5 Motion 1983/84:2009 Lars Werner m. fl. Nya boendeformer m. m. Nya sätt att bo Ett program för bostadsförnyelse, det s. k. ROT-programmet, har just antagits av riksdagen. 1980-talets stora fråga är kanske inte i första hand behovet av nya bostäder, utan hur vi ska ta hand om alla de hus och lägenheter som redan finns. Bostadsförnyelseprogrammet är inriktat på tekniska åtgärder, på underhåll och ombyggnad. Men de problem som människor möter i sina dagliga villkor är inte i första hand tekniska. De handlar om hur vi ska kunna leva där vi bor. Ändrade villkor De hus och områden som nu skall förnyas har redan modern standard. Men de har ändå förändrats och åldrats med tiden. Nya krav på en bättre arbetsmiljö, energihushållning och på att gamla och handikappade ska få en bättre tillgänglighet har också gjort att en förnyelse är nödvändig. Men det är inte bara förslitning och nya tekniska krav som gör att bostadsförnyelsen är aktuell. Människors levnadsvillkor har också ändrats på andra sätt. Hushållen har t. ex. blivit allt mindre. Redan idag bor det högst två boende i 80% av lägenheterna i flerbostadshus. Över 1/4 av alla barn i Stockholm lever bara med en förälder. Att leva ensam eller i par innebär att en rad mänskliga behov inte längre kan tillgodoses i hushållet. Kontakt med andra människor i bostadsområdet och i arbetet blir viktigt. Att leva i ett litet hushåll är dessutom opraktiskt och arbetsamt. Att handla mat, tvätta och städa tar tid, även om man gör det för sig själv. Det är varken roligt att laga mat eller äta ensam, och många ensamstående äter dåligt. En stor och växande grupp av småhushållen är pensionärshushåll Idag är mer än 1,3 miljoner svenskar 65 år eller äldre. Av dessa bor nära 90% hemma. 10%, främst bland de äldsta, bor på ålderdomshem eller i pensionärshem. Under de närmaste åren kommer antalet äldre ålderspensionärer att öka. Trots allt tal om samhällets stora insatser för de äldre, så betyder fortfarande kontakten med släktingar och vänner mest. Många äldre får fortfarande den hjälp de behöver av någon de känner. Att bo nära släktingar eller vänner är en trygghetsfaktor. Arbetskamrater har inte samma betydelse. Men hur blir det i framtiden? Förr var det vanligt med många släktingar och flera barn. De som nu blir pensionärer har färre nära släktingar och
Mot. 1983/84: 2009 6 avstånden har dessutom ökat. Tvånget att flytta för att få utbildning eller jobb har också gjort att avståndet mellan barn och föräldrar ökat. Också för barnfamiljerna har släkten betytt mycket. Att ha sina föräldrar eller syskon i närheten, innebär att man kan få hjälp på olika sätt när barnen är sjuka, vid krissituationer eller kanske med barntillsynen. Ofta är det kvinnorna som ställt upp. Men i dag har många kvinnor i den äldre generationen ett yrkesarbete, och inte samma möjligheter att rycka in som tidigare. Det är inte heller så att kvinnorna ensamma skall bära ansvaret. Särskilt inom arbetarklassen har släkten spelat stor roll. Det är också familjer från arbetarklassen som drabbas mest av att flytta från den ort där de vuxit upp. På mindre orter och i orter med en lång historia möts människor ofta i olika roller, som grannar, arbetskamrater, släktingar, skolkamrater, medlemmar i samma idrottsförening osv. Det bidrar till att ett nät av kontakter byggs upp och bibehålls mellan människor. Men om man flyttar och kanske hamnar i ett nybyggt bostadsområde, saknas en rad anledningar att mötas. Man ses bara som grannar och det räcker inte för att utveckla något mer varaktigt kontaktnät. Arbetslivets värderingar styr På olika sätt har värderingar och synsätt från arbetslivet påverkat och styrt synen på livet i bostadsområdena. Planeringsmodeller från företagen har använts vid utformningen av nya stadsdelar, ja hela städer. Funktionsuppdelning med byggnader och områden för olika verksamheter skilda åt och i stora enheter har präglat utformningen. Men hur fungerar detta för den ensamstående mamman som ska ta sig till dagis från bostaden på väg till jobbet, och som på hemvägen ska handla på väg från dagis? Eller för pensionären, som har gott om tid, men som inte orkar gå så långt? Företagens rätt att fritt välja var de vill placera arbetsplatser är bara ett exempel på hur näringslivet idag styr och påverkar människors villkor också utanför arbetslivet. Det kapitalistiska produktionssättet har också påverkat synen på boendet och vardagslivet. Först genom att skilja produktionen från reproduktionen. Sedan genom att osynliggöra allt det arbete, som är knutet till hushållet och till att upprätthålla en rad mänskliga och nödvändiga institutioner, släktband, sociala nätverk, det politiska livet osv. På så sätt har både värdet av människors arbetsinsatser i reproduktionen, och det faktum att reproduktionen tar tid, blivit bortglömt. Ändå bidrar arbetsinsatserna i stor utsträckning till vår välfärd och till att samhället över huvud taget fungerar. Och den tid som människor i dag använder till obetalt arbete i hemmet är större än den totala arbetstiden i arbetslivet. Problemen i vardagslivet har betraktats som privata problem, som var och en skall lösa själv. Det har inte kunnat utvecklas några former för att människor gemensamt skall kunna ta ansvar för alla de uppgifter som ligger i
Mot. 1983/84: 2009 7 reproduktionen. På en del områden har samhället tagit på sig ett visst ansvar. t. ex. inom sjukvården. åldringsvården och barnomsorgen. Men stödet har alltid varit riktat till familjen. till den enskilda individen eller till och med bara till den kroppsdel som inte fungerar. ryggen. benet eller halsen. En ny livsform Samhällets resurser räcker långt. men inte till allt. Den skenbart rationella bostadspolitiken och samhällsplaneringen har gjort att människor får allt besvärligare att få vardagslivet att fungera. Otryggheten hos många är stor. Ungdomarnas utsatta situation är katastrofal. Sprit eller knark används för att dölja meningslösheten. Gamla mönster är på väg att brytas sönder. Släktens roll minskar liksom möjligheten att stödja varandra och underlätta vardagslivet i takt med de krympande hushållen. Det är alltså hög tid att börja fundera på hur boendet ska kunna utformas för att en ny livsform ska få chans att växa fram. Istället för att satsa allt på en utveckling av näringslivet och pa en ökad produktivitet. måste satsningen också inriktas på en ökad reprodukrivirer. För om effektiviteten och resultatet av människors insatser i vardagen kunde mäta. sa skulle vi säkert finna att reproduktivileten på många områden minskat i stället för att öka. Nu får och kan inte effektiviteten i produktionen och reproduktionen mätas med samma mått. Eller det kanske till och med är så. att det behövs nya mått både för att värdera vad människors arbete på jobb och i boendet ger som resultat. inte bara av varor eller tjänster. lagade middagar och stoppade strumpor utan också av mänsklig självkänsla. omtanke. av ett rikt kulturliv och en bred politisk aktivitet. Hur ska då förutsättningar för nya sätt att bo och leva kunna skapas? För det är vad det handlar om. nämligen att på ett klokt och uppfinningsrikt sätt skapa ramar och möjligheter som sedan kan utnyttjas - eller ej. Bostadsförnyelse - en möjlighet Bostadsförbättringsprogrammet är det första steget mot en medvetet inriktad förändring av de bostäder och områden som redan är byggda. Tar vi inte vara på chansen att också skapa områden som är bra att leva i. så är den missad för ytterligare en lång tid. Uppmärksamma vardagen Det första steget mot en verklig boendeförnyelse är att hela tiden ta med reproduktiviteten. när olika åtgärder ska bedömas. Vare sig det handlar om nya bostäder. nedläggning av arbetsplatser. centrumanläggningar eller fritidsanläggningar måste man alltid ställa frågan om vilka följder detta får för människors vardagsliv. J Riksdagen 1983184. 3 sam/. Nr 2006-2015 Räl/e/se: S. 21. i hemställan 2. Står: 200000 kr. Rättat till: 200 milj. kr.
Mot. 1983/84:2009 8 Stötta mellannivån l dag finns det inga bra former för människor som gemensamt vill kunna fatta beslut och lösa problem där de bor. Det saknas en mellannivå mellan hushållet och kommunen och mellan hushållet och de stora organisationerna. Bostadsrättsföreningar. kontaktkommitteer och samfälligheter är teg på vägen. Men de har ofta ganska begränsade funktioner, reglerade av lagar och avtal. Betoningen ligger ofta på vad som är gynnsamt för en enskilde, inte för gruppen. Och inflytandet är kopplat till ägandet, bostadsrätten, kontraktet. inte till brukandel Barn och ungdomar ställs direkt utanför. Att få bättre belysning på en parkväg nära ett bostad hus kan betyda att fritidsnämnden, gatunämnden, energiverket och bostadsföretaget måste tillfrågas och hitta en gemensam lösning. Vilken hyresgäst kan över huvud taget sätta sig in i det komplicerade spelet? Vem ska hon kontakta för all få en förbättring genomförd? Därför måste bostadsföretag och en rad kommunala verksamheter samordnas på bostadsområdesnivd. Det räcker inte med de försök med decentrali ering som genomförs t. ex. i Örebro. Ännu mindre områden måste skapas med en praktisk samverkan mellan olika in tanser. annars kommer de boende aldrig att kunna påverka sin egen miljö. De kommer att ge upp efter några försök. Att hitta nya organisationsformer på en mellannivå är inte bara ett sätt att öka den lokala demokratin. Det ger ock å en bra tart för intellektuella kontakter, för att människor skall lära känna varandra och utveckla nya samarbetsformer. Omfördela tiden Idag är tiden ojämnt fördelad. Många har långa arbetsdagar och långa arbetsresor. Tiden för vardagslivet blir pressad. Andra, mest kvinnor. har valt att arbeta deltid och minska sin lön och sina möjligheter att utvecklas i arbetet för att hinna med där hemma. Och många har över huvud taget inte rätt eller möjlighet att ha ett jobb. l andra sammanhang har vpk fört fram kravet på 6 timmarsdag för alla. Kortare arbetstid är en förutsättning för att också boende kall kunna fungera på ett bättre sätt, och för att män och kvinnor skall ta ett gemen amt ansvar för barn och hushållsarbete. Salsa på särskilda boendeformer l många kommuner pågår just nu diskussioner om olika kollektiva boendeformer. l Linköping, Stockholm, Örebro, Norrköping, Västerås. Karlskoga och Ö tersund atsar man på att samordna servicehus för äldre med vanliga lägenheter. De boende får använda husets gemensamma utrymmen på kvällar och helger. l Upplands-Väs by prövas en annan väg. små flerbostadshus med fem lägenheter och mycket gemensamma utrymmen. De kan ses som ett försök att bygga nytt för storfamiljer. dvs. grupper på 10.20 människor som vill dela
ot. 1983/84:2009 9 på arbetet med barn, hushåll och skötsel av hus och trädgård. Storfamiljer har haft svårt att hitta lämpliga bostäder och ofta flyttat in i nedlagda skolor och ålderdomshem eller i stora villor. l ett projekt, BIG-projektet, från byggforskningsrådet haren boendeform emellan det stora kollektivhuset och storfamiljen utvecklats. BIG, som betyder Bo i gemenskap, är mindre än det stora kollektivhuset men större än storfamiljen. BIG består av en grupp hushåll, som förutom sina privata bostäder tillsammans förfogar över gemensamt utrymme och gemensam utrustning. Det privata har reducerats till förmån för det gemensamma, men inte avskaffats. l Bl G-projektet har varje hushåll en egen lägenhet på samma sätt som i det stora kollektivhuset. l BIG-projektet delar de boende på arbetet med matlagning, skötsel av hus och utemiljö på samma sätt som i storfamiljen. Flera nya kollektivhus med 20-30 lägenheter och med utgångspunkt från ideerna i Bl G-projektet har kommit till under de senaste åren, eller är under byggnad, både genom ombyggnad av äldre flerbostadshus som i Landskrona och Göteborg eller genom nybyggnad som i Uppsala och Stockholm. Varje kommun borde, som ett led i bostadsförsörjningen. ha skyldighet att informera om nya boendeformer och inventera intresset bland de bostadssökande. En bred satsning på olika boendeexperiment och på information och dokumentation av dessa är också nödvändig. Öppna kommunernas lokaler Bostadsförnyelse måste handla om mer än lägenhetsupprustning. Vi måste satsa på helt nya mönster där vardagslivet får bättre villkor. En resurs, som bara utnyttjas till hälften är daghemmen. De måste byggas ut och öppnas även på kvällar och helger för alla kringboende. De är en viktig lokalresurs som skulle kunna bli ett av de komplement som gör att bostadsområden fungerar bättre. Exempel på hur detta kan fungera finns bl. a. i Linköping. Men det räcker inte bara med detta. Barn och ungdomar måste också få uppgifter i samverkan med de vuxna och ta del av ansvar och inflytande. l Danmark finns exempel på hur barn självklart deltar i beslutande möten med sina egna frågor och hur de ingår i arbetsgrupper till ammans med vuxna och med ansvar för olika delar av boendemiljön. Det finns ett stort och eftersatt behov av service för äldre. De dagcentraler som nu byggs måste också öppnas för kringboende i alla åldrar på samma sätt som daghemmen. Värdet med detta är inte enbart att bostäder och hyresgästerna får tillgång till möteslokaler och till lokaler för olika aktiviteter. Ett gemensamt ansvar och inflytande över användningen är också en utgångspunkt för ökade kontakter i bostadsområdet, kontakter som inte bara går mellan hushåll med samma förutsättning utan mellan alla i bostadsområdet. För de äldre är närhet till dagcentraler bara ett inslag i ett bättre boende och ett rikare liv. N ära kontakter med grannar ger trygghet och möjlighet till ömsesidig hjälp som ingen dagcentral kan ersätta. Och sådana kontaktfor-
Mot. 1983/84:2009 lo mer måste byggas upp från början i ett bostadsområde. Då kan kvarboende bli ett bra alternativ till servicehus. Barn och pensionärer har valts som exempel på två grupper som mer än andra behöver stöd och konttaker över den egna lägenhetens gränser. Men samma sak gäller faktiskt alla. En boendeform som ger människor tillfälle att mötas och samverka är nödvändigt för ett bra liv. Socialtjänstens ideer förutsätter att sådana boendeformer utvecklas. Bostadsförnyelse - en ny chans Bostadsförnyelsen ger nya möjligheter till att bygga ett boende som inte bara fungerar tekniskt utan också socialt. Men då måste allt som stärker samverkan i boendet uppmärksammas: - lokaler och utemiljö som gemensamma komplement till den egna bostaden, t. ex. mötes- och samvarolokaler, gemensamma kök, hobbylokaler, bastu, motionsutrymmen, odlingslotter m. m. - nära den egna bostaden, - anledningar att vara tillsammans, t. ex. gemensamt ansvar för lokaler och verksamheter, föräldrarnedverkan i daghem, matlag, allt knutet till bostadens närmiljö, - inflytande så att man tillsammans kan forma verksamheterna och ta ansvar, - redovisning av förebilder och exempel som kan ge inspiration till utveckling av det egna boendet, - satsning på experiment med nya boendeformer vid både nybyggnad och ombyggnad. Det är förmodligen så att kollektivhusens renässans bottnar i nya livsmönster och nya familjebildningar. Den livslånga kärnfamiljen håller på att försvinna, och generationerna bor nu miltals från varandra. Det är dags att tänka om. stadsplanerare, arkitekter och politiker måste vara lyhörda för de drömmar om gemenskap och delat ansvar som pyr och glöder hos människorna. De måste undersöka hur kvinnor vill bo för att orka med yrkesliv och barn. Med hänvisning till ovanstående hemställs l. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förverkliga utvecklingen av ett socialt inriktat boende i enlighet med vad som anförs i motionen, 2. att riksdagen uttalar att en sammanställning av olika typer av socialboendeexperiment bör göras som en service till kommuner och bostadsföretag, 3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att åstadkomma redovisning av planer på experiment med socialt boende inom ramen för de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen, 4. att riksdagen uttalar att statens råd för byggnadsforskning bör ges i uppdrag att kontinuerligt utvärdera pågående boendeexperiment.
Mot. 1983/84:2009 Il Stockholm den 24 januari 1984 LARS WERNER (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk) NILS BERNDTSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk) TORE CLAESON (vpk) INGA LANTZ (vpk)