Lokalisering av kommersiell service i landskapet Österbotten Beskrivning. Godkänd av landskapsfullmäktige 14.5.2012

Lokalisering av kommersiell service i landskapet Österbotten Beskrivning Godkänd av landskapsfullmäktige 14.5.2012

2 ÖSTERBOTTENS LANDSKAPSPLAN ETAPP 1 LOKALISERING AV KOMMERSIELL SERVICE I LANDSKAPET ÖSTERBOTTEN BESKRIVNING Godkänd av landskapsfullmäktige 14.5.2012

3 Innehållsförteckning: 1. INLEDNING... 5 1.1 Etapplandskapsplanens bakgrund och allmänna målsättningar... 5 1.2 Planeringsområde... 5 1.3 Centrala begrepp... 6 2. BAKGRUNDEN TILL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANERINGEN... 7 2.1 Klimatmål... 7 2.2 ESDP European Spatial Development Perspective (Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv)... 7 2.3 De riksomfattande målen för områdesanvändning... 8 2.4 Markanvändnings- och bygglagen... 9 2.5 Övrig lagstiftning som inverkar på landskapsplanläggningen... 9 2.6 Landskapsöversiktens målsättningar... 9 3. PLANERING PÅ LANDSKAPSNIVÅ I ÖSTERBOTTEN... 10 3.1 Systemet för planering på landskapsnivå... 10 4. ETAPPLANDSKAPSPLANPROCESSEN... 12 4.2 Program för deltagande och bedömning... 12 4.3 Planutkast... 13 4.3.1 Respons över utkastet... 13 4.4 Planförslag 1... 14 4.4.1 Respons över planförslag 1... 15 4.4.2 Övriga faktorer som inverkat på lösningen i planförslag 2... 15 4.5 Planförslag 2... 15 4.5.1 Respons över planförslag 2... 18 4.6 Behandling av justerat förslag 2... 19 4.7 Godkänd plan... 19 4.8 Fastställd plan... 19 5. ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER... 20 5.1 Region- och samhällsstruktur... 20 5.2 Naturmiljö... 21 5.3 Befolkning... 22 5.4 Kommersiell service... 23 5.4.1 Det nuvarande handelsnätverket... 23 5.4.2 Köpkraft, dess strömmar och utveckling... 24 5.5 Arbetsplatser, utbildning och näringar... 27 5.6 Trafik och logistik... 31 5.6.1 Vägtrafik... 31 5.6.2 Järnvägstrafik... 31 5.6.3 Flygtrafik... 33 5.6.4 Sjöfart... 33 5.6.5 Gång- och cykeltrafik och kollektivtrafik... 33 5.7 Teknisk försörjning... 33 5.8 Centrala program, planer och projekt... 33 5.8.1 Nationella program... 33 5.8.2 Regionala utredningar och planer... 34 5.8.3 Gällande markanvändningsplaner... 35 6. ETAPPLANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL... 36 6.1 Målsättningar och strategier... 36 6.2 Utvecklingen av handeln i Österbotten fram till 2030... 36 6.3 Den kommersiella servicens tillgänglighet... 38 6.4 Dimensionering... 38 6.5 Etapplandskapsplanens lösningar... 40 6.5.1 Jakobstadsregionen... 41 6.5.2 Vasaregionen... 45 6.5.3 Kyroland... 55 6.5.4 Sydösterbotten... 56

4 7. BETECKNINGAR OCH BESTÄMMELSER... 60 7.1 Allmänna bestämmelser... 60 7.2 Beteckningar för utvecklingsprinciper... 61 7.3 Beteckningar för områdesreserveringar och objektsbeteckningar... 62 7.4 Beteckningar på baskartan... 68 8. BEDÖMNING AV ETAPPLANDSKAPSPLANENS KONSEKVENSER... 69 9. LANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNINGAR... 70 9.1 Allmänna principer för landskapsplanens rättsverkningar... 70 9.2 Planbeteckningar och deras rättsverkningar... 70 9.3 Etapplandskapsplanens styrande verkan för områdesplaneringen... 71 9.3.1 Allmänna principer för planstyrningen... 71 9.3.2 Godtagbara avvikelser från landskapsplanen... 71 9.3.3 Lösningar som kräver ändringar i landskapsplanen... 71 9.4 Etapplanens rättsverkningar för placering av stora detaljhandelsenheter... 72 9.5 Landskapsplanens styrande verkan för annan områdesplanering och för myndighetsverksamhet... 72 9.6 Landskapsplanens förhållande till beslutsfattande enligt annan lagstiftning... 73 9.7 Landskapsplanens verkningar för byggande och annan markanvändning... 73 9.8 Inlösningsrätt... 74 9.9 Fastställande av etapplanen... 74 10. PLANENS FÖRVERKLIGANDE OCH UPPFÖLJNING... 75

5 1. INLEDNING I detta kapitel beskrivs varför det har blivit aktuellt med en revidering av Österbottens landskapsplan beträffande temat handel samt definieras centrala begrepp som används i planhandlingarna. 1.1 Etapplandskapsplanens bakgrund och allmänna målsättningar Både konsumtionen och köpkraften har ökat i snabbare takt än vad tidigare handelsutredningar har visat och trycket på att lokalisera handelsenheter även utanför centrum har ökat. I Österbotten har den kommersiella servicen också medvetet utvecklats, eftersom den privata servicen har konstaterats vara bristfällig. Därigenom har det uppstått ett behov av att uppdatera utredningarna och att uppgöra en etapplandskapsplan, Lokalisering av kommersiell service i Österbotten. Etapplandskapsplanens målår är 2030. Målsättningen med etapplandskapsplanen är att skapa förutsättningar för en balanserad utveckling av handeln som gynnar både näringslivet och befolkningen i hela Österbotten. Österbottens landskapsplan fastställdes av miljöministeriet 21.12.2010 och gäller hela Österbotten. Österbottens landskapsplan är en s.k. helhetslandskapsplan som uppdateras via etapplandskapsplaner. Etapplandskapsplan 1 uppdaterar landskapsplanen vad gäller handeln, logistiken och centrumnätverket. 1.2 Planeringsområde Planeringsområdet för etapplandskapsplanen är landskapet Österbotten, som består av 16 kommuner och bildar en smal kustremsa vid Finlands västkust. Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner: Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Kyroland och Sydösterbotten. Landskapet gränsar till Mellersta Österbotten i norr, landskapet Södra Österbotten i öster, landskapet Satakunta i söder och till Bottniska viken i väster. Bild 1: Landskapet Österbotten indelat i de fyra ekonomiska regionerna.

6 1.3 Centrala begrepp Dagligvaruhandel Specialvaruhandel Utrymmeskrävande handel Stor detaljhandelsenhet Stor detaljhandelskoncentration v-m² I dagligvaruaffärer säljs förutom matvaror också sådana varor som köps i samband med matvaruinköp. Som dagligvaror räknas mat, drycker, hushållskemikalier, pappersprodukter, tidningar, tobaksprodukter samt kosmetika. Livsmedlens andel av dagligvaruaffärens totala försäljning är i allmänhet ca 80 %. En specialvaruaffär har specialiserat sig på försäljning och service av en speciell varugrupp. Specialvaruaffärerna är ofta inriktade på försäljning av konsumtionsvaror så som t.ex. kläder och smycken men kan också vara inriktade på dagligvaror. Specialvaruaffärerna ligger oftast i områden som inom markanvändningsplaneringen benämns områden för centrumfunktioner. Inom begreppet specialvaruhandel ryms också utrymmeskrävande handel, som söker sig till och oftast också passar bättre i områden utanför centrumområden. I markanvändnings och bygglagen (MBL) finns ingen entydig definition på affärer för specialvaror som kräver mycket utrymme. Enligt miljöministeriets rekommendation (Markanvändnings- och bygglagen 2000 publikationsserie, nr 2) är utrymmeskrävande handel handel med motorfordon, reservdelar och tillbehör till motorfordon, bildäck, båtar, båtförnödenheter, husvagnar, möbler, strukturell inredning, järnvaror och byggnadsförnödenheter, hemteknik samt lantbrukshandel och handel i trädgårdsbranschen. Enligt markanvändnings- och bygglagen (MBL) är en stor detaljhandelsenhet en detaljhandelsaffär på över 2 000 våningskvadratmeter, förkortas härefter v-m². I etapplandskapsplanen har den undre gränsen för en stor detaljhandelsenhet eller -koncentration av regional betydelse utanför områden för centrumfunktioner fastställts. Gällande specialvaror är denna gräns i Vasa-Korsholm centrumutvecklingszon 8 000 v-m², i Vasa och i Jakobstad 5 000 v- m² och i övriga delar av landskapet antingen 2 000 v-m² eller 3 000 v-m². Gällande utrymmeskrävande specialvaruhandel har den undre gränsen fastställts till antingen 2 000 v-m² eller 3 000 v-m² i hela landskapet och gällande dagligvaruhandeln i enlighet med MBL till 2 000 v-m² i hela landskapet. En stor detaljhandelskoncentration består av flera detaljhandelsenheter som tillsammans eller var för sig överstiger de i etapplandskapsplanen fastställda gränserna. Förkortning av våningskvadratmeter. De i etapplandskapsplanen angivna dimensioneringarna innefattar också annan yta än försäljningsytan.

7 2. BAKGRUNDEN TILL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANERINGEN I detta kapitel beskrivs de internationella och nationella målsättningar och strategier samt den lagstiftning som utgör stommen för landskapsplaneringen. 2.1 Klimatmål FN:s klimatkonvention från år 1994 har som mål att få mängden av växthusgaser i atmosfären att stabiliseras och stanna på en acceptabel nivå. Finland ratificerade konventionen år 1994. Kyotoprotokollet som slöts år 1997 har som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 5,2 % fram till år 2012 jämfört med år 1990. Europeiska gemenskapen ratificerade Kyotoprotokollet år 2002 och medlemsländerna ska minska sina utsläpp med 8 %. Finland har förbundit sig att stabilisera sina utsläpp till samma nivå som år 1990. Enligt EU:s klimatpaket från år 2007 åtar sig EU att skära ner växthusgasutsläppen med minst 20 %, jämfört med år 1990 fram till år 2020. Samtidigt ska andelen förnybar energi höjas till 20 % och energianvändningen effektiveras med 20 %. För Finland är målet att öka andelen förnybara energikällor från nuvarande 28 % till 38 % samt att minska utsläppen från branscher som inte omfattas av utsläppshandel med 16 % från utsläppsmängderna år 2005. I Köpenhamn år 2009 förband sig de flesta i-länderna till att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Hur detta ska uppnås kunde man inte komma överens om. EU anser att överenskommelsen inte är tillräckligt ambitiös och ifall övriga stater förbinder sig till ytterligare åtagande höjer EU sina utsläppsbegränsningar till 30 % till år 2020. Resultatet från FN:s två följande konferenser i Cancún år 2010 och i Durban år 2011 visar hur svårt det är att nå enighet om ett nytt klimatavtal. I Durban beslöts dock att en färdplan för ett nytt klimatavtal 2020 ska utarbetas till år 2015. Finland uppgjorde en nationell energi- och klimatstrategi på lång sikt år 2008. I strategin fastställs de centrala målen för Finlands klimat- och energipolitik som en del av EU:s målsättningar. För att uppnå målen fordras betydande åtgärder bl.a. för att öka energieffektiviteten och öka användningen av förnybar energi. Strategin sträcker sig fram till år 2020 och innehåller dessutom visioner fram till år 2050. År 2009 godkändes den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen, som ska visa vägen mot ett utsläppssnålt Finland år 2050. Redogörelsen ställer som mål att Finland som en del av det internationella samarbetet fram till år 2050 ska minska sina klimatutsläpp med minst 80 % jämfört med 1990 års nivå. För landskapet Österbotten utarbetas som bäst en energistrategi. För att uppnå målen krävs vid sidan om andra åtgärder att trafiken och då särskilt privatbiltrafiken minskar. Trafiken står för 20 % av koldioxidutsläppen i Finland. En stor del av den totala trafiken förorsakas av en splittrad samhällsstruktur. Bl.a. genom att placera stora detaljhandelsenheter i närheten av eller inom befintlig samhällsstruktur kan man skapa förutsättningar för att minska behovet av att använda privatbilar. 2.2 ESDP European Spatial Development Perspective (Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv) På europeisk nivå är ESDP det viktigaste samarbetsprogrammet inom regionplanering. ESDP är ett mellanstatligt icke bindande dokument, en politisk referensram med allmänt accepterade principer för regionplanering. Dokumentets syfte är att på EU-nivå utforma de politiska målen och de allmänna principerna för regional utvecklingsplanering för att säkra en hållbar och balanserad utveckling.

8 2.3 De riksomfattande målen för områdesanvändning De reviderade riksomfattande målen för områdesanvändning trädde i kraft 1.3.2009. Huvudtema för revideringen är hur man kan svara på de utmaningar som klimatförändringen medför. De riksomfattande målen för områdesanvändning drar upp riktlinjer för vårt lands områdesanvändning långt in i framtiden och förmedlas till den kommunala planläggningen främst genom landskapsplanläggningen. De riksomfattande målen för områdesanvändning är indelade i följande helheter: 1. fungerande regionstruktur 2. enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön 3. kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser 4. fungerande förbindelsenät och energiförsörjning 5. specialfrågor i Helsingforsregionen 6. helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer (landhöjningskusten). Vid lokalisering av verksamheter bör man i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintlig samhällsstruktur och förtäta tätorterna. Utvecklingen av regionstrukturen och områdesanvändningen bör i första hand bygga på områdenas egna starka sidor och på faktorer förknippade med områdets lokalisering. Samhällsstrukturen bör utvecklas så att tjänster och arbetsplatser blir tillgängliga för olika slags befolkningsgrupper såväl på landsbygden som i staden. Områdesanvändningen bör skapa verksamhetsbetingelser för näringslivet genom att reservera tillräckligt stora områden för näringsverksamhet. När mark ska anvisas för verksamheten beaktas möjligheterna att nyttja den befintliga strukturen och att verksamheten lätt kan nås. I samband med utvecklingen av samhällsstrukturen bör man sträva efter att minska trafikbehovet, höja trafiksäkerheten och att förbättra betingelserna för kollektivtrafiken. Centrumområdena utvecklas till områden med ett mångsidigt utbud av tjänster, boendemöjligheter och fritidssysselsättning. Stora detaljhandelsenheter ska placeras så att de stöder den nuvarande samhällsstrukturen. Trafiksystemet ska planeras och utvecklas som en helhet bestående av olika trafikslag som betjänar såväl bosättningen som näringslivet. Särskild vikt ska fästas vid förutsättningarna för att minska trafik- och transportbehovet samt vid möjligheterna att bygga en säkrare trafikmiljö och förbättra villkoren för användningen av miljövänliga trafikslag. Behovet av trafikförbindelser tillgodoses i första hand genom att utveckla befintliga huvudtrafikleder och - nätverk. Bild 2: Landhöjning är karakteristiskt för Kvarkens skärgård. (Foto: Ann Holm 2011)

9 2.4 Markanvändnings- och bygglagen Markanvändnings- och bygglagens (132/1999) allmänna syfte är enligt 1 att skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Målet med lagen är också att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden, att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas. Målen för områdesplaneringen som definieras i 5 i lagen är gemensamma för alla planformer. Enligt denna paragraf är målet för områdesplaneringen att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja: - möjligheterna att skapa en trygg, hälsosam, trivsam och socialt välfungerande livsmiljö och omgivning som tillgodoser behoven hos olika befolkningsgrupper, såsom barn, äldre och handikappade, - en ekonomisk samhällsstruktur och områdesanvändning, - den byggda miljöns skönhet och värnandet om kulturvärden, - möjligheterna att bevara naturens mångfald och andra naturvärden, - miljövården och möjligheterna att förhindra miljöolägenheter, - en sparsam användning av naturresurserna, - välfungerande samhällen och ett högklassigt byggande, - ett ekonomiskt samhällsbyggande, - näringslivets verksamhetsbetingelser, - tillgången till service samt - ändamålsenliga trafikarrangemang samt i synnerhet betingelserna för kollektivtrafiken och gång-, cykel- och mopedtrafiken. I landskapsplanen anges i enlighet med 25 i markanvändnings- och bygglagen principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen samt områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. I landskapsplanen konkretiseras de riksomfattande målen för områdesanvändning som principer och områdesreserveringar på landskapsnivå. Områdesreserveringar görs i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen för områdesanvändning eller landskapets målsättningar för områdesanvändning eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner. 2.5 Övrig lagstiftning som inverkar på landskapsplanläggningen Markanvändnings- och bygglagen är en del av styrsystemet för markanvändning, till vilket även många andra lagar hör. Med tanke på landskapsplanläggningen är de mest centrala lagarna naturvårdslagen, skogslagen, vattenlagen, marktäktslagen, byggnadsskyddslagen, lagen om fornminnen och miljöskyddslagen. 2.6 Landskapsöversiktens målsättningar Det främsta planeringsdokumentet i landskapet är den långsiktiga landskapsöversikten, som anger landskapets vision och den strategi som behövs för att visionen ska kunna nås. Alla de övriga regionutvecklingsprogrammen har en koppling till målen och strategierna i landskapsöversikten. Till exempel landskapsprogrammet, landskapsplanen och den årliga genomförandeplanen för landskapsprogrammet verkställer landskapsöversikten. Österbottens landskapsöversikt 2040 Ny energi i Österbotten - Kraft ur hög kompetens, kulturell mångfald och stark sammanhållning har fem strategiska riktlinjer: konkurrenskraft och image, arbetskraft och kompetens, tillgänglighet och balanserad regionstruktur, välfärd, kultur och socialt kapital samt naturens och miljöns välbefinnande. I den tredje strategiska riktlinjen tillgänglighet och balanserad regionstruktur står det att Österbotten år 2040 är en flerkärnig, balanserad och på en strukturellt hållbar grund vilande region, vars fysiska strukturer säkerställer invånarnas och aktörernas välfärd samt att bl.a. befolkningens åldrande och klimatförändringen kraftigt återspeglas i områdesanvändningen. Landskapsöversiktens mål bl.a. gällande markanvändning, byggande och infrastruktur förverkligas med hjälp av landskapsplanen.

10 3. PLANERING PÅ LANDSKAPSNIVÅ I ÖSTERBOTTEN I detta kapitel beskrivs systemet för planering av områdesanvändning och planering på landskapsnivå. 3.1 Systemet för planering på landskapsnivå I systemet för planering av områdesanvändning finns planeringen på landskapsnivå mellan den riksomfattande och den kommunala nivån. Planeringen på landskapsnivå beaktar de riksomfattande målen genom att anpassa dem till de landskapsomfattande och de lokala målen för områdesanvändningen. Bild 3: Systemet för planering av områdesanvändning enligt markanvändnings- och bygglagen. Landskapsplanens ställning i planläggningshierarkin innebär att grundlösningarna till de viktigaste områdesanvändningsfrågorna på riksnivå, landskapsnivå och lokal nivå definieras primärt i landskapsplanen. Planeringen på landskapsnivå omfattar enligt markanvändnings- och bygglagen en landskapsöversikt, en landskapsplan och ett regionalt utvecklingsprogram (dvs. ett landskapsprogram) som genomför landskapsöversikten. Landskapsöversikten är en strategisk plan på lång sikt som samordnar och drar upp linjerna för utvecklingsarbetet i landskapet. Enligt lagen om utveckling av regionerna (1651/2009) utarbetas landskapsprogrammet varje kommunfullmäktigeperiod och dess genomförandeplan utarbetas årligen. Bild 4: Systemet för planering på landskapsnivå.

11 Utöver landskapsförbundets planer för främjandet av utvecklingen i landskapet är även de planer och program som övriga aktörer utarbetar och genomför mycket viktiga för landskapets framtid. Dessa är bl.a. ELY-centralernas strategiska resultatavtal, regionala utvecklingsstrategier, kompetenscentraprogrammen, Västra Finlands miljöstrategi och olika utvecklingsprogram för landsbygden. Bild 5: Även vintertid kan man promenera till affärerna, förutsatt att de ligger tillräckligt nära. (Foto: Ann Holm 2011)

12 4. ETAPPLANDSKAPSPLANPROCESSEN I detta kapitel beskrivs hela planprocessen kort. En mer utförlig beskrivning av etapplandskapsplanen finns i kapitel 6. 4.1 Deltagande och växelverkan Genom deltagande och växelverkan skapas goda förutsättningar för förverkligandet av landskapsplanen på ett tilltänkt sätt. Därigenom förverkligas också de riksomfattande målen för områdesanvändning och målsättningarna för utvecklingen av landskapet. Om framläggandet av etapplandskapsplanen har kungjorts i Vasabladet, Pohjalainen, Österbottens tidning, Pietarsaaren sanomat, Kyrönmaa/Pohjankyrö, Syd-Österbotten och Suupohjan Sanomat, i förslagsfasen dessutom i Ilkka. Programmet för deltagande och bedömning samt planutkastet och planförslaget har varit framlagt vid Österbottens förbunds ämbetsverk samt i landskapets samtliga kommuner. På förbundets webbplats fanns under hela processens gång information om landskapsplanläggningen och processens framskridande. Dessutom har i Österbottens förbunds Nyhetsposten informerats om hur arbetet med etapplandskapsplanen har framskridit. Nyhetsposten sänds till prenumeranter men kan också läsas på förbundets webbplats. Information om etapplandskapsplanen gavs på höranderundor i kommunerna och på presskonferenser som ordnades efter landskapsstyrelsens möten. I utkastfasen ordnades ett handelsseminarium. Under planprocessen höll samarbetsgruppen många arbetsmöten. Samarbetsgruppen bestod av representanter från Österbottens förbund och Södra Österbottens ELY-central. Gruppen sammanträdde många gånger och ELY-centralens åsikter har beaktats under planprocessens gång. Växelverkan med miljöministeriet var fortlöpande under hela planprocessen. 4.2 Program för deltagande och bedömning Samtidigt som landskapsfullmäktige 29.9.2008 tog beslut om att godkänna landskapsplanen, gavs en kläm om omedelbart påbörjande av två etapplandskapsplaner. Etapplandskapsplan 1 gäller kommersiell service i Österbotten och den andra etapplandskapsplanen förnyelsebar energi och energiförsörjning. Arbetet med den första etapplandskapsplanen inleddes när landskapsfullmäktige 10.11.2008 beslöt att arbetet med etapplandskapsplanen skulle påbörjas. På mötet behandlades det första utkastet till program för deltagande och bedömning. Det första av två lagstadgade myndighetssamråd hölls i Vasa 11.12.2008. Dåvarande Västra Finlands miljöcentral, Vägförvaltningen, Österbottens museum, Museiverket, Staben för Österbottens militärlän och grannförbunden var representerade på mötet. På mötet diskuterades främst arbetsprogrammet, preliminära målsättningar, de reviderade riksomfattande målen för områdesanvändning och den kommersiella servicens konsekvenser för samhällsstrukturen och klimatet. Programmet för deltagande och bedömning (PDB) var framlagt 2.2 3.3.2009. Kommunerna och intressenterna informerades och hördes om planläggningens inledningsfas och om programmet för deltagande och bedömning under en kommunrunda i mitten av februari 2009. Utlåtanden och åsikter begärdes inte över programmet för deltagande och bedömning. Första informationsrundan för allmänheten, PDB 12.2.2009 Sydösterbotten, rådhuset i Kristinestad 17.2.2009 Jakobstadsregionen, kommungården i Bennäs 18.2.2009 Kyroland, kommungården i Storkyro 19.2.2009 Vasaregionen, Österbottens förbund

13 En handelsutredning (Lokaliseringen av kommersiell service i Österbotten) uppgjordes av Tuomas Santasalo Ky. Arbetet övervakades av en arbetsgrupp bestående av representanter från myndigheter och landskapets ekonomiska regioner samt av en styrgrupp med representanter för landskapets alla kommuner och för aktörerna. 4.3 Planutkast I utkastet till etapplandskapsplan 1 anvisades, i jämförelse med helhetslandskapsplanen tre nya stora detaljhandelsenheter (km) och två nya områden för service (p). De nya stora detaljhandelsenheterna anvisades i Edsevö i Pedersöre, i Risö sydost om Vasa centrum och på Högback i Närpes. I Kronoby och i Lålby i Kristinestad anvisades nya områden för service, i första hand tänkta för utrymmeskrävande handel. Den dåvarande lagstiftningen krävde ingen dimensionering av handeln. Centrumnätverket kompletterades i utkastet genom att Sundom i Vasa betecknades som sekundärcentrum för centrumfunktioner (ca). I utkastet flyttades beteckningen terminal för landtrafik (LM) från Risö till öster om flygplatsen. Under tiden planutkastet var framlagt informerades och hördes alla kommuner och allmänheten gavs tillfälle att delta i informationstillfällen där planutkastet presenterades. Utkastet var framlagt 14.10 13.11.2009. Andra informationsrundan för allmänheten, utkast 29.10.2009 Kyroland, kommungården i Lillkyro 4.11.2009 Sydösterbotten, stadshuset i Närpes 5.11.2009 Vasaregionen, Österbottens förbund i Vasa 10.11.2009 Jakobstadsregionen, rådhuset i Jakobstad 12.11.2009 Vasaregionen (norra), kommungården i Oravais 4.3.1 Respons över utkastet Om utkastet gav alla kommuner förutom Vörå-Maxmo och Kaskö utlåtanden. Utlåtandena gällde främst hur beteckningssätten kunde göras tydligare och frågor som berörde dimensioneringen av de stora detaljhandelsenheterna. I många utlåtanden poängterades också vikten av en opartisk konsekvensbedömning. Eftersom kommunerna i Jakobstadsregionen i början av planprocessen hade olika målsättningar angående utvecklingen av den kommersiella servicen i regionen gavs kommunerna tillfälle att framföra sina åsikter genom att svara på en enkät. Frågorna var följande: 1. Hur ska dagligvaruhandelns tillgänglighet tryggas i Jakobstadsregionen fram till år 2030? 2. Hur bör planeringen av utrymmeskrävande handel lösas i Jakobstadsregionen? 3. Hur bör specialhandelns utbud lokaliseras? 4. Hur ska förtätningen av Jakobstadsregionen region- och samhällsstruktur styras? Svar på frågorna inlämnades av Larsmo kommun, Kronoby kommun och Pedersöre kommun. I svaren framkom att man i kommunerna tycker att det är viktigt att trygga närservicens framtid och då speciellt i kommuner med stabil befolkningstillväxt. Kommunerna ansåg också att utrymmeskrävande handel främst bör placeras i trafikkorsningar och att gränsöverskridande utvecklingskorridorer bör planeras interkommunalt. Dessutom ansåg man också att specialvaruhandeln främst bör placeras i centrumområdena. För att uppnå dessa mål krävs ett aktivare planeringsarbete i kommunerna och samarbete mellan kommunerna. I svaren lyftes också påbörjandet av planering av utvecklingskorridorer längs trafikleder med stora trafikströmmar fram. Man föreslog också att förtätningen av samhällsstrukturen bör koordineras av en av samarbetsnämnden tillsatt generalplangrupp. Privatpersoner och föreningar på planområdet gavs också möjlighet att kommentera utkastet, men vid utgången för framläggandet av etapplandskapsplanutkastet hade inga kommentarer inkommit. 27.10.2009 ordnades i Vasa ett seminarium kring kommersiell service: Handelns intressen och ett hållbart samhälle Konflikt eller triumf dit berörda myndigheter, kommunerna och handelns representanter bjöds in. På seminariet behandlades bl.a. handelns historia och utveckling, dagens situation, planeringsfrågor och handelns synvinkel på dessa. Tuomas San-

14 tasalo och Katja Koskela presenterade också utredningen av handelns lokalisering i Österbotten. Mellan utkast- och förslagsfasen hölls enskilda förhandlingar med de kommuner, där det fanns frågor att diskutera. 4.4 Planförslag 1 Planförslaget ändrades i jämförelse med planutkastet på följande sätt: I Kronoby slogs beteckningarna område för service (p) och terminal för landtrafik (LM), samman till en beteckning terminal för landtrafik (LM-1) där det var tillåtet med utrymmeskrävande handel. I Edsevö i Pedersöre kommun slogs beteckningarna för område för service (p) och stor detaljhandelsenhet (km1), samman till en beteckning, stor detaljhandelsenhet (km1). Den totala våningsytan bestämdes till 25 000 v-m². Av den totala våningsytan fick högst 12 % eller 3 000 v-m² vara dagligvaror och resten icke centrumorienterad specialvaruhandel och utrymmeskrävande handel. Sammanslagningen ökade styrningen av den kommersiella utvecklingen och underlättade samtidigt både tolkningen av planen och konsekvensbedömningen. I Vasa ändrades beteckningen terminal för landtrafik (LM) till logistikcenter (LM-2). I planförslaget ändrades beteckningen i Risö till stor detaljhandelsenhet (km2) och den totala våningsytan bestämdes till 120 000 v-m² av vilket högst 20 % eller 24000 v-m² fick vara dagligvaruhandel och resten utrymmeskrävande specialvaruhandel. Vasas område för centrumfunktioner (C) utvidgades i jämförelse med utkastet att omfatta Stenhaga, delar av Brändö och Smedsby centrum. Centrumnätverket kompletterades med Merikart som anvisades som sekundärcentrum för centrumfunktioner (ca). I Högback i Närpes slogs beteckningarna för område för service (p) och stor detaljhandelsenhet (km1) samman till en beteckning, stor detaljhandelsenhet (km-3). Den totala våningsytan bestämdes till 25 000 v-m². Av den totala våningsytan fick högst 12 % eller 3 000 v-m² vara dagligvaror och resten icke centrumorienterad specialvaruhandel och utrymmeskrävande handel. Sammanslagningen gjordes för att styra den kommersiella utvecklingen och samtidigt underlätta både tolkningen av planen och konsekvensbedömningen. Kaskös avgränsning för område för centrumfunktioner (C) minskades i förhållande till utkastet. I Lålby i Kristinestad avlägsnades beteckningen för område för service (p) som tillät utrymmeskrävande handel eftersom dylik verksamhet enligt dåvarande lagstiftning kunde utvecklas utan styrning i landskapsplanen. Under tiden planförslag 1 var framlagt informerades och hördes alla kommuner vid regionvisa möten och allmänheten gavs tillfälle att delta i allmänna informationstillfällen där planförslaget presenterades. Förslag 1 var framlagt 17.1 25.2.2011. Tredje informationsrundan för allmänheten, förslag 1 24.1.2011 Vasaregionen, ABC i Risö 25.1.2011 Jakobstadsregionen, Polaris i Edsevö 2.2.2011 Kyrolandet, hotell-restaurang Kantri i Laihela 3.2.2011 Sydösterbotten, hotell-restaurang Logen i Närpes

15 4.4.1 Respons över planförslag 1 Över planförslag 1 gavs utlåtanden av alla kommuner förutom Larsmo och Korsnäs. Många av kommunerna och myndigheterna lyfte i sina utlåtanden fram vikten av en oberoende konsekvensbedömning, speciellt gällande Risö-områdets konsekvenser för de närliggande kommuncentrumen och Vasa centrum. Den allmänna åsikten var att konsekvensbedömningen till denna del inte var tillräcklig. Eftersom miljöministeriet vid fastställandet av Österbottens landskapsplan (21.12.2010) lämnade den stora detaljhandelsenheten i Liselund utan fastställelse påpekade många kommuner också vikten av att ta med området i planen. Många kommuner motsatte sig eller ställde sig frågande till att sänka gränsen för en stor detaljhandelsenhet av regional betydelse utanför områden för centrumfunktioner till 1 000 v- m². Museiverket och Österbottens museum lyfte fram vikten av de kulturhistoriskt värdefulla områdena i Gamla Vasa i närheten av Liselund och Risö. Inga anmärkningar av privatpersoner inkom. Föreningar och företag, och då främst handelsaktörer, lämnade in rätt många anmärkningar på planförslaget. 4.4.2 Övriga faktorer som inverkat på lösningen i planförslag 2 Precis innan planförslag 1 framlades fastställde miljöministeriet Österbottens landskapsplan. Stor detaljhandelsenhet (km) i Liselund och område för service (p) i Högback i Närpes lämnade utan fastställelse. 15.4.2011 trädde lagen om ändring av markanvändnings- och bygglagen 319/2011 i kraft. Lagen innehåller bl.a. förändringar i paragraferna om detaljhandeln. Bestämmelserna tillämpas på affärer för specialvaror som kräver mycket utrymme först efter en övergångsperiod på fyra år. Enligt lagen ska den undre gränsen för stora detaljhandelsenheter av regional betydelse utanför centrumområden anges i landskapsplanen. Maximidimensioneringen av stora detaljhandelsenheter i centrumområden ska också anges i landskapsplanen med tillräcklig exakthet. När områden anvisas för stora detaljhandelsenheter i en landskapsplan ska ses till att detta inte medför några betydande negativa konsekvenser för de kommersiella tjänsterna i centrumområden. Dessutom ska tjänster som lokaliseras till områden utanför centrum i möjligaste mån vara tillgängliga med kollektivtrafik och gång-, cykel, och mopedtrafik. Ytterligare bör den planerade markanvändningen främja möjligheterna att utveckla ett sådant servicenät där avstånden för uträttande av ärenden är skäliga och de skadliga konsekvenserna är så ringa som möjligt. Enligt miljöministeriets tolkning ska en maximidimensionering för handeln i områden för centrumfunktioner, med undantag för Vasa och Jakobstad centrum, anges i landskapsplanen. 4.5 Planförslag 2 För att svara mot kraven på innehållet i en landskapsplan och för att kunna säkerställa att centrumens utveckling och ställning gällande kommersiell service inte hotas av de stora detaljhandelsenheterna eller -koncentrationerna sydost om Vasa centrum, gjordes en tilläggsutredning gällande handeln av Tuomas Santasalo Ky. I enlighet med de ändrade paragraferna i markanvändnings- och bygglagen fastställdes i planförslag 2 den undre gränsen för en stor detaljhandelsenhet eller -koncentration av regional betydelse utanför områden för centrumfunktioner gällande specialvaruhandel till 8 000 v-m² i Vasa-Korsholm centrumutvecklingszon. Motsvarande gräns i övriga Vasa och i Jakobstad var 5 000 v-m² och i övriga delar av landskapet 3 000 v-m². Gällande utrymmeskrävande specialvaruhandel var den undre gränsen i hela landskapet 3 000 v-m² och i fråga om dagligvaruhandel 2 000 v-m² i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. Enligt etapplandskapsplanens dimensionering fanns det i förslag 2 ingen begränsning för hur stor en detaljhandelsenhet eller -koncentration fick vara i Vasa centrum utan där var det den byggda miljön som satte gränser. I Jakobstads och i Smedsby centrum i Korsholm var maximigränsen för en stor detaljhandelsenhet eller -koncentration 10 000 v-m². I övriga kommuncentrum och i Oravais var gränser 5 000 v-m² och i övriga områden 3 000 v-m²

16 varav 2 000 v-m 2 fick vara dagligvaror. Den nya lagstiftningen kräver att även den utrymmeskrävande handeln dimensioneras i landskapsplanen. Bild 6: Förslag 2 till etapplandskapsplan 1. De bruna bollarna visar de stora detaljhandelsenheterna och de gröna de stora detaljhandelsenheterna för utrymmeskrävande handel.

17 I etapplandskapsplanen fastställdes i förslag 2 en maximidimensionering av handeln i områden för centrumfunktioner. I Vasa och Jakobstad anvisades ingen maximidimensionering. För Korsholms centrum Smedsby och Närpes fastställdes maximidimensioneringen till 50 000 v-m 2. För Nykarleby centrum, Kristinestads centrum och Laihela centrum var maximidimensioneringen 30 000 v-m 2. För Kaskö centrum, Pedersöre centrum, Vörå centrum, Storkyro centrum, Lillkyro centrum, Kronoby centrum och Malax centrum var maximidimensioneringen 20 000 v-m 2. Larsmo centrums och Korsnäs centrums maximidimensionering var 10 000 v- m². I sekundärcentrumen för centrumfunktioner (ca) var maximidimensioneringen 8 000 v- m². I Kronoby anvisades en stor detaljhandelsenhet för utrymmeskrävande handel (kmt3). Den totala våningsytan fick vara högst 6 000 v-m². Den i helhetslandskapsplanen anvisade terminal för landtrafik (LM) kvarstod. I Edsevö i Pedersöre ökades dimensioneringen för stor detaljhandelsenhet (km1) från 25 000 v-m² till 40 000 v-m². Dagligvaruandelen fick liksom i förslag 1 högst vara 3 000 v- m² och de övriga specialvarorna högst 3 000 v-m². Den utrymmeskrävande handeln ökades, i förhållande till förslag 1, till 34 000 v-m². Stenhaga i Vasa hade tidigare inte behandlats i etapplandskapsplanen men för att kunna göra en realistisk bedömning av hur hållbar planlösningen var, dimensionerades Stenhaga i etapplandskapsplanen och fick beteckningen stor detaljhandelsenhet (km2). På området var det möjligt att bygga totalt 115 000 v-m² varav 10 000 v-m² dagligvaruhandel, 75 000 v-m² utrymmeskrävande specialvaruhandel och 30 000 v-m² övrig specialvaruhandel. Vid Strandvägen söder om Vasa centrum finns redan i dag en koncentration med främst bilhandel. För att möjliggöra en utveckling av det redan befintliga området anvisades området som stor detaljhandelsenhet för utrymmeskrävande specialvaruhandel (kmt1). Områdets maximidimensionering var 30 000 v-m². Liselund som av miljöministeriet lämnades utan fastställelse anvisades i planförslag 2 som stor detaljhandelsenhet (km3). Områdets maximala våningsyta fick vara högst 55 000 v-m² av vilket högst 6 000 v-m² fick vara dagligvaruhandel, 35 000 v-m² utrymmeskrävande specialvaruhandel och 14 000 v-m² övrig specialvaruhandel. Utgående ifrån de tilläggsutredningar som hade gjorts för Risö och Liselund och med beaktande av handelsaktörernas behov ökades den totala våningsytan för stor detaljhandelsenhet (km4) i Risö till totalt 124 000 v-m². Av den totala ytan fick högst 6 000 v-m² vara dagligvaror, 70 000 v-m² utrymmeskrävande specialvaruhandel och 48 000 v-m² övrig specialvaruhandel. Logistikcentret sydost om Vasa centrum hade fortfarande beteckningen terminal för landtrafik (LM-1) men bestämmelserna justerades så att det på området var möjligt att etablera småskalig industri. Vikby i Korsholm som i helhetslandskapsplanen är anvisad som område för service (p) anvisades i planförslag 2 som stor detaljhandelsenhet för utrymmeskrävande specialvaruhandel (kmt3). Områdets totala dimensionering var 6 000 v-m². Vasas område för centrumfunktioner (C) minskades i planförslag 2 till att motsvara det i helhetslandskapsplanen anvisade området för centrumfunktioner utökat med Sandviken och Brändö centrum. Smedsby hade beteckningen område för centrumfunktioner (c) och den önskvärda utvecklingen gällande kommersiell service anvisades i form av Vasa Smedsby centrumutvecklingszon och en pil som anvisade den önskvärda utvecklingsriktningen för Smedsby centrum. Landskapets centrumnätverk förtätades i andra förslaget till etapplandskapsplanen ytterligare när förutom Sundom i Vasa och Merikart i Lillkyro även Karperö i Korsholm anvisades som sekundärcentrum för centrumfunktioner (ca).

18 Tervajoki på gränsen mellan Storkyro och Lillkyro anvisades i förslag 2 en stor detaljhandelsenhet för utrymmeskrävande specialvaruhandel (kmt2). Områdets totala dimensionering var 50 000 v-m². I Högback-Nixback i Närpes ökades maximidimensioneringen av stor detaljhandelsenhet (km5) till 37 700 v-m². Området utvidgades till att omfatta Nixbackområdet som redan idag liksom Högback är bebyggd med betydande utrymmeskrävande specialvaruhandel. Fördelningen på de olika handelsformerna var 3 700 v-m² för dagligvaruhandel, 7 000 v-m² för specialvaruhandel och 27 000 v-m² för utrymmeskrävande specialvaruhandel. Kaskös område för centrumfunktioner (C) bibehölls oförändrad i förhållande till helhetslandskapsplanen. Lålby i Kristinestad anvisades som stor detaljhandelsenhet för utrymmeskrävande specialvaruhandel (kmt3). Områdets totala dimensionering var 6 000 v-m². Åsändan i Kristinestad längs riksväg 8 är redan i dag en stor detaljhandelskoncentration med utrymmeskrävande specialvaruhandel som överstiger 2 000 v-m² och för att den befintliga verksamheten ska kunna utvecklas anvisades området som stor detaljhandelsenhet för utrymmeskrävande specialvaruhandel (kmt3). Områdets totala dimensionering var 6 000 v- m². Förslag 2 var framlagt 7.11 7.12.2011. Fjärde informationsrundan för allmänheten, förslag 2 14.11.2011 Kyroland, hotell och restaurang Kantri i Laihela 16.11.2011 Sydösterbotten, ABC i Lålby 28.11.2011 Vasaregionen, ABC i Risö 30.11.2011 Jakobstadsregionen, Polaris i Edsevö 4.5.1 Respons över planförslag 2 Över planförslag 2 gavs utlåtanden av alla kommuner i Österbotten. De flesta kommuner hade ingenting att anmärka mot planförslaget. Två kommuner förhöll sig dock kritiska till att Risös dimensionering överstiger handelsutredningen. Korsholm önskade en höjd dimensionering av handeln i Vikby och Nykarleby en högre maximidimensionering av handeln i centrumområdet. Kristinestad och Vasa önskade en utvidgning av området för centrumfunktioner. De flesta myndigheterna hade ingenting att anmärka mot planförslaget. Några myndigheter förhöll sig främst kritiska till dimensioneringen av den stora detaljhandelsenheten i Risö och den stora detaljhandelsenheten för utrymmeskrävande specialvaruhandel i Vikby. Fyra anmärkningar gavs av handelsaktörerna och en förening. Det andra lagstadgade myndighetssamrådet hölls i Vasa 18.1.2012. Miljöministeriet, Södra- Österbottens ELY-central (trafik och miljö), ELY-centralen i Österbotten, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland (RFV), Staben för Västra Finlands militärlän, Finavia, Satakunta förbund och Södra Österbottens förbund var representerade på mötet. På mötet diskuterades planlösningen. Som ett resultat av utlåtandena, anmärkningarna och myndighetsmötets diskussioner gjordes följande ändringar i förslaget: De undre gränserna för en stor detaljhandelsenhet eller -koncentration av regional betydelse utanför områden för centrumfunktioner justerades enligt följande: Dagligvaruhandel: Dimensionering (v-m 2 ) Hela landskapet 2 000 Utrymmeskrävande specialvaruhandel: Dimensionering (v-m 2 ) Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby, Vörå, Korsholm, Vasa, Laihela, Närpes och Kristinestad 3 000 Kronoby, Larsmo, Lillkyro, Storkyro, Malax, Korsnäs och Kaskö 2 000

19 Övrig specialvaruhandel: Dimensionering (v-m 2 ) Vasa-Korsholm centrumutvecklingszon 8 000 Jakobstad och Vasa 5 000 Pedersöre, Nykarleby, Vörå, Korsholm, Laihela, Närpes och Kristinestad 3 000 Kronoby, Larsmo, Lillkyro, Storkyro, Malax, Korsnäs och Kaskö 2 000 Namnet på Vasa-Smedsby centrumutvecklingszon ändrades till Vasa-Korsholm centrumutvecklingszon. Inom centrumutvecklingszonen är den undre gränsen för en stor detaljhandelsenhet eller -koncentration av regional betydelse utanför område för centrumfunktioner fortsättningsvis 8 000 v-m², men inom zonen utanför område för centrumfunktioner får placeras endast två stora detaljhandelsenheter eller -koncentrationer av regional betydelse (Stenhaga och Strandvägen i Vasa). Dimensioneringen av handeln i centrumutvecklingszonen till de delar som ligger utanför Vasas område för centrumfunktioner är 220 000 v-m². Även dimensioneringen för den stora detaljhandelsenheten i Risö ändrades. Den totala dimensioneringen för den stora detaljhandelsenheten i Risö är 124 000 v-m² varav 5 000 v-m² för dagligvaruhandel, 89 000 v-m² för utrymmeskrävande specialvaruhandel och 30 000 v-m² för övrig specialvaruhandel. Maximidimensioneringen av en stor detaljhandelsenhet eller -koncentration i Vasas sekundärcentrum ändrades till 5 000 v-m². Den slutliga planlösningen beskrivs i kapitel 6.5. 4.6 Behandling av justerat förslag 2 Landskapsstyrelsen behandlade det justerade planförslaget 26.3 och 23.4.2012. 4.7 Godkänd plan Etapplandskapsplanen behandlades i landskapsfullmäktige 14.5.2012. Landskapsstyrelsen verkställde fullmäktiges beslut 18.6.2012 därefter fördes etapplandskapsplanen till miljöministeriet för fastställelse. 4.8 Fastställd plan Miljöministeriet fastställde etapplandskapsplanen 4.10.2013 efter att ha hört de övriga ministerierna och efter att ha behandlat eventuella besvär angående planen I sitt fastställelsebeslut lämnade miljöministeriet objektsbeteckningarna för stora detaljhandelsenheter i Edsevö i Pedersöre (km1) och på Högback-Nixback i Närpes (km 5) utan fastställelse. Landskapsstyrelsen vid Österbottens förbund, kommunstyrelsen i Pedersöre kommun och stadsstyrelsen i Närpes stad anförde besvär mot miljöministeriets beslut. Högsta förvaltningsdomstolen avslog besvären 5.3.2015.

20 5. ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER I detta kapitel beskrivs landskapet Österbotten och i första hand de särdrag som har betydelse för planprocessen och planlösningen. Sådana är region- och samhällsstrukturen, miljön, befolkningen, den kommersiella servicen, näringslivet, trafiken och den tekniska försörjningen. I slutet av kapitlet listas de centrala program, planer och utredningar som planlösningen bygger på. 5.1 Region- och samhällsstruktur Österbottens ställning i landets regionstruktur präglas av Vasaregionens betydelse som ett centrumområde i västra Finland och i Kvarkenområdet. Österbotten är en del av korridoren Mittnorden-Kvarken och har havsgräns mot Västerbotten och Västernorrlands län i Sverige. Placeringen vid kusten i Bottniska viken ger regionen en förmedlingsposition nationellt i riktningen nord-syd och internationellt i riktningen väst-öst. Landskapet Österbotten består av 16 kommuner som tillsammans bildar en smal kustremsa, som är ca 230 km lång och 20-50 km bred. På en yta om drygt 7 740 km² bor över 179 000 invånare (förhandsuppgift från 2011). Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner (bild 7). Jakobstadsregionen består av kommunerna Kronoby, Larsmo, Pedersöre, Jakobstad och Nykarleby. Till Vasaregionen hör förutom Vasa också kommunerna Korsnäs, Malax, Korsholm och Vörå. Kyroland består av kommunerna Lillkyro, Storkyro och Laihela. Vasaregionen och Kyroland bildar tillsammans en funktionell region. Sydösterbotten, längst i söder består av de tre städerna Kristinestad, Kaskö och Närpes. Landskapet gränsar till landskapet Mellersta Österbotten i norr, landskapet Södra Österbotten i öster, Satakunda i söder och till Bottniska viken i väster. Bild 7: Kommunindelning och ekonomiska regioner samt Österbottens läge. I Österbotten har man traditionellt bosatt sig i de bördiga älv- och ådalarna samt vid älv- och åmynningarna. Byarna följer landskapets former som grupper eller breda band. Vid kusten har bysamhällen uppstått tack vare fiskerinäringen. På grund av förändringar i näringsstrukturen koncentrerades bosättningen till städerna och landsbygdens tätorter och till följd av detta glesnade bystrukturen. Vid kusten och i skärgården finns det idag omfattande fritidsbebyggelse.

21 Bild 8: Satellitbild över Österbotten (Bild: Google Maps) 5.2 Naturmiljö Landskapet Österbotten har många särdrag som påverkar regionens samhällsstruktur. Grundstommen i den österbottniska landskapsstrukturen utgörs av en omfattande skärgård, å- och älvmynningar samt sammanlagt elva å- och älvdalar, som rinner ut i Bottniska viken och åtskiljs av vattendelarryggar. Havskustens strandlinje är vidsträckt. Räknar man med öarna och holmarna är strandlinjen ca 5 500 km. En tredjedel av landskapets totala areal är vatten trots att det, jämfört med övriga Finland, finns exceptionellt få sjöar i Österbotten. Den snabba landhöjningen på ca 8 mm/år i kombination med den flacka terrängen gör att kusten och skärgården är i kontinuerlig förändring. Som ett resultat av detta bildas flador och glosjöar, som globalt sett utgör unika ekosystem. Ett speciellt värdefullt och mångfaldigt område i Kvarkens skärgård har tack vare sin geomorfologi godkänts som Finlands första världsarv med naturkriterier.

22 5.3 Befolkning Bild 9: Befolkningstätheten och befolkningens fördelning i landskapet. Österbotten har över 179 000 invånare. Befolkningstätheten i början av 2009 var 22,7 inv./km², vilket är betydligt högre än genomsnittet i Finland, som är 17,5 inv./km². Befolkningen är koncentrerad till Vasaregionen. Invånarantalet i Vasaregionen är ca 93 000 varav ca 60 000 bor i Vasa. I Jakobstadsregionen bor närmare 50 000 invånare varav ca 20 000 bor i Jakobstad. I Sydösterbotten är invånarantalet ca 18 000 och i Kyroland bor ungefär lika många. Österbottens befolkning har sedan millennieskiftet sakta ökat. Tillväxten är tydligast i Vasaregionen men också i Jakobstadsregionen och Kyroland har befolkningsutvecklingen varit positiv. I Sydösterbotten minskar befolkningen med undantag av Närpes, där utvecklingen

23 har vänt och befolkningsmängden igen ökar. Befolkningsökningen är snabbast i Vasa, Korsholm, Larsmo och Pedersöre. Generellt ökar befolkningen i tätorterna och minskar i glesbygden men även i områden där befolkningen minskar i allmänhet ökar befolkningen i centrumen. Enligt Statistikcentralens uppgifter från år 2010 var andelen över 65-åringar störst i Sydösterbotten, med över 25 %, (medeltalet i Österbotten är 17,3 %) medan andelen under 14-åringar var störst i Jakobstadsregionen. Enligt Statistikcentralens och kommunernas uppgifter, dvs. den statistik som använts som grund för utredningen av handelns lokalisering i Österbotten, kommer befolkningen i Österbotten att öka till ca 193 000 invånare till år 2030. Bild 10 och 11: Ålderstrukturen regionvis och befolkningsprognos fram till 2030. 5.4 Kommersiell service 5.4.1 Det nuvarande handelsnätverket Nätverket av kommersiella tjänster är mer täckande i Österbotten än i genomsnitt på annat håll i landet. Utbudet av detaljvaror i kommuncentrumen, bycentrumen och även i olika bostadsområden, särskilt i Vasa stad, är relativt gott. Detta tack vare att stora köpcentrum inte i någon större utsträckning vuxit upp utanför samhällsstrukturen. Trafikbutikerna kompletterar dagligvarunätverket i landskapet. Handeln har förändrats drastiskt under 2000-talet. Den dominerande trenden inom detaljhandeln är att stora handelskoncentrationer etablerar sig i områden där befolkningsunderlaget är tillräckligt och trafikförbindelserna goda. I de allt större handelskoncentrationerna ingår ofta också attraktiva specialbutiker så som t.ex. klädbutiker och guldsmedsaffärer. Affärskonceptet har förändrats och det blir allt svårare att klassificera affärer i utrymmeskrä-

24 vande affärer och specialvaruaffärer. En annan trend är att dagligvaruhandelns butiksnät förnyas och förtätas i kommuncentrumen. Utrymmeskrävande affärer söker sig intill goda trafikförbindelser, ofta i utkanten av städernas centrumområden. Den kommersiella huvudorten i Jakobstadsregionen är Jakobstad, med regionens alla stora dagligvaruaffärer och med ett stort antal specialvaruaffärer. Efter Jakobstad är Nykarleby det mest mångsidiga av regionens kommuncentrum. Utbudet i Jakobstadsregionens kommun- och sekundärcentrum samt byar är främst inriktat på dagligvaruhandel. Landskapets kommersiella huvudort är Vasa. Den kommersiella servicen i Vasaregionen koncentreras främst till Vasa centrum och dess omgivning där dagligvaruhandelsnätet är tätt. Utbudet i övriga kommuncentrum i regionen är främst dagligvarubetonat medan specialvaruinköpen koncentreras till Vasa. Närbutiker finns också till viss del i kommunernas sekundärcentrum och byar. Laihela är det mest mångsidiga kommersiella centrumet i Kyroland, där utbudet består av både daglig- och specialvaror. I den ekonomiska regionens övriga kommuner består utbudet närmast av dagligvaror. Bilhandel av regional betydelse har koncentrerats till Tervajoki på gränsen mellan Storkyro och Lillkyro. I Sydösterbotten har handeln koncentrerats både till Kristinestad och till Närpes. Kristinestad är en traditionell handelsstad med en tät stadsstruktur medan Närpes är mera vidsträckt. Förutom i centrumen finns små dagligvaruaffärer i byarna och handelsnätverket i Sydösterbotten kompletteras av trafikbutikerna längs riksväg 8. 5.4.2 Köpkraft, dess strömmar och utveckling I utredningen av handeln i Österbotten har man för att klargöra nettoförskjutningen mellan kommunerna jämfört köpkraften i kommunerna med den verkliga försäljningen. Utgående ifrån TNS Gallup Ab:s material klargjordes köpkraftens flöden. Köpkraftens tyngdpunkt i Österbotten ligger i likhet med befolkningen i Vasaregionen. Jakobstadsregionens köpkraft är drygt hälften av Vasaregionens köpkraft. Köpkraften i Sydösterbotten och Kyroland utgör vardera knappt en femtedel av Vasaregionens köpkraft. Bilderna nedan visar köpkraftsöverföringarna i Jakobstadsregionen. Bilden till vänster visar hur många procent av den totala dagligvaruhandeln i de omkringliggande kommunerna som sker i Jakobstad. Bilden till höger visar samma sak gällande specialvaruhandeln. På följande sidor finns motsvarande bilder för Vasaregionen och Sydösterbotten.