Uppföljning av markägares tidigare intresse att anlägga våtmarker 30 mars 2011 - Peter Feuerbach Högskolan i Halmstad och Hushållningssällskapet Halland i ett gemensamt delprojekt för EU Interreg-projektet Aquarius Aquarius lantbrukare som vattenförvaltare i ett förändrat klimat Aquarius är ett EU-projekt inom Nordsjöprogrammet, med 15 partners fördelade på 6 länder och sju pilotområden. Aquarius startade 2009 och avslutas 2011. Förutom Sverige ingår organisationer från Danmark (huvudpartner), Holland, Tyskland, Skottland och Norge. I Sverige ingår förutom Hushållningssällskapet (som är projektledare för Sveriges del) även Länsstyrelsen, Region Halland, Laholms kommun och Högskolan i Halmstad. Vårt pilotområde är Smedjeån i Laholms kommun. Syftet är att hjälpa lantbrukare att ta fram verktyg och metoder för att underlätta för skötsel och användandet av vattnet i landskapet, särskilt med tanke på kommande klimatförändringar. www.aquariussverige.se 1(10)
1. Bakgrund I ett förändrat klimat förutspås för Södra Sverige en högre frekvens av extrema väderhändelser, såsom översvämningar på vinterhalvåret och utdragna torrperioder på sommaren. En strategi att möta sommertorkan är att anlägga våtmarker för att magasinera vatten från nederbörds rika perioder. Idag sker på slätten stora vattenuttag från vattendragen. Man kan räkna med att reglerna för uttag skärps framöver, när det vid torka inte finns tillräckligt med vatten för både fisk, andra vattenorganismer och jordbrukets behov i odlingarna. En lösning då är att förfoga över eget magasinerat vatten i dammar/våtmarker. En önskad sidoeffekt är att våtmarker både direkt och indirekt bidrar till minskat näringsläckage till havet. I vattnet sker en nitratreduktion av kväve, medan fosfor bärande partiklar kan sedimentera på dammbottnen. Indirekt kan bevattning bidra till att minska urlakning av gödning. Ibland händer det att näringen under en torkperiod inte kan tas upp av grödan och då spolas med höstregnen näringen ut till vattendragen och havet. Bevattning kan minska denna typ av skadliga näringsförluster. Projektområdet inom Smedjeåns avrinningsområde är 277 km 2 stort. Ån mynnar i Lagan strax innan des mynning i Laholmsbukten/Kattegatt. De västra delarna, ungefär hälften av arealen, domineras av intensivt nyttjad åkermark med hög andel lätta jordarter, medan inlandet kännetecknas av skogsland. Ån och dess biflöden har höga naturvärden, särskilt pga av lämpliga avsnitt för laxens och havsöringens reproduktion. En speciell bakgrund för projektområde är att det de senaste 15 åren bedrivits än mängd olika våtmarksprojekt. Tätheten av nyanlagda våtmarker borde vara ett av de allra högsta i Sverige. Arbetet inom projektområdet skall ge lantbrukarna verktygen för en mer effeketiv och miljöriktig vattenförvaltning. Om möjligt skall resultaten av projektarbetet vara utformade så att de går att applicera även på jämförbara andra landskap i Sverige. 2. Frågeställning Sverige har satt upp olika miljömål varav ett delmål kallas myllrande våtmarker : I odlingslandskapet ska minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010. Sedan år 2000 har 7 322 hektar våtmarker anlagts eller restaurerats i odlingslandskapet, merparten i södra Sverige genom landsbygdsprogrammet. Med den takten kommer målet troligen att nås först efter 2015. I Halland har Länsstyrelsen för tiden fram till 2010 upprättat ett regionalt miljömål för myllrande våtmarker, där 700 ha nya våtmarker skall anläggas. Totalt för perioden 2000-2010 har det dock hamnat på enbart ca 430 hektar. 2(10)
Föreliggande studie skall försöka ge svar på vad markägarna anser om utbyggnadstakten, vad de anser vara hindren och hur de själv ställer sig till frågan om fler våtmarker på deras ägor. Finns det fortfarande kvar lämpliga lägen för dammar/våtmarker inom Smedjeåns avrinningsområde, där markägarna kan tänka sig upplåta mark och där platserna har goda förutsättningar för effektiv näringsretention och stor biologisk mångfald? 3. Metod En del av idén för det här projektet var att inte på nytt starta ett eget informations-och kontaktsökprogram genom artiklar, annonser osv. Istället skulle vi använda oss av de kontakter som redan tidigare knutits av ett stort antal aktörer. Målet var att fånga upp alla som på något sätt har kommit i kontakt med våtmarksinitiativ och våtmarksprogram under tidigare år. Laholms kommun och projektområdet har redan från 1990 bearbetats med ett stort antal projekt som syftat till att uppmuntra markägare till att anlägga våtmarker. Länsstrelsen har över åren erbjudit anläggningsstöd inom Nyla, Niva och projektstöd och marknadsfört dessa med artiklar och i kurser. Länsstrelsen har också anslagit medel till olika konsulter att genomföra enklare våtmarksrådgivning. Under fyra år har Laholms kommun inom ramen för ett annat kommunalt projekt, det kommunala investeringsprogrammet LIP, kommit i kontakt med många markägare och sedan byggt över 100 ha våtmarker inom kommunen. Högskolan i Halmstad har genomfört två utvärderingar av våtmarksanläggningar och då även hittat anläggningar som inte fanns med i Länsstyrelsens stödregister. Projektområdet har också varit föremål för projekt exklusivt utformade för Smedjeån. På uppdrag av Länsstyrelsen genomförde en konsult uppsökande verksamhet för tänkbara lägen utmed Edenbergaån, ett biflöde till Smedjeån. I Smedjeåns dalgång längs med Ränneslövs ängar, ett på 1940 talet uträttat avsnitt, genomförde svenska WWF, Hushållningssällskapet Halland och Laholms kommun Smedjeåprojektet. Det syftade till att anlägga näringsfällor och dammar varav några skulle knytas ihop till en åter meandrande fåra för Smedjeån. Projektområdet borde representera ett av de områden i Sverige, som fått mest information och många olika projektmöjligheter att anlägga våtmarker. 4. Genomförande Utgångspunkten var att samla in befintliga listor från olika aktörer, där våtmarkskontakter varit antecknade. Följande listor hittades och varit tillgängliga för en sammansällning: -Hushållningssällskapets våtmarksrådgivning, olika adresslistor. -Länsstyrelsens lista över markägare som ringt och anmält sitt intresse. -Länsstyrelsens lista över funna potentiella våtmarkslägen genom konsultfirman WSP. -Laholms kommuns LIP projekt, sammanställningen. -Högskolans utvärdering av våtmarker som fått statligt stöd, register. -Högskolans satellitbildsinventering av befintliga våtmarker inom projektområdet. 3(10)
I nästa steg upprättades en ny lista där alla befintliga listor skulle ingå. Detta för att kunna sortera ut dubbletter och felaktiga uppgifter. Denna bruttolista innehöll 229 st uppgifter. Tyvärr behövde i princip hela materialet mer eller mindre bearbetas och skrivas om innan listan kunde sorteras och rensas. Ibland fanns bara namn och fastighetsbeteckning, ibland bara namn och telefonnummer. För-och efternamn fanns ibland i olika kolumner, ibland i samma, i bland förnamnet först ibland efternamnet först. Några tester av hur namn och telefonnummer fortfarande överensstämde kontrollerades i internetkataloger. Där visade sig att mer än hälften av namn hade felaktiga telefonnummer. En del av dessa fel tydde på att en eller flera listor någon gång tidigare blivit felsorterade. Några objekt har fått nya ägare. Normalt har då namn och telefonnummer ändrats när vi kunnat spåra dessa. Ca 90% av uppgifterna behövdes kontrolleras mot uppgifter på hitta.se eller eniro.se. Minst 60% innehöll fel angående antingen adress eller telefon. Ca 40% av uppgifterna om ifall det redan fanns en damm eller inte på fastigheten, var felaktiga. Efter en omfattande omskrivning till en ny huvudlista kunde uppenbart felaktiga uppgifter och dubletter sorteras bort. Av de 229 ursprungliga raderna med namn återstod 155 efter bearbetningen. Frågor för en telefonenkät upprättades och efter de första 20 samtalen bantades enkäten ner till några färre frågor, för att korta ner samtalen. Anledningen var att vi ville kunna genomföra enkäten även med personer som varit upptagna med annat när vi ringde. Detta var en lyckad strategi då vi inte i något fall blivit negativt bemötta eller där vi inte kunnat ställa våra frågor. I genomsnitt behövdes 4-5 uppringningar vid olika tidpunkter/dagar och många gånger en test av olika nummer, innan intevjupersonen ifråga kunde nås. Fortfarande var det många gånger så, att det bakom ett telefonnummer fanns fel person, som krävde nya efterforskningar för att hitta rätt. De snabbaste intervjuarna genomfördes inom ca 6 minuter, de längsta tog drygt en halv timma beroende på personens tid och behov av att berätta eller förklara saker. Genomsnittstiden för samtalen uppskattas till 20 minuter per samtal. Telefonenkäten genomfördes med början i mars 2010 fram till februari 2011 och med tyngdpunkt i början och slutat av perioden. En viktig målsättning med enkäten var att hitta markägare som ansåg sig ha bra våtmarkslägen och som ville ha hjälp att diskutera detta med oss på plats. På senhösten 2010 besöktes i en första omgång 23 av de markägarna som beställt ett rådgivningsmöte med oss. 5. Resultat 5.1 Listan Trots att listan bearbetats och omarbetats på olika sätt återstod i slutändan 20 st namn som ej gick att nå, varit dolda dubbletter eller på annat sätt i realiteten ej gick att spåra. Underlaget för enkätens utvärdering minskade därmed till 135 namn. Som andel räknat på den ursprungliga bruttolistan med 229 fastighets- eller namnuppgifter har slutligen 59% kontaktats. 4(10)
5.2. Enkäten Figur 1. Förutsättningar för våtmarker på 135 fastigheter inom Smedjeåns avrinningsområde och orsaker för varför man inte anlagt våtmarker. Nästan hälften av de tillfrågade markägarna hade redan tidigare anlagt våtmarker. De flesta är mycket nöjda med sina anläggningar och enbart en mindre andel, ca 20% anger att det finns vissa brister. Uppgrundning, igenväxning och skötselrelaterade problem var mest nämnda som orsak för problemen. Drygt hälften, 72 av 135 fastigheter har ännu inte anlagt en våtmark. 34 av dessa har försökt få ekonomiskt stöd hos myndigheter men inte fått. Orsaken för det tror de flesta är att deras våtmarkslägen i konkurrens med andra objekt inte ansågs vara tillräckligt effektiva kvävefällor. 24 markägare har själva eller tillsammans med rådgivare kommit fram till att deras marker inte lämpar sig till att anlägga en våtmark inom ramen för myndigheternas regelverk. 5(10)
Figur 2. Fördelning av 135 fastigheter angående viljan att anlägga nytt inom Smedjeåns avrinningsområde. Hälften av fastigheterna är inte aktuella för anläggning av nya våtmarker. Motiven och förklaringarna för det är många. Särskilt ofta nämns att ekonomin, dvs lönsamheten för en våtmark är för dålig. Många av de tillfrågade har också sålt gården, delar av markerna, eller arrenderat ut. Den andra hälften vill gärna anlägga nya våtmarker om det går och ifall det finns ekonomisk ersättning som täcker investeringskostnaderna. Intressant att notera är att det bland dessa 67 fastigheter finns 28 som redan har en eller flera våtmarker på sina ägor. De är således positiva till att det anläggs fler våtmarker på sina ägor. 6(10)
Figur 3. Huvudsyftet för att anlägga en våtmark för 67 fastigheter inom Smedjeåns avrinningsområde. Huvudsyftet för att anlägga en ny våtmark är för 71 % att skapa en kvävefälla eller en anläggning bra för biologisk mångfald. Alla markägare var inne på att det finns flera syften för en och samma våtmark. I enkäten fick de dock bestämma sig för ett huvudsyfte. Bevattning och landskapsbild nämndes också väldigt ofta, men enbart för respektive 11 % av de tillfrågade var dessa huvudsyftet. 7(10)
Figur 4. 135 markägares åsikt om utbyggnadstakten för våtmarker inom Smedjeåns avrinningsområde. Figur 5. 135 markägares åsikt om informationsgivning om anläggning av våtmarker inom Smedjeåns avrinningsområde. Mer än hälften av markägarna anser att utbyggnadstakten för våtmarker är dålig. Enbart 7% tycker att det fortfarande är bra fart. Angående informationsgivning tycker drygt en tredjedel att det behövs mer, medan en knapp tredjedel tycker att det kommit ut tillräckligt med information till markägarna. 8(10)
5.2 Besök 32 av de som under våren 2010 uppgav vara intresserade av ett besök kontaktades hösten 2009. Därav föll några bort pga att förutsättningarna ändrats, tidsbrist eller annat skäl. 6 föll bort helt och 4 ville avvakta. Slutligen blev 23 av dessa besökta, med följande resultat: Figur 6. Potentiella våtmarkslägen inom Smedjeåns avrinngsområde och deras lämplighet för anläggning av en kvävefälla. För varje besökt fastighet upprättades ett komihåg blad som innehåller adressuppgifter, en enkel idéskiss på satellitkarta och de viktigaste kommentarerna. En del av objekten har meddelats Länsstyrelsen och några av dessa kommer att gå vidare med en ansökan om projektstöd för anläggning av nya våtmarker. Av de 23 besökta våtmarkslägen bedömdes 11 vara bra lägen för att anlägga hyfsat effektiva kvävefällor. En effektiv kvävefälla anses vara en anläggning som får en stor tillrinning från åkermark och som kan anläggas inom ramen för nuvarande projektstöd för våtmarker som ligger på 200 000 skr/ha. Det återstår ytterligare 36 fastigheter att besöka, som beställt en rådgivning samtidigt med den genomförda enkäten. 9(10)
Figur 7. Exempel på komihåg blad som upprättats för varje besökt fastighet. 6. Slutsatser Att hitta nya våtmarkslägen genom att gå igenom gamla intresseanmälningar och adressregister från gjorda utredningar har visat sig vara en strategi med mycket hög utdelning. Av 135 funna fastigheter inom Smedjeåns avrinningsområde vill hälften fortfarande anlägga våtmarker. Det är mycket överraskande att det bland dessa 67 finns 28 fastigheter där det redan anlagts en eller flera våtmarker. Markägarna är således nöjda med sina våtmarker och önskar anlägga fler. De allra flesta som kan tänka sig att anlägga våtmarker har beställt ett rådgivningsbesök. Många gånger för att titta en gång till med någon annans ögon, eller för att ev hitta nya lägen på fastigheten. Av totalt 59 beställda har hittills 23 st genomförts. Nästan hälften av dessa har troligen ett bra läge dvs goda förutsättningar för anläggning av kvävefällor. Flera av dessa har gått vidare med nya intresseanmälningar till Länsstyrelsen. Förhoppningsvis kommer ett antal nya våtmarker att anläggas under 2011 och 2012. De intresserade fick ange vilket huvudsyfte de såg för en ev ny våtmark på sina ägor. Mer än 70% valde att ange kvävefälla eller biologisk mångfald, vilket säger en hel del om markägarnas positiva inställning till miljöfrågor. Det bekräftar också att det senaste decenniets informationsinsatser om våtmarkernas funktion varit lyckade inom projektområdet. I samband med att Halland missat sina regionala miljömål för myllrande våtmarker 2010, förekommer det åsikter om att det redan byggts mycket våtmarker i Halland och att marknaden därför är mättad. Enligt detta skulle jordbrukarnas intresse ha sjunkit och de goda våtmarkslägena tagit slut. Denna undersökning visar att detta inte stämmer för projektområdet, som tillika redan är Hallands våtmarkstätaste område. Både intresset och antalet funna goda våtmarkslägen är tvärtom mycket stort. 10(10)