Delegation av ansvar i miljömål

Juridiska institutionen Höstterminen 2012 Examensarbete i miljörätt 15 högskolepoäng Delegation av ansvar i miljömål Författare: Henri Liman Handledare: Univ.lekt. Ulla Björkman

1 INLEDNING 4 1.1 SYFTE 4 1.2 DISPOSITION OCH METOD 4 2 ANSVAR FÖR MILJÖN ENLIGT MILJÖBALKEN 5 2.1 VAD ÄR ETT FÖRORENAT OMRÅDE? 5 2.1.1 ANMÄLAN 5 2.2 MILJÖBALKENS MÅL ENLIGT 1 KAP 5 2.3 MILJÖBALKENS ALLMÄNNA HÄNSYNSREGLER I 2 KAPITLET 7 3 DELEGATION I STRAFFRÄTTSLIG MENING 10 3.1 ANSVAR INOM VERKSAMHET 10 3.2 DELEGATION 10 3.2.1 BEHOV 11 3.2.2 SJÄLVSTÄNDIGHET 12 3.2.3 KOMPETENS 12 3.2.4 TYDLIGHET 13 3.2.5 VETSKAP 14 4 ÖVERLÅTELSE AV ANSVAR I AVTAL 15 4.1 TAKMÅLET 15 4.2 VÄGGMÅLET 17 4.3 ISTAPPSMÅLET 19 4.4 KREOSOTMÅLET 21 4.5 KISTARASET 23 4.6 BRORASET 25 4.7 SLUTSATS FRÅN RÄTTSFALLEN 29 5 MILJÖSANKTIONSAVGIFT 30 5.1 MB 29 KAP. I RELATION TILL 30 KAP. OCH MILJÖSANKTIONSAVGIFT 30 5.2 LÄMNANDE AV UPPGIFTER 31 6 SLUTORD 32 7 KÄLLFÖRTECKNING 33 3

1 Inledning Miljön är ett växande område med mer och mer plats i media. Allt fler miljöbrott kommer i ljuset desto populärare miljöfrågor blir och fler poliser och åklagare jobbar med fallen. Även landets tillsynsmyndigheter har givetvis en stor del i det hela. Ett problem som ofta uppstår vid miljöbrott är vem som är ansvarig. Är det så enkelt som att det alltid är verkställande direktör som får bära ansvaret? Hur är det med företagets miljöansvariga eller arbetsmiljöansvariga? Vad händer om bolaget inte finns längre eller har utländska ägare? Hur är det om det upptäcks föroreningar o.s.v. på någons mark men denna är helt oskyldig till det inträffade? Frågorna är många och denna uppsats begränsad. Uppsatsen kommer att koncentrera sig på delegering av ansvar relaterat till miljömål, även mål rörande arbetsmiljö då dessa frågor väver in sig i varandra. 1.1 Syfte Denna uppsats har som syfte att föra en diskussion om straffrättslig delegation på miljöområdet. 1.2 Disposition och metod Uppsatsen börjar med att ta upp regler om ansvar enligt miljöbalken, miljöbalkens mål och dess allmänna hänsynsregler. Sedan behandlar uppsatsen ansvar inom verksamhet, de krav som ställs och hur ansvaret med straffrättslig verkan kan delegeras. Därefter kommer ett kapitel om 4

överlåtelse av ansvar i avtalsförhållanden. Kapitlen om delegering baserar sig på rättspraxis och doktrin då någon lagstiftning angående delegering inte finns. 2 Ansvar för miljön enligt miljöbalken Miljön är ett allt mer aktuellt område både i media och lagstiftning. Stora resurser läggs ner på tillsynsmyndigheterna så att de skall ha en möjlighet att övervaka att lagstiftningen följs. Tidigare lagar på miljöområdet har samlats till en enda stor balk, Miljöbalk (1998:808). 2.1 Vad är ett förorenat område? Med förorenade områden menas mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att de kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (miljöbalken 10 kap. 1 ). 2.1.1 Anmälan Det är förbjudet att utföra efterbehandlingsåtgärder i ett förorenat område utan anmälan till tillsynsmyndigheten om åtgärden kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna och där denna risk inte bedöms som ringa (28 förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, FMH). Enligt FMH kan anmälan eller tillstånd krävas vid efterbehandling eller omhändertagande av förorenade massor. 2.2 Miljöbalkens mål enligt 1 kap 5

Miljöbalkens första kapitel innehåller övergripande bestämmelser om balkens mål och tillämpningsområden. Författaren begränsar antalet behandlade paragrafer till dem som är relevanta för detta arbete. I MB 1 anges miljöbalkens mål. Det berör såväl människan som natur- och kulturmiljön, och är inriktat både på att begränsa nuvarande hälso- och miljöpåverkan och att skapa långsiktigt goda förhållanden. En av miljöbalkens grundtankar är att vi inte får ägna oss åt en livsföring som skadar miljön och utarmar naturresurserna. Vi får inte bara tänka på oss själva utan även på att kommande generationer skall ha en hälsosam och god miljö att leva i. Naturen i sig skall anses ha ett eget skyddsvärde. Detta syftar till att vi skall skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Vi måste hejda miljöförstöringen och säkerställa en långsiktigt hållbar hushållning med naturens resurser. Utöver miljöbalkens regler kan bestämmelser i annan lag reglera den verksamhet som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde. Eventuella andra lagar skall gälla vid sidan av miljöbalken, de skall tillämpas parallellt med varandra. Detta innebär att en verksamhet som är förenlig med bestämmelserna i annan lag ändå kan vara förbjuden eller på annat sätt reglerad enligt miljöbalken om inte undantag för miljöbalkens regler gjorts. Som exempel på lagar som reglerar förhållanden som också regleras av miljöbalken kan nämnas luftfartslagen (1957:297), väglagen (1971:948), skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen (1987:10) samt minerallagen (1991:45). Att miljöbalken kolliderar med arbetsmiljölagen (1977:1160) är nästan oundvikligt på t.ex. kemikalieområdet då det är så pass näraliggande områden som skydd för yttre respektive inre miljö. Det finns ett behov av att markera att arbetsmiljölagens särskilda bestämmelser gäller för arbetsmiljön. 6

2.3 Miljöbalkens allmänna hänsynsregler i 2 kapitlet Vid prövning av frågor om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens, prövning av villkor som inte avser ersättning och vid tillsyn ligger bevisbördan för att kapitlets bestämmelser har tillämpats på den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet. Regeln om bevisbörda gäller inte endast den första tillståndsprövningen av en verksamhet utan även de fall då omprövning skall ske av tillståndet och dess villkor. En förutsättning för allt hälso- och miljöskyddsarbete är kunskap om vilka problem som finns och i den mån det är möjligt, kunskap om hur de kan lösas. Näringsverksamhet, myndighetsutövning och handlingar i det dagliga livet innefattas alla av miljöbalken. Endast åtgärder som är av försumbar betydelse för det enskilda fallet undantas. Verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning bestämmer vilka krav som kan ställas angående kunskap. I 3 finns miljöbalkens grundläggande hänsynsregel. Den innebär att de försiktighetsåtgärder som behövs för att undvika skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön skall vidtas. Bästa möjliga teknik skall tillämpas vid yrkesmässig verksamhet. Detta avser naturligtvis den teknik som är bäst för miljön, dvs. den teknik som minst påverkar hälsa och miljö I miljöbalken hittas den s.k. produktvalsprincipen. Bestämmelsen innebär en skyldighet att inte använda eller sälja kemiska produkter eller biotekniska 7

organismer eller varor som har behandlats med sådana, om de kan ersättas med andra mindre farliga motsvarigheter eller om man kan undvika att använda dessa. Produktvalsprincipen innebär att skadliga ämnen och beredningar, som i och för sig är tillåtna skall undvikas eller, om användaren ändå uppnår ändamålet med användningen, ersättas med sådana som är mindre riskabla eller helt ofarliga. Alla som bedriver verksamhet eller vidtar några åtgärder skall hushålla med råvaror och energi. Återvinning och återanvändning är en del av detta. Detta kommer till uttryck i hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen. Hushållningsprincipen innebär att all verksamhet skall bedrivas så att råvaror och energi används så effektivt som möjligt och att förbrukningen minimeras. Kretsloppsprincipen går ut på att det som utvinns ur naturen skall kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att skada naturen. Det är en princip som siktar mot slutna materialflöden. Avsikten är att tillämpningen av dessa principer skall leda utvecklingen mot ett mer resurshushållande samhälle beträffande råvaror och material och en miljöanpassad varuproduktion. Vid tillämpningen av hänsynsreglerna i miljöbalken måste man göra en avvägning med utgångspunkt i risken för skada eller olägenhet och en sådan skadas eller olägenhets hälso- eller miljömässiga betydelse. Själva avvägningen sker med beaktande av framför allt i vilken mån en åtgärd kan förebygga eller begränsa en skada eller olägenheten och vilka kostnader en sådan åtgärd kommer att medföra. Kostnaden för att uppfylla hänsynsreglerna skall vara motiverad från miljösynpunkt. Det vill säga, det måste finnas en proportionalitet mellan den nytta för hälsa och miljö som skyddsåtgärden eller försiktighetsmåttet medför gentemot de kostnader åtgärderna föranleder. 8

Den som skadat eller orsakat olägenhet för miljön i sin verksamhet eller annars vidtagit en åtgärd som medför skada också är den som skall ansvara för att skadan avhjälps. Detta ansvar åligger tills skadan eller olägenheten har åtgärdats. Den som har bedrivit en verksamhet har fortsatt ansvar även efter det att verksamheten har upphört eller överlåtits. Principen gäller även för den som vidtar en åtgärd som orsakar skada eller olägenhet även om detta inte sker i näringsverksamhet. Omfattningen för detta ansvar regleras närmare i MB 10 kap. Det är inte alltid den som orsakat skadan som är den som de facto tar hand om t.ex. en sanering. Det kan vara mer kostnadseffektivt att någon annan utför arbetet. Det skulle även kunna förhålla sig så att åtgärden, t.ex. en sanering, bara får utföras av vissa personer. I det fallet så avser ansvaret kostnaden för avhjälpandet. Verksamheter som riskerar att föranleda väsentlig skada eller olägenhet för människor eller miljö förbjuds i 9. Inverkan på vatten, mark och luft samt den biologiska mångfalden skall beaktas. Att utarma råvaror och resurser faller också under denna paragraf. Stoppregeln gäller både för nya anläggningar och redan befintliga sådana. Det räcker med att det finns en risk för skada för att det skall kunna bli aktuellt med ett stopp enligt denna regel. Dock så måste risken vara sannolik och inte helt försumbar. Stoppregeln är till för att kunna användas när balkens övriga hänsynsregler inte är tillräckligt för att åstadkomma ett skydd mot farliga verksamheter och åtgärder. Bedömningen av om miljön försämras väsentligt kan vara olika beroende på lokala förhållanden och utvecklingen av miljösituationen i stort. Givetvis skall det i alla fall användas objektiva grunder för en bedömning. Om en olägenhet är 9

vanligt förekommande i landet under liknande förhållanden så anses den normalt inte vara av väsentlig betydelse. 3 Delegation i straffrättslig mening 3.1 Ansvar inom verksamhet Ett straff kan endast drabba en fysisk person. Om flera personer medverkat så kan samtliga fällas efter sin medverkan. Så länge endast en person misstänks för ett brott uppstår det sällan problem. Det blir dock problematiskt när flera olika personer vidtagit olika åtgärder vars sammanslagna effekt framstår som något oacceptabelt. Eftersom det måste kunna fastställas vad var och en gjort, kan det inträffa att ingen kan dömas till ansvar för en från miljösynpunkt fullständigt oacceptabel händelse. Även om det kan fastställas vad någon av de inblandade gjort, kan den delen uppfattas som bagatellartad och personen i fråga undkommer då ansvar. 3.2 Delegation Det vanligaste är att en överträdelse av en författning i näringsverksamhet drabbar den verkställande ledningen även om det är någon anställd och inte ledningen själv som utfört själva handlingen. Så länge verksamheten är så pass liten att det går att överblicka får detta anses rimligt. Om verksamheten är mer omfattande så är det brukligt att ledningens uppgifter delegerats till andra. Det är inte bara ansvaret för den faktiska arbetsuppgiften som överförs till annan utan även det straffrättsliga ansvaret. Förhållandet är mycket sparsamt upptaget i författningstext och regleras därmed i första hand av rättspraxis. 10

Det uppställs noggrant angivna förutsättningar för att en delegering skall kunna anses befria från ett straffrättsligt ansvar. Dessa förutsättningar är som följer: Det skall föreligga ett behov av delegationen, mottagaren skall vara relativt självständig, vidare skall han vara kompetent och delegeringen måste vara tydlig. Dessa förutsättningar måste vara fyllda för att den delegerande parten skall undkomma straffrättsligt ansvar. Föreligger det en brist i förutsättningarna för delegation så flyttas ansvaret tillbaka till den nivå där samtliga förutsättningar föreligger. 1 Det kan dock förekomma omständigheter som gör att den delegerande blir ansvarig trots att alla de uppräknade förutsättningarna är uppfyllda. Ett sådant exempel kan vara att vd går in och styr trots att uppgiften delegerats eller om vd eller styrelse insett eller i alla fall bort inse att den som delegerats uppgiften inte sköter den korrekt. 3.2.1 Behov Det måste föreligga ett dokumenterat behov av delegering för att en person i företagsledande ställning skall kunna delegera ut uppgifter med den verkan att han själv kan undkomma straff för eventuella oegentligheter. Vid en mycket omfattande verksamhet blir detta inget problem, då det kan anses i princip omöjligt för ledningen att hålla kontroll på allt som sker. Det kan även föreligga behov av att delegera uppgifter till någon som har kompetenser i t.ex. just miljöhänseende som företagsledningen helt enkelt saknar. Såvitt domstolspraxis utvisar finns det inga exempel på att en delegation inte skulle ha godkänts bara för att ett behov inte ansetts föreligga. 1 Karlmark S. Miljörätt ur straffrättsligt perspektiv 3:e upplagan (2009) s. 54, 11

3.2.2 Självständighet För en godkänd delegering krävs också att den delegerade kan anses ha tillräckliga resurser och vara tillräckligt självständig för uppgiftens utförande. Finns inte dessa förutsättningar, kan det förhålla sig så att den delegerade inte har möjlighet att utföra den uppgift som han fått. Någon som endast har en rådgivande funktion kan inte anses vara tillräckligt självständig för att överta det rättsliga ansvaret. Som exempel på arbetstagare som kan anses inta en självständig ställning gentemot företagsledningen kan nämnas t.ex. verkstadschefer, produktionschefer och platschefer. 2 3.2.3 Kompetens Kompetens och pålitlighet är ett krav för dem som gentemot företagsledningen skall ha eget ansvar för vissa uppgifter. Det är upp till företagsledningen att se till att det föreligger den utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet som krävs för att utföra den delegerade arbetsuppgiften. Ansvaret för det som utförs av en icke kompetent person som delegerats en uppgift ligger på den som är ansvarig för själva delegeringen av uppgiften. Det vill säga om företagsledningen ger uppgiften till någon som saknar kompetens så ligger ansvaret för det utförda arbetet fortfarande på företagsledningen. I rättspraxis finns ett flertal exempel på att frågan om huruvida den som delegerats en uppgift innehavt tillräcklig kompetens för att kunna utföra uppgiften aktualiserats. 3 I NJA 1985:529 dömdes elmontören P.A. för att ha kopplat ihop en strömförande ledare med en gemensam noll och skyddsledare i en ladugård. Detta medförde att elektrisk utrustning samt rörledningarna i ladugården blev strömförande och 13 kor samt 4 kvigor förolyckades. Fördelningen av arbetet gick ut på att det 2 Karlmark, a.a.s. 56, Linköpings TR dom 1990-11-07 DB 737 3 A.a.s. 56f Linköpings TR dom 1990-10-31 DB 719, NJA 1985:529, NJA 1985:43, 12

fanns ett antal arbetsledare som under sig hade ett flertal montörer. Utöver dessa så fanns en ansvarig elinstallatör som var förman för samtliga. Elverkets ansvarige elinstallatör KJJ åtalades under påstående att han inte utövat det överinseende som ålegat honom. Tingsrätten dömde KJJ medan HovR för Västra Sverige samt Högsta Domstolen frikände honom. Utrustningen ansågs som okomplicerad och det kunde således tas för givet att P.A. var fullt kompetent att använda den. KJJ hade också haft fog för sin tillit till arbetsledarna när det gällt tillsynen i säkerhetshänseende. KJJ ansågs därmed ha uppfyllt vad som ålegat honom i fråga om kontrollen av det arbete som utförts. Åtalet mot KJJ ogillades. 3.2.4 Tydlighet Vem som skall bära ansvaret i olika situationer måste framgå klart och tydligt. Någon tveksamhet om vem som är ansvarig får inte föreligga och den som delegerats uppgiften skall också vara införstådd med att uppgiften även medför ett övertagande av straffrättsligt ansvar. Om omfattning och innebörd av de skyldigheter som delegationen innebär inte är klara för den anställde, kan ingen delegation anses föreligga i straffrättslig mening. Om ansvarsfördelningen är oklar är den normala följden att delegeringen inte kan anses föreligga och den som delegerat ansvaret är fortfarande den som bär det straffrättsliga ansvaret. Om en delegering inte kan godkännas spelar det ingen roll om den anställde varit t.ex. vårdslös. Han bär i alla fall inte det straffrättsliga ansvaret. Dock finns det undantag och det är om den anställdes handlande skulle kunna vara direkt straffbart genom t.ex. brottsbalkens regler. Om den anställde bryter mot gällande lagar på ett sätt som inte kan anses vara en del av arbetet kan bolagets ledning inte hållas ansvarig för det inträffade. 13

För att undvika problem med tydligheten, bör en delegation alltid vara skriftlig även om detta inte är ett absolut krav. 4 3.2.5 Vetskap Även om en korrekt utförd delegering föreligger, kan styrelsen ändock bli ansvarig för lagöverträdelser. Detta blir fallet om de som delegerat ut uppgiften själva har begärt ett visst handlande. Om t.ex. en styrelse går in och fattar beslut gällande en specifik åtgärd trots att styrelsen redan delegerat ut kontrollen över den åtgärden så blir styrelsen ansvarig för vad som sker. Någon straffrättslig delegation kan inte anses föreligga om delegationen inte respekteras. Den som delegerat ut ansvar och som insett eller bort inse att mottagaren av delegationen inte sköter sin uppgift har en skyldighet att ingripa och göra något åt saken. Om mottagaren missköter sina förpliktelser eller inte följer angivna regler och instruktioner för verksamheten och den som delegerat uppgiften inser detta men låter bli att agera riskerar han att själv göra sig skyldig till brott. 5 4 Värnamo TR dom 1996-05-28 DB 133, NJA 1985:909, Linköpings TR dom 1992-11-12 DB 745, HovR för Nedre Norrlands dom 1997-11-28 i mål nr 48-96, HovR över Skåne och Blekinge 1996-05-02 DB 3095, Hovrätten över Skåne och Blekinge 1992-12-17 DB 2289, Skövde TR dom 1993-01-26 DB 21 5 RH 1989:58, Svea Hovrätts dom 1989-05-29 DB 109, Svea Hovrätts dom 1986-03-04 DB 42, NJA 1936:78, RH 1992:87 14

4 Överlåtelse av ansvar i avtal 4.1 Takmålet Svea hovrätts dom 1999-11-04 i mål nr B 2368-98. Överklagad dom, Köpings tingsrätts dom 1998-10-06 i mål nr B 224/98. Bakgrund: Taket på ett ridhus skulle byggas om. Den förening som hyrde ridhuset anlitade ett enskilt byggnadsaktiebolag för att reparera och bygga om taket. En plåtslagare föll ned från taket under arbetet och avled. Frågeställningarna som uppkom var: bröt verkställande direktören för ridhusföreningen mot arbetsmiljölagen genom att inte se till att en arbetsmiljöplan upprättades innan byggnadsarbetet påbörjades? Vållade ägaren till byggföretaget av oaktsamhet en arbetstagares död? Både VD:n för ridhusföreningen och ägaren till byggföretaget åtalades. Åklagaren påstod att VD:n uppsåtligen eller av oaktsamhet inte sett till att en arbetsmiljöplan upprättats innan arbetet satte igång och att byggföretagets ägare inte satt sig in i de bestämmelser som gällde och att han inte heller sett till att det fanns tillräckliga skyddsanordningar och därför av oaktsamhet varit vållande till arbetstagarens död. Tingsrättens bedömning: De förhandlingsanteckningar som verkställande direktören åberopat kan inte jämställas med en arbetsmiljöplan. Av fastighetschefens befattningsbeskrivning framgår inte att arbetsmiljöfrågorna och ansvaret för att upprätta en arbetsmiljöplan delegerats till honom. Ansvaret för att en arbetsmiljöplan upprättas ligger normalt på VD. Han har inte delegerat ansvaret för detta till 15

fastighetschefen på ett tillräckligt tydligt sätt. Fastighetschefen hade inte heller en tillräckligt självständig position för att kunna ta över ansvaret. Verkställande direktören dömdes därför för brott mot arbetsmiljölagen. När det gällde byggföretagets ägares ansvar bedömde tingsrätten att han varit oaktsam då han bara använde en ställning. Arbetarna och han själv bedömde arrangemanget som säkert med tanke på att taket var plant. Den yrkesinspektör som hörts i målet har dock uppgett att han omedelbart skulle ha meddelat ett förbud om han fått veta att bara en ställning användes. Byggföretagets ägare hade dock inte anledning att räkna med att en arbetstagare med flera språng skulle avlägsna sig från sitt arbetsområde. Ägarens oaktsamhet har därmed inte ett sådant samband med olyckan att han kan anses ha vållat arbetstagarens död. VD:n dömdes för brott mot arbetsmiljölagen till 80 dagsböter. Byggföretagets ägare frikändes. Hovrätten: Åklagaren och verkställande direktören överklagade tingsrättens dom. När det gällde byggföretagets ägare gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Tingsrättens dom gällande byggföretagets ägare fastställdes. Gällande verkställande direktören gjorde hovrätten en annan bedömning. Befattningsbeskrivningen visade att samtliga uppgifter, som ingår i ett byggprojekt, hade delegerats till fastighetschefen. Fastighetschefen hade kompetens nog för uppdraget och ett självständigt ansvar. Han disponerade även en egen budget. Visserligen hade han inte rätt att teckna företagets firma, men det krävs inte för att delegationen ska vara giltig. Att han inte var anställd i företaget har ingen avgörande betydelse för det straffrättsliga ansvaret. Delegationen av arbetsuppgifter till fastighetschefen uppfyllde väl de krav som lagen ställer. Åtalet mot VD ska därför ogillas. Hovrätten ansåg att ansvaret för det inträffade 16

låg på fastighetschefen men då han inte åtalats så kunde han inte ställas till ansvar. Hovrätten fastställde tingsrättens frikännande av byggföretagets ägare. Även den verkställande direktören frikändes. 4.2 Väggmålet Stockholms tingsrätts dom i 2004-02-27 i mål nr B 7877-02 Bakgrund Ett kommunalt skolfastighetsbolag skulle våren 2002 bygga om en skola. Bolaget (byggherre) upphandlade ett projektörsbolag som uppdrog åt en generalentreprenör att ansvara för byggskedet. Generalentreprenören anlitade för vissa uppgifter en underentreprenör som i sin tur anlitade en underentreprenör (rivningsbolaget) som utförde det aktuella rivningsarbetet. Vid rivningen av en vägg mellan två klassrum i den aktuella skolan omkom en minderårig arbetstagare som deltog i arbetet i samband med att väggen rasade. Tingsrättens bedömning Av Arbetsmiljöverkets minderårigföreskrifter framgår att en minderårig arbetstagare som huvudregel inte får anlitas till arbete där det finns rasrisk annat än om arbetet t ex ingår i lärarledd undervisning eller om han har yrkesutbildning för arbetsuppgifterna. Den minderårige får i detta fall anses ha utfört rivningsarbete och har därmed i strid med föreskrifterna utfört arbete där rasrisk funnits. Verkställande direktören borde ha insett att den minderårige utförde rivningsarbete. Han har alltså av oaktsamhet brutit mot minderårigföreskrifterna. 17

Enligt 80 i Arbetsmiljöverkets byggnads- och anläggningsföreskrifter ska om rasrisk uppstår vid rivning riskområdet omedelbart utrymmas och spärras av. En konkret rasrisk har uppstått vid rivning av väggen med den aktuella arbetsmetoden, vilket VD:n borde ha insett. Av hans egna uppgifter framgår det att han inte spärrat av något av de rum som berördes av rivningen. Därmed har han brutit mot bygg- och anläggningsföreskrifterna. VD:n har under bilningsarbetet inte haft kontroll över var i lokalen den minderårige befunnit sig. VD har inte sett till att den minderårige omedelbart lämnade rummet han gick in i eller ens avbrutit bilningsarbetet. Det finns ett orsakssamband mellan den minderåriges död och dels vd:s underlåtenhet att följa föreskrifterna att säkra rivningsområdet och dels hans agerande vid rivningen. Han har därmed begått arbetsmiljöbrott. Gärningen kan inte anses ringa. Arbetsmiljöplanen skulle upprättas av en av underentreprenörerna. Skolfastighetsbolaget har som byggherre ett straffrättsligt ansvar för brister i arbetsmiljöplanen. Det är en uppenbar brist att arbetsmiljöplanen helt saknat ett avsnitt om rivning av bärande konstruktioner, d.v.s. ett arbete med särskild risk. Skolfastighetsbolaget, som genom sin förvaltare fått del av arbetsmiljöplanen ifråga har trots denna brist inte haft något att invända. Bolaget har således underlåtit att se till att arbetsmiljöplanen innan byggplatsen etablerades innehöll en beskrivning och riskbedömning för rivningen och därmed begått ett oaktsamhetsbrott mot arbetsmiljölagen och bygg- och anläggningsföreskrifterna. Regionchefen hade det formella arbetsmiljöansvaret och ska därför fällas till ansvar för detta brott. Verkställande direktören döms för arbetsmiljöbrott till villkorlig dom och för brott mot arbetsmiljölagen till 30 dagsböter. Regionchefen döms för brott mot arbetsmiljölagen till 30 dagsböter. 18

Regionchefen överklagade till Svea hovrätt och Högsta Domstolen vilka inte beviljade prövningstillstånd. Tingsrättens dom stod därför fast. 4.3 Istappsmålet Stockholms tingsrätts dom 2003-02-21 i mål nr B 1425-02 Bakgrund En fotgängare (JK) träffas i huvudet av ett fallande isblock på Drottninggatan i Stockholm och avlider av skadorna han ådrar sig. JH ansvarar, enligt delegation, för fastigheten från fastighetsägarens (Drott City AB) sida. Fastighetsägaren har dock ett avtal med AB Bång och Leverth där entreprenören åtar sig att ansvara för snö och isröjningsarbete på fastigheten. Tingsrättens bedömning (i det som rör delegation) Det är inte visat att JH brustit i något sådant hänseende att han kan anses ha varit oaktsam och därmed medvållande till att is föll från taket och träffade JK. Åtalet mot JH kan därför inte vinna bifall. Enligt 3 kap. 3 andra stycket ordningslagen (1993:1617) skall snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats utan skäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar. Det skall ske på ett sådant sätt att det inte uppkommer någon risk för att personer eller egendom kommer att skadas. Enligt tredje stycket vilar ansvaret för att sådana åtgärder vidtas på fastighetsägaren eller den som till följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund är i ägarens ställe. Tredje stycket anger alltså vem som har skyldighet att vidta åtgärder. Att ansvaret kan överföras till den som till följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund har trätt i ägarens ställe innebär att 19

t ex arrendatorer, hyresgäster och fastighetsförvaltare kan omfattas av bestämmelsen. Vem som i varje enskilt fall bör göras ansvarig för bristande åtgärder överlämnas till rättstillämpningen. Enligt tingsrättens mening kan avtalet mellan fastighetsägaren och entreprenören inte ses på annat sätt än att det är entreprenören som skall besiktiga fastigheterna för att fastställa när snöskottning av tak skall ske. Det är också entreprenören som skall utföra själva snöskottningen. Därmed har det ansvar som följer av ordningslagen gått över på entreprenören. Inte ens om entreprenören skulle brista i sin besiktnings och skottningsverksamhet kan ansvaret gentemot tredje man anses ligga kvar på fastighetsägaren. Det fjärde stycket om entreprenörens ansvar vid snöskottning anses också omfatta underlåtelse att skotta. Enligt tingsrättens uppfattning framgår alltså helt klart av avtalet att hela ansvaret i det aktuella fallet vilat på entreprenören. Det har heller inte framkommit något som skulle visa att entreprenören inte förstått innebörden av avtalet. Tingsrätten finner att entreprenören, AB Bång & Lewerth, i det här hänseendet har trätt i fastighetsägarens (Drott City AB) ställe och att dess ställföreträdare därmed kan göras ansvarig straffrättsligt. LIJ kom att dömas för vållande till annans död till villkorlig dom och dagsböter. 20

4.4 Kreosotmålet Hudiksvalls tingsrätts dom 2010-10-28 i Mål nr B 6008-10 Bakgrund Söderhamns Stuveri och Hamn Aktiebolag (Hamnbolaget) bedriver verksamhet i Orrskär och andra hamnar i Söderhamnsområdet. Hamnen som används arrenderas av kommunen. Hamnbolaget har tillstånd att förvara 3000 kubikmeter kreosotbehandlade stolpar per lagringstillfälle och dessa får lagras maximalt 6-8 veckor för att minimera besvärande lukt i området. Hamnbolaget träffar avtal med Rundvirke om att upplåta ett område på 12000 kvm för mellanlagring av kreosotbehandlade stolpar. Enligt avtalet får inte Rundvirke överskrida 3000 kubikmeter eller lagringstiden. Rundvirke får problem med en leverans och det lagras därför avsevärt mer än 3000 kvadratmeter och lagringstiden på 6-8 veckor överskrids. Tingsrättens bedömning (i relevanta delar) Hamnbolaget har bestridit att de skulle varit verksamhetsutövare. De menar att Rundvirke drivit verksamheten och haft faktisk och rättslig möjlighet att ingripa och utöva kontroll över verksamheten. Hamnbolaget säger sig inte ha haft dessa möjligheter och att i vart fall det upprättade avtalet mellan bolagen fört över ansvaret på Rundvirke. Att parterna skriftligen kan avtala om ansvar och därmed även det straffrättsliga ansvaret anser Hamnbolaget framgår av köldmediekungörelsen (SNFS 1992:16). En av huvudprinciperna inom svensk straffrätt är att det inte går att avtala bort sitt straffrättsliga ansvar. Samma princip förekommer även på andra områden, t.e.x. kan en bolagsman inte avtala bort sitt solidariska betalningsansvar för ett 21

handelsbolags skulder. I vissa situationer kan dock ett skadeståndsansvar avtalas bort. Hamnbolaget har inte närmare angivit vilka bestämmelser i köldmediekungörelsen som de avser med invändningen. Tingsrätten konstaterar dock att den av naturvårdsverket meddelade kungörelsen (upphävd den 31 december 2007) behandlade föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande vissa köldmedier och/eller köldbärare. I dess 4 om ansvarsfördelning angavs att ansvaret för vissa åtgärder enligt kungörelsen vilade på anläggningens ägare. Om anläggningen brukades av någon annan än ägaren vilade ansvaret på ägaren om inte ägaren och brukaren uttryckligen i skriftligt avtal angett att ansvaret för åtgärderna vilade på brukaren. I det mellan Hamnbolaget och Rundvirke ingångna avtalet finns under p. 4 "bestämmelser för lagring". Där framgår vad Hamnbolaget ansökt om vid tillståndsmyndigheten beträffande lagring av kreosotoljebehandlade stolpar. Utöver detta finns i avtalet inget om Rundvirkes åtagande. Tillstånd att bedriva verksamhet har meddelats Hamnbolaget, som disponerat och haft rådighet över tillståndet och endast Hamnbolaget har kunnat begära ändringar i tillståndet enligt 24 kap. miljöbalken. Tingsrätten finner att det inte har förekommit något som ger stöd åt Hamnbolagets påstående att Rundvirke övertagit det straffrättsliga ansvaret. Hamnbolaget döms för Otillåten miljöverksamhet och Försvårande av miljökontroll till företagsbot på 100.000 kr. 22

4.5 Kistaraset Solna tingsrätts dom 2010-01-15 i Mål nr. B 7473-08. Bakgrund Under en ombyggnation av Kista-Gallerian rasar en brokonstruktion som byggts över en trafikerad gata. Två personer faller ner i marken från 7-8 meters höjd varav den ena avlider. En person som befinner sig i en bil som precis getts tecken att passera under bron av en flaggvakt då den rasar får ett betongelement rakt över bilen och skadas svårt men överlever. Raset anses bero på att en tvärbalk varit konstruerad med fel dimensioner, 7 mm bred istället för 25 mm. Projektet genomfördes som en delad entreprenad med Forsen Projekt som projektledare och samordnare av arbetena. För uppförande av stålstommen anlitades det finländska företaget Ruukki på totalentreprenad. Ruukki i sin tur anlitade företaget Cremona för att projektera stålkonstruktionen och upprätta tillverkningsritningar. Tingsrättens bedömning Orsaken till raset var en felkonstruerad tvärbalk i stål. I förfrågningshandlingen angavs måttet 25 mm. Projektören hos Cremona angav emellertid måttet 7 mm i ritningarna som gick till tillverkaren. Balken tillverkades och levererades med denna tjocklek vilket medförde att balken under montaget gav vika och flera tunga betongelement föll till marken. Konstruktören var projektledare för uppdraget. Av Cremonas kvalitetsplan framgick att projektledaren, d v s Konstruktören, ansvarade för att kontroll och granskning skedde enligt kvalitetsmanualen. 23

I fråga om byggnads- och anläggningsarbete infördes år 1991 regler om arbetsmiljöansvar vid projekteringen. Reglerna återfinns i 3 kap. 14 arbetsmiljölagen i dess lydelse före den 1 januari 2009. I paragrafens andra stycke föreskrivs ett ansvar för arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid projekteringen att inom ramen för sina uppdrag se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas. I förarbetena till lagstiftningen definieras projektering som att med ritningar, beräkningar och beskrivningar bestämma hur byggnaden eller anläggningen skall utformas. Arbetsmiljöaspekterna skall beaktas såväl under byggskedet som under det framtida byggandet. Bestämmelsen kompletteras av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter AFS 1993:3 Byggnads - och anläggningsarbete jämte kommentarer som har regler om den närmare innebörden av projekteringsansvaret. I kommentarerna framhålls bl.a. att risken för fall minskar om konstruktioner som i byggskedet kan beträdas har tillräcklig bärighet. I det aktuella fallet gjorde Konstruktören beräkningarna och hennes kollega tog fram själva ritningen och gjorde egenkontroll. Därefter gjorde Konstruktören en sidomanskontroll av ritningarna. För att markera att det inte var fråga om en tillverkningsritning lades måttet 7 mm in. Trots att ritningen således inte var färdig, skickades den till Finland som underlag för tillverkning. Tingsrätten fann att Konstruktören varit vårdslös. Tingrätten anser att Cremona inte hade organiserats på ett sådant sätt att det gick att kontrollera att verksamheten bedrevs på ett lagenligt sätt. Företagets föreskrifter var i sig tillräckliga men kontrollen av efterlevnaden av dessa var för dålig. Dessutom ansågs Konstruktören ha ett särskilt ansvar för tillsyn och kontroll i verksamheten, d v s att rutiner och säkerhetsföreskrifter upprätthålls och följs i verksamheten, något som inte uppfylldes. Cremona ålades att betala en företagsbot på 1,5 Mkr. 24

Konstruktörens närmaste chef, delägare i bolaget, friades. Delägaren var enligt vad som framkom i tingsrätten projektsamordnare. Detta innebar att han var ansvarig för resursallokeringen i uppdraget. Då det inte kunde bevisas att delägaren hade ansvar för egen- eller sidokontrollen, fann tingsrätten att Delägaren inte kunde dömas för brott. Arbetsledaren hos Ruukki friades då han inte varit arbetsledare just precis när balken levererades och monterades. Han friades även för arbetsmiljöbrott trots att de två som föll inte hade den säkerhetsutrustning som skall användas. Orsaken var att även om säkerhetsutrustningen hade använts så hade skadorna varit desamma då denna utrustning skall fästas i de delar som rasade. Även en företagsbot mot Ruukki ogillades då arbetsledaren inte kunde fällas för arbetsmiljöbrott. Även åtalet och företagsboten mot Forsen pga. den skadade bilisten ogillades. Även om Tingsrätten ansåg att det fanns brister och att en plan saknades så fann man inte ett tillräckligt orsakssamband mellan de rådande bristerna och skadorna på bilföraren. 4.6 Broraset Ångermanlands tingsrätts dom den 25 mars 2011 i mål nr B 1156-09. Hovrätten för nedre Norrlands dom 2012-06-26 i mål B 434-11. Bakgrund En järnvägsbro byggdes över Älandsfjärden i Härnösand som en del av projektet Ådalsbanan.. För att göra betonggjutningar i farbanan gjordes temporära gjutformar av trä med såkallade knektar som stöd på bestämda avstånd i 25

konstruktionen. Under byggnationen rasade en sida av formen och 5 arbetare föll cirka 20 meter till marken, två av dessa avled och två skadades svårt. Banverket var byggherre och totalentreprenör var Skanska. Skanska hade projekteringsansvaret för de tillfälliga gjutformarna och uppdrog åt ÖTAB att tillverka och leverera knektar till gjutformarna. ÖTAB i sin tur anlitade CSC till att göra beräkningar och framställa ritningar för de träknektar som skulle användas. Tingsrättens Bedömning (i för ansvar relevanta delar) Domen är på c.a 100 sidor och går mycket detaljerat in på vad var och en gjort, vittnen o.s.v. Rätten gör dock även ett generellt uttalande: Ansvaret hos en arbetsgivare för arbetsmiljöns beskaffenhet bärs i första hand av den högste chefen. Delegering av arbetsmiljöansvaret kan dock ske. Vid en delegering måste uttryckligen klargöras vem som i olika avseenden bär ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningen följs. Vidare måste för att uppdraget ska få betydelse i straffrättsligt hänseende förutsättas att med en delegering följer tillräckliga beslutsbefogenheter och att den till vilken delegering sker har behövlig erfarenhet och kunskap för uppgiften. Med en arbetsuppgift kan även utan uttrycklig delegering följa ett visst ansvar för säkerheten på en arbetsplats. En arbetsledare eller förman har generellt till uppgift att leda och fördela arbetet inom sitt arbetslag och att utöva tillsyn över arbetslaget. I denna uppgift ligger en skyldighet att ge nödvändiga instruktioner om arbetet och därmed förknippade olycksrisker. Det åligger också en förman att ingripa, om han får veta att skyddsföreskrifter som rör arbetslaget har åsidosatts eller att det föreligger fel eller bristfälligheter i skyddsanordningarna. 26

Chefer på Skanska, CSC och ÖTAB döms för arbetsmiljöbrott. Tingsrätten dömer också Skanska till sex miljoner kronor i företagsbot, den domen överklagas inte. Det gör däremot CSC som dömts att betala en miljon kronor i företagsbot, en påföljd som hovrätten senare undanröjer. Det tredje företaget drog tillbaka sin överklagan efter att ha gått i konkurs. Hovrättens Bedömning Det går inte utifrån den utredning som presenterats i målet att med säkerhet slå fast vad som utlöste raset av bron vid Älandsfjärden den 21 maj 2008. En teori som framförts är att en enskild knekt knäckts ut i veka riktningen, att intilliggande knektar därigenom fått ökad belastning och att ett fortskridande ras uppstått. En annan teori är att det stabiliserade systemet i gjutformskonstruktionen havererat och att sidokrafter gjort att gjutformen rasat. Samtliga parter i målet är emellertid ense om att knektkonstruktionen inte hade rasat om den hade försetts med sju horisontella strävor i enlighet med det till ritningen av knekten fogade beräkningsunderlaget från CSC som bifogats avtalet mellan Skanska och Örnsköldsviks Takstolstillverkning AB (ÖTAB). Produktionschefen N.B. på Skanska har som arbetsgivare haft ansvar för att arbetsplatsen varit säker ur arbetsmiljösynpunkt. Under tidpunkten för olyckan har han varit den som haft det delegerade ansvaret för att arbetsmiljölagens bestämmelser följts på arbetsplatsen. Han har haft de beslutsbefogenheterna, den erfarenhet och den kunskap som uppgiften krävt och kan därför bära straffrättsligt ansvar. Rätten kommer dock fram till att han inte uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sitt arbetsmiljöansvar. Åtal ogillas. På CSC har J.E. varit ansvarig för ritningen och därmed även burit arbetsmiljöansvaret. Enligt 3 kap. 14 arbetsmiljölagen (före den 1 januari 27

2009) ska den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete vid projekteringen se till att arbetsmiljö synpunkter, avseende såväl byggskedet som det framtida brukandet, beaktas och att olika delar av projekteringen samordnas. Även arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid projekteringen, ska inom ramen för sina uppdrag se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas. En förutsättning för att projektören haft en självständig roll i processen där han faktiskt kunnat påverka utformningen av den framtida arbetsmiljön. 6 ÖTAB har haft i uppdrag att leverera enskilda träknektar, inget fullständigt uppdrag att konstruera gjutformar. CSC har fått i uppdrag från ÖTAB att konstruera och beräkna träknektar. CSC och Skanska har inte varit avtalspartners. CSC kan under dessa förutsättningar inte anses ha haft en sådan självständig roll i byggprocessen som krävs för att kunna påverka utformningen av den framtida arbetsmiljön på arbetsplatsen. Det går därför inte att döma J.E. för arbetsmiljöbrott eller ålägga CSC företagsbot. Åtalet ogillas. J.F har som VD i ÖTAB varit den som burit arbetsmiljöansvaret och haft ansvar för träknektarna enligt 3 kap. 8 arbetsmiljölagen (i dess lydelse före 1 januari 2009). J.F. har åsidosatt sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen. Det har emellertid inte visats att dessa brister påverkat konstruktionens hållfasthet på ett sådant sätt att det haft betydelse för att raset inträffade, J.E. kan därför inte åläggas något ansvar för det inträffade. Åtalet ogillas. 6 Prop. 1990/91:140 s. 97 och 139 f.) 28

4.7 Slutsats från rättsfallen Vad kan man då dra för slutsats från de ovanstående rättsfallen? I takmålet frikändes företagets VD från ansvar då en delegation ansågs ha skett till fastighetschefen som hade både kompetens för uppgiften och ett självständigt ansvar. Delegation kan alltså ske under vissa förutsättningar. I väggmålet så döms den verkställande direktören för underentreprenören som utförde arbetet. Ingen delegation fanns till någon annan och verkställande direktör är då den som bär ansvaret för vad som sker. I istappsmålet har ansvaret delegerats till entreprenören med stöd av ordningslagen och således går fastighetsägaren fri från ansvar, däremot döms entreprenören för vållande till annans död. Kreosotmålet visar att det inte går att undvika ansvar bara genom att någon annan bedriver verksamhet på området. Kistaraset visar att det personliga, straffrättsliga ansvar som arbetsmiljölagen och brottsbalken stadgar kan komma att utkrävas även av den som har ansvar för projektering. I Broraset talar rätten om vissa av de i doktrin diskuterade kraven för delegering, såsom de även tas upp i tidigare kapitel i denna uppsats. Enligt Stefan Karlmark, vice chefsåklagare vid riksåklagarens utvecklingscentrum i Malmö och specialist på miljörätt, så tyder domstolarnas resonemang i bl.a. Istappsmålet och Väggmålet på att det eventuellt skulle kunna 29

vara så att det krävs lagstöd för att man skall kunna delegera det straffrättsliga ansvaret. 7 5 Miljösanktionsavgift 5.1 MB 29 kap. i relation till 30 kap. och miljösanktionsavgift Tillsynsmyndigheten är skyldig att anmäla varje misstanke om brott mot miljöbalkens bestämmelser. De faktiska förhållandena anmäls till polis eller åklagare och ingen bedömning av t.ex. uppsåt eller oaktsamhet görs av TM. I MB 29. kap. finns straffbestämmelser om bl.a. miljöbrott,, brott mot områdesskydd, artskyddsbrott, miljöfarlig kemikaliehantering, vållande till miljöstörning, otillåten miljöverksamhet, försvårande av miljökontroll, bristfällig miljöinformation och nedskräpning. Miljöbalkens nya straffbestämmelser trädde i kraft den 1 januari 2007. Straffbestämmelserna skulle effektiviseras och endast de allvarligare överträdelserna skulle omfattas av straffansvar. 8 De mindre allvarliga överträdelserna omfattas nu av t.ex. miljösanktionsavgifter. Dubbla sanktioner i form av straff och miljösanktionsavgift avskaffades. Enligt MB 30. Kap 1 får regeringen meddela föreskrifter om betalning av en särskild avgift (miljösanktionsavgift). Denna avgift skall betalas av dem som påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig, åsidosätter villkor i enlighet med MB eller föreskrifter som meddelats med stöd av MB, åsidosätter andra bestämmelser i denna balk eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken eller bestämmelser i EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde. 7 Källa: författarens egna samtal med Stefan Karlmark på åklagarmyndigheten i Västerås under författarens praktik våren 2007. 8 Prop. 2005/06:182 s 1. 30

Avgiften skall framgå av bestämmelserna och skall uppgå till minst 1000kr och högst 1000000 kr. En avgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet enligt MB 30 kap. 2. TM kan låta bli att ta ut avgift om det vore oskäligt t.ex. på grund av sjukdom. En miljösanktionsavgift kan överklagas till Mark och Miljödomstolen. 5.2 Lämnande av uppgifter Regler om uppgiftsskyldighet finns i flera av de lagar som integrerats i miljöbalken. I balkens kapitel om ansvar är frågor om ansvar när sådan skyldighet åsidosätts reglerade i 5 och 6. 5 är inriktad på brott där en tillståndsmyndighets prövning eller en tillsynsmyndighets verksamhet försvåras av handlingen eller underlåtenheten. I paragrafen föreskrivs straffansvar dels för underlåtenhetsbrott, dels för lämnande av oriktiga uppgifter. Även ofullständiga uppgifter kan vara att anse som oriktiga uppgifter. Underlåtenheten består i att inte lämna en uppgift eller att exempelvis inte underrätta tillsynsmyndigheten enligt 10 kap. 11. Skyldigheten att lämna uppgiften skall bygga antingen direkt på balkens bestämmelser eller på en föreskrift som meddelats med stöd av balken. En förutsättning för att uppgift skall behöva lämnas kan naturligtvis vara och är ofta att den begärs av en tillstånds- eller tillsynsmyndighet, men myndighetens begäran måste ha stöd i balken eller en föreskrift för att straffansvar skall kunna inträda. 31

Tillsynsmyndigheten kan förelägga vite för att få ut en viss uppgift. Om ett sådant vitesföreläggande inte följs, får talan föras om utdömande av vitet. I ett sådant fall kan enligt 29 kap. 11 tredje stycket straff inte utdömas för underlåtenheten. För straffansvar enligt 5 krävs att underlåtenheten eller den oriktiga uppgiften försvårar en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll. Annars faller underlåtenheten eller den oriktiga uppgiften under den lindrigare straffskalan i 6. Som ett exempel på en handling som faller under 5 kan TM enligt 26 kap. 21 har förelagt någon att inkomma med upplysningar. Den aktuella personen eller firman inkommer med oriktiga uppgifter eller underlåter att inkomma med miljörapport enligt 26 kap. 20 och försvårar därigenom TM:s kontroll av verksamheten. 6 Slutord Delegation har helt och hållet definierats av praxis. Detta är på både gott och ont. Det går att utläsa ur rättsfallen vad domstolarna har tänkt men det gör det svårt för gemene man att få en klar uppfattning om vad för regler det är som gäller. Författaren anser att lagstiftning vore på sin plats för att samla allt på en och samma plats så att allmänheten också kan se vad som är gällande rätt. 32

7 Källförteckning Offentligt tryck Proposition 1997/98:45, Miljöbalk. Proposition 2006/07:95, Ett utvidgat miljöansvar. Proposition 2005/06:182, Miljöbalkens sanktionssystem. Rapport 5242 Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten Miljöbalkens regler om skyldigheter och ansvar för förorenade områden, Naturvårdsverkets rapport, januari 2003. Darpö, Jan. SOU 2006:39, Ett utvidgat Miljöansvar. Rättsfall NJA 1936:78 NJA 1985:43 NJA 1985:529 NJA 1985:909 Högsta Domstolens Beslut 2005-02-04 i Mål nr. Ö 3563-04 Hovrätten för Nedre Norrlands Dom 1997-11-28 i Mål nr. 48-96 Hovrätten för Nedre Norrlands Dom 2012-06-26 i Mål B 434-11 Hovrätten över Skåne och Blekinge Dom 1992-12-17 i Mål nr. DB 2289 Hovrätten över Skåne och Blekinge Dom 1996-05-02 i Mål nr. DB 3095 Hudiksvalls Tingsrätts dom 2010-10-28 i Mål nr. B 6008-10 Köpings Tingsrätts Dom 1998-10-06 i Mål nr. B 224/98 Linköpings Tingsrätts Dom 1990-10-31 i Mål nr. DB 719 Linköpings Tingsrätts Dom 1990-11-12 i Mål nr. DB 737 Linköpings Tingsrätts Dom 1992-11-12 i Mål nr. DB 745 RH 1989:58 RH 1992:87 33

Skövde Tingsrätts Dom 1993-01-26 i Mål nr. DB 21 Solna Tingsrätts dom 2010-01-15 i Mål nr. B 7473-08 Svea Hovrätts Dom 1986-03-04 i Mål nr. DB 42 Svea Hovrätts Dom 1989-05-29 i Mål nr. DB 109 Svea Hovrätts Dom 1999-11-04 i Mål nr. B 2368-98 Svea Hovrätts Dom 2004-07-05 i Mål nr. B 2552-04 Stockholms Tingsrätts Dom 2003-02-21 i Mål nr. B 1425-02 Stockholms Tingsrätts Dom 2004-02-27 i Mål nr. B 7877-02 Värnamo Tingsrätts Dom 1996-05-28 i Mål nr. DB 133 Ångermanlands Tingsrätts Dom 2011-03-25 i mål nr B 1156-09 Litteratur Den svenska miljörätten, Michanek, Gabriel, Zetterberg, Charlotta, Iustus förlag AB, Uppsala 2008. Företagaransvar, Thornstedt, Hans, AB Nordiska Bokhandeln Stockholm, Victor Petterssons Bokindustiaktiebolag Stockholm 1950. Miljöbalken En Kommentar Del 1, Bengtsson m.fl., Norstedts Förlag, Stockholm 2000. Miljöstraffrätten. miljökontroll, miljöbrott och brottsspåföljder, Träskman, Per Ole, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2010. Miljörätt ur straffrättsligt perspektiv, andra upplagan, Karlmark, Stefan, Norstedts Juridik AB 1999. Miljörätt ur straffrättsligt perspektiv, tredje upplagan, Karlmark, Stefan, Norstedts Juridik AB 2009. Svensk Juristtidning 2006, häfte 10. 34