Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden

1 (17 ) S W E D I S H E N V I R O N M E N T A L P R O T E C T I O N A G E N C Y Anna Nordin Tel: 010-698 1444 Anna.nordin @naturvardsverket.se SKRIVELSE 2014-04-10 Ärendenr: NV-06370-13 Miljödepartementet 103 33 Stockholm Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden Sammanfattning Varje efterbehandlingsåtgärd skyddar människors hälsa och miljön genom att den leder mot miljömålet Giftfri miljö, och preciseringen Förorenade områden är åtgärdade i sådan omfattning att de inte innebär något hot mot människors hälsa och miljö. Efterbehandlingsarbetet handlar alltmer om åtgärder nu när det stora inventeringsarbetet är i slutfasen. Vi har därmed kunskapen om var det behövs åtgärder. Behovet av åtgärder är stort i hela landet och vi har många förorenade områden som väntar på finansiering. Under 2013 pågick 46 åtgärder på olika platser med statligt bidrag. Det är en klar ökning jämfört med tidigare år när ca 30 åtgärder varit pågående. Ansvarig verksamhetsutövare, markägare och exploatörer sanerade ytterligare minst 535 områden. Naturvårdsverkets bedömning är att organisation och styrmedel finns på plats men att takten i arbetet är för låg. För att öka takten är tre faktorer särskilt viktiga: finansieringen där den ansvarige står för kostnaden, det statliga anslaget samt teknikutveckling inom området. En stabil anslagsnivå och ett tillräckligt bemyndigande som möjliggör beslut om genomförandet av fleråriga satsningar utgör en viktig förutsättning för en framgångsrik saneringsverksamhet. Vi har projekt på kö för beslut om åtgärd både där staten förorenat och där staten behöver finansiera för att ingen ansvarig finns kvar. Stora projekt delas upp i etapper så att anslagets bemyndiganderam kan utnyttjas effektivt. Vi arbetar aktivt med en rad åtgärder för att minska de oförbrukade bidragen för förorenade områden som fortfarande finns kvar hos länsstyrelserna sedan tidigare. Beloppen har också minskat kraftigt och arbetet med detta fortsätter. Vi ser att det finns möjlighet att stimulera teknikutveckling i linje med vårt förslag till etappmål som nyligen överlämats till regeringen. B E S Ö K : S T O C K H O L M V A L H A L L A V Ä G E N 195 Ö S T E R S U N D F O R S K A R E N S V Ä G 5, H U S U B P O S T : 106 48 S T O C K H O L M T E L : 010-698 10 00 F A X : 010-698 10 99 E - P O S T : R E G I S T R A T O R @ N A T U R V A R D S V E R K E T. S E I N T E R N E T : W W W. N A T U R V A R D S V E R K E T. S E

2 (1 7) Bakgrund På många platser runt om i landet återfinns föroreningar från olika verksamheter. De är en del av svensk industrihistoria. Till exempel har kemisk industri, träimpregnering, massa- och pappersindustri, varv, glasbruk, gruvor och kemtvättar gett upphov till olika föroreningar. Redan på 80-talet startade efterbehandling med statlig finansiering och sedan 1999 finns det nuvarande anslaget. Sedan 2004 reglerar förordning (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande hur bidragen ska användas. Enligt 1 b i samma förordning ska Naturvårdsverket senast den 15 april varje år till regeringen lämna en lägesbeskrivning av arbetet med att avhjälpa sådana föroreningsskador som avses i 10 kapitlet miljöbalken. Denna skrivelse är beskrivningen som gäller resultat fram till och med 2013 och bidragsfördelning för 2014. Lägesbeskrivningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna och Försvarsmakten lämnar till Naturvårdsverket, uttag ur länsstyrelsernas databas EBH-stödet samt underlag från Statens Geologiska Undersökningar (SGU) och Sveriges Geotekniska Institut (SGI). Resultat av efterbehandlingsarbetet 2013 Till och med 2013 är 191 områden efterbehandlade med statliga anslag och under 2013 pågick/avslutades 46, varav 10 med delad finansiering. Diagrammen nedan beskriver hur efterbehandlingsarbetet går framåt. Figur 1 efterbehandlingsarbetet sedan 2010. Arbetet går framåt takten behöver öka Inventering

3 (1 7) Resultatet av länsstyrelsernas inventering är att man hittat 1012 områden som tillhör den högsta riskklassen och 6978 i riskklass två. Det finns också områden som endast fått en branschklass men som också de kan behöva undersökas och åtgärdas. Riskklass 1 = Mycket stor risk, Riskklass 2 = Stor risk Tabell 1. Inventering och riskklassning kunskap om problemets omfattning Resultat inventering Antal områden t.o.m. 2013 Riskklass 1 1012 Riskklass 2 6978 Riskklass 3 9740 Riskklass 4 5470 Branschklass 1 725 Branschklass 2 21693 Branschklass 3 26845 Branschklass 4 9823 Tack vare den bidragsfinansierade inventeringen som länsstyrelserna genomfört är nu kunskapen om vilka områden som behöver utredas och troligen saneras stor. Det metodiska inventeringsarbetet har lagt grunden för fortsatt arbete och nu när inventeringen blir klar kan arbetet få ett ännu tydligare fokus på åtgärder. I storstadslänen pågår inventeringen även under 2014 och inventeringsrelaterat arbete pågår i alla län under 2014 men i betydligt mindre omfattning. Det handlar bland annat om att kommunicera resultat med fastighetsägare och kvalitetssäkra informationen i databasen EBH-stödet. Det kan finnas skäl att i begränsad omfattning fortsätta eller återuppta inventering av nedlagda verksamheter utifrån ny kunskap och erfarenheter som tillkommer. Utredningar Syftet med utredningar är att bedöma behov, omfattning och kostnad av efterbehandlingsåtgärder för riskklassade områden. Utredningen anger vilken åtgärd som är miljömässigt motiverad, ekonomiskt rimlig och tekniskt genomförbar. En utredning kan också visa att en sanering inte är nödvändig, utan att det räcker med enklare åtgärder. Resultatet av det bidragsfinansierade utredningsarbetet är att huvudstudier som är utredningar som förbereder åtgärd finns klara för 68 objekt och pågår vid 64 stycken. Utredningarna ligger till grund för ansökan om bidragsmedel, så en del av dessa objekt är inom några år vara våra pågående åtgärder. Att vi har så många färdiga undersökningar visar också att efterbehandlingsprocessen nu matar fram objekt färdiga för åtgärd i högre takt än vi kan finansiera.

4 (1 7) Tabell 2. Utredningar steg mot kloka åtgärder med bidragsmedel Resultat av bidrag till utredningar Antal objekt totalt Varav NVbidrag Förstudie pågår 67 56 11 Förstudie avslutad - ingen 209 200 9 åtgärd krävs Förstudie avslutad - 129 114 15 huvudstudie ej påbörjad Huvudstudie pågår 64 54 14 Huvudstudie avslutad - ingen 27 18 9 åtgärd krävs Huvudstudie avslutad - åtgärd ej påbörjad 68 58 10 Varav NVbidrag + extern finansiering Resultatet av länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn är att 1352 verksamhetsutövare utreder sina förorenade områden och 300 utredningar där åtgärder behövs finns klara. Uppgifterna är en underskattning eftersom de bygger på siffror från endast 218 kommuner. Medel ur anslag 1:4 förstärker länsstyrelsernas egen tillsyn och tillsynsvägledning. Eftersom bidrag i stort sett bara ges till objekt i riskklass 1, de med mycket stor risk är det tillsynsarbetet som driver objekt i riskklass 2, de med stor risk för människors hälsa och miljön. Tabell 3. Utredningar steg mot kloka åtgärder av ansvariga verksamhetsutövare Resultat av myndigheternas tillsyn utredningar genomförda av verksamhetsutövare Totalt Länsstyrelsernas tillsyn Risk- Riskklass 1 klass 2 228 Kommuners tillsyn Risk- Riskklass 1 klass 2 Utredning pågår 1352 123 169 198 862 Utredning avslutad - 1508 13 39 9 1447 ingen åtgärd krävs Utredning avslutad - åtgärd ej påbörjad 300 30 26 36 208 Åtgärder Under 2013 pågick fler saneringar än någonsin. Det visar att vi mer och mer fokuserar på åtgärder. 46 projekt med statlig finansiering, jämfört med drygt 30 tidigare år, var igång under 2013. En del av dem är nu avslutade medan en del fortsätter under kommande år.

5 (1 7) Figur 2. En lång rad efterbehandlingsåtgärder tack vare statligt anslag under 2013 1. Falu gasverk 2. RenoKemomat 3. Rydöbruks sulfit 4. Träimpregnering Varberg 5. Hallabo metallgjuteri 6. Industriområde Jönköping 7. Grimstorps impregneringsanläggning 8. Värnamotvätten 9. Impregnering Nässjö 10. Oskarshamns hamnbassäng 11. Björkhults glasbruk 12. Ytbehandling Dörarp 13. Hjortsberga Sågverk 14. Lessebo Sågverk 15. Notviken kvicksilversediment 16. Lidströms trä 17. BT Kemi Södra 18. Klippans Läderfabrik 19. Bekämpningsmedelstillverkning Helsingborg 20. Kemtvätt Kristianstad 21. Beckholmen 22. Kroghs silverfabrik 23. Grillby metallfabrik 24. Bennebols bruk 25. Lövstabruk badplats 26. Strömsbergs bruk 27. Scharins industriområde 28. Holmsunds träimpregnering 29. Fagervik träimpregnering 30. Marieberg sågverk 31. Söråkers udde, industriavfall 32. Helgum impregnering 33. Sands såg och kvarn 34. Ytbehandling Arboga 35. EKA Bengtsfors 36. Kemtvätt Trollhättan 37. Garveriet Svenljunga 38. Johannesborgs vaskverk 39. Martin Ängqvists färgeri och tvätt 40. Gusums bruksområde 41. Valdemarsviken 42. Ydrefors träförädling AB 43. Falu gruvvattenrening 44. Ala Lombolo 45. Skeberga såg 46. Gasverk Lycksele Hittills har över 2329 förorenade områden som varit i riskklassade i 1 eller 2 efterbehandlats tack vare det statliga anslaget och kommuners och länsstyrelsers tillsyn. Av de som tillhör den högsta riskklassen (riskklass 1-objekt) har totalt 373 områden åtgärdats, varav 191 stycken med helt statlig eller finansieringen delad mellan statliga anslag och verksamhetsutövare. Dessutom tillkommer de områden som saneras i samband med olika typer av exploateringar av mark.

6 (1 7) Efterbehandlingsåtgärder behöver inte betyda sanering av ett område, utan kan också innebära andra åtgärder som minskar riskerna till acceptabla nivåer. En sådan temporär åtgärd pågår för att skydda Enköpings kommunala vattentäkt. Enköpingstvätten bedrev kemtvätt mellan 1961 och 2007 då bolaget gick i konkurs. Perkloretylen (PCE) användes från 1962 fram tills konkursen och den årliga förbrukningen var ca 1,6 ton. Förhöjda halter av PCE har uppmätts i vattentäkten Munksundet. Sedan 2008 pågår pumpning och avskiljning av förorening genom filtrering vid objektet. Syftet med åtgärden är att minska spridningen av föroreningar från området genom att vända grundvattnets strömning runt kemtvätten mot en pumpbrunn. Denna hydrauliska styrning är en form av temporärt skydd eller delåtgärd. Under 2013 har ca 16 kg PCE omhändertagits, totalt har ca 200-300 kg hindrats att nå vattentäkten. Vidare har den ett viktigt syfte när det gäller Enköpingsbornas oro att använda det kommunala vattnet och bidrar sannolikt till en större acceptans av utredningstidens längd och därmed också att beslutet om en slutgiltig åtgärd kan fattas på ett väl grundat underlag. Men oftast innebär efterbehandling att området saneras från föroreningar antingen genom att jord eller sediment tas bort och deponeras säkert på annan plats. Föroreningarna kan också skärmas in, stabiliseras kemiskt eller reduceras biologiskt på plats, så kallade in-situ -metoder. Vi vill att användningen av annan teknik än så kallad gräv/schakt -saneringar ska öka och redan nu finns några exempel bland våra pågående projekt. Ett exempel på en in situ-sanering är RenoKemomat i Visby där byggnaden med bostad/butik och marken under en före detta kemtvätt saneras från klorerade lösningsmedel med hjälp av en termisk behandlingsmetod. Ett annat är Värnamotvätten där undersökningar visat att halterna av klorerade lösningsmedel är förhöjda i både jord och grundvatten. Det förorenade markområdet är beläget inom det inre skyddsområdet för den kommunala vattentäkten i Värnamo tätort. Föroreningen förekommer även i markens övre skikt vilket är en hälsorisk om området exploateras. Projektet är indelat i olika åtgärdsfaser. Den första åtgärden som startade 2011är en kombinerad skydds- och saneringspumpning för att avbryta den pågående grundvattenspridningen till vattenverkets brunnar. Parallellt med pumpningen pågår en in situ-behandling. Under våren 2014 kommer injektering av kol att ske för att genom stimulerad reduktiv deklorering efterbehandla klorerade kolväten i jord/grundvatten i den mättade zonen av källområdet. De ytliga föroreningarna kommer att åtgärdas med en urschaktning efter att in situbehandlingen är avslutad om ca 2 år. I Oskarshamn och Valdemarsviken pågår mycket stora saneringar av kraftigt förorenade sediment. I Valdemarsviken används en nyanlagd deponi nära saneringsplatsen, vilket minskar transporterna. Ett annat sedimentprojekt där åtgärdsförberedelse startat är Karlhäll-Notviken i Luleå, där miljöproblemet är kvicksilverhaltiga fiberbankar. Det är ett av de projekt vi har på kö för beslut om fortsatt åtgärd.

7 (1 7) Tabell 4. Åtgärdat med statligt anslag hotet mot människors hälsa och miljön är undanröjt Resultat av bidrag till åtgärder Åtgärd pågår vid årsskiftet 2013/2014 Åtgärd avslutad - uppföljning ej klar Åtgärd avslutaduppföljning genomförd, objekt klart Åtgärd avslutadefterkontroll pågår Summa pågående och klara bidragsobjekt Totalt Antal objekt med bidrag 41 31 10 25 22 4 59 49 11 66 60 6 191 162 31 Antal objekt med delad finansiering Flest efterbehandlingar utförs där länsstyrelser eller kommuner bedriver tillsyn och genomförs samt finansieras av de som bedriver verksamheter eller sanerar i samband med exploateringar. De statliga anslagen har gått till objekt i den högsta riskklassen, endast i undantagsfall till områden i riskklass 2. Av de värsta områdena, i riskklass 1, saneras ungefär lika många via bidrag som av verksamhetsutövare. En stor del av objekten som åtgärdats av juridiskt ansvariga som resultat av tillsynsverksamheten är riskklass 2- objekt. Det visar att både statlig finansiering av åtgärder och en effektiv tillsyn enligt miljöbalken över ansvariga verksamheter behövs för att nå miljömålen. Miljöbalken är ett fungerande instrument som gör att den ansvarige bär kostnaden för en efterbehandling. Det finns också en rad statliga verksamheter som driver efterbehandlingsarbete som verksamhetsutövare. Ett exempel är Nässjö före detta impregnering, ett pågående objekt som finansieras delvis av Trafikverket och delvis av Naturvårdsverkets anslag. Där är fördelningen mellan verksamhetsutövarens ansvar och den del som finansieras via Naturvårdsverkets anslag fastslagen i Miljööverdomstolen.

8 (1 7) Tabell 5. Åtgärdat av ansvarig hotet mot människors hälsa och miljön är undanröjt Resultat av tillsynåtgärder Totalt i rk 1 och 2 Länsstyrelse rnas tillsyn Riskklass 1 Riskklass 2 Tillsyn i 228 Kommuner Riskklass 1 Riskklas s 2 Delåtgärd pågår/avslutad - slutlig åtgärd ej påbörjad Slutlig åtgärd pågår Slutlig åtgärd avslutad - uppföljning ej klar Slutlig åtgärd avslutad - uppföljning genomförd, objekt klart Summa Slutliga åtgärder pågående och färdiga 789 45 38 35 671 299 24 22 28 225 235 27 20 33 155 1944 26 43 44 1831 2478 77 85 105 2211 Många förorenade områden, framför allt i storstadsregionerna, efterbehandlas i samband med exploatering och byggande, till exempel då ett tidigare i industriområde omvandlas till ett bostadsområde. Dessa efterbehandlingar finansieras inte med bidragsmedel utan av den som vill bygga på området. Tabell 6. Åtgärdade objekt till följd av exploatering Totalt antal åtgärdade objekt som är en följd av exploatering 2269 Antal åtgärdade objekt som är en följd av exploatering under 2013 236 Siffrorna är mycket stora underskattningar, bland annat för att de bygger på uppgifter från endast 228 kommuner och att inte alla exploateringssaneringar rapporteras till Länsstyrelserna. Många av dessa saneringar är jämförelsevis små, men det förekommer också mycket stora saneringar tack vare att mark exploateras. Förorenade områden där staten har varit verksutövare SGU företräder staten där staten har varit verksamhetsutövare för förorenande verksamhet men där den myndighet som förorenat inte längre finns kvar. Totalt

9 (1 7) har drygt 120 objekt identifierats på initiativ av SGU. Av dessa är ett trettiotal inventerade och ansvarsbedömda. Vid cirka 27 objekt (25 objekt år 2012, 20 objekt år 2011) har undersökningar genomförts eller påbörjats. Resultat av SGUs arbete med objekt där staten har ett ansvar enligt miljöbalken, SFO-objekt, och där saneringsåtgärder kan förväntas inom en fyraårsperiod framgår av tabellen nedan. Tabell 7. Staten tar ansvaret där statlig verksamhet förorenat SFO-objekt Riskklass SFOansvar Annan ansvarig Nedlagd verksamhet 1 1 Ca 50 % Landstinget ca 50 Alingsåstvätten % Kemtvätt (PCE) 2 1 Ca 90 % Landstinget ca 10 Bodentvätten % Kemtvätt (PCE) 3 Eskilstuna Saab 2 Ca 50 % Saab och Fuji ca 50 Dynamics åtgärd pågår % Ytbehandling (metaller, olja, cyanid, TCE) 4 2 Ca 33 % St1 ca 33 % och Gimonäs oljedepå Statoil ca 33 % Oljelager 5 Hagforstvätten 1 100 % Kemtvätt (PCE) 6 2 Ca 100 % Ev. fastighetsägar- Härsbacka-Isättra oljelager ansvar pga värdeökning Oljedepå 7 Kårehogens 1 100 % plantskola Plantskola (bekämpningsmedel) 8 Långseletvätten 1 Ca 70 % Landstinget ca 30 (nya) % Kemtvätt (PCE) 9 Motala 1 100 % torpedverkstad Verkstadsindustri (metaller) 10 Nattbergshedens 2 100 % plantskola Plantskola (bekämpningsmedel) 11 Ramnäs impregnering 1 100 % åtgärd pågår Träimpregnering (As, Cr, Cu, Zn) 12 Slagnäs bangård 1 50 % Boliden ca 50% Omlastning slig (Pb, Cu) 13 2 92 % Bofors ca 8 % Ammunitionstillverkning (TCE Zakrisdalsverken mm) 14 Åsbro 1 100 % impregnering Träimpregnering (PAH, As) Försvarsmaktens arbete Eftersom Försvarsmakten redovisar sitt arbete direkt till Naturvårdsverket tar vi upp det speciellt i lägesredovisningen. Försvarsmakten har i dagsläget 2154 st registrerade förorenade områden, inom detta antal ryms även avhjälpta objekt vilka placerats i Riskklass 4. Nya föroreningar uppkommer årligen och avhjälps efterhand som verksamheten förändras. Dessa objekt hanteras i direkt dialog med tillsynsmyndigheten. Försvarsmakten har under 2013 genomfört följande eterbehandlingsåtgärder:

10 (1 7) Omfattande efterbehandling av kulfångssand i Gävle (Kungsbäck), 9076 ton In situ behandling av omfattande drivmedelspill i Moheda (Alvesta) Omfattande efterbehandling av petroleumspill vid före detta central drivmedelsanläggning, före detta F9 Säve, Göteborg (ca 25 000 ton förorenade massor) Efterbehandling av kulfång/handgranatsbana på Livgardet/Kungsängen (ca 700 ton) Efterbehandling av drivmedelsförorening vid Ellenabbens fort, Karlskrona Efterbehandling av kulfång vid Blekinge flygflottilj (ca 100 ton) Upptagning av dumpad ammunition (172 av 173 lådor) ur sjön Ala Lombolo, Kiruna Försvarsmaktens projektleder och prioriterar förorenade områden centralt. Det är alltid upphandlad ramavtalskonsult som miljötekniska markundersökningar Generalläkaren utför tillsynen över Försvarsmaktens verksamhet enligt miljöbalken. Generalläkaren är i sin tillsynsfunktion en egen myndighet fristående från Försvarsmakten. Försvarsmakten har under 2013 genomfört miljötekniska markunderökningar och utredningar vid följande platser: Önnarp (skjutbanor) Axvalla Hed (skjutbanor) Kvarn (drivmedelsanläggning) Landsort Öja (kulfång) Muskö (oljespill) Bagartorpsringen (kulfång) Barkarby (slaggdeponi) Rindö (deponier) Livgardet (kulfångssand) Enköping (brandövningsplats) Söderhamn (drivmedelsspill) Ängelholm (drivmedel fördröjningsdamm) Ängelholm (brandövningsplats PFC) Ärna/Uppsala (brandövningsplats PFC) Halmstad (brandövningsplats PFC) Söderhamn (brandövningsplats PFC) Tullinge (brandövningsplats PFC) Moheda (PFC) Barkaby (brandövningsplats PFC) Försvarsmakten prioriterar och upprättar årligen en åtgärdsplan i enlighet med gällande regleringsbrev och i samråd med tillsynsmyndigheten, Generalläkaren.

11 (1 7) Prioriteringar görs med hänsyn till föroreningens art i samråd med tillsynsmyndigheten samt med hänsyn till det ekonomiska läget. Bland de 10 högst prioriterade områdena finns bland annat 7 större brandövningsplatser vid före detta flygflottiljer. Dessa har placerats i riskklass 2. Tabell 8 Försvarsmaktens prioriterade objekt Objekt Län Kommun Riskklass Drivmedelsanläggning i berg Kronoberg Alvesta 1 Marinbasen, Blekinge Karlskrona 2 hamnområde Skjutbanor Hela landet Varierande 3 Brandövningsplats före detta F18 Tullinge Stockholm Botkyrka 2 Brandövningsplats före detta F15 Söderhamn Gävleborg Söderhamn 2 Brandövningsplats FMTS Halland Halmstad 2 Halmstad före detta F14 Brandövningsplats F17 Blekinge Ronneby 2 Kallinge Brandövningsplats före Uppsala Uppsala 2 detta F16 Uppsala Brandövningsplats före detta F5 Ljunbyhed Skåne Klippan 2 Brandövningsplats F21 Luleå Norrbotten Luleå 2 Försvarsmakten förvaltar en databas över förorenade områden vilken grundar sig i en inventering som genomfördes i början av 90-talet. Databasen uppdateras kontinuerligt i den takt som åtgärder utförs eller när nya föroreningar tillkommer. Det förorenade området kvarstår i databasen efter genomförd åtgärd med syftet att kunna bevaka objektet historiskt. Med anledning av att Försvarsmaktens databas över förorenade områden inte är granskad ur säkerhetssynpunkt kan den inte i dagsläget distribueras digitalt i sin helhet. Ett arbete pågår med att se över vilka av Försvarsmaktens objekt som ska vara tillgängliga i länsstyrelsernas databas EBH-stödet. Bidragshantering och ekonomiskt resultat En stabil anslagsnivå och ett tillräckligt bemyndigande som möjliggör beslut om genomförandet av fleråriga satsningar utgör en viktig förutsättning för en framgångsrik saneringsverksamhet. En åtgärd i ett efterbehandlingsprojekt har föregåtts av flera års förberedelser där en viktig del för länsstyrelsen är att engagera en kommunal huvudman. I flera fall startar en upphandling direkt efter att vi beviljat bidrag. Vi fördelade hela 2013 års anslag och

12 (1 7) utnyttjadebemyndigandet upp till 85 %. Ett exempel på ett stort projekt som delats upp i etapper över flera år med hjälp av bemyndigandet är det nyligen beslutade Klippans före detta läderfabrik, där åtgärdsarbetet sträcker sig fram till 2023. Sanering Klippans f.d. läderfabrik. Under svarta plasten ligger krom och arsenik, kromen är fullt synlig gul Vi har i vårt budgetunderlag till regeringen föreslagit en höjning av anslagsnivån utöver vad som framgår av budgetpropositionen, men först från och med år 2016. Detta för att säkerställa att vi tillsammans med länsstyrelserna fullföljer den planerade ytterligare minskning av oförbrukade medel hos länsstyrelserna. Den anslagsnivå som vi föreslår från och med 2016 är bättre dimensionerad för att hantera behovet av åtgärder så att det är möjligt att nå miljömålen och de föreslagna etappmålen. Den åtgärdstakt som är möjlig med den anslagsnivå som framgår av budgetpropositionen är inte tillräcklig för att lösa miljöproblemet med förorenade områden till nästa generation eller klara de föreslagna etappmålen, trots planerad teknikutveckling och annan effektivisering av arbetet. Detta innebär ökade risker och kostnader för skador på människors hälsa och miljön. Under 2014 prioriterar vi liksom tidigare år åtgärder, och endast de tre storstadslänen har fortfarande medel för inventering. Nu har vi en bra bild över var de förorenade områdena finns och kan fokusera arbetet på att sanera och återställa områden. För länsstyrelserna innebär det en stor omställning, eftersom anslaget finansierat ett stort antal tjänster för inventeringen.

13 (1 7) Figur 3. Fördelning av anslaget 2014. Största delen av anslaget går till åtgärder. Vi har tillsammans med länsstyrelserna väsentligt minskat de oförbrukade bidragen och vi har även ambitiösa mål med ytterligare minskning för de närmaste åren. Som vi skrivit i vårt budgetunderlag behöver vi minska de oförbrukade bidragen innan vi redovisar behovet av ökade anslag. Även för arbetet med oförbrukade bidrag är en stabil anslagsnivå avgörande eftersom vi använder vårt bemyndigande i större utsträckning både för åtgärder och för utredningar så att ekonomin blir mer långsiktig. Exempelvis så har vi har i större omfattning etappindelat större projekt för att minska den ekonomiska osäkerheten, men det kräver också förtroende från länsstyrelse och huvudmän för att vi kan ge fortsatta bidrag. Vi har även utvecklat arbetet så att vi effektivt nyttjar anslagna medel fullt ut samtidigt som vi ser till att de oförbrukade bidragen vid länsstyrelserna från tidigare år också kommer till användning och därmed minskar. De oförbrukade bidragen har minskat från ca 800 miljoner kronor 2011, till ca 500 miljoner 2012 och ca 245 miljoner kronor nu i början av 2014. Åtta län har oförbrukade obundna medel som vi kommer att återkalla och omfördela till åtgärder. Vårt mål är att under 2014 tillsammans med länsstyrelserna få ner de oförbrukade medlen till maximalt 50 Mkr. Av de oförbrukade bidragen 2013 är ca 3 miljoner kr medel som vi inte fördelade. Beloppet är en liten marginal för att kunna hantera akuta åtgärder under de sista veckorna på året. En del i arbetet med att

14 (1 7) fördela hela anslaget är att vi i samverkan med SGU och länsstyrelserna har utvecklat en modell för att fördela medel för mindre projekt som kan starta med kort varsel (nyckelfärdiga projekt). Medel från projekt som tillfälligt blir försenade kan vi därmed omfördela till nyckelfärdiga projekt. Den gamla gasverkstomten i Lycksele, ett litet område men med höga halter PAH-er, blev det första nyckelfärdiga projektet och åtgärdades under 2013. För år 2014 har SGU tilldelats en ökad andel av anslaget, från tidigare år 21 miljoner kr till 40 miljoner år 2014. SGU ser även stora behov för kommande år för de statliga objekten, se ovan. De statliga objekten är viktiga för att nå miljömålen. Vi har ett 10-tal ansökningar från länsstyrelserna som väntar på besked om finansiering. Några av dem har vi möjlighet att starta under 2014. Andra slutsatser från det gångna året Efterbehandlingsarbetet handlar alltmer om åtgärder nu när det stora inventeringsarbetet är i slutfasen. Vi har därmed kunskapen så att vi vet var det behövs åtgärder. Behovet av åtgärder är stort i hela landet och vi har många förorenade områden som väntar på finansiering. Under 2013 pågick 46 åtgärder på olika platser med statligt bidrag. Det är klar ökning jämfört med tidigare år när ca 30 åtgärder varit pågående. Ett stort pågående projekt är saneringen av Oskarshamns hamnbassäng. Med ett så stort projekt och nuvarande anslagsnivå är det svårt att upprätthålla ett saneringsarbete i hela landet. En konsekvens av beräknad anslagsnivå för 2015 i budgetpropositionen är att några andra pågående projekt kommer att behöva stoppas under 2015, för att sedan starta upp på nytt under 2016. Exempel på andra angelägna projekt som väntar på finansering är Glasbruksprojektet i Kalmar och Kronobergs län och Karlshäll- Notviken i Norrbottens län. Sedan saneringspropositionen antogs 2010 så har vi genomfört omfattande förändringar. Den samlade kompetensen och organisationen inom området är nu i huvudsak på plats. Detta ger förutsättningar för att kunna omsätta tilldelade anslag i konkreta åtgärder så att målet kan nås så snabbt som möjligt. Utmaningar under kommande år är att fördela tillgängliga medel inom anslaget till de mest prioriterade objekten och att samtidigt ha en flexibilitet för att möta förändringar i pågående efterbehandlingsprojekt. Vi har tagit oss an ett antal kostsamma objekt som exempelvis Eka Bengtsfors, Valdemarsviken och Oskarshamns hamnbassäng. Vi behöver också arbeta med att förbättra prognoser och osäkerhetsskattningar för projekt för att undvika fördyringar. Etappmål Under 2013 har vi lämnat förslag till etappmål för förorenade områden. Målet innebär att vi sätter en nivå för att öka takten i arbetet med att efterbehandla förorenade områden. Målet anger att 25 % av områdena med mycket stor risk för

15 (1 7) människors hälsa eller miljön ska vara åtgärdade år 2025 och 15 % av områdena som innebär stor risk. Efterbehandling som läggs tidigare i tiden minskar riskerna för människor och miljö och begränsar kostnaderna för skador. Etappmålsförslaget sätter också fokus på behovet av att använda ny teknik för åtgärder. Den åtgärdstakt som är möjlig med den anslagsnivå som framgår av budgetpropositionen är inte tillräcklig för att lösa miljöproblemet med förorenade områden till nästa generation eller klara etappmålen. Detta innebär ökade risker och kostnader för skador på människors hälsa och miljön. Utvärdering av det statliga efterbehandlingsarbetet Under 2013 har vi avslutat en större utvärdering av det statligt finansierade efterbehandlingsarbetet. Utvärderingen bidrar med ny kunskap om hur man kan beräkna samhällsekonomiska effekter av arbetet, även om den inte ger någon fullständig bild av samhällseffekterna. Det totala värdet av en giftfri miljö ligger till stora delar utanför den typ av samhällsekonomisk beräkningsmodell som har använts i utvärderingen. I studien konstateras att saneringarna leder till att belastningen på miljö och i viss mån även hälsa minskar och att anslaget på så sätt har en viktig funktion att fylla i miljömålsarbetet. Vidare konstateras att efterbehandlade områden har fått en ökad potential genom att marken kan användas för till exempel bostäder, arbetsplatser, vattentäkter eller odling. Sanerade områden har också en potential genom att de minskar trycket på att exploatera orörd mark, särskilt tätortsnära natur. Utvärderingen redovisar också den metod- och teknikutveckling som skett inom efterbehandlingsområdet under senare tid. De sociala effekterna är också övervägande positiva genom minskad oro och olägenhet för människor i närområdena till förorenade platser. Utvärderingen visar följande inom de tre hållbarhetsperspektiven: Miljö- och hälsoeffekter Tydliga positiva miljöeffekter på de efterbehandlade platserna och dess omgivningar. Minskad miljöbelastning från prioriterade ämnen. Begränsad effekt med avseende på sparade liv. Effekter på övriga olägenheter troligen större, men mycket osäkra. En faktor som bidrar till detta är att det inte bor några människor på områdena. Markområden, vattenresurser och sediment har fått förbättrad miljökvalitet och därmed också potential för flera olika former av ny markanvändning. EBH-åtgärderna har i flera fall inneburit en ökad miljöbelastning från luftutsläpp, förbrukning av icke-förnybara naturresurser och avfallsproduktion. Högst grad av miljömässig hållbarhet har Hagforstvätten, Hälleforsnäs bruk och Örserumsviken. Vid dessa projekt har alternativa EBH-metoder använts.

16 (1 7) Sociala effekter Övervägande positiva sociala effekter. Särskilt upplevs förbättrad lokal markanvändning, rekreation, hälsa, rättvisa och andra lokala sociala effekter (exempelvis etablering av handel och arbetstillfällen) som positiva. De faktiska effekterna på människors hälsa är osäkra men sannolikt begränsade på grund av ett litet antal exponerade människor vid de studerade platserna. EBH-åtgärderna har medfört en minskad oro och olägenhet för människor i närområdena till de förorenade platserna. Samhällsekonomiska effekter Miljö- och, i viss mån, hälsonyttor utgör de största nyttoposterna i de studerade EBH-projekten. Efterfrågan på den efterbehandlade marken är (ännu) begränsad vid flertalet av de studerade projekten. Detta innebär små markvärdesförändringar och även begränsade värden för ekosystemtjänster. Underlaget för den samhällsekonomiska värderingen är mycket begränsat vilket gör att flertalet av modellens poster har kunnat identifieras, men inte kvantifieras, för flertalet projekt. Sammantaget bedöms flertalet av de studerade EBH-projekten inte vara samhällsekonomiskt lönsamma på nationell nivå. Sammantaget kan, på basis av bland annat den genomförda utvärderingen, konstateras att den statligt finansierade saneringsverksamheten har en viktig funktion att fylla, inte bara i miljömålsarbetet utan också i ett bredare samhällsperspektiv. Utvärderingen innehåller en lista med åtgärdsförslag som vi behöver analysera mer för att bedöma vad vi går vidare med. Flera av förslagen tas redan om hand i slutförda, pågående eller planerade åtgärder såsom Naturvårdsverkets förslag till etappmål, den nationella planen för efterbehandlingsarbetet, en planerad utvärdering av vägledningsmaterialet under 2014 och teknikutvecklingsprojekt som beskrivs nedan. Andra delar kommer att ingå i fördjupade utvärderingen av miljömålen 2015. Teknikutveckling och forskning Vi arbetar på olika sätt med att stimulera användningen av ny teknik inom området för att på sikt effektivisera efterbehandlingsarbetet och därmed öka takten. Exempelvis prioriterar vi ny teknik i den nationella planen för efterbehandling och vår samverkan med övriga centrala myndigheter (SGU och SGI) syftar till att utveckla ny teknik inom området. För att lyckas med satsningarna på ny teknik och öka användning av annan teknik än traditionell gräv-schaktsanering krävs en långsiktighet med en stabil anslagsnivå. Ny teknik förutsätter en vilja att investera. Glasbruksprojektet är ett exempel på en satsning

17 (1 7) där utvecklingen av ny teknik har en stor potential och där vi även samverkar med SGU och SGI. SGI bedömer att etableringen och implementeringen av nya och befintliga tekniker går fortsatt långsamt. SGI genomför sedan 2010 inventeringar av kunskapsluckor och effektivitetshinder inom efterbehandlingsområdet. En frågeställning dominerar i de enkätundersökningar som genomförts under 2010, 2011 och 2013. Påfallande många menar att alternativa lösningar till enbart schaktsanering och deponering troligen skulle kunna väljas i större utsträckning än idag, men att det krävs såväl utveckling av åtgärdslösningar som tester och implementering av befintliga tekniker och metoder i svenska förhållanden. Teknikutveckling och Forskning inom Förorenade Områden (TUFFO) är ett program som syftar till att samla efterbehandlingsbranschen och forskare i nationella forsknings- och utvecklingsprojekt med avsikten att effektivisera efterbehandlingsarbetet och därmed öka åtgärdstakten av förorenade områden. TUFFO började utvecklas 2011 och kunde sjösättas 2013 då Formas satsade 21 miljoner kr fördelat på tre år i TUFFO. I oktober 2013 utlystes medlen i Formas regi. Under 2013 har det skett en fördjupad myndighetssamverkan mellan SGI, Naturvårdsverket, SGU, Boverket, Länsstyrelserna, Havs- och vattenmyndigheten samt forskningsutförarna i Sverige. Ett exempel är att SGI initierat myndighetssamverkan kring förorenade sediment. Vidare har SGI träffat Formas, Vinnova och Mistra för att kommunicera vikten av forskningssatsningar inom området. Resultat av detta är bland annat ovan nämnda forskningsutlysning inom SGI:s program TUFFO samt inledningen av ett samarbete kring innovationsupphandling med Vinnova. Där har SGU tillsammans med SGI och Naturvårdsverket utarbetat ett projektförslag under SGU:s ledning. SGI har tillsammans med Naturvårdsverket och Svenska Geotekniska Föreningen initierat uppstarten av en webbportal över åtgärdsmetoder. Syfte är att öka kunskapen om, och användandet av, alternativa åtgärdsmetoder för sanering av förorenade områden. Åtgärdsportalen ska vara ett stöd för tillsynsmyndigheter, konsulter och verksamhetsutövare med flera vid bedömningen av lämpliga åtgärdsmetoder. Målet är att portalen ska vara i drift vid årsskiftet 2014/2015.