjer och principer. 6 Förslag i propositionen som ledde till ett ökat regionalt ansvar och lokalt inflytande var den utökade delegeringen av beslut om jakt till länsstyrelserna och etableringen av partssammansatta viltförvaltningsdelegationer vid länsstyrelserna. Adaptiv förvaltning Regeringen angav i propositionen En ny rovdjursförvaltning att rovdjursförvaltningen ska präglas av ett s.k. adaptivt arbetssätt: Stora rovdjurs antal och utbredning ändras ständigt. Etablering av rovdjur i helt nya områden går långsamt och rovdjursstammarnas utveckling är beroende av ett stort antal olika faktorer som är svåra att förutsäga. Rovdjursförvaltningen måste därför präglas av ett arbetssätt där förvaltningens åtgärder ständigt anpassas till det som sker i naturen, s.k. adaptiv förvaltning. 7 Skador Dagens svenska system för ersättning av viltskador baseras till stora delar på regeringens proposition Om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9). I propositionen gör det ansvariga statsrådet följande övervägande: Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Detta innebär att viltskador inte helt kan undvikas. En alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen bör dock vara att viltskador skall förebyggas. 8 I propositionerna Sammanhållen rovdjurspolitik och En ny rovdjursförvaltning anges att respektive regering anser att denna princip fortfarande ska gälla. 9 Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar För att underlätta arbetet med den nationella förvaltningen av stora rovdjur och tydliggöra vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att uppnå olika delar av rovdjurspolitikens målsättningar sammanfattar Naturvårdsverket här på ett övergripande sätt politikens målsättningar. 6 S. 25 i propositionen 7 S. 24 i propositionen 8 S. 43 i propositionen 9 S. 60 respektive s. 39 i propositionerna 13

15 Den svenska rovdjurspolitiken har målsättningen att arterna långsiktigt ska finnas kvar i landet samt att en gynnsam bevarandestatus ska bibehållas eller återställas. Målsättningen kan sammanfattas på följande sätt: Det ska finnas långsiktigt livskraftiga stammar av stora rovdjur med gynnsam bevarandestatus Riksdagsbesluten saknar tydliga övergripande målsättningar för samexistensen mellan människa och stora rovdjur. De ovan citerade utdragen ur propositionerna och de åtgärder som beskrivs i propositionerna visar emellertid sammantaget att det finns en övergripande målsättning om en god sam existens mellan stora rovdjur och människan. Det ska råda en god samexistens mellan människa och stora rovdjur 14

16 Övergripande principer för förvaltningsarbetet Ekosystemansatsen bevarande och hållbart nyttjande Allt förvaltningsarbete innebär en avvägning mellan olika intressen. Såväl de övergripande målsättningarna för rovdjurspolitiken som den ekosystemansats som har sitt ursprung i konventionen om biologisk mångfald 10 innebär en strävan efter en kombination av bevarande och nyttjande av biologisk mångfald. Ekosystemansatsen erkänner att människan är en viktig del av många ekosystem och poängterar att alla berörda i samhället bör vara med när målen för förvaltningen formuleras. Ekosystembaserad förvaltning De stora rovdjurens expansion ställer nya krav på den samlade viltförvaltningen. Eftersom stora rovdjur och deras bytesdjur påverkar varandras förekomst kan rovdjursförvaltningen inte isoleras från annan viltförvaltning utan måste ha ett ekosystembaserat angreppssätt. En fungerande förvaltning kräver en grundläggande förståelse för hur systemet med de förvaltade resurserna fungerar. Denna förståelse omfattar bland annat kunskap om samspelet mellan stora rovdjur, deras konkurrenter och bytesdjur. Vidare finns det ett behov av kunskap om vilka förändringar som sker på grund av naturliga variationer och vilka förändringar som orsakats av förvaltningsåtgärder. Adaptiv förvaltning Även om en fungerande ekosystembaserad förvaltning förutsätter en grundläggande förståelse för systemet som förvaltas kan inget förvaltningssystem vara så precist att det i detalj kan förutse hur detta dynamiska och komplexa system kommer att utvecklas. Av detta skäl krävs det en adaptiv förvaltning som kontinuerligt inhämtar ny kunskap om rovdjuren, bytesdjuren och även kontinuerligt utvärderar effekterna av genomförda förvaltningsåtgärder samt återför vunna erfarenheter in i den framtida förvaltningen. En adaptiv och flexibel förvaltning definierar först övergripande mål för de områden som ska förvaltas. I nästa steg beslutar förvaltningen om delmål och åtgärder för att uppnå de övergripande målen. Under förvaltningsarbetet sker en löpande övervakning av utvecklingen och återkommande justeringar av förvaltningsarbetet. Sådana justeringar kan ske om planerade åtgärder inte visade sig ha avsedd effekt, om omvärldsfaktorer förändras eller om ny kunskap tillkommer. Figur 1 åskådliggör dynamiken i den adaptiva förvaltningen. 10 Se avsnittet Internationella konventioner. 15

17 Målsättning Kunskap Åtgärder Utvärdering Övervakning Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen. Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av stora rovdjur ska vara adaptiv. Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet En framgångsrik förvaltning av stora rovdjur underlättas av ett tydligt regionalt ansvar för förvaltningen med ett lokalt inflytande. Ett regionalt ansvar för förvaltningsarbetet ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som syftar till att förvaltningsbeslut tas så nära medborgarna som möjligt. En regionaliserad förvaltning med ett lokalt inflytande skapar förutsättningar för en stärkt dialog med medborgarna. Vidare underlättar den regionaliserade förvaltningen, genom att vara närmare såväl rovdjur som berörda människor, ett adaptivt arbetssätt. Ur såväl ett aktörs- som ett ekosystemperspektiv är det i många fall den samlade påverkan som flera rovdjursarter har på till exempel näringar eller stammar av bytesdjur som är relevant snarare än den enskilda rovdjursartens påverkan. Det är i huvudsak den regionaliserade förvaltningen som kan ta ett helhetsgrepp om den samlade påverkan som olika rovdjursarter har för en näring eller i ett område Ett viktigt verktyg för detta är den regionala rovdjursförvaltningsplan som länsstyrelsen tar fram. 16

18 Förvaltningens delmål för att nå politikens målsättningar Naturvårdsverket har delat upp de övergripande målsättningarna i rovdjurspolitiken till ett antal delmål för förvaltningsarbetet. Även om delmålen här sammanställts och formulerats av Naturvårdsverket återfinns flertalet av delmålen som målsättningar i tidigare riksdagsbeslut eller förarbeten till riksdagsbesluten. Till varje delmål anges hur uppföljningen av arbetet mot delmålet och de övergripande målsättningarna ska ske. För vissa delmål saknas heltäckande kunskap om situationen som ska följas upp. För dessa används indikatorer för att bedöma hus arbetet mot delmålet fortskrider. Långsiktigt livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus Politikens målsättning om en långsiktigt livskraftig järvstam med gynnsam bevarandestatus kan delas upp i ett delmål om stammens storlek och utbredning samt ett delmål om god genetisk status. Tillräckligt stor stam och utbredning Järvens bevarandestatus påverkas huvudsakligen av antalet järvar och deras utbredningsområde, som därför minst bör uppgå till ett fastställt referensvärde för populationen respektive utbredningsområdet. Sådana fastställda referensvärden saknas idag. Referensvärdena används i rapporteringen av arters bevarandestatus till EU-kommissionen. Referensvärden kommer att ha fastställts inför nästa rapportering till EU-kommissionen som sker i juni Uppföljning av delmålet Eftersom det saknas fastställda referensvärden för populationen och utbredningsområdet går det för tillfället inte att fastställa hur delmålet ska följas upp. Den pågående övervakningen av järvstammens storlek och utbredning, som genererar data om såväl föryngringar som järvens utbredning, bedöms vara tillräcklig för att följa upp delmålet. God genetisk status Järvstammens bevarandestatus påverkas långsiktigt av i vilken utsträckning det finns ett genetiskt utbyte mellan de tre identifierade delpopulationerna i Norge och Sverige samt mellan den skandinavisk-nordfinska populationen och den karelska järvpopulationen. Idag finns relativt god kunskap om det genetiska utbytet mellan delpopulationerna inom den skandinaviska populationen, men kunskapen om utbytet mellan denna population och den karelska populationen i södra Finland och västra Ryssland är mycket begränsad. 17

19 uppföljning av delmålet Det finns idag förhållandevis god kunskap om den skandinaviska järvpopulationens genetiska situation. Genetiska data från döda djur och från spillningsinsamling vid inventering finns samlade i en gemensam svensk-norsk databas och bedöms kunna ligga till grund för nödvändig uppföljning. Dock saknas nödvändig kunskap om utbytet mellan den skandinaviska och den karelska populationen. God samexistens mellan människa och järv För politikens målsättning om en god samexistens mellan människa och järv kan delmålen minskade skador, jämnare utbredning, ingen illegal jakt samt legitim förvaltning sättas upp. Minskade skador De skador järven åsamkar främst rennäringen är orsaken till konflikter mellan människa och järv. Minskade skador är därför ett viktigt delmål för att uppnå en god samexistens mellan människa och järv. Då ersättningen för järvens skador på rennäringen sker i form av ersättning för olika typer av förekomst av järv saknas det statistik över det totala antalet järvangrepp på ren. Jämnare utbredning Den svenska järvstammen är idag koncentrerad till ett relativt begränsat område i norra Sverige och dess spridning till andra delar av landet, främst norra Sveriges skogsland och delar av mellersta Sverige, går långsamt. Spridningens långsamma takt påverkar möjligheterna att minska järvförekomsten i de samebyar där stammen är som tätast negativt. En konkretisering av delmålet kan formuleras som till exempel att antalet län med föryngring av järv senast ett visst år ska ha ökat till ett visst antal och att antalet föryngringar utanför renskötselområdet ett visst år ska ha ökat till ett visst antal. Ytterligare en konkretisering av delmålet kan vara att föryngringar av järv i de områden med tätast järvstam senast ett visst år ska ha minskat till ett visst antal. Det bedöms inte möjligt att konkretisera delmålet förrän ett referensvärde för populationen fastställts. uppföljning av delmålet Det är inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas. Antal län med föryngring av järv i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Antal föryngringar av järv per län i mellersta rovdjursförvaltningsområdet. 18

20 Antal föryngringar av järv utanför renskötselområdet. Antal föryngringar av järv per sameby. Indikatorerna kan följas upp med hjälp av resultatet från den årliga övervakningen av järvstammens storlek och utbredning. Ingen illegal jakt Illegal jakt efter järv är, i likhet med annan kriminell verksamhet, oacceptabel. Även om den illegala jakten efter järv inte förhindrat den svenska järvstammens tillväxt visar den att arbetet för en god samexistens och en upphörd illegal jakt måste fortgå. Indikatorer för uppföljning av delmålet Det ligger i den illegala jaktens natur att den är svår att mäta. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas. Uppskattad omfattning av dödlighet orsakad av illegal jakt. Indikatorn uppskattad dödlighet orsakad av illegal jakt kräver långa tidsserier och bör därför inte följas upp årligen. En uppföljning planeras att initieras senast Legitim förvaltning En legitim förvaltning är en förvaltning som uppfattas som rättmätig eller berättigad av allmänheten och berörda intressegrupper. Legitimitet i förvaltningen är en förutsättning för att det ska finnas förtroende för de åtgärder som genomförs. Om förtroendet för rovdjursförvaltningen är lågt inom ett område kan detta leda till ett försvårat förvaltningsarbete. Det kan till exempel krävas extra stora informationsinsatser eftersom förvaltningsåtgärder ständigt ifrågasätts. Vidare kan viktiga samarbeten med förvaltningsmyndigheten avslutas i protest, detta har i vissa områden skett i fråga om eftersök av trafikskadat vilt. Legitim förvaltning av järv är därför ett viktigt delmål för att nå en god samexistens mellan människa och järv. Indikatorer för uppföljning av delmålet Det är inte möjligt att med ett absolut mått mäta en förvaltnings legitimitet. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas: Andel av den svenska befolkningen som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av järv i landet. Andel av befolkningen som lever i län med tät järvstam som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av järv. Andel av befolkningen som anser att Naturvårdsverket respektive länsstyrelsen ska vara med och bestämma hur rovdjuren ska skötas. Indikatorerna kan följas upp genom upprepade attitydundersökningar. 19

21 Förvaltning för att nå målen I detta kapitel redovisas vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål. I stort innebär beskrivningen en redogörelse för det förvaltningsarbete som redan sker idag och som planeras fortsätta. I de fall kompletterande åtgärder planeras, redovisas dessa särskilt. I enlighet med rovdjurspolitikens övergripande målsättningar ökar järvstammen och återkoloniserar gamla förekomstområden. Detta för dock bland annat med sig att järvens skador på rennäringen ökar, inventering av järv kräver större resurser, metodutveckling för effektiv jakt efter järv behövs, förvaltningens kunskapsbehov om järvens ekologi i skogslandet har ökat. Sammanfattningsvis behandlas här följande åtgärdsområden för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål: Skadeförebyggande åtgärder Skadeförebyggande jakt skyddsjakt Populationsreglerande jakt licensjakt Åtgärder mot illegal jakt Regionalt ansvar för förvaltningen Kommunikation och delaktighet Samverkan med Norge och Finland Av figur 2 framgår hur åtgärderna i första hand förväntas påverka de olika delmålen och, indirekt, de övergripande målen. 20

22 FÖRVALTNINGENS Övervakning av järvstammens utveckling KUNSKAPSGRUND ÅTGÄRDER Internationell samverkan inkl. populationsbaserad förvaltning Åtgärder mot illegal jakt DELMÅL God genetisk status Tillräckligt stor stam och utbredning Ingen illegal jakt MÅL Långsiktigt livskraftig stam (gynnsam bevarandestatus) Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål. Forskning om biologiska, samhällsoch beteendevetenskapliga aspekter Skadeförebyggande åtgärder inkl. skyddsjakt Licensjakt Ersättning för skador Kommunikation och delaktighet Regionalt ansvar Vägledning och myndighetssamverkan Minskade skador Jämnare utbredning Legitim förvaltning God samexistens mellan människa och järv 21

23 Skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skador Syftet med det skadeförebyggande arbetet är att minska skadorna orsakade av fredat vilt, att skapa större tolerans för rovdjur och att härigenom underlätta deras spridning. Arbetet bedrivs dels genom rådgivning om och utveckling av skadeförebyggande åtgärder, dels genom ett särskilt bidrags- och ersättningssystem 12 för skador orsakade av fredat vilt. Verksamheter med fritt betande tamdjur, främst rennäring och fäboddrift, är särskilt skadeutsatta och svåra att skydda mot rovdjursangrepp. För dessa verksamheter finns det ett särskilt stort behov av att vidareutveckla skadeförebyggande åtgärder. Rådgivning, utveckling och utvärdering Skadeförebyggande åtgärder består dels av permanenta åtgärder för att långsiktigt minska risken för rovdjursskador, dels av så kallade akuta åtgärder för att minska risken för ytterligare skador direkt efter ett angrepp. Långsiktiga åtgärder kan planeras in i det långsiktiga förvaltningsarbetet och akuta åtgärder kräver planerad beredskap på länsnivå. På uppdrag av Naturvårdsverket publicerar Viltskadecenter råd och information om vilka skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga att vidta vid olika typer av näringsverksamheter. Detta sker i form av faktablad, broschyrer och rapporter som är tillgängliga för myndigheter, organisationer och enskilda personer till exempel på Viltskadecenters hemsida. Centret håller även utbildningar i skadeförebyggande åtgärder, exempelvis stängsling. För hägnade djur finns det idag en väl fungerande förebyggande åtgärd i form av rovdjursavvisande stängsel. Det behövs dock metodutveckling för bland annat stängsling mot vatten. För verksamheter med fritt betande tamdjur, till exempel rennäring och fäboddrift, är utvecklingsbehovet för skadeförebyggande åtgärder avsevärt större än för verksamheter med hägnade djur. Sametinget är ansvarig myndighet för viltskador på ren och har utförligt sammanställt olika skadeförebyggande åtgärder för rennäringen. De beskrivna åtgärderna är sådana som innebär särskilda renskötselåtgärder, som till exempel flytt av renar, sändarmärkning av renar och kalvning i hägn. Vidare beskriver Sametinget åtgärder som direkt berör rovdjuren, till exempel sändarmärkning av rovdjur, flytt av rovdjur och olika former av jakt. 13 Sveriges lantbruksuniversitet har i november 2012 fått ett regeringsuppdrag att undersöka hur kalvning i hägn och 12 Systemet regleras av viltskadeförordningen (2001:724) och förordningen (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. Förordningarna kompletteras av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 viltskadeförordningen (2001:724), Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2012:1) om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar och Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar. 13 Sametinget

24 områdesinriktad jakt i kalvningsområde för ren påverkar överlevnaden i renhjorden (L2012/2817). Uppdraget ska slutredovisas den 15 december Viltskadecenter bedriver ett flertal projekt med målet att utveckla och utvärdera skadeförebyggande åtgärder. Det handlar bland annat om att minska risken för angrepp på bikupor och djur på fritt bete. Viltskadecenter gör även prognoser om skaderisker för kommande år. Dagens förekomst av järv i områden med aktiv fäboddrift har inte gett upphov till ett större antal angrepp på tamdjur på bete. Sannolikt kommer antalet järvangrepp på andra tamdjur än ren att förbli mycket lågt i relation till antalet angrepp orsakade av björn, varg och lodjur. De områden där nyetablering av järv kan förväntas ske ligger i stor utsträckning i skogs- och mellan bygder med förekomst av andra rovdjur. Etablering av järv skulle kunna innebära en ytterligare belastning för tamdjurshållningen i dessa om råden, men samma skadeförebyggande åtgärder bör i stor omfattning kunna förebygga angrepp av de olika rovdjursarterna. Rovdjursakutgrupper Under åren 2006 till 2010 fick länsstyrelserna i Dalarna och Värmlands län medel för att etablera och driva så kallade rovdjursakutgrupper. Akutgruppernas uppdrag var främst att snabbt rycka ut vid rovdjurangrepp eller oro för angrepp vid förekomst av rovdjur. 14 Verksamheten har utvärderats av Naturvårdsverket 15. Ett resultat av utvärderingen är att medlen från och med 2011 fördelas till samtliga berörda länsstyrelser. Viltskadeersättningssystemet Viltskadeersättningssystemet innehåller två huvudkomponenter, medel för skadeförebyggande åtgärder och ersättning för redan inträffade skador. Medel till skadeförebyggande åtgärder Samebyar kan ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos Sametinget. Bidrag ska beviljas endast för åtgärder som normalt inte ingår i renskötseln. Bidragsbeloppet dras av från den ersättningen för rovdjursförekomst som samebyn är berättigad till (se nedan). Med undantag för renägare kan enskilda tamdjursägare som bedriver näringsverksamhet ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos länsstyrelsen. Bidrag får endast beviljas till åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande effekt eller till utveckling av åtgärder som bedöms kunna ge tillräckliga skadeförebyggande effekter Beslutet om medel för akutgrupper återfinns i regleringsbrevet till Sametinget år 2006 vari man kan läsa att rovdjursakutgruppernas uppgift är att omgående vidta åtgärder för att minimera skadeverkningar vid förekomst av stora rovdjur, upprätta en effektiv kontaktväg till Naturvårdsverket, verkställa beslut om skyddsjakt eller bortdrivande av stora rovdjur, tillhandahålla information om ersättningar vid skador orsakade av stora rovdjur, samt informera om länsstyrelsens arbete med stora rovdjur på lokal nivå. 15 Naturvårdsverkets rapport 6330 (2010) Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) 23

25 Ersättning för rovdjursförekomst till rennäringen Skador av rovdjur på ren regleras generellt genom ett årligt anslag som regeringen lämnar till Sametinget vars storlek baseras på länsvisa inventeringsresultat. Sametinget fördelar bidrag till samebyarna med vägledning av inventerings resultaten. Ersättning till samebyarna sker således som ersättning för rovdjursförekomst, det vill säga för antalet rovdjur inom en sameby. Ersättningen ges utan ansökan. Ersättningen är i form av ett schablonbelopp och i fråga om järv grundar den sig på antalet föryngringar eller regelbunden eller tillfällig förekomst inom samebyns betesområde. Ersättningsystemet kan anses vara riskbaserat genom att det är risken för rovdjursangrepp som ersätts snarare än faktiska angrepp. Särskild ersättning kan även ges om ett eller flera rovdjur inom ett begränsat område och under en begränsad tidsperiod dödar eller skadar ett stort antal renar, vilket kallas massdödande. Ersättning vid skada på andra tamdjur än ren Under förutsättning att det inte varit möjligt att förebygga eller förutse skadan eller om särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen lämna ersättning för skador orsakade av bland annat järv. Vid skador på tamdjur baseras ersättningen på rekommendationer från Viltskadecenter enligt vilka ersättning i de flesta fall motsvarar marknadsvärdet av djuret. Det bör påpekas att det finns ett stort behov av att öka kunskapen om sekundära skador av rovdjursangrepp. Sådana skador inkluderar bland annat förlorad arbetsinkomst, minskad avelsproduktion och problem med samling av spridda djur. Många drabbade djurägare anser att deras kostnader för sekundära skador inte blivit ersatta. Statistik över beviljade bidrag och inträffade SKADor Viltskadecenter publicerar årligen statistik över beviljade bidrag, inträffade skador och utbetald ersättning avseende skador som orsakats av fredade arter på andra tamdjur än ren. Viltskadestatistiken för 2011 anger att totalt sju lamm saknas efter höstens fribete på fjällen i Västerbottens län och att järv antas vara ansvarig för förlusten. Predationen på ren visar ett annorlunda mönster. I Sverige sammanfaller en mycket stor del av järvens utbredningsområde med renskötselns. Järven är både opportunistisk jägare och asätare. Under för järven fördelaktiga snöförhållanden, när skaren inte bär upp renen men järven, kan den vara ett effektivt rovdjur. Den svenska järvstammens utveckling är beroende av att den i stor utsträckning kan livnära sig på ren. Några vedertagna uppgifter om skadefrekvensen på ren som följd av järvpredation finns dock inte att tillgå. Bristanalys Rennäring En stor utmaning för rovdjursförvaltningen är de skador som rovdjur orsakar renskötseln. Skador på rensköstel är på grund av renskötselns karaktär ofta svårare att förutse och förebygga än skador på andra tamdjur än ren. 24

26 En omständighet som motverkar skadeförebyggande åtgärder är att vilt skadeförordningen anger att bidrag för att förebygga rovdjursskada på ren ska räknas av från ersättning för rovdjursförekomst. I praktiken innebär denna regel att inga samebyar ansöker om bidrag för skadeförbyggande åtgärder. Såväl Naturvårdsverket och Sametinget som den senaste rovdjursutredningen och länsstyrelserna i renskötselområdet har föreslagit förändrade regelverk som möjliggör bidrag till skadeförbyggande åtgärder i renskötselområdet. Det har också identifierats behov till budgetförstärkningar 17 för detta ändamål. Såväl rennärings- som myndighetsrepresentanter har vid upprepade tillfällen påpekat att det är viktigt att beakta den samlade rovdjursproblematiken i en sameby och inte varje rovdjursart för sig. Länsstyrelsen har, inom ramen för sitt regionala ansvar för rovdjursförvaltningen, möjligheten att ta ett samlat grepp om förekomsten av de olika rovdjursarterna. Gentemot ren näringen kan detta arbete till exempel ske i form av samebyvisa rovdjursplaner 18. Härvid bör också relevant traditionell kunskap tas till vara. Naturvårdsverket och Sametinget har lämnat ett gemensamt förslag till förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur som möjliggör mer riktade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur. 19 Förvaltningsverktyget ska tillämpas av landets samebyar och berörda länsstyrelser i rovdjursförvaltningen. Verktyget bygger, i linje med de nationella förvaltningsplanerna för stora rovdjur, på en adaptiv förvaltningsmodell. Vid behov kommer de nationella förvaltningsplanerna att revideras efter att detta förslag om förvaltningsverktyg beretts av regeringen. Övrigt Det har framförts från företrädare för tamdjursnäringar att rovdjursförvaltningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas förutsättningar. Ett sätt att öka den ömsesidiga förståelsen för såväl näringars som rovdjursförvaltningens förutsättningar och för att förbättra dialogen är att anordna gemensamma seminarier i ämnet. Kompletterande åtgärder Det skadeförebyggande arbetet fortsätter enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärd: Naturvårdsverket kommer under 2013 att initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur. 17 Sametinget och rovdjursutredningen föreslår att 5,1 mkr respektive 5 mkr årligen avsätts för bidrag till skadeförebyggande åtgärder. 18 T.ex. det pågående arbetet med samebyvisa rovdjursplaner i Västerbottens län 19 Sametinget och Naturvårdsverket

27 Skadeförebyggande jakt skyddsjakt Skador av rovdjur ska i första hand förebyggas till exempel med rovdjursavvisande stängsel. Det är dock inte alltid möjligt att inom rimliga gränser förebygga och undvika skador. Därför är det i vissa fall nödvändigt att bedriva skyddsjakt efter vissa individer som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador. Om jakten riktas mot rätt individ är den en effektiv skadeförebyggande åtgärd. Beslut om skyddsjakt Naturvårdsverket får på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter järv 20. Förutsättningarna för beslut om skyddsjakt är att det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet, att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde samt att något av de skäl som anges i 23 a jaktförordningen föreligger. Naturvårdsverket får överlämna rätten att besluta om skyddsjakt till länsstyrelsen under vissa förutsättningar 21. Se avsnittet om regionalt ansvar för förvaltningen. Jaktens genomförande Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för jakten 22. Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som får användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kontroll som kommer att ske. För att jakten ska bli effektiv får myndigheten medge undantag från vissa förbud och bestämmelser som gäller vid jakt. Exempelvis kan användning av motordrivet fordon samt motordriven luftfarkost tillåtas. Jakten kan också tillåtas pågå utanför ordinarie jakttid på dygnet och med hjälp av belysning. Om djuret är försett med sändare kan sändarens positioner användas och bidra till att skyddsjakten kan genomföras effektivare med minskad risk för ytterligare skador. Jakten leds av en jaktledare som utses av den myndighet som beslutar om jakten. I vissa fall deltar personal från länsstyrelsen i jakten 23. Annan avlivning av järv Även polismyndigheten får låta avliva ett vilt djur som orsakar avsevärd skada eller antas vara farligt för människors säkerhet om det inte finns någon annan b jaktförordningen (1987:905) jaktförordningen 22 9 b jaktförordningen 23 Den senaste rovdjursutredningen (SOU 2012:22) anser att länsstyrelserna på lämpligt sätt bör verkställa och utföra beslutad skyddsjakt efter bland annat varg. För att täcka kostnaderna bör länsstyrelserna kunna begära extra medel från ett nationellt anslag. Förslaget kräver ett politiskt ställningstagande innan det kan genomföras. 26

28 tillfredsställande lösning 24. Naturvårdsverket känner dock inte till ett enda fall där detta har skett när det gäller järv. Det finns även vissa möjligheter för den enskilde tamdjursägaren att utan beslut från myndighet döda en järv om den angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp 25. Det är dock enbart tillåtet om det inte går att skrämma bort järven eller på något annat lämpligt sätt avbryta angreppet. Vidare ger jaktlagstiftningen möjlighet för envar att avliva frilevande vilt som är så skadat att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas 26. Det händer ibland att rovdjur som skadats allvarligt i trafikolycka avlivas med stöd av denna bestämmelse. Rapportering och utvärdering Samtliga beslut om skyddsjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av beviljade skyddsjakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Samtliga fall där enskilda personer fäller järv på eget initiativ ska rapporteras till polismyndigheten 27. Naturvårdsverkets bedömer fortlöpande hur möjligheten att på eget initiativ döda rovdjur vid angrepp på tamdjur påverkar de olika arternas bevarandestatus. Hittills har Naturvårdsverket gjort bedömningen att bestämmelserna inte har påverkat järvstammens utveckling negativt. Järvar som fälls vid skyddsjakt skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. Obduktion av sådana djur ger myndigheter och forskare underlag för analyser av järvstammens status och utveckling. Bristanalys Naturvårdsverkets delegering av rätten att besluta om skyddsjakt efter järv skedde första gången Under våren 2012 har Naturvårdsverket tagit fram särskilda riktlinjer för beslut om skyddsjakt efter bland annat järv. Det är viktigt att en uppföljning av riktlinjernas tillämpning görs och att behov av vidareutveckling identifieras. Det bedrivs skyddsjakt efter järv som skadeförebyggande åtgärd inom renskötseln. Det diskuteras hur snabbt beslut borde tas av ansvarig länsstyrelse, vem som bör genomföra skyddsjakter, vilka metoder som bör användas och vem som bör bekosta sådana insatser. Länsstyrelserna i det norra rovdjursförvaltningsområdet har på regional nivå tagit fram gemensamma riktlinjer för skyddsjakter. Den senaste rovdjursutredningen 28 har lämnat förslag på en framtida organisering av skyddsjakter, som dock inte i alla delar överensstämmer med riktlinjerna som länsstyrelserna har tagit fram. Skyddsjakt efter järv är idag till stor del länsstyrelsernas ansvar. Diskussioner om och 24 9 jaktlagen jaktförordningen b jaktförordningen. 27 Den senaste rovdjursutredningen har föreslagit att sådana anmälningar istället ska ske till länsstyrelsen. 28 SOU 2012:22 27

29 utveckling av metoderna för skyddsjakt efter järv bör dock ske på både regional, nationell och internationell nivå. Det finns ett behov av en analys av effekten av skyddsjakt som skadeförebyggande åtgärd. Vid behov bör analysen även föreslå metoder för att öka skyddsjaktens effektivitet. Vidare finns det behov av en kunskapssammanställning om olika jaktuttags konsekvenser för järvstammen. Naturvårdsverket har inte tagit fram någon sammanhängande och allmänt tillgänglig IT-lösning för att registrera beslut om jakt. Den nationella registreringen av jaktbeslut sker på en tekniskt enkel nivå. För att ha en överblick över gällande beslut och länsstyrelsernas handlingsutrymme att ta skyddsjaktsbeslut har rovdjursförvaltningsområdena tagit fram egna regionala lösningar. Bristen på en gemensam registrering av myndighetsbeslut om jakt efter järv har lett till merarbete i form av parallella databaser och en bristande tillgänglighet för allmänheten. Länsstyrelserna lägger in information om fällda järvar i den svensk-norska rovdjursdatabasen Rovbase, där uppgifterna hittills dock inte har varit tillgängliga för allmänheten. Kompletterande åtgärder Behovet av skyddsjakt hanteras enligt vad som beskrivits ovan men med följande kompletterande åtgärder: Naturvårdsverket kommer att följa upp och vid behov vidareutveckla de riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av skyddsjaktsärenden som har tagits fram under Naturvårdsverket ska under 2013 beställa en kunskapssammanställning om olika jaktuttags konsekvenser för järvstammen. Naturvårdsverket avser senast 2014 ha en anpassad IT-lösning för registrering av beslut om jakt efter stora rovdjur samt jaktens utfall per jaktbeslut. Jaktbeslut och jaktutfall (antal fällda/påskjutna djur) ska vara tillgängliga för allmänheten. Naturvårdsverket avser att senast 2014 initiera en studie av den samlade effekten av skyddsjakt efter stora rovdjur. Populationsreglerande jakt licensjakt Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i förvaltningen av stora rovdjur. Jakten kan bidra till att minska konflikterna mellan järv och människa i de regioner där järvens förekomst är tät och på så sätt medverka till att acceptansen för järven som art i den svenska faunan bibehålls och att för troendet för den beslutade rovdjurspolitiken ökar. Jakten kan reglera järvstammens numerär, täthet, utbredning och/eller tillväxt i olika delar av landet i syfte att nå uppsatta mål för antal och utbredning. Bland annat kan licensjakt användas som ett långsiktigt förebyggande verktyg för att minska behovet av skyddsjakt. 28