Motioner och utlåtanden. Grupp J Arbetslöshetsförsäkringen

Motioner och utlåtanden Grupp J Arbetslöshetsförsäkringen Stockholms arbetarekommuns representantskap 29-30 september 2012

2

Innehåll JX01 Partidistriktsmotion En arbetslöshetsförsäkring värd namnet... 5 J02 Ensamarbete och psykosocial arbetsmiljö... 9 Utlåtande J02... 10 J03 Förändring av karensdagen... 10 Utlåtande J03... 11 J04 Ohälsan i arbetslivet... 11 J05 Återupprätta arbetsmiljöarbetet... 13 Utlåtande J04 och J05... 14 J06 Trygga jobb i fokus... 15 Utlåtande J06... 17 J07 Förstärkta insatser mot ungdomsarbetslösheten... 18 J08 1-årig meriterande civiltjänst med solidaritetsarbete för 20-åringarna - räddningen för ungdomarna och Sverige... 19 J09 Inför plusjobb... 21 J10 Ungdomar under 20 år ska inte gå utan sysselsättning... 21 Utlåtande J07, J08, J09 och J10... 22 J11 Inför en utbildningsgaranti för unga... 23 Utlåtande J11... 25 J12 Deltidsarbetslöshet... 25 J13 En bra arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitik... 27 J14 En stark och solidarisk a-kassa som ger trygghet i förändring... 28 J15 Ja till omställningskraft och nej till alliansens bidragslinje... 30 J16 Jobb- och utvecklingsgarantin...34 Utlåtande J12, J13, J14, J15, J16...35 J17 En fungerande arbetsmarknad fri från missbruk av tidsbegränsade anställningar... 35 Utlåtande J17... 36 J18 För minskning av arbetslösheten och ökad fritid... 37 Utlåtande J18... 37 3

J19 Global socialdemokrati... 38 Utlåtande J19... 39 J20 Reformering av det allmänna pensionssystemet... 41 Utlåtande J20... 41 J21 Lika värde och lika rätt för de papperslösa... 42 Utlåtande J21... 43 J22 Rätt att vara tjänstledig för att prova ett nytt arbete... 44 Utlåtande J22... 45 J23 Rätt till heltid... 45 Utlåtande J23... 46 J24 Trygga jobb i fokus... 46 Utlåtande J25... 48 J26 Återförande av Svenska för invandrare till kommunal regi och seriös uppföljning... 49 Utlåtande J26... 50 J27 Återinför skattereduktionen för a-kasse- och fackföreningsavgift...51 Utlåtande J27... 51 4

JX01 Partidistriktsmotion En arbetslöshetsförsäkring värd namnet Arbetslöshetsförsäkringen är en av grundbultarna i den svenska modellen och är av stor betydelse för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Försäkringen handlar inte bara om inkomsttrygghet utan har dessutom en viktig funktion för att nå framgång i aktiva insatser för omställning på arbetsmarknaden. Försäkringen är därutöver en viktig förutsättning för landets ekonomi när det gäller att mjukare kunna möte konjunktursvängningar. Sverige behöver en fungerande arbetslöshetsförsäkring som ger flertalet arbetstagare en hygglig inkomstförsäkring under perioder av omställning. Arbetarrörelsen och socialdemokratin behöver fortsatt se arbetslöshetsförsäkringen i ett sammanhang av en modern jobbskapande politik. De är förutsättningar för varandra. Ge det arbetande folket en arbetslöshetsförsäkring värd namnet Sedan regeringsskiftet 2006 har landet fått se en utveckling där arbetslöshetsförsäkringen rör sig från att vara en generell försäkring som gynnar arbetslinjen till att allt mer bli ett selektivt inkomststöd som förstärker alliansregeringens låglöne- och bidragslinje. Begränsningen av möjligheten till ersättning vid deltidsarbetslöshet är ett exempel. När de 75 deltidsdagarna förbrukats och arbetsgivaren inte kan erbjuda heltid är frågan om du kan överleva på den deltid du har. För många kan det då vara mer lönsamt att»stämpla på heltid«än att ta tillfälliga arbeten. Att ta ansvar för sin situation och planera för framtiden premieras inte heller. Om du söker jobb men för säkerhets skull också söker en utbildning straffas du direkt. Då anses det nämligen som om din huvudsakliga avsikt inte är att arbeta utan att studera. Därför behöver socialdemokraterna verka för en försäkring som gör det lätt att göra rätt och som understödjer arbetslinjen genom att motivera den arbetslöse att söka jobb och/eller ta emot kompetenshöjande insatser. Höj taket Taket för högsta ersättningen i arbetslöshetsersättningen har inte höjts på tio år. I dag är det bara runt 10 procent av de heltidsjobbande som kan räkna med att få 80 procent av tidigare lön i ersättning vid arbetslöshet. Med allt tuffare kvalificeringskrav får allt färre rätt till a-kassa. A-kasseavgiften har chockhöjts och dyr och dålig försäkring lockar inte. Runt 400 000 personer lämnade a-kassan och nyanslutningen stannade av. Anslutningsgraden till kassorna på har ett fåtal år fallit till under 70 procent. Bara var tredje arbetslös har rätt till arbetslöshetsersättning. Grupper med ekonomiska förutsättningar, och lyckligt lottande att tillhöra arbetstagare med låg arbetslöshetsrisk, tecknar i allt större utsträckning privata tilläggsförsäkringar. Antalet personer som har en tilläggsförsäkring bedöms uppgå till runt 1,5 miljoner. För grupper med jämförelsevis högre arbetslöshetsrisk till exempel arbetare inom den för Sveriges ekonomi så viktiga exportindustrin blir kostnaderna för privata försäkringar oöverstiglig. Därför behöver socialdemokraterna verka för en upprustning av den svenska arbetslöshetsersättningen där en höjning av taket i det nära perspektivet ingår som en prioriterad fråga. 5

Prisvärd försäkring utan pekpinne i lönebildningen A-kasseavgiften har differentierats utifrån arbetslöshetsrisk i uttalat syfte att påverka lönebildningen. Löntagare med hög arbetslöshetsrisk straffas med att betala högre avgifter om deras fackliga organisationer förhandlar fram för bra avtal. Så tror regeringen att fler jobb skapas. Fackliga organisationer, ekonomer och professorer dömer ut de differentierade avgifternas funktion för att ge fler jobb. Så skapas inga jobb, men det medverkar till att arbetslöshetsförsäkringen skapar stora överskott. Bara under åren 2007 2010 beräknas försäkringen ha gett överskott till statskassan på sammanlagt runt 70 miljarder kronor. Nästa steg i alliansens strategi är att förstatliga a-kassorna i syfte att tvångsansluta människor till arbetslöshetsförsäkringen. Syftet är långt ifrån omsorg om arbetslösa eller viljan till att skapa en fungerande försäkring. Det sker i syfte att skada den fackliga anslutningsgraden. Kopplingen mellan fackliga organisationer (också kallad Gentmodellen) har länge varit en måltavla för de fientligt sinnade i syfte att komma åt de fackliga medlemmarnas styrka i löneförhandlingarna. Ett väl utfört statligt angrepp på de fackligt knutna a-kassorna kan ge genomslag på den fackliga anslutningsgraden. En påtagligt lägre facklig anslutningsgrad kan i sin tur medverka till att fackliga organisationer, inom drabbade sektorer och branscher, kan få svårt att bära upp rikstäckande kollektivavtalsförhandlingar. Dyrköpta erfarenheter, efter 1970- och 80-talens trassel, om värdet av en fungerande lönebildning, byggt på parternas självständighet, ansvar för samhällsekonomi och inbördes tillit, riskerar att slås i spillror. Där kollektivavtalen och fackliga närvaron på de enskilda arbetsplatserna trycks undan kommer förr eller senare regerings och riksdags lagstiftningsmakt behöva ta över. Då har Sverige fått en statlig lönepolitik och öppnat dörrarna för arbetsmarknadslagstiftning som nog mer påminner om den amerikanska än vad vi kallar den svenska modellen. Socialdemokraterna har en roll att fylla för att medverka till att upprätthålla en ordning där parterna på arbetsmarknaden självständigt ansvarar för lönebildningen, utan statligt ingripande. Sveriges ekonomiska styrka kan aldrig bäras av statlig inkomstpolitik där regering och riksdag blandar sig i avtalsfrågor. Därför måste avgiftskopplingen till nivån på arbetslösheten i respektive bransch tas bort. A-kasseavgiften bör vara låg, stimulera till anslutning och utformas så att den premierar riskspridning mellan olika arbetstagargrupper på arbetsmarknaden. A-kassornas självständighet från staten behöver värnas och befrias från risken av ett direkt eller indirekt förstatligande. Värna ekonomins stötdämpare Arbetslöshetsförsäkringens funktion som automatisk stabilisator stötdämpare vid ekonomiska nedgångar försvagas av att försäkringen omfattas av allt färre till allt sämre inkomstskydd under omställning. Sveriges ekonomi riskerar vid kraftiga nedgångar, som vi sett runt om i Europa, dras in i en ond spiral. Ökad arbetslöshet med svagt inkomstskydd drar ned den inhemska konsumtionen och ekonomins nedgång förvärras ytterligare. Allt fler riskerar att inte klara av att betala räntor på bostadslån. Bankerna riskerar att hamna i trångmål och staten kan tvingas ryka in med stöd för att landet ska klara fungerande kreditgivningen till hushåll och företag. Med försvagade stabilisatorer riskerar Sveriges ekonomi i stället att bli allt mer beroende av löpande överskott i de offentliga finanserna statliga som kommunala för att ha penningförråd att ösa ur vid nedgångar i världskonjunkturer. Sverige ska ha sunda offentliga finanser, men priset för dumsnålhet riskerar 6

att bli högt i form av uteblivna investeringar i infrastruktur, kunskap och klimatsmart prisvärd energiförsörjning. Därför behöver en utvecklingsinriktad svensk ekonomi kraftfulla automatiska stabilisatorer. Arbetsmarknad i förändring kräver aktiva insatser för omställningen Under alliansregeringens styre har landet fått uppleva konsekventa neddragningar i arbetsmarknadspolitikens aktiva innehåll. Resurserna hamstras för att få omgivningen att tro att de riktas till verkligt behövande grupper. I själva verket handlar det om politisk snålhet, passivitet och senfärdighet som snarare leder till ihållande hög arbetslöshet och bestående svårigheter för unga och nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken håller gradvis på att förlora sin aktiva funktion för matchning och kompetensförsörjning. Runt om i landet lever arbetsplatsernas brist på arbetskraft med rätt kompetens inom samma postnummerområde som långtidsarbetslösa. Samtidigt har Sverige under alliansregeringens styre fått utstå otillräckliga satsningar inom utbildningspolitiken. Grund- och gymnasieskolan behöver därför förstärkas för att ge unga människor grunder för jobb och vidare studier. Yrkesvux- och yrkeshögskolans utbildningar är för få och förmår inte att svara upp mot de kompetensbehov som landets arbetsplatser behöver. Den nationella finansieringen av vuxenutbildning och eftergymnasial utbildning behöver därför utvecklas för att främja människors anställningsbarhet och näringslivets kompetensförsörjningsbehov. Socialdemokratin behöver, i facklig-politisk samverkan, genomföra en offensiv för jobben. En offensiv där trygghet i omställning, jobbskapande och människors väg tillbaka i arbete verkar i harmoni. Arbetsmarknadspolitiken behöver förstärkas för att snabbt, helst redan under uppsägningsperioden, ge arbetslösa individanpassade aktiva insatser i utbildning eller arbetsplatspraktik som ger yrkes- och arbetsmarknadserfarenheter. Samtidigt behövs en aktiv politik för att stärka de grupper som riskerar att hamna allt längre från arbetsmarknaden. Förstärkningen av arbetsmarknadspolitiken behöver klara såväl möta de nära behoven för kompetensförsörjningen med tidiga som aktiva insatser som förhindrar att människor slås ut från arbetsmarknaden. Förstärkningar behöver ske för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Inte sällan uppmärksammas människors rehabiliteringsbehov först i samband vid uppsägningar. Brister i såväl rehabiliterings- som omställningsinsatser innebär att många människors väg tillbaka till arbete blir lång medan vägen till utförsäkring riskerar att bli desto kortare. En förutsättning för att människor ska kunna återgå till arbetsmarknaden är att aktiva insatser, till exempel kan utbildning, och rehabiliteringsinsatser kan ske ett i samlat sammanhang. En lösning som bör övervägas vore att staten inleder dialog med parternas organ för omställning Trygghetsrådet och Trygghetsfonden med flera om hur insatserna som dessa organ utför kan samordnas med Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans resurser. Sverige behöver en utbyggnad av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen för att möta arbetslivets kompetensbehov. Insatserna behöver för att följa upp enskildas utvecklingsbehov kunna riktas till personer som nyligen förlorat jobben. För att stärka matchningen och kompetensförsörjningen behöver Sverige bygga upp ett fungerande system med strukturer och uthållig nationell finansiering av validering av faktiska kunskaper och färdigheter. 7

Förverkligandet av arbetsplatsernas kompetensförsörjning behöver ske med en större hänsyn till att de avgörande insatserna sker lokalt eller regionalt. Nationella satsningar behöver därför ge utrymme för lokal och regional samverkan mellan insatser som faller inom skolpolitik, yrkesinriktad utbildning, högskolepolitik, näringspolitik, integrationspolitik, arbetsmarknadspolitik eller vad nu området fått för budgetetikett. En sammanhållen jobbpolitik, där kompetensförsörjning och anställningsbarhet är ledord, behöver kunna ske över politikområdenas gränser och kunna se verklighetens behov inom de regionala och lokala utbildnings- och arbetsmarknadsregionerna. Utveckla försäkringen i sammanhang av omställningsinsatserna kraft En aktiv arbetsmarknadspolitik, som har förmåga att möta ekonomins upp- och nedgångar, strukturförändringar och ett arbetslivs strävan efter ökad kompetens, hör ihop med en arbetsförsäkring som ger hygglig inkomsttrygghet under omställning. På den grunden skapas också det nödvändiga ömsesidiga förtroende för de krav som måste ställas för att få rätten till en försäkring som ger inkomsttrygghet under omställning. Socialdemokratins överväganden om nedtrappning av ersättningen utifrån arbetslöshetens längd, krav på deltagande i aktivitet, sökaktivitet och bortre gräns för försäkringens utbetalning osv. kan aldrig ses som isolerade frågor. Dessa överväganden måste ses i sammanhang av kraften i omställningsinsatserna. Arbetarrörelsens engagemang ska ta utgångspunkt i människors vilja till arbete nationens viktigaste tillgång. Vi föreslår partikongressen med anledning av vad som beskrivs i motionen besluta Att verka för en försäkring som gör det lätt att göra rätt och som understödjer arbetslinjen genom att motivera den arbetslöse att söka jobb och/eller ta emot kompetenshöjande Att verka för en höjning av taket i arbetslöshetsförsäkringen med riktmärket att 80 procent av löntagarna ska kunna få ut 80 procent i ersättning vid arbets löshet. Att verka för att differentieringen av avgiften i arbetslöshetsförsäkringen utifrån arbetstagares arbetslöshetsrisk skyndsamt avskaffas och finansieringen istället utformas så att den premierar riskspridning mellan olika arbetstagargrupper på arbetsmarknaden Att verka för att den förhöjda avgiften i arbetslöshetsförsäkringen tas bort samt att avgifterna sänks Att verka för att anslutningen till a-kassor förblir frivillig och att a-kassorna på samma sätt som idag i huvudsak administreras av fackliga organisationer Att verka för att den aktiva arbetsmarknadspolitiken byggs ut i syfte såväl att ge alla arbetslösa individanpassade aktiva snabba insatser som att motverka utslagning från arbetsmarknaden att verka för att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen förstärks att verka för att den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen byggs ut och upprättandet av ett sammanhållet system för, och med uthållig nationell finansiering av, validering och kompetenskartläggning av faktiska kunskaper och färdigheter. 8

J02 Ensamarbete och psykosocial arbetsmiljö Varje dag rånas mellan två och tre butiker i Sverige. Varje dag utsätts alltså butikspersonal för psykiskt, och i värsta fall också fysiskt, våld på sin arbetsplats. Rånen innebär inte bara ett trauma för de personer som utsätts för dem, de ideligen förekommande butiksrånen leder också till en utbredd rädsla inför den uppenbara risken att bli den som utsätts för våld och hot i sitt arbete. Detta är en oro som butikspersonal delar med flera andra yrkesgrupper, en utbredd stressfaktor i arbetslivet och därmed ett allvarligt arbetsmiljöproblem. Rån, hot och våldsituationer i arbetslivet är ett allvarligt psykosocialt arbetsmiljöproblem och tyvärr hamnar denna typ av arbetsmiljöfrågor ofta i skymundan av frågor som rör fysisk arbetsmiljö. Att så sker är ett problem ur jämställdhetssynpunkt. De psykosociala arbetsmiljöproblemen är många gånger mest uppenbara inom kvinnodominerade branscher såsom just handeln, men också exempelvis restaurangbranschen och inom vård och omsorg. Det handlar om yrken där möten med tredje part, kunder och patienter, är ett centralt inslag. Arbetsmiljölagstiftningen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter är av stor vikt. För att fackets skyddsombud ska få genomslag för sina krav behövs skarpare skrivningar gällande arbetsgivaransvaret i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. I 3 kap 2 arbetsmiljölagen lyfts fram att arbetsgivaren har skyldighet att vidta alla åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet, och att denna skyldighet också omfattar beaktandet av den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som ensamarbete kan innebära. AFS 1982:3 Ensamarbete tillåter ensamarbete men inskränker det vid påtaglig risk och stark psykisk påfrestning. När det gäller denna föreskrift bör övervägas att istället avstyrka ensamarbete men föreskriva att det kan accepteras under lämpliga omständigheter, detta för att betona att beslut om ensamarbete måste föregås av en ordentlig riskbedömning. Det är arbetsgivarens ansvar att eliminera negativa konsekvenser för den som arbetar ensam, och arbetsgivaren måste därför åläggas att precisera arbetets organisering, rutiner för stöd och hjälp, kompetens hos arbetsledning osv. Arbetsmiljöverket bör med anledning av det som anförts i motionen ges i uppdrag att se över föreskrifterna om ensamarbete samt föreskrifter kopplade till detta. I denna översyn bör särskilt övervägas hur föreskrifterna kan skärpas i syfte att tydliggöra arbetsgivarnas ansvar och skyldigheter när det gäller att i största möjliga mån eliminera risker vid ensamarbete. Vi föreslår därför kongressen besluta: att Arbetsmiljöverkets föreskrifter bör revideras i enlighet med vad som anförs i motionen, detta för att tydliggöra arbetsgivarnas ansvar och skyldigheter när det gäller att förebygga risker för sin personal, särskilt i samband med ensamarbete. Motionär: Handels- sossen Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun 9

Utlåtande J02 Att utsättas för hot och våld på sin arbetsplats är inte acceptabelt. Motionärerna påpekar att det finns ett utbrett hot inom flera branscher och precis som de påpekar i sin motion, det sker ofta på arbetsplatser där många kvinnor arbetar. Styrelsen anser att det är inte bara de som arbetar på arbetsplatser där människor arbetar ensamma som är utsatta för hot och våld. Forskning från Stanford University visar också att om man känner obehag eller olust av att gå till arbetet så ökar risken för olika smärttillstånd, såsom ryggvärk, huvudvärk och även fibromyalgi. Därför är förebyggande arbete på området viktigt, att ha handlingsplaner som minimerar möjligheten att utsättas för hot och våld är därför viktigt. Men styrelsen anser också att en skärpning av lagstiftningen kan vara ett steg på vägen mot trygga arbetsplatser och framför allt skulle det vara behjälplig för dem som tvingas till ensamarbete. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta 1. att bifalla motion J02 2. att sända motion J02 till partikongressen Beslut: J03 Förändring av karensdagen Det finns en stor orättvisa med det nuvarande karensdagssystemet. Olika personer drabbas olika hårt. De som jobbar ett mindre antal pass per månad, exempelvis natt och helgarbetare får ett större avdrag på lönen om de är sjuka en dag än andra som jobbar mer normala tider. T.ex. så jobbar många medlemmar i Kommunal på scheman med långa pass, något som ger extra stort avdrag. Dessutom är lönerna låga vilket gör det extra svårt att klara det inkomstbortfall som karensdagen innebär. Om en arbetstagare har flera arbetsgivare kan det också leda till fler karensdagar under en sjukperiod eftersom karensdagen är knuten till arbetsgivare. Det bästa vore om karensavdraget försvann helt och hållet men det tror vi inte är realistiskt inom den närmaste tiden. Då anser vi att det system vi använder för avdrag ska vara mer humant än det vi har i dag så att inte en massa människor blir direkt felbehandlade. År 2003 utarbetades ett förslag om karensavdrag istället för karensdag. Detta skulle ge en större rättvisa för de med låga löner och som arbetar i koncentrerade pass på obekväma arbetstider. Detta förslag genomfördes dock inte trots att ingen hade allvarliga invändningar och att de flesta höll med om problemet med karensdagen. 10

Med stöd av ovanstående yrkas Att Socialdemokraterna snarast verkar för att byta ut karensdagen mot karensavdrag Motionär: Polstjärnans Socialdemokratiska förening Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun Utlåtande J03 Motionärerna tar upp en angelägen fråga kring karensdagen. Motionärerna pekar på orättvisan i hur löneavdrag för karensdagen kan fungera som värst. Det är så att t ex de som arbetar schemalagt inom vård och omsorg nu får ett löneavdrag som motsvarar lön för 1,5 arbetsdagar! Följden är att inom de yrkena finns det en stor sjuknärvaro eftersom de låga lönerna inte tillåter att man stannar hemma och kurerar sig. I förlängningen kan detta leda till långtidssjukskrivningar eftersom man driver på kroppen även i sjukdomstillstånd. Styrelsen anser att de förslag som fanns 2003 ska återupptas och att en ny konstruktion av karensdag måste övervägas. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta 1. att bifalla motion J03 2. att sända motion J03 till partikongressen Beslut: J04 Ohälsan i arbetslivet Arbetarrörelsen kan inte acceptera ett arbetsliv som sliter ut människor. Därför är det förebyggande arbetsmiljöarbetet oerhört viktigt. Men ett gott förebyggande arbetsmiljöarbete till trots så kommer människor fortsatt att bli sjukskrivna, och därför är det nödvändigt att ett väl fungerande system för rehabilitering kommer på plats. Sedan den 1 juli 2007 har arbetsgivare inte längre ansvar att genomföra en rehabiliteringsutredning för en anställd som blir sjukskriven. Det ska istället Försäkringskassan göra. Arbetsgivaren ska dock bistå med information, och arbetsgivaren har fortfarande i lag ett omfattande ansvar att anpassa arbetet och på andra sätt skapa förutsättningar för alla sina anställda att kunna arbeta. Arbetsgivaren har ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering som är arbetsplatsinriktad. Det är dock väl känt att arbetsgivare i mycket stor utsträckning undslipper detta ansvar. Oklarheter präglar hela rehabiliteringsprocessen, inte minst när det gäller vem som ska betala för rehabiliteringen. Arbetsgivaren 11

har formellt ansvar för att bekosta rehabiliteringsåtgärder som är möjliga inom eller nära den egna verksamheten, det kan då röra sig om exempelvis arbetsträning eller arbetsplatsanpassning. Samtidigt har Försäkringskassan resurser för detta som arbetsgivare kan få del av. För en arbetsgivare blir det därmed logiskt att försöka få Försäkringskassan att betala. Försäkringskassan har den senaste tiden dragit ner på dessa resurser, men det är ingen garanti för att arbetsgivare tar sitt ansvar och betalar för rehabilitering. Det finns inga sanktioner att rikta mot arbetsgivare som inte uppfyller sitt rehabiliteringsansvar. Efter de två inledande sjuklöneveckorna har arbetsgivaren inga skäl alls att anstränga sig längre. Kostnaden har knuffats över på sjukförsäkringen, på staten. För den arbetstagare som av arbetsgivaren betraktas som lätt utbytbar är oddsen att få hjälp med rehabilitering därmed mycket dåliga. Den stora gruppen långtidssjukskrivna på den svenska arbetsmarknaden vittnar om dessa brister i rehabiliteringen av personer som drabbas av nedsatt arbetsförmåga. Enligt statistik från Försäkringskassan hade drygt två femtedelar (42 procent) av alla pågående sjukfall i juli 2008 pågått i ett år eller mer. I många fall är en lång sjukskrivning nödvändig men det finns också skäl att ana att långa sjukskrivningar många gånger hade kunnat undvikas, och att människor hade kunnat återgå till arbete. Det måste vara så att alla arbetstagare, oavsett bransch eller arbetsgivarens ekonomiska styrka och välvilja, har samma tillgång till rehabilitering när sådan behövs. Detta hör tätt samman med det som är den generella välfärdsmodellens grundplåt att skapa oberoende för individen. En annan aspekt är att enskilda individer ska ha likhet inför lagen och därmed lika rättigheter till rehabilitering. Vad som behövs är ett system där alla arbetsgivare står försäkrade mot rehabiliteringskostnader. På så vis blir en stor och plötslig kostnad för rehabilitering av en anställd aldrig ett problem för arbetsgivaren att försöka undvika. Den lilla kostnad som en försäkring innebär torde vara att föredra för merparten av arbetsgivare. Genom en statlig obligatorisk rehabiliteringsförsäkring inom ramen för socialförsäkringssystemet kan detta åstadkommas. Genom en sådan är alla arbetsgivare med och betalar för rehabilitering. Risken sprids över ett stort kollektiv. En sådan rehabiliteringsförsäkring bör vara knuten till Försäkringskassan, men den bör ha en egen organisation med personal som har goda kunskaper inom rehabiliteringsområdet. Rehabiliteringsförsäkringen ska finansieras med en del av arbetsgivaravgiften, en del som öronmärks för ändamålet. En delvis finansiering med skattemedel är också att föredra så att inte arbetslösa med rehabiliteringsbehov ställs utanför försäkringen. All rehabilitering som syftar till ett återskapande av arbetsförmåga bör rymmas inom denna rehabiliteringsförsäkring. På så sätt skulle samhället garantera att rätten till rehabilitering vid nedsatt arbetsförmåga omfattar alla. Bara så kan likhet inför lagen och lika rätt till rehabilitering åstadkommas. Hela samhället skulle tjäna på en statlig obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Framför allt skulle dessa åtgärder kunna sätta stopp för det lidande som idag drabbar människor i sjukskrivning som inte får någon hjälp tillbaka till arbetslivet. Det skulle också förhindra att människor i yrkesaktiv ålder försvinner från arbetsmarknaden, därmed skulle en ökad sysselsättning kunna nås. Vi föreslår därför kongressen besluta: 1. att en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring skapas inom ramen för socialförsäkringssystemet, 2. att anställningsskyddet stärks så att den som genomgår rehabilitering har sin anställning skyddad under hela processen, 3. att Arbetslivsinstitutet återupprättas och att ökade resurser tillskjuts till det förebyggande arbetsmiljöarbetet. 12

Motionär: Handels-sossen Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun J05 Återupprätta arbetsmiljöarbetet Grunden är att arbetsgivaren är huvudansvarig för arbetsmiljön och varje enskild arbetsplats är startpunkten för insatserna för en god arbetsmiljö. Samtidigt finns det ett behov av att samhället ser arbetsmiljöarbetet som ett viktigt område för att ut veckla arbetslivet. Tyvärr har landets styre haft en annan uppfattning. Under alliansregeringens tid vid makten har stora nedskärningar gjorts på arbets miljöområdet. Arbetsmiljöfrågorna har i stället kommit att alltmer handla om vem som kan komma undan kostnaderna för bristerna. När arbetsgivare och stat spelar svartepetter om vem som ska bära de ekonomiska konsekvenserna är det till sist enskilda människor som får bära kostnaden. Det är en helt oacceptabel utveckling. Inom det Socialdemokratiska arbetarpartiet (S) finns behov att diskutera möjlighe terna att öka arbetsmiljöinsatserna. FN-organet International Labour Organisation (ILO) rekommenderar att det i alla länder ska finnas minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Vid det bor gerliga maktövertagandet 2006 hade Sverige 1,1 arbetsmiljöinspektörer per 10 000 anställda. Sedan 2007 ligger siffran under 0,7. I sin iver att förenkla för företagen och spara på de offentliga utgifterna, för att kunna sänka skatterna för de bäst be ställda, drar sig inte regeringen för att riskera människors hälsa på arbetsplatserna. De nedskärningar som genomfördes på Arbetsmiljöverket under en högkonjunktur, då arbetskraften pressades som mest skadade den svenska arbetslinjen har direkt medverkat till att öka den arbetsrelaterade ohälsan. Med undantag för krisåren 2008 2009 har antalet dödsolyckor på arbetsplatserna ökat varje år. 2011 avled 57 per soner till följd av olyckor på arbetsplatserna. 57 anställda kom aldrig hem från jobbet under 2011. Det är 57 för många. Vi menar att det behövs mer offentliga resurser till att främja förebyggande och systematiska arbetsmiljöinsatser. Arbetsmiljöverket behöver få förstärkta resurser för att bland annat kunna utöka inspektionerna och erbjuda kvalificerade utbild ningsinsatser till skyddsombud. 2011 utfördes 5 000 färre arbetsplatsbesök av ar betsmiljöinspektörer än vad som var fallet 2006. Det finns behov av utbildningsinsatser riktade till nyföretagare och personer med ledningsbefattning i företag, för att stärka kunskaperna kring arbetsmiljöarbetet. Ökade offentliga resurser bör också riktas till forskning och utveckling kring ar betsmiljön. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet innebär att världsledande kun skap riskerar att förskingras. I likhet med vad bland andra Svenskt Näringsliv och LO gemensamt kräver, behövs ett forum för den samlade arbetslivsforskningen. Företagshälsovården spelar en viktig roll för arbetstagares hälsa och i arbetet, för att förebygga uppkomsten av ohälsa på arbetsplatserna. Företagshälsovården behö ver byggas ut för att öka kvaliteten, kompetensen kring psykosocial hälsa och för att kunna nå fler arbetstagare. Framför allt finns ett behov av att hitta former där anställda på mindre arbetsplatser får tillgång till kvalificerad företagshälsovård. En utveckling där parterna får en viktigare roll ibland annat rehabiliteringsarbetet för utsätter en utveckling av företagshälsovården. 13

Vi hemställer om att s-fackklubben Löftet och Stockholms arbetarekommun behandlar motionen och översänder den, jämte beslut, till Socialdemokra terna för behandling på partikongressen 2013. Vi föreslår partikongressen med ledning av vad som beskrivs i motionen besluta 1. att i facklig-politisk samverkan verka för att den borgerliga nedmonteringen av samhällets insatser för en bättre arbetsmiljö stoppas 2. att arbetsmiljöverket tillförs resurser så att Sverige återigen kan uppfylla ILO:s rekommendationer om minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda 3. att arbetsmiljöverket tillförs resurser för att erbjuda flera kvalificerade utbild ningsinsatser för skyddsombud, nyföretagare och personer med ledningsbefatt ning på arbetsplatserna 4. att forskningen kring arbetslivsfrågor där Sverige en gång var världsledande åter samordnas och tillförs ökade resurser 5. att samtliga anställda i Sverige, oavsett om man arbetar på en stor eller liten arbetsplats, har tillgång till en god företagshälsovård 6. att företagshälsovårdens kompetens kring psykosocial hälsa och rehabilitering förstärks. S-fackklubben Löftet antog motionen vid sitt medlemsmöte den 3 maj 2012 och sänder den vidare till Stockholms arbetarekommun för vidare behandling inför partiets kongress. Motionär: S-fackklubben Löftet Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun Utlåtande J04 och J05 Motionerna har en del gemensamma krav men det skiljer sig i utgångspunkterna. När det gäller motionen om Ohälsa i arbetslivet så är utgångspunkten rehabilitering och i motionen Återupprätta arbetsmiljöansvaret har utgångspunkten snarare varit det förebyggande arbetsmiljöarbetet och hur Sverige har tappat sin ledande internationella roll som drivande kraft inom forskningen på området. Allt detta givetvis för att människorna ska kunna arbeta ända tills de når pensionsåldern. Men samtidigt hör kraven i motionerna ihop med varandra. Det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste kombineras med effektfulla rehabiliteringsinsatser. Det är också viktigt att den, som förlorar delar av sin arbetsförmåga tillfälligt, kan ändå känna en trygghet i en anställning fram till att omställningsåtgärder är genomförda. De tidsramarna som finns i sjukförsäkringen är dessvärre ibland alltför strama för att arbetsgivarna skulle kunna hinna rehabilitera de anställda i den utsträckningen att de kan återgår till arbetet. Då kan en rehabiliteringsförsäkring vara en lösning, i synnerhet om de nuvarande reglerna i sjukförsäkringen kvarstår. Att återupprätta ett gott preventivt arbetsmiljöarbete är en av de viktigaste frågorna som finns. Det är oerhört synligt att Arbetsmiljöverkets resurser har blivit skurna och att den nuvarande regeringen därmed 14

inte har lyckats att koppla ihop försämringar i arbetsmiljön med långa sjukskrivningar, olyckor och till och med dödsfall på arbetsplatser. Detta är ekonomiskt ineffektivt. En rapport från International Social Security Association bevisar tydligt att varje satsat krona i förebyggande arbetsmiljö ger tillbaka mer än två kronor. Samhällsekonomiskt tjänar vi på ett gott förebyggande arbetsmiljöarbete. Båda motionerna kräver att forsningen på arbetsmiljöområdet måste tillbaka till en framstående internationell roll och Arbetsmiljöinstitutet återupprättas. Arbetsmiljöinstitutets roll var viktig och institutet behövs verkligen för att det förebyggande arbetsmiljöarbetet ska kunna bedrivas vidare. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta 1. att bifalla motion J04 2. att skicka motion J04 till partikongressen 3. att bifalla motion J05 4. att skicka motion J05 till partikongressen Beslut: J06 Trygga jobb i fokus Arbetsmarknaden förändras ständigt, de senaste 25 åren utmärks också av att sättet som arbetsmarknaden strukturomvandlas på har förändrats. Strukturomvandling utmärks allt mer av strävan efter att optimera kostnader för arbetskraft vid varje givet tillfälle. Nya metoder för optimering av bemanning växer ständigt fram, i en takt som vare sig politik eller fackföreningar riktigt har hängt med i. Konsekvenserna är tydliga: betydande ökningar av otrygga arbeten, såväl i form av visstidsanställningar som arbeten i bemanningsföretag och outsourcing. Mönstret är allt annat än jämnt fördelat. De otrygga jobben, och påföljande livsförhållanden, är överrepresenterade bland unga, kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Inte heller den som har vad som kan betraktas för trygga jobb undviker att känna av förändringen. All verksamhet prövas ständigt mot andra driftsformer. Vad detta innebär för kontinuitet och arbetsmiljö vet vi idag för lite om. De senaste årens politik har mycket medvetet riktat in sig på att skapa en arbetsmarknad, särskilt inom tjänstesektorn, som liknar den brittiska och amerikanska arbetsmarknaden. Med detta följer förvisso hög sysselsättning men också en sysselsättning som, särskilt inom privat tjänstesektor, innebär en stor mängd så kallade McJobs. Detta innebär arbeten som i princip är omöjliga att försörja sig på och konsekvensen är en hög andel arbetande fattiga. Genom politiska åtgärder som halverad arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms och införandet av RUT-avdrag syns en tydlig strävan att sänka kostnader och därmed öka efterfrågan inom branscher i den privata tjänstesektorn, där det förekommer en stor del arbeten som är monotona, slitsamma, med 15

bristfällig arbetsmiljö och undermåliga villkor. I många fall finns redan en överetablering inom dessa branscher, som de politiska åtgärderna har spätt på, vilket innebär att det inte sker den typ av strukturomvandling och produktivitetshöjning som skulle behövas och som är typiska för den svenska arbetsmarknaden. Otrygga jobb är också en viktig faktor gällande organisationsgrad. Framöver riskeras en situation där facken består av medlemmar med trygga anställningar och de övriga finns utanför, med underbudskonkurrens som följd på allt större delar av arbetsmarknaden. För arbetarrörelsen är det nödvändigt att sätta de otrygga jobben under lupp och bedriva ett mer aktivt och fokuserat arbete för förändring. Arbetet behöver bedrivas på flera fronter: Arbetstagarbegreppet behöver förtydligas och stärkas Trygghetssystemen måste omfatta alla arbetstagare Fortsatt arbete med samordnade avtalslösningar för trygga jobb i kollektivavtalsförhandlingar Systematiskt opinionsbildande arbete för trygga jobb De fackliga organisationerna måste vara relevanta för den som har ett otryggt jobb Ändrad lagstiftning kan begränsa utrymmet för omotiverade otrygga jobb. Allmänna visstidsanställningar bör tas bort ur lagen om anställningsskydd och lagstiftningen kring övriga former av anställning stramas upp. Lagen bör också skärpas så att det inte längre är möjligt att stapla olika typer av visstidsanställningar på varandra. Utöver detta behöver lagstiftningen skärpas avseende provanställningar. Idag finns det alltför många fall av misstänkt diskriminering av gravida kvinnor där provanställningen har avbrutits. Med ett krav på motivering vid avslutande av provanställningar så skulle detta kunna begränsas. Men det är inte enbart i arbetsrätten det krävs förändringar för att öka tryggheten för arbetstagare på 2010-talets arbetsmarknad. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare blir alltmer luddigt. Fler riskerar att hamna i en arbetsrättslig gråzon utan skydd av lagstiftning eller kollektivavtal. Några exempel: En franchisetagare är hårt uppbunden av sitt kontrakt och kan sällan påverka beslut tagna av franchisegivaren. Den som har hyrstol på en frisörsalong är oftast tvingad att följa salongsägarens regler. Egenföretagare med f-skattsedel tvingas sälja sina tjänster till underpris och med dåliga villkor, i många fall för att göra samma arbete den tidigare har utfört som anställd. Är dessa förhållanden att betrakta som att vara företagare eller arbetstagare? Arbetstagarbegreppet behöver förtydligas och stärkas för att gränserna ska vara tydligare. Detta kräver en genomgång av aktuell lagstiftning i syfte att stärka och förtydliga arbetstagarbegreppet. De otrygga jobben innebär svårigheter att ta del av socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen. Det behövs konkreta reformer som underlättar för alla arbetstagare att ta del av inkomsttrygghet. Mycket arbete för trygga jobb kan göras med hjälp av kollektivavtal, utanför den parlamentariska arenan. Dock behövs samtidigt ett politiskt tryck för att arbetsgivarparten ska komma till förhandlingsbordet. En allt större del av de yrkesverksamma väljer att inte gå med i en fackförening, särskilt de som har otrygga jobb. Politiskt är det möjligt att underlätta för de fackliga organisationerna att verka på den svenska arbetsmarknaden genom att införa skattelättnader för medlemskap i facklig organisation och i arbetslöshetsförsäkringen. Denna skattereduktion finns för arbetsgivarparten, det är därför rimligt att även införa en liknande lättnad för arbetstagare. 16

Vi föreslår 1. att om arbetsmarknadens parter inte kommer överens om åtgärder som leder till att olika typer av visstidsanställningar inte längre kan staplas på varandra så kommer Socialdemokraterna att verka för en skärpt lagstiftning i detta avseende 2. att allmän visstidsanställning avskaffas så att arbetsgivare återigen måste motivera varför en anställning inte ska vara tillsvidare 3. att lagstiftningen skärps upp så att avslutande av provanställningar kräver en motivering från arbetsgivaren 4. att Socialdemokraterna initierar en genomgång av relevant lagstiftning för att stärka och förtydliga arbetstagarbegreppet 5. att regelverket för socialförsäkringarna samt arbetslöshetsförsäkringen ses över så att arbetstagare med otrygga jobb får tillgång till försäkringsskydd 6. att om arbetsmarknadens parter inte kommer överens om åtgärder som leder till att visstidsanställningar samt deltidsanställningar med korta arbetstidsmått minskar så kommer Socialdemokraterna att verka för en skärpt lagstiftning i detta avseende 7. att S inför skattereduktion för medlemskap i arbetstagarorganisation och arbetslöshetsförsäkring Motionen antogs av den socialdemokratiska föreningen på Handels förbundskontor 27 april 2012. Motionen antagen av Fackliga utskottet i Stockholms arbetarekommun 2 maj 2012 Motionär: Handels förbundskontor Socialdemokratiska förening Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun Utlåtande J06 Under de senaste åren har det hänt mycket på det området som styr vårt arbetsliv. Förändringarna har inte varit fördelaktiga med de anställda och anställningarna har blivit mycket osäkrare. Lagstiftningen har gett arbetsgivarna möjligheter att i större utsträckning pröva och förkasta människor än någonsin förut. En otrygg arbetsmarknad påverkar människornas liv på många fler sätt än att enbart vara rädd för att hamna i arbetslöshet. Det innebär mindre rörlighet på bostadsmarknaden. Det innebär att ungdomar har svårare att komma igång med ett eget, självständigt liv. Unga människor får varken lån eller hyreskontrakt när anställningstryggheten är så svag som den är efter åtta år av borgerligt styre i landet. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att bifalla motion J06 Beslut: 17

J07 Förstärkta insatser mot ungdomsarbetslösheten Ungdomsarbetslösheten i Sverige har ökat trendmässigt under lång tid och är nu alarmerande hög, högre än EU-genomsnittet, den 3:e högsta i OECD, och mycket högre än i våra nordiska grannländer. Skillnaderna i landet är stora. Också i Stockholmsregionen är läget allvarligt. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har här fyrdubblats under de tre senaste åren. Särskilt utsatt är den stora grupp, som inte klarar gymnasiet eller ens grundskolan med tillräckliga betyg. Utvecklingen är ett misslyckande för både utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Insatserna har varit otillräckliga, ineffektiva och senfärdiga. I regeringen visar man öppen oenighet i viktiga frågor om ungdomens arbetsmarknadsvillkor. Fortsätter utvecklingen med allt större ungdomsgrupper lämnade utanför arbetslivet blir resultatet eländigt. Vårt parti måste med största kraft motverka detta och ge konkreta insatser högsta prioritet. I riksdagen har vårt parti framlagt förslag för att bryta ungdomsarbetslösheten med bl.a. utbildningskontrakt för unga arbetslösa. Den övergripande inriktningen är satsning på utbildning och arbetskompetens i ett läge där näringslivet har goda utvecklingsmöjligheter men svårt att rekrytera all den kvalificerade arbetskraft det fordrar. Generella ekonomisk-politiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder tar tid och effekterna är ofta svåra att förutse. För den enskilde är arbetslösheten däremot akut och samhällets insatser måste vara omedelbara. De övergripande åtgärderna på riksplanet behöver kombineras med snabbt verkande insatser lokalt och regionalt. På det kommunala planet bör den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken i hela landet ges konkret innehåll i fleråriga praktiska handlingsprogram och inrymma: Konkret samarbete med näringsliv, arbetsförmedling och arbetsmarknadens parter Kraftfulla satsningar på skola, komvux, yrkesvux och svensk språkundervisning Kraftfulla satsningar på praktikarbetsplatser, sommarjobb och arbetslivsintroduktion Program för nya fasta och tidsbegränsade jobb i offentlig sektor Ett förbättrat samarbete med företagare och näringsliv är viktigt. Låsta principdiskussioner kring arbetsmarknadslagstiftning och ekonomisk politik får inte förlama det praktiska handlandet. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de långtidsarbetslösa, som nu utgör ca 25 procent av hela gruppen. De som hoppat av skolan, unga och ofta utrikesfödda män, vissa bruksorter och s.k. betongförorter är överrepresenterade och mycket utsatta. För de kommuner, som har särskilt stora problem, är det nödvändigt att man bidrar med stark statlig och regional uppbackning. Jag föreslår, att partikongressen bifaller motionen och överlämnar den till partistyrelsen för beaktande i det fortsatta arbetsmarknads- och skolpolitiska arbetet Lennart Björk Motionen antagen vid möte med Engelbrekts socialdemokratiska förening 2012-05-05 som föreningens egen. 18

Motionär: Engelbrekts Socialdemokratiska förening Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun J08 1-årig meriterande civiltjänst med solidaritetsarbete för 20-åringarna - räddningen för ungdomarna och Sverige Larmrapporterna om ungdomsarbetslöshet duggar tätt. Vi möter dagligen ungdomar som efter gymnasieskolan driver omkring i en alltmer hopplös tillvaro, umgås med kompisar, spelar datorspel, men varken har ork eller lust att söka jobb - och inte har någon kompetens att erbjuda arbetsmarknaden. Ungdomarna i 19-20-årsåldern får nu inte längre göra militär värnplikt. Försvarskostnaderna krymps också kontinuerligt - med all rätt. Parallellt med denna minskning av de svenska militärkostnaderna har alltså våra ungdomar, både män och kvinnor, allvarliga problem, då det gäller inträdet i arbetslivet. De tre åren i gymnasieskolan är för en avsevärd del av ungdomskullarna en transportsträcka utan alltför stora studieansträngningar. De går ut från denna skola utan att ha klara målsättningar, de vet inte vad de vill arbeta med framöver. Den information som de får via massmedia om arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens stämmer dåligt med verkligheten. En tredjedel av gymnasieungdomarna går inte vidare till högre utbildningar och inte heller till yrkesmässigt arbetsliv. De tar s k sabbatsår, turistreser och lever på lite ströjobb och på föräldrarnas pengar. Dessa ungdomar har med största sannolikhet innerst inne en gnagande känsla av otillfredsställelse och av att vara utanför de vuxnas värld. Det rapporteras att i vissa storstadsområden med många problem är mer än 30 % av ungdomarna i åldern 20-24 år sysslolösa-arbetslösa. Samtidigt vet vi att vårt lands befolkning inte längre fördelas enligt den klassiska ålderspyramiden. Antalet äldre i förhållande till antalet i förvärvsarbete ökar, och allt fler kan med hjälp av modern sjukvård och ett förnuftigt levnadssätt leva till allt högre ålder. Men omsorg/vård av äldre kräver allt mera personal. Dagligen rapporterar massmedia om olyckliga gamla och sjuka, som inte får rätt vård. I princip bör både manliga och kvinnliga ungdomar i åldern 19-20 år, som inte studerar vidare efter gymnasieskolan och inte heller har något plats i arbetslivet, i stället för socialbidrag erbjudas en upp till 1- årig civiltjänst med solidaritetsarbete på samma ekonomiska villkor som manliga ungdomar tidigare har gjort värnplikten. Utöver allmänmänsklig livserfarenhet ska denna tid ge ungdomarna värdefull praktik som kan inspirera dem i ett seriöst yrkesval. I denna 1-åriga tjänst kan t ex följande komponenter ingå: a) en viss gemensam utbildning för att kunna hjälpa till vid olycksfall och kunna ingripa vid t ex ungdomsbråk. Denna utbildning kan lämpligen fördelas på 3-4 spridda veckor, eftersom under mellantiderna ungdomarna hinner mogna och kanske också praktisera det inlärda. b) utbildning till assistenter åt den ordinarie personalen i äldrevård, och därefter praktik i äldrevården och liknande, t ex som personliga assistenter. Förslagsvis 5 månader. 19

c) utbildning till kamratstödjare och läxhjälp i grundskolan, i vissa delar av gymnasieskolan och på ungdomsgårdar och föreningsverksamhet och därefter praktik på dessa arbetsplatser. I kanske en majoritet av klasserna i grundskolan skulle sådana kamratstödjares blotta närvaro i klassrummet, i skolmatsalarna och på rasterna kunna väsentligt förbättra studiemiljön och antalet godkända elever skulle närma sig 100 %. Kamratstödjarna kan härigenom själva utvecklas i positivt lagarbete tillsammans med utbildad skolpersonal, något som de har stor glädje av senare i livet. I projekt som t ex Lugna gatan i Stockholm visar det sig att ungdomar mycket snabbt lämnar asociala mönster och axlar ett stort ansvar. Förslagsvis 5 månader. d) annan arbetslivspraktik som kan gagna både ungdomarna och samhället. Typen av denna praktik väljs av ungdomarna tillsammans med särskilda vägledare. Det finns ju ungdomar som tyvärr inte är lämpliga för att arbeta i äldrevård, som personliga assistenter eller som kamratstödjare i skolorna. För dem blir det särskilt viktigt att få fram lämpliga praktikplatser. Också förberedande till högre studier bör beaktas vid detta val. Förslagsvis 1 månad. Detta år ska ordentligt dokumenteras för varje individ och bli en viktig del i hans/hennes meritförteckning (CV). De ungdomar som efter gymnasiet vill fortsätta direkt med en minst ettårig högre utbildning, som enligt t ex Arbetsmarknadsmyndigheten bedöms som ledande till arbete, liksom ungdomar som har en förhållandevis trygg anställning är naturligtvis inte aktuella för dessa föreslagna ungdomssatsningar. De ska självfallet ändå intervjuas betr. sina aktiviteter men inte kontaktas av detta projekt, som bör kunna renodlas ur Arbetsförmedlingens projekt med jobbklubbar och jobbcoacher och drivas av dem. Denna 1-åriga utbildning med praktik kräver personalinsatser av tre slag: a) utbildare b) stöd från befintlig personal i äldrevård och skola m m samt c) administratörer-vägledare knutna till Arbetsförmedlingen. Tillräckliga ekonomiska resurser bör anslås inom de ramar som tidigare försvaret haft. Jag motionerar därför till vår kongress att Sveriges Socialdemokratiska parti kräver att vår egen partiledning i riksdagen kräver att Sveriges ungdomar får göra en 1-årig obligatorisk tjänst inom lämpliga områden för solidaritetsarbete. Situationen är sedan något år akut, varför ett sådant här projekt snarast bör utredas och godkännas av riksdagen så att det kan drivas i behövlig skala med början fr o m november 2012. Allan Petersson (med mer än 40 års erfarenhet av ungdoms- och vuxenutbildning, även internationellt) Kungsholmens socialdemokratiska förenings medlemsmöte beslutar att ställa sig bakom styrelsens förslag till beslut och avslår motionen. Motionen sänds in som enskild. Motionär: Allan Petersson Partidistrikt: Stockholms Socialdemokratiska Partidistrikt Arbetarekommun: Stockholms arbetarekommun 20